Svensk kod för bolagsstyrning (SOU 2004:46)

Justitiedepartementet Enheten för fastighetsrätt och associationsrätt 103 33 STOCKHOLM jens.wieslander@justice.ministry.se Svensk kod för bolagsstyrning (SOU 2004:46) Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Aktiespararna, har givits tillfälle att kommentera den så kallade Kodgruppens förslag till svensk kod för bolagsstyrning (2004:46). Aktiespararna välkomnar kodgruppens förslag som på många områden överensstämmer med Aktiespararnas Ägarstyrningspolicy som första gången presenterades 1993. 1. Övergripande synpunkter 1.1 Behovet av en bolagsstyrningskod Aktiespararna välkomnar Förtroendekommissionens initiativ att tillsammans med en rad organisationer representerande olika grupper på svensk aktiemarknad, formulera en nationell kod för bolagsstyrning. Aktiespararna ställer sig bakom de grundläggande tankar som kännetecknar koden samt förhållningssättet "följ eller förklara". 1

Efter att ha inspirerats av den brittiska Cadburyrapporten som publicerades i Storbritannien första gången i december 1992, gav Aktiespararna 1993 ut sin första Ägarstyrningskod. Begreppet Ägarstyrning lanserades som en översättning av det engelska uttrycket Corporate Governance, för att markera behovet av ägarnas styrande roll i bolaget. Genom Volvo- Renault affären fick debatten om ägarstyrning extra skjuts samma år. Aktiespararna har länge efterfrågat en nationell kod för ägarstyrning på svensk aktiemarknad. 1 Motståndet mot ett sådant initiativ har emellertid från vissa aktörer varit stort. Svensk aktiebolagslag har ansetts som relativt heltäckande och utan behov av väsentliga kompletteringar genom självreglering. Där sådant behov ändå funnits har näringslivsanknutna organisationer (NBK) hanterat regelbildningen på egen hand. Det är Aktiespararnas uppfattning att denna ordning inte har fungerat tillfredsställande. De områden som varit i behov av kompletterande regelbildning har vuxit samtidigt som ägandet kommit att i allt högre grad separeras från bolagens styrande organ genom institutionaliseringen av ägandet. Att mot en sådan bakgrund koncentrera makten över regelbildningen hos ett fåtal näringslivsanknutna organisationer skapar risk för allvarliga intressekonflikter till skada för förtroendet för svensk aktiemarknad. Förtroendekommissionens initiativ att skapa en nationell kod för svensk bolagsstyrning tillsammans med en bred representation bland aktiemarknadens parter är därför välkommet. Självreglering är en lämplig metod för att hantera en rad frågor på aktiemarknaden som är föremål för ständig debatt och kräver kontinuerlig utveckling. Krav måste emellertid ställas på en allsidig sammansättning i de självreglerande organen. Koden är primärt skriven för svenska aktiebolag noterade på svensk börs eller auktoriserad marknadsplats. Syftet med koden är att den skall utgöra god sed på svensk aktiemarknad och därigenom vägleda även de bolag som inte är noterade på börs eller auktoriserad marknadsplats. Aktiespararna anser att 1 Se t.ex. Aktiespararnas förtroendeskapande åtgärder 2002 2

denna avsikt skall framgå tydligare av koden. Även utländska bolag med svensk notering bör följa koden. För att garantera kodens efterlevnad och legitimitet är det vidare viktigt att koden blir en del av de regelverk bolagen avtalsvägen förbundit sig att följa genom notering på börs eller auktoriserad marknadsplats samt att det tydligt av dessa avtal framgår när samtliga bolag senast skall ha implementerat koden. 1.2 Ägarrollen Aktiespararna instämmer med kodens förslag att aktieägare med större innehav bör utnyttja sin rösträtt på bolagsstämman samt att institutionella placerare bör offentliggöra sin ägarpolicy. Aktiespararna anser dock att tiden är mogen att gå ett steg längre och ålägga vissa institutionella ägare att rösta på bolagsstämma alternativt förklara skälen till att rösträtten inte utnyttjas. Liksom kodgruppen anser Aktiespararna att ägare som tar ansvar för företagens och näringslivets utveckling är ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi. Aktiespararna instämmer också i att dynamiken i näringslivet kräver en mångfald av aktieägare med olika placeringsinriktning, tidshorisont och riskbenägenhet. Att institutionella ägare offentliggör sin ägarpolicy och därmed upplyser investerarna bland annat om sin investeringsfilosofi och sina principer för utövande av aktiernas rösträtt är ett minimikrav i ett läge där institutionella ägare svarar för cirka 85 procent av ägandet i svenska börsbolag och hushållen endast för cirka 15 procent. Det är Aktiespararnas uppfattning att tiden är mogen att ställa än högre krav på de institutionella ägarna än vad koden föreslår. En fondförvaltare är skyldig att på bästa sätt förvalta andelsägarnas kapital. Aktiespararna anser att den rösträtt som följer med en aktieplacering utgör en tillgång som skall tas till vara och en skyldighet som skall förvaltas. Om ägaransvaret togs till vara i högre utsträckning skulle förtroendet för bolagen öka på aktiemarknaden. De allmänna pensionsfonderna samt 3

andra fonder anknutna till premiepensionssystemet har ett särskilt ansvar för att förtroendet för aktiemarknaden upprätthålls. Dessa ägare bör åläggas en skyldighet att utnyttja sin rösträtt enligt principen följ eller förklara. 1.3 Samma regler för små och stora bolag Målgruppen för koden är primärt svenska aktiebolag noterade på svensk börs eller auktoriserad marknadsplats och samma regler är avsedda att gälla för såväl små som stora bolag. Aktiespararna ställer sig bakom denna ordning. Även utländska bolag med svensk notering bör följa koden. I samband med arbetet med koden har det diskuterats huruvida olika krav skall ställas på bolag av olika storlek. Aktiespararna anser inte att så skall ske. De bolag vars verksamhet är så begränsad att vissa skyldigheter enligt koden inte går att uppfylla kan använda sig av möjligheten att förklara skälen till avvikelsen. Alla bolag vars aktier är spridda på aktiemarknaden och handlas på börs eller auktoriserad marknadsplats är av sådant intresse att informationskraven alltid behöver uppfyllas. Det är vidare Aktiespararnas erfarenhet att det ofta i noterade mindre bolag finns behov av just sådana rutiner och god ordning för styrelsearbete, informationsgivning och relationen till aktieägarna som koden ger uttryck för. Att skilja på större och mindre noterade bolag skulle vidare inte vara i linje med övrig regelbildning på marknaden. Att till exempel ställa olika redovisningskrav på noterade bolag av olika storlek har aldrig varit aktuellt. 1.4 Förvaltning av koden Det arbete som påbörjades av kodgruppen är inte avslutat. Det är ytterst angeläget att slå vakt om att förvaltningen och utvecklingen av koden blir sådan att den får ett verkligt, brett genomslag i praktiken. Förtroendekommissionen föreslår att förvaltningen skall utföras av en ideell förening, Kollegiet för svensk bolagsstyrning (kollegiet), vars medlemskrets skall omfatta ett antal organisationer och organ inom det privata näringslivet, samt staten. Medlemmarna skall utse en styrelse med ansvar för verksamheten och översyn och 4

vidareutveckling av koden. Förtroendekommissionen har inte närmare angivit hur kollegiets styrelseordförande skall utses eller hur finansieringen skall lösas. Aktiespararna delar huvudsakligen förtroendekommissionens synpunkter med vissa förtydliganden. 1.4.1 Medlemskretsens omfattning Koden riktar sig framför allt till bolagen, deras styrelser och ägare, och är en samling regler för hur relationen mellan bolaget och dess ägare skall fungera. Det naturliga är därför att medlemskretsen består av huvudsakligen ägarrepresentanter. Aktiespararna anser att fyra ägargrupper bör vara representerade som medlemmar i det föreslagna kollegiet, en representant för mindre aktieägare, en representant för större enskilda aktieägare, en representant för institutionella ägare, samt staten i dess egenskap av aktieägare. Dessutom bör de marknadsnoterade bolagen vara representerade genom exempelvis Svenskt Näringsliv samt en representant för börserna/auktoriserade marknadsplatserna. 1.4.2 Styrelsens sammansättning och utseende av ordförande Kollegiets styrelse bör bestå av högst åtta ledamöter, inklusive ordföranden, tillsatta av medlemskretsens organisationer. En större styrelse riskerar att försvåra arbetet att utveckla koden. Medlemskretsens sammansättning garanterar de kompetenser, erfarenheter och perspektiv som är nödvändiga i arbetet. I den mån ytterligare kompetensförstärkning behövs skall styrelsen ha möjlighet att anlita externa experter ad hoc. Styrelsens ordförande får en viktig roll i kollegiets arbete. Liksom kommissionen anser Aktiespararna att det är ett uppdrag som kräver en person med hög integritet och mycket stort förtroende i samhället. Aktiespararna anser att bäst lämpad att utse ordföranden är medlemsorganisationerna. Dessa skall ha ett övergripande ansvar för att koden utvecklas och det ligger i samtligas intresse att tillsätta en person med hög legitimitet och stor erfarenhet av aktiemarknadsfrågor. Aktiespararna anser att uppdraget som styrelseordförande skall vara två år i taget. 5

1.4.3 Finansiering av kollegiet Aktiespararna anser att finansieringen av kollegiet bör ske genom avgifter från de bolag som omfattas av koden, exempelvis genom en mindre avgift relaterad till börsvärdet. 2. Synpunkter på koden Aktiespararna lämnar nedan vissa detaljsynpunkter på koden men ställer sig i huvudsak bakom reglerna. 2.1 Informationsgivning till aktieägarna Det har blivit allt vanligare att aktiemarknadsbolagen låter bli att skicka ut den tryckta årsredovisningen till sina aktieägare. Istället hänvisar man till möjligheten att ta del av informationen på Internet. Aktiespararna anser att detta är en olycklig utveckling. I samma takt som Internet blir tillgängligt kan konsumenterna visserligen få samma information på nätet som i pappersform. Det är dock bara om en konsument uttryckligen avsäger sig årsredovisningen i skriftform kan man utgå från att han eller hon har tillgång till Internet. En grundläggande förutsättning för aktiesparande är att aktieägaren kan informera sig om de bolag där man äger aktier. Förutsättningarna för att aktieägaren skall kunna informera sig i tillräcklig utsträckning minskar avsevärt om bolagen inte skickar ut sin årsredovisning. Aktiespararna anser att årsredovisningen skall sändas till samtliga aktieägare som inte uttryckligen begärt att inte få den skickad till sig. 2.2 Styrelsen Det är viktigt att koden blir ett verktyg som företagen kan använda för att förbättra verksamheten snarare än ett regelverk som bolagen endast uppfyller genom avprickning. Det finns vissa detaljregler i kodförslaget som Aktiespararna betraktar som mindre betydelsefulla och som i syfte att förenkla koden skulle kunna tas bort. En sådan fråga är åldersgränsen 70 år. Aktiespararna anser att den erfarenhet många äldre styrelseledamöter besitter bör tillvaratas oavsett ledamotens ålder. En väl fungerande valberedning är bättre 6

skickad att hantera sådana frågor. Även åttaårsregeln kan enligt Aktiespararnas förmenande slopas. Vidare kan anmärkas att det enligt lag åligger styrelsens ordförande att tillse att styrelsen uppfyller sina åligganden. Att som i koden ange att en styrelsesekreterare skall svara för att styrelsearbetet bedrivs på ett korrekt sätt lägger felaktigt ett alltför stort ansvar på denne. Förslaget riskerar dessutom att ordförandens ansvar kan uppfattas som mindre än det egentligen är. 2.2.1 Arvodering av styrelsen Av koden framgår att styrelseledamöter inte skall erhålla tilldelning i incitamentsprogram riktade till bolagsledningen eller de anställda. Incitamentsprogram riktade enbart till styrelsen är emellertid tillåtna enligt koden om de bereds av valberedningen eller ägarna samt beslutas av bolagsstämman. Aktiespararna motsätter sig att styrelsen erbjuds incitamentsprogram bestående av exempelvis optioner. Även om programmet bereds av t.ex. valberedningen skulle det vara praktiskt omöjligt att hålla styrelsen utanför ett sådant arbete. Om optionerna ställs ut av bolaget är det nödvändigt att styrelsen deltar i beredningen och de får därmed inflytande över sin egen ersättning. Internationellt har styrelsens deltagande i optionsprogram betraktats som olämpligt. I Frankrike, Nederländerna och Finland har man särskilt anmärkt att styrelsen inte skall delta i aktierelaterade incitamentsprogram. 2.3 Underskriftsmening i årsredovisningen Aktiespararna har i sitt remissvar på Förtroendekommissionens betänkande rekommenderat att det införs en regel om underskriftsmening i Årsredovisningslagen för att öka förtroendet för redovisningshandlingarna. Även i koden finns ett förslag om att styrelsen och verkställande direktören skall underteckna en försäkran om att uppgifterna är korrekta. Aktiespararna anser att lokutionen såvitt de känner till kan uppfattas som en friskrivning från ansvar för årsredovisningen och därför bör strykas. 7

2.3 Valberedningen Valberedningen kommer att få en mycket betydelsefull roll genom koden. Aktiespararna anser liksom Förtroendekommissionen att valberedningens roll som bolagsstämmoorgan bör lagfästas och kommenterar detta ytterligare i remissvaret på SOU 2004:47. Tillsvidare måste dock koden reglera hur valberedningen skall utses, arbeta och arvoderas. Det är Aktiespararnas uppfattning att valberedningen skall vara ett bolagsstämmoorgan vars uppgift är att ta till vara samtliga aktieägares intresse genom att nominera en högkvalitativ och kompetent styrelse. För detta ändamål är det mest lämpliga att ledamöterna i valberedningen utses av bolagsstämman. I annat fall riskerar valberedningen att bli ett organ där varje ledamot i första hand bevakar en enskild aktieägares intressen. En intressant fråga är vem som skall föreslå ledamöter till valberedningen. Aktiespararna anser att det skall åligga styrelsen att i god tid före den ordinarie bolagsstämman hos ägarna efterhöra förslag till personer att ingå i valberedningen. Bland dessa personer bör ingå någon med anknytning till de mindre aktieägarna, de institutionella ägarna, samt större privata ägare. I koden saknas en uttrycklig regel om att valberedningen måste utses årligen. Aktiespararna anser inte att stämman skall kunna utse valberedningen för fler än ett år i taget och koden måste ge uttryck för detta. I koden anges vidare att valberedningen eventuellt av bolagsstämman skall kunna beviljas ersättning. Aktiespararna anser att valberedningen alltid skall ha rätt till ersättning för sitt arbete och att beslut om sådan ersättning skall fattas av bolagsstämman. Valberedningen bör dessutom ha möjlighet att ta hjälp av externa konsulter för sitt uppdrag. Det kan t.ex. röra sig om rekryteringskonsulter eller konsultarbete i samband med utvärdering av styrelsen. Även denna rätt bör anmärkas i koden. 8

2.4 Styrelsens oberoende En särskild fråga, som aktualiseras av ett särskilt yttrande av Karin Forseke, är om förslaget till kod tar tillräcklig hänsyn till det arbete som har lagts ned internationellt på att skapa liknande koder och till den erfarenhet som vuxit fram på området. Konkret pekar Karin Forseke särskilt på den brittiska Combined Code och dess begrepp oberoende styrelseledamöter. Kodens förslag är att majoriteten av styrelseledamöterna skall vara oberoende i förhållande till bolaget samt att minst två styrelseledamöter skall vara oberoende i förhållande till huvudägarna. Koden ger uttryck för två oberoendebegrepp, oberoende från bolaget respektive oberoende från huvudägare, medan man inom det anglosaxiska systemet tillämpar ett oberoendebegrepp som innefattar oberoende från såväl huvudägare som bolaget. Det är Aktiespararnas uppfattning att det vore olämpligt att utan anpassning till svensk rättstradition introducera brittiska tankegångar på svensk aktiemarknad. Syftet med koden är i första hand att förbättra svensk bolagsstyrning. Svenska bolag är i stort behov av starka huvudägare som tar ansvar för bolaget och det är mycket viktigt att sådana personer finns representerade i bolagets styrelse. Samtidigt är det viktigt att det i styrelsen ingår personer med hög integritet som är oberoende från huvudägarna och kan föra minoritetsaktieägarnas talan. Aktiespararna ställer sig därför bakom kodgruppens förslag och menar att den definition av oberoende som tillämpas är den mest lämpliga för svenska förhållanden. 2.5 Revisorernas och revisionsutskottets roll Revisorn är ett av aktieägarna på bolagsstämman valt bolagsstämmoorgan jämställt med styrelsen. Det är viktigt att revisorn inte uppfattas som ett styrelsen underordnat organ. Aktiespararna anser att kodgruppens förslag att en av revisionskommitténs uppgifter skall vara att utvärdera revisorsinsatsen skulle kunna uppfattas så att styrelsen överordnas revisorn. Revisionskommittén bör visserligen för valberedningens räkning bereda valet av revisorer, men utvärderingen av revisionsinsatsen måste vara en fråga för bolagets 9

ägare genom valberedningen. Revisorernas unika roll som fristående bolagsorgan måste poängteras i koden. Aktiespararna anser vidare att koden, i likhet med förslaget till det åttonde bolagsrättsliga direktivet, skall ställa krav på att åtminstone en av de styrelseledamöter som skall ingå i revisionsutskottet skall vara financial expert. Aktiespararna anser att revisorernas roll med anledning av bolagsstyrningsrapporten bör definieras tydligare i koden. Revisorerna bör uttala sig om bolagsstyrningsrapportens överensstämmelse med efterlevnaden av koden och om de nödvändiga förklaringarna finns upptagna i rapporten. Stockholm den 30 september 2004 SVERIGES AKTIESPARARES RIKSFÖRBUND Sten Trolle Ordförande 10