Reseberättelse från Italien (Milano/Siena) HT2007 av Pontus Walter (pwalter@kth.se) Datateknik, Kungliga Tekniska Högskolan
Förberedelser I Sverige Jag sökte till att studera en termin i Italien i början av 2007, alltså samma år som jag tänkte åka. Det var inte alls sent påkomment men tiden går så fort att så fort man sökt så är man nästan på väg att åka iväg. Italien är ett inte så populärt val hos KTHare så det var inga problem att få plats, till skillnad från utbyten till engelskspråkiga länder där betygssnitt måste användas. Några veckor efter att jag sökt fick jag information om allt som skulle göras. KTH gav en rätt bra checklista på saker som man behöver fixa i stil med: hyr ut din bostad, kolla/fixa pass, anmälan till språkkurs, börja kolla på bostad i utbyteslandet. Checklistan, som jag antar att även du kommer få, täcker faktiskt det mesta men går självklart inte in på detalj. Tyvärr kan man inte lita på all den information på KTH ger, i mitt fall det som min internationella koordinator sa. Till mig så sa han (eller gav ett intryck av) att terminen i Italien börjar i slutet augusti, precis som på KTH, dessutom sa de att om man bara ska vara en termin i Italien så ska man göra det på höstterminen direkt efter sommaren. Detta har jag en annan uppfattning om. Terminen börjar inte i augusti utan i oktober. Det är inte ett problem i sig men innebär att terminen inte slutar i januari utan i slutet av februari-mitten av mars (beroende på om och när man har tentor). Så i mitt fall förlorade jag en halv termin här i Sverige, vilket kanske inte känns så jättebra. Att åka på våren hade gett mig samma möjlighet till språkstudier i Italien i januari/februari samtidigt som jag hade hunnit med hela höstterminen här hemma. Självklart slutar då också vårterminen i slutet av sommaren, senare än i Sverige, men det påverkar inte studier, möjligtvis chansen att kunna sommarjobba. Så småningom har man bestämt sig för när man ska åka ner till Italien och då kan det vara bra att boka flygbiljett. Eftersom det gärna får vara billigt så valde jag att använda mig av Ryanair. Ryanair flyger inte till Milano utan till Bergamo vilket är motsvarigheten till Skavsta för Stockholm, det ligger alltså en bit utanför, ungefär en timmes bussresa till centrala tågstationen Milano Centrale. Man kan även åka till Bergamo och sedan åka tåg till andra delar av Italien, jag gjorde detta när jag skulle till språkkursen i Toscana, kom dock ihåg att Ryanair flyger sena flyg till Bergamo från Skavsta och att man kanske måste övernatta i Bergamo för att sedan ta tåget på morgonen. Språket Förberedande på KTH På KTH hade jag terminen innan läst nybörjarkursen i Italienska. Det var bra men hade nog varit bättre om jag hade börjat läsa italienska tidigare och tagit båda kurserna som erbjuds på KTH. Detta för att komma igång med språket i Italien snabbare. Erasmus Intensive Language Course (EILC) - Siena I och med att man blir antagen på ett Erasmus-utbyte så får man också erbjudandet att åka på en intensivkurs i landets språk (gäller mindre språk i Europa, alltså inte engelska, spanska med flera). Jag valde att göra denna språkkurs för att vara mer förberedd på språket. I Italien går dessa intensivkurser i Siena i Toscana och Perugia i Umbrien. Båda städerna ligger i mitten av Italien. Jag valde att åka till Siena. Det var en av de bästa upplevelserna jag har med mig från utbytesstudierna. Siena är en mycket liten och gammal stad. Mest kända för sina traditionella hästkapplöpnings-tävlingar på det centrala torget Piazza Del Campo (som man kommer få se i senaste Bond-filmen där en del spelades in under 2007 års kapplöpning). Jag var inte bara där för att uppleva staden och inleda min resa i Italien utan för att lära mig lite mer av det italienska språket. Det var ganska hårda studier. Det var en heltidsmånad med dagar som började på förmiddagen oftast vid 9 men ibland någon timme senare och sedan höll det på hela dagen till fyra-fem på eftermiddagen. Självklart var det några fria eftermiddagar men för det mesta var vi i skolan. Språkkursen gick på Universitá di Starnieri (typ Universitetet
för utlänningar), det var olika typer av klasstimmar. Framförallt var det mycket tid i klassrummet där vi försökte prata Italienska, alltså mycket muntliga övningar i mindre grupper men vi såg även på Italiensk film och pratade om kulturen i Italien Det finns mycket förutom språket som man vill/behöver lära sig bland annat de stora skillnaderna mellan norra och södra Italien så väl som om de många kungarikena som bildade Italien för 200 år sedan. En av de första dagarna var det ett inträdesprov för att avgöra hur mycket italienska man kunde innan så man placerades i grupper efter kunskapsnivå, nivåerna var ungefär nybörjare, mellan-nivå och avancerad. Jag skulle kunna skriva mycket om Siena och varför man kommer att älska denna lilla stad i Toscana. Men mycket kan du kolla upp på wikipedia eller uppleva själv. Jag skulle rekommendera alla att åka på EILC för det var en väldigt bra början på mina utbytesstudier. Språkkurs under terminen Sedan när man väl börjat studera vid sitt universitet så finns det möjlighet för mer språkstudier. Jag ville lära mig mer Italienska och därför studerade jag även Italienska under terminen. Precis som i Siena så var det ett inträdesprov för att avgöra vilken nivå man skulle läsa. I mitt fall hamnade jag i en grupp över nybörjare vilket var lite lägre än jag tänkt mig men jag lärde mig väldigt mycket. Den kurs jag gick var två-tre kvällar i vilket ibland kunde kännas lite mycket att komma hem vid 20-21 efter kanske en skoldag som började vid åtta på morgonen. Jag tycker att det gav mycket och jag hade en inspirerande lärare som långt ifrån bara pratade om grammatik utan även om annat med koppling till Italien. Kursen gjorde även att man lärde känna andra utbytesstudenter, inte bara Erasmus utan även från Asien, Australien och Sydamerika, vilket var en lärdom i sig. I Italien Boende Milano är ökänt för bostadssituationen och att få tag på bostad är inte alltid det enklaste och de bostäder som finns är ofta ganska dyra. I Sverige sökte jag en plats på student hemmet Daniel's Palace där vissa, men långt ifrån alla utbytesstudenter i Milano erbjuds bostad. Efter att ansökan var ivägskickad fick man väldigt lite information och det var inte förrän ganska sent som jag fick reda på att jag inte fick plats. Första dagarna i Milano på väg ner till Siena för språkstudier och några dagar i början av terminen bodde jag därför på hostel samtidigt som jag letade bostad. Till slut fick jag möjlighet att dela på ett rum tillsammans med en kompis jag lärt känna i Siena som också skulle plugga i Milano. Vi hittade rummet genom att använda internet och tidningar. Nappet fick vi i tidningen Secunda Mano, en annonstidning. Vi betalade 250 euro var i månaden för ett ganska litet rum med tillgång till badrum och kök. Detta var ändå helt ok eftersom det var så pass prisvärt. För ett eget rum kan man få betala upp till 800 euro/månaden, så var beredd på att en avsevärd del av bidraget går till hyran. Kurserna i Italien Att välja kurser från Sverige var inte helt lätt, informationen om vad som gick när var ganska bristfällig och man fick i stort sett gissa. Jag gick på Politecnico di Milano vilket är det tekniska universitetet i Milano. Deras hemsida http://www.polimi.it är bra för att hitta kurser med kursbeskrivningar även på engelska. Tyvärr så är det svårare att få reda på när kurserna går. Innan man åker iväg så fyller man i en lista på kurser man vill läsa, denna godkänner KTH men även det universitet man skickas till, pappret med listan kallas för Learning Agreement. Jag hade hört från tidigare studenter att de kurser man väljer innan man kommer fram är en temporär lista med kurser Och det blev det även i mittfall. Jag läste bara en av de fem kurser som jag valde innan jag åkte ner. Men detta visste jag innan och blev inte allt för stressad över att byta kurser. Eftersom man inte kan språket kan det vara bra att läsa kurser som är på engelska. Dock är det så att i princip alla kurser som är på bachelor-nivå (motsvarande vårt kandidatexamen eller vårt basblocket) är på italienska, detta gjorde det lite svårt då jag åkte på utbyte i trean alltså när man ska läsa just dessa kurser. Jag löste det som
så och läste både kurser på italienska och engelska. De kurser jag läste var: Databaser Basi di Dati 5 hp Internet: Infrastruktur och säkerhet Internet: Infraccstuctura e sicurezza 10 hp Technologies for information systems Både Databaskursen och Internetkursen var på italienska men med engelsk kurslitteratur vilket gjorde att jag valde dessa ändå med tanke att lära mig italienska samtidigt. Om man jämför med KTHs kurser så är det inte så stor skillnad. Föreläsningar fungerar på samma sätt som här. Stora skillnaden är att det är mycket mer föreläsningar och nästan inget som går att jämföra med övningar eller labbar, i alla fall under de kurser jag läste. Detta betydde framförallt mycket mer självstudier jämförelsevist med KTH. En annan stor skillnad mellan KTH och italienska universitet är attityden gällande relationen studenter och professorer. Här i Sverige kan det vara en relativt vänskaplig relation men detta måste man glömma helt när man åker till Italien. Professorn är den som bestämmer och de visar gärna detta genom att ignorera ens frågor om han eller hon inte känner att dessa är relevanta. En av de märkvärdigaste händelser som skedde under en föreläsning är att trots alla skyltar inomhus att man inte får röka så rökte däremot professorn medans han föreläsde för oss, verkligen helt annorlunda än på KTH. Redan första dagarna på Universitet hittade man andra utbytesstudenter som, lika förvirrade som jag, letade efter vilka kurser som man skulle läsa under terminen. Detta var väldigt bra för redan från början kände man andra som skulle läsa samma kurser som en själv. Och så här i efterhand så är det dem som jag träffade de första dagarna i Milano som blev dem jag träffade mest under min studietid och som jag fortfarande har kontakt med från Sverige. Universitetet Politecnico di Milano är en av de större universiteten i Milano och det största tekniska universitetet. Det finns flera campus och precis som på KTH ligger de olika långt från centrum. I Milanos fall så ligger flera campus i andra städer, till exempel ligger ett i Como vilket är en stad som ligger vid sjöarna norr om Milano. Det är olika institutioner på olika campus men den institutionen jag tillhörde låg på det mest centrala campuset, campus Leonardo. Det campuset ligger öster om Milanos centrum med cykelavstånd men framförallt så går det snabbt med tunnelbana. Området kallas även Città Studi vilket betyder studiestaden. För att komma dit är det lättast att åka till tunnelbana till Piola på den röda linjen. Jag bodde nära campus Leonardo så det var väldigt trevligt att bara gå i 15 minuter eller åka ett par stationer med buss för att komma dit. Men annars så går tunnelbana snabbt och det är lätt att åka från alla delar av Milano till campus Leonardo. Kollektivtrafiken Precis som i många storstäder har Milano ett stort kollektivtrafiknät. Milanos trafiknät består av fyra delar: tunnelbanan, bussar, spårvagnar/spårbussar och pendeltåg. Tunnelbanan ser mycket likt det vi har i Stockholm, de har tre linjer i färgerna gult, grönt och rött med mittpunkter bland annat vid Duomo och centralstationen Milano Centrale. Tunnelbanan är snabb dock är det mycket folk i rusningstider och den slutar gå på vardagar omkring tolv och senare på helger. Om man kunde ta tunnelbanan är det oftast bäst. Dock finns det områden som är svårare att komma till med tunnelbana till exempel det området som ligger söder om Cittá Studi där det finns flera bra uteställen. Då får man använda sig av bussar. Det finns många busslinjer och det kan vara svårt att hitta den man ska använda men oftast så finns det kartor i busskurerna där man kan se hur linjer går. Förutom bussar finns det spårvagnar och spårbussar med det gemensamma namnet Tram. Det är egentligen inte så stor skillnad mellan bussarna och Trams de går olika linjer och hållplatserna ser likadana ut. Sedan finns det även Pendeltåg, de går till de yttre kanterna av Milano och jag behövde bara använda dem någon gång. Priset för att åka kollektivt är mycket överkommliga. För en student kostade det endast 17 euro per månad vilket är oslagbart om man jämför med priset här i Stockholm. Det som kan skapa problem är att man måste ha ett intyg från universitetet att man är student så ibörjan kanske man behöva köpa någon annan typ av resekort 10 hp
kostnaderna för dessa var 1 euro för en resa, 3 euro för 24 timmarsfrittresande och 5-6 euro för ett veckopass, sedan fanns det lite andra typer som passar olika resformer/-tider. Fritid Det finns mycket att göra i en storstad som Milano. Under de sex månaderna jag var i Milano så hann jag inte med alla museum och utställningar som finns. Antagligen för att man kanske inte är intresserad av allt men också för att det finns så mycket. Det självklara i Milano är ju omkring Piazza del Duomo med katedralen, gallerian och långa gator med massa affärer, oftast med kläder. En av det häftiga saker med att åka på utbyte är att få lära känna en storstad, få känna av atmosfären utan att stressa som under en semester utan att verkligen lära känna den. Så blev det med Milano för mig. Efter ett halvår är stora delar av staden känd man vet alltid var man är och hur man gör för att komma någonstans. Det finns några saker som går skriva mer om. Kultur Mycket finns att se men gamla kyrkor kan man bli lite trött på efter ett halvår i Italien. Det finns mycket annat som är intressant med kulturellt värde. I centrala Milano vid Piazza del Duomo ligger det kungliga palatset, Palazzo Reale, vilket nuförtiden är en arena för utställningar. Det var alltid 4-5 utställningar att se där som byts ut några gånger under året med mer eller mindre intressanta teman eller konstnärer. Inte långt ifrån Piazza del Duomo ligger Castello Sforzesco vilket är ett fort som är ett par hundra år gammalt även här är det ständigt några utställningar men även museum om fortet och Milano. Förutom en hel del historisk kultur finns det något som av många sägs vara den andra religionen i Italien nämligen fotboll. Om man är intresserad så går det många bra matcher då både Inter och Milan har sin hemma plan i västra Milano på San Siro. Jag var där några gånger och med femtio till sextio åskådare är det inte långt till att det blir bra drag på läktarna. Annars så var det inte helt lätt med fotbollsbiljetter. Jag hade några vänner från Sverige som skulle komma och kolla på fotboll dock är det inte lätt att planera biljetter då biljetterna ibland släpps endast en vecka innan match och då endast personligen, så det kan vara lite svårt att planera fotbollsresor ner till Italien om man vill betala ett vettigt pris för det hela. Aperetivo I Milano finns det en tradition som inte annars är utbredd i andra delar Italien. Det heter aperetivo vilket i sig betyder förrätt eller aptitretare. I Milano har man tagit det ett steg längre vilket passade framförallt studenter. Aperetivo i Milano betyder det att man betalar för en drink och med den ingår en buffé. Det fanns en stor variation av dessa men alla studenter visste var det fanns aperetivos som man skulle kunna betala 5-7 euro för en drink sedan få ta del av en riktigt buffé där man blev mätt. Favoritställen för aperetivos var i områdena Navigli och omkring Porta Romana. Uteliv Som utbytesstudent finns det en mängd ställen att gå ut på. Erasmus-studenter är partyglada och i Milano mycket åtråvärda för uteställen. På någotsätt så fanns det alltid mycket rabatterade priser på inträden och alkohol om man var Erasmus-student. För varje dag i veckan fanns det ett Erasmus-party att gå på och ofta handlade det om frientré och 2 drinkar till priset av ett eller än värre. Frisk luft Jag som tycker mig komma från en storstad Stockholm har nu efter halvåret i Milano förstått vad som menas med att Stockholm är litet och oförstört. Milano är stort. Många miljoner människor som för det mesta åker med bilar även om det alltid känns som att tunnelbanan är proppfull. Man märker efter bara ett par veckor hur instängd det blir i en storstad utan några lufthål så som Stockholms läge med vatten, broar och närhet till grönska. Jag kände detta rätt snart. Jag hade innan Milano spenderat en månad i lilla byn Siena med olivgårdar som man såg så fort man kom utanför muren. Så Milano var en helt annat miljö. Så ett tips i Milano när man börjar känna att smoggen inte bara är i luften utan överallt så kan man ta ett tåg och åka. Milano ligger väldigt centralt av norra Italien och har därför inte långt till andra mindre städer såsom Como, Genova och Pisa. Como
är en liten stad som ligger vid Comosjön norr om Milano. Det tar ungefär en timme att komma dit från Milano men helt klart värt det, otrolig skillnad från Milano och sin närhet gör att man borde åka dit oftare, jag var där några gånger. Självklart finns det några parker i Milano som är inom tunnelbanenätet. Eftersom jag bodde i nordöstra Milano så var jag närmast parken Parco Lambro, enkelt och komma till med mycket grönska i ett lugnt område. Hemma igen Så småningom kommer man hem igen och så även jag från min period i Italien. Det är inte helt lätt att komma tillbaks från den på många sätt annorlunda tid man får under sin utbytesperiod. Men tillslut gör man det och man förstår att man hade riktigt roligt när man var utomlands. Men det är lite saker man måste fixa när man väl är tillbaks. Jag studerade en termin heltid vilket för mig blev 25 högskolepoäng. Jag läste bara en kurs som jag försökte ersätta en kurs inom mitt basblock. Detta gick bra och resterande poäng som jag tog i Italien fick jag tillgodoräknade och ingår nu i min utbildning. Kom ihåg att det kan ta lite tid att få alla papper från sitt universitet. Jag fick dem hemskickade men jag mailade lite med dem innan de lyckades skicka dem till mig. Det bästa är att få pappret direkt från universitetet istället för att försöka få dem att skicka det rätt. Slutsats Jag är väldigt glad att jag åkte på utbyte trots motgångar och svårigheter men jag har fått så mycket i bagaget för mig själv och för min framtid. Det ger mer än vad man tror att vara på utbyte man lär sig om sig själv och om andra och det må vara en klyscha men samtidigt en sanning. Jag är glad att genom att vara i Siena en månad och Milano ett par månader både få känna på en småstad i Italien såväl som en riktigt stor stad, det finns en storkontrast som är värd mycket. Det enda jag ångrar från Italien är att jag än inte åkt vespa i Toscana. Självklart finns det inget jag hellre vill än att prata om mitt halvår i Italien så har du någon fråga eller många frågor så hör av dig så hjälper jag mycket gärna till och besvarar dem.