Biogasanläggning Kungshamn

Bilaga 1 B Biogasanläggning Kungshamn Teknisk beskrivning December 2014 1

Beställare Konsult Författare Granskad av Rena Hav Sverige AB Solus AB Joel Oresten Bengt Gunnarsson, Jan Persson, Claes Lundberg 2

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 4 2 ANLÄGGNINGSBESKRIVNING... 5 2.1 RÅVAROR... 8 2.2 MOTTAGNING AV RÅVAROR... 9 2.2.1 Fast fiskavfall... 9 2.2.2 Bioslam... 10 2.2.3 Lakar... 10 2.2.4 Processvatten... 10 2.2.5 Annat industriellt organiskt avfall... 11 2.2.6 Rengöring av mottagningshall... 11 2.3 FÖRBEHANDLING, BLANDNING OCH HYGIENISERING AV RÅVAROR... 12 2.4 RÖTNING OCH EFTERRÖTNING... 13 2.4.1 Rötning... 14 2.4.2 Efterrötning... 15 2.5 BIOGÖDSELHANTERING... 15 2.6 GASSYSTEM OCH ELGENERERING... 17 2.6.1 Gassystem... 17 2.6.2 Förbränning och elgenerering... 17 2.7 VENTILATION OCH LUKTREDUKTION... 18 2.8 VATTENBEHOV OCH PROCESSAVLOPPSVATTEN... 19 2.9 AVFALL... 20 2.10 KEMIKALIEHANTERING... 20 2.11 FÖRBRUKNING AV VÄRME OCH EL... 20 2.12 BULLER... 21 3 ALTERNATIVA LUKTREDUCERANDE TEKNIKER... 21 3.1 BIOFILTER... 21 3.2 BIOSKRUBBER... 22 3.3 UV-LJUS/OZONBEHANDLING... 23 3.4 JONISERING... 23 3.5 KEM-, OZON- OCH VATTENSKRUBBER... 24 3.6 KOLFILTER... 25 3.7 FÖRBRÄNNING... 26 3.8 EXEMPEL PÅ KOMBINATIONSMÖJLIGHETER... 27 3.8.1 Skrubber och biofilter... 27 3.8.2 Ozon och kolfilter... 27 4 SAMMANFATTNING LUKTKÄLLOR OCH FÖREBYGGANDE TEKNIKER... 28 4.1 MOTTAGNINGSHALL... 28 4.2 HYGIENISERING OCH BLANDNING... 29 4.3 RÖTKAMMARE OCH EFTERRÖTKAMMARE... 29 4.4 BIOGÖDSELFÖRVARING... 29 5 REFERENSER... 31 3

1 Inledning Biogasanläggningen planeras byggas på del av fastigheten Gravarne 3:1 i Sotenäs Kommun, inom industriområdet Hagaberg/Ögården, mellan Orkla Foods Sverige AB och Leröy Sverige ABs fabriksbyggnader. Anläggningen dimensioneras för att producera ca 20 GWh biogas per år och därtill motsvarande mängd biogödsel, genom att i huvudsak använda restprodukter från intilliggande fiskberednings industrier. Biogasen kommer att användas/förbrännas inom industriområdet för produktion av elektrisk ström och värme, i samarbete med industrierna. Avsättning för både el och värme finns inom industriområdet. Anläggningen kommer att bestå av utrustning för mottagning, lagring och förbehandling av råvaror, rötkammare, efterrötkammare, hantering/lagring av gödsel, elgenerering samt distribution av biogas och elektrisk ström. Maximalt 30 000 ton organiskt material kommer att behandlas per år Största delen av råvarorna tillförs från befintlig produktion i intilliggande industrier, och kommer att tillföras biogasverket genom pumpning och korta trucktransporter. Kompletterande råvaruströmmar transporteras in med lastbilstransporter. Biogödsel transporteras ut med lastbil. Anläggningens läge möjliggör också båttransporter i ett framtida scenario. I anslutning till biogasanläggningen kommer en anläggning för processvattenrening att uppföras, för rening av industrins processvatten. Denna beskrivs i separat beskrivning, se bilaga 1C. Denna tekniska beskrivning består i tillägg till en anläggningsbeskrivning även av ett mer ingående kapitel om luktreduktion. 4

2 Anläggningsbeskrivning Följande kapitel är en beskrivning av biogasanläggningen och dess huvudsakliga funktioner och preliminär layout. Eftersom biogasanläggningen i detta skede inte är detaljprojekterad så kan vissa delar komma att ändras beroende på val av leverantör, och med detaljerade valideringar av ingående funktioner. I figur 2.1 nedan visas ett översiktligt flödesschema för biogasanläggningen. OBS att angivna flöden ej representerar full drift, men en uppstartsfas, och finns angivna enbart för att ge en uppfattning om inbördes mängdförhållanden. I figur 2.2 återfinns ett förslag till layout, som kan komma att modifieras i projekteringsfasen. Figur 2.3 visar anläggningens placering i förhållande till kringliggande industrier, för att ge läsaren en förståelse för den områdesinterna logistiken. Samtliga skisser skall ses som preliminära, ej som bygghandlingar. 5

Figur 2.1. Översiktligt flödesschema 6

Figur 2.2. Preliminär layout. OBS ej slutlig utformning 7

Figur 2.3. Anläggningens placering i förhållande till intilliggande industrier Biogasprocessen kommer att utformas som en totalomblandad våtrötning med följande huvudkomponenter som beskrivs mer utförligt under respektive rubrik: Mottagning av råvaror Förbehandling, blandning och hygienisering av råvaror Rötning Efterrötning Biogödselhantering Gassystem, förbränning av gas och elgenerering Ventilation och luktreduktion 2.1 Substrat Inkommande substrat kan klassificeras enligt följande: Fast fiskavfall. Detta avfall uppstår vid förädling av fisk och kallas ibland rens. Består av de delar av fisken som inte skall bli människoföda. Som fast fiskavfall räknas också hel fisk som dömts ut pga storlek eller andra orsaker. Bioslam från processvattenrening. Detta är fasta partiklar som avskilts från det vatten som använts i de industriella processerna. Består av proteiner, fett, sockerarter mm. Processvattnet innehåller inte sanitärt avlopp eller spillvatten, dessa är avskilda från processvatten i industriernas avloppssystem. 8

Lakar. Detta är salta, sura och söta lösningar som använts för råvarubearbetning och mogning av fiskråvara. Exempelvis inlagd sill ligger som råvara i en salt-sur marinad i upp till 18 månader. En del av fiskens proteiner och fett, och ibland hela fiskbitar, kommer att ingå i lakarna. Processvatten. En del industriellt processavloppsvatten kommer att användas som spädning vid behov. Annat industriellt organiskt avfall, fast och flytande. Även i fiskförädlingsindustrin uppkommer organiskt avfall som inte är fiskbaserat. Exempelvis produceras färdigrätter som kan innehålla mos, pasta, sås etc. Spill från denna hantering kommer också att rötas i anläggningen. Liknande substrat från industrier som inte är fiskbaserade kommer också att kunna tas emot. 2.2 Mottagning av substrat Mottagning av substrat kommer att ske på i huvudsak 3 sätt; pumpning, korta trucktransporter inom området, och lastbilstransporter. Via lastbil kommer både flytande och fasta material att tas emot. Mottagning via pumpning sker helt i slutna system, direkt från industrin och/eller slamavskiljningssteget i reningsverket, till biogasanläggningens bufferttank för inkommande flytande råvara. Den absolut dominerande mängden råvara kommer att pumpas på detta sätt. Mottagning via lastbil och truck kommer att utformas för att minimera luktolägenheter, genom att lossning sker i mottagningshall försedd med undertrycksventilation. Lossning av flytande material sker via slutet lossningssystem in i sluten tank. Lossning av fast material sker direkt till tippficka, som utgör matning till finfördelningskvarn. Rutiner kommer att finnas för särskild kontroll av inkommande råvaror, innefattande vägning, registrering, kontroll av deklaration och transportdokument. Mottagningsdelen är dimensionerad för att ta emot den beräknade mängden råvara samt har kapacitet att buffra för variationer i flödet av inkommande material. Ingen del av denna buffertvolym kommer att lagras utomhus. All buffertlagring sker inomhus eller i sluten tank, i båda fallen utrustade med undertrycksventilation eller helt slutet. Detta för att undvika luktolägenheter. Vid eventuella större driftstopp kommer inkommande råvaror att omdirigeras till andra biogasanläggningar. Beredskapsplan kommer att finnas för detta. 2.2.1 Fast fiskavfall Fast fiskavfall kommer att tas emot i en tippficka som är avsedd just för fiskavfall, och inget annat fast avfall. Detta för att kunna säkerställa en god mixning av olika substrat i nästa processteg. Dimensionering av tippficka och efterföljande processteg utförs på ett sätt som gör att tippfickan kan tömmas och rengöras varje arbetsdag, för att undvika luktolägenheter för både personal och omkringliggande miljö. 9

Fiskavfallet kommer från både intilliggande 2 industrier, och andra industrier med denna typ av avfall. Även fiskebåtar och fiskauktionen kan leverera fisk till rötning, i enlighet med det nya utkastförbudet av icke säljbar bifångst. Mottagningshallen förses med automatiska portar och undertrycksventilation som leds till en centralt placerad luktreducerande filteranläggning. 2.2.2 Bioslam Det slam som kommer från olika steg under rening av processavloppsvatten kallar vi här bioslam. Detta är pumpbart och består av organiska rester från olika processteg i de industriella processerna. Det slam som kommer från det planerade egna reningsverket kommer att pumpas direkt från reningsverket till bufferttank för bioslam i slutna rör, och kommer därmed inte att beröra mottagningshallens hantering. Bioslam från andra industrier, liknande det områdesinterna slammet, kommer att tas emot i mottagningshallen, som kommer att utrustas med slangkopplingar för anslutning till inkommande tankbils lossningssystem. På detta sätt kan lossning ske i ett slutet system med minimal luktpåverkan. Mottagningshallen förses med automatiska portar och undertrycksventilation som leds till en centralt placerad luktreducerande filteranläggning. 2.2.3 Lakar Lakar är salta, sura och söta lösningar som använts för råvarubearbetning och mogning av fiskråvara. Innehåller proteiner och fett, och ibland hela fiskbitar, som kommer att ingå i lakarna efter att de är uttjänade. Lakar från intilliggande industrier kommer att pumpas direkt från industrierna till biogasanläggningens tankar i slutna rör, och kommer därmed inte att beröra mottagningshallens hantering. Liknande lakar från andra industrier, kommer att tas emot i mottagningshallen, som kommer att utrustas med slangkopplingar för anslutning till inkommande tankbils lossningssystem. På detta sätt kan lossning ske i ett slutet system med minimal luktpåverkan. Mottagningshallen förses med automatiska portar och undertrycksventilation som leds till en centralt placerad luktreducerande filteranläggning. 2.2.4 Processvatten Processvattnet från de 2 intilliggande industrierna kommer till största delen att slamavskiljas (slam leds till biogasanläggningen) och renas direkt i reningsverket. En mindre del av processvattnet kan dock komma att behövas som spädning av råvaror till 10

biogasanläggningen. Denna mindre delström leds med rör direkt till biogasanläggningens blandningstankar, i slutna rör, utan att passera mottagningsområdet. 2.2.5 Annat industriellt organiskt avfall Kan vara enskilda ingredienser eller färdigblandade och processade produkter som av en eller annan orsak ej kan försäljas. Avfallet kan innehålla potatismos, pasta, sås, fisk etc. och kan vara både fast och flytande till sin beskaffenhet. Inkommande substrat kan anlända och mottagas på följande 3 sätt: 1. Fasta oemballerade substrat. Ankommer per lastbil avsedd för ändamålet. Tippas i separat tippficka, skild från fast fiskavfall beskrivet i tidigare stycke. Orsaken till särbehandlingen är för att säkerställa en så jämn mixning av substrat som möjligt i kommande processteg. 2. Flytande oemballerade substrat. Ankommer med tankbil avsedd för ändamålet. Vid mindre mängder kommer denna att tippas i samma tippficka som under pkt 1. Eventuellt kommer en speciell mottagningstank för flytande avfall att uppföras, för att särhantera fast och flytande organiskt avfall. Detta blir aktuellt om flytande avfall blir mer omfattande i förhållande till fast material än preliminära estimat. Denna tank kommer i så fall att placeras inomhus och/eller med omhändertagande av överskottsluft till central luktrening. 3. Emballerade produkter. Industrierna har ett behov av att bli av med färdigproducerade produkter som ej kan försäljas. Orsaker kan vara hållbarhetsproblem, emballagefel, falsfel, märkningsfel, felblandningar etc. Att omhänderta dessa produkter är i dag mycket kostbart och ressursintensivt. Den tilltänkta biogasanläggningen kommer att ta emot sådana emballerade produkter i plåt och plastförpackningar, i sorterat skick. Det finns utrustning på marknaden som på ett enkelt sätt utvinner innehållet ur förpackningarna, och komprimerar förpackningarna på ett sätt som gör dem återvinningsbara. Utrustningen är i princip uppbyggd för att först göra hål i förpackningarna, sedan pressa ur innehållet med en kraftig press. Innehållet leds in till tippficka eller tank enligt punkter 1 och 2. Glasemballage kommer ej att kunna mottagas, och alla emballerade produkter måste levereras i sorterat skick, dvs en emballagetyp i sänder. Dimensionering av tippficka och efterföljande processteg utföres på ett sätt som gör att tippfickan kan tömmas och rengöras varje arbetsdag, för att undvika luktolägenheter för både personal och omkringliggande miljö. Mottagningshallen förses med automatiska portar och undertrycksventilation som leds till en centralt placerad luktreducerande filteranläggning. 2.2.6 Rengöring av mottagningshall Mottagningshallen kommer att konstrueras på ett sätt som minimerar risk för spill på golv. Visst spill kan dock ändå uppstå som följd problem med utrustning, eller beroende på den mänskliga faktorn. Mottagningshallen med intilliggande utrymmen kommer att rengöras 11

regelbundet för att hålla en god hygienisk standard. Rengöringsprogram kommer att upprättas för rengöring av samtliga lokaler i anläggningen. Själva mottagningshallen och tippfickor kommer att tömmas och rengöras dagligen vid arbetsdagens slut eller efter dagens sista leverans. Spolvatten från rengöring av tippfickor kommer att ledas vidare till nästa processteg på samma sätt som substraten. Spolvatten från golv och tvättvatten från rengöring av levererande bilar och annan utrustning kommer att föras till reningsverk för slamavskiljning och vidare rening. Vid konstruktion och dimensionering av mottagningshall kommer principer om hygienisk design från livsmedelsbranschen att tillämpas. Detta påverkar exempelvis val av material, rundade innerhörn, utformning av rörgenomföringar, montage av pumpar på stativ för enkel städning etc, och kommer väsentligen förbättra den hygieniska standarden och luktpåverkan jämfört med normal byggstandard. 2.3 Förbehandling, blandning och hygienisering av substrat Substrat innehållande bitar som är för stora för att röta inom den tid som är tillgänglig i rötkammaren, måste förbehandlas för att underlätta nedbrytningsprocessen. En sådan finfördelning är också nödvändig för att uppfylla certifieringsregler för biogödsel, SPCR120, som specificerar max 12 mm bitar. Vidare måste eventuella större främmande föremål avlägsnas, som kan förstöra utrustning eller orsaka driftsstopp. I bägge fallen är det de fasta substraten som är i behov av förbehandling. De fasta substraten kommer således att ledas via en stenavskiljare till en så kallad pulper eller liknande finfördelande utrustning vidare till nästa processteg. Vissa leverantörer levererar utrustning som integrerar avskiljning av främmande föremål och finfördelning. Detta är ett alternativ. Eventuellt kommer en utrustning som röntgar sbstraten att installeras, för att sortera bort mindre stenar, glasbitar eller liknande som kan öka slitaget på utrustningsdelar, och eventuellt vara oönskade i biogödseln. Rötningsprocessen går bäst och är mest effektiv om tillfört substrat är av jämn beskaffenhet över tid, samt specifikt undviker variationer av inhiberande substanser. I detta fall är det i huvudsak salt och kväve (i form av ammoniak) som kan ha inhiberande effekt i rötkammaren. I tillägg skall substratet hygieniseras enligt ABP-förordningen och gällande regelverk, exempelvis genom upphettning till minst 70 C under 60 minuters tid. Denna anläggning planeras utföras med mixertankar som ombesörjer båda ovanstående behov. Genom att tillföra samtliga ingående substrat i separata strömmar till en eller flera mixertankar, som kan upphettas till minst 70 C, så kan en jämn substratkvalitet erhållas, som uppfyller gällande regelverk med avseende på hygienisering. Blandningsförhållanden, hygieniseringsförlopp och eventuellt kemiska egenskaper kommer att övervakas och loggföras batchvis. 12

Överskottsluft från mixertankar tas om hand i central luftfilteranläggning. Mixertankar placeras inomhus i undertrycksventilerad lokal. Ventilationsluften går till central filteranläggning för luktminimering. Från mixertankar förs substratet till rötkammare via temperaturreglerande anordning. 2.4 Rötning och efterrötning Kontinuerlig rötningstest (120 dagar) har blivit genomförd vid Tekniska Verken i Linköping. Syften med denna test var följande: Testa substratmixens rötbarhet. Saltinhibering största potentiella hinder. Kvantifiera gaspotentialer Framtesta behov av tillsatser för att minimera luktpåverkan från svavelväten till under 25 ppm Bekräfta att rötning kan ske utan hydrolyssteg Bestämma uppehållstid/volymbehov för rötkammare och efterrötkammare Testa gödselkvaliteter Figur 2.4 visar schematisk försökslayout Figur 2.4 Schematisk testlayout för kontinuerligt (120 dagars) rötförsök Generellt kan sägas om resultatet att testet gav positiva svar på samtliga parametrar, och att testet konfirmerat vår tekniska lösning som genomförbar och lämplig. Samtliga data i denna tekniska beskrivning står i relation till genomförd test, exempelvis rötkammarstorlekar, svavelvätehalter och kemisk sammansättning av accept och rejekt efter rötning. Figur 2.5 visar hur svavelvätehalterna blir mycket låga mot slutet av försökstiden, efter att järntillsatserna trimmats in och processen stabiliserats. 13

Figur 2.5 Järntillsats och resulterande svavelvätehalt i försökstanken (kallad Bruce i försökstiden) 2.4.1 Rötning Anaerob nedbrytning, kallad rötning, sker genom att mikroorganismer bryter ner organiskt material till i huvudsak metan, koldioxid och vatten i en syrefri miljö, normalt i antingen 35-40 C eller i 50-65 C temperaturintervall. Dessa båda temperaturintervall kallas mesofil respektive termofil rötningsmiljö. I olika biogasanläggningar kan fysiska layouter skilja sig en del åt. Det är ganska vanligt med ett surt hydrolyssteg i en separat hydrolystank innan den metangasbildande processen påbörjas i rötkammaren. Denna anläggning kommer att byggas utan hydrolyssteg, för att undvika luktproblematik som ofta förknippas med just hydrolysstegets lättflyktiga fettsyror. Rötning sker i rötkammare med total volym om minimum 3.000 m³, maximum 6.000 m³, fördelat på 1 eller 2 fysiska enheter. Dessa är gastäta, isolerade och omrörda, och placeras utomhus upp till en höjd som inte överstiger tillåten höjd enligt detaljplan. Tankarna utrustas med värmehållande funktion, omrörare, temperaturmätning, ph-mätning, provtagningsventiler och eventuellt andra för processen nödvändiga delar. Vidare utrustas tankarna med uppsamlingssystem vid en eventuell överjäsning/skumbildning. Överjäst material kan tillföras direkt till efterrötkammaren. Rötkammare utformas också på ett sådant sätt att skumdämpande medel kan tillsättas. För att förebygga negativa konsekvenser av andra typer av läckage från rötkammare, vid olycka eller annan störning, kommer omkringliggande område att utformas på ett sätt som 14

tillåter uppsamling och omhändertagande av spill, så att mark och grundvatten inte kommer till skada. Den gas som produceras under rötningen leds vidare till hantering, lagring och förbränning i efterkommande steg. 2.4.2 Efterrötning Efter rötkammaren pumpas materialet till efterrötkammaren. Efterrötkammaren kommer att utformas på samma rigorösa sätt som en rötkammare, och göras betydligt större än en normal efterrötkammare, relativt rötkammarens storlek. Efterrötkammaren planeras till ca 3000 m³, med samma funktioner som rötkamrarna, förutom överjäsningsfunktioner, som inte är nödvändiga i en efterrötkammare. Orsakerna att välja en stor efterrötkammare är följande: En stor efterrötkammare tillåter längre uppehållstid. Det innebär i sin tur mindre luktpåverkan från materialet efter efterrötningen. En normal efterrötning på kanske 5 dagar kan i denna anläggning ökas till upp mot 15 dagar. Fyllnadsgrad under normal drift kommer att vara ca ½ - 2/3. Det innebär att det kommer att finnas god beredskap mot eventuella driftsstörningar i kommande processteg och i reningsverk. I det fall driftstörningar uppstår nedströms, så avslutas tömning från efterrötkammaren tillfälligt, medan fortsatt påfyllning obehindrat kan ske. På detta sätt kan det byggas in en effektiv buffert på flera dagar. En efterrötkammare med samma utformning som en rötkammare säkrar upp ytterligare mot driftsstörningar i rötkammaren. Vid exempelvis skumbildning i rötkammaren kan under en period extra material pumpas ur rötkammaren in i efterrötningen, för att minska belastningen. Detta går inte på bekostnad av drift eller lukt, eftersom uppehållstiden i efterrötkammaren är lång. En stor efterrötkammare gör det möjligt att eliminera flytgödselsilo på området, vilket i sin tur innebär att luktpåverkan minimeras ytterligare. Flytgödsel kan pumpas direkt från efterrötkammaren till tankbilar. Under normal drift kommer uppehållstiden i efterrötkammaren att uppgå till 10-25 dagar. 2.5 Biogödselhantering Anläggningen kommer att utföras på ett sådant sätt att biogödsel kan hanteras och levereras på 3 principiellt olika sätt: 1. Flytgödsel. Det material som pumpas ur efterrötkammaren är utrötat med minimal luktpåverkan, och kan spridas med konventionell flytgödselmetodik på åkrarna. Detta är den vanligaste spridningsmetoden för biogödsel i Sverige i dag. Nackdelen med denna metod är att det åtgår mer transporter per hektar åkermark än handelsgödsel eller ett mer koncentrerat biogödsel. För ekonomisk hantering krävs att tilltänkta spridningarealer ligger förhållandevis nära biogasanläggningen, och att relativt stora depåer upprättas i anslutning till lantbruken. Biogasanläggningen kommer att kunna leverera denna typ av flytgödsel genom att pumpa material direkt från efterrötkammaren till tankbilar, för vidare transport till lantbruksnära depåer. Ingen ytterligare buffert eller lagringstank behövs på området för gödsel, vilket 15

minimerar luktpåverkan. Tack vare att efterrötkammaren byggts så pass stor kommer buffertkapaciteten att motsvara flera dagars produktion. 2. Fast gödsel. Genom att separera flytgödselns fasta partiklar från vätska genom exempelvis skruvpress och/eller centrifug, kan man få en mer koncentrerad gödselfraktion i den fasta delen. Fosfor, metaller och spårämnen följer i stor grad med i den fasta fraktionen visar försök utförda vid Tekniska verken i Linköping. Gödselfraktionen kan spridas på åkrarna som den är eller förblandas med annat gödsel för at ge en komplett giva. Denna fasta gödsel kommer att mellanlagras i en täckt silo på området, innan den lastas på lastbilar för vidare transport till lantbruksnära depåer. Lastning på bil kommer att ske inomhus i undertrycksventilerad lokal, på samma sätt som vid lossning av råvaror. 3. Vid separering enligt pkt 2 ovan uppstår frågan vad man skall göra med den flytande delen. Den är främst rik på kväve, men inte nödvändigtvis i halter som är intressant för jordbruket. Biogasanläggningen kommer att utrustas med anrikningsutrustning för att ytterligare anrika den flytande fraktionen till ett kväve/kalium-koncentrat och ett fosforkoncentrat. Detta skall göras genom att det flytande rejektet från punkt 2 filtreras genom ultrafiltreringsrör för att avskilja fosfor, och därefter i en anläggning för omvänd osmos för att om möjligt flerfaldiga koncentrationen av kväve och kalium. Resultatet från ultrafiltreringssteget blir alltså enligt teorin en lösning rik på fosfor, kallad P-koncentrat, vars avsikt är att spridas på jordbruksarealer med behov av fosfortillskott. Resultatet från den omvända osmosen förväntas bli ett motsvarande koncentrat av kväve och kalium, som kan användas på arealer med behov för dessa tillskott. De flytande koncentraten pumpas i slutna rör till var sin sluten bufferttank, för vidare lastning av tankbilar med sluten teknologi enligt tidigare beskrivning. Det skall noteras att den teknologi som är beskriven under denna punkt 3 inte är fullt utprovad industriellt, och är att betrakta som ett pilotfall. Om det faller väl ut kommer detta att kunna bli bästa tillgängliga teknologi i många applikationer. Biogasanläggningen kommer att utformas med redundans i det fall ultrafiltrering och omvänd osmos inte är i drift. Rejektvattenströmmen leds då till reningsverket för rening på konventionellt sätt, se beskrivning av reningsverk. Cirka 30.000 m³ flytgödsel kan produceras årligen i den tilltänkta anläggningen. Vid separering och fullt fungerande anrikning kan det omvandlas till ca 3.000 m³ fast gödsel, 10.000 m³ NK-koncentrat och 1.000 m³ P-koncentrat. Eftersom detaljprojektering inte är gjord, och teknologin är obeprövad, är fördelningen mellan flytgödsel och anrikade produkter osäker. Anläggningen kommer att dimensioneras för att klara båda scenarier och en kombination av scenarier. Anläggningen kommer att utformas för säker lastning av bilar, och med säkerhet mot läckage till mark genom slutna system och invallningar kring tankar för flytande material. Vidare kommer tankfordon att tvättas innan lastning av biogödsel, för att säkerställa god hygien och eliminera smittspridning. Krav på det ställs för vissa certifieringar av biogödsel. Tvättning kommer att ske på särskilt avsedd plats, med avledning av spolvatten till mottagningstank. Bolaget har för avsikt att KRAV-märka biogödseln. 16

Ett omfattande egenkontrollprogram kommer att uppföras för att säkra kvaliteten på gödseln, och säkerställa uppfyllande av certifieringskraven. 2.6 Gassystem och elgenerering Cirka 3 miljoner Nm³ biogas per år beräknas produktionen kunna uppgå till. Detta motsvarar knappt 350 Nm³/h. 2.6.1 Gassystem Biogas från rötkammare och efterrötkammare samlas upp i ett separat gaslager för att buffra och jämna ut flödet. Gaslagret avses konstrueras trycklöst vilket innebär ett minimalt övertryck i ett expanderande membran. Gaslagrets maximala storlek är 500 m³. Gaslager och gasledningar kommer att utrustas med tryckvakter och i övrigt konstrueras för att möta krav från regelverk, och uppfylla MSB:s rekommendationer. Systemet kommer att utrustas med fackla för att vid behov förbränna gasen. Orsaken kan vara driftsstörningar eller vid trycklarm. Facklan tillåter att gasen förbränns i stället för att släppas direkt till atmosfären vid en nödsituation. Genom att tillsätta järn och spårämnen till substratet innan rötning skall halten av svavelväte minimeras. Försök vid Linköpings tekniska verk visar mycket goda resultat vid tester på aktuella substrat. Uppmätta halter av svavelväten är så pass låga och uppmätt metanhalt så pass hög, att gasen kan förbrännas i gasmotor och/eller gasbrännare utan vidare upparbetning eller rening, se bilaga. Om det i fullskala ändå visar sig nödvändigt, kommer gassystemet att utrustas med svavelrening. 2.6.2 Förbränning och elgenerering Gasen kan förbrännas på 2 olika sätt, med 2 olika syften. 1. Gasen leds via markförlagt ledning till Orklas värmepanna. Ledning kan förläggas nedgrävd eller ovan jord utan att passera allmän mark, tack vare att fastigheterna gränsar till varandra. Vilken metod för ledningsdragning som väljs, avgörs efter att anbud tagits in och riskbedömning utförts. I värmepannan förbränns gasen för att producera ånga, varmvatten etc efter behov, och ersätter i så fall gasol som huvudsakligt bränsle. Industrins behov av gasenergi överstiger maximal produktion i biogasverket, så avsättning finns. Vissa modifikationer måste göras för att förbränna biogas istället för eller i kombination med dagens gasolbränsle. 2. Gasen förbränns i biogaseldad förbränningsmotor, utrustad med elgenerator. På detta sätt produceras lågspänd elström, 400V, som kan användas både för internt behov i biogasverket, och försäljas till industrin för användning i fabrikerna. Lämpligt ställverk finns ca 100 meter från biogasverket, och industrins behov överstiger vida tillgänglig producerad elenergi från biogasverket. En teknisk utredning i respektive industri skall visa vad som behöver göras för att nyttja biogasen i värmepannor, och i vilken grad det är ekonomiskt fördelaktigt. Oavsett kommer biogasanläggningen att utrustas med 1 till 3 elgeneratorer. Genererad elektrisk ström kommer att användas internt i biogasverket, och i eget reningsverk, 17

samt försäljas till industrin. I vilken grad elström respektive direktgas kommer att levereras beror på användbarhet av direktgas i industrin, samt total driftsekonomi. Förbränningsmotor(er) och elgenerator(er) kommer att placeras inomhus. Förbränningsluft till motor(er) kommer att tas från inomhusluften på lämplig plats. Genom att ta luktande luft som förbränningsluft kan brännbara luktande ämnen elimineras. Avgas från förbränningsmotorer avses kylas i en economizer för att återvinna mest möjligt av restvärmen innan den släpps till atmosfären. 2.7 Ventilation och luktreduktion Huvudprodukterna vid anaerob rötning är metangas och koldioxid. Båda dessa gaser är luktlösa och färglösa. Som biprodukter erhålles dock mindre mängder svavelföreningar, som följer med gasen till förbränning, samt att luktande ämnen från processens olika steg kan läcka ut i omgivande atmosfär och orsaka lukt. Exempel på sådana ämnen är flyktiga fettsyror och ammoniak. För att minimera luktproblematik konstrueras anläggningen enligt följande principer: 1. Där så är möjligt: Konstruera process och lokaler på ett sådant sätt att luktande ämnen inte uppstår. Exempel på detta är: a. Att spårämnen kommer att tillsättas substratet för att minimera svavelhalten i biogasen. Med hjälp av tillsatsen binds svavlet i fasta föreningar istället för i luktande svavelväten. b. Att lokaler kommer att städas reguljärt efter en plan. Mottagningshall och andra utsatta områden städas dagligen. 2. Där så är möjligt: Konstruera processen så att luktande ämnen innesluts tills de kan brytas ned till luktfria ämnen. Exempel på detta är: a. Genom att bygga en större rötkammare kan hydrolysen ske inne i rötkammaren där luktande fettsyror omedelbart kan brytas ned av metanbildare. Dessutom undviks läckagerisker från hydrolyssteg och processutrustning mellan hydrolys och rötkammare. b. Att inga öppna depåer av ingående råvaror ska finnas. Fasta råvaror finfördelas och innesluts samma dag i den slutna processen. c. Att efterrötkammaren överdimensioneras för att öka nedbrytningsgraden ytterligare, och minska halten av luktande ämnen i gödseln utöver vad som är normalt. d. Att efterrötkammaren kommer att användas också som bufferttank. Detta gör att flytgödsel kan fyllas direkt från efterrötkammare till tankbil utan ytterligare processteg eller bufferttankar. e. Att hygienisering och mixning kommer att utföras i samma tank. Detta gör det enklare att innesluta luktande ämnen och minimerar risker som flera processteg utgör. f. Att varmhållning av rötkammare och efterrötkammare löses med värmeslinga i tankarnas mantel, inte i extern värmeväxlare, där läckagerisker kan finnas. 18

3. Att konstruera lokaler och ventilation på ett sådant sätt att luktande ämnen som ändå kommer ut i luften, inte når allmänhetens näsor. Exempel: a. Att luktbelastade lokalers frånluft leds till en central filteranläggning som konstrueras för att reducera lukt. b. Utsläpp från central filteranläggning till skorsten som placeras nära reningsverket (längre bort från bebyggelse). Skorstenshöjd 30 m (ca 50 möh) för att avleda lukt från den nära bebyggelsen. c. Att samtliga pumpar, mixertankar, omkopplingar, värmeväxlare och liknande utrusning som kräver visst underhåll, och som har viss inneboende läckagerisk, placeras inomhus. d. Att lastning och lossning utförs i undertrycksventilerade lokaler och/eller med slutna rörsystem. e. Snabbgående portar med automatisk stängning. Samtliga steg där biogas produceras utföres helt slutna. Det är en förutsättning för biogasproduktion, som måste ske i en syrefri miljö. Den planerade anläggningen kommer att konstrueras enligt bästa tillgängliga teknik för reduktion av lukt till allmänheten. Samtliga luftströmmar som riskerar ge upphov till luktolägenhet kommer att tas om hand och filtreras för luktreduktion. Driftinstruktioner och kontrollprogram kommer att upprättas för att säkerställa att daglig drift utförs efter bästa praxis inom området. Viktigt för att förhindra luktproblem är också att rötkammaren inte överbelastas. Då kan överjäsning ske eller den biologiska processen rubbas på ett sådant sätt att flyktiga fettsyror icke förblir nedbrutna. Processen kommer att styras noggrant med avseende på belastning. Krav kommer att ställas vid upphandlingen avseende väl beprövad teknik för luktreduktion. Stor vikt kommer att läggas på att driftrutinerna utformas och följs på ett sådant sätt att lukt minimeras. I kapitel 3 beskrivs de vanligaste teknikerna för luktreduktion. Vilken eller vilka tekniker som slutligen kommer att användas beslutas efter anbudsrunda med leverantörer och utvärdering av anbud. 2.8 Vattenbehov och processavloppsvatten Det kommer att uppstå mindre mängder spillvatten från verksamheten, främst från tvättning av fordon, både med inkommande råvara och utgående gödsel, och tvätt av mottagningsutrustning. Tvätt av fordon kommer att ske på speciellt anordnad plats för ändamålet, och spillvattnet kommer att föras till mottagningstanken. Dagvatten från byggnader och tankar samlas upp och leds till reningsverket för rening. Behov för avlopp till kommunalt reningsverk är begränsat. Endast sanitärt vatten från personalutrymmen kräver behandling som inte kan genomföras på området. Det sanitära avloppet ansluts till det kommunala avloppsnätet. 19

2.9 Avfall Biogasanläggningen kommer inte att ge upphov till några betydande mängder avfall. Allt avfall som uppkommer ska sorteras och hanteras enligt gällande regler. 2.10 Kemikaliehantering Den enda kemikalie som kommer att användas i något större mängder är den järnkloridbaserade näringslösningen som tillsätts substratet för att minska halten av svavelväten. Denna tillsatskemikalie kommer att lagras i för ändamålet avsedd tank eller tankar. Tanken eller tankarna, fasta eller mobila, kommer att placeras på ett sådant sätt att läckage till mark förhindras. I övrigt generella tvätt- och smörjhjälpmedel och eventuellt skumdämpande medel, samtliga kemikalier i mindre mängder. Alla kemikalier kommer att lagras och hanteras enligt gällande säkerhetsföreskrifter. 2.11 Förbrukning av värme och el Vissa delar av biogasverket behöver tillföras värme. Dessa är i huvudsak: Rötkammare Hygieniseringssteg Efterrötkammare Gödseltankar Byggnader (Personal, laboratorium, processhall, maskinhall) Dessa uppvärmningsbehov kommer att lösas med följande metoder: Värmeväxling, återvinning av värme från den egna processen Cirkulerande varmvatten från elgeneratorernas kylsystem Ånga, producerad av avgasvärme från generatorer, och gasol På anläggningen avses installeras en gasolpanna för ångproduktion, som i huvudsak kommer att användas vid uppstart av anläggningen, och driftsstörningar. Eventuellt kommer denna panna att utrustas så att den också kan förbränna biogas. En gasoltank kommer därmed att installeras på området, innehållande max 2 000 kg gasol. Installation av samtliga utrustningsdelar kommer att utföras så att de uppfyller alla gällande regler. Behov av energi inom anläggningen kommer att lösas först och främst med egenproducerad el och varmvatten, i andra hand med externt tillförd energi: Värmeenergi behov (uppskattning): Totalt 1,3 GWh varav externt tillförd 0,2 GWh Elenergi behov (uppskattning): Totalt 1,3 GWh varav externt tillförd 0,4 GWh: 20

2.12 Buller Detta är inte en typ av verksamhet som emitterar buller i någon större utsträckning. Ljudemissioner kommer i huvudsak från följande: Elgeneratorer Sönderdelande pumpar Ventilationssystem Gasfackla Transporter Samtliga installerade bullerkällor kommer att projekteras och installeras på ett sådant sätt att inte riktvärden eller bullervillkor överskrids. Transporter av såväl inkommande som utgående material kommer i huvudsak att ske på vardagar under dagtid. Området är i dag klassat som bullrande. 3 Alternativa luktreducerande tekniker Biogasanläggningen kommer att utrustas enligt bästa tillgängliga teknik för luktreduktion. I detta kapitel beskrivs de vanligaste teknikerna. Vilken teknik som slutligen kommer att användas bestäms först när anbud från leverantörer har kommit in. 3.1 Biofilter Biofilter är den vanligaste metoden för luktreduktion i Sverige. Bakterier och svampar som växer på ett bärarmaterial tar upp ämnen som kan ge upphov till luktolägenhet från ventilationsluften och använder dem som energi, kolkälla eller näringsämnen. Bärarmaterialet kan vara organiskt, t.ex. flis, bark eller kompost, eller oorganiskt t.ex. fibermaterial, leca eller plast. Med tanke på masstransporten är det viktigt att materialet är poröst och att kanalbildning undviks. Efterhand bryts organiska bärarmaterial ned och behöver bytas ut. Biofilter kan konstrueras som en öppen lösning, där den behandlade luften går direkt ut, eller som en sluten lösning där den behandlade luften samlas upp för vidare behandling. Med sluten lösning är det möjligt att släppa ut luften i en skorsten, vilket ökar utspädningen och ger mindre lukt i närområdet. Eftersom processen är helt biologisk är det viktigt att filtret hålls fuktigt och att temperatur, flöde och ph inte varierar för mycket. Sur gas från exempelvis ett förhydrolyssteg är därför olämplig att behandla biologiskt utan förbehandling i t.ex. skrubber. Den ingående luften behöver fuktas till nära 100 %, och filtret ska hålla 40-60 % fuktighet. Ett bärarmaterial med buffrande egenskaper kan hålla ph på en jämn nivå runt ph 6-8, men ibland kan tillsats av kalk vara nödvändigt. I övrigt kräver biofilter mycket lite kemikalietillsatser. En nackdel med biofilter är känsligheten för toxiska ämnen. En hög halt av t.ex. ammoniak eller svavelväte omöjliggör användning av biofilter utan förbehandling. Efter ett driftsstopp tar det tid innan den mikrobiella processen tar fart igen, och variationer i luftflödet ger en instabil process. 21

De flesta anläggningar som har biofilter uppger att de är nöjda med luktreduktionen (Norsk vann 2004, Avfall Sverige 2007). De problem som uppstår rör främst filtrets fuktighet och masstransport. Se Tabell 1 nedan för sammanställning av för- och nackdelar. Biofilter har fördelen att i princip samtliga ämnen kan reduceras och metoden är säker i drift. Biofilter är, enligt Hwang m.fl. (1994), den bäst lämpade metoden för att reducera halter av svaveloch kväveföreningar. Fördelar Nackdelar Lätt att underhålla Välbeprövad teknik Liten kemikalieanvändning Platskrävande Känsligt för ammoniak och svavelväte Risk för problem med kanalbildning i filtret och uttorkning Tabell 1 Biofilter 3.2 Bioskrubber Bioskrubbern har stora likheter med biofilter, men processlösningen ser lite annorlunda ut. Biomassan kan växa på fyllkroppar, exempelvis av Kaldnes-bärare (s.k. trickling filter), eller vara suspenderade i vattenlösning. Luktämnena som förs in i skrubbern underifrån löses i vattenlösningen som flödar nedåt. Biomassan bryter ned ämnena på samma vis som i ett biofilter. I anläggningar där bioskrubber används som förbehandling för luft med hög svavelvätehalt är biomassan inhiberad, utom de bakterier som kan reducera svavelväte. Metoden fungerar då likt en vattenskrubber (se Kem-, ozon- och vattenskrubber). På anläggningar som enbart har bioskrubber har reningsgraden ibland varit otillräcklig (Berg, 2001). I t.ex. biogasanläggningen Wrams-Gunnarstorp är bioskrubber installerat som en förbehandling innan ett biofilter, då luktreduktionen från skrubbern inte är tillräckligt hög. Koustinas m.fl. (2005) visade att bioskrubber kan reducera etylacetat med upp till 96 %. I sina experiment såg de även att igenväxt av trickling filter kan minska masstransporten av syre och därmed reducera effektiviteten. Enligt Pettersson (2001) har det funnits svårigheter att få en stabil process och slagg som sätter igen fyllkropparna kan skapa problem. I övrigt är processen lik ett biofilter och samma krav finns på låg toxicitet m.m. Tabell 2 nedan visar för- och nackdelar med bioskrubber. 22

Fördelar Nackdelar Lätt att underhålla Liten kemikalieanvändning Ofta otillräcklig luktreduktion Känsligt för ammoniak och svavelväte Risk för problem med igensättning av fyllkrop- parna Känsligt för variationer i luftflöde och halt av luktämnen Tabell 2 Bioskrubber 3.3 UV-ljus/Ozonbehandling Ozon bildas när syreradikaler reagerar med en syremolekyl. I atmosfären sker detta när UV- ljus skapar syreradikaler. För luktreduktion kan ozon genereras med antingen elektriska urladdningar eller UV-ljus. Svavelväte och organiska ämnen oxideras effektivt med ozon, och bakterier avdödas. Svårigheten med ozonbehandling ligger i att dosera tillräckligt mycket för att luktämnena ska reduceras, men samtidigt undvika läckage. Eftersom gasen är mycket reaktiv har den en kort livslängd i luft, och ett ozonläckage är därför endast hälsofarligt i nära anslutning till utsläppskällan. Ozon kan oxidera i stort sett alla ämnen, men reduktionen av svavelväte är mest effektiv (Briseid och Norgaard, 1999). Luktreduceringsförmågan är därför god om doseringen av ozon är tillräcklig. Svavelföreningar oxideras snabbare än kväveföreningar, och det bildas mellanprodukter som dimetylsulfid och nitrometan (Hwang, 1994). Tabell 3 nedan visar för- och nackdelar med UV-ljus/ozonbehandling. Fördelar Nackdelar Kan vara mycket effektivt Det blir ingen extra utgående ström att behandla Kräver rätt doserad mängd ozon Risk för bildning av lustgas Tabell 3 UV-ljus/ozonbehandling 3.4 Jonisering Jonisering innebär att luften passerar ett elektriskt fält där positiva och negativa joner bildas. Luftens syre bildar ozon, fria syreradikaler, hydroxylradikaler och olika jonkomplex, bl.a. superoxid (Daniels 2001). Samma ämnen bildas naturligt i luften vid 23

åska och regn, och genereras även av UV-ljus. På grund av sin höga reaktivitet blir de inte långlivade, utan reagerar med andra molekyler och oxiderar organiska ämnen till koldioxid och vatten. Partiklar bildar större agglomerat vid kontakt med de aktiverade molekylerna, och luften desinficeras. Metoden används inte bara för ändamålet att avlägsna luktämnen, utan även för att förbättra luftkvaliteten i kontorslokaler och hem. Tekniskt sett har metoden stora likheter med ozonbehandling, skillnaden ligger i genereringen och egenskaperna hos den oxiderande gasen. Metodens effektivitet är något oklar. Försök har visat att flyktiga organiska ämnen reduceras med cirka 50 % efter jonisering (Daniels 2001). Vid svavelvätehalter på över 30 ppm, vilket är vanligt i svenska biogasanläggningar, verkar metoden vara otillräcklig (Avfall Sverige, 2007). Jonisering är en ovanlig teknik i Sverige och därför är erfarenheterna begränsade. Det finns emellertid erfarenhet som pekar på att metoden passar bäst för mindre luftflöden. Eftersom luft utifrån blandas in i processen blir det en utspädningseffekt som bidrar till att minska lukten. I Sverige finns exempel på anläggningar som tillämpar jonisering för ingående luft och för uteluft från mottagningshallen. Tabell 4 nedan visar för- och nackdelar med jonisering. Fördelar Nackdelar Kan vara mycket effektivt Det blir ingen extra utgående ström att behandla Oklar luktreduceringsförmåga Klarar inte av att avlägsna höga halter av svavelväte Ozon som är en giftig gas bildas Svårt att dosera rätt Tabell 4 Jonisering 3.5 Kem-, ozon- och vattenskrubber I en vattenskrubber kan vattenlösliga ämnen avlägsnas från luften genom absorption. För att öka reningsgraden kan ett surt eller basiskt ämne tillsättas till vattenlösningen, t.ex. klor, natriumhypoklorit, väteperoxid eller kaliumpermanganat (Briseid och Norgaard, 1999). Metoden kallas då kemskrubber. Då kemskrubber installeras som förbehandling innan biofilter för att avlägsna ammoniak krävs en sur lösning. De flesta luktämnen från rötningsprocessen (svavelväte, merkaptaner m.fl.) är emellertid sura och avlägsnas lämpligtvis i en basisk skrubber. I en ozonskrubber injiceras ozon i vattnet som oxidationsmedel. Organiska ämnen och ammoniak bryts ned, och de fria radikalerna bidrar till att desinficera gasen. En nackdel med kemskrubber är hanteringen av giftiga kemikalier. Även ozon är mycket giftigt och kan ge skador redan vid låga halter. Risken för läckage är emellertid mycket mindre för en ozonskrubber än för ozonbehandling med gas. Kemskrubber, ozonskrubber eller vattenskrubber är bra alternativ för luft med stora, varierande gasflöden innehållande 24

toxiska ämnen. I Norge är erfarenheten av kemskrubbrar större än i Sverige. De har erfarit att hypokloritskrubbern kan bli dyr i drift och att regenereringen kan vara problematisk (Nybruket, 2002). På de sex anläggningar som har installerat ozonskrubber fungerar luktreduktionen väl, men en anläggning har problem med ozonläckage. Käppala reningsverk i Lidingö som har både kemskrubber och ozonskrubber uppger att de fungerar väl (Avfall Sverige 2007). Det finns mycket erfarenhet av att driva vattenskrubbrar. Den vanligaste tillämpningen på en biogasanläggning är gasuppgradering. Luktreduceringsprocessen har stora likheter med gasuppgraderingen, men även skillnader. Tryckfallet är t.ex. mycket mindre än i en gasreningsprocess. Viktiga fördelar med skrubbrar är att de tar liten plats och är mer tåliga jämfört med biologiska metoder. Tabell 5 nedan visar för- och nackdelar med kem-, ozon- och vattenskrubber. Fördelar Tar liten plats Goda erfarenheter Kan hantera stora luftflöden och variationer i belastning Nackdelar Hantering av giftiga kemikalier för kem- och ozonskrubber Slem och utfällningar kan fastna på fyllkropparna Kunskapskrävande drift Tabell 5 Kem-, ozon, vattenskrubber 3.6 Kolfilter Aktivt kol har en stor hydrofob yta där en mängd ämnen adsorberas. Organiska ämnen, och ämnen med kokpunkt över 40 C, har störst benägenhet att binda till kolet (Avfall Sverige 2007). Svavelväte, metylmerkaptan och andra flyktiga ämnen är svårare att avlägsna med kolfilter. Effektiviteten i processen avtar efterhand som antalet lediga platser på den aktiva ytan minskar. Beroende på halten av luktämnen, fukt och fetter i luften behöver kolfiltret bytas olika ofta. Kolfilter kan reducera halten av i princip alla luktämnen och kan ge upp till 99 % reduktion av lukten. Försök med avloppsvatten har visat att reduktionsgraden är högre för svavelföreningar än för kväveföreningar (Hwang m.fl.,1994). 25

Det finns olika uppfattningar om hur effektivt det är med kolfilter. Effektiviteten beror på hur ofta filtret byts ut, och det varierar mycket. Höga halter av fett och partiklar i luften kan sätta igen filtret snabbare. I Norge finns fyra anläggningar med enbart kolfilter och fem med UV- ljus och kolfilter. Ungefär hälften av dem har haft kolfilter i flera år och är nöjda med tekniken (Norsk vann 2004). Tabell 6 nedan visar för- och nackdelar med kolfilter. Fördelar Nackdelar Hög reningsgrad Driften är lätthanterlig Ingen kemikaliehantering Tar liten plats Filtret behöver bytas med jämna mellanrum Ammoniak är svårt att avlägsna Känsligt för fukt och partiklar Tabell 6 Kolfilter 3.7 Förbränning Oxidation genom förbränning används företrädesvis på platser med en närbelägen förbränningsanläggning. För att förbättra effektiviteten i processen kan katalytisk förbränning tillämpas. En nackdel med förbränning är att det åtgår energi. Det finns ett fåtal anläggningar i Sverige och Norge som tillämpar förbränning eller katalytisk förbränning, men deras erfarenheter är att metoden är effektiv (Avfall Sverige, 2007, Nybruket, 2002 och Berg, 2001). Tabell 7 nedan visar för- och nackdelar med förbränning. Fördelar Nackdelar God luktreduktion Energikrävande Tabell 7 Förbränning 26

3.8 Exempel på kombinationsmöjligheter Som nämnts under respektive metod finns många möjligheter att kombinera tekniker med varandra. I flera fall har otillräcklig reningsgrad varit skälet till att anläggningar kompletterar sin luktreningsprocess (Nybruket, 2002). Luftströmmar från mottagningshallar och uppgradering har olika egenskaper, och det kan vara en god idé att behandla dessa separat, eller att tillämpa olika förbehandlingar. Nedan nämns några vanliga kombinationsmetoder för luktreduktion 3.8.1 Skrubber och biofilter Istället för luftfuktare kan en vattenskrubber installeras före biofiltret för att fukta luften och rena den från vattenlösliga ämnen. Vid höga ammoniakhalter kan det vara aktuellt att installera en kemskrubber med syra för att minska luftens toxicitet innan biofiltret. En återförsäljare uppger att de alltid installerar en bioskrubber innan biofiltret för att minska halten av svavelväte till under 50 ppm. Vissa bakterier kan leva i bioskrubbern, men främst fungerar den som en vattenskrubber. 3.8.2 Ozon och kolfilter Det finns flera fördelar med att kombinera ozonering eller ozonskrubber med kolfilter. Reningsgraden blir hög då de båda metoderna kompletterar varandra väl. Livslängden för kolfiltret blir längre eftersom det inte adsorberar lika stor mängd föroreningar och därför inte behöver bytas lika ofta. Ozon desorberar dessutom molekyler från det aktiva kolet, och den sammanlagda effekten har potential att kraftigt öka livslängden för kolfiltret. Kolfilter kan även kombineras med jonisering, skrubber eller biofilter. 27

4 Sammanfattning luktkällor och förebyggande tekniker Biogasanläggningar kan ge upphov till luktproblem om inte anläggningen byggs och drivs enligt bästa tillgängliga teknik och praxis. Det har därför utformats en strategi för hur lukt ska minimeras från den planerade biogasanläggningen där följande punkter ska uppfyllas: Sluten mottagning av inkommande råvaror Ingen öppen hantering eller lagring av råvaror som kan orsaka luktolägenheter Korrekt dimensionerad ventilation så att undertryck skapas i lokaler som hanterar råvaror Uppsamling av luft från tankar före rötkammaren Luktbehandling av luft som kan innehålla luktämnen samt rutiner för driften så att driftparametrarna är optimala för dess funktion En central utsläppspunkt av filtrerad luft, via 30 meter hög skorsten för avledning av eventuell restlukt Sluten hanteringen av utgående biogödsel Ovanstående punkter ska uppfyllas genom att: Vid upphandling av biogasanläggningen kommer krav att ställas på leverantörerna så att ovanstående punkter uppfylls. I driftinstruktionerna kommer rutiner att finnas för att säkerställa att det i den dagliga driften genomförs de åtgärder som krävs för minimering av risken för luktproblem. I följande kapitel beskrivs de källor till lukt som är vanligt förekommande i biogasanläggningar och hur dessa luktkällor ska hanteras. 4.1 Mottagningshall Råvaror kommer att lossas från lastfordon vilket sker inne i mottagningshallen för att minska risken för lukt utanför anläggningen. Innan fordonen lämnar anläggningen kommer de fordon som hanterat material som kräver hygienisering enligt ABPförordningarna att tvättas för att förhindra smittspridning. Riskvärdering Risken för läckage av luktämnen från mottagningshallen är liten vid normal drift. En väl fungerande ventilation är viktig ur arbetsmiljösynpunkt. Följande åtgärder kommer att vidtas i den planerade anläggningen: Mottagning av råvaror kommer att ske inomhus Ett undertryck i mottagningshallen kommer att hållas för att minska lukten utanför Mottagningshallens portar ska hållas stängda vid leverans av råvaror Maskiner och transportfordon tvättas regelbundet Lokalerna hålls så rena som möjligt Lokalerna utformas enligt principer för hygienisk design 28