FÖRSÖRJNING & ARBETE Är det inte snickarens son? Matt 13:55 21 trädslag. Valnöt, palmer, kon och olivträd och vinodlingar. Även citrusfrukt, som citron fanns på Jesus tid. - Vad sysslade vanligt folk med i Galileen? Man kan utgå från att judarna i Galileen försörjde sig på samma sätt som folk i allmänhet i Medelhavsområdet. En ngervisning på yrken och kategorier av arbeten ges i de äldstes traditioner, Mishna. Mishna anger 39 kategorier av arbete i samband med reglerna gör sabbaten. Skillnaden socialt och ekonomiskt var ungefär densamma under andra templets tid. Sju kategorier av arbete hänger samman med jordbruk. Fyra hör ihop med matlagning, 13 sysslor hör samman med textilproduktion, Sju jakt, slakt och styckning. Två gäller att skriva och tre sysslor med byggnation. Odlingar i närheten av Beitsaida. Jordbruk Så här beskriver en antik författare före Jesu tid (Aristeas, 300 f Kr) skriver om bönderna i Judeen:...deras land är täckt av ett tjockt lager av olivträd och vajande sädesfält, vidare med vingårdar och mycket honung. För antalet fruktträd och dadelpalmer kan inte antalet ges. De har stora ockar och hjordar av olika slag. Befolkningen i Galileen var stor och jordbruk var den viktigaste näringen i Galileen. De esta bodde på landsbygden i byar och brukade jorden eller bedrev boskapsskötsel. Josefus beskriver Galileen som ett land med bördig jord och frodiga beten. Varje del av landet var uppodlad skriver han, inget var outnyttjat. Runt Galileiska sjön växte det enligt Josefus en mängd Till jordbruket hörde att djur drevs i bete. Åkrarna skulle plöjas, sås och skördas. Kvinnorna skötte familjen, utförde hushållsarbete och textilarbete. Jorden arrenderades eller ägdes privat. Betesmarken hade man gemensamt. Likaså åar och vattendrag. Jordägare som övertagit den privata marken bodde som regel i staden. Under den hellensistisk-romerska tiden genomgick Israel en intensiv agral utveckling. Bönder provade nya sädesslag och odlade upp all odlingsbar mark norr om Negev. 65-70 procent av landet var uppodlat mot ungefär 40 procent i våra dagar. Praktiskt taget allt vatten gick åt till konstbevattning. Fortfarande kan akvedukter från denna tid ses på Beitsaidaslätten. Terrassodlingen var utvecklad, en teknik som inleddes 1200-1000 f.kr. I Jerusalems omgivningar var 56 procent av landet terasserat och plöjt. Herdar Herdens arbete skilde honom från bygemenskapen eftersom han tillbringade mycket tid uppe i bergen och ute på fälten. Hos de människor han mötte hade han orsak att känna endskap. Herdarna betraktades på samma nivå som laglösa och utstötta. De var ofta i rörelse till nya betesmarker och hamnade i kon ikt med andra herdar om gränser och bete, liksom med boskapstjuvar. Herden var inte sin egen utan inhyrd eller slav. Han förvaltade inte sina egna djur utan andras. Getfösarna och herdarna bildar en egen underklass. Det fanns inte bete för så mycket nötkreatur. Men småboskap, får och getter var vanliga. Behovet av får var stort. Inte minst till tempeltjänsten. Bara under påsken gick det åt 30 000 han lamm i Jerusalem. Textilarbete Det fanns gott om ull i Galileen. Färgning var troligen utförd av en speciell yrkesgrupp - färgarna. Likaså fanns vävare, skräddare. Yrket tältmakare ska troligen förstås som läderarbetare. Troligen utfördes den största produktionen Herde
22 av spinneri och väveri av kvinnor i hemmet. Spannmålsindustri fanns exempelvis i Sipporis. Likaså byggnadsindustrin i storstäderna. Sipporis och Tiberias gav många arbetstillfällen. Affärsmän och hantverkare var andra yrkesgrupper. Fiskindustri Fiskindustrin vid Genesaret var viktig. Kapernaum, Beitsaida och exempelvis Magdala kunde exportera sk. Magdala var känd för sina sksalterier av sardiner. Det förekom tre skarterar i Gennesaret på Jesu tid. 1) Musht, fem sorter, störst av dem är Petrus sken (max 40 cm, 1,5 kg ). 2) Fiske med kastnät. Biny, en karpart av två slag. Den användes som sabbats sk. 3) Sardiner som var ekonomiskt viktig på sin rika förekomst i sjön. Det var troligen sardiner som pojken hade med sig som matsäck när Jesus utför ett matunder. Matt 15:34 En gång när han stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord 2 ck han se två båtar ligga vid stranden; skarna hade gått ur för att skölja näten. 3Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4När han hade slutat tala sade han till Simon: Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där. 5Simon svarade: Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten. 6Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd sk. Näten var nära att brista, 7och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man ck så mycket sk i båda båtarna att de höll på att sjunka. 8Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: Lämna mig, herre, jag är en syndare. 9Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all sken de hade fångat - 10likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma skelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor. 11Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom. Lukas 5:1-11 Mendel Nun, som varit skare på Galileiska sjön hela sitt liv, har utifrån kunskap om skeri och årstider i Galileiska sjön kunnat bestämma plats och årstid för texten. Platsen menar Mendel Nun, är Heptaegon inte långt från Kapernaum, nära Tabgha Där rinner heta källor ut i Genesaret som gör vattnet tempererat. På vintern drar det ljumma vattnet till sig muchtar. Fiskarna i Kaparnaum höll till där under vintern och våren vilket gjorde Heptapegon till en ekonomiskt blomstrande förort. Säsongen för detta skande varade mellan november och februari. Nätet som användes var s.k. trammel, eller verandanät. Det fanns en annan typ av nät som Jesus använder bilden av när han beskriver Guds rike, nämligne seine-nätet. (Matt 13:47-48) Men seine förutsätter sandstränder och kunde därför inte användas i Kafarnaums omgivningar eftersom bottnen där är stenig. Med seine kan man dra upp 250-300 kg sk varje drag. Man kan hinna med åtta på en dag. I bästa fall 2-15 ton sk per arbetsdag. En trolig fångst för en hel vecka beräknas till 3-4 ton. Fiske med dragnät (siene) från stranden. Trammelnät för natt ske. Eftersom texten (Lukas 5) berättar om en besättning i båten kan det heller inte varit fråga om kastnät, som är den tredje typen av nät som används i
Genesaret. Fiske men kastnät skedde alltid från stranden. Normalt skade fyra i samma lag. Trammelnät kunde manövereras av två skare. Trammel Ankaren från Jesu tid. används för natt- ske. Vid gryningen upphörde skandet eftersom dagsljuset avslöjade maskorna för skarna. Innan man gick hem tvättade man näten och hängde den på tork. Materialet som näten var knutna av var lin och det skulle ruttna om man inte torkade det ordentligt. Uppenbarligen kom Jesus till stranden tidigt på morgonen när man sköljde näten. Folket på stranden var troligen uppköpare för att köpa av nattens fångst. Det bör ha funnits en brygga och förtöjningsanordning och kanske redskapsbodar på stranden. Hur stor var besättningen? Minst två. Normalt skade fyra i samma lag. Tram- 23 melnätet kunde hanteras av två skare. Goda sken samlades i korgar. Dålig sk som katt- sken (som inte är passande, kosher) gick inte att använda. Fattigdom Författarna tar inte med i sina beskrivningar fattigdomen, tiggeriet, arbetslösheten, skatterna, landlösheten. Man har ingen anledning att tro att villkoren i Palestina var avgörande annorlunda jämfört med Syrien och Mindre Asien. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, sa Jesus. Mark 14:7. Egypten under romersk tid kännetecknades av ett enda mönster - fattigdom. På landsbygden kunde 24 personer samsas i samma lilla hus, man och hustru, sex barn, två svärdöttrar, tre barnbarn, en svägerska med två barn, en dräng med fru och barn. Att sätta ut barn var vanligt i Egypten! De las ofta på sophögen och togs om hand ibland. Födelseplatsen angavs som Dyngstacken eller Sophögen. Omkring tio procent av befolkningen uppskattas ha varit utomäktenskaplig i Egypten. Vilken storlek på båtar var det som kunde sjunka för skfångsten på? Man har hittat en båt i Ginosar. En stor skebåt var 4,5-5,5 m lång. Totalt kan fyra män och utrustning få plats. Med seinnät kunde man få 2-300 kg per drag, 2-15 ton per dag. Men denna skemetod var mindre effektiv. Kanske hjälpte Jesus till att ska? 3-4 ton var den normala skfångsten för en vecka! I Galileen var det säkert annorlunda. Landet var rikt och jorden inte så tunn som i Judeen. I Jerusalemområdet var jorden ytlig och sluttningarna branta. Genom jorderosionen har området blivit mindre fruktsamt idag är det var på Jesu tid. Jesu kom från en fattig familj. Det framgår av att offren som bars fram i templet när Jesus föddes var duvor och inte lamm. Lukas 2:24 För fattiga som inte hade råd att offra ett lamm och en duva kunde nämligen byta ut det mot två duvor - turturduvor eller tamduvor. 3Mos 5:7 Men familjen var inte utblottad eftersom man kunde resa hela familjen till Jerusalem varje påsk. Luk 2:41 KULTUR & VARDAG Språk Jesus talade tre språk, arameiska, hebreiska och grekiska. Hebreiskan förblev ett levande språk på Jesu tid. De heliga texterna lästes på orginalspråket hebreiska. Hebreiska var också undervisningsspråket och bibelforskarnas språk. En skebåt från Jesu tid har hittats vid Gennesarets norra strand. Man bör skilja mellan klassisk hebreiska som Bibeln är skriven på och den mer vardagliga hebreiskan som talades på Jesu tid - mishnahebreiskan. Beteckningen mishnahebreiska kommer av att de äldstes stadgar som skrevs ner i skriften Mishna
omkring år 200 e Kr, är skriven på var denna form av hebreiska. Grekiskan växer sig starkare som statusspråket med den tilltagande helleniseringen. Galileen liksom hela judendomen låg under påverkan av den hellenistiskromerska kulturen. Den moderna kulturen var accentuerad i storstäderna. Grekiska användes företrädesvis bland internationellt affärsfolk, myndigheter och i det sociala umgänget bland de utbildade. Men hur pass utbredd grekiskan var bland vanligt folk är man inte överens om. Inte heller hur stark hebreiskan var som vardagsspråk. 24 Men numera är forskarna alltmera övertygad om att hebreiskan var väl så mycket i bruk på Jesu tid. Jesus predikade sannolikt på hebreiska och gav undervisningen på det heliga språket. Med tiden kom dock hebreiskan att trängas undan av arameiska som vardagsspråk. Textläsningen i synagogan krävde exempelvis översättning till atameiska, så kallade targumer. Dessa översättningar tecknades så småningom ner i skrift. De äldsta nedskrivna targumerna härrör från 300-talet. På samma sätt förekom grekiska som språk bland stadsbefolkningen i Judeen, medan arameiska dominerade totalt på landsbygden. Förmodligen fanns det områden på landet dit grekiska aldrig nådde. Övre Galileens berg var en barriär mot grekiskan. Kulturen Judarna i Galileen utvecklade en kultur med särdrag. Exempelvis är det tydligt att de hade en accent som avvek från uttalet i Judeen. Detta är förklaringen till att Petrus avslöjades som galile genom sin dialekt. Visst är du också en av dem. Det hörs på talet. Matt 26:73 Befolkningen i Galileen kunde resa tämligen obehindrat. Hedningar kunde komma från kringliggande områden. Likaså kunde judar lätt besöka utlandet. Gränserna var öppna. Givetvis kände folk skillnaden mellan judisk och grekisk kultur, men kontakter och viss gemenskap mellan judar och hedningar förutsätts i evangelierna. Den äldre uppfattningen bland historiker att Galileen till större delen var hedniskt är numera övergiven. Galileerna var judar. Men hur djupt hellenistiskt påverkade man var är delvis en öppen fråga. Hur djupt det moderna tänkandet slagit rot i folks medvetande ute på landsbygden är svårt att avgöra. Jesus predikade och undervisade på hebreiska. (Enligt judisk sed satt predikanten och undervisade vilket illustratören till denna bild inte var medveten om.) Den dominerande uppfattningen bland forskare har varit att arameiska var det dominerande talspråket på Jesu tid. På det gjordes affärer upp och på arameiska köpslog man på marknaden. Och eftersom arameiska var det lingua franca i orienten, sköttes den internationella handeln österut på arameiska. Galileerna Efter exiltiden hade befolkningen i Galileen haft olika härskare över sig under århundraden: greker, ptolmeer (egyptier), seleucider (syrier) och romare. En självständighets tid på 100 år under hasmoneerna blev bara en parentes. Befolkningen förutsätts vara judisk. Däremot fanns det blandbefolkningar i Galileens gränstrakter på alla sidor. Befolkningstätheten varierade. Övre Galileen var sparsamt bebott ända fram till efter andra upproret 134 e Kr. Troligen fanns en slags ursprunglig befolkning i Galileen vars rötter går tillbaka till Nordriket. De var lojala mot Jerusalem och yttades delvis till Jerusalem. Tob 1:6-8 1Mack 5:15-20. Under hasmoneerna ökade Galileens befolkning kraftigt genom kolonisation. Jorden fördelades till jordägare.
Lokal kultur Städerna Kapernaum, Beitsaida och Magdala (som också hade ett grekiskt namn, Tarichrae) i nedre Galileen var tillräckligt kosmopolitiska genom handelskontakter för att på egen hand utveckla en blandkultur. Grekisk hellenistisk kultur introducerades i Galileen framför allt genom Kung Herodes den Store och hans söner. Kulturen absorberas olika av olika samhällsskikt. Affärskontakter, tulltjänstemän och romersk militär närvaro i exempelvis Kafarnaum, var inget hinder för samvaro. Kontakt med främmande kultur behöver inte nödvändigtvis innebära upptagande av den. Inte heller är det självklart att minoriteter tar upp värdesystem och värderingar av majoriteten. Antagligen kände människorna på galileiska landsbygden distans till livsstilar och ideer som de uppfattade som främmande. Hellenismen var troligen en subkultur i första hand bland stadsbefolkningar. I Jerusalem fanns en judisk befolkning som hade grekiska som första språk. (Jfr Apg 6:1) 25 Befolkningen i Galileen var alltså inte homogen kulturellt. Den utgjorde en subkultur i det hellenistiska havet. Å andra sidan får man inte utgå ifrån att andra folk på landsbygden i andra länder var mer hellenistiska i hjärtat än judarna på Galileens sluttningar och stränder. Kläder Judar klädde sig som samtida folk i antiken med underkläder och två plagg ovanpå. De bar en tunika (khaluk, chiton) som bestod av ett dubbelt tygstycke som sytts fast och hade ett hål för huvudet. Den var av tunnare tyg, ofta linne. Ytterplagget, mantel var rektangulär (imation, lat pallium, heb talit) och sattes utanpå tunikan. Den var av grovt material ofta ylle. Den romerska manteln (toga) var ett långt rektangulärt tygstycke som hängde över ena axeln. Den kunde också läggas över båda axlarna eller sättas huvudet. Det var inte riktigt anständigt att visa sig offentligt i tunikan. Man var bara riktigt klädd om man hade manteln på sig. Till nöds kunde man nöja sig med att ha manteln på sig. Om någon vill processa med dig för att få din skjorta (tunika), så ge honom din mantel (taliten) också. Matt 5:40 Kvinnornas mantlar var mer färgglada än männens. Männens var ofta gulaktiga eller gulbruna medan kvinnornas gick mer i rött. Även dekorationerna var annorlunda. Trenden på Jesu tid i hela medelhavsområdet hade nått även Modet bland judar i Syrien i mitten av 200-talet e Kr. Galileens städer. Det Klädseln är romerska togan. Männen bör skägg, är var en sleif som kortklippta men har inga kippor. hängde över axlarna. Bredden på sleifen På samma sätt är det troligt att det i Galileen också angav sociala ställning. fanns sådana hellenister. Kanske herodianerna var Den kunde vara lång nog att räcka nedanför knäna. en sådan grupp. Troligen bodde de företrädelsevis i Tiberias. (Mark 12:13)