Den säkraste grunden som finns! Matt.7:15 28 Av: Johannes Djerf Vi ska börja att läsa ifrån Jesus avslutande ord i den undervisning som vi kallar för Bergspredikan och som vi här i församlingen gått igenom under hela den här våren. Matt.7:15-27. För några veckor sedan så var tonårsgruppen här i kyrkan iväg på kanothajk. En fantastisk helg på många olika sätt, även om vädret inte var det idealiska för vårt mål. Redan då vi satte oss i bilarna för att ta oss till lägerplatsen vid Härån så spöregnade det. Och när vi skulle sätta upp vårt tält så kom det väldigt kraftiga vindar, som gjorde att tältpinnarna i den mjuka marken åkte upp gång på gång. Vi försökte med alla våra slags stora kunskaper och erfarenheter i tältresning få tältet att stå fast kvar på marken, men det var svårt att få till både byggnormen och toppformen, i den lilla stormen, så till slut så fick vi förankra ena sidan av tältet i en ledares bil som stod säkert fast på marken. Under hela natten så åkte den lilla oljelampan fram och tillbaka över hela tältet. Jag var rädd att vi skulle somna och att lampan skulle åka i marken och fjutta eld på hela kalajset, men lampan hängde kvar och även tältet stod kvar när morgonen tog sin början, för det var väl förankrat. Och likadant är det när man bygger ett hus. Jag har aldrig byggt ett hus och kommer sannerligen aldrig göra det, även om det skulle höja mina poäng som man betydligt, men jag vet att för att huset ska stå stadigt i alla sorters väder så behövs en bra grund. Ingen seriös byggmästare börjar med taket eller väggarna. De vet att huset vilar på grunden. Där är fundamentet, där måste bygget börja. Förhållanden förändras hela tiden. Dåligt väder kommer även om solen lyser den dagen då du bygger. Regn och vind kommer att komma både stora och små, markens sättningar kommer förändras och kan skada huset mycket, då det gäller att bygget vilar på rätt grund. Jesus visste detta, han hade själv jobbat som timmerman, vilket sågspån, och han hade säkert varit med i flera husbyggen. Och han såg samma sanning gälla människors livsbygge. Han visste att livet innehåller så många påfrestningar, så många prövningar att många riskerar att rasa ihop, gå under om inte också livet är fast förankrat och byggt på en rejäl grund.
Vindar, ja till och med ibland stormar av personliga kriser, misslyckanden, sorg, sjukdom & död kommer, även om det just nu ser väldigt soligt ut. Konflikter med både dig själv och andra kommer. Ifrån hela miljön, ifrån hela samhället så kommer det blåsa snålblåst om din själ, som vill tränga sig in och göra om dig till någon som du inte är ämnad till att vara, rädd, försagd och skakig. Stormarna i livet slipper ingen av oss och därför erbjuder Jesus oss att bygga vårt liv med tron på honom som fast förankrad grund. Tack för erbjudandet, men jag har redan en väldigt fast grund att stå på i livet, kanske någon tänker. Jag brukar inte följa tv-programmet fuskbyggarna så mycket men jag såg ett klipp häromdagen ifrån ett hus som kanske såg bra ut till ytan men där man kunde konstatera att huset kunde falla ihop vilken sekund som helst. Grunden såg ut att vara av fast hård betong men när Martin Timell och hans gäng började titta närmare så kunde de plocka sönder grunden med bara händerna, det var frigolit som man hade målat grå. Och likadant så tror jag att den grund är som vi ibland bygger med. Vi försöker visa en snygg yta av att allt är ok, så pass mycket att vi tror på det själva. Vi målar frigoliten grå med att ha ett tryggt jobb, många goda vänner, en god karriär, en trygg och lycklig familj. Vi fyller på inte minst med kunskap och erfarenheter av vad livet kan innebära och tror att därigenom så har vi en grund att stå på. Men det är precis lika lös grund som när jag i högstadiet fick ett fågelprov i skolan på bilogin då vi skulle kunna 65 st fåglar utantill. Vilket kändes oerhört tungt att lära sig, men de som haft detta prov innan sade att fåglarna kommer att komma i samma ordning som de var i vår fågelbok. Vilket gjorde att det var ju bara att plugga in ordningen. Vilket jag också lyckades med. Jag vill minnas att jag missade någon liten pippi, men annars hade jag full pott, vilket kan tyckas se bra ut på pappret, men efteråt och än idag så sträcker sig min kunskap till att jag knappt kan skilja på kråka och kaja, Jag vet att domherren är röd någonstans och att skatan är jobbig. Alltså, det går att trycka in nästan vad som helst på en kort tid om man måste och sedan upprepa det, men om man ska förklara vad det faktiskt betyder, då spelar det ingen roll hur mycket man kan rabbla, för utan grund är kunskapen ingenting värd. Och så är det med allt. Om inte ditt och mitt liv grundar sig i något annat än bara inlärd yta, målad frigolit så kommer allt av det som vi som trygghetsnarkomaner byggt upp rasa när stormen kommer. World trade center i New York var länge ett av världens störtsa byggnadskomplex och fick i mångas ögon länge representera trygghet i systemet och att allt var som det ska.
Det var där centrumet för tryggheten fanns för tusentals människor dagligen men den 11 september 2001 så rasade allt genom den fruktansvärda terrorattacken. Men mitt ibland alla rasmassor, mitt i katastrofen fanns detta kors (bild). En tillfällighet, kanske, kanske inte, men det är i vilket fall en helt fantastisk bild på vilken grund i livet som alltid kommer hålla när allt annat rasar och som alltid är värt att bygga på. Gemenskapen med Gud fader vilket Jesu död på korset gjorde möjligt för dig och mig. Garanterat den säkraste grunden som finns. Jesus är den som själv har makten över stormen. I mark.4 så kan vi läsa om en väldig storm som blåser upp ute på Gennesarets sjö då Jesus och hans lärjungar finns mitt ute på sjön i en båt. Jesus hade sagt Låt oss fara över till andra sidan. Men när nu båten slängdes hit och dit och när det knappt gick att hålla i rodret längre så kände lärjungarna att det kommer inte ske. Och Jesus, mästaren själv låg och sov. Lärjungarna tog och försökte ruska liv i honom och sa Mästare, vad är det med dig, bryr du dig inte om att vi går under. Ofta händer detta oss. Sådant som drabbar oss utifrån. Det vi själva inte har någon makt över. Vindarna kommer och kastar sig mot oss, regnet öser ner, floden som ödelägger. Våra planer och ambitioner blir grus, vi blir rädda, när du känner att jag kan inte styra längre, jag har inte kontrollen över vad som händer i mitt liv. Och var är Gud någonstans! Sover han frågar vi oss och försöker med alla religiösa knep vi kan komma på för att ruska honom till liv. Men vi behöver inte det. Det står att Jesus vaknade och talade strängt till vinden och sa till sjön, tig, var tyst, och det blev alldeles lugnt. Varför är ni så rädda, har ni ingen tro, sade han till lärjungarna. I tron på Jesus så finns löftet att vi kommer komma över till andra sidan, trots stormarna som möter oss på vägen. Det finns ett ordspråk som lyder Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet, vilket jag tror handlar om att lära sig lyssna till detta löfte. Jesus lovade aldrig lärjungarna att det inte skulle hända något när de steg i båten, och han har aldrig lovat oss ett liv utan motvind men han har sagt att vi kommer över till andra sidan. Det han ger oss är en möjlighet att klara oss igenom motvindarna. Korset rubbar sig inte, det kommer alltid stå kvar. Att tro på honom rotar oss i tillvaron och lär oss att dansa i regnet. Hela livets skapare finns i din båt som har makten och som strängt kan tala till vilken storm som du än möter tig var tyst! Jesus är själens ankare. Det är Jesus själv som är klippan som den man bygger sitt hus på som inte rasar i hans liknelse. Genom hela Bibeln så beskrivs Gud som en klippa, Mose säger t.ex. i 5 mos.32:4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är han. Och i psaltaren så kommer författarna gång på gång tillbaka till denna grund. I Ps. 73:26 så skriver profeten och musikern Asaf: Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt. Jesus kallas också för hörnsten. Och en hörnsten var den viktigaste stenen i en byggnad. Den placerades i hörnet och band samman två väggar. Härifrån började man bygga huset och stenen kallades därför också grundsten. Men även byggnadens slutsten brukade kallades hörnsten. Den lades på sist och sammanhöll hela byggnaden och i Psalm 118 så talas det om denna hörnsten som blev vår frälsning, vår räddning, den hörnsten som utgör en pålitlig och trygg grund för varje dags livs bygge. Den grund som håller ihop väggarna, ditt och mitt liv, men som byggnads arbetarna kastat bort. Och byggnadsarbetarna i psalmen och även när Jesus citerar dessa ord i Matt.21 så är det hans egna som inte tog emot honom. Jesus kom till sitt eget folk som sa sig ha grunden men precis som när det gäller mitt fågelprov så betydde det inget när det inte hade landat som hjärtats grund. Det förblev bara en kunskap till att försöka minnas och den viktigaste byggstenen för hela tron och för hela livet kastades bort. Petrus säger i Apostlagärningarna 4 inför stora rådet i Jerusalem att Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. Jesus sa att riket ska tas ifrån Israel och ges till en annan nation som bär frukt, till de människor där tron inte bara handlar om en god lära. Där hans undervisning inte bara är ett alternativ ibland alla andra eller ett ideal att följa. Utan ett liv att följa! Det handlar alltså inte bara om grunden utan det är väldigt lätt att allt bara rasar om vi inte också fortsätter att bygga med bergfast material ifrån klippan. En grund kan ju vara bra, men i slutändan så betyder det inte så mycket om resten av huset inte är byggt på samma sätt. Även om grunden inte är målad frigolit så rasar det ändå om resten av huset är det. Ni kan säkert sagan om de tre små grisarna. De två första grisarna bygger deras hus av halm respektive trä för att bygget ska gå snabbt och för att de ska få tid över för att roa sig. Den tredje grisen, bror duktig bygger sitt hus av sten, vilket kräver mer arbete, mer tålamod och mindre tid för att roa sig. Men när den stora stygga vargen som vill äta upp grisarna kommer så blåser han omkull de två första grisarnas hus, men rår inte på stenhuset. Det är det enda som står kvar. Och på samma sätt så behöver vi se till hur vi bygger.
Paulus skriver i 1.kor.3:10-17. Med Jesus som hörnsten så är vi är ett Guds tempel, och därefter behöver vi fortsätta bygga. Det finns dem som kallar Jesus för Herre som säger sig bygga på rätt grund men som inte menar allvar och en dag, den dagen då denna tid når sitt slut, den dag då vi ska möta universums Herre öga mot öga, då går det inte att låtsas vara kristen. Jesus talar om dessa i texten som kallar Jesus för Herre men som aldrig bjudit in honom i sitt liv och låtit honom vara just Herre. Som varit upptagna av att leva sitt liv så som de ville. De hade använt Jesus namnet bara för att få in pengar, få egen makt och dolt sitt eget med en kristen täckmantel. De kunde alla ritualer och uttryck, men de kände honom aldrig. Därför kommer de inte heller känna av närheten på dagen då störtfloden kommer, då Jesus kommer säga sanningen att jag har aldrig känt er, gå bort ifrån mig. En allvarlig text som också möter oss, då jag tror att vi många gånger använt tron som en slags förklädnad av något vi tror är bra men som vi själva inte vågat möta. Jag tror att många kanske säger sig ha en tro på Gud, men som inte tagit sig tid, som inte satt i spaden i marken för att komma till berggrunden och fortsatt byggt med samma sten utan av bekvämlighet byggt kortsiktigt med eget material av egen vilja, egen styrka och egna förmågor. Men det kommer bara rasa precis som de två första grisarnas hus. Därför så vill Jesus varna oss texten. Det är inte en text utan hopp. Jesus ber oss att tänka långsiktigt, vara tålmodiga och fortsätta bygga i alla sorters väder med samma grund som redan är lagd, Jesus Kristus, Guds egna ord som blev kött. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå säger Jesus och han Jesus beskriver en förståndig husbyggare som någon som inte bara går söndag efter söndag efter söndag på gudstjänst bara för att lyssna. Utan någon som också handlar efter de ord som han ger oss att bygga med. Vilket jag tror inte handlar om att försöka bli en bättre människa genom att försöka hålla Guds bud och hela tiden göra det som är rätt och riktigt. Utan att handla efter Jesu ord, efter hans vilja är något helt annat. Det handlar om att förlita sig helt och hållet på Kristus, och hans gärningar för oss. Inte våra gärningar för honom. Han är klippan, inte vi. Det finns inte något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. Det är han, bara han som är som är räddningen, det är han som skapar, det är han som har makten, det har han visat en gång på korset för all tid. Grunden i ett liv med Jesus är inte jag själv, mina egna förmågor och framgångar eller misslyckanden. Våra egna segrar och styrkor kan inte överhuvudtaget mäta sig i hållbarhet mot korset bärkraft.
Och därför så handlar det inte bara om att lära sig fåglarna utantill för att få en grund utan också söka och upptäcka dem i verkligheten för att det ska bestå. Om vi kommer tillbaka på nytt till mitt fågelprov. Det räcker inte med att bara höra att en sädesärla är svart, vit och grå och har en svans som går upp och ner hela tiden, jag måste tillåta mig söka upp den lilla fågeln för att jag ska förstå vem det är och så är det även med tron. Jag måste söka för att finna, jag måste bulta på dörren om den ska öppnas. Ordet blir levande, tron på Jesus blir levande, grunden i vår tro och hela vårt liv blir bergfast när vi tillåter oss att gräva djupare så pass mycket att vi också når berggrunden. Om vi inte gör det så är det väldigt lätt att alla ord bara rinner ut i sanden den dagen då stormen kommer. Jag tror det är det materialet vi måste fortsätta bygga med, på klippan på Jesus själv för att huset vår tro ska stå kvar och inte rasa. En av Vinyard rörelsens grundare, John Wimber tog emot Jesus i 35 års åldern på 60-talet. Då Bibeln väckte mycket av liv och taggade honom till att fortsätta bygga sitt liv på klippan. Och slutligen, efter flera veckors läsning om förvandlade liv, helande, under & mirakel i Bibeln så frågar han efter en traditionell och relativt tråkig söndagsgudstjänst en av ledarna i kyrkan "När får vi göra alla grejer?" "Vadå då för grejer? " frågade ledaren. "Ja du vet, alla grejer här i Bibeln", sa John. Saker som Jesus gjorde som att bota blinda och förlamade. Du vet, det där." "Ja du, vi inte göra det längre", sade mannen. "Gör ni inte, vad gör ni då? "Ja, det som vi gjorde nu i morse, svarade ledaren vilket gjorde John oerhört besviken och han undrade var det för detta som jag gav upp alla mina droger som jag levt med innan. Han kom fram till att det var det inte, och utifrån doing the stuff, göra grejerna så formades vinyard rörelsen som spridit sig och berört människor över hela världen. Inte minst så menar man att den bidragit till att åstadkomma en nödvändig upprättelse av synen på hur Gud ger oss gåvor och vill använda oss. Det är inte bara ord som ska bevaras i en viss form, utan det är något levande som ständigt behöver vara i rörelse för att tron också ska vara levande och ge frukt, alltså något som ger näring och liv till andra. Det är på frukten som vi ska känna igen dem säger Jesus, de som väljer att bygga på klippan och de som inte gör det. Hur ser ditt livsbygge ut idag? Har du börjat på rätt grund? Bygger du ditt liv på han som alltid kommer bestå, som aldrig kommer svika eller svikta, bygger du på korset som alltid står kvar när allt annat rasar? Kommer det att hålla för stormen? Det beror helt på hur du bygger just nu.
Bygger du med ditt eget eller bygger du med hans klippmaterial som kommer bära dig genom alla stormar och som lovat att du kommer att komma över till andra sidan.