NÖJESSKATTEN OCH BIOGRAFEN

NÖJESSKATTEN OCH BIOGRAFEN NÅGRA SYNPUNKTER. TILL SKATTEFRÅGANS BEDÖMANDE STOCKHOLM SVENSKA TRYCKERIAKTIEBO LAG ET 1917.

Kungl. biblioteket N.

N Ö JE S S K A T T E N OCH BIOGRAFEN - NÅGRA SYNPUNKTER TILL - SKATTEFRÅGANS REDÖMANDE YTTRANDE AV DEN Å BIOGRAF- OCH FILM -M ANNAMÖTENA I STOCKHOLM DEN 12 OCH 13 MARS 1917 T IL LSA TTA KOMMITTÉN Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1917.

Med allvarliga bekymmer h a biografbranseliens re presentanter h ä r i landet m ottagit underrättelsen om det förslag till nöjesskatt, som inom finansdepartem entet utarbetats att efter granskning av regeringen föreläggas riksdagen till antagande. Inom biografkretsar ru n t om i landet väckte detta fö r slag omedelbart och spontant en stark oro för branschens fortsatta bestånd, och denna oro utlöste sig i huvudsta den i två biografmöten, vid vilka de närvarande, sam m an lagt ett h u n d ratal representanter för biograffackets olika g renar, enhälligt beslöto att genom en femmanna-kommitté, som för ändamålet tillsattes, låta utarbeta och tillställa statsm akterna samt de m yndigheter, som få att y ttra sig över skatteförslaget, en skriftlig fram ställning av biograf m ännens synpunkter i den föreliggande frågan. Det är som medlemmar av denna kommitté och därmed som re presentanter för biograf- och filmfackets sam lade och en hälliga opinion undertecknade härm ed be att få fram lägga biograffackets uppfattning av frågan. Man kan icke, h u r n ä ra det än ligger till hands, döma om biografernas skatteförm åga av d:e n omständigheten blott, att n åg ra få stora och p å frekvensen från en ekono-

miskt mera betalningskraftig publik baserade biografer i huvudstaden och enskilda större landsortsstäder, veter ligen äro mycket goda affärer. De äro blott enstaka lysande undantag från en regel, som genomsnittligt ser helt annorlunda ut. Många, man kan utan överdrift säga flertalet biografägare i landet, och särskilt de, som ha sin verksamhet förlagd till städernas förstadlssamhällen och arbetarekvarter samt till mindre samhällen på lands bygden, ha redan före kristiden haft svårt att få debet och kredit att gå ihop. Ännu svårare har det blivit sedan prisen på allt som behövs för yrkets bedrivande: film, bränsle, kolspetsar och biografmaskiner stigit så oerhört. Särskilt hotande äro de starka prisstegringar, som be slutats ifråga om gas och elektricitet. Skulle till dessa stegrade utgifter samt de, som förorsakats av biografper sonalens genom dyrtiden väl motiverade och därför oavvisbara krav på bättre löneförmåner, komma en skatt, som i ett slag tar bort mellan 20 och 30 % av det på biljettförsäljningen inkommande bruttot, är det lätt att förstå, att biogr af ägarna i gemen se framtiden med allt annat än optimism. Genomföres lagförslaget, är det all deles säkert, att många av dem bli ruinerade och måste upphöra med sin verksamhet. För många samhällen kommer detta att betyda förlusten av de enda tillfällen till förströelse och nöje, som stå deras innevånare till buds. För staten betyder det försvinnandet av en del av det skatteobjekt, på vars fortvaro den planerade skat ten är baserad. Men icke blott biografägarnas i många fall redan förut svåra ställning, utan även biografernas stora betydelse icke mindre som förströelse än som ren bildningsfaktor samt den omständigheten, att den övervägande majoriteten

av biografernas klientel är sm åfolk med ytterst ringa be talningsförm åga, synes oss böra föranleda vissa hänsyn, som det nya skatteförslaget uppenbarligen icke tagit. Av det hittills fram kom na k o rta referatet av förslaget fram går, att skatten ä r avsedd att utgå vid offentliga nöjestillställningar i form av ett extra pålägg p å varje biljett. Skattesatserna skulle dock bestäm m as olika för olika slag av nöjen, därvid den principen synes h a följts, att de en ligt regeringens m ening m era kulturspridande nöjestillställn in g arna komma att påläggas en lägre skatt, u n der det att de övriga och såsom m indre kulturella betrak tade nöjena finge vidkännas en högre, i vissa fall mer än dubbelt så stor skatt. H ärvidlag h a r biografen placerats i samma kategori, klass b., som cirkus, cabaret och balett föreställningar och i fråg a om skattesatser jäm ställts med ytterligare en kategori, klass c., som bl. a. om fattar bal, m askerad och annan danstillställning. Det är tydligt, att de som utarbetat förslaget tagit exem pel efter den nöjesskatt, som för n åg ra år sedan genom fördes i D anm ark; denna danska lags för biografens be tydelse som källa till nöje och nytta nedsättande k lassi ficering är i det svenska förslaget direkt kopierat. Det grand av berättigande för en sådan klassificering, som vid den tidpunkten fanns i D anm ark, m otsvaras emeller tid icke på något jäm förligt sätt av förhållandena nu å r 1917 i Sverige. Dels måste m an taga i betraktande den stora skillnad mellan förhållandena i D anm ark och dem i Sverige, som ligger däri, att biografverksam heten i D anm ark vilar på ett koncessionssystem, som fö rh in d rar uppkom sten av nya biografer, medan h ä r konkurrensen ä r fri och i följd därav mycket hårdare. D ärtill kommer, att

vad som bjudes biografpubliken i Sverige stå r på en så ojäm förligt högre nivå än vad de danska biograferna bjuda sin publik. Yi kunna icke underlåta att i detta sam m anhang i kort het fram hålla, vilka oerhörda fram steg särsk ilt i konst närlig riktning, men dessutom i teknisk fulländning, som biografen gjort. Jäm för man biografkonstens ställning den dag, som i dag är, med tillståndet för blott n åg ra få å r sedan, skall man genast lägga m ärke till den n ä ra nog fullständigt revolutionerande om läggningen. F ö r blott n åg ra få å r sedan var biografen en nöjesart, som, på n åg ra lysande undantag när, begagnade sig av relativt inkulturella och vulgära medel för att underhålla sin publik. De senaste årens alltjäm t stegrade an sp råk ha emellertid föranlett biograf- och filmmännen att i vissa fall fullstän digt omlägga sin verksam het i överensstämmelse med en mera kultiverad smak. Detta gäller lika mycket tillgodoseendet av anspråken på lokalernas i alla avseenden förstklassiga, hygieniska, kom fortabla och rym liga inredande, som desslikes och kanske i främ sta rummet i avseende på valet av program och program m ens beledsagande med en god, i m ånga fall verkligt gedigen och konstnärligt ledd musik. B iogra ferna bjuda num era sin a åskådare underhållningar av gedignaste slag, vilka tjän a det dubbla ändam ålet att sk än k a åskådarna såväl nöje och förströelse som ock en varaktig och beståndande behållning i form av verk liga bildnings- och upplysningsm om ent. Det ä r därför icke heller ovanligt, utan sn arare regel bland de svenska biografägarna, att höra dem utform a principerna för sin verksamhet sålunda:»när det gäller publiken, ä r endast det bästa gott nog».

D essa strävanden h a de bästa och pålitligaste stöd såväl i censurens av staten ledda och kontrollerade verksam het, vilken från det i m arknaden förekom man de bildm aterialet u tren sar alla förråande, upphetsande och osedliga bilder och desslikes verkställer sta rk gall rin g bland osm akliga och m indre önskvärda bilder, som ock hos film fabrikanterna och film uthyrarna själva, vilka i allm änhet num era varken producera eller för uthyrning inköpa såd ana bilder, mot vilka grava anm ärkningar av ovannäm nda slag med sk äl kunna fram ställas. Filmfabrikanterna lägga tvärtom num era speciellt an på att göra sina bilder i allo konstnärliga sam t så etiskt och estetiskt värdefulla, som det över huvud taget ä r dem möjligt. F ö r detta ändamål bindas de mest fram stående skådespelare och skådespelerskor, även sådana som vun nit v ärldsrykte inom scenen, vid inspelningsfirm orna, klassiska verk överflyttas till filmen, och fram stående för fattare intresseras i alltjäm t växande om fattning att dilek t skapa och arbeta för filmen. Jäm sides härm ed h a de tekniska hjälpm edlen vid fram ställandet av film skådespe len utvecklats och tagit jättesteg fram åt, och i fråga om sceniska anordningar, belysningseffekter, infotografering och regie torde filmen num era h a uppnått en mycket hög ståndpunkt, som i jäm förbara delar näppeligen överträffas av teatern, sn arare tvärtom. D etta sam m anhänger n atu r ligtvis därmed, att den stumma teaterns aktionsom råde ej krin gskäres av n åg ra sp rå k g rän ser; en god film h a r hela världen till m arknad, och på dess fram ställande kan d är för nedläggas vida m era andlig kraft och vida m era k a pital än p å fram förandet av ett av talscenens verk. Allt detta gör, att biografen num era förm år bjuda sina besö kande ett helt annat, rikare, m era omväxlande och i m ånga

fall storslagnare program urval än till och med de bättre och m era förstklassiga teatrarn a. Det k an under sådana förhållanden icke vara riktigt att in rangera biografen i en lägre klass och sam m anställa den med cirkus, varieté och karnevalstillställningar. O rättvisan blir så mycket m era påtaglig, då m an erin ra r sig, att biograferna med program av så genom snittligt hög standard genom lagförslaget stäm plas som m indervärdiga även gent emot revy- och farsteatrar. D essa k onstarter tillåtas ju att, utan någon som helst in skränkning eller kontroll, fram föra stycken av ofta mycket tvivelaktig k arak tär, dåliga som litteratur, dåligt fram förda och till sin verkan ibland ieke bara smakförskäm mande u tan även sedligt nedbrytande. Det finns visserligen också allt fortfarande dåliga biografstycken, men biografen ä r ännu en mycket ung uppfinning; i be traktande av dess ungdom och vid jäm förelse med vad talscenen ännu, trots m ånghundraårig scenkultur, bjuder på, ä r biografkonstens emancipation enaisitående och allt beröm värd. Det kan icke v ara en kulturuppgift, som behöver särskilt statsskydd, att på den censurerade bio grafens bekostnad gynna ocensurerad dålig dram atik på talscenen. Men även u r andra synpunkter är lagförslagets deklassering av biograferna förkastlig. Om det också med full rä tt k an sägas, att tack vare biografens fram gång i strä vandet att höja sig till en konstnärligt och kulturellt högre nivå, num era alla klasser i vårt land tillhöra biografens publik, så är det icke dess mindre sant, att det övervägan de flertalet av dess kundkrets hör till de sm å i sam hället, finns att söka bland folk, som n ästan aldrig h a rå d att kosta på sig en teaterbiljett men däremot kunna finna ut vägar till ett biografbesök då och då. Skulle dessa eko-

n o m isk t sett säm st situ e ra d e n u för det enda nöje de k u n n a b estå sig b e sk a tta s m ed en p ro cen tu ellt s å m ycket h ö g re s k a tt än te a tra rn a s genom sn ittlig t sett vida m era betaln in g s k ra ftig a pub lik, m åste, det k a n icke h jä lp a s, det hela få utseen d e av och till s in a v e rk n in g a r bli en d ire k t klasslag, rik ta d m ot de fattig a. S am tliga d essa sk ä l ta la,s y n e s det oss, ö v ertygande fö r att en eventuell n ö je s s k a tt icke utsträcke till b io g ra fe rn a,»sm åfolkets enda förströ else», som en tid n in g h ärom dagen k a lla d e dem, i v a rje fall icke fö rrä n s ta tsm a k te rn a för de n ö d v än d ig a sk a tte in k o m ste rn a a n lita t a n d ra m era n ä r a lig g an d e och m e ra b ä rk ra ftig a skatteobjekt. Man kunde h a goda s k ä l fö r iatt y r k a p å att, om en s k a tt såd an som den p la n e ra d e m åste kom m a, b io g ra fe rn a bleve, i jä m förelse m ed te a tra rn a, förem ål fö r en lin d rig a re i stället för en h å r d a r e sk att. A tt i v a rje fall en sk attesa ts av g en o m sn ittlig t 20 % s å som sk a tte fö rsla g e t ifrå g a s ä t ter, ä r fö r m a sso r av b io g ra fe r i lan d et ab so lu t oöver kom lig och b ety d er d e ra s ek onom iska u n d e rg å n g, k a n em ellertid s lå s fa s t som ett axiom. K n s å h å rd b e sk a ttn in g k a n för ö v rig t icke v a ra b e rä t tigad av o m stän d ig h etern a, s å d a n a de fra m g å av u tre d n in g en. D et behov, som b e rä k n a ts tä c k t med den frå n bio g ra fe rn a k a lk y le ra d e sk attein k o m sten, f å r väl a n ta g a s h a v a rit u tg å n g sp u n k te n fö r b e red n in g en s b e rä k n in g a r. D et torde em ellertid v a ra alldeles visst, att de s ta tistisk a siffro r ifrå g a om b io g raffrek v en sen, som m an b e g ag n a t sig av, äro fö rå ld ra d e och n u m e ra alldeles fö r låg a. Ä ven med en b ety d lig t lin d rig a re sk a tt u p p n å r sta te n den fö r bio g ra fe rn a b e rä k n a d e sk attein k o m sten. E n såd an m indre s k a tt sk u lle v isserlig en re d a n den i b ö rja n m in sk a p u b lik frek v en sen och därm ed de in k o m ster, varm ed de allt-

jäm t växande utgifterna skola mötas, men den skulle i längden, hoppas vi, visa sig överkomlig för det sto ra flertalet av biografyrkets utövare, medan därem ot en så hög skattebörda, som den fönslaget velat pålägga bio graferna, skulle fullständigt ru in era dem. Det bör i detta sam m anhang observeras, att den nyss k o n statera de ökningen av publikfrekvensen icke betyder en därmed proportionell ökning av nettoinkom sten; en stor del av frekvensökningen kommer p å nyupprättade biografer, vilkas tillkom st sk ärp t konkurrensen, d. v. s. ökat bio g rafern as utgifter, utan att detta kunnat kom penseras av de ökade bruttoinkom sterna. Vad verkningarna av skatten p å biografernas besökare beträffar, så ä r det särsk ilt de folklager, som frekventera biografernas billigaste platser, som situationen ä r öm mande för. Överallt i landet är nu biografernas lägsta bil jettpris för vuxna 35 och 50 öre pr person (de undantag där biljetter för vuxna tillhandahållas till ett så lågt pris som 25 öre äro ytterligt få och bli för varje m ånad allt f ä r r e ). E nligt skatteförslaget skulle på dessa biljetter läggas en skatt av 10 öre, a lltså intill 28 % p å biljett priset. Ingenting i hela skatteförslaget ä r ett så allv ar ligt hot mot biograferna och deras publik, som denna 10-öresfördyring på 35 och 50 öres-biljetterna. Även om regeringen och riksdagen skulle, trots de sv åra verknin g ar detta skulle få för biografbranschen i gemen, trots den underskattning det skulle innebära av biografernas kulturella insats och trots en sådan lags k a ra k tä r av klasslag, antaga vare sig en högre eller en lägre skatte sats, ä r det vårt fasta hopp, som vi icke k u n n a släppa, att fram för allt de billigaste biografbiljetterna beskattas på sådant sätt, att området för m inim iskatten, 5 öre, ut-

sträckes att omfatta även 35 och 50 öres-jbiljelterna, och att sålunda 10-öresskatten utkräves först för biljetter till ett p ris över 50 öre. D enna vår vördsamma men enträg n a fram ställning ä r m indre dikterad av själviska bevekelsegrunder än fastm era med tanke på de sm å i sam hället, som av en så pass hög nöjesskatt, som den före slagna, skulle få vidkännas en, i jäm förelse med andra folkklasser, orättfärdigt hög belastning. E nligt en av Statens biografbyrå approxim ativt gjord beräkning besökas de svenska biograferna årligen av 35 m illioner personer. Med en genom snittlig sk att av t. ex. 5 öre p r biljett uppnås en skattesum m a av 1,750,000 kr. eller en halv m illion mer än skatteförslaget kommer till med sin oerhört höga skatteprocent. Med stöd av det nu anförda tillåta vi oss hem ställa, att följande synpunkter vid fråg an om nöjesskattens fast ställande i lag och beträffande utform ningen av lagens olika detaljer måtte övervägas och beaktas såväl av de beredande m yndigheterna som i sista hand av regeringen och riksdagen. 1. N öjesskatten som sådan utgör i den m ån den drab b ar biografrörelsen ett in trån g p å och ett allvarligt hot mot en i snabb utveckling stadd, erkänt sam hällsnyttig verksam het och bör alltså endast i yttersta nödfall och sedan alla an d ra skatteutvägar an litats tillgripas. 2. Om det oaktat nöjesskatten anses ofrånkomlig, och alltså statsm akterna ena sig om principerna fö r dess in förande i rikets lagstiftning, bör biografen icke sättas i läg re klass med ty åtföljande högre beskattning än tea tern utan sn a ra re tvärt om. 3. Skulle skattepolitiska h än sy n göra det nödvändigt, att biograferna över huvud taget skola vidkännas nöjes-

12 skatt, så bör under alla omständigheter av hänsyn till de därav drabbade folkklassernas genomsnittligt svaga skattekraft, en lättnad beredas för de billigaste biljetternas vidkommande, så att biogratbiljetter t. o. m. ett pris av 50 öre slippa undan med m inim iskatten, 5 öre. 4. Vid den fortsatta behandlingen av frågan om nöjesskatten bör biografbranschen, i sin egenskap av den största av de till beskattning utsedda kategorierna, genom en särskild, i praktisk biografdrift förfaren representant erbjudas möjlighet att öva inflytande på utformningen av lagen i dess slutgiltiga form samt att vinna beaktande för de speciella sjm punkter och krav, som i denna sk rivelse h ä r ovan påpekats och fram ställts. Stockholm den 19 Mars 1917. TOR E. CEDERHOLM Ordf. i Sveriges Biografägareförbund. LARS BERGSTRÖM V erkst. dir. i Biograf A.-B. V ictoria och B iograf A.-B. Sverige. OSCAR HEMBERG Dir. för A.-B. Svenska Biografteaterns Film byrå. DANIEL ENGDAHL V erkst. dir. för Svenska Förenade Biograf A.-B. KARL LUNDEGÅRD R edaktör af Film bladet K om m itténs sekreterare.