EUROPEISKA KOMMISSIONEN GD Internal Market and Services Knowledge-based Economy Reglerade yrken UPPFÖRANDEKOD SOM ANTAGITS AV SAMORDNINGSGRUPPEN FÖR EN GENERELL ORDNING FÖR ERKÄNNANDE AV EXAMENSBEVIS
Nationella administrativa formaliteter inom ramen för direktiven 89/48/EEG, 92/51/EEG och 1999/42/EG UPPFÖRANDEKOD SOM ANTAGITS AV SAMORDNINGSGRUPPEN FÖR EN GENERELL ORDNING FÖR ERKÄNNANDE AV EXAMENSBEVIS Inledning I direktiven 89/48/EEG, 92/51/EEG och 1999/42/EEG upprättas en generell ordning för erkännande av examensbevis. Enligt direktiven gäller som grundläggande princip att varje yrkesverksam person som är kvalificerad att utöva ett yrke i en medlemsstat har rätt att få sitt examensbevis erkänt för att kunna utöva samma yrke i en annan medlemsstat. Ordningen bygger således otvetydigt på ett principiellt erkännande av den utländske medborgarens examensbevis; dock kan värdmedlemsstaten i vissa fall ställa "anpassningskrav". Reglernas tillämpning förutsätter att den som vill få sitt examensbevis erkänt måste uppfylla en rad administrativa formella krav enligt artiklarna 6 och 8 1 i direktiv 89/48/EEG, artiklarna 10 och 12 2 i direktiv 92/51/EEG och artiklarna 3, 8 och 9 i direktiv 1999/42/EG 3. 1 I artikel 8 i direktiv 89/48/EEG fastställs följande: 1. Som bevis på att de i artiklarna 3 och 4 nämnda villkoren uppfylls skall värdmedlemsstaten godta de examensbevis och dokument som utfärdats av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och som den berörda personen skall framlägga som stöd för sin ansökan om att få utöva yrket i fråga. 2. Behandlingen av en ansökan om att få utöva ett reglerat yrke skall avslutas så snabbt som möjligt, och resultatet meddelas med ett motiverat beslut av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten senast fyra månader efter det att alla handlingar som gäller den berörda personen framlagts. Denne har rätt att få beslutet eller, om beslut inte fattats i tid, saken prövad av en domstol eller nämnd i enlighet med vad landets lagar föreskriver. 2 I artikel 12 i direktiv 92/51/EEG fastställs följande: 1. Som bevis på att de i artikel 3 9 nämnda villkoren är uppfyllda skall värdmedlemsstaten godta de handlingar som utfärdats av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och som den berörda personen är skyldig att framlägga som stöd för sin ansökan om att få utöva yrket i fråga. 2. Behandlingen av en ansökan om att få utöva ett reglerat yrke skall avslutas så snabbt som möjligt, och ett motiverat beslut skall meddelas av den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten senast fyra månader efter det att alla handlingar som gäller den berörda personen framlagts. Detta beslut eller avsaknad därav skall kunna överklagas till en domstol eller nämnd i enlighet med vad landets lagar föreskriver. 3 [Citat ur texten] -2-
Av naturliga skäl kunde man i direktiven endast fastställa mycket allmänna regler för hur de administrativa formkraven skall tillämpas. När det gäller detaljfrågor genomförs reglerna på mycket olika sätt i medlemsstaterna. Erfarenheten visar att vissa av formkraven å ena sidan kan vara nödvändiga för att få ordningen att fungera på ett smidigt sätt, men att de å andra sidan kan utgöra oskäliga hinder för den utländska medborgarens rätt till fri rörlighet. Denna slutsats bygger framför allt på de brev och klagomål som inkommit till kommissionen och på de samtal som förts mellan kommissionen och medlemsstaterna. Frågan har också lyfts fram inom ramen för arbetet i högnivågruppen under ordförandeskap av Simone Veil. För att se vilka olika administrativa formaliteter som används och för att försöka komma fram till mer detaljerade regler skickade man ut ett frågeformulär och hänsköt frågan till en samordningsgrupp. Tanken var att i ett första steg byta ut information om olika slags praxis för att sedan försöka enas i frågan. Detta dokument är resultatet av dessa diskussioner och av den erfarenhet som samlats av kommissionen och medlemsstaterna. Syftet med dokumentet är att på grundval av direktiven och rådande rättspraxis fastställa vilka krav på utländska medborgare som är oacceptabla och vilken praxis som är godtagbar eller rent av önskvärd. Dokumentet har utarbetats för att användas av de nationella myndigheter som ansvarar för tillämpningen av direktiven om erkännande av examensbevis. Det bör påpekas att dokumentet inte är uttömmande. Nya frågor kommer att dyka upp med tiden, varför det antagligen kommer att krävas en omarbetning. I övrigt är dokumentet tänkt som informationsunderlag och vägledning, eftersom arbetet även i fortsättningen utgår från direktiven och domstolens rättspraxis. Slutligen bör man tänka på att följande gäller för den generella ordningen för erkännande av examensbevis: Genom ordningen upprättas ett system för erkännande av yrkesverksamhet. Det rör sig således inte om ett system för akademiskt erkännande, vilket skulle förutsätta en ingående jämförelse mellan den sökandes utbildning och den utbildning som tillhandahålls i värdmedlemsstaten. Vad som däremot räknas är att den sökande verkligen är kvalificerad för yrkesverksamheten. Det bör slutligen påminnas om att ordningen bygger på ett principiellt erkännande av den utländska medborgarens examensbevis. Enligt direktiven (artikel 8 i direktiv 89/48/EEG, artikel 12 i direktiv 92/51/EEG och artiklarna 3 och 8 i direktiv 1999/42/EG) måste den berörda medborgaren visa att han eller hon har de kvalifikationer eller de examensbevis som krävs enligt direktivet. I undantagsfall kan värdmedlemsstaten ställa "anpassningskrav". Om en medlemsstat anser att sådana krav är nödvändiga, är det medlemsstaten som har bevisbördan (om att det föreligger en väsentlig skillnad). -3-
NATIONELLA ADMINISTRATIVA FORMALITETER INOM RAMEN FÖR DIREKTIVEN 89/48/EEG, 92/51/EEG OCH 1999/42/EG / 1. Information som kontaktpersonen, den behöriga myndigheten i ursprungsmedlemsstaten eller samordnaren bör ge till utvandraren Utvandraren förses med följande information och/eller dokument: Utvandraren förses med samma information och/eller handlingar som anges i kolumn B, plus följande: a) Nationell handbok om den allmänna ordning som den berörda medlemsstaten utarbetat. b) Nationella handböcker som utarbetats av andra medlemsstater 4. c) Förteckning över de rådgivare från European Employment Services (EURES) som kan ge ytterligare information (om till exempel lediga platser och om social trygghet). d) På begäran får utvandraren eller den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten så snart som möjligt tillräcklig information enligt mallen i bilaga A till denna kod för att klarlägga vad som menas med likvärdiga behörighetsbevis. a) Namn, adress, telefonnummer, faxnummer och eventuellt e-postadress till kontaktpersonen i värdlandet. b) Kopia av direktiven (om utvandraren efterfrågar dessa) och en användarhandbok om den generella ordningen för erkännande av examensbevis på det inhemska språket. c) Första numret av Medborgarnas Europa ("Att arbeta i en annan medlemsstat ") och faktablad om det yrke utvandraren önskar utöva. d) På begäran får utvandraren eller den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten så snart som möjligt tillräcklig information enligt mallen i bilaga A till denna kod för att klarlägga vad som menas med likvärdiga behörighetsbevis. Utvandraren förses med mindre information än vad som anges i kolumn B. 4 Handböcker finns för Tyskland, Italien, Nederländerna, Österrike, Sverige och Förenade Kungariket.
2. Information som kontaktpersonen eller behörig myndighet i värdlandet bör ge till invandraren: Invandraren förses med samma Invandraren förses med följande information och/eller Invandraren förses med mindre information information och/eller handlingar som dokument: än vad som anges i kolumn B. anges i kolumn B, plus följande: a) Nationell handbok om den allmänna ordning som den berörda medlemsstaten utarbetat. b) Förteckning över de rådgivare från European Employment Services (EURES) som kan ge ytterligare information (om till exempel lediga platser och om social trygghet). c) Information om villkoren för utövande av yrket (eventuellt krav på medlemskap i en yrkesorganisation, rättigheter och skyldigheter förbundna med yrket, utbildning, stadgar) och i förekommande fall om befintliga fackliga organisationer och yrkesorganisationer. a) Kontaktpersonen i värdlandet informerar invandraren om vilken behörig myndighet invandraren skall skicka sin ansökan till. b) Kopia av direktiven (om invandraren efterfrågar dessa) och en användarhandbok på värdlandets språk. c) På invandrarens begäran, den lag i vilken de direktiv i den generella ordningen genomförs som avser det yrke invandraren önskar utöva. Om detta inte är möjligt skall den sökande lätt kunna få tag på lagen (kontaktpersonen anger var). d) Uttömmande förteckning över de handlingar som sökanden kan uppmanas att lägga fram som stöd för sin ansökan. (När sökanden lagt fram dessa handlingar skall den behöriga myndigheten i värdlandet betrakta akten som fullständig.) e) Om den sökandes ärende inte omfattas av ett direktiv i den generella ordningen (till exempel vid begäran om erkännande av akademiska meriter, vilket är ett fall som omfattas av ett särdirektiv) förses den sökande åtminstone med så mycket information att han eller hon kan skicka sin ansökan till behörig myndighet. - 5 -
3. Handlingar som invandraren kan uppmanas att uppvisa för den behöriga myndigheten i värdlandet. Invandraren kan uppmanas att inkomma med följande handlingar eller Invandraren kan inte krävas inkomma med information: följande handlingar eller information: I tveksamma fall samt i fall där det certifikat som nämns i punkt 3.C b inte kan läggas fram på grund av att ursprungsmedlemsstaten inte utfärdar sådana certifikat kan frågan lösas genom bilaterala kontakter mellan de nationella myndigheterna eller genom nationella samordnare. Dessa bilaterala kontakter bör få en utökad roll. a) Handling som styrker medborgarskap, till exempel en kopia av identitetskort eller pass. b) Vid behov en födelseattest (till exempel när det förekommer krav på att utövaren av ett yrke skall ha uppnått en viss ålder). c) Examensbevis, certifikat, utbildningsbevis, behörighetsintyg eller intyg om slutförd grundutbildning på grundskole- eller gymnasienivå såsom de definieras i direktiven. Det framgår av definitionerna i direktiven att invandraren i förekommande fall kan uppmanas att utöver akademiska examensbevis uppvisa handlingar som intygar att han eller hon verkligen har full behörighet att utöva yrket i fråga i ursprungslandet (till exempel om det utöver akademiska studier ställs andra krav såsom kompletterande yrkesutbildning, praktikantutbildning, yrkesprov, yrkespraktik osv.). a) En förklaring från konsulatet om hans eller hennes nationalitet. b) Ett intyg från ursprungslandet om att invandraren har ett examensbevis, såsom det definieras i direktiven, eller om att han har rätt att utöva yrket i ursprungslandet, även om ett sådant intyg kan vara av stor praktisk betydelse. c) Överdrivet detaljerade uppgifter om hans eller hennes utbildning (det handlar här om erkännande av yrkesmässig karaktär och inte av akademisk karaktär). d) Uppgifter om behörighetsbevisets karaktär enligt mallen i bilaga A till dessa regler, om denna mall lämnats till invandraren av ursprungsmedlemsstaten. e) Om direktiven 89/48/EEG eller 92/51/EEG är tillämpliga: Ett intyg från en invandrares arbetsgivare eller från en yrkesorganisation vilket, när det handlar om ett yrke som inte är reglerat i ursprungslandet, skall godkännas av värdlandets myndigheter utan att det krävs att detta intyg styrks av samordnaren i ursprungslandet. Förekommer tvivel kan intygets äkthet kontrolleras genom kontakter med samordnaren i ursprungslandet. - 6 -
f) Bevis på sökandens yrkeserfarenhet. Invandraren bör göras uppmärksam på att det åligger sökanden och inte de nationella myndigheterna att tillhandahålla bevis på yrkeserfarenhet om yrkeserfarenhet är en förutsättning för att direktiven 89/48/EEG och 92/51/EEG skall kunna tillämpas (det vill säga när yrket inte är reglerat i ursprungslandet men är reglerat i värdlandet) och om det ligger i hans eller hennes intresse att tillhandahålla information på detta område. Yrkeserfarenhet kan i själva verket innebära att sökanden helt eller delvis slipper kravet att genomgå ett lämplighetsprov eller genomföra en anpassningstid. För verksamhet inom handel eller hantverk som omfattas av direktiv 1999/42/EG får en försäkran utfärdad av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungsmedlemsstaten krävas för erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer som förvärvats genom yrkeserfarenhet i enlighet med artikel 4 i det direktivet. g) Friskintyg (om det även krävs av de inhemska medborgarna). Sådant intyg krävs inte för verksamhet inom handel eller hantverk som omfattas av direktiv 1999/42/EG. h) Kreditvärdighetsintyg (om det även krävs av de inhemska medborgarna). i) Vandelsintyg (om det även krävs av de inhemska medborgarna). j) Vederbörligen ifyllt ansökningsformulär (tillhandahålls av behörig myndighet). - 7 -
4. Erforderlig form på de handlingar som den behöriga myndigheten i värdlandet kräver av invandraren 5. Översättningar (information tillhandahålls av den behöriga myndigheten i ursprungslandet) a) vanliga fotokopior av de viktigaste handlingarna (examensbevis, certifikat och personuppgifter) Det bör i ursprungslandet vara möjligt att få information om hur man kan erhålla en förteckning över auktoriserade översättare i ursprungslandet. b) vidimerade fotokopior av de viktigaste handlingarna (examensbevis, certifikat och personuppgifter) c) invandraren informeras om hur han eller hon kan få sina handlingar vidimerade (tillvägagångssätt och utfärdande myndighet). a) Invandraren tvingas uppvisa original eller handlingar som vidimerats av de konsulära myndigheterna eller de nationella förvaltningarna (till exempel genom en randanmärkning i enlighet med Haagkonventionen) eller uppvisa handlingar på sådant stämpelpapper som endast finns att tillgå i värdlandet. 6. Översättningar som den behöriga myndigheten i värdlandet kräver a) Översättningar krävs endast om de faktiskt 5 är nödvändiga för att ansökan om erkännande skall kunna behandlas. Ju fler handlingar som måste vara styrkta eller godkända, desto högre blir kostnaderna för invandraren. b) Alla krav på styrkta eller godkända översättningar begränsas till att omfatta innehållet i de viktigaste handlingarna (examensbevis, certifikat och personuppgifter). Ett allmänt krav på att uppvisa översättningar. Den behöriga myndigheten kan kräva styrkta eller godkända översättningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda: a) Översättningar av standarddokument som identitetskort, pass, osv. fordras inte. b) Om styrkta översättningar erfordras, upplyses invandraren om var dessa kan erhållas. c) Icke-auktoriserade översättningar godkänns för mindre viktiga handlingar. d) Priset på en styrkt eller godkänd översättning är inte orimligt högt och är icke-diskriminerande och jämförbart med det pris som de inhemska medborgarna i värdlandet betalar. Krav på översättningar som inte uppfyller de kriterier som anges i kolumn B. 5 Jfr de regler som gäller i Sverige, där handlingarna kan lämnas in på svenska, danska, norska, finska, engelska eller franska. - 8 -
7. Avgifter som invandraren måste erlägga i värdlandet Inga Invandraren uppmanas att erlägga avgifter för behandlingen av Avgifter som inte uppfyller de kriterier som ansökan, lämplighetsprovet eller anpassningsperioden, anges i kolumn B förutsatt att följande villkor är uppfyllda: a) Avgifterna överstiger inte den verkliga kostnaden för den tillhandahållna tjänsten b) Avgifterna är jämförbara med dem som de inhemska medborgarna erlägger under liknande omständigheter c) Avgifterna är inte så höga att det blir praktiskt omöjligt att utöva de rättigheter som anges i direktiven d) Schablonavgifter får tillämpas, förutsatt att de kan motiveras genom hänvisning till genomsnittskostnaden för behandling av en ansökan 8. Lämplighetsprov i värdlandet a) Frekvens: minst 2 provtillfällen per år (beroende på efterfrågan). b) Förberedelser: information till sökanden om eventuella förberedelsekurser. Förteckning över rekommenderad studielitteratur och exempel på prov tillhandahålls. c) Formulär för anmälan till lämplighetsprovet tillhandahålls. a) Frekvens: minst ett provtillfälle per år. b) Sökanden informeras om de administrativa formaliteterna i samband med anmälan till lämplighetsprov. c) Sökanden informeras om provets innehåll och uppläggning (provets längd, skriftligt och/eller muntligt prov, valmöjligheter osv.). d) Sökanden har tillgång till en förteckning över de inhemska organ som är ansvariga för behandlingen av ansökningarna. e) Invandraren har rätt att göra om provet. I reglerna om hur många gånger invandraren har rätt att göra om provet skall nationell praxis beaktas (med hänsyn till principen om icke-diskriminering). a) Frekvens: mindre än ett provtillfälle per år. b) Tillhandahållande av mindre information än vad som anges i kolumn B. - 9 -
9. Anpassningsperiod i värdlandet a) Lärdomar som dragits från framgångsrika anpassningsperioder meddelas invandraren för information (förteckning över rekommenderad studielitteratur till exempel) a) Sökanden informeras om de administrativa formaliteterna i a) Mindre information än vad som anges samband med anmälan till anpassningsperiod. i kolumn B tillhandahålls. b) Så långt det är möjligt har invandraren möjlighet att välja handledare och plats där anpassningsperioden skall äga rum. b) Sökanden informeras om anpassningsperiodens innehåll och uppläggning. c) Om det inryms i värdlandets nationella struktur erhåller invandraren ersättning under anpassningsperioden. Detta utgör dock ingen rättighet. d) Värdlandet ger auktoriserade inrättningar och/eller handledare ansvaret för uppläggning och genomförande av anpassningsperioden. Förhållandena under anpassningsperioden får dock inte vara så stränga att de därigenom utgör ett oproportionerligt indirekt hinder för invandraren (till exempel alltför avlägset belägen plats, alltför restriktiva förhållanden, osv.). Invandraren skall ha tillgång till en förteckning över de inrättningar/personer som är ansvariga för anpassningsperioden inom det yrke som invandraren önskar utöva. b) Ingen information om ersättning. 10. Upprättande av akt: tidsfrist Behandling av ansökan på kortare tid än vad som krävs enligt direktiven. a) Sökanden ges tydlig information om vilka handlingar som måste uppvisas för att en ansökan om erkännande skall kunna anses fullständig. b) Den tidsfrist på fyra månader som föreskrivs i direktiven om den generella ordningen och inom vilken sökanden skall ges ett svar iakttas. a) Kompletterande krav på handlingar som inte anges på den ursprungliga förteckning som den sökande fått (se punkt 2.B.d) b) Fristen på fyra månader överskrids. - 10 -
11. Ofullständig akt Invandraren informeras så snabbt som möjligt, till exempel senast inom en månad från inlämnandet av den ursprungliga ansökan, om vilka handlingar som saknas i ansökan och om att fyramånadersperioden inte börjar räknas förrän dessa handlingar har uppvisats. a) Invandraren informeras om att den period på fyra månader a) Avsaknad av information eller mindre som föreskrivs i direktivet börjar räknas genom att till information än vad som anges i exempel ett mottagningsbevis utfärdas enligt vilket det kolumn B tillhandahålls. framgår att ansökan är fullständig. (Detta mottagningsbevis måste i så fall utfärdas snabbt). Den behöriga myndigheten får inte använda detta förfarande för att försena handläggningen. b) Om invandraren informeras om att handlingar saknas, ges han eller hon en rimlig tidsfrist för att uppvisa de handlingar som saknas. När denna tidsfrist gått ut kan en ny ansökan behöva lämnas in. c) Om invandraren uttryckligen frågar den behöriga myndigheten i värdlandet om den inlämnade ansökan är fullständig, har han eller hon rätt att informeras om detta. b) Varje försening när det gäller att informera invandraren om att ansökan är ofullständig (bland annat genom att vänta på att antingen fyramånadersperioden går ut eller på att invandraren frågar innan informationen lämnas). 12. Regler om motivering och överklagande I det beslut som den behöriga myndigheten fattat omnämns invandrarens rätt att överklaga beslutet och hur man överklagar, särskilt hur snart överklagandet måste ske i den berörda medlemsstaten. a) Varje beslut motiveras. b) Sökanden ges information om de rättsliga (eller förvaltningsrättsliga) möjligheterna att överklaga, hur man överklagar och hur snart överklagandet måste ske i den berörda medlemsstaten. Information ges också om vad följden blir om den myndighet som är ansvarig för handläggningen av ansökan inte svarar inom den angivna tidsfristen. a) Ingen eller otillräcklig motivering ges. Motiveringen grundar sig på argument som snarare är tillämpliga vid akademiskt erkännande. b) Ingen information om invandrarens rätt att överklaga ges. 13. Yrkesorganisationer Se punkt 2.A.c 14. Samordning a) Regelbundna möten mellan behöriga myndigheter för olika yrken i en medlemsstat i syfte att utbyta erfarenheter. Regelbundna kontakter mellan de nationella samordnarna och de behöriga myndigheterna. b) Kontakter mellan samordnare från de olika medlemsstaterna - 11 -
Bilaga A Uppgifter som skall lämnas av ursprungsmedlemsstaten om likvärdiga behörighetsbevis enligt artikel 1 a i direktiv 89/48/EEG och artikel 1 a och b i direktiv 92/51/EEG. 1 Beskrivning av det yrke och de verksamheter som de två behörighetsbevisen ger tillgång till 2 Bekräftelse på att behörighetsbeviset i punkt 3 innebär samma rätt att utöva ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten som behörighetsbeviset i punkt 4 samt kortfattad beskrivning av rätten 3. Beskrivning av nivå, utbildningslängd och andra relevanta egenskaper för det behörighetsbevis som betraktas som likvärdigt 4 Beskrivning av det utbildningsbevis som det andra behörighetsbeviset betraktas som likvärdigt med 5. Uppgift om de myndigheter som är behöriga att utfärda behörighetsbevisen - 12 -