Åtgärdsplan 2010-2015

Meddelande nr 2011:xx Åtgärdsplan 2010-2015 Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten

Åtgärdsplan 2011-2015 Regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten i Jönköpings län MEDDELANDE NR 2011:

Meddelande nr 2011 Referens Tobias Haag, Naturavdelningen Vatten, 2011 Medverkande Ingela Tärnåsen, Gunnel Hedberg, Daniel Rydberg, Sabine Lind och Eva Hallgren Larsson Kontaktperson Tobias Haag, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Direkttelefon 036-39 50 51, e-post tobias.haag@lansstyrelsen.se Webbplats www.lansstyrelsen.se/jonkoping Fotografier Framsida: stock.xchng, Stefan G Kartmaterial Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 ISSN 1101-9425 ISRN LSTY-F-M 11/--SE Upplaga ex. Tryckt på Länsstyrelsen, Jönköping 2011 Miljö och återvinning Rapporten är tryckt på miljömärkt papper. Länsstyrelsen i Jönköpings län 2011 2

Förord Tack vare en omfattande kalkningsverksamhet har Jönköpings län, trots stora försurningsproblem, lyckats behålla eller få tillbaka stora natur- och nyttjandevärden knutna till sjöar och vattendrag. Det finns ett stort engagemang och stöd för kalkningsverksamheten i Jönköpings län. Huvudmän är länets kommuner som också är med och finansierar åtgärderna. Det är glädjande med den mycket kraftiga minskningen av utsläppen gällande försurande ämnen under de senaste årtiondena. Detta gör att kalkningen kan minska i vissa områden och helt avslutas i andra. Dock är faran inte över. För att försurningsskador inte ska komma tillbaka behöver kalkningen fortsätta i många år framåt. Denna åtgärdsplan innehåller kalkningsverksamheten i Jönköpings län för de kommande fem åren. Samtidigt måste vi utgå ifrån att verksamheten kommer att utvecklas och kanske ändras under perioden fram till 2015. Kalkningsverksamheten är inne i en dynamisk period. Verksamheten revideras kontinuerlig bland annat med anledning av den minskade försurningen, mer kunskap och förändrad syn på försurningspåverkan samt inte minst anpassningar till de vattenkemiska och biologiska resultat som tidigare åtgärder har gett. Planen beskriver dels hur den planerade verksamheten ser ut i dagsläget och dels hur vi avser att arbeta med förändringar de kommande åren. Rapporten är framtagen av ett antal medarbetare på Länsstyrelsen i Jönköping vars namn framgår av sidan 2 Gruppen har förankrat och inhämtat synpunkter från länets kommuner, som är huvudmän för verksamheten, och från Länsstyrelsens vatten- och fiskefunktioner. Ett stort tack för allas engagemang och värdefulla synpunkter Minoo Akhtarzand Landshövding i Jönköpings län 3

Innehållsförteckning Förord...3 Sammanfattning...6 Inledning...8 Syfte...8 Läsanvisning...8 Styrande dokument...10 God ekologisk status...10 Nationella miljömål...10 Regionala miljömål...11 Förordningar, föreskrifter och allmänna råd...12 Kalkhandboken...13 Naturvårdsverkets årliga beslut om medel...13 Försurning...14 Vad är försurning?...14 Nedfall av försurande ämnen...14 Marken känslig mot försurning...16 Försurningens effekter i länet...18 Försurningen minskar...22 Försurningsbedömning...24 Kalkningsverksamheten...29 Historia...29 Ansvarsfördelning/aktörer...30 Arbetsgång...31 Kalkning...32 Målsättning...32 Långsiktiga mål...32 Kortsiktiga mål...32 Motiv...35 Övergripande motiv...35 Specifika motiv...35 Prioriterade områden...37 Strategi...38 Optimering och utvärdering...42 Kalkbehov...42 Biologisk återställning...44 Uppföljning...45 Strategi...45 4

Vattenkemisk uppföljning...46 Biologisk uppföljning...47 Övrig uppföljning...49 Referenser...51 BILAGA 1 Åtgärdsområdesvisa beskrivningar 5

Sammanfattning Länsstyrelserna har fått i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten 2011-2015. Planen beskriver försurningsläget i Jönköpings län, kalkning, biologisk återställning och uppföljning som genomförs för att åtgärda och mildra försurningens effekter. Jönköpings län är och har varit hårt drabbat av försurning. Orsakerna till försurningen är utsläpp av framförallt svavel i utlandet och från den internationella sjöfarten. Värst drabbat är länets sydvästra delar där en kombination av högt nedfall och marker med liten motståndskraft mot försurning har gjort att biologiska skador var mycket vanliga innan kalkningsåtgärderna startade. Nedfallet av försurande svavel har minskat mycket kraftigt sedan början av 1980-talet. Detta har lett till att försurningen av sjöar och vattendrag har minskat. Trots den stora minskningen i nedfall kan inte kalkningen minska i samma omfattning. Detta beror på att markerna utarmats efter en lång tid med högt nedfall och ett allt intensivare skogsbruk. Modellberäkningar visar att det i länets sydvästra del kommer att behövas fortsatt kalkning i lång tid framöver. Oroväckande är att ingen generell förbättring sker i försurningsstatusen i markvatten eller i skogsmark och det mesta talar för att förbättringen framöver i våra ytvatten kommer att vara blygsam. Motiven varför man kalkar är de natur- och nyttjandevärden som hotas av försurning. De vanligaste motiven i Jönköpings län är direkt eller indirekt försurningskänsliga och hotade arter som lake och flodkräfta samt upplåtet fritidsfiske. Målsättningen med länets kalkningsverksamhet är att motverka försurningens negativa inverkan på det naturliga djur- och växtlivet i väntan på att vattenkvaliteten återhämtar sig samt att säkerställa ett långsiktigt nyttjande av vattnen. Kalkning och biologisk återställning är en del av åtgärderna för att nå de nationella och regionala miljömålen om Levande sjöar och vattendrag samt Bara naturlig försurning liksom målet om god ekologisk status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. I Jönköpings län är våtmarkskalkning den vanligaste kalkningsmetoden. Detta är ett effektivt sätt att åtgärda främst rinnande vatten men också sjöar med korta omsättningstider. Ofta används våtmarkskalkning i kombination med kalkning av sjöar. Doserarkalkning är mycket blygsam och idag är det bara en doserare kvar i drift i länet. 2011 planeras totalt 11 000 ton kalk att spridas vilket är cirka 35 % mindre än under perioden 1997-99. Den största minskningen av kalkningen har skett i länets östra delar medan i de mest försurade västra delarna har minskningen varit lägre. Kalkbehovet bedöms fortsätta att minska, dock inte i samma omfattning som de senaste åren. Den största minskningen bedöms kunna ske i Lagans avrinningsområde. Med dagens tillgängliga metoder för kalkning av sjöar och vattendrag bedöms det inte finnas något behov av nykalkning i länet varför åtgärdsplanen endast omfattar omkalkningar. Det finns ett behov av skogsmarkskalkning där dagens kalkningsmetoder inte ger tillräckligt resultat och i de delar av länet där vattnen inte kommer att återhämta sig. Skulle nya 6

kalkningsmetoder som bäckekalkning och kalkning med grövre kalk i sjöar visa sig fungera kan nykalkningar bli aktuella. Biologisk återställning ingår i kalkningsverksamheten och omfattar fysiska åtgärder som exempelvis rivning av dammar, anläggandet av fiskvägar eller återintroduktion av utslagna arter. I planen redovisas genomförda och de högst prioriterade åtgärderna. Ungefär 40 % av länets yta är indelat i 75 åtgärdsområden för kalkning. Inom dessa finns det 215 sjöar och 146 vattendrag med särskilda målsättningar för vattenkemi och biologi. Alla dessa så kallade målområden har minst vattenkemisk uppföljning och de flesta har även biologisk uppföljning i form av elfiske, nätprovfiske, kräftprovfiske, bottenfauna eller flodpärlmusselinventering. 7

Inledning Länsstyrelserna fick den 23 februari 2010 i uppdrag av Naturvårdsverket att ta fram en regional åtgärdsplan för kalkningsverksamheten. Naturvårdsverkets syfte med uppdraget om den regionala åtgärdsplanen var att: Den regionala åtgärdsplanen ska beskriva hur den framtida kalkningsverksamheten ska utformas enligt principerna i Naturvårdsverkets kalkningshandbok. Planen ska utgöra underlag för att höja kvaliteten och anpassa verksamheten till den aktuella försurningssituationen. Åtgärdsplanerna ska dessutom vara ett underlag för Naturvårdsverkets redovisning av kalkningsverksamheten till regering och riksdag. Föreliggande plan är en uppdatering av länets förra åtgärdsplan som var för åren 2003-2007. De största förändringarna förutom att alla uppgifter är uppdaterade är att det tillkommit bland annat: Ny försurningsbedömning enligt Naturvårdsverkets handbok för kalkning av sjöar och vattendrag från 2010. Ekologisk statusbedömning enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder från 2008. Diagram och tabeller över aluminiumkemi, elfiske-, bottenfauna- och nätprovfiskeresultat. En åtgärdsplan är ett levande dokument varför huvuddelen av rapporten, det som handlar om enskilda åtgärdsområden, är en utskrift med texter, diagram och tabeller från olika databaser på Länsstyrelsen. Målsättningen är att denna del av planen ska justeras och hållas uppdaterad efterhand. Syfte Syftet med detta dokument är: att beskriva syfte, mål, strategier och hur den framtida kalkningsverksamheten ska utformas. att utvärdera och beskriva vilka resultat verksamheten har haft hittills. att optimera den pågående verksamheten. att vara ett underlag för Naturvårdsverkets nationella kalkningsplan. Läsanvisning Rapporten inleds med ett sammanfattande avsnitt om försurningsproblemet, dess ursprung, utveckling, effekter och läget i länet idag. Därefter följer sammanfattande beskrivning av mål, motiv och strategier för kalkningsåtgärderna följt av det samma för effektuppföljningsprogrammet. 8

ÅTGÄRDSPLAN 2011-2015 Åtgärdsplanen består till största delen av beskrivningar av länets åtgärdsområden. Dessa innehåller: Karta över åtgärdsområdet med kalkade sjöar, kalkade våtmarker, målområden och effektuppföljningslokaler markerade. Allmän beskrivning Motiv och mål Beskrivning av försurningsgrad, skador och försurningsbedömning idag. Övrig påverkan med ekologisk status för ingående vattenförekomster. Beskrivning av kalkningsstrategi, genomförd och planerad kalkning och kalkdosering. Planerad uppföljning av kalkningens effekter. Beskrivning av vattenkemiska resultat med diagram för lokaler med vattenkemisk uppföljning. Beskrivning av resultatet från bottenfaunaundersökningar, elfisken, nätprovfisken samt övriga biologiska undersökningar. Tabeller med genomförda och planerade biologiska återställningsåtgärder. Förslag till förändringar, uppdelade på kalkning och effektuppföljning. Referenser De åtgärdsområdesvisa beskrivningarna är en rapport från Länsstyrelsens databas för kalkningsverksamheten som plockar data från en rad andra databaser på Länsstyrelsen. Detta för att kunna vara ett levande dokument som kan hållas uppdaterat allt eftersom och inte bara ett dokument som tar mycket tid att sammanställa och är inaktuell redan innan det blir tryckt. De åtgärdsområdesvisa beskrivningarna återfinns i bilaga 1 till denna rapport. En mer detaljerad beskrivning av innehållet i de åtgärdsområdesvisa beskrivningarna med metodik och förklaringar finns som inledning i bilaga 1. 9

Styrande dokument Kalkningsverksamheten berörs av en rad olika styrande dokument. Verksamheten ska leda till att internationella, nationella och regionala miljömål uppnås. Verksamheten styrs av kalkningsförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter, allmänna råd och handböcker. God ekologisk status Med god ekologisk status menas att vattnet är rent och att naturligt förekommande växter och djur mår bra. EU:s ramdirektiv för vatten har målsättningen att alla vatten ska ha minst god ekologisk status senast 2015 1). För att nå dit får inga vatten försämras och för de vatten som nu har sämre än god ekologisk status måste åtgärder genomföras. De föreslagna kalkningsåtgärderna i denna åtgärdsplan är en del av det åtgärdsprogram som tagits fram inom vattenförvaltningen. Nationella miljömål Sverige har 16 nationella miljökvalitetsmål 2) som är indelade i delmål. Revidering av delmålen pågår. Tills vidare gäller de gamla trots att målåret för många var 2010. Av dessa nationella mål är det främst tre som berör försurningsproblemen och kalkningsverksamheten: Frisk luft Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas. Bara naturlig försurning De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Berörda delmål 1. År 2010 ska högst 5 % av antalet sjöar och högst 15 % av sträckan rinnande vatten i landet vara drabbade av försurning som orsakats av människan. 2. Före år 2010 ska trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten i områden som försurats av människan och en återhämtning ska ha påbörjats. 3. År 2010 ska utsläppen i Sverige av svaveldioxid till luft ha minskat till 50 000 ton. 4. År 2010 ska utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton. Levande sjöar och vattendrag Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmiljöer ska bevaras. 10

Delmål: 2. Senast år 2005 ska berörda myndigheter ha identifierat och tagit fram åtgärdsprogram för restaurering av Sveriges skyddsvärda vattendrag eller sådana vattendrag som efter åtgärder har förutsättningar att bli skyddsvärda. Senast till år 2010 ska minst 25 % av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Regionala miljömål Länsstyrelsen har regionaliserat de nationella miljömålen till regionala mål och delmål. De regionala delmålen kommer att gälla fram till dess att de nationella är reviderade. Dessutom tar länet fram regionala åtgärdsprogram för att målen ska kunna nås. Bara naturlig försurning Berörda delmål 3) 1. År 2010 ska: a. högst 2 % av arealen sjöar per huvudavrinningsområde vara försurade på grund av mänsklig påverkan. b. högst 10 % av antalet sjöar i länet vara försurade. c. högst 15 % av sträckan rinnande vatten i länet per huvudavrinningsområde vara försurade. 2. Före 2010 ska trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten och en återhämtning ska vara påbörjad. 3. År 2010 ska utsläppen i länet av svaveldioxid till luft ha minskat med 40 % från 1994 års nivå. 4. År 2010 ska utsläppen i Jönköpings län av kvävedioxider till luft ha minskat till 5 400 ton 5. Senast 2015 ska ph-värdena i länets mer intensivt brukade åkermark inte understiga 6,0. Åtgärder i åtgärdsprogrammet 2011-2015 miljömålen för vattnets bästa 4): 1. Markkalkning Samordnad kalkning av fastmark och utströmningsområden av minst 5 000 ha. Detta gäller i de områden som modellberäkningar visar aldrig kommer att kunna återhämta sig naturligt, till minst god status enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Åtgärden ska prioriteras till de områden där sjö- och våtmarkskalkning inte varit möjlig eller har dålig måluppfyllelse. Åtgärden samordnas med askåterföring på fastmark och pågående sjö- och våtmarkskalkning. 11

2. Fortsatt ytvattenkalkning. Revidering av länets åtgärdsplan för ytvattenkalkning. Optimera pågående ytvattenkalkning. Detta innebär att strategi och kalkdoser kontinuerligt justeras efter vattenkemiska och biologiska resultat för att uppnå god ekologisk status. Verka för utveckling och utvärdering av nya metoder som kalkgrus i lekbottnar och förbättrade kalkprodukter. 3. Askåterföring Aska ska spridas på minst 75 procent av den areal som är anmäld för uttag av GROT och eller stubbröjning. I syfte att maximera nyttan med askåterföring strävar Skogsstyrelsen efter att koncentrera askspridningen till de områden som är mest försurningsdrabbade och som prioriteras enligt det kartunderlag som Länsstyrelsen sammanställt. I andra hand sprids aska på områden där det har eller förväntas ske uttag av GROT eller stubbar i framtiden. Befintligt registreringsskikt används för att dokumentera utförd askåterföring. 4. Fortsatt och utökad uppföljning Fortsatt uppföljning av vattenkemi och biologi i kalkade vatten genom vattenprovtagning, provfisken, bottenfaunaundersökningar och flodpärlmusselinventeringar. Utökad uppföljning för att anpassa uppföljningen till den nya kalkningshandboken) exempelvis genom fler vattenkemiska parametrar och kiselalgsundersökningar. Utökad vattenkemisk uppföljning i okalkade mindre vatten 5. Information om försurning och askåterföring. Åtgärden består av tre delar: För att få skogsägare i högre grad än idag att inse försurningsproblematiken och genomföra askåterföring görs informationsinsatser riktade mot denna grupp. Informationsaktiviteter riktade mot askproducenter och skogstjänstemän. Information om försurningen riktad mot allmänheten genomförs för att visa att försurningsfrågan inte är löst och att det fortfarande är ett aktuellt problem. Förordningar, föreskrifter och allmänna råd Verksamheten och då främst reglerna för statsbidraget styrs av: Förordning 1982:840) om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Förordningen ger Naturvårdsverket rätt att ge ut föreskrifter för verksamheten. Några av paragraferna är förtydligade i Allmänna råd. De som gäller nu är: Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2001:18) och allmänna råd om kalkning av sjöar och vattendrag. Sverige har infört EU:s ramdirektiv för vatten i den svenska lagstiftningen genom: Vattenförvaltningsordningen Förordning 2004:660 om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön). 12

ÅTGÄRDSPLAN 2011-2015 Kalkhandboken Naturvårdsverket kom ut med en ny version av handbok för kalkning av sjöar och vattendrag under våren 2010 5). Handboken ger riktlinjer och rekommendationer för hur kalkningsverksamheten ska bedrivas. Handboken 2010 ersatte den tidigare handboken 2002:1. De största skillnaderna mellan de båda handböckerna är förändringar i de vattenkemiska och biologiska målen samt ny försurningsbedömning. Naturvårdsverkets årliga beslut om medel Naturvårdsverket kan ställa villkor i sitt årliga beslut om medel till länsstyrelserna. Främst gäller detta hur medlen får användas och hur de ska redovisas men även villkor om hur kalkningen ska bedrivas kan förekomma. Från och med den 1 juli 2011 övertar den nya Havs- och vattenmyndigheten ansvaret för kalkningsverksamheten. 13

Försurning Försurningen är ett av Jönköpings läns största miljöproblem. Närheten till kontinenten medför ett stort nedfall av svavel- och kväveföreningar. Detta i kombination med en kalkfattig berggrund som har svårt att neutralisera det sura nedfallet gör att vårt län är hårt drabbat. Värst drabbat inom länet är de västra och södra delarna, som just har kombinationen av högt nedfall och magra, kalkfattiga marker. Nedfallet av sura ämnen var som störst i slutet av 70-talet. Sedan dess har utsläppen minskat kraftigt och en återhämtning har påbörjats. Vad är försurning? Försurning innebär att mark och vatten tillförs sura ämnen i högre takt än vad som kan neutraliseras eller föras bort. Följden blir att ph-värdet i marken, sjön eller vattendraget sjunker lägre än vad som är naturligt. Man skiljer på naturlig och antropogen försurning. Den naturliga försurningen är den process som pågår och har pågått ända sedan inlandsisen drog sig tillbaka. Marken vittrar och lakas ut på buffrande ämnen vilket gör att ph i sjöar och vattendrag långsamt minskar. Ytterligare en del i den naturliga försurningen är nedbrytningen av organiskt material som ger upphov till humussyror. En hög halt av humussyror kan ge naturligt sura och bruna vatten. Näringsfattiga vatten med en låg andel buffrande ämnen är ett annat exempel på ett naturligt surt vatten. Antropogen försurning är orsakad av mänskliga verksamheter och aktiviteter. Utsläpp av svavel- och kväveföreningar från förbränning av fossila bränslen, internationell sjöfart och vägtrafik tillförs mark och vatten och får en försurande effekt. Skogsbruk kan också ha en försurande effekt genom avverkning där man tar bort buffrande ämnen som annars hade återförts marken. Den största mängden buffrande ämnen finns i barr och grenar. Detta gör de marker där man skördar avverkningsrester som grenar, toppar GROT) och stubbar extra utsatta från försurning av skogsbruket. Den ökande intensiteten innebär främst att uttaget av baskatjoner från marken ökar. Nedfall av försurande ämnen Den främsta orsaken till försurning är utsläpp av försurande svavel- och kväveföreningar. Svavelföreningar, främst svaveldioxid, bildas vid förbränning av bränslen som innehåller svavel. Svaveldioxiden reagerar med vattendroppar och bildar svavelsyra i regnmoln och kan med lågtryck transporteras långa avstånd. De största utsläppskällorna är kol- och oljeeldade kraftverk samt den internationella sjöfarten. Svavelnedfallet över Sverige kommer till största delen från den internationella sjöfarten och utsläpp i Polen, Tyskland och Storbritannien. I sin tur exporterar Sverige en del av sina utsläpp västerut till främst Finland och Ryssland. Att den internationella sjöfarten idag står för en större del av nedfallet än något enskilt land beror på att den i stor omfattning fortfarande använder högsvavligt bränsle, något som förbjudits i europeiska kraftverk, industrier och vid vägtransporter. Av svavelnedfallet över Sverige står idag utländska källor och internationell sjöfart för mer än 90 %. 14

Kväveföreningar bildas vid alla typer av förbränning då kväve i luften reagerar med syre och bildar kväveoxider. Den största utsläppskällan till kvävenedfallet är transporter. Kväve är inte försurande så länge vegetationen klarar av att ta upp det kväve som regnar ner och ökar sin tillväxt. Det är först när markerna börjar läcka nitrat, vilket än så länge är ovanligt i Jönköpings län, som kvävenedfallet har en försurande effekt. En indirekt effekt av kvävenedfallet är att eftersom det ökar tillväxten i skogen ökar upptaget av baskatjoner från marken vilket leder till surare marker och avrinnande vatten. Vår miljö har sedan länge varit utsatt för luftföroreningar. I bottensedimentet på en småländsk insjö kan man se spår av Romarrikets stora användning av bly för mer än 2000 år sedan. Utsläppen av svaveldioxid började stiga i och med industrialiseringen i början av 1900-talet, för att sedan minska under 1:a och 2:a världskriget och accelerera sedan igen efter andra världskriget då användningen av fossila bränslen som kol och olja steg kraftigt. Utsläppen i Europa och nedfallet över Sverige var som störst i slutet av sjuttiotalet då effektivare reningsutrustning och användning av bränslen med lägre svavelhalt gjorde att utsläppen började minska. Nedfallet minskade ytterligare vid järnridåns fall då den ekonomiska kraschen i Östeuropa gjorde att många stora utsläppskällor stängdes igen. 25 Modellerat svavelnedfall över Jönköpings län 1880-2010 20 kg SO4 / ha 15 10 5 0 1880 1890 1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 Figur 1. Modellerat svavelnedfall över Jönköpings län EMEP-ruta I=57-59 och J=61-63) 1880 2010. Data från IVL. Nedfallet av försurande luftföroreningar mäts sedan 1989 av Jönköpings läns Luftvårdsförbund. Nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt sedan mätningarna startade. Detta gäller hela södra Sverige och beror på minskade svavelutsläpp i Europa. Det finns en regional variation inom länet med större svavelnedfall i sydväst än i nordost. Denna skillnad var sannolikt större under 1970-80-talen före det att mätningarna på dessa lokaler startade). Det innebär att den ackumulerade belastningen av försurande ämnen är betydligt större i sydvästra delen av länet än i nordost, vilket bidragit till den stora skillnaden avseende försurningssituation i länet. Om avtalade utsläppsminskningar avseende svavel genomförs beräknas svavelnedfallet till marken i Götaland år 2010 vara omkring 3 kg/ha och år. Detta är ungefär vad marken beräknas tåla på sikt och den nivån på nedfallet som var i 15

slutet på 1800-talet. Mätningarna visar att de tre senaste årens svavelnedfall varit under denna nivå, vilket bör vara långsiktigt hållbart. Provtagningslokaler Åtgärdsområden för kalkning 0 5 10 20 30 40 Km Figur 2. Fyra lokaler med nedfalls- och markvattenmätningar inom Krondroppsnätet 6). 15 F 09 Alandsryd F 18 Mellby F 02 Lyckås F 23 A Fagerhult 10 5 0 1989/90 1994/95 1999/00 2004/05 2009/10 Figur 3. Uppmätt svavelnedfall via krondropp kg/ha) på fyra lokaler med granskog. Data från Jönköpings läns luftvårdsförbund 6). Utvecklingen har varit positiv såtillvida att surhetsgraden i nedfallet minskat markant sedan slutet av 1980-talet, liksom skillnaden mellan nederbörd och krondropp. Nedfallet av kväve visar inte lika positiv utveckling som svavel. Sedan mätningarna startade 1989 har kvävenedfallet varit på ungefär samma nivå. På samma sätt som för svavel finns en målsättning avseende kvävenedfallets omfattning, cirka 5 kg/ha i Götaland 2010. Denna nivå kommer inte att nås. Marken känslig mot försurning Berggrunden i Jönköpings län domineras av urberg, det vill säga granit och gnejs. Lokala undantag finns med inslag av grönsten och mer basiska bergarter. Detta gör att stora delar av länet består av moräner med låg basmättnadsgrad och med liten motståndskraft mot försurning. Området öster om Vättern är ett undantag där inlandsisen fört med sig mer kalk- 16

haltiga moräner från kalkstensbergen i Västergötland. Sura marker kan dock förekomma över hela länet vilket gör att varje sjö eller vattendrag behöver bedömas för sig. Det finns heller ingen entydig bild att skogsmarken har blivit mindre sur under de senaste årtiondena. Senaste tillstånd markförsurning Låg surhet Måttlig surhet Hög surhet Mycket hög surhet Skillnad mellan omdrev 1 och 2 ) mindre sur ) oförändrad ) surare vattendrag tätort sjö kommungräns ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) ) 0 10 20 40 km Figur 4. Skogsmarkens surhetstillstånd vid senaste mätningen i ståndortskarteringen. För de ytor som ingått både i ståndortskarteringens båda omdrev omdrev 1 mellan åren 1983 och 1987 omdrev 2 mellan 1993 och 2002) anges om en förändring i surhetstillstånd har skett. Data från SLU. Mätningar av markvatten sker även det i Jönköpings läns Luftvårdsförbunds regi. Mätningarna visar att i granskog är markvattnet surt, flertalet provtagningar visar ph-värden under 5 och det är svårt att se någon tydlig trend mot förbättrade förhållanden. Samtidigt som belastningen av försurande svavel har minskat har markvattnets försurningsstatus alltså inte förbättrats, mätt som ph-värde. Detta beror på att det har varit en lång period 50-100 år) med kraftigt förhöjd belastning av försurande ämnen och det kommer att ta lång tid för markerna att återhämta sig, minnet i markerna lever kvar. 6 F09 Alandsryd F18 Mellby F02 Lyckås F23 Fagerhult 5 4 aug-89 aug-94 aug-99 aug-04 aug-09 Figur 5. ph i markvatten på fyra lokaler med granskog. Data från Jönköpings läns luftvårdsförbund 6). 17

Marker med mycket utarmade förråd av baskatjoner kommer sannolikt inte att återhämta sig på naturlig väg, där är åtgärder i form av skogsmarkskalkning och askåterföring önskvärda. Även om inte försurningsbidraget är lika stort idag som för tjugo år sedan visar resultaten att fortsatt kalkning är angeläget och omfattningen bör styras av verksamhetens effektuppföljning. Tillförd kalkmängd kan minskas på grund av att försurningsbelastningen har minskat. Under 1980-talet noterades markant årstidsvariation av torrdepositionens omfattning, med betydligt större torrdeposition av svavel under vinterhalvåret än under sommarhalvåret. Detta har starkt bidragit till de mycket kraftiga surstötar vid snösmältning/vårflod som tidigare varit så vanliga och slagit ut stora delar av det biologiska livet i våra vattendrag. Försurningens effekter i länet Länets sjöar och vattendrag är hårt drabbade av försurning. Hela länet har varit utsatt för försurande nedfall under en lång period. Värst drabbat är länets sydvästra del. Detta beror på en kombination av högt nedfall av försurande ämnen och marker med lågt naturligt innehåll av buffrande ämnen vilket gör dem extra försurningskänsliga. Värst drabbade är sådana områden med liten andel sjöar där vattnet har en kort uppehållstid i landskapet och därför har en kort tid på sig att påverkas av markens vittring av buffrande ämnen. I Nissans avrinningsområde, större delen av Lagan och i Vätterns västra tillflöden uppmättes kritiskt låga ph-värden i slutet av sjuttio och början av åttiotalet. Mätningar av försurningsparametrar är mycket sällsynta i länet från 50- och 60-talet men med tanke på hur frekventa de biologiska skadorna var när försurningsproblemet blev känt i slutet av 60-talet så måste kritiskt låga ph-värden varit vanliga redan på 50-talet. Inom dessa områden finns lokala undantag där förekomst av en mer basisk berggrund eller stort inslag av odlade marker gjort att enstaka områden klarat sig från biologiska skador av försurning. I Emåns-, Mörrumsåns- och Helgeåns avrinningsområden i länet uppmättes kritiskt låga ph-värden och biologiska skador inte så generellt som i avrinningsområdena längre väster ut. I områden med magra marker och en låg andel sjöar var försurningsskadorna dock frekventa. Avrinningsområdena öster om Vättern har klarat sig mycket bättre från försurningsskador än länets sydvästra del. Detta tack vare ett lägre nedfall och ett större inslag av kalkhaltiga moräner som gett detta område en högre motståndskraft mot försurning. Även i dessa delar kunde kritiskt låga ph-värden mätas upp under högflöden när nedfallet var som störst. Idag förekommer detta bara undantagsvis i mindre vattendrag med en hög andel skog i kombination med en låg eller ingen andel sjöar i avrinningsområdet. 18

Försurningspåverkan per delavrinningsområde Ej klassade områden Ringa eller obetydlig Måttlig Kraftig Mycket kraftig Åtgärdsområden för kalkning Kommungräns 0 10 20 40km Figur 6. Länets delavrinningsområden klassade efter hur surt det varit och vilka biologiska skador som fanns innan kalkningsinsatserna startade. Ringa eller obetydlig försurningspåverkan = ph inte återkommande under 6,0 och känsliga arter uppvisar inte reproduktionsstörningar. Måttlig = ph återkommande 5,6 6,0 och reproduktionsstörningar hos mört eller flodpärlmussla vanliga. Kraftig = ph återkommande 5,0-5,5 och utslagning av känsliga arter som mört, flodkräfta eller flodpärlmussla. Mycket kraftig = ph återkommande < 5,0 och utslagning av måttligt känsliga arter som öring vanlig. BIOLOGISKA SKADOR I många sjöar och vattendrag i länet har försurningskänsliga arter slagits ut eller gått kraftigt tillbaka på grund av försurning. Exempel på arter som slagits ut är flodkräfta, flodpärlmussla, mört, elritsa, benlöja, sik, sutare, braxen och öring. Det finns även några få exempel där mer försurningståliga arter som abborre och gädda försvunnit. För många andra arter än fisk saknas det kunskap på lokalnivån vilka arter som fanns innan försurningen varför man inte exakt vet hur stora skador försurningen har orsakat lokalt. Generellt vet vi att även bottenfauna och plankton har fått stora försurningsskador. Flodkräftan är den ursprungliga svenska kräftarten. Kräftpest och försurning är de två största orsakerna till att flodkräftan gått tillbaka kraftigt i Jönköpings län. Flodkräftan har i den östra delen av länet som inte varit så försurningspåverkad) nästan helt ersatts med den amerikanska signalkräftan. Signalkräftan är lika känslig mot försurning som flodkräftan men tåligare mot kräftpest. Försurningen har varit orsaken till att många kräftbestånd slagits ut i länets västra del 7). 19

Försurningen är en av orsakerna till att flodpärlmusslan blivit allt sällsyntare 8). Andra orsaker till artens försvinnande är pärlfiske, dikningar, rensningar, utbyggnad av vattendrag och ökad närsaltsbelastning. Flodpärlmusslan är beroende av ett välbuffrat vatten för uppbyggandet av ett skal men är också beroende av att det finns gott om öring som fungerar som värddjur för flodpärlmusslans larver. I länets mer försurade delar finns ett antal bestånd av flodpärlmussla fortfarande kvar i Nissans- och Emåns avrinningsområde och i Vätterns tillflöden) men flertalet har mycket låga tätheter och uppvisar dålig eller ingen reproduktion småmusslor). Öring är känslig mot låga ph-värden och höga aluminiumhalter. Flera öringbestånd har slagits ut eller varit starkt decimerade av försurningen i Jönköpings län. Mellan olika öringbestånd kan det finnas en stor genetisk variation, varför det finns risk att en genetiskt unik stam försvinner för alltid när ett bestånd försvinner. I vatten där öring har funnits men slagits ut av försurning är det möjligt att den kan komma tillbaka, om vattenkvaliteten blir bättre, tack vara sitt utpräglade vandringsbeteende. Detta förutsätter dock att inga vandringshinder dammar, vägtrummor och dylikt) finns i vägen. I Jönköpings län är mörten den sjölevande fiskart som slagits ut i flest ca 90) sjöar Figur 7). Värst drabbat är Storåns källflöden i Lagans vattensystem. I vissa sjöar har den återkoloniserat eller återintroducerats efter kalkning, men den saknas än idag i många sjöar. Utslagna mörtbestånd Mört saknas Mört återkommit Åtgärdsområden för kalkning Kommungräns 0 10 20 40km Figur 7. Sjöar där mört slagits ut och i vissa fall återkommit antingen genom naturlig återkolonisation eller återintroduktion. Data från länets fiskregister och nätprovfiskedatabas. 20

En annan fiskart som har drabbats hårt av försurning i Jönköpings län är elritsan, även kallad kvidd eller ärling. Elritsa har slagits ut i ett flertal vatten i Lagan- och Nissans vattensystem. Elritsan är mycket vandringsbenägen och kan effektivt fly försurade vatten. För att sedan komma tillbaka är den beroende av fria vandringsvägar, då dess förmåga att passera vandringshinder är begränsad. Övriga fiskarter som har dokumenterats ha slagits ut av försurning i Jönköpings län är abborre, sik, braxen, sutare, benlöja och lake. När marken försuras blir metaller som kvicksilver mer rörliga och transporteras i högre grad ut i sjöar och vattendrag. Kvicksilver anrikas högt upp i näringskedjan, exempelvis hos rovfisk som gädda. Har försurningen lett till att biomassan av fisk minskat späds den tillgängliga mängden kvicksilver ut på färre fiskar. Minskar födounderlaget för rovfisken växer den långsammare vilket också ökar risken att rovfisken får förhöjda halter av kvicksilver. Sjöar med förhöjda halter finns i hela länet men är koncentrerade till de områden som är mest utsatta för försurning. Även groddjur är känsliga mot försurning. Speciellt känsliga för låga ph-värden är de som ägg och larver. Groddjuren har minskat markant i länet, inte enbart på grund av försurning men i flera hårt drabbade områden är försurningen en starkt bidragande orsak. Andra viktiga orsaker till tillbakagången är utdikning av våtmarker och småvatten samt användningen av bekämpningsmedel 9). Sammansättningen av fågelarter förändras vid försurning. I en försurad sjö ökar till exempel knipor markant medan lommen minskar. Anledningen är födovalet. De fiskätande fåglarna som fiskgjuse och lom får problem när fisken slås ut av försurningen medan insektsätare som knipa gynnas. Strömstare och forsärla missgynnas av en minskad tillgång på bottenfauna. Förhöjda kvicksilverhalter som bland annat orsakas av försurningen är ett problem för fiskätande fågel som fiskgjuse 10). Utter är beroende av en hög täthet av fisk och kräftor. Den främsta orsaken till utterns tillbakagång är höga halter av miljögifter i utterns föda. Genom den minskade fisktillgången i försurade vatten koncentreras miljögifter till de kvarvarande individerna. Detta kan vara en orsak till varför utterns försvinnande i länet i hög grad följer försurningens utbredning 11). 21

Försurningen minskar Tack vare de minskade utsläppen, som gjort att nedfallet av försurande svavel har minskat kraftigt, har försurningsläget i många sjöar och vattendrag förbättrats. Vissa vatten har återhämtat sig så mycket att de inte längre anses som försurade medan vissa har blivit bättre men är ändå så försurade att de inom överskådlig tid är beroende av kalkning. Resultatet av det minskade nedfallet av svavel har lett till att halten sulfat i genomsnitt mer än halverats i länets så kallade trendsjöar, det vill säga sjöar som inte är kalkade och inte påverkad av några punktutsläpp. I de flesta fall har minskningen pågått sedan mätningarna startade i de flesta fall 1983). ANC Acid Neutralisation Capacity) som är ett mått på motståndskraften mot försurning svarade inte lika fort som svavelhalten på det sjunkande nedfallet. Dessa fortsatte att sjunka under 1980-talet för att sedan 1990 haft en stigande trend i de flesta sjöarna. Ökningen har i medel varit 0,06 mekv/l mellan 1990 och 2007. Detta kan jämföras med den kalkdos som tillfördes länets åtgärdsområden i slutet av 1990-talet när den var som högst) som i genomsnitt motsvarar en ökning av alkaliniteten med 0,11 mekv/l. 22

A 7 Hagasjön ph Alk Poly. Alk) 0,2 B 0,2 Hagasjön SO4 Abs Poly. Abs) 0,35 0,3 ph 6 5 0,15 0,1 0,05 Sulfat mekv/l) 0,15 0,1 0,25 0,2 0,15 0,1 Absorbans OF 0,05 4 0,05 1984 1988 1992 1996 2000 2004 2008 0 1984 1988 1992 1996 2000 2004 2008 Alkalinitet mekv/l) 0 Figur 8A och B. Exempel på utvecklingen av fyra vattenkemiska parametrar i länets så kallade trendsjöar, här Hagasjön i Gnosjö kommun. De heldragna trendlinjerna är polynomer av fjärde ordningen. B) Absorbans är ett mått på vattnets färg, ju högre absorbans desto mer färgat vatten. Trenden för ph och alkalinitet har också varit ökande men är inte lika tydlig, i genomsnitt har ph stigit med 0,13 enheter i trendsjöarna mellan 1990 och 2007. Ökningen i ph och alkalinitet har motverkats av att halten av organiska syror humus) i vattnet ökat under samma period. Det finns en koppling mellan minskad försurning och ökad färg på vattnet. Den minskande försurningen leder till att nedbrytningen av humus i marken ökar vilket ökar mängden humus i och därmed färgen på det avrinnande vattnet. Andra orsaker till de allt brunare vattnen är ökad nederbörd och ett varmare klimat. Även om den generella trenden är att försurningen minskar är varje vatten unik och det finns undantag. Exempelvis hade tre av länets 13 trendsjöar, som ligger i närheten av kalkade åtgärdsområden, en minskande alkalinitet mellan 1990 och 2007. Med den dynamiska modellen Magic se sidan 24) kan försurningsutvecklingen modelleras både framåt och bakåt i tiden. Den generella bilden av återhämtningen från försurningen i hela landet och i Jönköpings län är att förbättringen gick snabbast mellan 1990 och 2000 för att sedan plana ut. Efter 2020 förväntas mycket liten förbättring Figur 9 och Tabell 1). 23

Utvecklingen i ph för sjöar som var försurade 1980 i Jönköpings län 2,40 2,00 1,60 ph 1,20 0,80 0,40 0,00 1980 1990 2000 2010 2020 2030 Figur 9. Förändring av ph sedan 1860 = ph) mellan 1980 och 2030 för sjöar som modellerats med Magicmodellen i Jönköpings län. I figuren visas bara de sjöar som var försurade 1980 ph > 0,4). Data från IVL. Tabell 1. Klassning av försurning för sjöar i Jönköpings län som modellerats med modellen Magic och ingår i det så kallade Magicbiblioteket, n=88. Data från IVL. 1980 1990 2000 2010 2020 2030 Icke försurad ph<0,4) 56 % 58 % 65 % 69 % 73 % 73 % Försurad ph>0,4) 44 % 42 % 35 % 31 % 27 % 27 % Försurningsbedömning Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder 12) är sjöar antropogent försurade om phvärdet har minskat med mer än 0,4 enheter sedan förindustriell tid 1860), även kallat ph Tabell 2). Det förindustriella ph-värdet räknas ut med den dynamiska modellen Magic. Som indata används dagens vattenkemi, markanvändning, avrinning, vittringsförmågan i marken samt dagens och det historiska nedfallet av försurande ämnen. Modellering i Magic är komplicerat och görs idag bara av IVL. För att underlätta försurningsbedömning har man utvecklat det så kallade Magic-biblioteket. I biblioteket ligger de sjöar och vattendrag som har modellerats med Magic och ett verktyg tar fram den sjö ur biblioteket som mest liknar den sjö man vill försurningsbedöma. Magic-biblioteket har utvecklats under hösten 2010. Matchningsverktyget har förbättrats och antalet sjöar har utökats. För att använda Magicbiblioteket krävs analys av ph, sulfat, klorid, kalcium och magnesium. 24

Tabell 2. Hur försurningspåverkan ska bedömas och vad det får för effekter på kalkningen vid olika ph 5) Dataunderlaget i Jönköpings län består av Magic-modellerade sjöar i det nationella omdrevsprogrammet, regionala och nationella trendsjöar och i referenssjöar i den så kallade målsjöinventeringen som provtogs 2007-2008. Antalet vattendrag som modellerats med Magic är några få och inga är belägna i de mer sura delarna. Tillräckligt dataunderlag för att matcha mot Magic-biblioteket finns för alla målsjöar från målsjöinventeringen samt för 16 sjöar VK1) och 24 vattendrag VK2) som ingår i den regionala kalkeffektuppföljningen. Dessutom finns det tillräckligt med data från några få lokaler inom recipientkontrollen. Större delen av Nissans avrinningsområde i Jönköpings län är fortsatt kraftigt försurningspåverkad. I norra delen av avrinningsområdet är påverkan något lägre, här dominerar vatten med måttlig försurningspåverkan. I Lagans vattensystem uppvisar de nordvästra delarna kraftig försurningspåverkan. I delavrinningsområdena öster om Lagans huvudfåra, som inte är försurningspåverkad, är situationen mer splittrad med en blandning av vatten som bedöms som försurade och inte försurade. Detsamma gäller åtgärdsområden för kalkning i Emån, Mörrumsåns och Helgeåns avrinningsområden, här dominerar vatten som inte längre bedöms som försurade men måttligt och kraftigt försurade vatten förekommer. I Vätterns västra tillflöden har de flesta målvattendragen en kraftig försurningspåverkan medan många sjöar inte klassas som försurade. 25

Förändring i ph enligt MAGIC-modellen Matchning Modellering < 0,2 0,2-0,4 0,4-0,6 0,6-0,8 > 0,8 Åtgärdsområden för kalkning Kommungräns 0 10 20 40 km Figur 10. Lokaler i Jönköpings län som modellerats med Magic-modellen ringar) eller matchats mot Magicbiblioteket trekanter). Förändringen i ph avser 2010. Det är bara möjligt att matcha vatten mot Magicbiblioteket som inte är påverkade av kalkning. I kalkade vatten behöver därför kalkens bidrag till ph, kalcium och magnesium räknas bort. Detta görs genom att man antar att utan kalkning skulle kvoten mellan kalcium och magnesium vara den samma som innan kalkningen startade om sådana värden finns) eller som i uppströms belägna okalkade vatten. För kalkade vatten tillkommer alltså osäkerheterna kopplade till korrigering av kalkningspåverkan och matchningen varför hänsyn även behöver tas till halten av oorganiskt aluminium som bland annat fisk är mycket känslig för. I vatten där halterna stiger högre än 30 µg/l oorganiskt aluminium bör kalkningen fortsätta. Det finns inget generellt mönster inom vilka delar av länet som det kan förkomma förhöjda halter av oorganiskt aluminium Figur 11). Sjunker ph under 6,0 och fram för allt under 5,6 finns risken för måttliga eller höga halter av aluminium i alla åtgärdsområden. Därför är det viktigt att aluminium följs upp när kalkningen minskar så att ph understiger 6,0. 26

27 0 10 20 30 40 5 Km Åtgärdsområden för kalkning Labilt Aluminium Medel Max < 20 20-50 50-100 100-150 > 150 Figur 11. Medelhalt respektive högsta uppmätta halt av oorganiskt aluminium i kalkade åtgärdsområden. Lokalerna är både kalkade och okalkade. Halten mäts i µg/l. Tack vare kalkning har de allra flesta vattenförekomster i länet en god försurningsstatus enligt länsstyrelsernas och vattenmyndigheternas statusklassificering 2008 Figur 12). Denna bedömning gjordes med Magic-bedömning för okalkade vatten när sådant underlag fanns, tillgängligt. För övriga vatten, bland annat alla kalkade, gjordes bedömningen efter om ph regelbundet understeg 6,0 i mindre bruna vatten och eller 5,6 i kraftigt bruna vatten färgtal > 200 mg Pt/l). De vattenförekomster som inte uppnår god status är i första hand vattendrag där inte kalkning har varit möjlig eller där befintliga kalkningsmetoder inte räcker till för att nå varaktig måluppfyllelse. Främst gäller detta vattendrag med liten andel sjöar där våtmarker som är möjliga att kalka inte finns i tillräcklig stor andel.

Försurnings status Hög status God status Måttlig status Otillfredställande status Dålig status Ej klassad status Ej klassad i VISS Åtgärdsområden för kalkning Kommungräns Länsgräns 0 10 20 40km Figur 12. Försurningsstatus enligt länsstyrelsernas och vattenmyndigheternas klassificering 2008. Data från www.viss.se. 28

Kalkningsverksamheten Historia Några mindre sjöar på Hökensås, Habo kommun, kalkades på försök 1959. Det var första gången som sjöar kalkades i länet. I början av 1970-talet blev kalkningarna mer frekventa då man också blev medveten om att nedfallet av svavel- och kväveföreningar var den främsta orsaken till försurning av våra sjöar och vattendrag. Från början skedde kalkningarna ofta genom att fiskevårdsföreningar och andra intresserade spred kalken för hand på isarna under vintern. 1977 inleddes på försök en kalkningsverksamhet med dåvarande Fiskeristyrelsen som ansvarig. Bidrag lämnades med 75 % av kostnaderna och kunde sökas av fiskeorganisationer, fiskeklubbar och kommuner. Resultaten var övervägande positiva och 1982 påbörjas den storskaliga kalkningsverksamheten med Naturvårdsverket som huvudansvarig och Länsstyrelsen som regionalt ansvarig. Verksamheten byggdes upp fram till 1990 i länet. Kalkmängden har efter 1990 legat konstant på drygt 15 000 ton om året fram till 2006. 2007 genomfördes en stor revidering av all kalkning i länet där målet var att minska kalkmängden med 30 % jämfört med snittet för perioden 1997-1999. Målet nåddes 2009 då länets kalkmängd hamnade på cirka 11 800 ton per år se Figur 13). Från början var syftet med kalkningen att i första hand skydda de nyttjandevärden som hotades av försurningen. Numera är även syftet att skydda och bevara den biologiska mångfalden som hotas av försurning se sidan 32). Kalkmängder ton) i Jönköpings län 20000 18000 16000 14000 12000 10000 8000 6000 4000 2000 0 Fordon Doserare Våtmark Sjö - helikopter Sjö - Båt 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 2007 2009 2011 Figur 13. Spridda kalkmängder i Jönköpings län. Grå stapel visar planerade mängder för 2011. 29

Ansvarsfördelning/aktörer Naturvårdsverket* Beslut om Ekonomiska ramar Länsstyrelsen Kalkansökan Åtgärdsplan Redovisningar PLANERING UTVÄRDERING EFFEKTUPPFÖLJNING Beslut om bidrag Ansökan Redovisningar Huvudman DETALJPLANERING KALKSPRIDNING SPRIDNINGSKONTROLL Figur 14. Ansvarsfördelningen inom kalkningsverksamheten mellan Naturvårdsverket, Länsstyrelsen och huvudmännen. *Från och med 1 juli 2011 övergår ansvaret från Naturvårdsverket till nya Havs- och vattenmyndigheten. Naturvårdsverket har det nationella ansvaret för kalkningsverksamheten. De beviljar statsbidrag till länsstyrelserna, ansvarar för den nationella kalkningsstrategin och effektuppföljningen. Från och med 1 juli 2011 övergår detta ansvar till nya Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg. Vattenmyndigheternas uppgift är att samordna den svenska vattenförvaltningen, vars övergripande mål är att uppnå god ytvatten- och grundvattenstatus. Arbetet bedrivs i sexårscykler. För varje cykel fastställer vattenmyndigheterna miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och förvaltningsplaner. I åtgärdsprogrammen ingår kalkning som en av många åtgärder. Jönköpings län berörs av två vattenmyndigheter; Södra Östersjön och Västerhavet. Länsstyrelsen beviljar statsbidrag till huvudmännen, ansvarar för den regionala kalkningsstrategin och effektuppföljningen. Länsstyrelsen har det regionala ansvaret för att verksamheten bedrivs optimalt med avseende på biologiska effekter, ekonomisk effektivitet och anpassningen till försurningsutvecklingen. På Länsstyrelsen i Jönköpings län sköts kalkningsverksamheten av personal inom Vattenfunktionen och Fiskefunktionen. Totalt omfattas verksamheten av 4,5 årsarbetskrafter. Huvudmannen, som i Jönköpings län är en kommun, erhåller statsbidrag från Länsstyrelsen för att genomföra kalkningsåtgärderna. Kommunen ansvarar för spridningsplanering och upphandlar genomförande av kalkningsåtgärderna och rapporterar utförda åtgärder till Länsstyrelsen. Kommunen har också ett ansvar för att motverka eller förebygga olägenheter och skador i samband med kalkningens genomförande. På varje kommun finns en kontaktperson från antingen miljö- eller teknisk förvaltning. Det samarbete som har utvecklats 30

mellan kommunerna och Länsstyrelsen fungerar mycket bra. Kommunerna tar ett aktivt ansvar för verksamheten. Entreprenörer och konsulter. Entreprenören levererar och sprider kalk. Kalkning upphandlas som totalentreprenad, vilken omfattar leverans, transport och spridning av kalk. I länet är Movab AB den dominerande kalkentreprenören. Entreprenörer genomför även exempelvis byggandet av en fiskväg. Konsult kan anlitas till exempel när en mer omfattande revidering av spridningsplanen behövs eller till spridningskontroll. Även för effektuppföljning, som elfiske och bottenfauna, används konsulter. Arbetsgång Inför beslut om fortsatt kalkning uppdateras vilka motiv och specifika mål som finns för åtgärderna A). Därefter görs en försurningsbedömning B) för att avgöra om målområdet är fortsatt försurat och i behov av kalkningsåtgärder eller inte. Därefter görs bedömningen om nyttan med att fortsätta kalka överstiger kostnaderna med åtgärderna. Om bedömningen blir att målområdet är fortsatt försurat och att det finns förutsättningar att lyckas med kalkningen så att den ger tillräcklig nytta upprättas en detaljplan som beskriver när, var och hur kalken ska spridas på respektive yta eller sjö C). Även för biologiska återställningsåtgärder görs en detaljplan som beskriver vilket arbete som ska utföras. Effekterna av åtgärderna undersöks inom länets effektuppföljningsprogram E). Effektuppföljningen ger resultat för både kontinuerlig optimering G) av kalkningsåtgärderna och långsiktig utvärdering F). A Motiv och mål formulering B Försurningsbedömning och analys av kostnad-nytta C Detaljplanering D Åtgärd Kalkning /BÅ E Effektuppföljning G Optimering F Utvärdering Figur 15. Schematisk bild över arbetsgången inom kalkningsverksamheten. Länsstyrelsen ansvarar för steg A-B och E-F. Huvudmännen ansvarar för steg C-D En årscykel inom kalkningsverksamheten börjar med att: Länsstyrelsen upprättar en kalkplan och ansöker om bidrag från Naturvårdsverket för nästkommande år, senast 1 oktober. Besked om beviljat bidrag erhålls vanligtvis i februari året efter. Innan februari ska huvudmännen ansöka om bidrag till kalkning för innevarande år. Beslut om utbetalning tas efter att Länsstyrelsen fått besked från Naturvårdsverket och efter att huvudmännen skickat in upphandlingsuppgifter de flesta huvudmän 31