Reseberättelse från Ecuador och Galápagos

Reseberättelse från Ecuador och Galápagos 7 17 mars 2012 Amerikansk gråhäger, brun pelikan och havsleguan. 1

Kära Äventyrsresenärer, här följer mina minnesanteckningar; utvalda fragment bland våra upplevelser blandat med lite historia och fakta. Tillsammans med fotografierna hoppas jag att berättelsen ger en god bild av resan. Mot slutet finns en artlista över de däggdjur och fåglar vi såg liksom ett urval av fiskar, växter och övriga organismer. Hälsningar till alla från er färdledare, Tomas Carlberg. F 7 mars, onsdag. Till Quito via Amsterdam Elva förväntansfulla Äventyrsresenärer och en dito färdledare samlades på Arlanda flygplats tidigt på morgonen för att flyga med KLM till Amsterdam och därefter till Ecuadors huvudstad Quito. Den långa flygresan över Atlanten gick i ett huj. Klockan 16 lokal tid landade vi i Quito, som ligger på 2 850 meters höjd. Här var det svalt och skönt. Vi mötte vår lokalguide Esteban Romero och växlade 20 USD till mynt. Bussresan till vårt hotell Las Palmeras Inn nära Otavalo tog ca två timmar. Under vägen fick vi lära oss lite om livet i Quito och njuta av landskapet utmed vulkanavenyn och Västkordiljäran. Här odlas bland annat majs, sockerrör och bönor. Det var ganska kallt på hotellrummen, men de flesta hade fått en värmande brasa på rummet och en varmvattenskudde att ta med i sängen. *** Monica frågade mig om jag hört talas om en ny sköldpadda som upptäckts på Galápagos. Näää, det hade jag ingen aning om (och, visade det sig, inte heller vår lokalguide på Galápagos David Faèz; men några av er andra i gruppen hade läst nyheten i svenska medier). Först när jag kommit hem kunde jag ta reda på fakta, och följande skickade jag i mail till er: Till Monica (som naturligtvis hade rätt!) och övriga intresserade kan jag rapportera om att jag nu lyckats reda ut världsnyheten om den nya sköldpaddan på Galápagos! I korta drag är det så att forskare med hjälp av DNA-teknik lyckats avslöja att några exemplar av den art av jättesköldpadda som fanns (men utrotades ) på Floreana för 150 år sedan tycks finnas kvar på en vulkan på Isabela! Skälet till att den lyckats överleva (=dess unika genuppsättning) är att valfångare, pirater och andra som härjade i Galápagos farvatten under 1800-talet kan ha flyttat sköldpaddor mellan olika öar den här arten ska då alltså ha levt incognito i över 150 år, medan vetenskapssamhället trott att den varit utdöd. Den som vill läsa mer om detta kan söka mer information på nätet. 8 mars, torsdag. Quito till Otavalo Tempot på resan var ganska högt redan från början. Före och efter frukost njöt vi av den fina hotellträdgården och kunde bland annat se violettörad kolibri (Sparkling Violetear), morgonsparv (Rufous-collared Sparrow) samt en lama som Anders förtjust berättade om. I fjärran såg vi den snöklädda vulkanen Cotacachi, som är 4 939 m hög. I närheten finns också bl.a. vulkanen Imbabura (4 630 m ö.h., senaste utbrott ca 14 000 år sedan), som spelar en viktig roll i den lokala kulturen och ingår i ett andligt sammanhang med omgivningen. Berget personifieras ibland som Taita Imbabura, eller Pappa Imbabura. En lokal legend talar om att Imbabura en gång i tiden vann Cotacachis kärlek, och att hon då blev hans hustru. När Cotacachi (bild sid. 3) är snöklätt på morgonen sägs det 2

att Imbabura har varit med henne under natten. Inte lika romantisk är legenden om att det är Imbabura som pissar när det regnar i omgivningarna kring Otavalo. Vårt första stopp var i Peguche, där vi besökte en musikalisk familj och gruppen Al Grupo Nanda Manachi, en av de bästa i Ecuador. Vi fick smakprov på ecuadoriansk musik och fick se hur skickliga de är på att tillverka en flöjt på bara några minuter (vi minns också den söta japansk-ecuadorianska lilla flickan som var med och sjöng). Det finns en väldigt trevlig video på Youtube med denna grupp, filmad just i det rum vi besökte, se: www.youtube.com/watch?v=q57q6ypw1ig Den lokala frukt- och grönsaksmarknaden i Otavalo var spännande med exotiska frukter och kortväxta, välklädda Otavaloindianer; här gällde det att glo med finess, lokalbefolkningen gillar inte att bli uttittad och fotograferad. Här växte spansk mossa på telefonledningarna, och som svenska vänner av ordning förundrades vi över hur dragningarna av stadens alla elledningar överhuvudtaget var möjliga hur kunde de fungera? På marknaden Plaza de Ponchos köpte bl.a. Monica en fin, värmande poncho. Före lunch hann vi också med en kortare vandring vid sjön Cuicocha. Här sågs stortrast (Great Thrush, lik vår koltrast) och bland växterna kan nämnas Puya aequatorialis (familjen Bromeliaceae, ananasväxter, bild nedan) som är endemisk för Ecuador samt passionsfrukt. Lunchen intogs i byn Cotacachi, som ligger i en grön bördig dalgång mellan vulkanerna Imbabura och Cotacachi i Anderna. Här finns bl.a. en omfattande läderindustri. Byn har blivit allt mer populär och många utvandrade utlänningar har flyttat hit, inte minst på grund av det behagliga klimatet som råder året runt. De andinska högländerna i Ecuador är hemvist för flera inhemska folkgrupper som talar olika dialekter av Quechua, och de har lyckats bevara mycket av sin traditionella livsstil. Här hör man lika mycket Quechua som spanska på marknader och gator, och traditionella klädstilar är vanliga; ett vant öga kan avgöra 3

vilken folkgrupp och status en person har genom att titta på färgen på deras hatt eller broderiet på deras blus. Här finns också en rik tradition med shamaner, men det var inget vi hann med att undersöka närmare under vårt korta besök. *** Bussresan tillbaka till Quito tog flera timmar. Trafiken var tät under den Internationella kvinnodagen. Protester i Quito, många människor var i rörelse. Poliser i varje gathörn. Vi tvingades korta ned vår stadsrundtur en smula, men den kändes ändå mycket spännande och händelserik. Vi vandrade runt i gamla stan (Quito Old Town, grundad 1534) och såg bl.a. Plaza San Francisco (bild nedan) och Monasterio de San Francisco, och på Plaza de la Independencia överraskades vi av att självaste presidenten Rafael Correa sjöng och uppträdde på en scen. Ecuadors president är född 1963 och är partiledare för regeringspartiet Alianza PAIS. Han har en doktorsexamen i ekonomi från University of Illinois och beskriver sig själv som kristen socialist. Han har arbetat mycket för att minska fattigdom och det han kallar ekonomisk enfald. År 2008 förklarade han Ecuadors statsskuld ogiltig, med hänvisning till att pengarna lånades under korrupta militärregimer. Vår lokalguide i Quito hyllade honom, medan vår lokalguide i det finansiella centrumet Guayaquil inte var lika imponerad. På kvällen checkade vi in på hotell Café Cultura och fick sedan lyssna på Marcela Blomberg som höll ett charmigt föredrag om sin pappa, äventyraren och resenären Rolf Blomberg, som mot slutet av sitt liv levde i Ecuador. Efter en lång dag somnade alla sött. 4 9 mars, fredag. Quito till Puerto Ayora, Galápagos Vi lämnade Quito och flög via hamnstaden Guayaquil till Baltra på Galápagos, totalt ca tre timmars resa. Från flygplanet såg vi de snöklädda vulkanerna Chimborazo (6 267 meter högt och Ecuadors högsta berg) och Cotopaxi (5 897 m). Kring Guayaquil var det omfattande översvämningar på grund av ihållande regn, vilket naturligtvis ställt till stora problem för lokalbefolkningen där. Värmen omfamnade oss som ett våtvarmt omslag på Galápagos efter landning på den gamla militärbasen på Baltra. Efter en stunds logistiska övningar bordade vi bussen med hjälp av vår lokalguide David Paèz, som var med oss hela veckan. I sundet mellan Baltra och Santa Cruz såg vi våra första galápagosfåglar: blåfotade sulor, noddytärnor, fregattfåglar och galápagosliror. Äntligen var vi här på denna mytomspunna plats Galápagos de förtrollade öarna där Charles Darwin lade grunden för den moderna evolutionsläran och insikten om hur arter utvecklas. När jag var här första gången, 1987, färdades jag längs samma väg och delvis samma öar. Vägarna på Santa Cruz var då i dåligt skick, skumpiga, och totalt levde ca 5 000 människor på Galápagos. Nu var vägarna i mycket gott skick, och idag lever ca 30 00 människor här. Även antalet turister har ökat; från ca 50 000 som det talades om på den tiden till 170 000 idag (jag har hört siffran 100 000, men

David nämnde siffran 170 000!). Den största skillnaden jag noterade är att Puerto Ayora på Santa Cruz expanderat och moderniserats samt ett betydligt större antal båtar i området. I övrigt känns det som tiden stått stilla på Galápagos, vars liv liknats vid urtid i nutid. I själva verket är det ju dock så att Galápagosöarna är en starkt föränderlig värld, åtminstone på lång sikt utvecklas allt mot nya former och på riktigt lång sikt kommer ingenting att vara sig likt Och det är de vulkaniska krafterna som är de starkaste drivkrafterna i denna förändringsprocess. Övärlden har byggts upp under de senaste tre till sju årmiljonerna i ett geologiskt perspektiv är således ögruppen ung vilket ger forskarna unika möjligheter att studera livets drivkrafter och arternas utvecklingshistoria. *** 5 Vi fick nog alla olika intryck av första mötet med Galápagos. När Charles Darwin under sin världsomsegling med fartyget Beagle den 15 september 1835 nådde Chatham Island (som nu heter Isla San Cristóbal) skrev han i sin dagbok: Lavablocken är porösa som slagg och rödaktiga till färgen. De förkrympta träden ser livlösa ut. De svarta klipporna blir ugnsheta av den vertikala solstrålningen, och luften känns kvav och tryckande. Växterna luktar illa. Landskapet ser ut som man kan föreställa sig att odlade delar av helvetet skulle te sig. Havsleguanerna (bild ovan) kallade han för mörkrets demoner, och växterna hade små och fula blommor som snarare för tanken till arktiska än till tropiska trakter. För övrigt skrev Charles Darwin i sin självbiografi (1876) att han minns att han blev ytterst förvånad när han förstod att det finns gentlemän som inte är ornitologer. *** Ett av våra första stopp utmed vägen var vid ett par så kallade tvillinghål, resultatet av lava som kollapsat och bildat stora hål (engelska lava tubes). Dessa kratrar kan liknas vid trädens årsringar och visar öns vulkaniska historia genom lager efter lager. Här såg vi bland annat träd i släktet Scalesia, växternas motsvarighet till Darwinfinkarna; det finns sju endemiska släkten av Scalesia och 14 arter på Galápagos. På Santa Cruz såg vi våra första Santa Cruz-jättesköldpaddor (bild på nästa sida, foto David), ett av de mest förunderliga djur vi såg under resan och som inte lämnade någon oberörd. Vi

gjorde också en vandring ner i underjorden, ner i ett lavarör, och då var våra ficklampor bra att ha. Vid en bondgård i höglandet lånade vi gummistövlar och vandrade bland inhemska giftäppelträd och såg fler jättesköldpaddor. Minnesvärt är också vårt första möte med en stor havsleguan som låg och dåsade på gatan i Puerto Ayora. Vi såg många för oss nya arter, bland annat knappmangrove, flamträd och kaktusfink. Det var varmt men spännande under vårt besök på Charles Darwins forskningsstation i Puerto Ayora. Vi beundrade fler jättesköldpaddor och uppfödningen av dessa samt fick se kändisen Lonesome George han såg verkligen gammal och trött ut! Han är den sista av sin art från ön Pinta; vem vet, kanske han är 150 år gammal! Vi fick lära oss mycket om dessa fascinerande jättesköldpaddors liv samt höra om alla misslyckade försök att få gamle George att para sig med någon närstående artfrände. Uppfödningen av jättesköldpaddor syftar till att låta dem växa sig tillräckligt stora så att de klarar sig från att bli uppätna av råttor och andra predatorer. På Galápagosöarna har införda djur som råttor, hundar, katter och getter ställt till enorma skador på vegetation och inhemska arter som inte klarat av konkurrensen. Efter besöket på forskningsstationen strövade vi enskilt eller i små grupper genom Puerto Ayora ner till hamnpiren och vår väntande båt M/Y Beluga (bild på nästa sida). *** 6

10 mars, lördag. Floreana Mot Floreana. Wow! Vilken känsla att vakna upp på en båt i Gálapagos övärld, och oj så många nya intryck: sjölejon som lagt sig för att sova på båtar, lättfotade Sally-krabbor, spökkrabbor, galápagossoppsköldpaddor och kluster med saltspottande, skräckinjagande havsleguaner. Dagens snorkling blev (visade det sig senare) kanske den bästa vi fick uppleva under hela resan. I strömt, kristallklart vatten mellan två öar häpnade vi över havets mångfald; nästan direkt när vi hoppat i vattnet från våra jollar (dinghybåtar) simmade ett par revhajar förbi (White-tipped Reef Shark). Vi såg också Marbled Ray (en rocka), galápagossoppsköldpaddor och alla fiskar som bjöd in oss till en tropisk färgfest. Den anrika ön Floreana gjorde ingen besviken. Efter sedvanlig landning med våra jollar gjorde vi oss redo för en promenad på ön. Vi nådde småningom en paradisisk strand som dock visade sig vara full med ilandflutet skräp. Med gemensamma krafter samlade vi två fulla kassar med plast och annat skräp. I bränningarna såg vi ett tiotal galápagossoppsköldpaddor som kanske funderade på att bege sig upp i den fina sanden för att lägga ägg. Även på Floreana gick vi ner i en lavatub; på bilden på nästa sida är det bl.a. Anders och Marianne som är på väg ner i underjorden. Vi gjorde också ett besök vid den berömda Post Office Bay, där vi kunde posta våra ofrankerade vykort (jag vet att några av era postade kort nådde adressaten redan efter några veckor!). Några av oss tog med post som hade adresserats till Sverige. Valjägare satte redan år 1792 upp en postlåda i Post Office Bay, som nu är en känd turistattraktion. Bromsarna som bet oss på stranden var en endemisk art (Tabanus vittiger), men det hindrade oss inte från att slå ihjäl dem. På Floreana såg vi fjärilarna Galápagos Blue Butterfly och Sulphur Butterfly. Trots att Charles Darwin var den förste att samla insekter på Galápagos nämnde han märkligt nog inga dagfjärilar. Liksom andra organismer kom landlevande evertebrater (ryggradslösa djur) till Galápagos med hjälp av olika spridningsmekanismer: genom att aktivt flyga, passiv drift och transport med t.ex. oceaniska strömmar som kom till öarna från Sydamerika. Det exakta antalet landlevande evertebrater på Galápagos är okänt. För tio år sedan hade knappt 2 300 arter rapporterats, men nya arter rapporteras regelbundet. Över hälften (51,7 %) av dessa är endemiska, dvs. finns bara på Galápagos. Bland de största hoten mot landlevande evertebrater på Galápagos är introducerade arter. Fram till 2007 hade 490 insektsarter och drygt 50 andra landlevande evertebrater rapporterats som introducerade. Många av dessa är s.k. invasiva arter, som den lilla eldmyran Wasmannia auropunctata och den större eldmyran Solenopsis geminata två arter som allvarligt har skadat den inhemska faunan. Andra skadedjur som kommit in är t.ex. getingarna Brachygastra lecheguana och Polistes versicolor (Yellow Paper Wasp som vi 7

såg på några ställen), citrussköldlusen Icerya purchasi och den parasitiska flugan Philornis downsi som infekterar fåglar. Fyra av de tretton större öarna i arkipelagen är bebodda, och av dem är det Floreana som har den mest dramatiska historien. Det är en bergig vulkanö med svarta lavaklippor som inramar idylliska sjörövarvikar med vit sand. Långt efter det att sjörövare härjade i de omgivande farvattnen hade Floreana en märklig dragningskraft på äventyrslystna och bisarra människor. Hit kom t.ex. ett par hundra förhoppningsfulla norrmän på 1920-talet, och drygt tio år senare slog sig den paranta baronessan Eloise Wagner-Bosquet ner här tillsammans med två livvakter som samtidigt fungerade som älskare. Hon bar svarta glasögon, hade en pistol instucken i bältet och förklarade sig vara Floreanas härskarinna. Hela dramat slutade i en mardröm då en av livvakterna påträffades ihjälsvulten och mumifierad och baronessan försvunnit ut i tomma intet med den andre älskaren, oklart vart de tog vägen *** Före middagen serverades välkomstdrink och vi skålade med kaptenen. Därefter åt vi en av många delikata och generösa måltider ombord på Beluga. Vi blev mycket väl omhändertagna av George och övrig personal i besättningen. 11 mars, söndag. Puerto Villamil, Isabela Vår båt stävade mot södra delen av Isabela ön som är större än Gotland och vi nådde småningom den mysiga byn Puerto Villamil, ett av de större bostadsområdena i övärlden med egen flygplats. Nattens båttur var den gungigaste under veckan, inte minst i färdledarens hytt högst upp (höll nästan på att rulla ur kojen ). På 1800-talet härbärgerade man brottslingar i Puerto Villamil. 8

En av dagens höjdpunkter blev morgonturen med våra jollar. I hamnen såg vi bland annat galápagospingviner (bild t.v.) och galápagossjölejon. Det var svårt att motstå frestelsen att klappa sjölejonen, men reglerna är stenhårda: se, men inte röra! En buss tog oss på skumpiga vägar upp i höglandet mot en imposant vulkankrater: Caldera Sierra Negra dagens andra höjdpunkt på 1 500 meters höjd. Några av oss sneglade nog fundersamt mot ett gäng hästar som fanns vid startpunkten för vår vandring upp mot kraterkanten, men det blev till att gå för vår del. Ett fint regn föll, och det var dimmigt skulle vi bara få tänka oss hur denna en av världens största kratrar (vid sidan av Ngorongoro i Tanzania) såg ut? Vår tur fortsatte och dimman lättade småningom varvid utsikten blev förförisk och dramatisk när den jättelika kraterns lavafält trädde fram ur dimslöjorna (kratern mäter 10 x 9 kilometer). I området hade en vulkan ett utbrott år 2005. Under vägen tillbaka mot Puerto Villamil såg vi bl.a. en röd, vacker hane av rubintyrann (en flugsnappare) och sex karibiska flamingoer. Vi såg också trädet Silk-cotton Tree (Ceiba pentandra) med kraftiga plankrötter. Åter i Puerto Villamil besökte vi ännu en uppfödningsstation för jättesköldpaddor, och senare på eftermiddagen blev det tid för egna strövtåg i byn och då smakade en iskall öl bra. Lotta fick äntligen datorkontakt med Inter-nätet, och Lotta och Hasse fick dessutom en (ofrivillig) extra rundtur bland byns vindlande och tydligen svårnavigerade vägnät 12 mars, måndag. Punta Moreno och Elizabeth Bay, Isabela Nattlig båtresa från Puerto Villamil till Punta Moreno, Isabela. Som vanligt en underbar morgontur med jollarna, då vi bl.a. såg våra första vinglösa skarvar. De charmiga sjölejonen lekte kring båtarna. Senare vandrade vi på lavafält omgivna av vulkanerna Cerro Azul, Sierra Negra och Alcedo; vi fick lära oss att den vulkan som var högst var yngst, med tiden nöts de ner Det är inte ofta som ett gräs väcker uppmärksamhet, men nu fascinerades vi över Cyperus andersonii som vi döpte till 9

Anderssons gräs och vars namn hedrar en svensk botanist. Vi fick också höra skräckinjagande historier om hur farligt det kan vara att ge sig ut på långa vandringar över lavafälten, inte minst om man är ensam Mitt på (den varma) dagen ägnade vi oss åt att spana från båten, sola, vila/sova och äta lunch. Färden gick vidare mot Elizabeth Bay. Vi snorklade, men med magert resultat på grund av grumligt vatten. David såg dock en sjöhäst. *** Ljuvlig eftermiddags- och kvällstur (bild på nästa sida) med våra jollar i mangrovekanalerna i Elizabeth Bay. Vi såg rockor (Spotted Eagle Ray), den endemiska fisken Galápagos Mullet, flera fina galápagossoppsköldpaddor (bild nedan), röd mangrove extremt stor som ett träd samt många fina fåglar. Middagen var som vanligt excellent och serverades av en för dagen förkyld men ändå leende George. På kvällen visade David dagens fotografier på oss och gick omsorgsfullt igenom morgondagens (som vanligt) digra program. Vi såg på en välgjord BBC-film om Galápagos. 10

13 mars, tisdag. Urvina Bay och Tagus Cove, Isabela Vi fortsatte att beta av lokaler på Isabela. Som medpassagerare på vår båt hade vi ett par lavatrutar, en endemisk art och en av världens sällsyntaste måsfåglar. Vi landade med jollarna i Urvina Bay. Ibland var våra landstigningar av s.k. blöt typ, och hade man då otur kunde man bli rejält blöt om byxorna och förstöra sin kamera på köpet Alternativen var barfotalandning på stranden eller att gå iland torrskodd på en pir. Under en härlig vandring såg vi 12 Alcedo-jättesköldpaddor (Geochelone vandenburgi) se bild nedan och våra första landleguaner, fyra stycken, liksom blommande (gula blommor, bild sid. 12, foto: David) Darwin s Cotton och den endemiska gräshoppan Large Painted Locust. Vi delade vandringsleden med 100-talet amerikaner, varav några gick rakt över soppsköldpaddornas bon i sanddynerna trots att de blivit tillsagda. 11

År 1954 reste sig landytan i detta område upp till tio meter på vissa ställen, och 40 år senare höjdes landytan ytterligare 90 cm, vilket har resulterat i att man idag på land hittar marina rester i form av t.ex. snäckskal och rester av sjöborrar. Vi fick oss ett skönt bad, men snorklingen var åter igen dålig på grund av grumligt vatten. Såg dock en gul sjöstjärna och det var häftigt att ha ett par spelande vinglösa skarvar intill oss i vattnet. Eftermiddagens jolletur var givande med fina upplevelser av bruna noddytärnor, galápagospingviner, galápagossvalor och fler sjölejon. Havsleguanerna här är bland de största man finner på öarna. Vid Tagus Cove var det dags för ännu en spännande vandring. Här fanns graffiti från 1836 och senare ristat i klippan (bild nedan), och vi förundrades över målad graffiti högt upp i bergssidan hur 17 hade klottrarna kommit upp dit? Vandringen gick upp till Darwinsjön (bild på nästa sida) med fin utsikt över norra Isabela och flera vulkankratrar. Ligger sjön över eller under (eller i linje med) havsnivån det var frågan. 12

14 mars, onsdag. Fernandina och Punta Vicente Roca Dimmig morgon som omväxling. Kort båttur i Bolivarkanalen i riktning mot Fernandina. Ilandstigning på den västliga utposten Fernandina på morgonen, närmare bestämt vid Punta Espinosa, där havsleguanerna låg huller om buller framför våra fötter. Här var särdeles vackert se gruppbild sid. 15, foto: David) där vi skred fram på lättvandrade lavafält, och vi såg bland mycket annat galápagosvråk, flera olika vadararter och ett valskelett. Galápagosvråken är polyandrisk, och varje hona kan ha upp till fem hanar som hjälps åt med att ruva äggen och mata ungarna. Snorklingen på förmiddagen var återigen sisådär, men vi såg bl.a. galápagossoppsköldpaddor. Efter lunch och vila var snorklingen betydligt bättre vid Punta Vicente Roca, där det fanns fler soppsköldpaddor och ett stort gäng (ca 25) med läckert guldfärgade rockor (Golden Cownose Ray) som vi snorklade i kapp med. Under jolleturen såg vi våra första galápagospälssälar. De är liksom galápagossjölejonen sea lions (sjölejon) och inte äkta sälar. Pälssälarna skiljs lätt från sjölejonen genom att de är mindre, har större ögon (för att de främst jagar på natten) och kortare nos, vilket gör att pälssälens huvud påminner om en björn, därav det vetenskapliga släktnamnet Arctocephalus; Arcto = björn, cephalus = huvud. Pälssälarna jagades under 1800-talet till utrotningens brant på grund av deras värdefulla päls. Idag är de till och med vanligare än för 35 år sedan. 13

Strax före skymningen passerade vi ekvatorn; högtidligt bjöds vi in till kommandobryg gan, kaptenens hytt, där vi skålade i champagne. Åt dem som så önskade stämplade båtens kapten (Santiago) intyg på att vi passerat ekvatorn. *** 15 mars, torsdag. Santiago och Bartolomé Morgontur till Santiago. Puh, här var det extra varmt, och därför extra skönt med ett bad. På Santiago såg vi ett 15-tal galápagospälssälar (bild sid. 15), några amerikanska strandskator (endemisk underart men klart fulare än våra svenska strandskator!) samt ett tiotal galápagosduvor. Duvorna är orädda men ändå relativt skygga, eftersom de jagats för länge sedan. Vi studerade också kaktusen Prickly Pear (Opuntia) och dess anpassningar för att undvika att bli uppäten av t.ex. landleguaner. Ute över havet kunde några av oss se svartvita mantor som hoppade högt upp ur vattnet, gjorde volter och landade med ett plask. 14

Efter lunch gjorde vi en mycket fin snorkling vid Bartolomé, och såg bl.a. rockan Diamond Ray, revhaj, sjöstjärnor, sjögurkor och många färggranna fiskar. På eftermiddagen vandrade vi 375 trappsteg upp till en utsiktsplats på Bartolomé för att se Pinnacle Rock (bild t.v.). I denna näringsfattiga miljö är det nästan bara lavakaktusar och lavaödlor som kunnat bosätta sig. På kvällen sedvanlig god middag, bildvisning och genomgång av morgondagens program, men denna kväll var det tyvärr även dags för farewell cocktail med vår besättning. 16 mars, fredag. Seymor till Guayaquil Vår sista dag på Galápagos gjorde vi en morgonutflykt (kl. 6 7) på Seymour, där fågellivet var rikt. Här såg vi vackra svalstjärtade måsar (även de söker föda på natten) samt spelglada fregattfåglar med illröda, uppblåsta bröstpåsar och blåfotade sulor. Jag frågade några av er vilka upplevelser som ni uppskattat allra mest under vistelsen på Galápagos. Gemensamt för alla svar var upplevelser under stilla stunder då ni känt att ni varit ensamma och nära något av de orädda 15

djuren, kanske ett sjölejon, en jättesköldpadda eller en blåfotad sula. Monica berättade lyriskt om sina högtidsstunder då hon valt att inte följa med gruppen på vandring, utan istället följt med någon av våra underbara jolleförare och ensam med honom i nutid kommit nära en högst fascinerande och gåtfull urtid, i ett paradis som vi alla hoppas ska kunna bevaras så intakt som möjligt åt kommande generationer. Tid för att smälta alla nya intryck. Ensam med naturen. (foto: David) Tillbaka till M/Y Beluga för att packa och äta frukost. Sedan påbörjades den långa hemresan som, om vi räknar från båten, tog ca 30 timmar. I den gigantiska hamnstaden Guayaquil (bild sid. 17) fick vi en timmes förnämlig stadsrundtur. På grund av en incident i Quito blev vår KLM-kärra över sex timmar försenad. Väl i Amsterdam hade vi tur och hann precis springa till flyget som tog oss till Stockholm. Vid midnatt klev jag över tröskeln hemma, trött men glad och säker på att vi alla haft en sagolik semester tillsammans. 16

Färdledare och foto (om inte annat anges): Tomas Carlberg Artlista Galápagos med Äventyrsresor 9 16 mars 2012 FÅGLAR. Totalt noterades 53 fågelarter på Galápagos. Blåvingad årta (Blue-winged Teal) Anas discors 2 hanar Puerto Villamil, Isabela 11/3, 1 par Punta Moreno 12/3. Bahamaand (White-cheeked Pintail) Anas bahamensis 1 Santa Cruz 9/3, hona + 5 juv. Puerto Villamil, Isabela 11/3. Galápagospingvin (Galápagos Penguin) Spheniscus mendiculus Endemisk. 10 P. Villamil 11/3, 10 P. Moreno 12/3, 10 Elizabeth Bay 12/3, 10 Tagus Cove 13/3, 10 Punta Vicente Roca 14/3, 5 Bartolomé 15/3. Galápagoslira (Galápagos Shearwater) Puffinus subalaris Endemisk. Lokalt vanlig till havs och sedd dagligen, t.ex. 500 ex utanför Fernandina 14/3. 17

Galápagospetrell (Galápagos Petrel) Pterodroma phaeopygia Endemisk. 1 Elizabeth Bay 12/3, 1 utanför Punta Vicente Roca 14/3. Vitbukad stormsvala (White-vented Storm Petrel) Oceanites gracilis Lokalt ganska vanlig till havs och sedd nästan dagligen. Vitgumpad stormsvala (Wedge-rumped Storm Petrel) Oceanodroma tethys Spridda sällskap sedda till havs, bl.a. utanför Punta Vicente Roca 14/3. Oceanlöpare (Band-rumped Storm Petrel) Oceanodroma castro Spridda sällskap sedda dagligen till havs. Karibisk flamingo (American Flamingo) Phoenicopterus ruber 4 Floreana 10/3, 6 Puerto Villamil, Isabela 11/3, 2 Punta Moreno 12/3. Rödnäbbad tropikfågel (Red-billed Tropicbird) Phaethon aethereus 1 förbiflygande utanför Elizabeth Bay 12/3. Amerikansk gråhäger (Great Blue Heron) Ardea herodias 1 Floreana 10/3, 1 Elizabeth Bay 12/3, 1 Tagus Cove 13/3, 1 Fernandina 14/3. Ägretthäger (Great Egret) Casmerodius albus 1 Punta Moreno 12/3. 18

Kohäger (Cattle Egret) Bubulcus ibis Allmän Santa Cruz 9/3, 10 Floreana 10/3, 10 Puerto Villamil, Isabela 11/3. Mangrovehäger (Striated Heron) Butorides striata 1 ungfågel Elizabeth Bay 12/3. Galápagoshäger (Lava Heron) Butorides sundevalli Endemisk. 4 Floreana 10/3, 2 P. Villamil 11/3, 2 Elizabeth Bay 12/3, 2 Fernandina 14/3, 4 Bartolomé 15/3, 2 Santiago 15/3, 2 Seymour 16/3. Brun pelican (Brown Pelican) Pelecanus occidentalis Allmän, sedd dagligen. Praktfregattfågel (Magnificent Frigatebird) Fregata magnificens Lokalt allmän, sedd dagligen. Större fregattfågel (Great Frigatebird) Fregata minor Sedd på flera ställen, ibland långt ut till havs. Nazcasula (Nazca Booby) Sula granti 10 Floreana 10/3, 15 Punta Vicente Roca 14/3, 10 Santiago 15/3. Blåfotad sula (Blue-footed Booby) Sula nebouxii Allmän, sedd dagligen. 19

Galápagosskarv (Flightless Cormorant) Phalacrocorax harrisi Endemisk. 25 Punta Moreno 12/3, 20 Elizabeth Bay 12/3, 25 Tagus Cove 13/3, 25 Fernandina 14/3, 35 Punta Vicente Roca 14/3. Galápagosvråk (Galápagos Hawk) Buteo galapagoensis Endemisk. 4 Urvina Bay 13/3, 1 Tagus Cove 13/3, 2 Fernandina 14/3, 1 Punta Vicente Roca 14/3, 2 Santiago 15/3. Rörhöna (Common Moorhen) Gallinula chloropus 2 Puerto Villamil 11/3, 4 Punta Moreno 12/3. Kustpipare (Grey Plover) Pluvialis squatarola 1 Floreana 10/3, 2 Fernandina 14/3. Amerikansk styltlöpare (Black-necked Stilt) Himantopus mexicanus 2 P. Villamil 11/3. Amerikansk strandskata (American Oystercatcher) Haematopus palliates 2 Fernandina 14/3, 4 Santiago 15/3, 1 Seymour 16/3. Flikstrandpipare (Semipalmated Plover) Charadrius semipalmatus 10 Floreana 10/3, 2 P. Villamil 11/3, 15 Fernandina 14/3, 6 Santiago 15/3, 2 Seymour 16/3. Småspov (Whimbrel) Numenius phaeopus 5 Floreana 10/3, 2 P. Villamil 11/3, 1 P. Moreno 12/3, 1 Elizabeth Bay 12/3, 3 Fernandina 14/3, 5 Santiago 15/3. Amerikansk gråsnäppa (Wandering Tattler) Heteroscelus incanus 1 P. Villamil 11/3, 2 Fernandina 14/3, 2 Punta Vicente Roca 14/3, 2 Santiago 15/3. 20

Sandlöpare (Sanderling) Calidris alba 3 Floreana 10/3, 10 Santiago 15/3, 1 Seymour 16/3. Dvärgsnäppa (Least Sandpiper) Calidris minutilla 4 Floreana 10/3. Roskarl (Ruddy Turnstone) Arenaria interpres 5 Floreana 10/3, 5 P. Villamil 11/3, 1 P. Moreno 12/3, 15 Fernandina 14/3, 10 Santiago 15/3, 2 Seymour 16/3. Brun noddy (Brown Noddy) Anous stolidus 20 Baltra 9/3, 20 Floreana 10/3, allmän 11/3, 2 P. Moreno 12/3, 25 Tagus Cove 13/3, allmän Punta Vicente Roca 14/3, allmän 15/3 & 16/3. Kungstärna (Royal Tern) Sterna maxima 2 Puerto Villamil 11/3. Sotvingad mås (Laughing Gull) Larus atricilla 2 Elizabeth Bay 12/3 Svalstjärtad mås (Swallow-tailed Gull) Creagrus furcatus Endemisk. 1 Floreana 10/3, 4 Bartolomé 15/3, 20 Seymour 16/3 (mest adulta, enstaka ungfåglar). 21