REMISSYTTRANDE Vår referens: 2014/0004 Er referens: Ju/2013/8738/L5 1 (5) 2014-04-25 Justitiedepartementet 103 33 Stockholm e-post: ju.l5@regeringskansliet.se Stärkt straffrättsligt skydd för egendom (SOU 2013:85) Sammanfattning Fakturabedrägerier Svenska Bankföreningen tillstyrker förslaget att det införs en ny straffbestämmelse gällande bluffakturor ( grovt fordringsbedrägeri) och att det enbart ska finnas i graden grovt. Identitetsintrång Bankföreningen tillstyrker förslaget att det införs en ny straffbestämmelse om identitetsintrång. Föreningen föreslår dock att även försök och förberedelse kriminaliseras och anser att brottet ska vara gradindelat. Bankföreningen tillstyrker förslaget att brottet inte bör vara föremål för åtalsprövning. Olovligt förfogande och olovligt brukande Bankföreningen tillstyrker förslaget att olovligt förfogande och olovligt brukande indelas i två grader; brott av normalgraden och grovt brott. Bankföreningen tillstyrker förslaget om att det inte ska ske någon åtalsprövning vid grovt olovligt förfogande och grovt olovligt brukande. Föreningen hade dock gärna sett att detta även skulle införas vid normalgraden. Bankföreningen anser dock att värdegränsen för när brottet ska anses grovt bör sättas lägre, förslagsvis till tre prisbasbelopp istället för fem prisbasbelopp. Fakturabedrägerier Utredaren bedömer att det behövs en mer effektiv straffsanktion för att komma till rätta med bluffakturor och föreslår att det införs en ny straffbestämmelse (grovt fordringsbedrägeri), som tar sikte på systematiskt bedrägeri med bluffakturor. Även försök och förberedelse till det nya brottet föreslås bli straffbelagt.
2 (5) Bankföreningen anser i likhet med utredaren att fakturabedrägerier har blivit ett växande samhällsproblem, som särskilt tycks drabba småföretagare. Bedrägerierna omsätter stora belopp varje år. Föreningen anser därför att det är angeläget att åtgärder vidtas för att komma åt fakturabedrägerier. Utredaren har gjort en förtjänstfull analys av i vilken utsträckning olika straffbestämmelser kan tillämpas på fakturabedrägerier och kommit till slutsatsen att det bör införas en ny straffbestämmelse (grovt fordringsbedrägeri) för att systematiska fakturabedrägerier ska kunna beivras på ett mer effektivt sätt. Bankföreningen tillstyrker utredarens förslag om införande av ett nytt brott och att även försök och förberedelse ska kriminaliseras. Identitetsintrång Utredaren föreslår en ny straffbestämmelse, identitetsintrång. För straffansvar krävs att gärningsmannen använder annans identitetsuppgifter som innebär att gärningsmannen utger sig för att vara den person som uppgiften avser och därigenom ger upphov till skada eller olägenhet för honom eller henne. Det föreslås vidare att identitetsintrång ska vara ett icke gradindelat brott och att försök och förberedelse inte ska vara straffbart. Bankföreningen välkomnar den nya straffbestämmelsen, identitetsintrång, dvs. olovlig användning av andras identitetsuppgifter. Åtgärder är nödvändiga för att komma tillrätta med det ökade antalet identitetsstölder. Frågan om identitetsintrång är komplex och mörkertalet är stort. Det finns idag ingen tillförlitlig statistik över hur omfattande problemet är. Polisen uppskattar att hälften (65 000 st.) av landets bedrägeribrott är förknippade med en kapad identitet. Eftersom problemen växer och det är viktigt att kunna agera i ett tidigt skede anser föreningen att även försök och förberedelse till identitetsintrång bör kriminaliseras. Förberedelse och innehav av falska/stulna identitets- och kortuppgifter bör därför omfattas av straffbestämmelsen. En jämförelse kan göras med förberedelse för rån och rånförsök. Båda är straffbelagda. På motsvarande sätt bör även förberedelse till identitetsintrång och försök till identitetsintrång vara straffbelagt. Det är motsvarande systematiska förberedelser och metodiska tillvägagångssätt vid båda brottstyperna. I detta sammanhang kan eventuellt dras paralleller till det resonemang som regeringen för i prop. 2013/14:121 sid 62 ff (En effektivare kriminalisering av penningtvätt) som handlar om att försök och förberedelse till penningtvättsbrott bör kriminaliseras och detta trots att straffsatsen för normalgraden är fängelse i högst två år. Förberedelse till identitetsintrång bör därför vara straffbart baserat exempelvis på det antal identiteter som man har skaffat och tillvägagångssättet. Det bör t.ex. beaktas om personer eller grupper systematiskt samlar på sig identitetsuppgifter utan att kunna ge en trovärdig förklaring till varför uppgifterna har samlats in. Det är
3 (5) avsikten med insamlingen som måste ligga till grund för bedömningen. Föreningen har erfarit att det i Norge finns planer på att redan själva innehavet av identitetsuppgifter ska vara att likställa med brott. Detta bör vägas in i den fortsatta beredningsprocessen med strävan att harmonisera lagstiftningen inom Norden på denna punkt. Bankföreningen delar inte utredarens uppfattning att brottet inte ska vara gradindelat utan anser att det är angeläget att det införs en form av grovt identitetsintrång redan från början. Det är visserligen positivt att utredaren öppnar för en skärpning av påföljden om det anses påkallat på grund av brottsutvecklingen, men Bankföreningen anser att vi redan befinner oss i ett sådant läge. Situationen är så allvarlig att införandet av en grov form av brottet inte bör invänta en eventuell översyn av lagen. Föreningen ser detta som ett sätt att stävja bedrägeribrottsligheten, som har utvecklats snabbt under de senaste tio åren. En trend som tyvärr kan väntas fortsätta. Det finns en systematik i modus där ligor, ofta genom punktinsatser avgränsade i tid och rum, begår brott. Bedrägeribrott kan resultera i stora brottsvinster och det är rimligt att storleken på den ekonomiska skada som den skadelidande drabbats av på grund av identitetsintrånget ska kunna ligga till grund för bedömning av om brottet ska anses som grovt eller inte. Bankföreningen tillstyrker utredarens förslag om att den nya straffbestämmelsen inte bör vara föremål för åtalsprövning. Föreningen instämmer också i utredarens bedömning att det inte finns alternativ till kriminalisering för att lösa problemen med identitetsstölder. ID-handlingars betydelse Utredaren har i ett särskilt avsnitt (10.9) utvecklat några tankar om framtiden när det gäller praktiska åtgärder som kan vidtas för att förebygga systematiska bedrägerier. Bankföreningen anser att flera av dessa tankar är värda att utreda närmare. Föreningen vill i detta sammanhang påpeka att det finns åtgärder som lagstiftaren kan göra för att försvåra att identitetsstölder inträffar. Ur ett samhällsperspektiv är det viktigt att ID-handlingar och identitetskontrollen håller en hög säkerhetsnivå för att minimera risken för identitetsstölder och bedrägerier. En väl genomförd fysisk identitetskontroll ligger dessutom till grund för att få tillgång till e-legitimationer. När det gäller att höja säkerhetsnivån på svenska ID-handlingar och att stärka identifieringsprocessen så definierar Bankföreningens broschyr De 7 stegen vilka svenska ID-handlingar som svenska banker godkänner och hur identifieringsprocessen (granskningen) fungerar. För vissa ID-handlingar (t.ex. tjänstekort) är kontrollmöjligheterna begränsade och dessa handlingar godkänns därför inte av svenska banker. Det är Bankföreningens ambition att minska antalet svenska IDhandlingar som svenska banker godkänner. Syftet med det är att förenkla för bankoch butiksanställda att avgöra en ID-handlings äkthet och att minska bedrägeri-
4 (5) brotten. För närvarande kan inte butiksanställda avgöra svenska ID-handlingars äkthet över disk, eftersom förfalskade ID-handlingar är så pass skickligt gjorda. Bankanställda har, genom kundens engagemang i banken, en delvis enklare kontrollprocess, men problemet är ändå detsamma. Föreningen anser därför att det är av stor vikt att lagstiftaren befäster körkortets faktiska roll som ID-handling i samhället genom att tillse att kvaliteten och säkerheten förbättras, så att körkortet fortsätter att vara en ID-handling som svenska banker godkänner. Sverige saknar idag en infrastruktur för kontroll av svenska ID-handlingars giltighet. Utgivare av svenska ID-handlingar (med undantag för polisen) har ingen skyldighet att tillhandahålla en fungerande registerkontroll av en ID-handlings giltighet. En sådan skyldighet bör införas. Det är av extra vikt att denna typ av kontrolltjänster används vid utgivning av nya fysiska och elektroniska ID-handlingar. Kontroller måste kunna göras manuellt genom att ringa till en tonvalstelefon. Men det är också viktigt med effektiva elektroniska system så att en kontroll kan ske snabbt och automatiskt där många identifieringar sker, som exempelvis hos Postens ombud. Det bör också gå att kontrollera ansiktet på den som identifieras mot den bild som registrerades vid utgivningen av ID-handlingen för att ytterligare minska risken för framtida metoder för förfalskning. Ett centralt register för att signalera en stulen ID-handling eller pågående identitetsstöld som skydd för allmänheten skulle vara ett bra komplement till nämnda kontrollmöjligheter. Olovligt brukande och olovligt förfogande Bankföreningen har tillsammans med Finansbolagens förening fört en dialog med utredaren som även resulterade i en framställning där branschens växande problem med fordonsbrotten beskrevs. Bankföreningen välkomnar därför att fordonsbrotten uppmärksammas särskilt i utredningen. Utredaren föreslår att olovligt förfogande och olovligt brukande indelas i två grader, normalt och grovt. Vid bedömning av om brottet är grovt ska gärningen ha varit av särskilt farlig och hänsynslös art eller avsett betydande värden eller inneburit kännbar skada. Betydande värde i detta sammanhang definieras till fem prisbasbelopp (cirka 200 000 kronor). Bankföreningen välkomnar uppdelningen i normala och grova brott. Föreningen förordar dock att beloppsgränsen för grovt brott sätts lägre än fem prisbasbelopp. Tre prisbasbelopp är en mer lämplig nivå. De senaste årens trend är ett ökat antal brott gällande bilar av lägre värde. Dessa skulle fångas upp genom en lägre
5 (5) beloppsgräns. Den fordonsrelaterade brottsligheten är emellertid av mycket varierande slag. Det kan vara så att en och samma person försvinner med flera fordon. Det förekommer också enstaka brott där fordonets värde är betydande, men även brott där en/flera personbilar eller lättare lastbilar försvinner på ett organiserat och systematiskt sätt. Vid vissa brott försvinner en kombination av olika fordon, exempelvis tunga lastvagnar, husbilar/vagnar och entreprenadmaskiner, där vart och ett av fordonen har ett betydande värde. Ofta drabbas flera finansbolag samtidigt eller inom en kortare tidsrymd och det bör då också ske en sammanvägning av det totala värdet på de fordon som försvunnit vid bedömning av om brottet ska anses som grovt. Detta understryker vikten av samverkan mellan olika polisdistrikt och att det kan skapas en överblick över bedrägeribrott begångna av samma personer riktade mot olika företag och i olika delar av landet. Utredaren föreslår att det inte ska göras någon åtalsprövning vid grovt olovligt förfogande respektive grovt olovligt brukande. Bankföreningen ser positivt på detta men hade helst sett att motsvarande även skulle gälla för brott av normalgraden. Detta gäller särskilt om värdegränsen inte kommer att sänkas i enlighet med föreningens förslag ovan. Den brottslighet som förekommer avseende fordon kan handla om systematisk brottslighet med många fordon av lägre värde. Dessa fall borde definieras som grova i likhet med ett brott vid ett tillfälle där värdet på fordonet är högt. Om företaget drabbas flera gånger under kort tid och brotten begås av olika gärningsmän som ingår i samma kriminella nätverk, bör detta kunna anses som grovt och inte föranleda åtalsprövning. SVENSKA BANKFÖRENINGEN Thomas Östros Agneta Brandimarti