CE-märkning och typgodkännande av Byggprodukter, kort handledning

Tomas Beäff www.mpsa.se dec 2006 BYGGPRODUKTER OCH CE-MÄRKNING CE-märkning och typgodkännande av Byggprodukter, kort handledning CE-märkning ger produkten fritt tillträde till EU/EES-området och underlättar valet av rätt produkt. För de flesta produktområden som omfattas av ett EG-direktiv är det obligatoriskt att CE-märka produkten. CE-märkta produkter är föremål för nationell marknadskontroll. Typgodkännande är ett nationellt system för att ange produktens lämplighet. Möjlighet till svenskt typgodkännande (med legal verkan) försvinner allteftersom produkterna blir möjliga att CE-märka och efter en preciserad övergångstid. CE - för säkerhets skull, kampanjinformation Produkter som kan vara farliga för användaren måste vara CE-märkta. Det gäller bland annat elprodukter, leksaker och maskiner. OBS! Säkerhet och hälsa är inte garanterad för byggprodukter eftersom det beror på hur produkten används i byggnadsverket. Kontrollera alltid vad som står under CE-märket på en byggprodukt. Byggproduktdirektivet EG:s byggproduktdirektiv (CPD, 89/106/EEG) är införlivat med svensk lagstiftning. I Sverige räcker det alltså att uppfylla svenska lagar och regler på byggområdet. Byggproduktdirektivet skapar förutsättningar för CE-märkning av byggprodukter. CE-märkta byggprodukter kan fritt marknadsföras och passera gränserna i EU- och EES-området. Produkternas användning styrs sedan av respektive lands byggregler. Användaren måste alltså ta del av CE-märkning och tillverkardeklaration i form av en EG-Försäkran om överensstämmelse för att kunna veta om produkten är lämplig för den tänkta avsedda användningen. En förutsättning för CE-märkning är att harmoniserade tekniska specifikationer har utarbetats. Boverket kungör gällande tekniska specifikationer i föreskriftsserien TEK. Eftersom inte alla bygg- och anläggningsprodukter kan CE-märkas ännu kan det vara av intresse att följa utvecklingen. Den europeiska isationen (CEN) och Europeiska organisationen för tekniska godkännanden (EOTA) har bra hemsidor där utvecklingen med harmoniserade tekniska specifikationer kan följas.

Exempel på TEK-publicering av Boverket för produkt för vilken harmoniserad EN-standard finns Exemepl på publikation i EOT (EU:s officiella tidning) Boverket är ansvarig svensk myndighet i arbetet med direktivet. Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och Boverket har ett gemensamt ansvar för referensgruppen EU-bygg, som fungerar som en länk för samråd mellan myndigheter och berörda nationella aktörer. Byggproduktdirektivet ett av de tidigare direktiven Direktivet för byggprodukter (89/106/EEG) är ett av de första direktiven som togs fram enligt den nya metoden, och det omfattar i princip alla byggprodukter. Syftet med direktivet är att underlätta handel med byggprodukter som förutsätts ingå varaktigt i byggnader eller anläggningar. Tekniska egenskapskrav ställs på följande: Bärförmåga Säkerhet i händelse av brand Skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö Säkerhet vid användning Skydd mot buller Energihushållning och värmeisolering Byggproduktdirektivet skiljer sig från andra direktiv enligt den nya metoden i vissa principiella avseenden, bland annat genom att: Avsikten inte är att harmonisera de nationella byggreglerna De väsentliga säkerhetskraven inte ställs på produkten som sådan utan på det färdiga byggnadsverket, vilket förutsätter att produkten använts på det sätt som tillverkaren avsett.

Byggprodukter inte kan CE-märkas direkt mot direktivets krav utan först efter att man kan visa överensstämmelse med en harmoniserad standard eller med ett europeiskt tekniskt godkännande. Det är europeiska kommissionen som förvaltar byggproduktdirektivet. Till sin hjälp har kommissionen en kommitté, ständiga byggkommittén (SCC), som består av representanter från EU:s medlemsländer. SCC fattar ett antal genomförandebeslut under direktivet. Genomförande i Sverige EG-direktiv är bindande för medlemsländerna när det gäller målen, men varje land har valfrihet beträffande medlen. Sverige har infört byggproduktdirektivet i sin lagstiftning, huvudsakligen genom lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., (BVL). Boverket har gett ut tillämpningsföreskrifter med stöd av förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., (BVF). Dessa föreskrifter och allmänna råd finns i Boverkets byggregler (BBR 94) och i Boverkets konstruktionsregler (BKR 94), (BFS 1993:57 respektive 1993:58). Färdiga tekniska specifikationer kungörs av Boverket i föreskriftsserien TEK. Tillämpningsdokument Direktivet utgår från krav på byggnadsverk (byggnader och anläggningar), inte produkter. Därför måste kopplingen till produktkrav gå via sex tillämpningsdokument ett för varje väsentligt krav. I dessa dokument beskrivs hur de allmänna krav som ställs ska tillämpas på byggprodukter. Produkterna ska ha sådana egenskaper att de byggnadsverk de ingår i uppfyller de väsentliga kraven. De dokument som konkretiserar de sex väsentliga kraven i byggproduktdirektivet blev färdiga 1994 (ref.nr. 94/C 62/01). Dessa är grunden för mandat och harmoniserade standarder. EG:s jurister har tolkat det som att tillämpningsdokumenten inte är bindande utan vägledande. Sverige var inte medlem i EU när tillämpningsdokumenten skrevs. Nivåer och klasser Avsikten med tillämpningsdokumenten var att de skulle omfatta gällande nationell lagstiftning, men dokumenten anses allmänt som otillräckliga är det gäller harmonisering av medlemsländernas krav. I direktivet står att nivåer och klasser kan behövas på grund av skillnader i bland annat klimat, tradition och säkerhetsnivå. Nivåer och klasser arbetades emellertid aldrig in i dokumenten. Medlemsländernas krav arbetas istället in i mandaten. Ett vägledningsdokument om klasser och nivåer (GP E) har utarbetats till hjälp för standardiseringen. Europeiska kommissionen har i huvudsak försökt begränsa valet av klasser till brandområdet. Standardiseringen kan dock behöva använda så kallade tekniska klasser. Mandat och tekniska specifikationer Den nya metoden har medfört att standardiseringsarbetet i Europa har intensifierats väsentligt och att omfattningen har ökat. Genom mandat ger EU de fristående europeiska en (CEN, CENELEC och ETSI) ansvaret för att utarbeta harmoniserade standarder. I mandaten, som tas fram av kommissionen, anges den avsedda användningen för produkterna. Nödvändiga tekniska detaljer utformas sedan i de harmoniserade standarderna. Standardiseringsarbetet är inriktat på produktstandarder och övergripande provningsmetoder. Arbetet pågår för fullt. Det förväntas bli ca 2 000 standarder för byggområdet, varav en betydande del är färdiga. Av de standarder som tas fram under byggproduktdirektivet uppskattas ca 550 bli harmoniserade. Den första, cement, del 1, överlämnades från CEN till kommissionen i juli 2000.

Harmoniserad standard skiljer sig från annan genom sin speciella betydelse för möjligheten att CE-märka produkter som uppfyller kraven i. Referens till den harmoniserade publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Över 200 harmoniserade standarder är nu publicerade och CEN har aviserat att ytterligare cirka 100 är nära färdigställande. Kommissionen ger även mandat för att utarbeta riktlinjer (så kallade ETA Guidelines) för europeiska tekniska godkännanden (ETA). Riktlinjerna tas fram av Europeiska organisationen för tekniska godkännanden (EOTA) för produkter som inte omfattas av standarder och där standardisering ännu inte är möjlig. Därmed kan även dessa produkter CE-märkas. Ett särskilt förfarande finns angivet under artikel 9(2) i direktivet, för unika produkter som har ett fåtal tillverkare som önskar CE-märkning. För närvarande har ständiga byggkommittén (SCC) gett grönt ljus för över 100 sådana produkter som kan få ETA utan riktlinje. Sådana ETA kan sedan, om det behövs uppstår, enkelt göras om till färdiga riktlinjer (ETAG) eller bilda grund för en harmoniserad standard. Bestyrkande av överensstämmelse Att en produkt överensstämmer med en harmoniserad standard eller ett europeiskt tekniskt godkännande måste kunna bestyrkas. I den tekniska specifikationen ska det finnas noggranna anvisningar för hur detta ska gå till. Byggproduktdirektivet anger flera olika möjligheter att bestyrka överensstämmelse. Vilken procedur som beslutas beror på produktens betydelse för hälsa och säkerhet. Enligt en av dessa krävs certifiering av ett godkänt organ, men i övrigt räcker det med en tillverkarförsäkran. Samtliga alternativ kräver dock tillverkningskontroll. En sammanställning av bestyrkandeprocedurerna finns i dokumentet AC-procedurer. Bestyrkandeprocedurer fastställs av ständiga byggkommittén i ett antal beslut, ett för varje produktgrupp. Intern länk till en tabell utvisande de olika möjligheter till bestyrkande (AC-procedurer) som anges i byggproduktdirektivet. CE-märkning CE-märket är inget kvalitetsmärke, utan det visar att produkten svarar mot EU:s produktkrfav för att få finnas på marknaden. Produkten ska uppfylla all tillämplig EG-lagstiftning, alltså även andra direktiv än byggproduktdirektivet. Vid överensstämmelse med en teknisk specifikation kan produkten CE-märkas och får utan hinder säljas inom EU och EES. Tillverkaren kan dock välja att uppge att prestanda inte har fastställts (NPD ingen prestanda fastställd) för vissa egenskaper, om nationella krav för dessa egenskaper saknas på den marknad som avses. Boverkets föreskrifter om CE-märkning trädde i kraft den 1 juli 1997. Vägledningsdokument För att byggproduktdirektivet ska fungera krävs att ständiga byggkommittén och kommissionen fattar ett antal genomförandebeslut, vilket skett sedan 1994. Ett stort problem är att direktivet medger en vid tolkning av hur dessa genomförandebeslut ska se ut - både till omfattning och till innehåll. Många frågor är oklara och kräver preciseringar. Försök till uttolkning görs i så kallade vägledningsdokument. Dessa är inte är juridiskt bindande, men de redovisar en gemensam uppfattning. Följande vägledningsdokument (extern länk) har hittills beslutats: GP A Guidelines for the designation of approved bodies in the field of Council Directive 89/106/EEC on construction products.

GP B Guide for the definition of Factory Production Control in technical specifications for construction products. GP C Guidance paper on Kits and Systems. GP D Guidance paper on CE marking. GP E Guidance paper on Levels and Classes in the CPD. GP F Guidance paper on Durability and the CPD. GP G The European classification system for the reaction to fire performance of construction products. GP H Guidance paper on the application in the mandates of the national legislation on harmful substances. Till denna finns en webbaserad bilaga som anger gällande EG-lagstiftning och nationella bestämmelser. GP I Guidance paper on the application of article 4(4) of the CPD. GP J Transitional arrangements under the CPD. GP K The attestation of conformity system and the role and tasks of notified bodies. GP L Application and use of Eurocodes - GPM - Confirmity asses under the CPD: Initial type testing and factory production control. GP M Conformity assessment under the CPD. Kommissionen utarbetar också positionspapper i olika frågor. Boverkets arbete på EU-nivå Arbetet med att genomföra och införliva byggproduktdirektivet utförs inom EU av Europeiska kommissionen och den ständiga byggkommittén (SCC), där Sverige representeras av speciellt förordnade representanter från Boverket. Till sin hjälp har kommissionen och SCC den förberedande tekniska gruppen (PG) samt olika expert- och arbetsgrupper för olika problemområden, till exempel brandområdet eller för gemensamma europeiska beräkningsregler, så kallade eurokoder. Ytterligare information om olika grupper som arbetar med byggproduktdirektivet på EU-nivå finns på sidan Kommittéer och expertgrupper. Den ständiga byggkommittén fattar beslut om mandat att utfärda tekniska specifikationer som ska utgöra underlag för CE-märkning av produkter. Besluten fastslår nivån för bestyrkande av respektive produktgrupp, och de publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). I SCC diskuteras också de mandat som ges till standardiseringen eller till den europeiska organisationen för tekniska godkännanden och olika vägledningsdokument som behövs för en entydig behandling av olika frågor. Interna länkar De olika möjligheter till bestyrkandeprocedurer som byggproduktdirektivet tillhandahåller finns schematiskt beskrivna på sidan Möjligheter för bestyrkande (AC-procedurer) i menyn. Sidan Fri rörlighet för byggprodukter ger en fyllig beskrivning av arbetet med direktivet.

Externa länkar För en fylligare bild av läget för de tekniska specifikationerna hänvisas till CEN och EOTA (se nedan). EOTA tillhandahåller, förutom listor på europeiska tekniska godkännanden och riktlinjer till dessa, även en lista över enskilda produkter som fått grönt ljus att arbeta fram europeiska tekniska godkännanden utan riktlinjer enligt byggproduktdirektivets artikel 9(2). CEN publicerar också en lägesbild med färdiga och kommande harmoniserade standarder. SIS representerar CEN i Sverige och EOTA representeras av SITAC (se nedan). De anmälda organen under byggproduktdirektivet har ett samarbetsorgan (Group of Notified Bodies GNB), som ser till att nivån i arbetet med bestyrkandeprocedurerna är hög och jämn inom Europa. Man utarbetar positionspapper för att hjälpa organen att göra riktiga bedömningar. Det finns en svensk spegelgrupp till GNB, där anmälda och föranmälda svenska organ diskuterar kontrollfrågor. Listan över anmälda organ publiceras årligen i EUT men finns också med ändringar och tillägg på Europeiska kommissionens webbplats "Enterprise and Industry" tillsammans med annan information kring direktivet. EOTA (europeiska tekniska godkännanden, m.m.) CEN (standarder under byggproduktdirektivet) SIS (svensk standardisering) SITAC (svenskt godkännandeorgan) EU, kommissionen ("Enterprise and Industry - Construction") EU, kommissionen ("Enterprise and Industry - Nando-CPD", publiceringar) Fri rörlighet för byggprodukter - en bakgrundsbeskrivning Här följer en bakgrundsbeskrivning till och genomgång av arbetet med byggproduktdirektivet, 89/106/EEG, CPD. För att den inre marknaden i Europa med fri rörlighet för produkter ska förverkligas måste tekniska handelshinder avskaffas. Det sker bland annat med hjälp av harmonisering av tekniska regler för olika produktområden. Produkter som uppfyller ställda krav kan CE-märkas, och får därefter säljas fritt inom och mellan länderna i EU. Även om harmoniseringen fortskrider på produktområdet fortsätter dock nationella byggregler att gälla. Denna information har skrivits för att hålla svensk byggsektor välinformerad om harmoniseringsarbetet. Den kan också användas som läsanvisning för den som inte är bekant med arbetet med byggproduktdirektivet. För den som söker ytterligare information rekommenderas Europeiska kommissionens webbplats under DG Enterprise Construction (extern länk), som innehåller fyllig lägesinformation. Byggandet har i många länder betraktats som en skyddad sektor med egna principer och system. EG:s byggproduktdirektiv publicerades 1989 med syfte att ta bort handelshinder och få igång fri handel med byggprodukter. De första CE-märkta byggprodukterna kom ut på marknaden 1998, och nu kan man CEmärka en stor mängd produkter. Om tekniska specifikationer saknas gäller nationella system och det är inte möjligt att CE-märka produkterna. En förutsättning för tekniska specifikationer är att ett uppdrag, ett så kallat mandat har getts. Europeiska kommissionen ger mandat till den europeiska isationen (CEN) eller den europeiska organisationen för tekniska godkännanden (EOTA) att utarbeta harmoniserade standarder eller riktlinjer för europeiskt tekniskt godkännanden, (ETA). De produktgrupper som ursprungligen togs fram som lämpliga för standardisering har nu överlämnats till CEN, men arbetet fortsätter med produkter som är mera lämpade för europeiska tekniska godkännanden (ETA) samt med att se över och komplettera befintliga produktgrupper. En stor andel av arbetet ägnas åt att utarbeta ny vägledning för standardiseringen, att se över äldre vägledningsdokument samt att föra tillämpningsdiskussioner.

Boverket är samordnare för de svenska synpunkterna, och det behövs en aktiv medverkan från svensk industri och svenska myndigheter i Europaarbetet. Det är viktigt att följa processen och stå väl förberedd när möjligheten till CE-märkning nu öppnats. Boverket kungör de tekniska specifikationer, det vill säga de harmoniserade standarder och riktlinjer för europeiska tekniska godkännanden, som trätt i kraft i Boverkets författningssamling - TEK (intern länk) CEN (extern länk) tillhandahåller en lista med aktuell information om tillgängliga och kommande harmoniserade standarder med beslutade övergångstider, och EOTA (extern länk) förtecknar utfärdade riktlinjer för ETA i fulltext. EOTA förtecknar dessutom utfärdade ETA. Den inre marknaden För att den inre marknaden inom EU och EES med fri rörlighet för bland annat produkter ska kunna förverkligas måste tekniska handelshinder avskaffas. Detta sker med hjälp av det som kallas den nya metoden (The New Approach), som antogs av EG-rådet 1985. Den nya metoden ska förbättra och effektivisera arbetet med att harmonisera tekniska regler för olika produktområden. En del av EU:s gemensamma lagstiftning bygger på direktiv som tagits fram enligt den nya metoden. Direktiven reglerar vilka grundläggande säkerhetskrav som ställs på en produkt. Produkter som uppfyller kraven ska CE-märkas och får därefter säljas fritt inom och mellan länderna. Den nya metoden var nödvändig för att få igång den inre marknaden och därmed öka handeln med produkter. Äldre direktiv innehöll många tekniska detaljer som snabbt blev föråldrade. Dessutom reglerade varje direktiv ett begränsat antal produkter. Tekniska detaljer behandlas numera i harmoniserade standarder. Denna typ av standard tas fram av de europeiska en efter en formell begäran, ett så kallat mandat, från EU och EFTA. Mandaten anger vilka produkter som behöver standardiseras i enlighet med de väsentliga säkerhetskraven i ett direktiv. Den nya metoden baseras på fyra grundprinciper: Innehållet i direktiven begränsas till grundläggande, väsentliga säkerhetskrav. Erforderliga tekniska specifikationer utarbetas av de europeiska en, som är fristående från EU. Standarder är frivilliga att tillämpa, och Produkter som tillverkas enligt harmoniserad standard förutsätts uppfylla de grundläggande krav som fastläggs i direktivet. Ordförklaringar Kommissionen - Europeiska kommissionen. Den av EU:s institutioner som föreslår och förvaltar gemensam lagstiftning. Direktiv/EG-direktiv - rättsakt från EU som medlemsländerna ska överföra till nationella regler. Tillämpningsdokument - konkretiserar de sex väsentliga kraven i byggproduktdirektivet. Mandat - ett uppdrag från kommissionen att utarbeta standard eller riktlinje för europeiskt tekniskt godkännande. Harmoniserad standard - skiljer sig från övrig genom sin speciella betydelse för möjligheten att CE-märka produkter, som uppfyller kraven i. Utarbetas på mandat från kommissionen. CEN -.

EOTA - Europeiska organisationen för tekniska godkännanden. SCC - Standing Committee on Construction, EG:s ständiga byggkommitté. PG - Preparatory Group, den förberedande gruppen under ständiga byggkommittén. Eurokoder gemensamma europeiska beräkningsmetoder. ENC - Eurocodes National Correspondent - nationell kontaktperson för eurokoder. Kommittéer under kommissionen Tillämpningsfrågor om byggproduktdirektivet behandlas i den ständiga byggkommittén (Standing Committee on Construction SCC), där samtliga medlemsländer finns representerade. Den ständiga byggkommittén är beslutande, men kommissionen har huvudansvaret för direktivet. Kommittén träffas ca två gånger om året i Bryssel. Sverige representeras av speciellt förordnade personer från Boverket som samordnar de svenska synpunkterna för de ärenden som står på dagordningen. Samtliga handlingar från kommissionen går direkt till Boverket. Tekniska frågor bereds i en arbetsgrupp under SCC som kallas Preparatory Group (PG), den förberedande gruppen. Här deltar främst nationella experter och Boverket representerar Sverige vid dessa möten. Till sin hjälp i olika sakfrågor har kommissionen också bildat ett antal expertgrupper. En rådgivande expertgrupp är speciellt tillsatt för att lösa problematiken på brandområdet, Expert Group Fire (EGF). För byggprodukter i kontakt med dricksvatten finns Expert Group for Construction products in contact with drinking water (RG-CPDW). Även i RG-CPDW representerar förordnade experter från Boverket Sverige. Därutöver bildas till och från andra grupperingar direkt under kommissionen för att lösa särskilda frågor. En särskild expertgrupp förbereder införlivandet av eurokoderna (ENC-gruppen) och en nybildad grupp (WGRS) biträder kommissionen med utarbetande av den Internetbaserade databasen för reglerade substanser och med att utarbeta ett mandat till CEN för prioriteringsstandarder. Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet och Boverket har en gemensam referensgrupp (EU-bygg) med bred representation från byggbranschen, för nationell diskussion och förankring av frågorna. Hur mandatprocessen bedrivs I mandaten anges den avsedda användningen för produkterna i byggnadsverket. Produkter grupperas i så kallade familjer, och de tekniska egenskapskraven som anges baseras på medlemsländernas regler. Ett mandat omfattar alltså ett antal likartade produkter som bildar en familj. Att utarbeta mandat är i huvudsak en myndighetsuppgift, men arbetet måste baseras på ett bra underlag från berörd byggindustri. Kommissionen planerade ursprungligen för att 33 produktfamiljerskulle behandlas i mandatprocessen. En prioritering har gjorts för de produkter där bland annat handelshinder förekommer. Alla de ursprungliga produktgrupperna har överlämnats, men nya produkter och produktgrupper tillkommer kontinuerligt. Arbetet med att fastställa mandaten består av flera steg. Först tar kommissionen fram ett förslag som diskuteras med tekniska experter och standardiseringen. Dokumentet sänds på remiss till medlemsländerna för konsultation. Kommissionen har numera överfört mycket av remisshanteringen till ett elektroniskt nätverk på Internet, circa. Efter ytterligare bearbetning i förberedande gruppen (PG) är mandatet färdigt för behandling i SCC. Steg 1 - Tekniska experter och standardiseringen konsulteras. Steg 2 Internetkonsultation och ev. behandling i PG sker. Steg 3 Kommissionen presenterar förslaget i SCC. Ett beslut tas i SCC om bestyrkandeprocedur och SCC samtycker till mandatet.

Steg 4 Mandatet skickas till CEN eller EOTA som fastställer arbetsprogram tillsammans med berörda tekniska kommittéer. Steg 5 - Kommissionens tjänstemän granskar och accepterar arbetsprogrammet. När SCC slutbehandlat mandatet återstår kommissionens ställningstagande. För detta krävs ett yttrande från EG-kommittén för tekniska standarder och föreskrifter (direktiv 98/34/EG). Då prövas om de föreslagna mandaten kan utgöra tekniska handelshinder och hur de i andra avseenden förhåller sig till gemenskapens tekniska regler. Mandaten som beslutats, och därmed färdigbehandlats av medlemsländerna, skickas till CEN och EOTA som tar fram riktlinjer för ETA samt arbetsprogram för standarder som ska bli harmoniserade i enlighet med mandaten. Kommissionen ska därefter granska och godkänna programmet. Att kommissionen accepterat programmet medför dock inte att de listade standardiseringsprojekten nödvändigtvis blir harmoniserade standarder. Den tekniska kommittén måste visa att uppfyller kraven i mandatet och faller under byggproduktdirektivet. Andra produkter kan dessutom tillkomma om de passar in under mandatet. Flera mandat har genomgått en modernisering. Bland annat har bilaga 4 (om farliga ämnen) tillförts. När standarderna är färdiga får de officiell status, genom att referenser publiceras i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Först då är de harmoniserade standarder och kan publiceras nationellt, som i Boverkets kungörelseserie TEK. Mandaten kan, och bör, inte vara preciserade in i minsta detalj. Det skulle medföra stora problem för medlemsländerna att fatta beslut, och skapa svårigheter för standardiseringen. För att kunna påverka de harmoniserade standardernas innehåll efter att mandaten beslutats bör representanter för myndigheter och byggindustri delta i standardiseringsarbetet. Särskilt viktigt är det att granska och besvara de förslag till standarder som sänds ut på remiss. Genom det nationella et kan synpunkter lämnas när som helst under framtagandet av. Det måste dock handla om berättigade krav, det vill säga de ska kunna styrkas att kraven finns i gällande nationella föreskrifter. Mandatens innehåll För att förstå mandaten bör de inledande sidorna, som består av tre delar, läsas I Grunder. Allmänna villkor inom ramen för byggproduktdirektivet. II - Verkställande av mandatet. Villkor för programarbete och för framtagande av standarder. III - Harmoniserade standarder, villkor för innehåll och presentation. Efter de inledande delarna kommer följande bilagor: Bilaga 1 - visar vilka byggprodukter som omfattas samt material och form. Bilaga 2 - anger aktuella produktfamiljer och relevanta tekniska egenskapskrav (performance characteristics) utifrån samlad nationell lagstiftning och uppställt utifrån de sex väsentliga kraven i byggproduktdirektivet. Även krav på beständighet anges i vissa fall. Här anges också avsedd användning. Bilaga 3 - anger brandklasser och procedurer för att bestyrka överensstämmelse med direktivets krav. Kommissionen har i huvudsak endast medgett klasser när det gäller brand. Bestyrkandeproceduren ska vara rimlig i förhållande till produktens avsedda användning. Beslut om bestyrkande tas av SCC innan mandatet färdigställs. Bilaga 4 - handlar om farliga ämnen. Bilagan är av informativ karaktär och hänvisar till både gemensam EG-lagstiftning och nationell lagstiftning. Standardiseringen förutsätts betrakta

bilagan som bindande vid utarbetande av standarder. Informationen på den webbsida dit bilagan hänvisar kommer att uppdateras kontinuerligt. Tekniska egenskaper Om minst ett land har krav på en viss produktegenskap som kan hänföras till de väsentliga kraven, så kommer detta att tillgodoses i mandaten. Om inget land har regler med avseende på en viss egenskap som satts upp i de preliminära listorna, så kommer denna att strykas. Medlemsländernas yttrande ska alltså innehålla väl motiverade önskemål om tillkommande krav och ange om det finns tekniska egenskapskrav med som inte behövs. Slutligen avgör kommissionen vilka krav som anges i mandaten. För varje egenskap ska CEN bara ange en provningsmetod per produktfamilj i sitt arbetsprogram. Endast i undantagsfall kan flera provningsmetoder accepteras för en och samma egenskap. Som komplement till de tekniska egenskapskraven ska krav på beständighet (durability) anges när något kan påverka just den egenskapens beständighet. Dessutom kan mandatet innehålla exempel på vad som avses, det vill säga durability against.., exempelvis kemikalier, frost eller vatten. Brandprovning Brandfrågan har länge blockerat tillämpningen av byggproduktdirektivet, men nu finns lösningar utarbetade för flera områden. Ett antal horisontella genomförandebeslut har tagits av SCC. Ett klassificeringssystem för reaktion vid brandpåverkan, A-F, senare ändrat till A1, A2-F. I detta system ingår inte golvmaterial. Ett klassificeringssystem för reaktion vid brandpåverkan som gäller golvmaterial. Ett beslut om en gemensam brandprovningsmedod, SBI, för reaktion vid brandpåverkan. Ett beslut om produkter som tillhör klass A (i princip obrännbara material) och som inte behöver provas. Ett beslut om väl kända takmaterial som inte behöver provas. Ett beslut om tändskyddande beklädnad. Ett beslut om Room Corner Test som referensscenario. Ett beslut om klassificering med avseende på brandmotstånd. Ett viktigt steg togs när SCC beslutade att fastlägga brandklasser utan provning för de första produkterna med känt uppträdande vid brand (vissa träbaserade skivor). Flera liknande beslut har tagits sedan dess för andra produkter. Det finns dock ytterligare problem inom brandområdet som ännu återstår att lösa. Färdiga mandat Mandat har getts till CEN för 31 produktfamiljer. CEN har fått flertalet arbetsprogram godkända av kommissionen, vilket resulterat i harmoniserade produktstandarder. EOTA har fått 30 mandat, och 18 färdiga riktlinjer har godkänts av SCC. Några av dessa var i flera delar (upp till sex delar). Hittills har detta resulterat i över 300 ETA. Ett flertal produkter, mest olika typer av expanderbultar, har med hjälp av ETA kommit ut på marknaden med CE-märke. Cirka 150 produkter av mer udda slag har dessutom fått grönt ljus av SCC för att EOTA ska få utarbeta ETA utan riktlinjer enligt direktivets artikel 9(2). Därmed kan produkterna, som inte är av intresse för

standardisering eller riktlinje, ändå ges möjlighet till CE-märkning. Många av dessa produkter finns redan på marknaden med CE-märke. Body I Sverige ackrediterad mot byggproduktdirektivet : SWEDISH INSTITUTE FOR TECHNICAL APPROVAL IN CONSTRUCTION (SITAC) PO Box 553 37123 KARLSKRONA Country : Sweden Phone : +46:455:33 63 00 Fax : +46:455:206 Email : - Website : - Notified Body number : 1318 Olika sätt att uppfylla kraven för byggprodukter föreligger Enligt CPD 89/106/EG det så kallade byggproduktdirektivet att en produkt anses lämplig att använda om den överensstämmer med en harmoniserad standard, ett europeiskt tekniskt godkännande eller en icke harmoniserad teknisk specifikation som erkänts på gemenskapsnivå. Om produkter är av mindre betydelse med avseende på de väsentliga kraven och om de avviker från befintliga tekniska specifikationer, kan deras lämplighet intygas av ett godkänt organ. Produkter som på detta sätt ansetts lämpliga att använda är lätta att identifiera genom EG-märket. De skall åtnjuta fri rörlighet inom hela gemenskapen och kunna användas fritt för avsett ändamål. CE-märket EG-märket innebär att en produkt uppfyller kraven och det åligger tillverkaren eller dennes ombud inom gemenskapen att ansvara för att EG-märket anbringas på själva produkten, på en etikett som är fästad vid produkten, på förpackningen eller på de medföljande handelsdokumenten. EG:s överensstämmelsemärke skall bestå av symbolen CE enligt nedan. Det skall åtföljas av - tillverkarens namn eller varumärke och, om det är lämpligt, - information för att ange produktens egenskaper, i tillämpliga fall tekniska specifikationer, - tillverkningsårets två sista siffror, - berört kontrollorgans identifikationssymbol (i de fall de varit inblandade i tester). - numret på EG-intyget om överensstämmelse. EG-försäkran om överensstämmelse EG-försäkran om överensstämmelse skall särskilt innehålla - namn på och adress till tillverkaren eller dennes ombud inom EG, - beskrivning av produkten (typ, identifiering, användning, etc.), - föreskrifter som produkten överensstämmer med, - särskilda villkor som gäller för användningen av produkten, - namn på och adress till det godkända organet, i tillämpliga fall, - namn på och tjänsteställning för den person som är behörig att underteckna försäkran på tillverkarens eller dennes befullmäktigade företrädares uppdrag. Intyg och försäkran om överensstämmelse skall utfärdas på det officiella språket eller de officiella språken i den medlemsstat där produkten skall använda

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/1 I (Meddelanden) KOMMISSIONEN Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter (2006/C 134/01) (Text av betydelse för EES) (Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för direktivet) Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 40-4: 2005 1.10.2006 1.10.2007 Belysningsstolpar Del 4: Krav för belysningsstolpar av betong CEN EN 40-5: 2002 1.2.2003 1.2.2005 Belysningsstolpar Del 5: Krav för belysningsstolpar av stål CEN EN 40-6: 2002 1.2.2003 1.2.2005 Belysningsstolpar Del 6: Krav för belysningsstolpar av aluminium CEN EN 40-7: 2002 1.10.2003 1.10.2004 Belysningsstolpar Del 7: Krav för belysningsstolpar av fiberförstärkt polymerkomposit CEN EN 54-3: 2001 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 3: Akustiska larmdon EN 54-3: 2001/A1: 2002 1.4.2003 30.6.2005 CEN EN 54-4: 1997 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 4: Strömförsörjning till brandlarmsystem EN 54-4: 1997/A1: 2002 1.10.2003 31.12.2007 EN 54-4: 1997/AC: 1999 1.6.2005 1.6.2005

C 134/2 SV Europeiska unionens officiella tidning 8.6.2006 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 54-5: 2000 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 5: Värmedetektorer EN 54-6:25: 2000/A1: 2002 1.4.2003 30.6.2005 CEN EN 54-7: 2000 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 7: Rökdetektorer av punkttyp som utnyttjar spritt ljus, transmitterat ljus eller jonisation EN 54-7: 2000/A1: 2002 1.4.2003 30.6.2005 CEN EN 54-10: 2002 1.9.2006 1.9.2008 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 10: Flamdetektorer EN 54-10: 2002/A1: 2005 1.9.2006 1.9.2008 CEN EN 54-11: 2001 1.9.2006 1.9.2008 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 11: Larmknappar EN 54-11: 2001/A1: 2005 1.9.2006 1.9.2008 CEN EN 54-12: 2002 1.10.2003 31.12.2005 Brand och räddning Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 12: Optiska linjerökdetektorer CEN EN 54-17: 2005 1.10.2006 1.12.2008 Branddetekterings och brandlarmsystem Del 17 Kortslutningsisolatorer CEN EN 54-18: 2005 1.10.2006 1.12.2008 Branddetekterings- och brandlarmsystem Del 18: Krav och provningsmetoder för anordningar för in- och utdata CEN EN 179: 1997 Byggnadsbeslag Nödutrymningsbeslag manövrerade med tryckeller tryckplatta Krav och provning EN 179: 1997/A1: 2001 1.4.2002 1.4.2003 EN 179: 1997/A1: 2001/AC: 2002 1.6.2005 1.6.2005 CEN EN 197-1: 2000 1.4.2001 1.4.2002 Cement Del 1: Sammansättning och fordringar för ordinära cement EN 197-1: 2000/A1: 2004 1.2.2005 1.2.2006

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/3 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 197-4: 2004 1.2.2005 1.2.2006 Cement Del 4: Sammansättning, fordringar och kriterier för överensstämmelse för slaggcement med låg tidig hållfasthet CEN EN 295-10: 2005 1.1.2006 1.1.2007 Avlopp Lerrör och rördelar Del 10: Funktionskrav CEN EN 413-1: 2004 1.12.2004 1.12.2005 Murcement Del 1: Sammansättning, fordringar och kriterier för överensstämmelse CEN EN 438-7: 2005 1.11.2005 1.11.2006 Dekorativa högtryckslaminat (HPL) Skivor baserade på härdplaster (vanligen benämnda laminat) Del 7: Kompakt laminat och HPL kompositpaneler för inner- och yttervägg samt innertaksytor CEN EN 442-1: 1995 Radiatorer Del 1: Fordringar EN 442-1: 1995/A1: 2003 1.12.2004 1.12.2005 CEN EN 450-1: 2005 1.1.2006 1.1.2007 Flygaska för betong Del 1: Definition, specifikationer och kriterier för överensstämmelse CEN EN 459-1: 2001 1.8.2002 1.8.2003 Byggkalk Del 1: Sammansättning och fordringar CEN EN 490: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Takprodukter Takpannor av betong samt tillbehör för taktäckning och väggbeklädnad Krav CEN EN 492: 2004 1.1.2006 1.1.2007 Takprodukter Släta takplattor av fibercement samt tillbehör Krav och provningsmetoder EN 492: 2004/A1: 2005 1.1.2006 1.1.2007 CEN EN 494: 2004 1.1.2006 1.1.2007 Takprodukter Profilerade takplattor av fibercement samt tillbehör Krav och provningsmetoder EN 494: 2004/A1: 2005 1.1.2006 1.1.2007 CEN EN 516: 2006 1.11.2006 1.11.2007 Takskydd Tillträdesanordningar Gångbryggor, stegplattor och enkelsteg

C 134/4 SV Europeiska unionens officiella tidning 8.6.2006 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 517: 2006 1.12.2006 1.12.2007 Takskydd Tillträdesanordningar Säkerhetshake för tak CEN EN 520: 2004 1.9.2005 1.3.2007 Gipsskivor Definitioner, krav och provningsmetoder CEN EN 523: 2003 1.6.2004 1.6.2005 Foderrör av spirallindad stålplåt avsedda för spännkablar Fordringar och kvalitetskontroll CEN EN 544: 2005 1.10.2006 1.10.2007 Takprodukter Asfaltbaserade plattor med mineralfiber och/eller syntetisk armering Krav och provningsmetoder CEN EN 572-9: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Byggnadsglas Kalk-sodasilikatglas Del 9: Utvärdering av överensstämmelse Produktstandard CEN EN 588-2: 2001 1.10.2002 1.10.2003 Avlopp Fibercementrör Del 2: Nedstigningsbrunnar och inspektionsutrymmen CEN EN 671-1: 2001 1.2.2002 1.4.2004 Brand och räddning Fasta släcksystem Del 1: Inomhusbrandposter med formstabil slang CEN EN 671-2: 2001 1.2.2002 1.4.2004 Brand och räddning Fasta släcksystem Del 2: Inomhusbrandposter med flatrullad slang CEN EN 681-1: 1996 Tätningsringar Materialkrav för tätningsringar till vatten- och avloppsinstallationer Del 1: Vulkaniserat gummi EN 681-1: 1996/A1: 1998 EN 681-1: 1996/A2: 2002 1.1.2003 1.1.2004 CEN EN 681-2: 2000 Tätningsringar Materialkrav för tätningsringar till vatten- och avloppsinstallationer Del 2: Termoelaster EN 681-2: 2000/A1: 2002 1.1.2003 1.1.2004

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/5 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 681-3: 2000 Tätningsringar Materialkrav för tätningsringar till vatten- och avloppsinstallationer Del 3: Cellmaterial av vulkaniserat gummi EN 681-3: 2000/A1: 2002 1.1.2003 1.1.2004 CEN EN 681-4: 2000 Tätningsringar Materialkrav för tätningsringar till vatten- och avloppsinstallationer Del 4: Tätningselement av formgjuten polyuretan EN 681-4: 2000/A1: 2002 1.1.2003 1.1.2004 CEN EN 682: 2002 1.10.2002 1.12.2003 Tätningsringar Materialkrav för tätningsringar till gasledningar CEN EN 771-1: 2003 (1.12.2004) Mursten och murblock Krav Del 1: Tegelsten 1.4.2005 1.4.2006 EN 771-1: 2003/A1: 2005 1.4.2005 1.4.2006 CEN EN 771-2: 2003 EN 771-2: 2000 (1.12.2004) Mursten och murblock Krav Del 2: Kalksandsten 1.4.2005 1.4.2006 EN 771-2: 2003/A1: 2005 1.4.2005 1.4.2006 CEN EN 771-3: 2003 (1.12.2004) Mursten och murblock Krav Del 3: Mursten och murblock av betong och lättklinkerbetong 1.4.2005 1.4.2006 EN 771-3: 2003/A1: 2005 1.4.2005 1.4.2006 CEN EN 771-4: 2003 (1.12.2004) Mursten och murblock Krav Del 4: Mursten och murblock av autoklaverad lättbetong 1.4.2005 1.4.2006 EN 771-4: 2003/A1: 2005 1.4.2005 1.4.2006 CEN EN 771-5: 2003 (1.3.2005) Mursten och murblock Krav Del 5: Konststen 1.4.2005 1.4.2006 EN 771-5: 2003/A1: 2005 1.4.2005 1.4.2006 CEN EN 771-6: 2005 1.8.2006 1.8.2007 Mursten och murblock Krav Del 6: Natursten

C 134/6 SV Europeiska unionens officiella tidning 8.6.2006 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 845-1: 2003 1.2.2004 1.2.2005 Murverkstillbehör Krav Del 1: Kramlor, dragband, balkskor och upplagskonsoler CEN EN 845-2: 2003 1.2.2004 1.4.2006 Murverkstillbehör Krav Del 2: Avväxlingsbalkar CEN EN 845-3: 2003 1.2.2004 1.2.2005 Murverkstillbehör Krav Del 3: Prefabricerad liggfogsarmering av stålnätskomponenter CEN EN 858-1: 2002 1.9.2005 1.9.2006 Avlopp Separationssystem för lätta vätskor (t.ex. olja och bensin) Del 1: Principer för produktutformning, provning, märkning och kvalitetskontroll EN 858-1: 2002/A1: 2004 1.9.2005 1.9.2006 CEN EN 934-2: 2001 1.5.2002 1.5.2003 Tillsatsmedel till betong, bruk och injekteringsbruk Del 2: Fordringar för tillsatsmedel till betong EN 934-2: 2001/A1: 2004 1.7.2005 1.7.2005 EN 934-2: 2001/A2: 2005 1.10.2006 1.10.2007 CEN EN 934-3: 2003 1.6.2005 1.6.2006 Tillsatsmedel till betong, bruk och injekteringsbruk Del 3: Fordringar för tillsatsmedel till murbruk EN 934-3: 2003/AC: 2005 1.6.2005 1.6.2005 CEN EN 934-4: 2001 1.5.2002 1.5.2003 Tillsatsmedel till betong, bruk och injekteringsbruk Del 4: Fordringar för tillsatsmedel till injekteringsbruk för spännkabelrör CEN EN 997: 2003 1.12.2004 1.12.2006 Sanitetsenheter Klosettskålar och WC med inbyggt vattenlås CEN EN 998-1: 2003 1.2.2004 1.2.2005 Bruk för murverk Krav Del 1: Bruk för utvändig- och invändig puts EN 998-1: 2003/AC: 2005 1.6.2006 1.6.2006 CEN EN 998-2: 2003 1.2.2004 1.2.2005 Bruk för murverk Krav Del 2: Murbruk

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/7 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 1096-4: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Byggnadsglas Belagt glas Del 4: Utvärdering av överensstämmelse Produktstandard CEN EN 1123-1: 1999 1.6.2005 1.6.2006 Avlopp Stålrör och rördelar, längssvetsat rör med insticksmuff, varmförzinkat Del 1: Krav, provning, kvalitetskontroll EN 1123-1: 1999/A1: 2004 1.6.2005 1.6.2006 CEN EN 1124-1: 1999 1.6.2005 1.6.2006 Avlopp Rör och rördelar av rostfritt stål, längssvetsat rör med insticksmuff Del 1: Krav, provning, kvalitetskontroll EN 1124-1: 1999/A1: 2004 1.6.2005 1.6.2006 CEN EN 1125: 1997 Byggnadsbeslag Panikutrymningsbeslag manövrerade med horisontelltryckstång Krav och provning EN 1125: 1997/A1: 2001 1.4.2002 1.4.2003 EN 1125: 1997/A1: 2001/AC: 2002 1.6.2005 1.6.2005 CEN EN 1154: 1996 Byggnadsbeslag Dörrstängare Krav och provning EN 1154: 1996/A1: 2002 1.10.2003 1.10.2004 CEN EN 1155: 1997 Byggnadsbeslag Elektriskt manövrerade dörruppställningsbeslag för svängdörrar Krav och provning EN 1155: 1997/A1: 2002 1.10.2003 1.10.2004 CEN EN 1158: 1997 Byggnadsbeslag Dörrkoordinatorer Krav och provning EN 1158: 1997/A1: 2002 1.10.2003 1.10.2004 EN 1158: 1997/A1: 2002/AC: 2006 1.6.2006 1.6.2006 CEN EN 1168: 2005 1.3.2006 1.3.2008 Förtillverkade betongprodukter Håldäcksplattor CEN EN 1279-5: 2005 1.3.2006 1.3.2007 Byggnadsglas Förseglade rutor Del 5: Utvärdering av överenstämmelse

C 134/8 SV Europeiska unionens officiella tidning 8.6.2006 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 1304: 2005 1.2.2006 1.2.2007 Takprodukter Takpannor av tegel samt tillbehör Definitioner och krav CEN EN 1337-3: 2005 1.1.2006 1.1.2007 Bärande lager Del 3: Gummilager CEN EN 1337-4: 2004 1.2.2005 1.2.2006 Brolager Del 4: Rullager CEN EN 1337-5: 2005 1.1.2006 1.1.2007 Bärande lager Del 5: Gummipottlager CEN EN 1337-6: 2004 1.2.2005 1.2.2006 Brolager Del 6: Vipplager CEN EN 1337-7: 2004 EN 1337-7: 2000 1.12.2004 1.6.2005 Brolager Del 7: Glidlager med sfärisk (kalott) eller cylindrisk PTFEglidyta CEN EN 1338: 2003 1.3.2004 1.3.2005 Betongmarksten Krav och provningsmetoder CEN EN 1339: 2003 1.3.2004 1.3.2005 Betongmarkplattor Krav och provningsmetoder CEN EN 1340: 2003 1.2.2004 1.2.2005 Kantstöd av betong Krav och provningsmetoder CEN EN 1341: 2001 1.10.2002 1.10.2003 Markbeläggningsplattor av natursten för utomhusbruk Krav och provningsmetoder CEN EN 1342: 2001 1.10.2002 1.10.2003 Gatsten av natursten för utomhusbruk Krav och provningsmetoder CEN EN 1343: 2001 1.10.2002 1.10.2003 Kantsten av natursten för utomhusbruk Krav och provningsmetoder CEN EN 1344: 2002 1.1.2003 1.1.2004 Markbeläggningsprodukter av tegel Krav och provningsmetoder

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/9 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 1423: 1997 Vägutrustning Vägmarkeringar Ytglas och friktionsmaterial EN 1423: 1997/A1: 2003 1.5.2004 1.5.2005 CEN EN 1433: 2002 1.8.2003 1.8.2004 Avlopp Kanaler under trafikytor Klassificering, utformning, provning och märkning samt bedömning av överensstämmelse EN 1433: 2002/A1: 2005 1.1.2006 1.1.2006 CEN EN 1457: 1999 Skorstenar Keramiska skorstenar Krav och provningsmetoder EN 1457: 1999/A1: 2002 1.8.2003 1.8.2004 EN 1457: 1999/AC: 1999 1.6.2005 1.6.2005 CEN EN 1463-1: 1997 Vägutrustningar Vägmarkeringar Vägbanereflektorer Del 1: Grundläggande funktionskrav EN 1463-1: 1997/A1: 2003 1.12.2004 1.12.2006 CEN EN 1469: 2004 1.7.2005 1.7.2006 Naturstensprodukter Plattor för inklädning Fordringar CEN EN 1504-2: 2004 1.9.2005 1.1.2009 Betongkonstruktioner Produkter och system för skydd och reparation Del 2: Ytskyddsprodukter för betong CEN EN 1504-3: 2005 1.10.2006 1.1.2009 Betongkonstruktioner Produkter och system för skydd och reparation Del 3: Reparation CEN EN 1504-4: 2004 1.9.2005 1.1.2009 Betongkonstruktioner Produkter och system för skydd och reparation Del 4: Produkter för vidhäftning mot betong CEN EN 1504-5: 2004 1.10.2005 1.1.2009 Betongkonstruktioner Produkter och system för skydd och reparation Del 5: Injektering av betong

C 134/10 SV Europeiska unionens officiella tidning 8.6.2006 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 1520: 2002 1.9.2003 1.9.2004 Fabrikstillverkade element av lättbetong CEN EN 1748-1-2: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Byggnadsglas Borsilikatglas Del 1-2: Utvärdering av överensstämmelse Produktstandard CEN EN 1748-2-2: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Byggnadsglas Glaskeramer Del 2-2: Utvärdering av överensstämmelse Produktstandard CEN EN 1825-1: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Fettavskiljare Del 1: Principer för utformning, prestanda och provning, märkning och kvalitetskontroll CEN EN 1856-1: 2003 1.4.2004 1.4.2005 Skorstenar Krav för metallskorstenar Del 1: Systemskorstenar CEN EN 1856-2: 2004 1.5.2005 1.11.2007 Skorstenar Krav för metallskorstenar Del 2: Insatsrör och förbindelsekanaler CEN EN 1857: 2003 1.5.2004 1.5.2005 Skorstenar Komponenter Betongskorstenar EN 1857: 2003/AC: 2005 1.6.2006 1.6.2006 CEN EN 1858: 2003 1.5.2004 1.5.2005 Skorstenar Komponenter Betongelement CEN EN 1863-2: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Byggnadsglas Värmeförstärkt kalk-sodasilikatglas Del 2: Utvärdering av överensstämmelse Produktstandard CEN EN 1873: 2005 1.10.2006 1.10.2009 Takprodukter Individuella ljusinsläpp av plast Krav och provningsmetoder CEN EN 1916: 2002 1.8.2003 23.11.2004 Avlopp Rör och rördelar av oarmerad, stålfiberarmerad och armerad betong CEN EN 1917: 2002 1.8.2003 23.11.2004 Avlopp Brunnar av oarmerad, stålfiberarmerad och armerad betong

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/11 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 1935: 2002 1.10.2002 1.12.2003 Byggnadsbeslag Enkelverkande gångjärn Krav och provningsmetoder CEN EN 10025-1: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Varmvalsade konstruktionsstål Del 1: Allmänna tekniska leveransbestämmelser CEN EN 10080: 2005 ( 4 ) (1.9.2006) (1.9.2007) Armeringsstål Svetsbart kamstål B500 Tekniska leveransbestämmelser för stång, ringmaterial och svetsat nät CEN EN 10224: 2002 1.4.2006 1.4.2007 Stälrör och rördelar för vattenledningar inklusive rör för dricksvatten Tekniska leveransbestämmelser EN 10224: 2002/A1: 2005 1.4.2006 1.4.2007 CEN EN 10311: 2005 1.3.2006 1.3.2007 Förband för anslutningar av stålrör och rördelar avsedda för vattenledningar och andra flytande vätskor CEN EN 10312: 2002 1.4.2006 1.4.2007 Svetsade rör av rostfria för vattenledningar inklusive rör för dricksvatten Tekniska leveransbestämmelser EN 10312: 2002/A1: 2005 1.4.2006 1.4.2007 CEN EN 12004: 2001 Fästmassor för keramiska plattor Definitioner och krav EN 12004: 2001/A1: 2002 1.4.2003 1.4.2004 EN 12004: 2001/A1: 2002/AC: 2002 1.6.2005 1.6.2005 CEN EN 12050-1: 2001 1.11.2001 1.11.2002 Avlopp Uppfordringsanordningar inom va-installationer Utföranden och provning Del 1: Avlopp med fekalier CEN EN 12050-2: 2000 1.10.2001 1.10.2002 Avlopp Uppfordringsanordningar inom va-installationer Utföranden och provning Del 2: Avlopp utan fekalier CEN EN 12050-3: 2000 1.10.2001 1.10.2002 Avlopp Uppfordringsanordningar inom va-installationer Utföranden och provning Del 3: Begränsat användningsområde

C 134/12 SV Europeiska unionens officiella tidning 8.6.2006 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 12050-4: 2000 1.10.2001 1.10.2002 Avlopp Uppfordringsanordningar inom va-installationer Utföranden och provning Del 4: Backventiler för avlopp med eller utan fekalier CEN EN 12057: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Naturstensprodukter Modulplattor Fordringar CEN EN 12058: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Naturstensprodukter Plattor för golv och trappor Fordringar CEN EN 12094-1: 2003 1.2.2004 1.5.2006 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 1: Krav och provningsmetoder för elektriska kontrollenheter och fördröjningsanordningar CEN EN 12094-2: 2003 1.2.2004 1.5.2006 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 2: Krav och provningsmetoder för icke elektriska kontrollenheter och fördröjningsanordningar CEN EN 12094-3: 2003 1.1.2004 1.9.2005 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 3: Krav och provningsmetoder för manuella utlösnings- och avstängningsanordningar CEN EN 12094-4: 2004 1.5.2005 1.8.2007 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 4: Krav och provningsmetoder för högtrycksventilenheter med initiatorer CEN EN 12094-5: 2000 1.10.2001 1.4.2004 Fasta släcksystem Komponenter till CO2-system Del 5: Krav och provningsmetoder för högtrycks- respektive lågtrycksfördelningsventiler med initiatorer CEN EN 12094-6: 2000 1.10.2001 1.4.2004 Fasta släcksystem Komponenter till CO2-system Del 6: Krav och provningsmetoder för icke elektriska blockeringsanordningar CEN EN 12094-7: 2000/A1: 2005 1.10.2001 1.4.2004 Brand och räddning Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 7: Krav och provningsmetoder för munstycken för CO2-system EN 12094-7: 2000/A1: 2005 1.11.2005 1.11.2006 CEN EN 12094-9: 2003 1.1.2004 1.9.2005 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 9: Krav och provningsmetoder för specialdetektorer

8.6.2006 SV Europeiska unionens officiella tidning C 134/13 Titel på och hänvisning till ( 3 ) av CEN EN 12094-10: 2003 1.2.2004 1.5.2006 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 10: Krav och provningsmetoder för manometer och pressostat CEN EN 12094-11: 2003 1.1.2004 1.9.2005 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 11: Krav och provningsmetoder för mekaniska vägningsanordningar CEN EN 12094-12: 2003 1.1.2004 1.9.2005 Fasta släcksystem Komponenter till gassläcksystem Del 12: Krav och provningsmetoder för luftdrivna larmanordningar CEN EN 12094-13: 2001 1.1.2002 1.4.2004 Brand och räddning Fasta släcksystem Komponenter för gassläcksystem Del 13: Krav och provningsmetoder för backventiler CEN EN 12101-1: 2005 1.6.2006 1.9.2008 Brand och Räddning System och komponenter för rök- och brandgaser Del 1: Krav för flam- och rökskärmar EN 12101-1: 2005/A1: 2006 1.12.2006 1.9.2008 CEN EN 12101-2: 2003 1.4.2004 1.9.2006 Brand och räddning System och komponenter för rök- och brandgaser Del 2: Krav för brandgasventilatorer Termisk brandventilation CEN EN 12101-3: 2002 1.4.2004 1.4.2005 Brand och räddning System och komponenter för rök- och brandgaser Krav för brandgasventilatorer Mekanisk brandventilation EN 12101-3: 2002/AC: 2005 1.1.2006 1.1.2006 CEN EN 12101-6: 2005 1.4.2006 1.4.2007 Brand och räddning System och komponenter för rök- och brandgaser Del 6: Tryckskillnadsystem CEN EN 12101-10: 2005 1.10.2006 1.1.2009 System och komponenter för rök- och brandgasser Del 10: Strömförsörjning CEN EN 12150-2: 2004 1.9.2005 1.9.2006 Byggnadsglas Termiskt härdat säkerhetsglas av kalk-sodasilikattyp Del 2: Utvärdering av överensstämmelse Produktstandard