Under många år har min hustru talat om att hon skulle vilja åka till de Österrikiska alpängarna och dansa runt bland blommorna som i The Sound of Music. På ett av turistföreningen möten fanns en inbjudan till en 9 dagars bussresa med vandringar på sådana ängar. Researrangör var IT-resor och reseledaren hette Björn Hedman från Svärdsjö och resan var från den 30 juni till den 8 juli. Priset var 6100 kronor per person halvpension med 6 nätters övernattning på Berger s Sporthotel i Saalbach. Vi blev mycket intresserade och anmälde oss per omgående. När så bekräftelsen på resan kom visade det sig att vi var 26 personer inklusive besättning som skulle delta i resan. Den första positiva överraskningen blev att bussen tog vägen över Karlskoga- Degerfors och hämtade upp oss på busshållplatsen vid Blockstensvägen. När sedan bussen kom visade det sig att den hade plats för 40 personer så att vi hade goda utrymmen att röra oss på. På utsatt tid klockan 1130 kom bussen och första stopp blev Östergötaporten I Ödeshög för lunch. Från bussköket serverades under resans gång kaffe, kakor, dryck och godis hur mycket som helst till ett engångspris på 150 kronor. När vi kom till Malmö hade vi så gott om tid att vi kunde åka och titta på Turning Torso och gå på Lilla torg och fika. TT-linjens färja Huckleberry Finn avgick från Trelleborg klockan 2300, vi hade 2-bädds hytt utsides och fick en lugn överresa till Rostock dit vi anlände klockan 0630 den 1/7. Resan på 970 km genom forna Östtyskland gick mycket bra, inga stopp i trafiken, vädret var vackert och vi var framme två timmar innan beräknad ankomst, Den första delen av resan var ganska tråkig men när man kom längre söderut blev landskapet vackrare och mer omväxlande. Vi fick ett stort bra rum med balkong på Berger s Sporthotel och åt en god middag innan det var dags att krypa ner under duntäckena.
Saalbach är en typisk Österrikisk skidort med många mindre hotell. Husen är typiska med utsmyckade balkonger fulla med pelargoner och andra blommor. Byn ligger på 1000 meter och kyrka som slår kvart över, halv, kvart i och hel timma dock inte på natten finns mitt i byn. Saalbach har tillsammans med grannbyn Hinterglemm cirka 3000 innevånare. Första dagen den 2/7 var vädret mulet men det regnade inte så vi gick en lättare vandrig på c:a två och en halv timme. Ett traktortåg tog oss upp till 1200 meter, på en kurvig väg gick vi upp till en hytta på 1550 meter, via en smal och krokig stig tog vi oss ner till den väntande bussen som körde oss tillbaka till hotellet. På eftermiddagen körde bussen oss till Zell am See där vi fikade tillsammans med Kristina och Sivert Johansson från Åtorp. Det regnade så det blev inte några långa promenader men Ann-Mari och jag tog oss i alla fall ner till det svenskägda Grand Hotel och fick en skymt av sjön. Återigen en god middag där Ann-Mari vann en kombinerad midjeväska-ryggsäck som Björn lottade ut. Tisdagen den 3/7 var det dags för en längre vandring. Kabinbanan Kohlmais- Gipfelbahn tog oss upp till 1794 meter där det var en underbar utsikt över de kringliggande bergsmassiven b.l.a. såg man Matterhorn med omgivning. Vädret
var strålande och vi såg fram mot en härlig vandring vilket det också blev. Första delen av vandringen gick på en skogsbeklädd ås med storslagna vyer men med mycket rötter så man fick ha uppsikt både neråt och uppåt. Via Baenkogel 1709 meter bar det sedan utför till Spielberhaus 1311 meter och den biten var stenig men något lättare att gå, Spielberghaus var en restaurang där det serverades mat, men vi tog en öl och åt vår medhavda matsäck trots att det var förbjudet. Sedan var det 3 km. brant bilväg ner till vårt Hotel och det frestade på fötter, ben och lårmuskler. Efter middagen var de underhållning, Tyrolerafton med musik och dansare. En dragspelare och tre par dansare höll på i två timmar med gruppdanser, klappdanser, klockspel, musik i lång lur och diverse upptåg med publiken vari Ann-Mari naturligtvis medverkade Så var det onsdag den 4/7 och utflykt till Salzburg där vi under tre timmar blev guidade av en svenska som var mycket kunnig om staden och dess store son Wolfgang Amadeus Mozart. Hon berättade b.l.a. att staden var mycket gammal. Fram till 1803 var ärkebiskopen i Salzburg makthavare i staden och över det omgivande landområdet. Olika ärkebiskopsprinsar satte sin prägel på staden, med det mesta har Wolf Dietrich påverkat. Han var i stora drag upphovsmannen bakom dagens stadssiluett och låg bakom skapandet av Salzburgs katedral, Mirabelleträdgården och andra landmärken. När vi kom till Mozart födelsehus var inte vädrets makter med oss utan det kom en häftig regnskur. Ann-Mari och jag var dumma nog att i regnet följa med guiden till Mirabellträdgården och blev ganska blöta, vi gick inte med längre än till porten utan vände tillbaka till centrum, hittade en servering som serverade gulaschsoppa och som hade infravärme på en pelare där vi under det vi intog en god soppa kunde torka våra blöta kläder. På återvägen till Saalbach åkte vi mindre vägar och gjorde ett stopp där bussarna går upp till Hitlers Örnnäste där det finns en utställning om andra världskriget. På kvällen var det dans i baren.
Torsdagen den 5/7 var det sagt att de som önskade skulle vandra de 20 km till Zell am See men eftersom man befarade dåligt väder beslöt man att var och en fick själv bestämma dagens aktivitet. Vi valde att gå den behagliga vandringen längs floden till Hinterglemm, det var 4 km. lätt uppför asfalterad väg. Vi vandrade runt i byn, drack en kopp kaffe och åt ett gott wienerbröd innan vi anträdde återfärden. När vi kom hem efter en ganska våt vandring var det skönt att få duscha och simma några längder i inomhuspoolen. Den 6/7 sista dagen innan hemresan åkte vi Schattberg X-press upp till 2018 meter. Tjugo personer åkte upp, halva gruppen tog den långa vandringen och den andra halva i vilken vi ingick gick Floravegen till Foderglemm. Morgonen bjöd på vackert väder med storslagna utsikter men vädret försämrades under dagen, mulet men inget regn. Efter en god stunds vandring kom vi till Limbergalm där det fanns en raststuga med servering där vi tog en lång rast och drack kaffe med stor kaka. Strax efter rasten kom vi till ett vägval, det ena alternativet var en serpentinväg och det andra en stig som genade längs en skidnedfart, Vi valde det senare, det var mjukt underlag men brant utför så det frestade hårt på lår och vader. Vi tog det lugnt, rastade med korta mellanrum och när vi kom till en vacker alpäng slog vi oss ner och åt vår medhavda matsäck, som tur var för då var jag ganska mör i benen. Resten av vägen ner till dalbotten gick på en slingrande stig och sedan var det bara 4 km. till hotellet. Två damer i gruppen gick direkt till en busstation för att ta postbussen hem men jag tyckte vi skulle gå med de andra. När vi hade gått en kvart insåg jag dock att det hade varit bättre (jag blev helt slut) att göra som damerna så när det kom en bro som vi kunde gå över till en busshållplats valde också vi att ta bussen tillbaka. Nu var det lördag den 7 i 7 07 och dags att starta hemfärden. De 970 km. till Rostock gick förvånansvärt bra och vi var framme i god tid för att göra de sedvanliga inköpen av brännvin och karameller. Sedan blev det en lång vänta för det visade sig att färjan Tom Sawyer var en timme försenad. Väl ombord gick Ann-Mari och jag till kojs och sov gott tills vi väcktes av att vi skull vara framme i Trelleborg klockan 0615 bara en kvart försenade. Vi gick på bussen på färjan, solen sken när vi kom iland men det tog inte lång stund förrän regnet
började och så fortsatte det ända tills vi kom till Karlskoga. Klockan 1430 var vi framme vid Rektor Lindholms väg där Marie och Johanna hämtade oss Marie bjöd på mat och Eva och Calle kom till kaffet för att förvissa sig om att vi återkommit i något så när skick. Sammanfattningsvis kan vi säga att vi är mycket belåtna med resan, allt var bra reseledare, chaufförer, hotell, måltider, vandringar, utflykter och medresenärer. På hemvägen skrev jag denna lilla vers; Jag tänkte skriva en visa för att vår resa både rosa och risa men omdömena jag tänker ge de blir bara positiva. Färdledaren Björn var en maffe serverade kakor och kaffe och våra chaufförer Olgard och Micke de körde så varken solen eller regnet oss störde. Lagom långa pass för att äta och kissa Och framme i god tid för att färjan inte missa. Ja allt har gått precis som det skulle men vem hade valt en sådan bedrövlig rulle. (filmen) Min hustru och jag nu niger och bockar att se nya platser är något som oss lockar vi har träffat trevligt folk och få anstränga kroppen så för oss har denna resa varit toppen. Karlskoga i juli 2007 Kenneth