Språkrådets omvärldsrapport 2013

Språkrådets omvärldsrapport 2013

Innehåll Förord... 3 Språkrådets omvärldsrapport 2013... 3 1. Språklagen... 4 1.1 Språklagen 2013... 4 1.2 Språklagen i utredningar... 5 1.3 Anmälningar om brott mot språklagen... 7 2. Sverige och mångspråkigheten... 8 2.1 Tolkning och översättning... 9 2.2 Åtgärdspaket för flerspråkiga barns lärande... 11 3. Diskussioner i medierna... 12 3.1 Ungdomars svenskkunskaper i fokus... 12 3.2 Makten över språket debatten om ogooglebar... 14 4. Myndigheternas språk... 16 4.1 Klarspråksåret 2013... 16 4.2 Klarspråk ett begrepp i förändring... 18 4.3 Klarspråksundersökningar... 20 5. Svenskan och engelskan... 22 5.1 Språklagen och internationaliseringen... 23 5.2 Nordiskt språksamarbete... 24 5.3 Språkrådets kartläggning av språkliga riktlinjer på högskolor... 28 6. Situationen för de nationella minoritetsspråken... 29 6.1 Sammanfattning av året 2013... 29 6.2 Statistik om nationella minoriteter... 30 6.3 Minoriteterna i medier... 31 6.4 Sveriges femte rapport till Europarådet om den europeiska stadgan om landsdelseller minoritetsspråk... 33 6.5 Länsstyrelsens och Sametingets minoritetspolitiska årsrapport... 36 6.6 Finska... 37 6.7 Jiddisch... 41 6.8 Meänkieli... 43 6.9 Romska... 45 6.10 Samiska... 48 6.11 Svenskt teckenspråk... 51 7. Språkteknologi och språklig infrastruktur... 59 7.1 Kommunikation i digitala medier... 59 7.2 Digital-kommunikativ kompetens... 60 7.3 Språkteknologi för ökad tillgänglighet... 61 7.4 Språklig infrastruktur... 63 7.5 Uppföljning av språkpolitiken i ett digitalt perspektiv... 65 7.6 Språkteknologi i Norden och Europa... 67 8. Avslutning... 68 9. Referenser... 71 2

Förord I regleringsbrevet för 2008 fick uppdraget att i samband med årsredovisningen lägga fram en omvärldsanalys. Uppdraget var kopplat till språklagen som trädde i kraft den 1 juli 2009. Omvärldsanalysen skulle enligt regleringsbrevet ta upp de förändringar och utvecklingstendenser i samhället som har betydelse för det svenska språkets, det svenska teckenspråkets och de nationella minoritetsspråkens utveckling. Enligt beslut från generaldirektören lades uppdraget på Språkrådet, den avdelning inom institutet som har huvudansvaret för språkvård och språkpolitiska frågor. Sedan 2011 har institutet inte längre någon formell skyldighet att ta fram en omvärldsanalys, men har valt att fortsätta att årligen sammanfatta viktiga språkpolitiska händelser och lyfta fram politiska beslut, myndighetsrapporter, vetenskapliga rön av betydelse för institutets språkpolitiska uppdrag samt att göra nedslag i väsentliga mediala debatter i språksamhället under året som gått. Texterna om aktuella händelser kopplade till de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska, samt svenskt teckenspråk, har tagits fram i samarbete med minoritetsföreträdare för respektive språk. Språkrådet i maj 2014 Språkrådets omvärldsrapport 2013 Språkrådets omvärldsrapport ger en tillbakablick på det år som gått. Rapporten är en sammanfattning av viktiga händelser inom de områden som är centrala utifrån språklagens perspektiv. Rapporten är indelad i de områden som Språkrådet arbetar med och bevakar: svenskan, de nationella minoritetsspråken (finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska 1 ), svenskt teckenspråk, språkteknologi och språklig tillgänglighet, klarspråk och det mångspråkiga samhället. Kapitel ett består av en sammanfattning av språklagens tillämpning under de senaste åren och med särskilt fokus på 2013 och de anmälningar till JO som gjorts under året. Det andra kapitlet tar upp förändringar inom två områden som har betydelse för det mångspråkiga Sverige. Det ena gäller ny reglering av tolkning och översättning och det andra insatser för flerspråkiga elever i skolan. Kapitel tre refererar två mediedebatter under året med koppling till språk och språkpolitik. Den ena debatten handlar om ungdomars språkkunskaper. Den andra gäller konflikten mellan Språkrådet och Google om nyordet ogooglebar. 1 Sametinget har ansvaret för den samiska språkvården, men vi har valt att ta med en sammanfattning av händelser som rör samiskan i rapporten, eftersom Institutets språkpolitiska ansvar innefattar samtliga nationella minoritetsspråk. 3

Kapitel fyra aktualiserar begreppet klarspråk och det sätt på vilket förståelsen av klarspråk påverkas av bland annat språklagens tillkomst. I kapitlet sammanfattas också resultatet av några myndigheters klarspråksundersökningar som genomförts under året. Nästföljande kapitel, det femte, handlar om engelskan och svenskan och tar inledningsvis upp högskolornas situation och balansen mellan språklagens bestämmelser om ansvar för svenskan och kravet på internationalisering. Därnäst följer referat av de nordiska ländernas rapporter om parallellspråkighet inom högskolan som lagts fram inom ramen för det uppdrag Nordiska gruppen för parallellspråkighet arbetat med. Kapitel sex behandlar situationen för de nationella minoritetsspråken. Avsnittet tar upp några frågor som aktualiserats under året och sammanfattar innehållet i två viktiga minoritetspolitiska rapporter som släppts under 2013: Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametingets årliga uppföljningsrapport av arbetet i förvaltningsområdena och den svenska regeringens rapport till Europarådet om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Därefter presenteras ett urval språk- och kulturhändelser under 2013 för vart och ett av de nationella minoritetsspråken samt ett urval centrala händelser för det svenska teckenspråket under året. Det sjunde kapitlet berör viktiga beslut, nyheter och utredningar inom området e-tillgänglighet, språkteknologi och språklig infrastruktur. Det åttonde och sista kapitlet består av en avslutning som i korthet sammanfattar några av de händelser som varit utmärkande för 2013. 1. Språklagen 1.1 Språklagen 2013 När den här omvärldsrapporten skrivs är det snart fem år sedan språklagen trädde i kraft den 1 juli 2009 och de första tillbakablickarna har börjat göras av språklagens första år. I september 2013, när budgetpropositionen för 2014 lades fram, meddelade regeringen att man hade för avsikt att göra en uppföljning av insatserna på språkområdet sedan lagens i kraftträdande. Uppföljningen kommer att genomföras under 2014, i syfte att bedöma effekterna av språklagen (Budgetpropositionen för 2014, utg.omr. 17, s.25). I oktober 2013 arrangerade Kulturdepartementet och genom Språkrådet ett seminarium som vi kallade Språklagen i praktiken. Seminariet inleddes med ett tal av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och efter det talade Språkrådets chef Ann Cederberg. Andra föredrag hölls dels av Språkrådets medarbetare som gav sin syn på vilken effekt lagen haft inom olika områden, dels av företrädare för myndigheter som berättade om hur de arbetar praktiskt för att uppfylla språklagens bestämmelser (www.kulturdepartementet.se). Under de snart fem år språklagen varit i kraft har vi på Språkrådet följt hur myndigheterna tillämpat lagen. Vi har sett att lagen haft betydelse som statushöjare för frågor som rör språk inom den offentliga sektorn. Inom vissa områden är det tydligt att språklagen bidragit till en 4

positiv utveckling. Klarspråksarbetet är ett sådant område där fler och fler myndigheter inlemmar klarspråksaspekten i sitt arbete, även inom områden där språkbruket präglas av ett byråkratiskt språkbruk. De senaste åren har ett omfattande arbete inom domstolarna kommit till stånd. Bland annat arbetar man med att förbättra språket i domar. Under året har även muntliga förhandlingarna varit föremål för undersökningar med fokus på begriplighet. För teckenspråkiga har språklagen varit symboliskt viktig. I språklagen kommer döva och hörselskadades språkliga rättigheter till uttryck och där benämns teckenspråkiga som en språklig minoritet, snarare än som en grupp med en funktionsnedsättning. Språklagen har stärkt argumenten för tillgången till teckenspråk inom kultur- och utbildningssektorn, även om det återstår mycket att göra i praktiken, särskilt vad gäller barns tillgång till teckenspråk i förskola och skola. Inom andra områden har språklagens påverkan inte varit lika tydlig. Ett sådant område är myndigheternas terminologiarbete. Att bedriva terminologiskt arbete kräver, liksom klarspråksarbete, specifik kompetens. Det råder dock brist på terminologer och det terminologiska arbetet är inte så etablerat inom myndighetssfären. Praktiskt terminologiskt arbete kan dessutom kräva verktyg som i sin tur är avhängiga ekonomiska medel. Språklagens bestämmelse om myndigheternas terminologiska ansvar har i det sammanhanget inte räckt till för att vända trenden och få fler myndigheter att arbeta med terminologi på det sätt som är lagens intention. Hur ansvaret för den terminologi som finns inom den offentliga sektorn ska samordnas mellan myndigheterna behandlas mycket svepande i förarbetena och skulle behöva utredas vidare. Ett annat område som är komplicerat är högskolesektorn. De flesta universitet och högskolor i landet är att betrakta som myndigheter och omfattas därmed av språklagen. Men högskolorna är inte vilka myndigheter som helst. Vid sidan av det språkpolitiska ansvar de förväntas ta, har de också målet för en ökad internationalisering att ta hänsyn till. Balansakten mellan dessa målsättningar är inte okomplicerad, och högskolornas ansvar för språkpolitiken kan behöva konkretiseras ytterligare för att underlätta tillämpningen av språklagen. 1.2 Språklagen i utredningar När språklagen kom hördes kritik om att lagen dels var alltför ospecifik, dels för svag eftersom den inte hade sanktioner kopplade till sig. Kritiker befarade också att lagen i form av ramlag riskerade att få vika undan för andra lagar och andra intressen. Hittills har språklagen inte prövats särskilt flitigt, varken av JO eller mot annan lagstiftning, men i några fall har det skett. Två större utredningar har tagit upp frågan om språkval sedan språklagen trädde i kraft. Den första var frågan om översättningsregler vid handläggning av patent i Sverige, en fråga som utretts inom ramarna för Patentlagsutredningen. Ett delbetänkande om översättningsregler, som lades fram i mars 2012 (SOU 2012:19, Prop.2013/14:53), tog ställning till frågan om de regler som gäller för de europeiska patenten också borde gälla för de nationella. I dag måste de patent som lämnas till den nationella patentmyndigheten PRV (Patent och registreringsverket) vara skrivna på svenska. Vid den europeiska patentbyrån (EPO), dit de flesta svenska patent lämnas in, kan handläggningen däremot ske helt på engelska. Utredningens förslag blev att en del av patentdokumentet, patentkravet, även i fortsättningen ska 5

översättas till svenska medan den andra delen, patentbeskrivningen, inte skulle behöva översättas utan fick lämnas in på engelska till PRV. (via Språkrådet) var en av remissinsatserna, och menade att förslaget till nöds kan försvaras eftersom de flesta svenska patent redan omfattas av de översättningslättnader som utredningen föreslår, via EPO ( 2012). I ett senare delbetänkande, som lades fram i juni 2013, gick man ett steg längre och undersökte frågan om det vore möjligt att också ta bort översättningstvånget för patentkravet, samt huruvida det vid handläggningen av patent fortfarande skulle vara möjligt att lämna in patentbeskrivningen på svenska eller inte (SOU 2013:48, Prop.2013/14:89). Utredningen kom fram till att översättningstvånget till svenska för patentkravet bör vara kvar vid handläggning av patentdokument i Sverige och att det ska vara möjligt att handlägga patentbeskrivningen på svenska (även om det då inte blir obligatoriskt). Även i denna utredning var Institutet, via Språkrådet, remissinstans. Vi såg mycket positivt på att man i utredningen uttryckligen tagit fasta på de språkpolitiska och offentlighetsrättsliga aspekterna, som man i det här fallet ansåg vägde tyngre än de ekonomiska fördelar en total harmonisering av översättningsreglerna med de europeiska, skulle innebära ( 2013). En annan utredning, som berör språkvalet i offentlig sektor, inleddes i februari 2014. Utredningen är en översyn av reglerna för skiljedomsförfarande 2 i Sverige (Justitiedepartementet 2014). Som en del i utredningen ingår en så kallad klanderprocess som sker i svensk domstol (hovrätten). 3 En del av utredningens uppdrag är att undersöka huruvida det skulle vara möjligt för parterna att tala engelska under de muntliga förhandlingarna i det fall båda parter är överens om det, med tanke på språklagens bestämmelse om svenska som förvaltningsspråk. Institutet är representerat i utredningen och ska fungera som sakkunnig i uttolkningen av språklagen. Utredningen ska vara klar senast i september 2015. Båda utredningarna är exempel på områden där de principer som ligger till grund för språklagen utmanas av andra intressen som har med krav på effektivisering och internationalisering att göra. När översättningslättnader för patentdokument införs och man öppnar för möjligheten att tala engelska i en svensk domstol, ruckar man samtidigt på viktiga språkpolitiska principer nämligen att myndigheter i Sverige ska arbeta på svenska och att juridiskt bindande dokument ska vara tillgängliga på svenska. Bakom dessa språkpolitiska principer står en annan princip: offentlighetsprincipen, och den enskildas rätt att vara delaktig i och få 2 Ett skiljemål är en rättstvist som avgörs av skiljedomare (eller skiljemän) utan medverkan av allmän domstol. En skiljedom är, till skillnad från en dom meddelad av allmän domstol, ofta hemlig. Ett skiljeförfarande går dessutom, för det mesta, mycket snabbare än en process i allmän domstol. Parterna måste dock betala sina egna rättegångskostnader samt arvode för skiljenämnden. Skiljeförfarande är vanligt vid affärstvister. En skiljedom kan inte överklagas annat än på formella grunder i ett sk. klandermål se fotnot 3 (www.wikipedia.org). 3 I ett klandermål behandlas de tvister som rör själva skiljedomsmålets formella grunder. Exempel på innehåll i klandermål vid skiljedomsförfarande är t.ex. om någon av parterna anser att ett ombud överskridit sitt uppdrag, varit jävig eller om målet av någon annan anledning inte skötts på rätt sätt. I klandermålet kan dock inte skiljedomens innehåll tas upp. Enligt uppgift under arbetet med utredningen sker ca 10 15 klandermål med koppling till skiljedomar i Sverige per år. 6

insyn i myndigheternas arbete. Innan avsteg från språklagens tionde paragraf om svenska som förvaltningsspråk tillåts, bör dessa principer noga vägas in. Det innebär dock inte att det inte kan finnas goda skäl att i vissa fall verkligen göra undantag från språklagen. Även när undantag från språklagens bestämmelser bedöms som rimliga, bör den enskildas möjlighet till insyn säkras. 1.3 Anmälningar om brott mot språklagen Efter en första anhopning av anmälningar under språklagens första år har antalet JO-anmälningar med koppling till språklagen minskat. Under 2013 gjordes bara tre anmälningar som alla rörde klarspråksparagrafen, dvs. språklagens elfte paragraf. I två av de tre fallen var det Skolverkets kursplaner som var föremålet för anmälningarna (JO 2013: Diarienr. 5937:2013 och 6105:2013). Även 2012 anmäldes Skolverkets kursplaner. Den gången av en grupp gymnasieelever som menade att kursplanerna var svåra att förstå (JO 2012: Diarienr. 5242:2012). Det innebär att det hittills gjorts tre JO-anmälningar med hänvisning till språklagen som rör just skolans kursplaner. När JO valde att inte ta upp det första ärendet 2012 presenterade man inga skäl för sitt beslut 4, men i Språkrådets omvärldsrapport 2012 resonerade vi över några tänkbara anledningar. En tänkbar anledning är att man från JO:s sida kan ha gjort bedömningen att kursplanens huvudsakliga målgrupp är lärarna och att det är lärarnas ansvar att förklara innehållet i kursplanerna för sina elever. I oktober 2013 gjordes alltså en JO-anmälning till mot Skolverkets kursplaner. Denna gång av en lärare som ansåg att kunskapskraven i kursplanerna är svåra att tolka. Anmälaren menade att de svårbegripliga formuleringarna medför att elever och föräldrar riskerar att uteslutas från möjligheten att själva tolka och blir beroende av lärarens tolkning, vilket kan få konsekvenser om t.ex. läraren byts ut. I en annan artikel uttalade sig Per Måhl, gymnasielärare som specialiserat sig på betygsättning och som skrivit flera böcker om ämnet. Han menade att när lärare upplever att de inte själva förstår vad kunskapskraven betyder så finns det ingen möjlighet att uppnå likvärdighet mellan skolor och mellan elever (Skolvärlden 2013a). Christina Månberg, chef för gymnasieenheterna på Skolverket, uttalade sig om anmälningarna när hon intervjuades av Skolvärlden i oktober 2013. Månberg menade att föräldrar och elever ska förstå i mesta möjliga mån men att kursplanernas främsta målgrupp är lärarna. Det är professionens språk och de är skrivna för lärarna som kan ämnena, sade hon (Karlsson 2013a). Efter det att artiklarna publicerats i Skolvärlden gjordes en tredje JO-anmälan om kursplaner, även den av en lärare. Ingen av anmälningarna prövades, men i samband med den tredje 4 JO bestämmer själv vilka ärenden man väljer att ta upp till prövning. JO är inte är skyldig att motivera beslutet att pröva eller avskriva ett ärende (www.jo.se). 7

anmälan gav JO en motivering till varför man valde att inte pröva ärendet. I beslutet beskriver JO hur man tolkar språklagens elfte paragraf (klarspråksparagrafen): Bestämmelsen tar sikte framför allt på den kommunikation som sker mellan en myndighet och den enskilde medborgaren inom ramarna för den offentliga verksamheten. I förarbetena till bestämmelsen framhålls att ett sk. klarspråk är särskilt angeläget i domar, beslut och andra handlingar som kommer från förvaltningsmyndigheter och domstolar och som rör enskilda (prop. 2008/2009:153 s.48). Skolans läroplaner är dokument av annat slag. (JO 2013. Beslut, diarienr.5937:2013) Det JO syftar på är det kärnområde som förarbetena till språklagen tar upp. I kärnområdet är språklagens bestämmelser tvingande medan lagen utanför kärnområdet kan tillämpas mer flexibelt. Det innebär dock inte att språklagen inte gäller utanför kärnområdet, bara det att det kan finnas undantag från huvudregeln. JO väljer att argumentera för att ärendena om kursplanerna inte är prioriterade eftersom de inte kan sägas tillhöra kärnområdet och heller inte rör kommunikation mellan en myndighet och en enskild person. Inte heller det tredje ärendet, som också rörde klarspråk, prövades av JO. Trots det uppmärksammades ärendet i medierna vilket ledde till en diskussion om vilket ansvar myndigheterna har att skriva begripligt och var gränsen går för när en myndighetstext ska bedömas som alltför svårbegriplig. Ärendet gällde PRV (Patent och registreringsverket), som blev anmält för att ha använt krångligt språk i ett beslut om patent (JO 2013: Diarienr.4552:2013). Mottagaren (och anmälaren) var ett konsultföretag som säljer just språkvårdstjänster och som menade att om de, som arbetar med språk, inte förstod beslutet så innebar det att det var orimligt svårbegripligt. I samband med anmälan skickade konsultföretaget ut ett pressmeddelande som fick viss spridning både i de sociala medierna och i de mer traditionella medierna (www.sprakkonsulterna.se). Fallet diskuterades i Sveriges radio P1:s nyhetsprogram Studio Ett, där representanter för PRV och konsultföretaget diskuterade begripligheten i det aktuella beslutet. PRV:s representant menade att beslutet var tillräckligt begripligt och ansåg inte att man brutit mot språklagen, medan språkkonsulten tyckte att beslutet borde ha utformats enklare och att PRV inte tagit sitt ansvar i det här fallet. 2. Sverige och mångspråkigheten De språkpolitiska mål som antogs av riksdagen 2005 och språklagen, som trädde i kraft 2009, gör klart att Sverige nu också officiellt är ett mångspråkigt land. I språklagens andra paragraf (syftesparagrafen) står det att: Syftet med lagen är att ange svenskans och andra språks ställning och användning i det svenska samhället. Lagen syftar också till att värna svenskan och den språkliga mångfalden i Sverige samt den enskildes tillgång till språk. 8

Värnandet av den språkliga mångfalden är alltså ett centralt mål för språkpolitiken i Sverige. Samtidigt är det tydligt att det inom många områden är svårt att leva upp till skyldigheten att ge tillgång till språk i praktiken. Både i förskolan och i skolan har tillsynsmyndigheterna länge konstaterat att lärare och annan pedagogisk personal har för dåliga kunskaper om vad flerspråkiga barn behöver för sin kunskapsutveckling. Även inom andra områden av den offentliga sektorn saknas ofta det flerspråkiga perspektivet, till exempel inom äldrevården. Nyhetstidningen Dagens samhälle genomförde under 2013 en kartläggning av utbudet av äldrevård på andra språk än svenska. Det visade sig att strax över hälften av kommunerna (54 procent) kan erbjuda omsorg på andra språk, antingen i egen regi eller via privata aktörer. Det vanligaste språket som erbjuds är finska, följt av bosniska/kroatiska/serbiska samt arabiska. Att behovet av äldrevård på andra språk kommer att öka i framtiden står dock klart (Dagens samhälle 2013). I andra sektorer kan brist på flerspråkig kompetens bokstavligen vara en fråga om liv och död. I en undersökning från Linköpings universitet, som presenterades i maj 2013, har man undersökt hur SOS-larmoperatörer hanterar samtal från personer med andra modersmål än svenska. Studien visar att operatörerna använder olika strategier för att få fram viktig information och undvika missförstånd: dels upprepar larmoperatörerna viktiga uppgifter, dels ställer de frågor som kan besvaras med ja eller nej. I studien påpekar man att det skulle behövas fler larmoperatörer med kunskaper i andra språk än svenska, så att åtminstone de vanligaste modersmålen fanns representerade (Cromdal 2013). Med tanke på att en allt större del av befolkningen har andra modersmål än svenska, kommer frågan om begriplighet i myndighetskontakter i akuta situationer utan tvekan att fortsätta vara angelägen. I följande kapitel tas några områden upp som berör mångspråkighet och som aktualiserats under 2013. Det gäller nya regler om översättning och tolkning inom den offentliga sektorn, en statlig satsning (åtgärdspaket) för att förbättra flerspråkiga elevers lärande i grundskolan, och två nya utredningar som föreslår språkbonusar kopplat till medborgarskap respektive sfiutbildningen (utbildningen i svenska för invandrare). 2.1 Tolkning och översättning I takt med en ökad invandring till Sverige har kraven på myndigheter att kunna nå ut till en mångspråkig befolkning ökat. Rätten för den enskilde att kunna kommunicera med myndigheter är en grundläggande demokratisk och språkpolitisk fråga. Samtidigt har det under lång tid varit väl känt att det råder brist på auktoriserade tolkar och översättare och att kvaliteten på tolkningen inom flera områden, till exempel rättsväsendet och sjukvården, är för dålig. Regleringen om myndigheters skyldigheter att tolka och översätta är dessutom vag, vilket ger stort tolkningsutrymme för enskilda myndigheter. Detta riskerar i sin tur att skapa en rättsosäker situation för den enskilda (Lindquist och Mohamed 2011, Ljungberg 2012). Av dessa skäl valde Språkrådet att under 2013 särskilt lyfta fram ämnet översättning och tolkning. I augusti gav vi ut en antologi Från ett språk till ett annat i vilken ett trettiotal tolkar, översättare, forskare, utbildare, statliga tjänstemän och representanter för intresseorganisationer ger en lägesrapport om situationen inom olika sektorer av den offentliga förvaltningen, där 9

översättning och tolkning används (Språkrådet 2013). I samband med utgivningen av antologin publicerade Dagens Nyheter en debattartikel där Språkrådets chef Ann Cederberg lyfte fram en rad grundläggande problem som rör översättning och tolkning i offentlig sektor (Cederberg 2013). En av dessa frågor är den låga kvaliteten på de översättningar och tolkningar som görs i offentlig sektor. Att kvaliteten ibland brister beror bland annat på att myndigheterna vid inköp av översättnings- och tolkningstjänster är styrda av ramavtal, vilket ofta innebär att ett lågt pris prioriteras före den specialkompetens byråerna kan erbjuda. Tolkar som är specialutbildade inom ett visst område kan sakna uppdrag trots att deras kompetens behövs. För en del mindre språk kan det råda brist på tolkar. För romskan, som inte är ett standardiserat språk, saknas också möjligheter för tolkar att auktoriseras vilket gör det särskilt svårt för myndigheter att avgöra om de tolkar de anlitar har den kompetens som behövs för uppdraget (Språkrådet 2013). Krav på att anlita tolkar med rätt kompetens inom rättssektorn aktualiserades i ett EU-direktiv som antogs 2010 (Direktiv 2010/64/EU). Direktivet, som samtliga EU-länder är skyldiga att uppfylla, innehåller minimiregler som ska garantera att personer som är misstänkta eller anklagade för brott och som inte behärskar svenska, får tillgång till tolk eller översättare. Tidigare fanns det ingen absolut rätt till tolk i rättegångsbalken, men från den 1 oktober 2013 är myndigheterna alltså skyldiga att anlita tolk eller översättare (prop. 2012/13:132). En annan viktig förändring är att myndigheterna i och med förändringarna i rättegångsbalken i första hand måste anlita en utbildad rättstolk eller annan auktoriserad tolk (eller för översättningar en auktoriserad translator). Bara om en specialiserad tolk inte går att få tag på får myndigheterna lov att anlita en icke-auktoriserad tolk eller översättare. Skärpningen av reglerna innebär att kvaliteten på tolkning i rättssammanhang troligen höjs. Även i annan lagstiftning är förtydliganden vad gäller översättning och tolkning på gång. I utredningen om en ny förvaltningslag föreslås vissa förändringar i syfte att förtydliga de formuleringar som handlar om översättning av information för personer som inte behärskar svenska. 5 Utredningens förslag innebär förändringar i förvaltningslagens åttonde paragraf som är den del av den lagtext som reglerar myndigheternas skyldighet att anlita tolk och översättare (SOU 2010:29). Paragrafen i den nuvarande förvaltningslagen lyder: När en myndighet har att göra med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, bör myndigheten vid behov anlita tolk. (Förvaltningslag 1986:223) I förslaget till ny förvaltningslag har paragrafens formulering utökats och preciserats: När en myndighet har kontakt med någon som inte behärskar svenska eller som är allvarligt hörsel- eller talskadad, ska myndigheten anlita tolk och låta översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara 5 Förvaltningslagen är den ramlag som anger riktlinjerna för myndigheternas handläggning av ärenden (1986:223). 10

sin rätt. Med översättning jämställs beträffande den som är allvarligt synskadad överföring från punktskrift till vanlig skrift eller omvänt. (SOU 2010:29) Myndigheternas skyldighet att också översätta handlingar och inte bara anlita tolk, har skrivits in explicit i utredningens förslag. Ett förtydligande om den enskildes behov har också förts in, som förhoppningsvis ska vägleda myndigheterna i deras bedömning om när tolk och översättare ska anlitas. Enligt de nya formuleringarna är det förmågan att kunna ta till vara sin rätt som ska utgöra grunden för en sådan bedömning. Om det finns ett sådant behov ska myndigheterna i den nya texten anlita tolk eller översättare (jämfört med den tidigare formuleringen som angav att myndigheterna bör anlita tolk). Om förslagen går igenom innebär det att myndigheters skyldighet att anlita översättare och tolk förtydligas. Någon proposition har dock ännu inte lagts fram. 2.2 Åtgärdspaket för flerspråkiga barns lärande En fråga som aktualiserats allt mer i utbildningspolitiska sammanhang de senaste decennierna är de flerspråkiga skolelevernas situation. Eftersom invandringen till Sverige ökat och förändrats under tid har antalet elever med flerspråkig bakgrund också ökat under en förhållandevis kort period om tjugo år. Skolmyndigheterna har lyft fram problemet med att skolledare och pedagogisk personal saknar den särskilda kompetens om nyanlända och flerspråkiga elevers lärande som behövs för att vända den negativa trenden att elever med utländsk bakgrund får lägre betyg än elever med svensk bakgrund (Skolinspektionen 2010). Under 2012 presenterade regeringen ett åtgärdspaket i syfte att förbättra mottagandet av nyanlända elever i skolan. En utredning gavs i uppgift att ta sig an en rad problem i samband med mottagande och undervisning av nyanlända elever som, enligt regeringen, behöver lösas. Det övergripande målet med utredningen uppgavs vara förbättrade skolresultat för nyanlända elever (Utbildningsdepartementet 2012a och b). De föreslagna åtgärderna rörde bland annat en eventuell förlängning av skolplikten, fler lektioner och prioritering av vissa ämnen framför andra (till exempel svenska) för nyanlända elever. Utöver det fick Skolverket i uppdrag att utreda hur kunskapsutvecklingen i svenska ska förbättras hos de nyanlända eleverna under de första fyra åren i den svenska skolan. Utredningen, som lades fram i februari 2013, går i korthet ut på att öka tillgången till ämnet svenska eller svenska som andraspråk för nyanlända elever, framför allt under den första tiden i svensk skola. Utredningen föreslår att en nyanländ elev under sitt första år i förberedelseklass ska kunna omfördela sin undervisningstid så att tid fördelas från ett eller flera ämnen till förmån för ämnet svenska eller svenska som andraspråk. Ett annat förslag är att elever som gått kortare tid än fyra år i svensk skola och som inte uppnått godkänt resultat i svenska eller svenska som andraspråk när de går ut grundskolan, kan få skolplikten förlängd tills dess att de uppnår godkänt resultat (Ds 2013:6). Skolverket ska också under perioden 2013 2016 arbeta med att ta fram ett nationellt kartläggningsmaterial som skolorna ska kunna använda sig av för att göra en bedömning av vilken nivå nyanlända elevers kunskaper ligger på, för att bättre kunna anpassa undervisningen till den enskilda eleven (Skolverket 2014). 11

En fråga som utredningen också skulle ha tagit ställning till är framtiden för ämnet svenska som andraspråk samt hur behörighetsreglerna ska se ut för lärare i svenska som andraspråk. Utredningen har dock valt att fortsätta att utreda frågan om svenska som andraspråk och i stället presentera dessa slutsatser i en enskild promemoria som fortfarande är under beredning. Också i förskolan pågår ett utvecklingsarbete kopplat till flerspråkiga barn. Under 2012 fick Skolverket regeringens uppdrag att vidta åtgärder för att öka förskolepersonalens kunskap om flerspråkiga barns utveckling (Utbildningsdepartementet 2012c). Bakgrunden är att granskningar av förskolans verksamhet visat att många flerspråkiga barn inte får det modersmålsstöd de har rätt till enligt skollagen och skolförordningen (Skolinspektionen 2010, Skolinspektionen 2012). Som en del i uppdraget gav Skolverket under 2013 ut en skrift om flerspråkighet i förskolan: Flera språk i förskolan teori och praktik i syfte att öka förskolepersonalens kunskaper och ge vägledning i förskolornas flerspråkiga arbete (Skolverket 2013). 3. Diskussioner i medierna 3.1 Ungdomars svenskkunskaper i fokus Ett ämne som diskuteras med viss regelbundenhet är den sjunkande kunskapsnivån hos studenter, såväl i grund- och gymnasieskolan som på högskolan. Svenska ungdomars allt sämre resultat i internationella undersökningar som PISA 6 har blivit en naturlig utgångspunkt för diskussioner om skolans organisation och inriktning. När det gäller läsförståelse bekräftade de senaste PISA-mätningarna, som presenterades i december 2013, en trend som varit tydlig under hela 2000-talet: att ungas läsförståelse blir allt sämre. Särskilt är det pojkar och ungdomar som presterar sämre i skolan överlag som också har den sämsta läsförmågan (Skolverket 2013b). Men de svenska 15-åringarnas läsförmåga kan dessutom sägas återspegla ett mönster hos den vuxna befolkningen. Den litteraturutredning som lades fram hösten 2012 (SOU 2012:65 samt SOU 2012:10), i vilken befolkningens läsvanor kartlades, slog fast att läsning är tydligt kopplat till kön och socioekonomiska faktorer. Män och pojkar läser mindre än flickor och kvinnor och högutbildade läser mer än lågutbildade. I samband med att litteraturutredningen presenterade sitt resultat meddelade regeringen att man kommer att satsa 300 miljoner kronor under åren 2014 2018 för att förbättra skolelevers läs- och skrivfärdigheter i det så kallade Läslyftet (Kulturdepartementet 2013a). Som en del i projektet har bl.a. Skolverket fått i upp- 6 I Pisa-undersökningen, som genomförs bland ett urval 15-åringar i OECD-länderna, testas förutom läsförståelse också elevernas kunskaper i matematik, naturvetenskap och digital problemlösning. Även i de ämnena presterade de svenska 15-åringarna under genomsnittet i OECD-länderna. Från Sverige deltog ca 4 700 15-åringar från 209 skolor. Pisa-undersökningarna genomförs vart tredje år, varav den senaste i mars 2012. Resultatet meddelades dock först i december 2013. 12

drag att ta fram metoder som svensklärare i grund- och gymnasieskolan kan använda sig av för att bättre kunna stödja elevers läs- och skrivutveckling. Men det finns också rapporter som ger en delvis annan bild än den PISA presenterar. En internationell undersökning av vuxnas färdigheter (PIAAC), som presenterades i oktober 2013 och där Sverige deltog som ett av 23 länder, visar att Sverige ligger över genomsnittet i läsning och räkning och dessutom har det bästa resultatet av alla deltagande länder när det gällde problemlösning via IT/dator (SCB 2013b). PIAAC utförs av OECD 7 i syfte att undersöka den vuxna befolkningens (16 65 år) läs- och räkneförmåga samt förmåga att lösa problem med hjälp av IT/dator. Trots det goda resultatet för den undersökta gruppen som helhet är det dock några grupper som presterar klart sämre än genomsnittet, och det är personer som är födda utanför Sverige samt de med kort utbildning (läs mer om resultaten i PIAAC på s.61). Under 2013 stod också högskolestudenterna i fokus för en debatt som handlade om studenters språkliga oförmåga. Den mediala diskussionen inleddes i januari 2013 med att nio universitetslärare i historia vid Uppsala och Linköpings universitet i en debattartikel slog larm om studenters bristande kunskaper i svenska (Andersson m.fl. 2013). Lärarna menade att kunskaperna sjunkit så drastiskt under de senaste åren att studenterna inte längre har de språkliga färdigheter som är nödvändiga för att kunna ta till sig humanistisk vetenskap. Debattörerna underströk i sitt upprop att det inte handlar om de enstaka studenter som har dyslexi för dem finns adekvat hjälp. Inte heller handlar det om elever som invandrat till Sverige sent de har i regel en stark grund i ett annat språk. I stället är problemet, enligt lärarna, att en så stor andel av studenterna har stora språkliga begränsningar i form av ett mycket begränsat ordförråd och en ytlig ordförståelse. Det leder till att studenterna missförstår muntlig och skriftlig information, har svårt att förstå instruktioner och svårt att uttrycka sig i skrift. Författarna till artikeln menade att en viktig åtgärd för att komma till rätta med problemet vore att ge svenskämnet mer resurser i grund- och gymnasieskolan. Uppropet satte igång en diskussion om studenters språkliga kunskaper. I P1- programmet OBS i Sveriges radio intervjuades Ebba Lisberg Jensen, universitetslektor vid Malmö högskola, som ställde sig bakom den bild historielärarna vid Uppsala och Linköpings universitet tecknat i sin artikel (Sveriges radio 2013b). Hon menade att studenternas bristande språkliga förmåga medför att universitetslärarna får använda för mycket av sin tid åt att ge stöd åt studenter som inte klarar de språkliga krav som ställs på högskolan när det gäller läs- och skrivfärdigheter. Programmet refererades i tidsskriften Universitetsläraren och följdes upp i ännu en artikel i samma tidsskrift där SULF:s (Sveriges universitetslärarförbund) ordförande Mats Ericsson intervjuades (Samuelsson 2013b). Ericsson menade att vittnesmål från universitetslärare är viktiga och ska tas på allvar men att det inte är bra att dra förhastade slutsatser och genomföra förändringar i utbildningssystemet som är inte är väl underbyggda, som har alltför kortsiktiga perspektiv och som det saknas vetenskapligt stöd för. Han påpekade också att även om lärare i dag tycker sig märka att studenterna har sämre kunskaper i vissa avseenden, som 7 OECD (The Organisation for Economic Co-operation and Development) är ett samarbetsforum för stater som vill samarbeta i frågor om ekonomi, tillväxt, miljö men också sociala frågor. OECD gör årligen olika mätningar och analyser som ligger till grund för rekommendationer till medlemsländerna i OECD (www.oecd.org). 13

skriftliga språkfärdigheter och matematik, har de samtidigt blivit bättre på annat till exempel muntlig engelska. I ytterligare ett inlägg i Uppsala Nya Tidning tog några lärarstudenter vid Uppsala universitet upp problemen på deras egen lärarutbildning (Kenttä och Larsson 2013). De menade att det förslag som ofta förs fram för att komma till rätta med lärarutbildningens låga kvalitet att antagningskraven till lärarprogrammen måste bli högre inte löser grundproblemet. Studenterna menade att det största problemet knappast kan vara bristande förkunskaper hos studenterna eftersom de flesta sedan ändå klarar sig igenom sin högskoleutbildning. De pekade i stället på stora brister i lärarutbildningen som man från skolans sida väljer att blunda för. Det största problemet är att studenters språkliga fel inte rättas och att skriftliga arbeten godkänns trots språkliga brister, enligt artikelförfattarna. De frågade sig hur studenter vars texter innehåller särskivningar, hybridstycken, ofullständiga meningar och syftningsfel efter sin utbildning ska kunna undervisa andra elever i svenskämnet. I en annan artikel i Universitetsläraren påpekade några universitetslektorer i svenska från Malmö högskola att högskolelärares vilja att stötta elevernas språkutveckling på ett sätt som integrerar språkutvecklingen i undervisningen är det som krävs för att höja elevers språkliga nivå (Bergman m.fl. 2013). Det språkliga stöd som studenter erbjuds ges i dag i stället oftast kompensatoriskt vid sidan av den ordinarie undervisningen, till exempel i studieverkstäder eller i särskilda kurser i akademiskt skrivande, menade de. I ytterligare en artikel i Universitetsläraren presenterade utbildningsminister Jan Björklund en delförklaring till studenters försämrade kunskaper (Samuelsson 2013a). Björklund påpekade att den breddade rekryteringen till högskolan inte bara varit positiv utan också haft en negativ effekt i sänkta krav på studenterna. Enligt Björklund har problemen har sin uppkomst i grund- och gymnasieskolan, och menade att ett sätt att komma tillrätta med problemen är att förstatliga skolan. Han uppmanade också högskolorna att inte sänka kraven och att våga underkänna studenter. Diskussionen om den svenska skolan och studenters språkkunskaper kommer med stor säkerhet att fortsätta att vara en het skolpolitisk fråga även efter valåret 2014. 3.2 Makten över språket debatten om ogooglebar I början av 2013 blev ett ord på Språkrådets nyordslista från 2012 plötsligt en världsnyhet. Ordet var ogooglebar med definitionen som inte går att hitta på webben med en sökmotor. Efter en brevväxling mellan Google och Språkrådet under våren 2013 valde Språkrådet slutligen att stryka ordet från nyordslistan. Även om Språkrådets erfarenhet är att nyord engagerar allmänheten, var exponeringen av fallet med ogooglebar unikt. Det var också första gången ett ord ströks från listan. Nyordslistan, som tas fram av Språkrådet varje år, kan innehålla ord som är helt nya i språket men också ord som ökat mycket i användning under året, fått en ny betydelse eller är exempel på intressanta lingvistiska nybildningar. Den definition Språkrådet ger orden i nyordslistan är en beskrivning av den betydelse som är etablerad i bruket, dvs. hur språkanvändarna använder ordet. Syftet med Språkrådets nyordslista är att visa hur nya ord kan bildas och hur de speglar vår samtid. Genom att använda orden fastställer språkbrukarna de nya 14

ordens betydelse och användning, samt avgör hur etablerade de blir. Språkrådets uppgift är att följa denna utveckling och att registrera och dokumentera de nya orden. Diskussionen om ogooglebar började alltså i januari 2013 då Google kontaktade Språkrådet med anledning av Språkrådets definition av ordet. Google hänvisade till den lagstiftning som värnar om varumärken, och ville att det tydligare skulle framkomma att den sökmotor som åsyftades var just Googles. Google ville därför ändra definitionen till när man inte kan finna informationen man söker i sökmotorn Google. Företaget ville också införa en så kallad disclaimer som skulle ange att Google är ett registrerat varumärke. Språkrådet gick med på att förtydliga definitionen av ogooglebar till när man inte kan finna informationen man söker (vilket normalt sker med den i Sverige dominerande sökmotorn Google). En förklarande text som angav att listan kunde innehålla ord som är skyddade varumärken skulle också skrivas till. Google tyckte dock inte att ändringarna var tillräckliga och stod fast vid sitt ursprungliga förslag på definition. Eftersom det huvudsakliga syftet med nyordslistan är att beskriva förändringar i språkbruket och inte att vara normerande, kan Språkrådet inte på egen hand förändra definitionen av ett ord på listan om det inte finns stöd för det i bruket. Språkrådet bedömde därför att den förändring i definitionen som Google ville se inte var möjlig att göra utan att syftet med nyordslistan skulle frångås. Språkrådet bestämde sig därför i mars 2013 för att plocka bort nyordet ogooglebar från 2012 års lista. Ett annat skäl till beslutet var att en utdragen process med Google skulle ta för mycket tid och resurser från annat viktigt språkarbete. Genom att stryka ordet ville Språkrådet också markera sitt missnöje med Googles försök att styra rådets arbete och öppna upp för en diskussion om bestämmanderätten över språket. Mejlväxlingen mellan Språkrådet och Googles jurister publicerades i Svenska Dagbladet (Svenska Dagbladet 2013). Google är inte det första exemplet på företagsnamn som tappat sin namnkaraktär och börjat användas mer allmänt. På samma sätt talar vi i dag om jeepar, termosar och bankomater utan att tänka på de bakomliggande varumärkena. Intresset hos ett företag och dess varumärke kontra språkets egen utveckling är alltså en motsättning som aktualiserats många gånger tidigare. Språkrådets beslut att stryka ogooglebar från nyordslistan uppmärksammades och blev en stor nyhet, både i och utanför Sverige. Många svenska medier skrev om nyheten. I en intervju med Svenska Dagbladet (Thurfjell 2013) intervjuades Svenska Akademiens ständige sekreterare, Peter Englund, om debatten. Englund konstaterade, precis som andra som uttalade sig om nyheten, att dess spridning snarare gjort att ordet blivit betydligt mer etablerat i språket än det skulle ha blivit genom att stå kvar på nyordslistan. Nyheten om ogooglebar spreds även utanför Sveriges gränser och nämndes i flera utländska medier (Lodin 2013). Den amerikanska tidskriften The Atlantic angav ogooglebar som ett av de 14 svenska ord som borde tas upp i engelskan (Garber 2013). The Telegraph (Irvine 2013), Harper s Magazine (Keehn 2013) och BBC (BBC 2013, Fanning 2013) samt nyhetsbyråerna Associated Press (AP) och Agence France Presse (AFP) rapporterade också om debatten. Nyhetens spridning bidrog dessutom till att begreppet ogooglebar översattes till andra språk. Den engelska varianten ungoogleble användes flitigt och översättningar till språk som spanska och ryska syntes också. Språkrådets chef Ann Cederberg intervjuades av flera 15

medier, både svenska och utländska, bland annat av Sveriges radio (Sveriges radio 2013b), Sveriges television 2013) och BBC (Fanning 2013). Händelsen diskuterades också livligt i de sociala medierna. På Twitter startades flera trådar angående ogooglebar vilket fick nyheten att spridas ytterligare. En webbplats om ogooglebar startades av en privatperson (www.ogooglebar.se) som inom loppet av en enda dag (26 mars, samma dag som Språkrådet meddelade att man strukit ordet ur listan) fick nästan 10 000 unika besökare. Utöver diskussioner om användbarheten av själva ordet ogooglebar, diskuterades frågan huruvida Språkrådet gjort rätt då man strök ogooglebar från nyordslistan. Hade Språkrådet vikit sig för Google eller var beslutet en lyckad taktik för att få sympatier? Synpunkterna i nyhetsmedierna och i de sociala medierna var blandade. En del ansåg att Språkrådet borde ha övervägt att bemöta kraven eller ha tagit striden om att behålla ordet i listan med den ursprungliga definitionen. Andra ansåg att Språkrådet borde ha vägt in risken att borttagandet av ogooglebar skulle kunna ge en felaktig signal till företag, så att de missleds att tro att ordboksredaktioner i framtiden kan ta bort ord som företagen anser missgynnar dem. De flesta reaktioner på Språkrådets agerande var dock till Språkrådets fördel. Den stora uppmärksamhet som skapades kring ogooglebar ledde till att Nationalencyklopedin valde att lägga till uppslagsordet ogooglebar i encyklopedin med definitionen om ord eller fras som inte går att hitta på internet med hjälp av en sökmotor. Vanligen avses sökmotorn Google, men termen har kommit att användas även om andra, liknande tjänster på nätet (Svenska Dagbladet/TT 2013). Svenska Akademien beslutade också att ändra definitionen av ordet googla till en mer allmän definition i den kommande utgåvan av Svenska Akademiens ordlista (Sveriges radio 2013c). Som en följd av dispyten mellan Google och Språkrådet blev ogooglebar det mest uppmärksammade ordet i Sverige 2013. Sällan har frågan om vem som bestämmer över språket besvarats så tydligt som i tvisten om ordet ogooglebar. En Googlesökning på ordet den 4 april 2013 gav 4 240 000 träffar, vilket utan tvekan är många, många fler än innan dispyten blev känd. Det är bara att konstatera att ogooglebar knappast är ogooglebart längre. 4. Myndigheternas språk 4.1 Klarspråksåret 2013 Under 2013 har flera stora rikstäckande myndigheter genomfört undersökningar med klarspråksinriktning och fokus på mottagaranpassning gentemot tydligt definierade målgrupper. Flera av undersökningarna har riktat in sig på myndighetstexter som utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv är särskilt viktiga för den enskilda medborgaren. Migrationsverket har undersökt begripligheten i beslut om asyl, Försäkringskassan har studerat beslut om sjukpenning, och Brå (Brottsförebyggande rådet) har inriktat sig på domstolarnas bemötande av vittnen, målsägare och tilltalade (läs mer om dessa tre undersökningar på s.20). Innehållet i beslut om asyl eller sjukpenning, eller begripligheten i en rättegångssal, har naturligtvis en avgörande betydelse för den som berörs. Det är därför rimligt att ställa krav på myndigheter som fattar den 16

här typen av beslut att arbeta medvetet med att minimera risken för missförstånd hos mottagaren. Besluten ska vara så begripliga som möjligt. Under 2013 hölls som vanligt flera internationella klarspråkskonferenser, bland annat i Vancouver i Kanada, Seoul i Sydkorea och Helsingfors i Finland. I Helsingfors hölls den nordiska konferensen Klarspråk 2013. Konferensen arrangerades av det nordiska klarspråksnätverket, Nordisk Sprogkoordination och Institutet för de inhemska språken (Språkinstitutet). Temat för konferensen var myndighetstexter ur ett medborgarperspektiv och i programmet medverkade språkexperter från Danmark, Finland, Norge och Sverige (bland annat medarbetare från Språkrådet). Under de två dagarna presenterades bland annat aktuell klarspråksforskning och erfarenheter från klarspråksarbete på myndigheter i Norden. Den årliga konferensen Plain hölls 2013 i Vancouver. Konferensen fungerar som en mötesplats för utbyte av information om ny forskning och nya nationella klarspråksprojekt. Temat för konferensen i Seoul var hur den nationella lagstiftningen som gäller klarspråk i de medverkande länderna bidrar till att stärka det/de nationella språken. En representant för Språkrådet deltog i konferensen i Seoul och höll ett föredrag om den svenska språklagen och klarspråksarbetet i Sverige. I Sverige kom några nyheter under året i form av digitala hjälpmedel för klarspråksarbete. Språkrådet kunde i början av året presentera en ny webbaserad utbildning i klarspråk: Att skriva bättre (www.sprakochfolkminnen.se). Materialet har tagits fram av ett tiotal myndigheter tillsammans med Språkrådet, och bygger på konkreta exempel från de olika myndigheternas verksamheter. Utbildningen innehåller allmänna skrivråd, specifika råd för olika typer av texter (beslut, webbtexter, e-post etc.) och praktiska skrivövningar. Ett annat digitalt verktyg är Klarspråkskollen den första klarspråksapplikationen för mobiltelefoner, som lanserades i maj av språkkonsulter från Klarspråkskollen AB (www.klarsprakskollen). Syftet med appen är att den ska ge svar på frågor om begripligt språk och skrivregler direkt i mobilen. Klarspråkskristallen 2013 gick till Åklagarmyndigheten för ett klart och tydligt språk i myndighetens gärningsmannabeskrivningar. Gärningsmannabeskrivningen är den del av åtalet där den misstänktes handlingar beskrivs. Att en sådan beskrivning är enkel att förstå är en förutsättning för att den tilltalade ska kunna bemöta åklagarens påståenden och därmed ha möjlighet att försvara sig i en rättegång. Gärningsmannabeskrivningen är alltså ett exempel på en text som är central för den enskilde ur rättssäkerhetssynpunkt. Utmaningen för Åklagarmyndigheten har bestått i att balansera kravet på juridisk exakthet i språket med kravet på begriplighet för allmänheten. Att hitta begrepp som är moderna och enkla men som inte påverkar den juridiska tolkningen är alltså något som Åklagarmyndigheten lyckats väl med, enligt juryns motivering. Priset delades ut i maj på Språkrådets årliga konferens, Språkrådsdagen, av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (www.sprakochfolkminnen.se). I följande kapitel kommer några av de klarspråksteman som varit aktuella under året att beskrivas lite närmare. Utöver de klarspråksundersökningar som presenteras på s.20 och framåt, diskuteras nedan begreppet klarspråk som under 2013 aktualiserats särskilt tydligt. 17

4.2 Klarspråk ett begrepp i förändring Vad som ska betraktas som vårdat, enkelt och begripligt i enskilda formuleringar (skriftliga eller muntliga) är en fråga Språkrådet ofta får från myndigheter och från enskilda. Det går inte att besvara frågan utan att också titta närmare på den situation i vilken formuleringen ska användas och vem som är mottagare. Klarspråksparagrafen öppnar ofta upp för sådana, för det mesta nödvändiga, diskussioner av enskilda kommunikationssituationer. Ett exempel på en sådan diskussion, som dessutom fördes offentligt i olika medier, är den JO-anmälan om krångligt språk som gjordes mot PRV (Patent- och registreringsverket) i augusti 2013 (se också s.12). Att klarspråk ska förstås som ett relativt begrepp är dock inte en tolkning som ännu är helt självklar i alla situationer. I internationella kontexter är det naturligt att synen på vad klarspråk är varierar, eftersom inställningen till statens ansvar i regleringen av språkbruket i den offentliga förvaltningen också varierar. Sådana skillnader i perspektiv aktualiserades tydligt för Språkrådets del i samband med en artikel som publicerades i den internationella språktidskriften European Journal of Language Policy under hösten 2012 (Michard 2012). I en debattartikel menade skribenten, som är obducent på Rättsmedicinalverket, att kravet på klarspråk i den svenska språklagen har en negativ inverkan på svenska myndigheters sätt att arbeta. Artikelförfattaren redogjorde i artikeln för en rad kritiska synpunkter på den allmänna acceptans för klarspråkssträvanden som finns inom offentlig sektor i Sverige. De två huvudsakliga invändningarna byggde på en hårdragen tolkning av den svenska språklagen. Författaren menade att lagens krav på klarspråk hindrar myndigheter från att använda facktermer i den utsträckning och på det sätt som skulle behövas för verksamhetens bästa. Han menade också att språklagens krav på att svenska alltid ska vara förvaltningsspråk hindrar honom och hans kollegor från att använda latinska termer även när sådana termer skulle vara lättare att förstå för mottagarna än försvenskade varianter, i utformningen av t.ex. obduktionsprotokoll. Språkrådet bemötte artikeln i ett svar som publicerades i samma tidsskrift i april 2014 (Olovsson och Spetz 2014). I svaret konstaterar vi att de problem artikeln presenterar i sin tur bygger på missuppfattningar om hur den svenska språklagen ska tolkas. Artikelförfattaren utgår från en förståelse av klarspråk som en särskild texttyp präglad av ett vardagligt stildrag som undantagslöst utesluter facktermer. Ett sådant ideal blir naturligtvis mycket svårt, om inte omöjligt, att leva upp till för en myndighet som Rättsmedicinalverket, som präglas av en hög grad av specialisering. Ett obduktionsprotokoll till exempel, kan tänkas ha målgrupper som kräver facktermer för att bli begripliga (polis och rättsväsende), men kanske också målgrupper som behöver ett enklare och mindre specialiserat språk (anhöriga). Artikeln sätter dock fingret på att det finns en glidning i hur klarspråk ska förstås även inom den svenska förvaltningen, kanske inte bara inom myndighetssfären utan också inom Regeringskansliet. Någon helt enhetlig bild verkar fortfarande inte finnas. I Sverige har det moderna klarspråksarbetet från början utvecklats som en strävan bort från en viss texttyp, den onödigt krångliga kanslisvenskan som bland annat präglas av långa, invecklade meningar och byråkratiskt ordval. 18

När klarspråksarbetet på 1960-talet inleddes inom statsförvaltningen var syftet att kanslisvenskan skulle ersättas av en annan texttyp, präglad av vardaglighet och talspråklighet. Över tid har ett enkelt och begripligt myndighetsspråk kommit att bli en alltmer accepterad och naturlig utgångspunkt för myndigheters kommunikation. Myndigheters kommunikationssituation och dess målgrupper har samtidigt komplicerats, och med tiden har också synen på vad klarspråk är förändrats. Från att ha betraktas som en särskild stilart har klarspråk i offentlig sektor alltmer kommit att förstås som ett förhållningssätt som innebär att myndigheten skriver så vårdat, enkelt och begripligt som möjligt men framför allt med en tydlig mottagaranpassning. Språklagen blev i det sammanhanget en bekräftelse på en sådan utveckling. I och med lagen blev mottagarperspektivet nämligen den nödvändiga utgångspunkten i tolkningen av lagens klarspråksparagraf, det vill säga den paragraf som anger myndigheternas ansvar att skriva enkelt, vårdat och begripligt (elfte paragrafen) och den paragraf som anger myndigheternas ansvar att använda terminologi på svenska även inom smala och specialiserade verksamhetsområden (paragraf tolv). Eftersom myndigheterna förväntas implementera båda paragraferna är det en förutsättning att man tolkar dem så att de inte motsäger varandra. Det innebär alltså att en text som innehåller fackterminologi men i övrigt är skriven på ett vårdat och begripligt sätt också ska kunna betraktas som klarspråk, förutsatt att texten är anpassad till mottagaren. Språklagsutredningen (SOU 2008:26) återger en syn på klarspråk som bekräftar en sådan tolkning, dvs. där mottagarperspektivet framställs som helt centralt för begreppet klarspråk: Begreppet klarspråk har under senare år kommit att stå för begripliga myndighetstexter och ett klart och mottagaranpassat myndighetsspråk. Att systematiskt arbeta med klarspråk kan ses som ett sätt att höja effektiviteten i organisationen och förbättra kommunikationen mellan myndigheter och medborgare. Det bör också innebära kompetensutveckling för medarbetarna. Klarspråksarbete är vanligtvis inriktat på att myndighetstexter ska skrivas på ett vårdat, enkelt och begripligt språk. Syftet med att bedriva språkvård inom den offentliga sektorn är att alla ska ha tillgång till och möjlighet att förstå vad som står i texter som skrivs av myndigheter. (SOU 2008:26) Den proposition som följde på språklagsutredningen ger dock snarare uttryck för den snävare tolkning av enkelt i klarspråksparagrafen, dvs. som ett språk som ska ligga relativt nära talspråket: Den föreslagna bestämmelsen innebär ett krav på de offentliga organen att språket ska vara vårdat, enkelt och begripligt. Innebörden av att språket ska vara vårdat är att det ska följa gängse språknormer. Att det ska vara enkelt innebär att språket ska ligga relativt nära talspråket och att språket ska vara begripligt innebär att det ska vara anpassat så att mottagaren bör kunna förstå. (prop. 2008/09:153) 19

I våra kontakter med myndigheter märker vi att den snävare synen på klarspråk som ett i alla situationer vardagsnära, talspråkspräglat språk fortfarande är ganska utbredd. För att myndigheterna ska kunna tolka språklagens klarspråksparagraf är det dock viktigt att det i officiella dokument finns en samstämmig beskrivning av hur klarspråk ska förstås i förhållande till språklagen. Under 2013 har TNC (Terminologicentrum) och ESS (Föreningen för examinerade språkkonsulter i svenska) arbetat fram en definition av begreppet klarspråk som förts in i Rikstermbanken, Sveriges nationella termbank, som drivs av TNC. Arbetet med definitionen initierades av ESS i syfte att ta fram en förklarande text om begreppet klarspråk som skulle kunna hjälpa myndigheter att få en enhetlig idé om vad klarspråk är (TNC 2013). Definitionen är dock inte vetenskapligt belagd utan är tänkt att fungera som ett stöd för praktiskt klarspråksarbete. 4.3 Klarspråksundersökningar Under de senaste åren har flera större myndigheter genomfört klarspråkssatsningar inom sina verksamhetsområden. Förtroendeutredningen, den statliga utredning som lades fram 2008 och som undersökte kommunikationen mellan medborgarna och domstolarna, blev startskottet för ett klarspråksarbete bland Sveriges domstolar. Arbetet har lett till att domstolarna tagit fram en strategi och en handlingsplan i syfte att åstadkomma mer begripliga domar. Arbetet har fortsatt under 2013 och ska slutredovisas under 2014 (se Språkrådets omvärldsrapport 2012). Myndigheter inom närliggande verksamhetsområden har också genomfört undersökningar av språkbruket under året. I juni 2013 publicerade Brottsförebyggande rådet (Brå) resultaten från en undersökning om hur domstolar bemöter vittnen, målsäganden och tilltalade. En del av bemötandet handlar om hur begripliga själva domstolsprocesserna är för de tilltalade och andra som deltar i domstolsförhandlingar (Brå 2013). Undersökningen bygger dels på intervjuer av brukare vid Södertörns tingsrätt och Förvaltningsrätten i Stockholm samt ett antal domare, advokater och åklagare, dels på slutsatser från tidigare studier vid tingsrätter och hovrätter. Totalt ingick omkring 800 intervjuer. När det gäller begriplighetsaspekten visade kartläggningen att hälften av de intervjuade upplevt att de inte förstått allt som sades under förhandlingarna. De önskade att domstolen skulle ha använt ett mindre formellt språk, med enklare ord. Sveriges domstolar antog 2010 en bemötandestrategi, för att stötta domstolarna i detta arbete. Utifrån den senaste kartläggningen betonar Brå vikten av att arbetet med att förbättra bemötandet i domstolarna fortsätter. Under våren 2012 genomfördes en statlig utredning av hur Migrationsverkets beslut i migrationsärenden är utformade och hur de uppfattats av migrationsdomstolarna, polisen och de asylsökande. I maj 2013 kom utredningen med sina resultat som bygger på granskning av 50 beslut om uppehållstillstånd (SOU 2013:37). Granskningen visade att Migrationsverkets beslut visserligen är relativt kortfattade, men i många fall inte tillräckligt begripliga för sina mottagare. Framför allt är det strukturen i beslutstexterna som brister. Motiveringarna till besluten blandas ofta samman med annan information. Den grafiska formgivningen är också inkonsekvent med för få mellanrubriker, vilket gör texten svår att orientera sig i. Att 20

Migrationsverkets beslut till asylsökanden är lättbegripliga är särskilt viktigt med tanke på att mottagarna i de flesta fall har begränsade kunskaper i svenska (i vissa fall inga alls), samtidigt som besluten har mycket stor betydelse för dem. Under våren 2013 genomförde ISF (Inspektionen för socialförsäkring), på uppdrag av regeringen, en granskning av Försäkringskassans beslut om sjukpenning. ISF undersökte 600 omprövningsbeslut om sjukpenning under 2011 och 2012 och intervjuade dessutom handläggare, specialister och chefer på Försäkringskassan (ISF 2013). Granskningen visade att besluten innehåller en del brister som gör det svårt för mottagarna att förstå skälen till varför de nekas sjukpenning. Bristerna handlar bland annat om att besluten ofta innehåller fackuttryck som inte förklaras. I många fall redovisas inte heller de omständigheter som förklarar att mottagaren nekas sjukpenning. I stället redovisas generella omständigheter som alltså inte nödvändigtvis är relevanta för det enskilda beslutet. Endast i ett beslut av tio (och fyra av tio omprövningsbeslut) beskrivs förutsättningar som är kopplade till det specifika ärendet. ISF:s slutsats är alltså att den skriftliga informationen i samband med avslag innehåller brister som gör att de enskilda mottagarna inte i tillräckligt stor utsträckning ges möjlighet att förstå varför de inte får sjukpenning. En annan utredning om myndighetsspråk som blev klar under året var lättlästutredningen. Regeringen föreslår att statens insatser för lättläst från den 1 januari 2015 flyttas från Centrum för lättläst till ett nytt kunskapscentrum i Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) och att insatserna koncentreras till de målgrupper man bedömer har störst behov av lättläst information och litteratur (SOU 2013:58). Utredningen föreslår också att insatsrena för lättläst tydligt avgränsas mot näraliggande insatser och mot klarspråksinsatser. I sitt remissvar ställde sig positivt till utredningens förslag. Vi menar att möjligheterna att arbeta forskningsförankrat med lättläst information troligen ökar om ansvaret för lättläst flyttas till MTM. Framför allt finns det ett behov av användarcentrerad forskning som kan genomföras tillsammans med aktörer som har särskild kompetens om målgruppernas behov. Institutet hade dock några invändningar till förslagen. Den ena invändningen var att utredningen var allt för textorienterad i sitt resonemang. Allt mer information hämtas in via smarttelefoner och mindre skärmar, vilket ställer nya krav på utformningen av myndigheters information. För att den lättlästa information som tas fram ska vara användbar bör man ha också denna typ av anpassning i åtanke. Den andra invändningen handlade om hur utredningen diskuterar svårighetsgrad i lättläst text utifrån textnivåer. Vi menade att begrepp som textnivåer riskerar att associeras med en endimensionell gradering av texter utifrån en typ av svårighetsgrad som kanske inte är relevant för de aktuella målgrupperna. De texter eller informationsmodeller som behöver tas fram för målgrupperna handlar snarare om olika text- eller informationstyper som bör vara anpassade till målgruppernas behov, inte bara språkligt utan också grafiskt och innehållsligt. En generell svårighetsgradering blir kanske mindre viktig i det sammanhanget. Propositionen Lättare att läsa (prop.2013/14:134), som lades fram i mars 2014, går överlag på utredningens linje. 21

Nordiskt klarspråksarbete Klarspråksarbetet går framåt i de nordiska grannländerna. I Norge har ett stort klarspråksprojekt bedrivits mellan 2009 och 2012, där man satsat på statligt klarspråksarbete i form av utbildningar och textarbete. Utvärderingen av projektet visade att man nått sitt huvudsakliga mål; att medvetenheten och kunskaperna har ökat bland personalen och att statsanställda har lärt sig att skriva mer användarvänligt (Dahle och Ryssenk 2013). Men man påpekar samtidigt att klarspråksarbete tar lång tid. Att märka effekterna av arbetet och att förändra medborgarnas attityder till myndigheters texter är resultat som blir märkbara först på sikt. Även i Finland har klarspråksarbetet uppmärksammats under året. Det finska undervisnings- och kulturministeriet har under 2013 tagit fram en handlingsplan för att förbättra det finska och svenska myndighetsspråket i Finland (Undervisnings- och kulturministeriet i Finland 2014). Syftet med handlingsplanen är att de bestämmelser om klarspråk som redan finns i förvaltningslagen i Finland ska omsättas i praktiken i högre grad än vad som görs i dag. Programmet innehåller förslag och rekommendationer på insatser som kan genomföras på olika nivåer inom den offentliga förvaltningen. Många av förslagen bygger på en princip om samordning av myndigheters språkliga arbete. Förslagen gäller bland annat inrättandet av en ombudsman som kan följa upp myndigheters klarspråksarbete. Ett annat förslag är att det ska upprättas kvalitetsmål för myndighetsspråk som utvärderas vart fjärde år, samt inrättandet av en nationell termbank. Termbanken föreslås innehålla termer, namn, tjänstebeteckningar, definitioner och förkortningar som kan hjälpa myndigheter att nå terminologisk enhetlighet. Andra förslag är att utreda möjligheten att upprätta en gemensam textdatabas med textmallar samt att utarbeta metoder och verktyg för att regelbundet kunna mäta hur väl myndigheterna lever upp till målet om ett klart och begripligt språk. Arbetet pågår med att ta fram en plan för hur dessa mål, om de antas, ska följas upp och utvärderas. 5. Svenskan och engelskan Bestämmelsen om svenska som samhällets huvudspråk utgör själva stommen i språklagen. Ambitionen att bevara svenskan som det samhällsbärande språket var en av de starkaste drivkrafterna bakom språklagens tillkomst. Bakom resonemanget om ett samhällsbärande språk finns idén om att alla människor som bor i Sverige ska ha tillgång till det offentliga samtalet. En sådan gemensam språklig plattform blir naturligtvis ännu viktigare i ett samhälle som präglas av en heterogen befolkning där människor har olika modersmål. En samhällsbärande ställning innebär alltså att det svenska språket ska fungera som samhällets gemensamma språk. För medborgaren ska det räcka att behärska svenska för att kunna ta del i samhällslivet, ta till vara sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. Det innebär dock inte att andra språk inte kan användas när det behövs utifrån medborgarens behov, till exempel när det gäller den enskildas rätt att använda sitt nationella minoritetsspråk eller att få ett beslut förklarat för sig på ett språk den behärskar, om svenskkunskaperna inte räcker till. Dessutom är en internationalisering i många fall nödvändig också i den offentliga sektorn. 22

I följande kapitel kommer några av de frågor som rör förhållandet mellan svenskan och engelskan och som varit aktuella under året att beskrivas lite närmare. I avsnitt 5.1. ges ett förtydligande av hur språklagens förarbeten och lagens tillämpning hittills ställt sig till frågan om förhållandet mellan språklagen och målet om internationalisering inom högskolesektorn. I avsnitt 5.2. ges ett referat av de statusrapporter om parallellspråkighet 8 inom högskolan som de nordiska länderna arbetat fram inom ramen för Nordiska gruppen för parallellspråkighet. Gruppen är en av flera arbetsgrupper inom Nordiska ministerrådets språksamarbete. Avsnittet avslutas med en presentation av en undersökning av de svenska högskolornas språkliga riktlinjer som Språkrådet genomförde under hösten 2013. 5.1 Språklagen och internationaliseringen Vid tillämpningen av språklagen är högskolesektorn särskilt intressant, eftersom universiteten och högskolorna förväntas förhålla sig både till språkpolitiska krav och till internationaliseringskrav vilka i vissa fall riskerar att bli motstridiga. I propositionen till språklagen behandlas frågan mycket ytligt genom att man i texten helt enkelt konstaterar att man inte ser någon risk för en motsättning mellan högskolans krav på ökad internationalisering och tillämpningen av språklagen. Utredningen konstaterar tvärtom att införandet av en språklag och värnandet av svenska som huvudspråk inte står i motsättning till internationalisering inom högre utbildning och forskning: Som vi har framhållit är den föreslagna regleringen övergripande. Vad som konkret kan förväntas av enskilda myndigheter t.ex. universitet och högskolor får avgöras dels med utgångspunkt i språklagens regler, dels utifrån respektive verksamhetsområdes särskilda förutsättningar. När det gäller utbildnings- och forskningsområdet är givetvis de internationaliseringssträvanden som kommit till uttryck i bl.a. propositionen Ett lyft för forskning och innovation en central faktor som måste vägas in när myndigheterna ska tillämpa språklagens bestämmelser utanför kärnområdet. Som vi har understrukit tidigare finns det dock inte någon motsättning mellan internationalisering och ett värnande av svenskan som huvudspråk. (prop.2008/09:153) I ett JO-beslut 2011 utfärdas kritik mot forskningsrådet Formas för att man från Formas sida krävt att ansökningshandlingar om forskningsmedel skulle vara skrivna på engelska. I beslutet lyfter JO frågan om hur språklagen ska implementeras inom högskolesektorn. JO menar att språklagens bestämmelse om värnandet av svenskan och högskolornas internationaliseringskrav, så som de t.ex. framgår av propositionen Ett lyft för forskning och innovation, prop.2008/09:50, i enskilda fall kan innebära en motsättning som kan bli svår att lösa för lärosätena. JO hänvisar i beslutet också till behovet av en tydligare juridisk vägledning för hög- 8 Med parallellspråkighet avses samtidig användning av flera språk inom ett eller flera områden (Nordiska ministerrådet 2007). Deklaration om nordisk språkpolitik. (APN 2007:746). 23

skolorna och det faktum att regeringen i propositionen (prop. 2008/09:153) öppnat upp för en möjlighet att skriva in en precision av språkpolitiska skyldigheter i högskoleförordningen: I propositionen anges att regeringen överväger ändringar i lagstiftningen för att förtydliga möjligheten att använda andra språk än svenska inom forskning och högre utbildning. Enligt vad JO inhämtat föreligger dock för närvarande inga omedelbara planer på författningsändringar. Lagstiftaren torde vid språklagens införande ha underskattat vikten av rättslig vägledning för hur konflikter mellan den nya lagen och forskningens behov ska lösas. (JO 2008: diarienr. 1811-2008) JO:s tolkning verkar alltså skilja sig från regeringens när det gäller förhållandet mellan högskolornas internationaliseringsmål och språklagens bestämmelser. I samband med den uppföljning av språklagens effekter som Kulturdepartementet för närvarande arbetar med har Språkrådet fört fram önskemål om att man från Kulturdepartementets sida ska undersöka hur högskolesektorns förutsättningar att tillämpa språklagen ser ut. I detta ligger att ta ställning till om det finns behov att precisera språklagens bestämmelser, eller vidta andra åtgärder, i syfte att konkretisera högskolorna och universitetens språkpolitiska ansvar. 5.2 Nordiskt språksamarbete År 2013 var Sverige ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Ordförandeskapet innebär att såväl ministermöten som en mängd nordiska konferenser och seminarier ägde rum på svensk mark under året, vissa med fokus på språk och kultur. Bland annat höll Nordiska gruppen för parallellspråkighet en konferens i juni 2013, under vilken de nordiska länderna lade fram var sin nationell rapport om situationen för parallellspråkighet i högskolesektorn (se längre fram i detta avsnitt). Det hölls också en konferens om nordisk språkförståelse med särskild tonvikt på barn och ungas språkförståelse, samt en konferens om språkutvecklingens betydelse för integrationen för skolelever med andra modersmål än svenska. Under 2013 bestämdes att språksamarbetet under Nordiska ministerrådet skulle komma att få en förändrad organisation. Från 2014 är det Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning som kommer att ha huvudansvaret för det nordiska språksamarbetet, medan Nordiska ministerrådet för kultur får ett sektorsansvar. Språksamarbetet kommer att inriktas på tre fokusområden: den nordiska språkdeklarationen, barn och ungas nordiska språkförståelse samt hörförståelse (dvs. förståelse av talspråken danska, norska och svenska). Föreningen Nordens Förbund (FNF) blir den organisation som förvaltar språksamarbetet. En konsekvens av omorganisationen är att de nordiska språknätverken (där Språkrådet ingår) får ett kraftigt minskat anslag och därmed betydligt mindre möjligheter att fortsätta arbeta med projekt som inte har omedelbar koppling till de tre fokusområdena (www.nordisksprogkoordination.org). Nedan sammanfattas i korthet det arbete som en av aktörerna inom det nordiska språksamarbetet lagt fram under 2013: Nordiska gruppen för parallellspråkighet. 24

Parallellspråkighet vid nordiska lärosäten statusrapporter Att högskolor och universitet i Norden tar fram policydokument (hädanefter refererade till som språkliga riktlinjer) med språkpolitiskt innehåll är viktigt inte bara i relation till uppföljningen av den svenska språklagen utan också i ett nordiskt språkpolitiskt perspektiv. Språklagen nämner inte högskolornas särskilda situation, men den nordiska språkdeklarationen är tydlig med att parallellspråkighet är ett prioriterat mål för de nordiska länderna. Deklarationen (Deklaration om nordisk språkpolitik ANP 2007:746) anger vad en politik för parallellspråkighet bör innebära i de nordiska länderna, nämligen: att såväl Nordens samhällsbärande språk som engelska bör kunna användas som vetenskapligt språk att förmedling av vetenskapliga resultat på Nordens samhällsbärande språk bör vara meriterande att undervisning i vetenskapligt fackspråk, särskilt i skrift, bör ges både i engelska och i Nordens samhällsbärande språk att universitet, högskolor och andra vetenskapliga institutioner kan utveckla långsiktiga strategier för språkval, parallellspråkighet, språkutbildning och översättningsstöd inom sina verksamhetsområden [ ] Arbetet i Nordiska gruppen för parallellspråkighet har bestått i att diskutera behovet av språkliga riktlinjer på de nordiska universiteten och högskolorna. Målet har varit att skapa en dialog mellan forskare och universitetsledningar om innehållet i sådana dokument (www.nordiskparallelsprogsnet.blogs.ku.dk). Under 2013 lade deltagarna från de nordiska länderna fram statusrapporter där de redogjorde för balansen mellan engelskan och de nordiska samhällsbärande språken i högskolesektorn i sina respektive länder. Rapporterna fokuserar på fyra områden inom högskolan som berör språkliga förhållanden: högskolornas språkliga riktlinjer, publiceringsspråk, undervisningsspråk och mobilitet. Nedan sammanfattas innehållet i rapporterna vad gäller de tre 9 första områdena. Eftersom de data som presenteras i de olika ländernas rapporter inte är desamma i alla fem länderna, är rapporterna dock inte fullt jämförbara med varandra. 10 Språkliga riktlinjer Den samlade bilden från de nordiska högskolorna är att de språkliga riktlinjerna hittills inte blivit de kraftfulla instrument som man från de nordiska språkinstitutionerna hoppats på för att åstadkomma ökad språkpolitisk medvetenhet på lärosätena (även om det naturligtvis finns undantag). Det man menar saknas i många fall är kapaciteten, och i vissa fall viljan, att 9 Eftersom det fjärde området mobilitet bara indirekt rör de språkliga förhållandena tas detta område inte upp i den här rapporten. 10 Uppgifterna som refereras i texterna under rubrikerna språkliga riktlinjer, publiceringsspråk och undervisningsspråk är hämtade från de statusrapporter som de nordiska länderna utarbetat. För enkelhetens skull refereras dessa rapporter till enbart i det första textstycket (språkliga riktlinjer). 25

genomföra de bestämmelser som formulerats i riktlinjerna. Lärosätena framhåller i stället andra initiativ än språkdokumenten som betydelsefulla när det gäller språkvalen, till exempel internationell rekrytering, utvidgning av en engelsk kursrepertoar samt förekomsten av ett bibliometriskt system. Situationen skiljer sig ganska mycket åt i de nordiska länderna vad gäller hur stor andel av universiteten som tagit fram språkliga riktlinjer. I Finland har två tredjedelar av lärosätena tagit fram riktlinjer i vilka de flesta tar upp betydelsen av tvåspråkighet och flerspråkighet. Begreppet parallellspråkighet framstår dock inte som ett centralt begrepp i de finska språkdokumenten. Den finska rapporten slår dock fast att finska universitet i regel är mycket väl medvetna om engelskans växande inflytande, och menar att alltfler universitet uppmärksammar betydelsen av, och uppmuntrar till, användning av nationalspråken finska och svenska (Godenhjelm, Saarinen och Östman 2013). Den norska rapporten har endast studerat situationen vid fyra norska universitet: Universitetet i Oslo, Universitetet i Bergen, Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet och Universitetet i Tromsø som alla tagit fram språkliga riktlinjer. Gemensamt för dessa lärosäten är att de satt upp mål om att öka studentmobiliteten och ha ett större utbyte av gästforskare med andra länder i syfte att öka internationaliseringen. Ansvaret för de inhemska språken tas däremot inte upp i samma utsträckning (Kristoffersen, Kristiansen och Røyneland 2013). På Island är situationen närmast den omvända. Sex av sju isländska universitet har upprättat riktlinjer. Dokumenten slår fast att isländska ska vara undervisningsspråk och att engelska främst ska användas inom undervisningen på de avancerade nivåerna (Páll Kristinsson och Bernharðsson). I Danmark har åtta universitet tagit fram språkliga riktlinjer i någon form. Dokumenten tar främst fasta på att universiteten ska vara både nationella och internationella aktörer och att detta kräver en språkpolitik som stödjer användandet av danskan jämte engelskan (Hultgren 2013). I Sverige är tendensen att allt fler universitet och högskolor tar fram språkliga riktlinjer. Språkrådet genomförde under hösten 2013 en kartläggning av lärosätenas språkdokument och fann att 22 av 46 högskolor tagit fram någon form av riktlinjer, vilket är en markant ökning jämfört med Språkrådets senaste mätomgång 2009 (läs mer om kartläggningen på s.28). Publiceringsspråk En gemensam situation för alla de nordiska länderna är att språkvalet vid publicering av forskningsresultat skiljer sig mycket åt dels mellan olika vetenskapliga discipliner, dels mellan olika publikationstyper (avhandlingar, böcker, artiklar etc.). Trots det kan man säga att alla fem statusrapporterna från de nordiska länderna visar att engelskan, i de discipliner som redan domineras av engelskan, fortsätter att dominera, eller öka, som publiceringsspråk. I den svenska rapporten anges att 83 procent av alla publikationer vid svenska universitet och högskolor skrevs på engelska under 2000-talet och 15 procent på svenska. Men siffran påverkas av att över hälften av de publikationstyper som undersöktes var tidskriftsartiklar, en publikationstyp som till ca 90 procent skrivs på engelska. Inom andra publikationstyper, t.ex. 26

böcker (som är vanliga inom t.ex. historieämnet) är svenskan det dominerande språket (Salö och Josephson 2013). Den danska rapporten beskriver en i princip identisk situation som den i Sverige 83 procent av alla publikationer skrivs på engelska. Men även på danska universitet är språkvalet avhängigt disciplin och publikationstyp. Inom samhällsvetenskap och humaniora skrivs publikationer på danska till 61 procent respektive 48 procent, medan de naturvetenskapliga och tekniska disciplinerna är betydligt mer dominerade av engelskan 96 procent av publikationerna är på engelska (Hultgren 2013). I Norge syns en liknande trend. Den norska rapporten visar att norska som publiceringsspråk har minskat under senare delen av 2000-talet och nu ligger på 45 och 55 procent för samhällsvetenskap respektive humaniora. Andelen publikationer på norska inom naturvetenskap och teknik är ungefär lika hög som i Danmark på ungefär 5 procent således är publiceringsspråket engelska till 95 procent (Kristoffersen, Kristiansen och Røyneland 2013). Den finländska rapporten fokuserar på avhandlingar och konstaterar att den överväldigande majoriteten avhandlingar publicerades på engelska under 2000-talet, men andelen varierar mellan olika universitet. Medan 65 procent av alla avhandlingar vid Jyväskylä universitet skrevs på engelska var siffran hela 90 procent vid Helsingfors universitet. Kandidat- och magisteruppsatser skrivs dock huvudsakligen på finska eller svenska (Godenhjelm, Saarinen och Östman 2013). På Island, liksom i de andra nordiska länderna, skiljer sig andelen engelska publikationer mycket mellan universiteten. Under 2011 var ungefär 70 procent av alla publikationer engelskspråkiga vid Háskóli Íslands (Islands universitet) medan siffran var hela 92 procent på Reykjaviks universitet. Men även på Island är det stor skillnad mellan de naturvetenskapliga och humanistiska fackområdena. När det gäller doktorsavhandlingar under 2000-talet publicerades ungefär 84 procent på engelska på de isländska universiteten (Páll Kristinsson och Bernharðsson). Undervisningsspråk Vad gäller språkval inom undervisningen vid de nordiska universiteten liknar den till stor del den situation som råder för publiceringsspråk. Generellt ökar andelen kurser och program på engelska ju längre upp i utbildningstrappan studenterna kommer. Undervisning på engelska är vanligare på avancerad nivå medan de nationella språken dominerar på kurser på grundnivå. I den svenska rapporten pekar man på flera möjliga förklaringar till det, t.ex. att kurser på avancerad nivå ska hållas öppna för inresande studenter och internationella lektorer. Den norska rapporten ger liknande förklaringar och menar att eftersom lärare som är engelsktalande anställs, kan det också få efterverkningar på språkval vid magisteruppsatser eftersom dessa lärare får svårt att handleda studenter som skriver på norska (Kristoffersen, Kristiansen och Røyneland 2013). Finland har inte någon systematisk uppföljning av undervisningsspråk men menar att engelskan blir allt mer utbredd som undervisningsspråk även på magisternivå. Vikten av internationalisering betonas särskilt inom de naturvetenskapliga fackområdena (Godenhjelm, Saarinen och Östman 2013). 27

I Danmark hölls 20 procent av alla högskolekurser på engelska under 2011, men precis som för de övriga nordiska länderna är det stor skillnad mellan disciplinerna inom naturvetenskap och teknik är dominansen av kurser på engelska stor medan danskan är vanligare som undervisningsspråk på samhällsvetenskapliga och humanistiska kurser (Hultgren 2013). 5.3 Språkrådets kartläggning av språkliga riktlinjer på högskolor Språkrådet har vid två tillfällen genomfört kartläggningar av förekomsten av språkliga riktlinjer vid landets universitet och högskolor. Det första tillfället var 2010, med rapporten Engelska eller svenska en kartläggning av språksituationen inom högre utbildning och forskning (Salö 2010). Rapporten innehåller undersökningar av språkval inom högskolors undervisning och forskning och en genomgång av lärosätenas språkliga riktlinjer. Vid undersökningstillfället hade 9 av de 46 lärosäten som besvarade Språkrådets enkät någon typ av riktlinjer. Under hösten 2013 genomförde Språkrådet en ny kartläggning för att se om förekomsten av språkliga riktlinjer hade ökat. Resultatet blev att 22 av de 46 lärosäten som svarade hade riktlinjer medan 24 vid undersökningstillfället inte hade det. Av dessa 24 var det dock 8 högskolor som angav att de höll på att ta fram riktlinjer. Antalet högskolor och universitet som tagit fram språkliga riktlinjer i någon form har alltså ökat markant under en period av bara några år. Vad gäller innehållet i riktlinjerna skiljde det sig mycket åt mellan de olika lärosätena. I de fall målgruppen för riktlinjerna var de anställda vid universitetet, vilket var fallet för en majoritet av dokumenten, var det policyfrågor som togs upp. Exempel på policyfrågor är t.ex. högskolans mål att vara en attraktiv forskningsmiljö för internationella studenter eller målet att använda och utveckla svensk terminologi. Andra riktlinjer hade snarare studenterna som sin målgrupp och då var innehållet oftare vägledning i språkriktighetsfrågor. Överlag kan man säga att innehållet i lärosätenas riktlinjer stämmer väl överens med de ämnen som tas upp i språklagen. De vanligaste områdena som reglerades i högskolornas språkliga riktlinjer var internationalisering, klarspråk, upprättandet av svensk terminologi, svenska som administrationsspråk, betydelsen av sammanfattningar på andra språk i avhandlingar och praxis vad gäller översättningar. Av de 22 lärosäten som tagit fram riktlinjer var det 13 som hänvisade explicit till språklagen (6 av riktlinjerna togs dock fram innan språklagen trätt i kraft). Nästan lika många, 12 lärosäten, fastställde att det är svenska som är det huvudsakliga språket inom förvaltningen. Många av dokumenten nämnde alltså betydelsen av klarspråk, men bara fyra högskolor skrev något om ansvaret för de nationella minoritetsspråken och en enda högskola nämnde explicit att man tillhörde ett förvaltningsområde. Betydelsen av engelska språket var dock något som i princip alla lärosäten berörde i sina dokument. Handelshögskolan i Stockholm var dock den enda högskola som angav engelskan som språk för den interna kommunikationen. 11 11 Handelshögskolan i Stockholm är dock en privat högskola och regleras i strikt mening inte av språklagen. 28

Allt fler högskolor och universitet tar alltså fram språkliga riktlinjer som reglerar frågor om språkval, språkanvändning och språkriktighet inom undervisning och forskning, vilket tyder på att den språkpolitiska medvetenheten ökar. Det är dock svårare att säga någonting om hur dokumenten används inom högskolorna, i vilken mån de sprids och i vilka sammanhang. En annan uppenbar fråga är också i vilken mån dessa riktlinjer når ut till lärare och studenter och vilken betydelse de i så fall ger dem när de väljer t.ex. avhandlingsspråk. 6. Situationen för de nationella minoritetsspråken 6.1 Sammanfattning av året 2013 Under 2013 anslöt sig åtta nya kommuner till förvaltningsområdet för finska och ytterligare fyra den 1 februari 2014. Totalt ingår nu, våren 2014, 68 kommuner och 13 landsting/regioner i förvaltningsområdena för samiska, meänkieli och finska. Trenden att fler och fler kommuner och landsting ansluter sig tyder på att det finns ett minoritetspolitiskt engagemang och en lokal mobilisering, särskilt bland sverigefinnar. Men rapporteringen om det minoritetspolitiska arbetet från Europarådets granskningskommittéer, Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametingets uppföljning, Svenska kyrkans samt minoriteternas egna synpunkter i remissvar och rapporter vittnar om en del problem som varit tydliga under hela den fyraårsperiod som gått sedan lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft. När det gäller det minoritetspolitiska arbetet i kommuner och landsting inom förvaltningsområdena har det visat sig att insatserna sällan resulterar i långsiktiga satsningar, t.ex. inom barn- och äldreomsorg, som på sikt skulle kunna åstadkomma strukturella förändringar. I stället används statsbidragen oftare för att finansiera samordning och administration av kommunernas minoritetspolitiska arbete samt till kulturella evenemang av mer kortsiktig karaktär (Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget 2013). Ett annat problem är att medvetenheten och kunskapen om minoriteternas rättigheter utanför förvaltningsområdena samt om de icke-territoriella språken romska och jiddisch fortfarande är mycket låg och att det inte finns någonting som tyder på att den utvecklingen håller på att vända. En fråga av avgörande betydelse för de nationella minoritetsspråkens framtid är frågan om vilka möjligheter minoriteterna har att föra språken vidare till nästa generation. Minoriteternas utbildningssituation har i uppföljningen av minoritetspolitiken kommit att utkristallisera sig som den allra viktigaste frågan. Men det är också inom utbildningssektorn som de största hindren finns. Den bristande lärartillgången, de nuvarande reglerna för tvåspråkig undervisning i skolförfattningen samt modersmålsämnets svaga position är exempel på konkreta problem som lyfts fram under året av minoritetspolitiska aktörer. I december 2013 kom dock beskedet från integrationsminister Erik Ullenhag att regeringen föreslår ett slopande av kravet på grundläggande kunskaper i språket för elever som vill delta i 29

modersmålsundervisning (Arbetsmarknadsdepartementet 2013c). Flera instanser, bland annat Språkrådet, har upprepade gånger påpekat att kravet strider mot Europarådets konventioner om skydd för minoriteterna och minoritetsspråken men också mot språklagens fjortonde paragraf om det allmännas skyldighet att ge minoriteterna möjlighet att lära sig, utveckla och använda sitt minoritetsspråk. I och med slopandet av kravet på grundläggande kunskaper är ett viktigt formellt hinder för minoritetsbarns tillgång till sina språk i skolan därmed undanröjt. Samtidigt kvarstår en annan avgörande fråga att lösa, nämligen bristen på lärare som kan undervisa i språken. I följande kapitel kommer några av de aktuella frågor som rör situationen för de nationella minoriteterna att beskrivas lite närmare. Avsnitt 6.2 berör frågan om statistik över hur många som talar de nationella minoritetsspråken, avsnitt 6.3 är en sammanställning av nyheter om mediesituationen för de nationella minoriteterna. Avsnitten 6.4 och 6.5 innehåller referat av två aktuella rapporter som publicerats under året. Den ena är Sveriges femte rapport till Europarådet om tillämpningen av den europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk. Den andra är Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametingets årliga uppföljningsrapport av kommuners och landstings minoritetspolitiska arbete i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska. 6.2 Statistik om nationella minoriteter En fråga som fortsatt att vara aktuell under 2013 är den om bristen på statistik över antalet talare av de nationella minoritetsspråken. I Sverige finns ingen tradition av att samla in statistik som rör språk eller etnicitet. Samtidigt finns ett behov av att följa utvecklingen av hur många som talar de nationella minoritetsspråken för att mäta effekterna av revitaliserings- och antidiskrimineringsinsatser. I Samiskt språkcentrums årsrapport för 2013 lyfter man fram behovet av aktuell statistik över hur många som talar de samiska språken i dag som en av de mest prioriterade samiska frågorna. I rapporten skriver man att arbetet med att planera, genomföra och utvärdera revitaliseringsinsatser försvåras utan en detaljerad nulägesbild. Samiskt språkcentrum förespråkar en större språkundersökning och hänvisar till en stor insamling av kvalitativa och kvantitativa data som genomförts 2012 på den norska sidan av Sápmi. Samiskt språkcentrum menar också att en insamling av statistik över antalet talare skulle underlätta arbetet med att utforma handlingsplaner för det samiska revitaliseringsarbetet (Sametinget 2013). Europarådet har upprepade gånger tagit upp behovet av statistiskt underlag om antalet minoritetsspråkstalare, med samma syften som de Samiskt språkcentrum redogör för: att bättre kunna följa upp minoritetspolitikens effekter. I den femte och senaste rapporten om tillämpningen av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk svarar dock regeringen att det återstår en del frågor att lösa innan man kan ta ställning till om en statistisk datainsamling skulle kunna bli aktuell (Regeringskansliet 2013). Några åtgärder har dock redan tagits som skulle kunna tyda på en uppmjukning i regeringens inställning till att samla in data bland minoritetsgrupperna. I slutet av 2011 fick Diskrimineringsmannen (DO) regeringens uppdrag att, i samråd med de nationella minorite- 30

terna, undersöka möjligheten att samla in data om språkanvändning. Resultatet redovisades under hösten 2012 och den huvudsakliga slutsatsen var att det vid en eventuell datainsamling knappast skulle vara möjligt att identifiera en enda insamlingsmetod som passar alla minoritetsgrupperna, utan det handlar snarare om att hitta särlösningar för varje enskild minoritetsgrupp. Detta eftersom minoriteterna själva har mycket olika inställning till insamling av statistiska uppgifter. Medan sverigefinnar och samer förespråkar en insamling av data, är tornedalingar mycket skeptiska. De judiska och romska företrädarna har hittills varit skeptiska mot att överhuvudtaget medverka i att utreda frågan (DO 2012). DO menade att för att gå vidare och hitta de särlösningar som är nödvändiga behöver ett eventuellt fortsatt utredningsarbete genomföras tillsammans med företrädare för minoriteterna på basis av ett nytt regeringsuppdrag. Ett sådant har ännu inte getts DO. Däremot fick Folkhälsomyndigheten under 2013 regeringens uppdrag att genomföra samråd med de nationella minoriteterna för att undersöka vilka behov och förutsättningar som finns för att hämta in data om minoriteternas hälsosituation och vilka metoder som i så fall skulle vara lämpliga för respektive grupp. Rapportens slutsatser påminner om dem som lades fram i DO:s rapport. Medan det bland sverigefinnar och samer verkar finnas en positiv inställning till att man samlar in data, behövs det antagligen utvecklas nya metoder om även tornedalingar, judar och romer ska kunna ställa sig positiva till en kunskapsinsamling (Folkhälsoinstitutet 2014). När det gäller sverigefinnar har SR Sisuradio dock nyligen låtit SCB (Statistiska centralbyrån) ta fram demografisk statistik över sverigefinnar. Enligt statistiken bodde det i Sverige 2012 närmare 712 000 personer med finsk bakgrund. 12 6.3 Minoriteterna i medier I juni 2013 lade Granskningsnämnden för radio och tv fram ett yttrande om public servicebolagens utbud under 2012. Granskningsnämnden gör årligen en bedömning av det gångna årets radio och tv-sändningar för att avgöra om Sveriges radio (SR), Sveriges television (SVT) och Utbildningsradion (UR) uppfyllt sitt public service-uppdrag. Nämndens bedömning för 2012 var att SVT och UR inte levt upp till sändningstillståndets krav när det gäller meänkieli och romska under 2012. Utöver att utbudet på dessa språk var för litet påpekade nämnden att man under flera år diskuterat konsekvenserna av dagens möjligheter att fördela ansvaret för sändningar på de nationella minoritetsspråken. Enligt de nuvarande bestämmelserna får SVT, SR och UR fördela sändningstimmarna på minoritetsspråken mellan sig som de vill. Konsekvensen av det kan, enligt Granskningsnämnden, bli att sändningar på romska 12 Med i siffrorna finns personer som själva är födda i Finland, deras barn och barnbarn. Antalet personer med finsk bakgrund har vuxit på fyra år med närmare 40 000 personer och utgör för tillfället 7,4 procent av Sveriges befolkning. För fyra år sedan var antalet finlandsfödda, deras barn och barnbarn cirka 675 000 personer och nu är siffran närmare 712 000. Den största gruppen med finsk bakgrund är barn och ungdomar som representerar den tredje generationen arbetskraftsinvandrande finnar (http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=185&grupp=16837&artikel=5451293). 31

helt läggs på t.ex. SR, vilket leder till att romsktalande inte får något tv-utbud alls på romska (Granskningsnämnden 2013). I den public service-utredning som lades fram hösten 2012 (SOU 2012:59) föreslog man att möjligheten till sådana överenskommelser skulle tas bort och att varje enskilt public service-bolag i stället skulle få krav på sig att öka antalet sändningstimmar på de nationella minoritetsspråken på årsbasis. Utredningen föreslog också att man i uppföljningen skulle skilja på public service-bolagens uppdrag att främja och spegla de nationella minoriteternas kultur från uppdraget att främja minoritetsspråken. Den proposition som lades fram i juni 2013 (prop.2012/13:164) gick på utredningens linje när det gäller de renodlade språkliga kraven på bolagen, men däremot inte i frågan om att ta bort möjligheten att fördela utbudet på minoritetsspråken mellan bolagen. Regeringen menade alltså att denna möjlighet bör finnas kvar. Det främsta skälet till det anges vara att samarbetet gör det möjligt för bolagen att använda sina resurser bättre och att sätta programutbudets kvalitet framför kvantiteten. Regeringen påpekar dock att man avser att fortsätta att följa hur minoritetsspråksutbudet utvecklas hos samtliga public service-bolag. Sammantaget innebär dock propositionen en förstärkning av kraven på public service-bolagens utbud på de nationella minoritetsspråken. I september 2013 kom en annan utredning som berör minoriteternas mediesituation. Presstödskommittén lade fram sitt slutbetänkande om det statliga stödet till dagspressen (SOU 2013:66). Utredningen innehöll förslag om anpassningar av regelverket för presstöd till de särskilda villkor som råder för tidningar på meänkieli och samiska. I dag finns det krav på att tidningar som i huvudsak är skrivna på ett annat språk än svenska, och som vänder sig till en minoritetsgrupp i Sverige, ska ha en upplaga som till minst 90 procent är spridd i Sverige, för att få driftsstöd. Detta krav föreslår utredningen tas bort för tidningar som till minst 25 procent är skrivna på något eller några av språken finska, meänkieli eller samiska. I dag gäller den regeln bara finska i vissa kommuner. Utredningen föreslog också att upplagegränsen för det allmänna driftsstödet sänks från 1500 till 750 abonnerade exemplar för tidningar som i huvudsak är skrivna på samiska eller meänkieli. Som remissinstans ställde sig Institutet för språk och folkminnen bakom förslagen men menade att det också finns behov av stöd till tidningar på romska och jiddisch och att ett sådant stöd kan motiveras av språklagen, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk samt ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter och minoritetsspråk (t.ex. artikel 9). Institutet pekade också på behovet av en ordentlig prövning av möjligheterna till gränsöverskridande tidningssamarbete mellan Norge och Sverige, särskilt för tidningar på samiska. Under året lades också en proposition fram om en ny bibliotekslag (prop.2012/13:147). I lagen, som trädde i kraft den 1 januari 2014, förtydligas folkbibliotekens ansvar för särskilda grupper, bland annat för personer med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter. Biblioteken får också i uppdrag att ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning. En annan nyhet med koppling till minoritetsmedier var att bokförlaget Podium tvingas lägga ner sin utgivning på nationella minoritetsspråk. Podium, som drivits av Författarcentrum Öst, är det enda svenska förlaget som riktat in sig på att ge ut böcker på alla de natio- 32

nella minoritetsspråken. Efter utgivningen av August Strindbergs Ett drömspel i april 2013, lades minoritetsutgivningen på Podium på is. Bakgrunden till den nedlagda utgivningen är förändrade regler i Kulturrådets stöd till bokutgivning. Förändringen innebar att den lösning Podium haft med Kulturrådet fasas ut (Sveriges radio 2014). Trots Podiums avslutade minoritetsutgivning kan man ändå säga att de förändringar som nyligen gjorts eller är på gång inom public service tyder på att minoritetspolitiken börjar slå igenom på medieområdet där de nationella minoriteternas särskilda situation uppmärksammas allt mer. Insatserna behöver dock följas upp för att säkerställa att de når de mål som satts upp. 6.4 Sveriges femte rapport till Europarådet om den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk kom till för att bevara Europas kulturella mångfald. Syftet med stadgan är att skydda minoriteternas språk, som annars hotas att försvinna. Vart tredje år lämnar den svenska regeringen en rapport till Europarådet där man redogör för vilka åtgärder som vidtagits för att uppfylla de skyldigheter man förbundit sig till när man ratificerade den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Rapporten granskas av Europarådet och följs upp av ett besök i Sverige av Europarådets expertkommitté, som träffar företrädare för regeringen, myndigheter och minoritetsorganisationer. Kommittén kan ställa frågor som man inte tycker att man fått svar på i rapporten, eller kritiskt granska områden där man anser att den svenska regeringen inte vidtagit tillräckliga åtgärder. Efter besöket lämnar expertkommittén en rapport till Europarådet som slutligen ger rekommendationer till Sverige om vilka åtgärder man anser att regeringen bör ta för att bättre uppfylla åtagandena i den europeiska stadgan. 13 I oktober 2013 lämnade regeringen över den femte rapporten till Europarådet (Regeringskansliet 2013). Nedan följer ett kort referat av innehållet i rapporten: först en sammanfattning av de rekommendationer Europarådet lämnade inför den femte rapporteringscykeln och sedan de svar regeringen gett på dessa rekommendationer i sin rapport. Europarådets rekommendationer De flesta av Europarådets rekommendationer till Sverige inför den femte rapporteringen berör utbildningssituationen för de nationella minoriteterna (Europarådet 2011). Rekommendationerna går ut på att utbudet och möjligheterna att få studera och utveckla sitt minoritetsspråk måste stärkas i hela utbildningskedjan, från förskola till högskola. Europarådet menar också att det behövs en övergripande strategi för hur utbildningssituationen för minoriteterna ska förbättras. Konkreta frågor som särskilt lyfts fram är att utbudet av tvåspråkig undervisning i finska och samiska bör öka samt att man måste börja erbjuda tvåspråkig undervisning även i meänkieli. Europarådet uppmanar också regeringen att hitta fler innovativa lösningar för att 13 För mer information om Europarådets konventioner och övervakningsprocessen, se regeringens webbplats för mänskliga rättigheter: http://www.manskligarattigheter.se/ samt Europarådets webbplats: http://www.coe.int. 33

råda bot på den akuta bristen på lärare i romska, möjliggöra lärarutbildning på samiska och meänkieli och skapa incitament för studerande att utbilda sig till lärare i språken. Utbudet av förskoleverksamhet på samiska och meänkieli måste också öka och skolmyndigheterna behöver ta fram en särskild strategi för att stärka utbudet av meänkieli på gymnasiet. Utöver den otillräckliga situationen inom utbildningsområdet har Europarådets kommitté uppmanat den svenska regeringen att hitta metoder för att kunna göra en statistisk datainsamling över antalet minoritetsspråkstalare samt att älvdalskans status behöver klargöras. Den svenska regeringens svar Regeringens svar på Europarådets rekommendationer består i stort sett av en beskrivning av de åtgärder som genomförts sedan den senaste rapporteringen 2010 (Regeringskansliet 2013). Eftersom minoritetsreformen vid den tidpunkten var helt ny lagen (2009:274) om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2010 är rapportens innehåll till stora delar en sammanfattning av minoritetsreformens innehåll, och en presentation av de åtgärder som vidtagits samt resultatet av de uppföljningar som genomförts hittills. När det gäller minoriteternas utbildningssituation lyfter regeringen fram de uppdrag man 2012 gav till vissa högskolor att ansvara för utbildning i vart och ett av minoritetsspråken. En del myndigheter fick dessutom vissa mer specifika uppgifter. Skolverket fick till exempel 2012 uppdraget att förstärka tillgången på lärare på i första hand samiska, finska och meänkieli samt att anordna en lärarutbildning för att utbilda tolv lärare i nationella minoritetsspråk (se också Språkrådets omvärldsrapport 2012, s.33). Vad gäller modersmålsundervisningen hänvisar regeringen till att det är kommunerna som fattar beslut om modersmålsundervisningen och att kvaliteten i undervisningen är föremål för regelbunden granskning av tillsynsmyndigheten (Skolinspektionen), precis som andra skolämnen. Angående minoriteters möjlighet att delta i tvåspråkig undervisning pekar regeringen på att en sådan möjlighet redan finns, och hänvisar till en förordning som säger att skolor kan anordna tvåspråkig undervisning på försök (Förordning (2003:306) om försöksverksamhet med tvåspråkig undervisning). Förordningen ger grundskolor möjlighet att erbjuda tvåspråkig undervisning i årskurs 7 9 på vissa villkor. 14 I frågan om älvdalskan höll Arbetsmarknadsdepartementet i mars 2013 ett möte med företrädare för älvdalskan för att diskutera situationen ( deltog också). På basis av det som framkom på det mötet, genomgången av det skriftliga material som finns tillgängligt om älvdalskan samt de bedömningar som redan gjorts, konstaterar re- 14 Kritiken från företrädare för de nationella minoriteterna är dock att denna förordning inte är anpassad till de nationella minoriteternas särskilda situation. Dels gäller förordningen bara årskurserna 7 9, dels anger den att högst hälften av undervisningen får utföras på umgängesspråket samt att den del av undervisningen som ges på svenska successivt ska öka under skoltidens gång (2003:306, 4 5). Förordningen är alltså anpassad till invandrade barn som gradvis förväntas erövra svenska som undervisningsspråk, inte till nationella minoriteter som vill lära sig, utveckla och behålla sitt minoritetsspråk jämte det svenska språket. 34

geringen i rapporten till Europarådet, att det inte finns anledning att ompröva det tidigare ställningstagandet om att inte erkänna älvdalskan som ett nationellt minoritetsspråk. Man poängterar dock att man ser ett stort värde i att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet. När det gäller frågan om insamling av statistik över antalet minoritetsspråkstalare ger regeringen en redogörelse för de huvudsakliga slutsatserna av den undersökning som redovisades 2012 av DO, vars slutsatser var att en förutsättning för att kunna samla in information om minoritetsspråkstalare är att metoderna för eventuella insamlingar av statistiska data tas fram i tätt samarbete med företrädare för minoriteterna och skräddarsys för varje minoritetsgrupp. Detta eftersom tilltron och inställningen till att överhuvudtaget samla information om minoriteterna varierar kraftigt mellan grupperna. Den slutsats som regeringen drar är, i likhet med DO, att det återstår en rad utmaningar innan man kan ta ställning till om det är lämpligt att föra statistik över minoritetsspråkstalare och deras geografiska spridning samt vilka metoder som i ett juridiskt perspektiv, och i beaktandet av minoritetsgruppernas egna inställningar, skulle vara lämpliga (Regeringskansliet 2013). Svenska kyrkan och minoriteternas skuggrapport I samband med att Europarådets expertkommitté besökte Sverige i december 2013, gav Svenska kyrkan, tillsammans med företrädare för de nationella minoriteterna, ut en egen rapport om hur man ser på de åtgärder regeringen tagit för att leva upp till den europeiska stadgan (Svenska kyrkan 2013a). Liksom Europarådet, fokuserar man i rapporten främst på utbildningsområdet där man framför mycket skarp kritik. Man menar att den svenska regeringen hittills i stort sett ignorerat alla rekommendationer från Europarådet. Det största problemet är att för få barn kommer upp i de läs- och skrivfärdigheter som behövs för att föra de nationella minoritetsspråken vidare till nästa generation, enligt rapporten. För att barn som tillhör de nationella minoriteterna ska kunna utveckla sina kunskaper eller lära sig sitt minoritetsspråk måste strukturella och rättsliga hinder i det svenska skolsystemet tas bort, slår man fast. Några av de andra frågor man menar att regeringen borde prioritera är att förtydliga reglerna för modersmålsstödet i förskolorna så att förskolan vet vilka skyldigheter de har. I skolan måste modersmålsämnet ges mer undervisningstid och tillgången till undervisning måste bli bättre. Det måste också bli möjligt för skolorna att använda sig av tvåspråkig undervisning och språkbadsmodeller. Man menar dessutom att regeringens program för lärarutbildning på de nationella minoritetsspråken är kraftigt underfinansierad, vilket man befarar kommer att leda till stora svårigheter att nå den akademiska nivå som krävs. I stort menar man alltså att det är strukturerna i utbildningssystemet som måste förändras och anpassas till de nationella minoriteternas särskilda behov och rättigheter för att revitalisering av språken ska vara möjlig. 35

6.5 Länsstyrelsens och Sametingets minoritetspolitiska årsrapport Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametingets tredje rapport om det minoritetspolitiska arbetet i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska visar att den positiva utveckling och ökning av minoritetspolitiska åtgärder bland kommuner och landsting som man kunnat visa på i rapporterna för 2011 och 2012, snarare planat ut under 2013 (Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget 2013). Det låga engagemanget och de dåliga kunskaperna om de nationella minoriteterna som man sett utanför förvaltningsområdena och gentemot de icketerritoriella språken jiddisch och romska har inte förbättrats, vilket man hade hoppats på. Detta trots att Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget under 2012 haft extra fokus på att informera myndigheter om grundskyddet. 15 Ett problem man pekat på i tidigare rapporter har varit att många kommuner inte använt statsbidraget i tillräcklig utsträckning. En ändring i reglerna som säger att man inte får överföra obrukade medel till nästkommande år verkar dock ha förbättrat situationen. Under 2013 har bidragen använts till 92 procent av förvaltningskommunerna medan landstingen och regionerna använt en något mindre del av medlen. I rapporteringen för 2012 påpekade Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget att landstingen överlag haft en längre startsträcka när det gällt att identifiera de minoritetspolitiska frågor man borde arbeta med, och således också behövt längre tid för att komma igång med sitt arbete. Utvecklingen går dock framåt och för 2013 hade 58 procent av landstingen som ingick i ett förvaltningsområde avsatt medel för insatser kopplade till de nationella minoriteterna i sina regionala kulturplaner. Samtliga kommuner i förvaltningsområdena och 26 procent av kommunerna utanför förvaltningsområdena hade genomfört minoritetspolitiska insatser under året. Statsbidraget har framför allt använts till personalkostnader för samordningen av språkoch kulturinsatser. Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget menar dock att det saknas fler långsiktiga satsningar som också kan bidra till förändrade förutsättningar för minoriteterna på sikt. Särskilt efterlyser man insatser inom förskola och skola. Omfattningen av modersmålsundervisningen bör också öka i dag deltar bara ungefär 40 procent av de minoritetsbarn som är berättigade till undervisning i skolans modersmålsundervisning. En annan fråga som myndigheterna behöver arbeta vidare med är samrådet med minoriteterna i frågor som berör dem. En del kommuner har hittat former för lokala samråd men många har ännu inte gjort det fullt ut i den meningen att det handlar om verklig delaktighet, även i ekonomiska beslut. Särskilt fokus måste läggas på att öka inflytandet för romer och judar, med vilka det ofta saknas samrådsrutiner. För att det minoritetspolitiska arbetet ska få ytterligare en skjuts framåt efterlyser Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget förtydliganden i lagstiftningen. Kommuner, landsting 15 Med grundskydd menas de skyldigheter alla myndigheter utanför förvaltningsområdena har gentemot samtliga nationella minoritetsspråk samt alla myndigheters skyldighet gentemot de icke-territoriella nationella minoritetsspråken jiddisch och romska. 36

och andra myndigheters ansvar behöver förtydligas i minoritetslagen, och fler tillsynsåtgärder behöver införas, menar de. På så sätt skulle det bli lättare för enskilda att agera när de inte får del av de minoritetspolitiska rättigheterna. Liksom i föregående rapport lyfter man särskilt fram behovet av ett förtydligande av kommunernas skyldighet att anordna förskola och äldrevård "helt eller delvis på nationella minoritetsspråk". Formuleringen är alltför vag för att kommunerna ska kunna göra en enhetlig tolkning, menar Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. Sammanfattningsvis pekar alltså Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametingets uppföljning på att det finns en positiv utveckling i det lokala minoritetspolitiska engagemanget. Det faktum att kommunerna arrangerar språk- och kulturevenemang kopplade till minoritetsspråken har lett till att språken blivit synligare vilket i sin tur kan ah medfört att fler barn nu ansöker om modersmålsundervisning. Fler informationsinsatser behövs dock för att öka kunskapen och engagemanget om de minoritetspolitiska rättigheterna utanför förvaltningsområdena. Judars och romers rättigheter tillgodoses dessutom i alltför liten mån. 6.6 Finska Förvaltningsområdet för finska har växt kontinuerligt sedan lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft den 1 januari 2010. I februari 2013 utökades det finska förvaltningsområdet med åtta nya kommuner då Borlänge, Enköping, Finspång, Luleå, Motala, Sandviken, Uddevalla och Örebro anslöts (Arbetsmarknadsdepartementet 2012a). Från den 1 februari 2014 har ytterligare fyra kommuner tillkommit: Degerfors, Fagersta, Sundsvall och Trosa (Arbetsmarknadsdepartementet 2013c). Det kan konstateras att systemet med frivillig anslutning till förvaltningsområdet har lett till en ökad mobilisering hos de lokala sverigefinska grupperna. Det verkar också som om de kommuner som anslutit sig nyligen, snabbare än vad som förut varit fallet, kommer igång med minoritetspolitiska satsningar (Svenska kyrkan 2013a). Kanske beror det på ett ökat utbyte kommunerna emellan i vilket de nya kommunerna lyckats dra nytta av erfarenheterna från dem som varit anslutna längre. Vid de samrådsmöten som Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget haft med representanter för sverigefinnar under året, har man från föreningarnas sida lyft fram några frågor som man anser bör prioriteras. En sådan fråga är förskolans skyldighet att ge modersmålsstöd, vilken man anser behöver förtydligas. Både i förskolan och i skolan måste det dessutom anställas fler finskspråkiga lärare. Ett annat problem är bristen på finskspråkig personal inom äldrevården. Den statistik som Länsstyrelsen i Stockholms län nyligen tagit fram (se s.31) visar att antalet äldre sverigefinnar stadigt kommer att öka under en lång period framöver. Länsstyrelsen menar att den framtagna åldersstatistiken skulle kunna fungera som ett underlag för kommunerna när de analyserar det framtida behovet av äldrevård på finska. Den kommun som arbetat bäst med de minoritetspolitiska frågorna under föregående år var Sigtuna kommun, som blev årets sverigefinska kommun 2013. Priset delades ut i Borås av Sverigefinländarnas delegation, som en del av firandet av Sverigefinnarnas dag den 24 februari. Sigtuna anslöt sig till det finska förvaltningsområdet redan 2010 men har förstärkt sitt minoritetspolitiska arbete under 2013. Kommunen har en helt finskspråkig förskoleavdelning 37

och finskspråkig personal vid samtliga äldreboenden. Man satsar också på ekonomiskt stöd till föreningar och till finskspråkig kultur på biblioteken. I Sigtuna finns också etablerade samarbeten mellan kommunen och olika sverigefinska föreningar samt mellan föreningarna (www.sprakochfolkminnen.se). I samband med firandet av Sverigefinnarnas dag på Finlandsinstitutet i Stockholm delades det ut pris till årets sverigefinne 2013 i tre kategorier. Daniel Särkijärvi, medborgaraktivist från Kalix, fick priset som årets vardagshjälte för sitt engagemang i frågan om barns rätt till modersmålsundervisning. Årets sverigefinne blev forskaren och musikern Kai Latvasalo, som har huvudrollen i Mika Ronkainens uppmärksammade dokumentärfilm Ingen riktig finne (Laulu koti-ikävästä) som handlar om minoritetstillhörighet och utanförskap. Skådespelaren och komikern Bianca Kronlöf fick priset som årets unga sverigefinne för sitt engagemang mot rasism och sexism i sociala medier och i videon Så jävla PK, som är ett manifest mot de rådande manliga maktstrukturerna (www.sprakochfolkminnen.se). Följande sidor innehåller en genomgång av språk- och kulturprojekt med sverigefinsk anknytning som arrangerats under året, samt ett referat av en omvärldsanalys av sverigefinnar och det finska språket i Sverige som gavs ut av Svenska kyrkan i mars 2013. Språk- och kulturhändelser 16 Under hösten 2013 lanserade Språkrådet ett språktest i finska, som arbetats fram av en av rådets finska språkvårdare. Testet ska kunna användas för att pröva kommunikativa färdigheter, både muntliga och skriftliga, hos andra och tredje generationens vuxna sverigefinnar. Framför allt är testet avsett för dem som söker arbete i de finska förvaltningskommunerna, t.ex. i kommunen, i kyrkan eller i skolan. Efter det att man gjort testet får man ett intyg, men testet i sig ger inte behörighet till något yrke (www.sprakochfolkminnen.se). Göteborgs Stad har gett ut tre nummer av tidningen Jag är sverigefinne under 2013. Tidningen, som är tvåspråkig svensk-finsk, gavs ut första gången 2012 och vänder sig till den sverigefinska minoriteten i Göteborg med information om hur staden arbetar med frågor om mänskliga rättigheter och minoriteter. Språkrådets språkvårdstidskrift Kieliviesti, som ges ut av Språkrådet, har getts ut i tre nummer under 2013. I vanliga fall kommer tidskriften ut med fyra nummer per år men på grund av besparingar drogs utgivningsvolymen tillfälligt ner under 2013. Flera medier, bland annat SVT:s Uutiset, uppmärksammade detta (Hällström-Reijonen 2013). Kieliviesti kommer dock att komma ut som vanligt, med fyra nummer, under 2014. Sverigefinska ungdomsförbundet har i samarbete med ett antal kommuner i Västmanland, Landstinget i Västmanland och utformat så kallade språkpaket. Språkpaketen innehåller sånger, ramsor och animationer på finska och svenska tillsammans med information om nyttan av tvåspråkighet. Paketen har delats ut till småbarnsför- 16 Information om språk- och kulturhändelser för alla de nationella minoritetsspråken är hämtade från NAMIS nyhetsbrev (Hugo Valentin-centrumet vid Uppsala universitet), Länsstyrelsen i Stockholms nyhetsbrev, webbplatsen www.minoritet.se, riksföreningarnas webbplatser, samt uppgifter direkt från lokalföreningar eller företrädare för minoriteterna. För läsbarhetens skull har vi i år valt att inte ange referenser till var och en av uppgifterna. Nyhetsbreven och webbplatserna finns dock i referenslistan längst bak. 38

äldrar via barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler i syfte att uppmuntra föräldrar med finska rötter att tala finska med sina barn (Sveriges radio, P4 Västmanland 2012). Ett annat forum för (och med) barn är bloggen Miniminoritet (www.miniminoritet.blogspot.se) där barn i åldern 6 13 år från Uppsala och Sigtuna bloggar på finska om sin vardag. Projektets syfte är att uppmuntra barn att använda finskan i sin vardag. Ett annat projekt i de sociala medierna arrangerades av Sveriges radios finska redaktion, Sisuradio, som i oktober arrangerade en kampanjvecka med namnet Vågar du prata finska? Kampanjens syfte var att lyfta fram lyssnarnas berättelser om att prata finska i Sverige, och många bidrog (Sveriges radio, Sisuradio 2013). Under våren hölls flera finska kulturevenemang i Mälardalen med omnejd. I Västerås arrangerades sverigefinska teaterdagar där flera teatergrupper uppträdde med föreställningar för vuxna och barn. I Stockholm hölls för andra året i rad kulturkvällen A Finntastic Evening på Finlandsinstitutet, som en del av Kulturnatten i Stockholm. På programmet fanns teater, litteratur och andra uppträdanden. På biografen Zita i Stockholm visades som tidigare finsk film under året. Finlandsinstitutet arrangerade en rad språk- och kulturhändelser i form av teaterföreställningar, konstutställningar, författarträffar och konserter. I april hölls det årliga språkvårdsseminariet om finska språket, som Språkrådet arrangerar tillsammans med Finlandsinstitutet. Seminariet hade drygt 100 deltagare och föreläsare från både Finland och Sverige. En sverigefinsk bok- och biblioteksmässa hölls på Finlandsinstitutet i november. En utställning som fortsätter sin turné över landet är Sverigefinländarnas vandringsutställning Arvet, som invigdes i december 2011 i Västerås och sedan dess fortsatt till andra städer. Utställningen innefattar intervjuer, bilder och berättelser med och om andra- och tredje generationens sverigefinnar och deras möjlighet att föra det finska språket vidare till nästa generation. I Karlskoga arrangerades under hösten en sverigefinsk kulturvecka med författarbesök, föreläsningar, konstutställningar och en barnfestival. Som tidigare år har en rad kulturevenemang riktade till barn och ungdomar arrangerats under året. Under sommaren anordnade Sverigefinska riksförbundet ett sommarläger i Hälsingland. I november var barnfestivalen Mukulatfest på turné i Uppsala och Göteborg. I Luleå har finska föräldrar ordnat en barnklubb som ska fungera som en samlingsplats för föräldrar och barn i åldern 3 9 år som vill träffas och umgås medan man talar finska. Klubben ses två gånger i månaden och pysslar, leker, ritar, spelar teater och tittar på film. De föräldrar som startade klubben gjorde det för att de, trots att Luleå sedan 2013 ingår i förvaltningsområdet för finska, saknade en mötesplats där de kunde tala finska tillsammans med sina barn. På Sverigefinländarnas delegations årsmöte i mars 2014 röstade man fram sverigefinländarnas officiella flagga. Flaggan är vit, gul och blå och innehåller alltså både den svenska och den finska flaggans färger. Den finska bokhandeln i Stockholm, som varit en samlingsplats för finsk litteratur i över 40 år, återinvigdes i augusti 2013 efter att under en period ha haft ekonomiska svårigheter. Bokhandeln drivs nu ideellt i form av ett kooperativ (www.kirjakauppa.se). 39

Omvärldsanalys av sverigefinnar och det finska språket I rapporten Sverigefinnar och det finska språket en analys av språkbevarande och strategiska vägval har Svenska kyrkan, i samarbete med Hugo Valentin-centrumet vid Uppsala universitet, undersökt olika faktorer som påverkar det finska språkets ställning och framtid i Sverige (Svenska kyrkan 2013b). Kaisa Syrjänen Schaal, chef på enheten för flerspråkighet på kyrkokansliet samt Leena Huss, professor vid Uppsala universitet, har skrivit rapporten. Syrjänen Schaal och Huss har gjort en analys av hur regeringens minoritetsreform, den minoritetspolitiska utvecklingen i stort och sverigefinska organisationers eget arbete har påverkat sverigefinnars och det finska språkets position i det svenska samhället. I rapporten slår man fast att minoritetsreformen inneburit en mobilisering av sverigefinnar på lokal nivå, vilket man ser som mycket positivt. Man kan också se en tydlig trend av ökat samarbete mellan olika minoritetsorganisationer. Trots det påpekar man i rapporten att sverigefinska organisationer behöver bli ännu bättre på att lyfta frågor tillsammans, även med företrädare för andra minoriteter, för att öka chanserna att få gehör för sina krav, till exempel fler finskspråkiga inom kommunal verksamhet som förskola, äldrevård och förvaltning. Organisationerna behöver också arbeta med att sprida information om sverigefinnars situation och behov, både bland sverigefinnarna själva, allmänheten och kommunala företrädare. Rapporten avslutas med en uppräkning av några fokusområden som är särskilt viktiga för den sverigefinska gruppen och det finska språket. Större fokus på yngre sverigefinnar. Den största delen (76 procent) av den sverigefinska gruppen består av andra- och tredje generationen sverigefinnar. De yngre är sällan aktiva i de traditionella organisationerna, vilket innebär att man måste hitta andra sätt att nå dem, undersöka deras behov och ge dem möjlighet till inflytande. Bättre nyttjande av rätten till delaktighet. Genom minoritetsreformen har sverigefinnar och andra minoriteter fått förbättrade möjligheter till delaktighet och inflytande i politiska beslut på lokal nivå. Men samrådsformerna behöver utvecklas inom förvaltningsråden och ännu mer utanför. Majoritetssamhället kan skapa strukturerna för samråd, men sverigefinnar behöver också ta eget ansvar för att delta i samråden. Bättre möjligheter för barn att läsa finska i skolan. Barn och ungas möjligheter att tillägna sig minoritetsspråket är av avgörande betydelse för språkets överlevnad. Men det finns i dag en rad strukturella problem inom utbildningssektorn som försvårar revitaliseringen av finskan för unga. De mest akuta frågorna är: o Tillgången på finska förskolor måste öka. Tillgången till finsk förskola är inte säkrad i alla förvaltningskommuner trots lagkrav. Föräldrar måste också få mer kunskap och stöd för att våga välja finsk förskola. o Modersmålsundervisningens villkor måste förbättras. Undervisningstiden som ges i dag (ca 30 90 min per vecka) är för kort. Kravet på grundläg- 40

gande kunskaper i finska språket för att få delta i modersmålsundervisning bör tas bort. 17 o Förbättrade möjligheter till tvåspråkig undervisning behövs. Det behövs modeller för att ge elever möjligheten att få undervisning på finska, till exempel genom integrerad undervisning inom några ämnen. Effektivare uppföljning av kommunernas arbete. Regeringen behöver lägga mer kraft på att följa upp de minoritetspolitiska insatserna på lokal nivå och undersöka dess effekter. Sverigefinska organisationer behöver också själva bevaka det arbete som pågår bland kommuner och landsting inom det finska förvaltningsområdet. Kartläggningar som bygger på uppgifter som kommer direkt från de sverigefinska organisationerna behövs eftersom sådan information inte samlas in av Länsstyrelsen i Stockholms län i dag. Ett sådant arbete kräver kunskap och engagemang bland sverigefinnar på lokal nivå. Behovet av finskspråkig personal måste tydliggöras. Många finskspråkiga som arbetar inom offentlig sektor går i pension de närmaste åren. Myndigheter och organisationer behöver uppmärksammas på problemet så att de kan planera för nyrekrytering. Finskspråkiga behöver uppmuntras att söka tjänster där de kan använda sina språkkunskaper. Unga sverigefinnar behöver ges möjlighet att förbättra sina kunskaper i finska så att de kan använda dem i sitt yrkesliv 6.7 Jiddisch Under hösten 2013 beslutade att en språkvårdare i jiddisch på halvtid ska anställas inom myndigheten. Beslutet var en konsekvens av att institutet fått höjt anslag för att kunna utöka de språkvårdande insatserna för de nationella minoritetsspråken (Budgetpropositionen 2014: prop. 2013/14:1). Den referensgrupp av jiddischkunniga som sammanträder på Språkrådet ungefär två gånger om året har haft en rad viktiga områden uppe för diskussion under året, områden som eventuellt skulle kunna vara aktuella för en språkvårdare. Några av de frågor som diskuterats är behovet av att förbättra kvaliteten på myndigheters översättningar till jiddisch på sina webbsidor och att arbeta för att det på sikt utbildas fler kvalificerade översättare. En annan angelägen uppgift vore att sprida kunskap om jiddisch, särskilt till unga, kanske genom skolan. Medvetenheten om att jiddisch är ett nationellt minoritetsspråk är mycket låg, har Språkrådet tidigare kunnat konstatera. Bland annat genomförde Språkrådet i samarbete med Sifo en enkätundersökning 2010 där vi frågade 1 000 personer boende i Sverige om de kunde 17 Ett förslag om att slopa kravet på grundläggande kunskaper som villkor för att få delta i modersmålsundervisning lades fram av regeringen under hösten 2013, vilket var efter det att rapporten skrevs. 41

räkna upp de fem nationella minoritetsspråken. Bara 4 procent visste att jiddisch var ett av dessa fem språk. Under de möten som anordnats av Länsstyrelsen i Stockholms län med företrädare för den judiska minoriteten har det framkommit att säkerhetssituationen för judar i Sverige är en återkommande fråga. Det konstateras att många väljer att inte öppet visa sin judiska identitet, vilket får särskilt allvarliga konsekvenser för barn och unga som då inte kan utveckla sin identitet och minoritetskultur så som de har rätt till (Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget 2013). En bristande öppenhet riskerar att leda till att den judiska kulturen och jiddisch blir ännu mer osynliga i det svenska samhället. En annan fråga som diskuterats under samrådet är behovet av ett förvaltningsområde för den judiska gruppen, för att kunna samla de resurser som finns för service och kultur på jiddisch till vissa delar av landet. Språk- och kulturhändelser Under det årliga seminarium som hölls av Sveriges Jiddischförbund 2013 deltog över 80 personer. Under seminariet hölls föreläsningar om litteratur och folkminnen samt workshopar i sång och dans. Dessutom gavs det språklektioner på olika nivåer. I Stockholm har det under året arrangerats en rad aktiviteter med språk- och kulturinnehåll. Sällskapet för jiddisch och jiddischkultur har ordnat flera välbesökta arrangemang. Man har ordnat föreläsningar, sångkvällar, träffar med judisk matlagning och studiecirklar i jiddisch. Jiddische Amatorteater har i samverkan med Stockholms jiddischkör satt upp A Shnorrershpil (Tiggaroperan) i regi av Judith Hollander med föreställningar både i Stockholm och i Malmö. I november bjöds Henryk Rajfer från Judiska teatern i Warszawa in för en gästföreställning. Andra evenemang i Stockholm under året var den årliga judiska filmfestivalen i oktober som visade jiddischfilm på biografen Zita. Stockholms Jiddischkör har fått ett ökat medlemsantal och haft tre framträdanden. Även kören Kum zing mit undz har haft tre framträdanden under året. Jiddischaktiviteter för barn och ungdomar har också arrangerats. I Stockholm har Kulturhuset anordnat ett program på jiddisch i Rum för barn. Ett jiddischprojektför barn och ungdomar har också anordnats i den judiska föreningen Bnei Akivas regi där barnen fick lära sig lite jiddisch och sjunga på jiddisch. För barn har UR under året sänt en serie om roboten Allti Kartong och hans kompis Lilla Röd. Serien är översatt till jiddisch och finns tillgänglig på UR:s webb (www.ur.se). En annan ny webbaserad aktivitet för barn på jiddisch är kursen Yiddish POP med syfte att lära ut jiddisch till barn som inte har några kunskaper med sig från början. Sajten är dock baserad på engelska (www.yiddishpop.com). Även i övriga delar av landet har kulturevenemang på jiddisch arrangerats. Hårdrockbandet Dibbukim, som sjunger på jiddisch, har gjort spelningar i Lund och i Göteborg i samarbete med de lokala jiddischföreningarna Kulturföreningen 1945 i Malmö och Föreningen för jiddischkultur i Göteborg. På Victoriateatern i Malmö uppträdde Louisa Lyne med sånger på jiddisch tillsammans med ensemblen Di Jiddische Kapelye. Lokalföreningen i Göteborg har under året arrangerat sångaftnar, musik, poesi och andra evenemang. 42

Tidskriften Dos Bletele kom ut med fyra nummer under 2013. Dos Bletele är den enda svenska tidskriften som skrivs helt på jiddisch. Den gavs ut första gången 2011 och har sedan dess kommit ut med fyra nummer per år. Kursverksamhet på jiddisch Lunds universitet erbjuder från och med hösten 2012 kurser i jiddisch, även på distans. Undervisningsspråket är engelska och kursen vänder sig till både svenska och internationella elever. Under det första läsåret (från ht-12 till ht-13) deltog 32 studenter fördelade på fem kurser från nybörjarnivå till kandidatnivå. 18 Studiecirklar i jiddisch har under 2013 fortsatt sin verksamhet på flera orter i landet. Tre studiecirklar på olika nivåer har hållits i Stockholm i Sällskapet för jiddisch och jiddischkulturs regi. En nybörjar- och fortsättningskurs i jiddisch har hållits av lokalföreningen, och i Malmö har Kulturföreningen 1945 (en lokalförening till Sveriges Jiddischförbund) hållit en studiecirkel i jiddisch tillsammans med Folkuniversitetet. 6.8 Meänkieli Intresset för meänkieli och tornedalska språk- och identitetsfrågor växer i hela landet, och antalet samråd och samarbeten mellan myndigheter och företrädare för meänkielitalare blir fler. Det framgår av Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametingets årsrapport om tillämpningen av minoritetslagen 2013 (Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget 2013). Trots de insatser som görs till stöd för de nationella minoritetsspråken, främst inom förvaltningsområdena, återstår dock mycket innan myndigheterna kan sägas leva upp till de skyldigheter de har enligt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget 2013). Ett av de största problemen är bristen på anställda på myndigheterna som kan tala meänkieli och som kan göra det möjligt för meänkielitalare att kommunicera med myndigheterna. Särskilt viktigt är det att anställa personer som talar meänkieli till barn- och äldreomsorgen. Även public service måste ta sitt ansvar och öka sitt utbud på meänkieli (Granskningsnämnden 2013). Under hösten fattade Svenska Akademien beslutet att göra 15 juli till officiell bemärkelsedag för tornedalingar. Från och med 2015 kommer dagen att föras in i almanackan. STR-T (Sveriges tornedalingars riksförbund) har dessutom beslutat att överta rättigheterna och mönsterskyddet till den blå-gul-vita flaggan som fått namnet Meänflaku. Meänkieli i medier Flera nystartade medieprojekt sjösattes under året. Föreningen Meänmaa startade under våren 2013 radiostationen Raatiu Väslänranta (Radio Älvstranden) som sänder nyheter, kultur, debatt och musik på meänkieli. Det första programmet sändes i april direkt från Meänmaas litteraturdag i Övertorneå. Sändningarna har därefter skett med jämna mellanrum. Utöver nyhets- 18 Information via mejl och telefonsamtal med Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet. 43

sändningar vill radiostationen också förmedla språkbad och andra revitaliseringsprojekt som föreningen Meänmaa driver. Under december visade SVT en programserie på meänkieli: Raja Gränsen, om unga meänkielitalare och deras språk och identitet. Tv-serien behandlar ämnen som reggae på meänkieli, första sms-romanen på meänkieli och meänkielins framtid. Public service-bolagens utbud på meänkieli är dock för litet, enligt ett yttrande från Granskningsnämnden för radio och tv, som lades fram i juni. I bedömningen av 2012 års programutbud menade Granskningsnämnden att SVT och UR inte uppfyllt sändningstillståndets krav gällande meänkieli och romska. Nämnden pekar på det faktum att antalet sändningstimmar på meänkieli varit för lågt i flera år och att det under stora delar av året inte förekom några sändningar alls på meänkieli. Under delar av året bestod utbudet bara av Sveriges radios lokala sändningar, vilket inte är tillfredsställande eftersom hälften av de som talar meänkieli bor spridda över landet (Granskningsnämnden 2013). Läs mer om yttrandet på s.31. Språk- och kulturhändelser En rad kulturhändelser anordnades under året. Projektet Laakso Chikks har arbetat vidare och arrangerat flera träffar. Laakso Chikks är ett mentorsprogram som satts igång av STR-T och Ungdomsstyrelsen och som vänder sig till tjejer mellan 12 och 25 år som har koppling till Tornedalen och/eller meänkieli och som tillsammans med en äldre mentor vill utforska sin tornedalska identitet. Projektet har inspirerats av ett liknande samiskt projekt: Nieda-Chicks in Sapmi. I mars höll Tornedalingar i Stockholm årsmöte. Mötet kombinerades med en författarträff med kriminalförfattaren Tove Alsterdal, som kommer från Torndalen och som också skildrar hembygden i sina böcker. Tornedalingar i Stockholm anordnade också en vårfest i april med musikunderhållning och dans vid Norra Hammarbyhamnen. I månadsskiftet maj juni arrangerades ytterligare en kulturfestival i Stockholm Tornedalsfesten. Arrangör var Lapplands kulturbyrå och programmet bestod av föreläsningar, musikuppträdanden och en gudstjänst. Föreningen Tornedalingar i Umeå arrangerade i april en musikafton i Umeå stads kyrka. Förutom att det framfördes tornedalsk musik och sång, berättade musikforskaren Marja Mustakallio om sin forskning och om sin bok om musik i Tornedalen under hundra år. I Uppsala bildades under året en ny lokalavdelning till STR-T: Tornedalingar i Uppsala. Efter föreningens bildande i september hann föreningen hålla flera medlemsmöten och två samrådsmöten med kommunen, och hade i slutet av året ett 50-tal medlemmar. Under året har Pajala kommun tagit fram en ordbok med ord och fraser på meänkieli för personal inom äldreomsorg och hemtjänst. Ordboksprojektet finansierades med hjälp av statsbidraget som Pajala får som förvaltningskommun för meänkieli. En ny barnbok på meänkieli för åldersgruppen 6 9 år har också getts ut. Boken är finansierad av Leader Tornedalen, Kukkolaforsen Turist och Konferens, Fiskemuséet i Kukkolaforsen och Haparanda kommun. Överskottet går till en ideell förening som heter Patans och Sikens vänner, som har till uppgift att värna fiske och fiskekultur i Tornedalen 44

6.9 Romska 2013 har varit ett år då romer som grupp hamnat i fokus i nyhetsrapporteringen på ett sätt som tydliggjort utsattheten hos romer i det svenska samhället. Dagens Nyheters avslöjande av polisens register över romer i september skapade en stor debatt om integritet och rasism. Frågan om hitresta romers utsatta situation har också varit en mycket omdiskuterad fråga i medier under 2013. Även om debatterna som följde på avslöjandet av registren, och den växande debatten om socialt och ekonomiskt utsatta romer som kommer till Sverige från andra främst handlar om romers civila och politiska rättigheter, är de sociala och kulturella rättigheterna tätt sammanflätade med dessa. Det gäller även de romer som har bott lång tid i Sverige eller som är födda här. Avslöjanden om registrering av romer försvårar möjligheten till öppenhet mellan romer och majoritetssamhället, inte bara i politiska frågor utan också i kulturella. Språket är, och har varit, ett starkt sammanhållande kitt för romska grupper, och delaktighet i en språkgemenskap har fungerat som ett skydd gentemot majoritetssamhället ända in i modern tid. Att arbeta med romskans skriftspråk, att standardisera olika romska varieteter och göra språket tillgängligt för allmänheten, är följaktligen en process som kräver en viss grad av tillit från de romska grupperna gentemot majoritetssamhället en tillit som tar skada när romers integritet överträds på det sätt som Polisen gjorde sig skyldig till i och med registren. För att det romska språket ska kunna bevaras i Sverige på sikt är det dock viktigt att det språkvårdande arbetet med romskan fortsätter, i enlighet med de skyldigheter Sverige förbundit sig till genom Europarådets konventioner och lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Språk- och kulturhändelser Att det romska språket fortsätter att vara relativt osynligt i det offentliga rummet konstaterades av regeringen i samband med presentationen av Romastrategin där stärkandet av det romska språket ingår i ett åtgärdsprogram med målet att skapa jämlikhet mellan romer och icke-romer i Sverige (Arbetsmarknadsdepartementet 2012e). Samtidigt finns det tecken på ett växande intresse för och nyfikenhet på romsk kultur och romska frågor bland allmänheten. Ett antal utställningar om romskt språk och kultur som hållits under 2013 har lockat många besökare. När Göteborgs stadsmuseum räknade besökssiffror för utställningen Vi är romer möt människorna bakom myten, som visades från mars 2013 till februari 2014, kunde man konstatera att utställningen setts av över 100 000 besökare. Utställningen bygger på intervjuer, foton och filmer gjorda med eller av romer, framtagna i ett nära samarbete mellan romska aktivister, frilansare och Göteborgs stadsmuseum. Materialet beskriver romernas vandring från Indien till Europa och den historia, språk och kultur de burit med sig. På grund av det stora intresset kommer utställningen att visas i en mindre upplaga i Stockholm på Forum för levande historia från hösten 2014 till våren 2015. Vi är romer fick pris som årets utställning 2013 av föreningen Forum för utställare (www.forumforutstallare.se). I Uppsala visade Upplandsmuseet under sommarmånaderna en utomhusutställning om romer: Romska röster. Med porträtt på stora skärmar lät man olika romska grupper berätta om den romska kulturen och det romska språket. Arrangörernas syfte med utställningen var att 45

bidra till samtal och reflektioner kring rasism, utanförskap och marginalisering. Utställningen fortsatte under året att ställas ut i Västerås, Tierp, Eskilstuna och Enköping. Under 2014 kommer utställningen att turnera runt om i landet och avslutas med en utställning i Stockholm hösten 2014 (Kulturstiftelsen 2013). En annan utställning som turnerat runt om i landet under året är Romernas nordiska kulturhistoria som arrangerades av Romska Kulturcentret i Malmö och genomfördes i samverkan med Romska ungdomsförbundet. Utställningen visade bland annat bilder, textilier och autentiska romska trävagnar som romer tidigare levt i. Utställningen turnerade i Malmö, Ljungby, Stockholm och Västerås från juni till september 2013. Romernas nationaldag firades som vanligt den 8 april i olika delar av landet. På Upplandsmuseet i Uppsala visades flera dokumentärfilmer och en spelfilm i samarbete med Sveriges Internationella Roma Filmfestival. I Tensta utanför Stockholm hölls konferenser och föreläsningar varvat med musik- och kulturevenemang. Romska Kulturcentrumet i Malmö firade i Folkets park med mat och underhållning. Språkrådet och Skolverket genomförde i maj 2013 sitt årliga språkvårdseminarium i romska, det sjätte i ordningen, som invigdes av Språkrådets chef Ann Cederberg. Även det här året hade en utländsk romsk föreläsare bjudits in. Hristo Kychukov, professor i psykolingvistik och gästprofessor vid universitetet i Berlin, föreläste om språkanvändning och identitet. I övrigt talade bland annat Ivett Larsson och Josefine Ekroth från Kammarkollegiet om auktorisationsprocessen för tolkar och översättare samt vad romska översättare och tolkar bör tänka på inför en eventuell auktorisation i romska. Vid seminariet deltog modersmålslärare i romska samt lärarassistenter och stödjare i förskola och skola, romska tolkar och översättare samt författare, företrädare för romska medier och andra som i sitt arbete använder sig av det romska språket. Inom ramen för Romastrategin har Skolverket i samarbete med romska företrädare arbetat med en rad läroböcker och informationsmaterial under året. Bland annat har en handbok tagits fram för romska ungdomar i syfte att tillhandahålla information om romsk kultur och samtidigt ge romska ungdomar viktiga fakta inom områden som är viktiga för dem i det svenska samhället, t.ex. om jobbsökande. Handboken kommer att finnas på svenska, arli, kelderasch, lovari och polsk romani. För ungdomar i grundskolan har Romska ungdomsförbundet tagit fram informationsmaterial i form av texter och bilder Vi läser om romer som beskriver romska gruppers historia, kultur och språk, och som är tänkt att användas i grundskolans undervisning om nationella minoriteter. För yngre barn har Skolverket i samarbete med förlagen Romani Glinda och ERG Förlag översatt flera sagor och berättelser från svenska och engelska till arli, kelderasch och lovari. Ett arbete med att ta fram en lärobok i kale har också pågått under året och beräknas bli klart i början av 2014. Utöver skrifterna har Skolverket arbetat med två webbprojekt. Det ena är ett multimedialt informationsmaterial om resanderomers språk och kultur som presenteras på Riksförbundet för folkmusik och dans webbplats (www.rfod.se). Materialet består av filmer, berättelser och intervjuer och är också tänkt att användas som undervisningsmaterial i grund- och gymnasie- 46

skolan. 19 Ett annat webbprojekt på Skolverkets webb Tema Modersmål är en digital bild- och ljudordlista där 1 800 substantiv beskrivs i text, bild och ljud. Under 2013 har Romska ungdomsförbundet arbetat med att komplettera ordlistan med inläsningar av ord på kelderasch och arli. De har också gjort översättningar till polsk romani och kale. Även utanför Skolverkets uppdrag har det getts ut böcker på romska under året. Kabusa förlag har publicerat en sagobok med romska sagor: Det var en gång som inte var. Sagorna är återberättade av Bagir Kwiek och Monica Hirsch och illustrerade av Jonas Rahm. Det är troligtvis första gången som romska, muntligt berättade sagor ges ut i en samlad volym på svenska. Bokförlaget Podium och den romska ungdomstidningen Le Romané Nevimata utlyste i november 2012 en skrivtävling. Bidragen skulle handla om att vara ung rom i dag och vara en kapitelbok på minst 50 sidor. Det vinnande bidraget blev 5768 visningar på YouTube en berättelse om en ung romsk tjej som växer upp mittemellan den romska och den svenska kulturen. Romastrategin I februari 2012 fattade regeringen beslut om en strategi för romsk inkludering för perioden 2012 2032, kallad Romastrategin (Arbetsmarknadsdepartementet 2012e). Målet för strategin är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha lika goda förutsättningar i livet som en ickeromsk 20-åring. Strategin ska arbeta med att ge romer tillgång till de rättigheter de redan formellt sett har, inom flera olika samhällsområden där språk- och kulturfrågor ingår. 20 Regeringen slår i Romastrategin fast att det är viktigt att romers språk och kultur synliggörs, bevaras och utvecklas i enlighet med de mål som formulerats i minoritetsreformen, något som inte skett i den utsträckning man hoppats på. Som en del av Romastrategin har ett antal statliga myndigheter fått särskilda uppdrag som de redovisar till Länsstyrelsen i Stockholms län, som samordnar arbetet med strategin. En av de myndigheter som har ett särskilt ansvar är Skolverket, som under 2012 fick regeringens uppdrag att öka produktionen av läromedel på alla varieteter av romska för barn, unga och vuxna (Arbetsmarknadsdepartementet 2012b). Ett annat av Skolverkets uppdrag inom strategin har bestått i att bidra med en beskrivning av romska barns utbildningssituation, från förskola till gymnasium. Ett mål i projektet har varit att ta fram goda exempel för att öka andelen romska barn i förskolan samt att få fler romska barn att gå ut grundskolan med godkända betyg. I projektet har Skolverket låtit förskolechefer och rektorer på grund- och gymnasieskolor i de så kallade pilotkommunerna besvara en enkät. 21 Skolverket har, i samarbete med Södertörns högskola, också genomfört en 19 Materialet kommer också att vara tillgängligt på Skolverkets webbplats Tema Modersmål: http://modersmal.skolverket.se. 20 Mer information om Romastrategin kan man hitta på regeringens webbplats: http://www.regeringen.se/sb/d/17342 21 Inom Romastrategin har fem pilotkommuner utsetts för ett fördjupat arbete under 2012 2015. Pilotkommunerna arbetar med utvecklingsfrågor kopplade till romers situation inom områdena utbildning, 47

kvalitativ studie om romska barns skolsituation. Rapporten bygger på dokumentstudier, intervjuer och samtal med romer och icke-romer i pilotkommunerna. Rapportens främsta fokus har legat på frågan om romska barns frånvaro i skolan. Man pekar framför allt på en missriktad välvilja hos lärare och pedagogisk personal att behandla alla lika, vilket får som konsekvens att romska barns särskilda situation osynliggörs. Ökad kunskap bland all personal i skolan om romernas historia, språk, kultur och nutida situation är avgörande för att romska barns utbildningssituation ska kunna förbättras, menar rapportförfattarna (Rodell Olgaç & Angelina Dimiter-Taikon 2013). 6.10 Samiska De samiska språken blir långsamt synligare i samhället, bland annat tack vare att det kommer upp fler vägskyltar på samiska. Skyltning är ett område som Samiskt språkcentrum särskilt uppmärksammat i sin årsrapport om de samiska språken 2013. Samiskt språkcentrum har, i samarbete med Attje (Svenskt Fjäll- och Samemuseum), översatt ord som underlättar skyltning, och som finns tillgängliga på Sametingets webbplats. I dagsläget finns nu samiska ortnamnsskyltar uppsatta på ca 190 platser i landet. Man konstaterar i rapporten att många förvaltningskommuner vill börja skylta på samiska men att arbetet med vägskyltar är tidskrävande och kostsamt. Frågorna om samisk skyltning tar dessutom lång tid att utreda eftersom ortnamnen på skyltarna måste stämma överens med ortens benämning. För att de samiska språken ska kunna revitaliseras krävs dock fler språkmiljöer där samiskan kan börja användas, både i skolan och i samhället i övrigt. Även i de traditionella språkmiljöer där samiskan haft en stark ställning, som i rennäringen, krävs ett medvetet arbete med att bevara samiska miljöer så att de samiska språken fortsätter att utvecklas, menar Sametinget och Samiskt språkcentrum i sin årsrapport för 2013. 22 Tillgången till modersmålsundervisning är dessutom för dålig i skolan och en bakomliggande orsak till det kan vara bristande engagemang från kommunen eller andra huvudmän, menar man i rapporten (Sametinget 2013). En annan fråga som lyfts i årsrapporten är behovet av aktuell statistik över hur många som talar samiska. Avsaknaden av statistik gör att minoritetspolitiken blir svårare att följa upp och utvärdera, enligt Samiskt språkcentrum. Språk- och kulturhändelser Under 2013 har dock flera revitaliseringsprojekt med koppling till samiska språk varit igång, särskilt när det gäller sydsamiskan. I en intervjustudie har Leena Huss, professor i finska från Hugo Valentin-centret vid Uppsala universitet, intervjuat barn och föräldrar i Vilhelmina och arbete, hälsa och social omsorg. Kommunernas arbete ska sedan fungera som goda exempel för landets övriga kommuner (http://www.regeringen.se/sb/d/15731/a/183852). 22 Samiskt språkcentrum är en del av Sametinget och finns på två orter; dels i Dearna/Tärnaby, dels i Staare/Östersund. Det är Samiskt språkcentrum som utarbetar de årliga lägesrapporterna för de samiska språken som formellt sett ges ut av Sametinget. 48

Storumans kommun om deras förhållande till det sydsamiska språket. En slutsats av studien är att de senaste 15 årens språkpolitik haft en avgörande betydelse för sydsamiskan. Minoritetsreformen och språklagen har bidragit till att det blivit lättare att tala sydsamiska och att det bland sydsamer skett ett minoritetspolitiskt uppvaknande som resulterat i att samerna börjat resa frågor om egenmakt. Leena Huss studie kommer att utgöra en del i en större rapport: Samiskan är som en superkraft! Upplevelser av sydsamisk revitalisering i Sverige (www.rj.se). I oktober arrangerade Samiskt språkcentrum och de norska språkcentrumen ett sydsamiskt språknätverksseminarium i Östersund. Seminariet hade temat Det nya samiska språket och språkrevitalisering. Deltagare kom från både Norge och Sverige. I samband med seminariet släppte Samiskt språkcentrum boken Jag tar tillbaka mitt språk. Boken är en svensk översättning av en norsk förlaga, men den svenska versionen har utökats med material från en kurs om språkspärrar som arrangerades i Östersund 2011 2012. Kursen vände sig till samisktalande som ville arbeta med att övervinna den psykologiska spärren mot att tala samiska (www.minoritet.se). Ett nytt EU-projekt inleddes under 2013 mellan Áttje (Svenskt Fjäll- och Samemuseum) och Árran (lulesamiskt centrum i Norge): Det samiska språket tre generationer berättar (Giela muitalusat/giela giehto). I projektet intervjuas tre generationer samer i Jokkmokksoch Tysfjordsområdet i Norge. I intervjuerna får samer själva berätta om när, var och med vem de vill använda samiskan och vilket stöd de behöver för att hålla samiskan levande. Till projektet har man knutit andra aktiviteter som ett språkseminarium, en grafittiblogg för språkspanare skolbarn och ungdomar som undersöker platser i samhället där de möter det samiska språket. Under våren 2013 kom en ny nordsamisk-svensk ordbok, sammanställd av Mikael Svonni, professor i samisk språkvetenskap vid universitetet i Tromsø i Norge. Ordboken innehåller mer än 15 000 samiska ord, både traditionella och nya. Den samisk-svenska delen ger för en del ord förslag på hur de kan användas. Bokens främsta syfte är att användas på universitetskurser i samiska. Samernas nationaldag firades den 6 februari. Dagen uppmärksammades på olika håll i landet, bland annat i Malmö där man hade arrangerat diskussioner om urbana samer i städer. Det årliga evenemanget Sápmi Awards hölls i juni 2013. Priser delades ut till årets renskötare (Nils Åsfot), till samisk matkonst och kunskap (Vegard Stormo) samt till samisk design och konst duodji (Martin Kuorak). Sápmi Awards har som syfte att årligen lyfta fram den samiska kulturen och traditionen under festliga former. I Västerbotten startade under året Studieförbundet Vuxenskolan i samarbete med Norrlandsoperan en jojkkör för barn från sex år och uppåt. Kören vänder sig till barn inom Västerbotten, i Arvidsjaur och i Arjeplog, och fick bland annat representera sin del av Sápmi under invigningen av Kulturhuvudstadsåret 2014. Böcker och läromedel Få böcker på samiska ges ut i Sverige. Det har Samiskt språkcentrum upprepade gånger påpekat i sina lägesrapporter. Trots att det finns en större utgivning i Norge är det viktigt att även den svenska sidan av Sápmi ger ut böcker som skildrar förhållanden på den svenska sidan. 49

Under året har dock två böcker getts ut av Samiskt språkcentrum som handlar om revitaliseringen av de samiska språken: Jag tar tillbaka mitt språk/mov Gielem bååstede vaaltam, som är en översättning till svenska från norska med en sydsamisk sammanfattning. Boken är ett resultat av en kursverksamhet riktad till sydsamiska talare som i syfte att bryta språkspärrar använt sig av KBT (kognitiv beteendeterapi). Sylvia Sparrock som arbetat i projektet har intervjuats av minoritet.se om projektet (www.minoritet.se). En annan bok med revitaliseringstema som kom ut under 2013 var En bok för dig som vill återta ditt språk/giele aelhkie guedh, av Patricia Fjellgren, som är språkkonsulent på Samiskt språkcentrum, och professor Leena Huss från Uppsala universitet. En rapport om metoder för språkinlärning har också getts ut av Umeå universitet. Rapporten 10 tips för lyckad språkinlärning för mentorer och lärlingar är resultatet av ett ettårigt mentorsprogram vid universitetet. Samiskt språkcentrum arbetar nu vidare med mentorsprogrammet och kommer att starta ett liknande för umesamiska under 2014 (Samiskt språkcentrum 2013). För förskolebarn har Samiskt språkcentrum, tillsammans med Samiskt informationscentrum, tagit fram en kunskapslåda som innehåller sagor, spel och sånger på samiska och svenska. Lådan har delats ut till de över 400 förskolorna i det samiska förvaltningsområdet. Syftet är att inspirera fler pedagoger att arbeta aktivt med samiska i förskolan. För barn och ungdomar har Samiskt språkcentrum utvecklat ett hjälpmedel för att lära sig det sydsamiska språket: OAHPA Åarjel! Programmet är nätbaserat, kan anpassas till olika kunskapsnivåer och passar därför också för vuxna. Två nya barnböcker på sydsamiska kom ut i mars 2013 efter en skrivtävling arrangerad av det sydsamiska kulturcentrumet Gaaltije. Böckerna vänder sig till barn mellan 3 och 7 år och är inte översatta utan skrivna direkt på sydsamiska. Utgivningen finansierades med medel från, förvaltningskommunerna, Sametinget och Regionförbundet Jämtland. Barntidningen Bamse kommer sedan i maj 2013 ut på nordsamiska. Med hjälp av stöd från norska sametinget kan förlaget översätta tidningen till nordsamiska. Samiska i medier I februari 2013 antog Sametinget ett handlingsprogram för samisk mediepolitik. Några punkter i programmet är att public service-bolagens ansvar för de samiska språken bör stärkas, bland annat genom att det skrivs in en paragraf om samiska i sändningstillståndet. Man pekar också på betydelsen av ett nytt nordiskt system för att stödja tidningar och tidskrifter på både den svenska och den norska sidan av Sápmi. Främst skulle man vilja se en dagstidning på samiska som kan läsas i båda länderna och som finns i en nätupplaga för att därmed ha möjlighet att nå en större publik. Sändningar på samiska i utbildningsradion har ökat betydligt under 2013 i jämförelse med året innan. I februari började Sveriges Radio Sameradion sända ett nyhetsprogram: Radio Sápmi, som sänds på eftermiddagarna i P2 i Sápmi, i P6 i Stockholm och på webben. Radio Sápmi är ett nyhetsprogram som till största delen sänds på samiska, och som har fokus på vad som händer i det samiska samhället. 50

Under året har Utbildningsradion (UR) också arbetat med ett projekt på nordsamiska: Radioskrivarklubben nordsamiska. Projektet började på Sameskolan i Gällivare under våren 2013 där UR genomförde berättarverkstäder under två dagar då barnen fick skriva berättelser på nordsamiska. På UR arbetade man sedan om berättelserna till radiomanus som spelades in på Sveriges radios lokalavdelning i Luleå. Elever från Kungliga Musikhögskolan fick sedan uppdraget att lägga till ljudeffekter och komponera musik till berättelserna som sändes i början av 2014. 6.11 Svenskt teckenspråk Det svenska teckenspråket har varit aktualiserats inom flera områden under året. Det är dock framför allt inom public service-televisionen som svenskt teckenspråk varit synligt för allmänheten. Stora evenemang som Melodifestivalen har haft teckenspråkigt inslag och tv-serier har producerats på svenskt teckenspråk. Inom språkforskningen har det publicerats avhandlingar som bidrar till kunskaper om barns språkutveckling och deras språkliga situation. Inom de nordiska länderna har det genomförts åtgärder för att främja teckenspråkens ställning. Däremot kan det inte sägas att språklagen har gjort några större avtryck i reformarbetet för det svenska teckenspråket. Många förändringar som påverkar de nationella minoritetsspråken gäller inte för det svenska teckenspråket, trots att det ges samma ställning i lagen. Ett exempel är modersmålsundervisningen, där det svenska teckenspråket behandlas på samma sätt som övriga minoritetsspråk och inte ges någon särställning som de nationella minoritetsspråken har. Språklagen räcker inte till för att driva igenom de förändringar som efterfrågas, och bland teckenspråkiga finns önskemål om att det svenska teckenspråket ska bli ett av de nationella minoritetsspråken. Många tror att det skulle skynda på de politiska beslut som är nödvändiga för att stärka det svenska teckenspråkets ställning. Språkpolitik Meritpoäng ges för svenskt teckenspråk Det har trots allt skett en del genombrott på det språkpolitiska området för det svenska teckenspråket, såväl på riksnivå som på regional nivå. Under året tog regeringen ett beslut om att studier i svenskt teckenspråk ska ge meritpoäng för vidare studier vid högskolan. Som ett första steg ändrades en bestämmelse i gymnasieförordningen som gör det möjligt att välja ämnet svenskt teckenspråk för hörande i stället för moderna språk (2010:2039, kap. 4, 10 a ). Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 2013. Därnäst gjordes ändringar i högskoleförordningen som började gälla den 1 februari 2014. Som meritkurser räknas svenskt teckenspråk för hörande jämte moderna språk, engelska och matematik (7 kap. 18 ). Universitetsoch högskolerådet har fått i uppgift att ta fram föreskrifter om vilket meritvärde slut- och avgångsbetyg ska ge från höstterminen 2000 fram tills de nya bestämmelserna träder i kraft (Promemoria U2013/983/UH). 51

Flyktingmottagning för teckenspråkiga permanentas Migrationsverket har sedan 2009 tillsammans med Västanviks folkhögskola, Sveriges Dövas Riksförbund och Leksands kommun bedrivit en försöksverksamhet med att ta emot teckenspråkiga asylsökande. Resultatet av försöksverksamheten har fallit väl ut och permanentades under 2013. Västanviks folkhögskola utanför Leksand bedriver vuxenutbildning för teckenspråkiga. Många elever kommer från andra länder och det finns lång erfarenhet av att ta emot elever med utländsk bakgrund. Döva asylsökande har annars slussats till kommunernas flyktingmottagningar, som saknar kunskaper och beredskap att ta emot dem. Det var skälet till att Migrationsverket tog kontakt med Västanviks folkhögskola och Sveriges Dövas Riksförbund för att tillsammans inleda ett projektsamarbete med Leksand kommun. Projektet har delvis finansierats med pengar från Europeiska flyktingfonden. Erfarenheterna av projektet kommer att spridas till andra europeiska länder (www.migrationsverket.se). Tolktjänstutredningen försenas När Tolktjänstutredningen blev klar i december 2011 väntade många på att den skulle sändas ut på remiss. När så inte skedde befarades bland teckenspråkiga att utredningen lagts i malpåse. I slutet av november höll Socialdepartementet ett möte med intresseorganisationer för döva och hörselskadade för att ta reda på vilka frågor organisationerna anser behöver belysas i utredningsdirektivet till en ny departementspromemoria. Departementet gav beskedet att frågan ska prioriteras under våren 2014. En proposition om lagändring kan läggas tidigast i december 2014 (www.sdr.org). Örebro kommun ger service till teckenspråkiga Örebro kommun anställde under 2013 teckenspråkiga kommunvägledare till ett nytt servicecentrum, som öppnade den 1 februari 2014 (www.orebro.se). Servicecentrumet har anställt kommunvägledare som talar 13 olika språk, däribland svenskt teckenspråk. Målet är att förenkla för medborgarna och effektivisera arbetet i kommunens förvaltningar. En annan service som inrättades för teckenspråkiga i Örebro under 2013 var tolkning av kommunens fullmäktigemöten. Dessa möten är offentliga och sänds via webben. En teckenspråkstolk finns i bild som översätter det som sägs vid mötena. Men förändringen genomfördes först efter hård kritik från den lokala dövföreningen (www.svt.se). Nordiskt samarbete kring teckenspråken Det finns en tradition av språksamarbete mellan de nordiska länderna, men det har främst gällt de nationella talade och skrivna språken i Skandinavien. De nationella teckenspråken har levt i skymundan, trots att det finns ett välutvecklat samarbete mellan dövorganisationerna och språkforskare i Norden. Under de senaste åren har de nationella teckenspråken lyfts fram i olika språkpolitiska sammanhang, vilket har gjort dem mer synliga. Ett samarbete mellan de nordiska länderna när det gäller språkvård i de nationella teckenspråken håller på att utvecklats. Startskottet för samarbetet ägde rum vid ett nordiskt arbets- 52

seminarium för språkvårdare i teckenspråk som hölls i Köpenhamn den 22 23 mars 2012. Ett tjugotal personer från sju nordiska länder deltog (inklusive deltagare från Grönland och Färöarna). Vid seminariet diskuterades de nordiska teckenspråkens ställning och vilka samarbetsprojekt som kan utvecklas. Det fanns ett intresse av att utveckla det nordiska samarbetet och det uttrycktes ett behov av att ha återkommande träffar. Som ett resultat av seminariet upprättades en blogg med namnet Nordiska teckenspråk (http://nordiskateckensprak.wordpress.com), där deltagarna i teckenspråksnätverket kan sprida information om det nordiska samarbetet samt sprida nyheter om teckenspråken inom Norden. Ansvarig för bloggen är för närvarande Språkrådet i Sverige. Teckenspråksnätverket är löst knutet till det nätverk som finns mellan de nordiska språknämnderna, och som delvis finansieras med pengar från Nordiska ministerrådet. Förutsättningarna för teckenspråksarbetet i de nordiska länderna skiftar dock. En del länder har anställda språkvårdare, en del arbetar via intresseorganisationer för döva med små ekonomiska resurser. Nordiska Rådet föreslog i september 2013 att avsätta särskilda pengar för det nordiska teckenspråkssamarbetet. Frågan behandlas för närvarande hos Nordiska ministerrådet och ett beslut väntas under 2014. Arbetsgrupperna är sammansatta av representanter för olika nordiska länder. Ett av dessa samarbeten ledde till att ett nordiskt seminarium om teckenspråkskorpusar genomfördes under 2013. Det är tydligt att nordiska länder följer den språkpolitiska utvecklingen för teckenspråken i sina grannländer. Inom flera områden kan Sverige sägas vara föregångare, t.ex. lagskyddet för det svenska teckenspråket och inrättandet av språkvårdartjänster för det svenska teckenspråket hos Språkrådet 2007. En liknande utveckling ses nu i de andra nordiska länderna. Det finns språkvårdare för teckenspråk i Sverige, Finland, Island och Norge. Arbetet är inte alltid knutet till nationella språknämnder. Det är bara Språkrådet i Sverige och i Norge som har anställda språkvårdare. I Finland har det funnits en teckenspråksnämnd sedan 1996 knuten till Institutet för de inhemska språken och på Island etablerades en teckenspråksnämnd 2011, vilket regleras i den isländska språklagen. Ledamöterna i nämnderna får ett arvode för sitt arbete. I Danmark, på Färöarna och på Grönland finns det ännu inga språkvårdare för teckenspråk. I dessa länder är det i stället de nationella dövförbunden som arbetar för att förbättra teckenspråkens ställning. Men förbunden har begränsade resurser och har svårt att driva det språkpolitiska arbetet på egen hand. I Danmark har oppositionspartierna under 2013 tagit fram ett lagförslag om att ge den danska språknämnden i uppdrag att arbeta med det danska teckenspråket. Reaktionerna på förslaget har varit blandade. Danska språknämnden har traditionellt ägnat sig åt det danska språksystemet och inte åt andra språk i Danmark. Att frågan behandlas i folketinget har satt det danska teckenspråket i blickpunkten och det är troligt att någon form av språkvård för teckenspråk kommer att etableras (www.ft.dk). I Finland har det under året pågått diskussioner om att stifta en speciell teckenspråkslag. I finska grundlagen ges döva rättigheter till sitt språk och sin kultur. Detta skydd har dock upplevts som otillräckligt av de teckenspråkiga. Bland annat framgår det inte av lagtexten att det finns två teckenspråk i Finland: det finska och det finlandssvenska. Särskilt det finlands- 53

svenska teckenspråket är hotat, eftersom det inte längre finns dövskolor som använder det finlandssvenska teckenspråket i undervisningen. Justitieministeriet har tillsatt en arbetsgrupp som ska ta fram ett lagförslag senast i april 2014. I arbetsgruppen sitter representanter för Justitieministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet, Utbildningsstyrelsen, Finlands Dövas Förbund och Finlandssvenska teckenspråkigas riksförbund. Nordiskt seminarium om teckenspråkskorpusar Språkrådet i Sverige arrangerade i samarbete med Professionshøjskolen UCC i Köpenhamn och Finlands Dövas Förbund riksförbund ett nordiskt seminarium om teckenspråkskorpusar i Köpenhamn 12 13 december 2013. Målet med seminariet var att diskutera hur teckenspråkskorpusar kan användas för olika ändamål: forskning, rådgivning, lexikografiskt arbete och tolkning. Omkring 40 personer anmälde sig till seminariet, vilket visar att intresset för korpusar är stort. Det är också ett tecken på att behovet av samarbete kring teckenspråken är stort (http://nordiskateckensprak.wordpress.com). Att skapa parallellkorpusar för de nordiska teckenspråken innebär att släktskapen mellan språken kan studeras djupare. I Sverige finns en teckenspråkskorpus sedan 2012. Finland har just påbörjat ett projekt som ska ta fram en teckenspråkskorpus, men även i de andra nordiska länderna diskuteras detta. Eftersom teckenspråken saknar skriftspråk måste man först göra transkriptioner av det videoinspelade teckenspråksmaterialet till skrift, så att det blir sökbart i datorer. Att ta fram teckenspråkskorpusar är därför ett tidskrävande arbete som kräver en annan arbetsmetod än den som används för textkorpusar. Detta har medfört att teckenspråkskorpusarna fortfarande är små. Forskning om teckenspråkiga barns språksituation och om det svenska teckenspråket Det är inte ofta som avhandlingar om teckenspråkigas språksituation läggs fram, men under året har tre viktiga doktorsavhandlingar inom området pedagogik publicerats. En licentiatavhandling har också bidragit till ökande kunskaper om det svenska teckenspråket. Generellt kan man säga att forskning om svenskt teckenspråk och språkutveckling på teckenspråk inte är något som prioriteras av forskningsfonder. När det gäller forskning om döva och hörselskadade barn avsätts det mer medel till forskning inom naturvetenskapliga och medicinska områden. Exempel på sådan forskning är studier av språkutveckling hos barn med hörselimplantat, där hörseltekniken står i förgrunden och språkutveckling betraktas som ett resultat av den. I denna typ av forskning har det svenska teckenspråket ofta en underordnad roll eller omnämns överhuvudtaget inte. Tvåspråkig språkutveckling hos tvillingar Specialpedagogen Emelie Cramér-Wolrath har under sju års tid studerat språkstutvecklingen hos tvillingbarn, en flicka och en pojke, som växt upp i en teckenspråkig familj. Föräldrarna är döva, flickan är döv och pojken är hörande. Resultaten publicerades i avhandlingen Acquiring Bimodal Bilingualism Differently: A Longitudinal Case Study of Mediating a Deaf and a Hearing Twin in a Deaf Family (Cramér-Wolrath 2013). 54

Den döva flickan fick ett snäckimplantat vid tre års ålder och fick därmed en användbar hörsel. Syskonens olika förutsättningar påverkade den tidiga språkiga utvecklingen. Båda barnen utvecklade tvåspråkighet, men faserna hos barnen såg olika ut. Det svenska teckenspråket var barnens modersmål, men då talad svenska användes i förskolan och mellan syskonen utvecklades även talat språk hos tvillingarna. Hos flickan utvecklades talet efter att implantatet aktiverats. Det svenska teckenspråket fungerade som motor för talspråksutvecklingen. Hos pojken utvecklades språken parallellt och vid tre års ålder kunde han separera språken. Avhandlingen har bidragit till ökad kunskap om hur barn utvecklar två språk med olika modaliteter. Brist på kunskaper inom det området har i vissa kretsar lett till uppfattningen att teckenspråket kan ha en negativ inverkan på barns talspråksutveckling. Denna studie visar att så inte är fallet. Snarare är det tvärtom, behärskning av tecknade språk stöder i det här fallet utveckling av talat språk. Specialpedagogiska Skolmyndigheten gav senare under året ut en FOU-rapport som bygger på avhandlingen: Hur händer det?, som kan beställas som trycksak eller laddas ner från SPSM:s webbplats (www.spsm.se). Främmandespråksundervisning för döva har brister Döva elever i specialskolan får inte tillräckliga kunskaper i spanska och engelska. Det är slutsatsen som Karin Allard drar i sin doktorsavhandling Varför gör de på detta viset? Kommunikativa praktiker i flerspråkig språkundervisning med svenskt teckenspråk som medierande redskap (Allard 2013). I studien framgår det att undervisningen ofta är lärarstyrd och statisk, vilket begränsar elevernas aktiva deltagande. Eleverna får främst träna ordförståelse, i mindre grad receptiva, interaktiva och produktiva färdigheter. Diskussionerna sker i princip på svenskt teckenspråk, vilket medför att eleverna inte utvecklar kommunikativa förmågor i de språk de studerar. Allards slutsats är att eleverna i studien inte får de kunskaper som beskrivs i kursplanerna, och eleverna är inte väl förberedda att kommunicera över språkgränserna, som det står i Europarådets utbildningspolitiska målsättningar. De nedslående resultaten förklaras också av att förväntningarna på eleverna i specialskolan generellt sett är låga. Karin Allard föreslår att undervisning i amerikanskt, engelskt och spanskt teckenspråk kan vara ett sätt att komma runt de nuvarande begränsningarna i undervisningen av främmande språk. Skolundervisning med hjälp av hörselteknik I dag opereras många döva barn med hörselimplantat, de flesta får ett så kallat snäckimplantat (inom den medicinska kliniken heter det kokleaimplantat). Många av barnen hamnar sedan så småningom i reguljära klasser i grundskolan. För att eleverna ska kunna uppfatta allt som sägs i klassrummet används hörselslingor och mikrofoner. Ingela Holmberg lade fram sin doktorsavhandling Learning by hearing? Technological framings for participation vid Örebros universitet i oktober 2013 (Holmberg 2013). Avhandlingen kastar ljus över den språkliga situationen i grundskolan för döva barn med snäckimplantat. Ingela Holmbergs studie visar att den kommunikativa situationen för döva elever med snäckimplantat skiljer sig från de hörande klasskamraternas. De döva eleverna är inte delak- 55

tiga på samma sätt som de andra eleverna. De får ofta ta ansvaret för att den kommunikativa situationen ska fungera, men makten över tekniken ligger oftast hos läraren. När lärare stänger av mikrofonen av hänsyn till den döva elevens studiero, innebär det också att eleven utestängs från den talade kommunikationen. Döva elever har också assistenter som följer dem i skolarbetet. Ibland pågår språklig aktivitet mellan assistenten och eleven parallellt med den övriga klassrumsundervisningen, vilket visar att den döva eleven inte alltid betraktas som en del av klassen trots att eleverna befinner sig i samma klassrum. För döva och hörselskadade barn är den visuella kommunikationen minst lika viktig. Barnen är beroende av att se den som talar, eftersom det ger barnen stöd att uppfatta talet. Språkideologin i grundskolan är att undervisning sker med tal och uppfattas med hörseln. Att den visuella kommunikationen är optimal är inte alltid nödvändig. När lärare inte förstår döva elevers behov får dessa en perifer position i klassrummet. Studien sätter fingret på att begrepp som delaktighet och integration är problematisk att hantera i situationer när två olika kommunikativa strategier används. Slutsatsen i studien är att hörselteknik som sådant inte automatiskt gör döva elever delaktiga i klassrumsinteraktionen. Lärare och elever måste få en bättre förståelse av vad det innebär att använda hörselteknik och ta ett gemensamt ansvar för den kommunikativa situationen i klassrummet. Hur man delar på föremål på teckenspråk En annan forskare som intresserar sig för barns språkutveckling i svenskt teckenspråk är Pia Simper-Allen som är verksam vid Stockholms universitet. Som ett led i sitt avhandlingsarbete har hon utvärderat olika stimulusmaterial som kan användas för att mäta barnens språkutveckling. Det saknas standardiserade tester för teckenspråk. Därför måste tester som tagits fram för talade språk anpassas för tecknade språk. Detta arbete har resulterat i licentiatavhandlingen Avbildande verbkonstruktioner i svenskt teckenspråk, som handlar om hur man på svenskt teckenspråk beskriver hur föremål delas på eller bryts isär (www.ling.su.se). Inspelningar och analyser av vuxna personers språkbruk kommer sedan att fungera som referensmaterial i studier av teckenspråkiga barns språkutveckling. Språkrådets arbete Språkrådets ger ut rapporten Se språket barns tillgång till svenskt teckenspråk I september 2013 gav Språkrådet ut en rapport om barns tillgång till svenskt teckenspråk. Rapporten stödjer sig på den forskning som finns inom området och en undersökning om teckenspråkiga förskolor som Språkrådet genomförde 2010. Undersökningen visade att antalet teckenspråkiga förskolor minskar, vilket följer samma nedåtgående trend som för specialskolorna. I specialskolan har antalet teckenspråkiga elever minskat till hälften under de senaste 15 åren, från 600 till drygt 300 elever. Det är oroande att de teckenspråkiga miljöerna för barn och elever blir färre. Barn har i dag sämre möjligheter att lära sig, använda och utveckla det svenska teckenspråket i enlighet med vad språklagen förespråkar. De teckenspråkiga förskolorna och skolorna är en garant för att barnen lär sig det svenska teckenspråket. Barn som bara har tillgång till hörselteknik har i vissa fall svårt att uppfatta det svenska talspråket, vilket kan försena deras språkutveckling. De flesta av barnen har hörande 56

föräldrar som inte behärskar det svenska teckenspråket och därför inte alltid har kunskap om vad hörselnedsättningar innebär för barnens utveckling. Därför är det viktigt att föräldrar får rätt stöd. I rapporten föreslås flera åtgärder som kan bryta trenden, t.ex. att ta emot hörande barn i teckenspråkiga förskolor, att inrätta föräldrastöd som har ett tydligare språkligt fokus och att ge föräldrar bättre möjligheter att lära sig det svenska teckenspråket. Kvaliteten på teckenspråket i förskolorna måste studeras och följas upp. I flera förskolor har personalen bristfälliga kunskaper i svenskt teckenspråk. I stället för svenskt teckenspråk använder de en förenklad teckenkommunikation tillsammans med talet. Rapporten Se språket barns tillgång till svenskt teckenspråk gavs ut i tryckt form i mars 2014 (Lyxell 2013). Språkrådets teckenlista över samhällsord Under 2013 publicerades en teckenlista med etablerade termer som används hos Försäkringskassan och inom arbetsmarknaden. Det finns många svenska termer som har motsvarande etablerade tecken, och det är inte alltid nödvändigt att bokstavera dem med handalfabetet, vilket annars är en vanlig strategi vid inlåning av svenska ord. Denna termlista hjälper språkbrukarna på vägen. Språkrådets teckenlista över samhällsord finns på Språkrådets webbplats. Språkrådet har planer på att ge ut ytterligare termordlistor då det finns ett behov av det, inte minst hos teckenspråkstolkar. Teckenordboksarbete pågår även vid Stockholms universitet (http://www.ling.su.se/teckenspråkslexikon) och via det internationella projektet Spread the sign (http://www.spreadthesign.com), men dessa teckenordlistor är mer generella och innehåller bara allmänna tecken. Svenskt teckenspråk i medierna, litteraturen och scenkonsten Minoritetsspråkspriset till regissör av teckenspråkig teater Josette Bushell-Mingo fick Språkrådets minoritetsspråkspris 2013 för sitt arbete med svenskt teckenspråk inom scenkonsten. Under året regisserade hon den uppmärksammade musikalen Fame Visukalen, som spelades i Örebro under hela maj månad 2013. Skådespelarna och sångarna i uppsättningen använde svenskt teckenspråk på scenen tillsammans med musik, tal och sång. Föreställningen var ett samarbete mellan Örebro länsteater och Riksteatern. (www.riksteatern.se). Något som bidrog till juryns bedömning var pjäsen När vinterns stjärnor lyser här, som tar upp det språkliga förtryck som nationella minoriteter i Sverige blivit utsatta för. Denna pjäs regisserades också av Josette Bushell-Mingo. Svenskt teckenspråk var ett av sju språk som användes i föreställningen. Pjäsen spelades i Norrbotten under 2012 (www.norrbottensteatern.se). I början av 2014 sattes pjäsen upp igen för en turné runtom i Sverige. I samband med denna turné samarrangerade Riksteatern och Språkrådet seminarier, där svensk minoritetsspråkspolitik diskuterades. Det skedde på fem orter (www.riksteatern.se). Svenskt teckenspråk i televisionen Svensk teckenspråk har under året fått mycket uppmärksamhet i public service-televisionen. Enligt Granskningsnämnden för radio och tv uppfyller SVT, SR och UR sina public service- 57

uppdrag 2012 för det svenska teckenspråket, men i december 2013 skärptes kraven, vilket innebär att det svenska teckenspråket ska ges mer utrymme, dels som teckenspråkstolkade program, dels som program producerade på svenskt teckenspråk (mer om detta beskrivs under avsnitt 8.3.) I en mellanakt i den svenska melodifestivalfinalen i mars 2013 deltog en teckenspråkskör bestående av elever från Manillaskolan, som tillsammans med Adolf Fredriks kyrkokör sjöng fjolårets vinnarsång Euphoria. Mot slutet av sången kom sångerskan Loreen själv in på scenen och stämde in i sången samt deltog i teckenspråkssången. Programmet hade fyra miljoner tittare vilket gav det svenska teckenspråket stor uppmärksamhet. Alla sångbidrag teckenspråksgestaltades i en parallellsändning i SVT24. Med teckenspråksgestaltning menas att sångtexterna tolkas med ett mer sceniskt och målande uttryckssätt. Konceptet upprepades vid den europeiska finalen av melodifestivalen i Malmö i maj. Då deltog i stället elever från Östervångskolan i Lund, som är en skola för döva teckenspråkiga barn. Hela Europa fick på så sätt ta del av den språksyn som råder i Sverige. I många europeiska länder har teckenspråken fortfarande låg status (www.dovastidning.se). Dramakomedin Inte värre än andra, som sändes i tio avsnitt i SVT under hösten, vände sig till både en döv och en hörande publik. Det var första gången en tv-serie vände sig till en vuxen teckenspråkig publik. Tidigare har det mest varit barnproduktioner på svenskt teckenspråk. Under våren visades Attending Iran, en dokumentärserie om två döva ungdomar som besöker Iran för att ta reda på hur döva lever i Iran. Serien fick dock kritik för att den skildrade livet i Iran på ett fördomsfullt sätt. Flera program har teckenspråkstolkats i webbsändningar, såväl för SVT som för TV4, t.ex. Uppdrag granskning, Antikrundan, Bonde söker fru och Fångarna på fortet. En del repriser som sänts i teve har teckenspråkstolkats. Litteratur på svenskt teckenspråk Myndigheten för tillgänglig media, MTM, har sedan 2011 i uppdrag att främja teckenspråkig litteratur (Förordning 2010:769 med instruktion för Myndigheten för tillgängliga medier). Litteratur förknippas vanligen med tryckt skrift i bokform, men villkoren för teckenspråkig litteratur skiljer sig åt väsentligen. Texter måste bearbetas för inspelning på video, eller så kan litteraturen skrivas på originalspråket och spelas in på video. I arbetet behöver man ta hänsyn till teckenspråkets visuella modalitet och den berättartradition som finns i den teckenspråkiga världen. För att tydliggöra det nya uppdraget sammanställde MTM en rapport med titeln Tid för teckenspråk utredning om teckenspråkig läsning som tar upp de erfarenheter och kunskaper som finns på detta område (MTM 2013). Generellt finns väldigt lite kunskaper om läsning på teckenspråk och dess betydelse vid språkinlärning. Men eftersom utbudet av teckenspråkig litteratur fortfarande är magert kan man heller inte dra några slutsatser, menar utredaren. I rapporten föreslås det att staten anslår 8 miljoner kronor till framställning av teckenspråkig litteratur. Framför allt saknas det skönlitteratur på teckenspråk. Efter samtal med förläggare, intresseorganisationer och läsförmedlare framgår det att många läsare efterfrågar litteratur på originalspråket 58

7. Språkteknologi och språklig infrastruktur Med den ökande användningen av internet, och ett kraftigt växande, innehåll kan språket i digitala medier nu undersökas på ett sätt som inte tidigare varit möjligt, med hjälp av alltmer avancerade statistiska beräkningar och språkteknologiska verktyg. Under 2013 gavs flera exempel på att det är en utveckling på gott och ont. Utvecklingen skapar nya möjligheter till kommunikation, ökat samhällsdeltagande, forskning och innovation. Men vi har också sett exempel på hur den kan användas för att samla information om människors privata förehavanden på ett sätt som kränker den personliga integriteten och hotar demokratin. I ett språkpolitiskt perspektiv är det nödvändigt med satsningar på språkinfrastruktur och teknikutveckling för att främja språken i Sverige och göra det möjligt för alla svenskar att använda sitt språk i digitala miljöer och kommunicera med myndigheter. För att säkerställa detta behöver det utvecklas en tydlig strategi för genomförandet av språkpolitiken och uppföljningen av den, som inbegriper utvecklingen på det digitala området. Därför är det bra att regeringen nu ser över effekterna av språklagen och undersöker hur lagen kan implementeras och följas upp på ett systematiskt sätt. Året avslutades med ett glädjande besked om att Vetenskapsrådet beviljat en ansökan om svenskt deltagande i det europeiska språkinfrastrukturprojektet Clarin (Common Language Resources and Technology Infrastructure). Beslutet skapar nya forskningsmöjligheter för digital humaniora och ger Sverige en plats i skapandet av ett Europa utan språkbarriärer, som de europeiska språkteknologiforskarna har satt som mål i sin forskningsagenda för 2020. Kapitlet om språkteknologi och infrastruktur tar upp följande områden: Kommunikation i digitala medier Digital-kommunikativ kompetens Språkteknologi för ökad tillgänglighet Språklig infrastruktur Uppföljning av språkpolitiken i ett digitalt perspektiv Språkteknologi i Norden och Europa 7.1 Kommunikation i digitala medier Den totala användningen av internet fortsätter att öka något, enligt rapporten Svenskarna och internet 2013 (Stiftelsen för infrastruktur 2013). Men den stora förändringen gäller mobilt internet. Två av tre använder en mobil för att koppla upp sig till internet och tiden som läggs på mobilt internet har mer än tredubblats på två år. Under de två senaste åren har också användningen av pekplattor ökat och i dag har var tredje svensk en pekplatta. Ungdomarna och den unga föräldragenerationen är först med det nya medan de äldre är mer avvaktande. Även inkomst och utbildning spelar in: andelen med smarta mobiler är betydligt högre hos dem med hög inkomst och hög utbildning och mångdubbelt större när det gäller surfplattor. 59

Av rapporten Privatpersoners användning av datorer och internet 2013 från SCB (SCB 2013a) framgår att sju av tio har hämtat information från myndigheters hemsidor under perioden april 2012 till mars 2013. 45 procent av befolkningen har laddat hem eller skickat in blanketter via någon myndighets webbsida under den senaste 12-månadersperioden. Det är framför allt personer i åldern 25 54 år och en något högre andel män som använder myndigheternas webbsidor. Drygt 5 procent av personerna med funktionsnedsättningar, motsvarande knappt 1 procent av befolkningen, upplever att de har stora svårigheter att använda datorer och internet på grund av funktionsnedsättningen och ytterligare 20 procent uppger att de har vissa svårigheter. Sju av tio upplever inga svårigheter vid it-användning på grund av funktionsnedsättningen. Språkrådet publicerade under våren 2013 resultaten av en undersökning av offentliga institutioners kommunikation i sociala medier (Antonsson 2013). Undersökningen visar att nationella minoritetsspråk och invandrarspråk sällan förekommer i svenska offentliga institutioners kommunikation i sociala medier. 7.2 Digital-kommunikativ kompetens Svenskars digitala kompetens står sig väl i en internationell jämförelse Resultatet från den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012, som presenterades i december 2013, visade att svenska 15-åringars kunskaper i läsförståelse fortsätter att försämras och att de stora skillnaderna mellan flickor och pojkars läsning ökar (Skolverket 2013). I det digitala lästest som infördes 2009 (jfr Skolverket 2011) framgår dock att svenska elever gör bättre ifrån sig i digital läsning än i traditionell läsning. De svenska eleverna har ett högre medelvärde på det digitala läsprovet och presterar strax över OECD-snittet. Andelen hög- och lågpresterande elever skiljer sig inte från genomsnittet. Flickor har bättre resultat än pojkar också i digital läsning men skillnaden är klart mindre. Digital kompetens och färdigheter undersöktes i än högre grad i PIAAC, en omfattande internationell studie av vuxnas praktiska färdigheter på områdena läsning, räkning och problemlösning på dator (OECD Skills Outlook 2013). I studien deltog närmare 170 000 personer mellan 16 65 år i 24 länder. Sverige ligger över genomsnittet för de deltagande länderna i läsning och räkning och i topp när det gäller att lösa problem via IT/dator, där de i åldersgruppen 16 24 år uppvisar de allra bästa resultaten (SCB 2013b). Undersökningen har gjorts mot bakgrund av att utvecklingen av informations- och kommunikationsteknik radikalt förändrat hur vi kommunicerar med varandra på arbetet och på fritiden. Man pekar på att det i sin tur har ändrat efterfrågan på kompetens och medfört en förskjutning i vad som anses vara grundläggande färdigheter som individer behöver i sin vardag. Att förstå och ta till sig text och numerisk information är färdigheter som är avgörande för social och ekonomisk delaktighet. Förmågan att använda persondatorer, smarta telefoner och internet för att hantera information har blivit nödvändig i vardagen. Allt fler yrken kräver mer kunskaper än tidigare i att använda datorer för att utföra arbetsuppgifter. 60

Resultaten uppges visa att stora delar av den vuxna befolkningen i Sverige och i synnerhet ungdomar har de färdigheter som behövs för ett aktivt deltagande i samhället och på arbetsmarknaden. Skillnaderna mellan könen är små när det gäller läsfärdigheter och även i förmågan att lösa problem. Samtidigt finns stora skillnader i befolkningen och en ganska stor andel ligger på en låg nivå inom de olika kunskapsområdena, även om det är färre än i de flesta andra länder. En av sju svenskar har låga kunskaper och kan endast utföra enklare läs- och skrivuppgifter. I denna grupp ingår dels många med kort utbildning, dels många utrikes födda, som riskerar att ställas utanför samhället. Av alla länder har Sverige de största skillnaderna i läsfärdigheter mellan inrikes och utrikes födda (SCB 2013b). Tre kunskaper och färdigheter är centrala Det flerspråkiga, digitala samhällets utmaningar involverar i högsta grad dem som arbetar med språk och kommunikation i pedagogiska sammanhang eller i praktisk informations- och kommunikationsverksamhet på myndigheter och i andra organisationer. Lärare i svenska och svenska som andraspråk har en nyckelroll i att förmedla de språkliga kunskaper och färdigheter som vi som språkvårdare på Språkrådet ser som centrala för att skapa förutsättningar för att alla ska få möjlighet att bli delaktiga i det flerspråkiga nätsamhället. I artikeln Delaktig i det digitala samhället ett flerspråkigt perspektiv (Domeij och Karlsson 2013) lyfter vi fram tre färdigheter som vi ser som särskilt centrala i ett språkpolitiskt perspektiv. För det första behöver vi lära oss att göra information och service tillgängliga för alla i ett flerspråkigt samhälle. Det kan innebära att den svenska som används anpassas för att bli begriplig för så många som möjligt, men också att andra språk används när det behövs för att nå ut med information till alla. För det andra behöver vi lära oss att använda de möjligheter digitala medier och hjälpmedel erbjuder för att göra detta. Det gäller särskilt informatörer, webbredaktörer och andra som arbetar på myndigheter och andra organisationer med information och kommunikation i kontakt med allmänheten. Dessutom behöver alla känna till hur elektroniska hjälpmedel kan användas som praktiskt stöd för läsande och skrivande i arbetslivet (och på fritiden). I utbildningssammanhang behöver lärare och studenter veta hur datorer, pekplattor och mobiler kan användas som pedagogiska hjälpmedel, liksom hur korpusar och korpusverktyg kan användas för att studera språkanvändningen och språket i digitala medier. För det tredje behöver vi alla lära oss att se situationen i ett större perspektiv och förstå betydelsen av att skapa möjligheter för alla att använda svenska och andra språk i digitala sammanhang på någorlunda lika villkor. Det förutsätter att samhället ser till att det finns ett stort utbud av korpusar och andra grundläggande språkresurser till grund för forskning och utveckling av språkteknologi för svenska och andra språk i Sverige. 7.3 Språkteknologi för ökad tillgänglighet Tillgänglighetskraven skärps och teknikutvecklingsprojekt startas SVT, SR och UR uppfyllde sina public service-uppdrag 2012. Men företagen brister i utbudet för barn och unga som tillhör språkgrupperna meänkieli och romska. Det kom Gransknings- 61

nämnden för radio och tv (Granskningsnämnden 2013) fram till i sin årliga bedömning av public service-bolagens redovisningar. Vidare påpekades brister för både SVT och SR när det gäller tillgängligheten till program för barn och unga med funktionsnedsättning. I december 2013 beslutade regeringen att öka kraven på tillgänglighet för SVT och UR. Det gäller kraven på textning, teckenspråkstolkning, syntolkning och uppläst textremsa. Målsättningen är att ta bort de hinder som personer med olika funktionsnedsättningar möter när de tar del av tv och radio, uttalade sig kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i ett pressmeddelande från Kulturdepartementet den 19 december (Kulturdepartementet 2013b). De nya kraven innebär att motsvarande ca 85 timmar av programmen i SVT och UR ska vara tillgängliga genom teckenspråkstolkning och syntolkning till slutet av 2014. År 2016 ska det ha ökat till ca 225 timmar, vilket är en tiodubbling av dagens nivå. Samtliga förinspelade program på svenska textas. För direktsända program sätts kravet att 55 procent ska vara direkttextade till slutet av 2014. År 2016 höjs detta krav till 65 procent. För det fall en språkdatabas för automatiserad taligenkänning införs bör kravet höjas till 100 procent, skriver Kulturdepartementet i sitt pressmeddelande. Automatiserad taligenkänning är avancerad teknik som automatiskt omvandlar uttalade ord till text, vilket underlättar textning av direktsända program. Bakgrunden till beslutet är propositionen Bildning och tillgänglighet radio och tv i allmänhetens tjänst 2014 2019 (prop. 2012/13:164) som kom i juni 2013. I propositionen hänvisar regeringen till s rapport (Språkrådet 2012a) från mars 2012 där det föreslås att en nationell språkinfrastruktur för talbaserade tjänster etableras med utgångspunkt i SVT:s behov av ett system för direkttextning (dnr Ku2012/413/KA). Regeringen skriver vidare att den anser att en utveckling av en nationell språkinfrastruktur för talbaserade tjänster främjar och stödjer vidareutvecklingen av språkteknologi som ökar tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Vidare skriver regeringen att man därför avser att ge i uppdrag till Post- och telestyrelsen att, i samråd med Institutet för språk och folkminnen och SVT, starta ett pilotprojekt för detta arbete. Om projektet visar att ett system för automatiserad taligenkänning kan införas, bör samtliga program på svenska, inbegripet regionala program, textas senast i slutet av tillståndsperioden. I propositionen står också att kraven på programföretagens utbud på minoritetsspråk och teckenspråk ska skärpas och uppdraget att spegla hela landet breddas. I en artikel på DN Debatt i juni 2013 skriver Lena Adelsohn Liljeroth: SR, SVT och UR verkar i allmänhetens tjänst. Därför ska företagens program så långt som möjligt vara tillgängliga för alla, oavsett bostadsort, funktionsförmåga eller språktillhörighet. Det är en demokratifråga. Villkoren för verksamheten skärps därför så att programtiden för finska, samiska, meänkieli, romani chib samt teckenspråk ökar årligen under tillståndsperioden. Ett pilotprojekt inleds för att göra det tekniskt möjligt att texta alla program, även de som sänds direkt. Ett förtydligande görs att programutbudet också ska spegla landets hela befolkning för ökad mångfald (Adelsohn Liljeroth 2013). 62

Behov av stöd för upphandling av språkteknologi I Danmark har staten och kommunerna haft dåliga erfarenheter av att upphandla taligenkänningsteknik för att öka tillgängligheten till och effektivisera sina verksamheter, det gäller såväl tv-textning som användning av taligenkänning för röstinmatning som alternativ till tangentbord. Det har resulterat i att det offentliga digitaliseringssällskapet i Danmark (OS2) startat ett samarbete med Danskt centrum för talteknologi (Dancast) och KOMBIT som bidrar med stöd till kommunerna i upphandlingen av it-lösningar (OS2Talk, besökt 21 feb 2014). Genom att etablera en gemensam databank med standardiserade och strukturerade språkdata som underhålls löpande och tillgängliggörs för kommunala taligenkänningsprojekt, hoppas man kunna förbättra situationen. Projektet kommer också att ta fram en mall som stöd för upphandling av taligenkänningsprojekt. Resultatet och erfarenheterna från projektet kan vara till stor nytta för det pilotprojekt som den svenska regeringen aviserat att den ska starta. Det finns stora belopp att tjäna på satsningar på språkteknologiska hjälpmedel som omvandlar text till tal. Det gäller också skolan enligt en rapport från Hjälpmedelsinstitutet (Hjälpmedelsinstitutet 2013a) som bland annat drar följande slutsatser: Kunskap om kognitiva svårigheter och teknikstöd behövs i skolan Relativt enkla teknikstöd gör stor skillnad för eleven Insatserna är samhällsekonomiskt lönsamma Den sista slutsatsen bygger på en socioekonomisk analys (Hjälpmedelsinstitutet 2013b) som räknat ut att sådana tekniska hjälpmedel för elever i skolan kan ge stora samhällsekonomiska vinster. I studien har man räknat ut att om skolan satsar 21 000 kronor på teknikstöd för en elev, vilket i sin tur leder till att eleven kommer ut på arbetsmarknaden en månad tidigare än han eller hon annars skulle ha gjort, har man redan tjänat in de satsade pengarna. Som ett resultat av projektet Teknikstöd i skolan rekommenderar Hjälpmedelsinstitutet regeringen att göra en nationell satsning för att höja kompetensen om kognitiva svårigheter och teknikstöd i skolan. Man menar också att det behövs mer forskning om effekter av teknikstöd i skolan 7.4 Språklig infrastruktur Goda utsikter för nationellt och europeiskt infrastruktursamarbete Vetenskapsrådet beviljade i november 2013 en ansökan om svenskt deltagande i ett europeiskt infrastrukturinitiativ för språkresurser och språkteknologi inom humaniora och samhällsvetenskap. Det innebär att Sverige kommer att medverka i det europeiska infrastrukturinitiativet Clarin. Projektet har som mål att utveckla e-vetenskap baserad på användning av språkresurser och språkteknologi inom områdena humaniora och samhällvetenskap, alltså teknologier för att effektivt arbeta med stora volymer text och tal i digital form som primära datakällor (Eliasson 2013). Ett konkret exempel är den korpus Google publicerade 2011 bestående av 5 miljoner böcker och 500 miljarder ord som gjorde det möjligt att undersöka hur frekvensen av ord och fraser har förändrats över tid sedan 1500-talet fram till i dag. Utforskningen av den har skapat 63

ett nytt forskningsfält inom big data som kallas kulturomik i vilket man studerar hur språkliga och kulturella fenomen uppstår och utvecklas i historiskt perspektiv (se Big data och Kulturomik i referenslistan). Forskningsområdet förväntas få stor betydelse för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning i takt med att mer språkligt material görs tillgängligt och metoderna för att undersöka det utvecklas. Googles korpus omfattar dock inte svenskspråkigt material. Det gör däremot en korpus med dagstidningar från sent 1700-tal till tidigt 1900-tal som digitaliserats av Kungliga biblioteket. Materialet omfattar närmare 48 000 tidningsnummer på omkring 700 miljoner ord. Texterna har inkorporerats i Språkbankens korpussamlingar och kan undersökas via sökverktyget Korp som ger möjlighet till mer avancerade språkteknologiska sökningar än Googles motsvarighet, och som kan utvecklas vidare inom ramen för Clarin-samarbetet. Ansökan om svenskt medverkande i Clarin innehåller en beskrivning av den tekniska infrastruktur och de tjänster som ska vara tillgängliga via Clarin. Där presenteras också en plan för hur den nationella organisationen för Clarinarbetet ska se ut, uppdelat på olika Clarincenter. Enligt ansökan är Språkrådet tänkt att ingå som ett kunskapscentrum för infrastrukturfrågor och språkresursanvändning. Det är i dagsläget dock mycket oklart hur projektet och arbetet kommer att utformas. Satsningen kommer samtidigt att bidra till utvecklingen av svensk språkteknologi i form av avancerad informationsteknik för svenska och andra språk i Sverige (se Borin och Domeij, under utg.). För att förbättra språkresurssituationen i Sverige behöver det skapas en funktion för samordning av olika verksamheter och organisationer som deltar i ett nationellt samarbete för utveckling och tillgängliggörande av språkresurser. I anslutning till denna behöver en nationell strategi utarbetas för hur arbetet kring språkresurser ska bedrivas i samverkan mellan olika parter. En nödvändig grundförutsättning för en god utveckling på språkteknologiområdet är att ett nödvändigt basutbud av språkresurser (en s.k. BLARK Basic Language Resource Kit) tas fram och tillgängliggörs för forskning och utveckling av språkteknologi genom finansiering från Vetenskapsrådet och andra statliga finansiärer av grundläggande infrastruktur. Utöver det behövs riktade satsningar på utveckling av efterfrågade språkresurser för tjänsteutveckling. Eftersom behovet av språklig infrastruktur för forskningen till stora delar överlappar med den infrastruktur som behövs för produkt- och tjänsteutveckling är det viktigt att arbetet med språkinfrastruktur för forskning respektive produktutveckling samordnas. Det faktum att Vetenskapsrådet beviljat stöd till ett svenskt deltagande i Clarin och att regeringen aviserat att den avser att gå vidare med förslaget om en nationell språkinfrastruktur gör att förutsättningarna ser goda ut för att få till stånd en mera organiserad och samordnad verksamhet kring en nationell och en internationell språkinfrastruktur. 64

7.5 Uppföljning av språkpolitiken i ett digitalt perspektiv Behov av plan för uppföljning av språkpolitiken i ett digitalt perspektiv I rapporten Nya möjligheter för alla presenterar Handisam 23 (Handisam 2013) på uppdrag av regeringen en plan för hur e-tillgänglighet ska följas upp i tre huvudspår. Med e-tillgänglighet avses att digitala lösningar ska utformas så att de kan användas av alla, med fokus på personer med funktionsnedsättningar. En motsvarande strategi och plan för uppföljning av språkpolitiken i ett digitalt perspektiv skulle behöva göras med hänsyn till de språkpolitiska målen och de lagar och förordningar som är förenade med dem, i första hand språklagen och lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Regeringen påbörjade under våren 2014 en uppföljning av språklagens effekter på de områden den reglerar. För arbetet med språkteknologi och e-inkludering kan tre områden sägas vara centrala: 1. tillgänglig information och service för att kommunikationen mellan myndigheter och medborgare ska vara begriplig för alla ( 10 12 i språklagen) 2. språklig infrastruktur för att stimulera teknikutvecklingen och därigenom främja språk och språkanvändning ( 5, 6, 8, 9, 12) 3. digital kompetens för att ge alla möjlighet att använda sina språk i digitala sammanhang där möjligheterna och kraven på kommunikation ökar ( 14, 15). Språkrådets undersökningar av myndigheters webbplatser visar att antalet myndigheter och kommuner som har nationella minoritetsspråk på sina webbplatser ökar. Skillnaden mot tidigare är mest tydlig i förvaltningskommunerna, t.ex. Stockholms kommuns finska sidor. Detta kan ses som en följd av språklagen, lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk och de rekommendationer och riktlinjer vi ger genom Vägledningen för flerspråkig information (Språkrådet 2012b) och E-delegationens Vägledning för webbutveckling (www.webbriktlinjer.se) tillämpas. Naturligtvis har också minoriteternas egen lokala engagemang och kommunikation med kommunerna spelat stor roll. Samtidigt finns fortfarande stora brister i tillgången på information och service på minoritetsspråken. Många myndigheter och kommuner vänder sig till Språkrådet för att få råd om hur lagen ska uttolkas i praktiken, vilket vi försöker ge svar på. Det kan vara frågor som: Hur skapar vi texter som är begripliga för alla? Måste vi ha information på nationella minoritetsspråk? Måste vi ha alla varianter av romska och samiska? Vilken ska vi välja? Hur får vi tag på bra översättare? Är det viktigare med information på nationella minoritetsspråk än på andra stora minoritetsspråk, t.ex. arabiska? Vilka är de största språkgrupperna? 23 Myndigheten för handikappolitisk samordning (Handisam) kommer den 1 maj 2014 att byta namn till Myndigheten för delaktighet. 65

Frågorna är svåra att besvara och handlar mer om att lära sig tänka målgruppsanpassat än att få färdiga svar. Vi ser flera stora problem och brister som behöver åtgärdas: Underlag med uppgifter om språkgruppernas storlek och behov behöver tas fram. Auktoriserade översättare och kvalitetskriterier för alla nationella minoritetsspråk behöver finnas. Befintliga riktlinjer behöver utvecklas och göras tydligare i samråd med minoritetsgrupperna och de servicegivande myndigheterna. En modell för uppföljning av den språkliga och flerspråkiga tillgängligheten till myndigheters information och service behöver utvecklas i samarbete med olika aktörer som arbetar med klarspråk, lättläst, minoritetsspråk, svenskt teckenspråk, format och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar (Språkrådet, Handisam, MTM, E-delegationen). Man kan också säga att språklagen haft effekt vad gäller medvetenheten om betydelsen av satsningar på språklig infrastruktur. I den digitala agendan för Sverige formuleras det så att det långsiktiga etablerandet av en nationell språkbank med språkdatabaser främjar utvecklingen av teknik vilket gagnar språken i Sverige och ökar tillgängligheten till information för alla (Näringsdepartementet 2011). Frågan drivs bland annat av handikapporganisationerna, i synnerhet Hörselskadades Riksförbund (HRF), med hänvisning till språklagen. Regeringen har aviserat att ett pilotprojekt ska startas i enlighet med underlaget i rapporten Infrastruktur för språken i Sverige (Språkrådet 2012a) som föreslår att en nationell språkinfrastruktur för talbaserade tjänster stegvis etableras med utgångspunkt i behovet av direkttextning för tv. Förslaget innebär dessutom att Språkrådet vid får i uppdrag att samordna och följa upp arbetet med språklig infrastruktur på nationell nivå. För de nationella minoritetsspråken och övriga minoritetsspråk är det avgörande att flerspråkig terminologi skapas med utgångspunkt i svenska samhällsord. En sådan terminologi möjliggör flerspråkig sökning och utveckling av maskinöversättning. För det svenska teckenspråkets del behöver multimodala motsvarigheter tas fram. Likaså är det viktigt, såväl för minoritets- som majoritetsspråkstalare, med satsningar på forskning och utveckling av teknik för ökad begriplighet och tillgänglighet i kommunikationen mellan myndigheter och medborgare. Förutom satsningar på språkinfrastruktur, på språkteknologisk utveckling och på tillgänglig information och service för alla, ser vi ett stort behov av satsningar på att utveckla de kommunikativa förmågor och färdigheter som krävs för att alla svenskar ska kunna använda sitt språk i det digitala, multimodala och flerspråkiga samhälle som växer fram i dag. Som vetenskaplig empirisk grund för detta arbete behöver vi följa språkutvecklingen i digitala medier och undersöka teknikens påverkan på språk och språkanvändning i stora språkliga material med hjälp av språkteknologiska verktyg. Detta är dock något Språkrådet har små möjligheter till i dag och som vi ser behöver utvecklas i samarbete med forskare inom språk, kommunikation, media och människa-datorinteraktion. Visionen är ett forskningscentrum med fokus på detta område. 66

7.6 Språkteknologi i Norden och Europa Nordiskt forum för språkteknologi i fara Språkmötet på Island i augusti 2013 om språkteknologi visar att det finns en stor samstämmighet kring behovet av satsningar på språkinfrastruktur och språkteknologi i de nordiska länderna för att stärka de nordiska språken och samarbetet kring de arbetsfrågor som den nordiska språkdeklarationen pekar ut: nordisk språkförståelse, parallellspråkighet, flerspråkighet och Norden som språklig föregångsregion. De nordiska länderna har mycket att vinna på samverkan kring språkteknologisk utveckling, inte minst med tanke på de skandinaviska språkens nära släktskap, på de gränsöverskridande minoritetsspråken och på de gemensamma språkpolitiska och demokratiska värderingar och mål som länderna har. Presentationerna från språkmötet kommer att publiceras som artiklar i Språk i Norden 2014 med lägesrapporter om språkresurssituationen i de nordiska länderna. En lägesbeskrivning för språken i Sverige finns i Borin och Domeij (under utg.). På mötet för de nordiska språknämndernas nätverk, som hölls i samband med språkmötet, meddelade ministerrådet genom Nordisk språkkoordination att två tredjedelar av det ekonomiska stödet till de nordiska språknämndernas nätverk dras in. Det innebär att språknämndernas nordiska projektsamarbete i fortsättningen står utan finansiering, vilket bland annat får negativa konsekvenser för det nordiska språkteknologisamarbetet inom Astin (Arbetsgruppen för språkteknologi och språkvård i Norden). Om inte finansiering ges från annat håll, kan konsekvensen bli att ett unikt forum för nordisk samverkan kring frågor som rör den språkpolitiska betydelsen av nordisk språkteknologi går förlorat. En forskningsagenda mot ett Europa utan språkbarriärer Hösten 2012 gav det europeiska spetsforskningsnätverket META-NET ut en vitboksserie med översiktliga beskrivningar av språkresurssituationen i de europeiska länderna, inklusive Sverige (META-NET 2011). I samband med publiceringen av rapporten gick man ut med ett pressmeddelande i alla länderna med budskapet att mer än hälften av Europas språk hotas av brist på språkteknologi. Svenska uppskattades ligga någonstans i mitten av de jämförda språken med måttligt stöd för grundläggande tal- och textresurser, fragmentariskt stöd för talteknologi och textanalys, samt svagt eller obefintligt stöd för maskinöversättning. META-NET är ett europeiskt spetsforskningsnätverk bestående av 60 forskningscentra i 34 länder med experter inom språk och teknik. I januari 2013 presenterade META-NET en strategisk forskningsagenda som beskriver hur en fokuserad satsning på språkteknologi fram till år 2020 kan skapa ett Europa utan kommunikationshinder, som stöder det fria flödet av information, idéer och handel, men som samtidigt bevarar den kulturella och språkliga rikedomen och mångfalden. Det slutgiltiga målet med forskningsagendan är att det ska finnas enspråkiga, tvärspråkiga och flerspråkiga teknikstöd för alla språk som talas av en betydande andel av befolkningen i Europa. Agendan rekommenderar att akademisk och industriell forskning och utveckling fokuseras till tre områden: 1. Det tvärspråkliga molnet kommer att tillhandahålla både allmänna och specialiserade översättningstjänster till alla europeiska medborgare, företag och organisationer. Dessa 67

tjänster kommer att omfatta högkvalitativa, precisa och tillförlitliga automatiska översättningstekniker för både talat och skrivet språk, och även mänskliga översättare och tolkar kommer att anlitas för de uppgifter som inte kan utföras av enbart maskiner. 2. Temat social intelligens och e-deltagande fokuserar på att utveckla resurser och verktyg för att stödja förståelse och dialog inom och mellan grupper av medborgare, kunder, klienter och konsumenter och på att skapa möjligheter till e-deltagande för att skapa effektivare processer för att förbereda, fatta och utvärdera kollektiva beslut. 3. Temat socialt medvetna, interaktiva assistenter fokuserar på utveckling av digitala assistenter i vardagen som kan lära och anpassa sig och som ger ett proaktivt och interaktivt stöd anpassat till användarens specifika situationer, platser och mål genom att interagera på talat språk. META-NET förespråkar också utveckling och utformning av en europeisk serviceplattform för språkteknologi, som på ett enkelt sätt ska tillhandahålla språkteknologi till kunder och användare. Genom en samordnad, storskalig satsning fram till 2020 kan dessa tekniker utvecklas och säkra Europas språk inför framtiden, enligt forskarna i META-NET, vilket skulle ge medborgarna nya tillämpningar och tjänster och skapa en mängd nya möjligheter för de europeiska IT- och språkbranscherna. Den höga kostnaden per capita för mindre språkgemenskaper, behovet av tekniköverföring mellan olika språk, bristen på interoperabilitet mellan resurser, verktyg och tjänster samt det faktum att språkliga gränser ofta inte sammanfaller med politiska gränser kräver en lösning utöver vad ett enskilt land förmår tillhandahålla. Denna enorma utmaning måste därför hanteras på EU-nivå, av medlemsstaterna och associerade länder och i nära samarbete med industrin. 8. Avslutning Språkåret 2013 en sammanfattning Året 2013 var Sverige ordförandeland i Nordiska ministerrådet, vilket inneburit att Sverige utgjort platsen för många nordiska konferenser och seminarier under året, varav vissa med språk- och kulturfokus. En av konferenserna handlade om nordisk språkförståelse med särskild tonvikt vid barn och ungas språkförståelse, en annan om språkutvecklingens betydelse för integrationen för elever med andra modersmål än svenska, och en tredje hade fokus på parallellspråkighet vid Nordens universitet och högskolor. För svenska språkets del har 2013 bjudit på flera mediala diskussioner, varav Språkrådets dispyt med Google gav tydligast eko i medierna, och det långt över Sveriges gränser. Tvisten åskådligtgjorde med ovanlig tydlighet hur språkets utveckling i slutänden avgörs av språkbrukarna. Språkutvecklingen har därmed en inneboende demokratisk struktur som inte så lätt 68

låter sig rubbas av formella beslut, även om de kommer från aktörer med stor politisk eller ekonomisk makt. Andra mediala diskussioner under året har också aktualiserat betydelsen av språkets utveckling fast från andra perspektiv. Kunskaper eller brist på kunskaper i det svenska språket är en vanlig utgångspunkt för diskussioner om värderingar, traditioner och den kunskap nya generationer och nya medborgare behöver ha för att utgöra en del av kunskapssamhället. Det sätt på vilket den unga generationen läser och skriver på är ett diskussionsämne som blossar upp med jämna mellanrum. De senaste åren har diskussionen fått ökad intensitet genom att resultaten från PISA visar att svenska högstadieungdomars läsförståelse fortsätter att försämras. Tidigare under året slog universitetslärare larm om högskolestudenters bristande förmåga att läsa och skriva, och menade att situationen nått en bottennivå där studenter saknar de språkliga färdigheter som krävs för att de överhuvudtaget ska kunna ta till sig humanistisk forskning. Men bilden inte så entydig som den kanske ofta framställs. Enligt den senaste PISA-undersökningen är svenska elever samtidigt bäst i OECD på problemlösning via dator, en färdighet som utan tvekan kommer att bli allt mer värdefull i framtiden. Svenska språket har också stått i centrum för integrationssatsningar under året. Ett statligt åtgärdspaket för att öka nyanlända elevers inlärning av svenska har presenterats. I oktober 2013 lade regeringen också fram resultatet av en långdragen sfi-utredning. Förslagen handlar om hur nyanlända snabbast och med bäst resultat ska lära sig svenska, och går bland annat ut på att studenterna belönas med en ekonomisk bonus för varje avklarad kurs: en ny form av sfi-bonus. En annan utredning som presenterades under året föreslår att nyanlända ska kunna få medborgarskap snabbare om de kan visa upp goda svenskkunskaper. De båda utredningarna har samma grundidé: att ansträngningar för att snabbt lära sig svenska ska belönas. Balansen mellan att värna samhällets gemensamma språk svenskan, och samtidigt inte lägga hinder i vägen för internationalisering, är en balansgång som statliga och kommunala myndigheter i någon mån måste förhållas sig till i tillämpningen av språklagen. Särskilt komplicerad blir balansakten för sådan verksamhet som har uttalade mål om internationalisering, t.ex. inom högskolesektorn. Den nya kartläggning av lärosätenas språkliga riktlinjer som Språkrådet genomförde hösten 2013, visade att allt fler högskolor tar fram riktlinjer, vilket tyder på en ökad språkpolitisk medvetenhet. I många av riktlinjerna nämns språklagen eller värnandet om svenska språket jämte internationaliseringssträvanden. En rapportsamling från övriga nordiska länder visar att mönstren för engelskans dominans som publicerings- och undervisningsspråk är likartat i hela Norden. De nordiska länderna har därför mycket att vinna på att samarbeta för att nå målet om parallellspråkighet vid nordens högskolor, såsom det kommer till utryck i den nordiska språkdeklarationen. För de nationella minoritetsspråken har vi under 2013 kunnat konstatera att små steg tagits i frågor som under lång tid verkat svårlösta. Den ena frågan gäller de bestämmelser för skolans modersmålsundervisning som nu stänger ute en stor del av minoriteternas barn från möjligheten att delta i undervisningen. Utbildningsdepartementet lade i oktober fram förslaget att kraven på grundläggande kunskaper för deltagande i modersmålsundervisningen ska tas bort för elever som tillhör de nationella minoriteterna. Förslaget innebär att minoriteters barn från 69

och med höstterminen 2015 kan komma att få läsa sitt minoritetsspråk som nybörjarspråk inom modersmålsundervisningen. Detta är en stor minoritetspolitisk framgång, särskilt med tanke på att regeringen tidigare menat att ett slopande skulle bli för dyrt att genomföra. Den andra frågan gäller en eventuell insamling av statistiska data över antalet minoritetsspråkstalare, en fråga som är känslig för vissa av minoritetsgrupperna. Trots det har ett arbete för att undersöka möjligheten att ta fram data påbörjats under de senaste åren, vilket tyder på att frågan från regeringens perspektiv är mindre låst nu än den varit tidigare. Det fortsatta utredningsarbetet måste naturligtvis ske i nära samarbete med de nationella minoriteterna. En annan positiv nyhet som rör minoriteterna är att fått utökat anslag för 2014, bland annat för att förstärka språkvården i de nationella minoritetsspråken. Institutet får möjlighet att anställa en språkvårdare i jiddisch på deltid, och på sikt också en språkvårdare i meänkieli, åtgärder som kommer att stärka språkvården i de nationella minoritetsspråken. Det företrädare för minoriteterna främst efterfrågar, liksom Europarådet, Svenska kyrkan och Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget, är dock strukturella förändringar i utbildningssystemet. Utan att utbildningssystemet anpassas till minoriteternas behov av revitalisering kommer man inte i den utsträckning som behövs för att revitalisera språken, kunna överföra dem till nästa generation. Att öppna upp modersmålsundervisningen, som i de flesta fall innebär en timmes undervisning vi veckan, är i det perspektivet bra men inte tillräckligt. För att lära sig språk behövs språkmiljöer där språket kan talas till vardags. För det svenska teckenspråkets fortlevnad är kunskaper i teckenspråk hos en ny generation naturligtvis en lika avgörande fråga. Tillgången till undervisning i och på teckenspråk i förskola och skola måste förbättras liksom tillgången till teckenspråkiga miljöer överlag. För att få igång de åtgärder som behövs har teckenspråkiga i allt högre grad börjat resa behovet av att få svenskt teckenspråk klassificerat som ett nationellt minoritetsspråk. En framtidsfråga när allt mer kommunikation både i yrkeslivet och i privatlivet sker via digitala medier, är att uppföljningen av språklagen måste inkludera det digitala perspektivet. Om den unga generationen ska kunna ha valet att skriva och läsa på sitt nationella minoritetsspråk, måste det också utvecklas språkteknologiska hjälpmedel som gör det möjligt. När det saknas ekonomiska incitament för att marknaden ska börja utveckla sådana hjälpmedel, är det avgörande att staten tar detta ansvar. Det är viktigt inte bara för de nationella minoriteterna, utan för alla de som inte främst tar till sig språket genom skriven text, utan via punktskrift, uppläst tal, bilder eller film. Språkpolitiken är i högsta grad till även för dem. 70

9. Referenser Direktiv, beslut och remissvar Arbetsförmedlingen (2013). Remissvar: Betänkandet Det svenska medborgarskapet (SOU 2013:29). Diarienr. Af-2013/267664. Arbetsmarknadsdepartementet (2012a). Åtta nya förvaltningskommuner för finska. Pressmeddelande. http://www.regeringen.se/sb/d/16313/a/206338 Arbetsmarknadsdepartementet (2012b). Uppdrag till statens skolverk angående strategin för romsk inkludering, A2012/1387/DISK. Arbetsmarknadsdepartementet (2012c). Integrationsminister Erik Ullenhag kommenterar Medborgarskapsutredningen. Pressmeddelande 29.04.2013. http://www.regeringen.se/sb/d/16956/nocache/true/a/215803/dictionary/true Arbetsmarknadsdepartementet (2013a). SFI-bonusen avskaffas. Pressmeddelande. http://www.regeringen.se/sb/d/17592/a/223473 Arbetsmarknadsdepartementet (2013b). Uppdrag till statens skolverk för att förstärka tillgången på lärare i nationella minoritetsspråk, A2013/2958/DISK, A2012/1387/DISK. Arbetsmarknadsdepartementet (2013c). Fyra nya förvaltningskommuner för finska. Pressmeddelande. www.regeringen.se/sb/d/18154/a/230509 Arbetsmarknadsdepartementet (2013d). Fler ska få läsa nationella minoritetsspråk. Pressmeddelande 10 september 2013. http://www.regeringen.se/sb/d/17592/a/223254 Arbetsmarknadsdepartementet (2012e). Strategi för romsk inkludering 2012-2032. http://www.regeringen.se/sb/d/15731/a/183851 Direktiv (2010/64/EU) om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. Europeiska unionens officiella tidning 2010. Diskrimineringsombudsmannen, DO (2013). Yttrande över Det svenska medborgarskapet (SOU 2013:29). Diarienummer A2013/1783IU. Granskningsnämnden för radio och tv (2013). Yttrande. Dnr: 13/00507. http://radioochtv.se/casedecisions/209192.pdf Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU (2013). Remissvar. Det svenska medborgarskapet. http://www.ifau.se/sv/om-ifau/remissvar/det-svenskamedborgarskapet/ (2012). Remissvar på betänkande (SOU 2012:19) Nationella patent på engelska? Remissvar. (2014). Remissvar på lättlästutredningens betänkande Lättläst (SOU 2013:58). http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/59/57/4b930ac7.pdf Justitiedepartementet (2013). Begripliga beslut på migrationsområdet. Pressmeddelande. http://www.regeringen.se/sb/d/17507/a/218217 Justitiedepartementet (2014). Kommittédirektiv 2014:16. En översyn av lagen om skiljeförfarande. Justitiedepartementet 2014. 71

Justitieombudsmannen, JO (2012). Diarienr. 5242-2012. 27.09.2012. Justitieombudsmannen, JO (2013). Diarienr. 4552-2013. 19.08.2013. Justitieombudsmannen, JO (2013). Diarienr. 5937-2013. 24.10.2013. Justitieombudsmannen, JO (2013). Diarienr. 6105-2013. 04.11.2013. Justitieombudsmannen, JO (2013). Beslut. Diarienr. 5937-2013. 12.16.2013. Kulturdepartementet (2013a). 300 miljoner till läslyft i skolan. Pressmeddelande 2 december 2013. Kulturdepartementet (2013b). Krav på tillgänglighet för SR och UR skärps. Pressmeddelande 19 december 2013. http://www.regeringen.se/sb/d/16766/a/231055 Migrationsverket (2013). Det svenska medborgarskapet (SOU 2013:29). Diarienr. 1.4.1-2013- 25426. Utbildningsdepartementet (2012a) Reformpaket mot segregation: Förlängd skolplikt för nyanlända elever. Pressmeddelande 08.05.2012. http://www.regeringen.se/sb/d/15619/a/192522 Utbildningsdepartementet (2012b) Bättre utbildning för utrikes födda elever. Pressmeddelande. 12.09.2012. http://www.regeringen.se/sb/d/15615/a/198846. Utbildningsdepartementet (2012c). Regeringsbeslut 10.05.2012. U2012/2891/S. Uppdrag att stödja barns flerspråkiga utveckling. http://www.regeringen.se/content/1/c6/19/33/20/e428fa73.pdf Utbildningsdepartementet (2013a). Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till Sfipengsutredningen (U 2011:05). Dir. 2013:10. http://www.regeringen.se/content/1/c6/20/82/13/e865494e.pdf Statliga utredningar och propositioner Ds 2008:19. Sfi-bonus stimulans för nyanlända invandrare att snabbare lära sig svenska. Arbetsmarknadsdepartementet 2008. DS 2013:6. Utbildning för nyanlända elever. Utbildningsdepartementet 2013. SOU 2010:29. En ny förvaltningslag. Justitiedepartementet 2010. SOU 2011:19. Tid för snabb flexibel inlärning. Utbildningsdepartementet 2011. SOU 2012:10. Läsarnas marknad, marknadens läsare - en forskningsantologi. Kulturdepartementet. SOU 2012:19. Nationella patent på engelska? Näringsdepartementet 2012. SOU 2012:49. Tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. Justitiedepartementet 2012. SOU 2012:59. Nya villkor för public service. Kulturdepartementet. SOU 2012:65. Läsandets kultur. Kulturdepartementet. SOU 2013:29. Det svenska medborgarskapet. Arbetsmarknadsdepartementet 2013. 72

SOU 2013:37. Begripliga beslut på migrationsområdet. Justitiedepartementet 2013. SOU 2013:48. Patentlagen och det enhetliga europeiska patentsystemet. Justitiedepartementet 2013. SOU 2013:58. Lättläst. Kulturdepartementet 2013. SOU 2013:66. Översyn av det statliga stödet till dagspressen. SOU 2013:76. Svenska för invandrare valfrihet, flexibilitet och individanpassning. Utbildningsdepartementet 2013. Promemoria U2013/983/UH. Förslag om införande av meritpoäng för ämnet svenskt teckenspråk för hörande. Utbildningsdepartementet 2013. Proposition 2008/09:156. Sfi-bonus försöksverksamhet för att stimulera nyanlända invandrare att snabbare lära sig svenska. Arbetsmarknadsdepartementet 2009. Proposition 2009/10:188. Nationell sfi-bonus. Arbetsmarknadsdepartementet 2010. Proposition 2012/13:147. Ny bibliotekslag. Kulturdepartementet. Proposition. 2012/13:164. Bildning och tillgänglighet radio och tv i allmänhetens tjänst 2014 2019. Kulturdepartementet. Proposition 2013/14:1. Budgetpropositionen 2014. Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid. Finansdepartementet 2013. Proposition. 2013/14:53. Nationella patent på engelska. Justitiedepartementet 2013. Proposition. 2013/14:89. Ett enhetligt patentskydd i EU. Justitiedepartementet 2013. Proposition. 2013/14:134. Lättare att läsa. Kulturdepartementet 2014. Proposition. 2013/14:143. Ett medborgarskap grundat på samhörighet. Kulturdepartementet 2014. Myndighetsrapporter och avhandlingar Allard, Karin (2013). Varför gör de på detta viset? Kommunikativa praktiker i flerspråkig språkundervisning med svenskt teckenspråk som medierande redskap. Örebro universitet. (http://oru.diva-prtal.org). Antonsson, Anna (2013). Minoritetsspråk i sociala medier en överblick över offentliga institutioners språkval. Rapport från Språkrådet. http://www.sprakradet.se/17234 Borin, Lars och Domeij, Rickard (under utg.). Språkteknologi och språkresurser för språken i Sverige. Antagen för utgivning i Språk i Norden 2014. Brottsförebyggande rådet, Brå (2013). Bemötande i domstol. Rapport 2013:11. Cromdal, Jakob (2013). Larmsamtal med förhinder: Om meningskapande i SOS-samtal med personer som har svenska som främmande språk. Linköpings universitet. Cramér-Wolrath, Emelie (2013). Signs of Acquiring Bimodal Bilingualism Differently. A Longitudinal Case Study of Mediating a Deaf and a Hearing Twin in a Deaf Family. Stockholms universitet. http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:586575 73

Dahle, Maln och Ryssenk, Jostein (2013). Klart vi kan! en evaluering av effekterna av prosjektet Klart språk i staten (Uppdrag av Fornyings-, Administrasjons- og Kirkedepartementet) Diskrimineringsombudsmannen, DO (2012). Statistikens roll i arbetet mot diskriminering. Europarådet (2011). Recommendation RecChL(2011)3 of the Committee of Ministers on the application of the European Charter for Regional or Minority Languages by Sweden. Folkhälsomyndigheten (2014). Samråd med Sveriges nationella minoriteter Behov, förutsättningar och metoder för datainhämtning om hälsosituationen bland Sveriges nationella minoriteter och urfolk. Godenhjelm, Sebastian; Saarinen, Taina och Östman, Jan-Ola (2013). Utgångspunkter för en fungerande parallellspråkighet. En kartläggning av mångspråkigheten vid finländska universitet (internt arbetsmaterial i Nordiska gruppen för parallellspråkighet). Handisam (2013). Nya möjligheter för alla så ska e-tillgänglighet följas upp. Rapport från Handisam. Serie A 2013:3. Hjälpmedelsinstitutet (2013a). Teknikstöd i skolan. Slutrapport. Rapport från Hjälpmedelsinstitutet. Hjälpmedelsinstitutet (2013b). Teknikstöd i skolan socioekonomisk analys av unga, skolmisslyckanden och arbetsmarknaden. Rapport från Hjälpmedelsinstitutet. Holmberg, Ingela (2013). Learning by hearing? Technological framings for participation. Örebro universitet. Hultgren, Anna Kristina (2013). Parallelsproglighed på danska universiteter. En statusrapport 2013. Center för internationalisring og parallelsproglighed på Københavns universitet (internt arbetsmaterial i Nordiska gruppen för parallellspråkighet). Inspektionen för socialförsäkringen (2013). När sjukpenning nekas. Rapport 2013:1. Kristoffersen, Gjert; Kristiansen, Marita och Røyneland, Unn (2013). Landrapport Norge språkpolitiske grunnlagsdokumenter, internasjonalisering og parallellspråklighet i teori og praksis ved norske universitet og høgskoler (internt arbetsmaterial i Nordiska gruppen för parallellspråkighet). Lyxell, Tommy (2013). Se språket barns tillgång till svenskt teckenspråk. Rapporter från Språkrådet 3., Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget (2013). Nationella minoriteter. Rapport om tillämpningen av lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk år 2013. META-NET (2013a). Gränslös förståelse: Ett Europa utan språkbarriärer. Pressmeddelande från Meta-net. META-NET (2013b). META-NET Strategic Research Agenda for Multilingual Europe 2020. Myndigheten för tillgängliga medier, MTM (2013). Tid för teckenspråk utredning om teckenspråkig läsning. Näringsdepartementet (2011). It i människans tjänst en digital agenda för Sverige. N2011/12. OECD skills outlook 2013 (2013). First Results from the Survey of Adult Skills. http://skills.oecd.org/skillsoutlook.html 74

Páll Kristinsson, Ari och Bernharðsson (2013). Icelandic or English at Icelandic univeristies? (internt arbetsmaterial i Nordiska gruppen för parallellspråkighet). Regeringskansliet (2013). Sveriges rapport till Europarådet om den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Rapport avgiven i enlighet med stadgans artikel 15, femte rapporten. Rodell Olgac, Christina och Dimiter-Taikon, Angelina (2013). Mamma, ska jag säga att jag är rom? en kartläggning av romska barns och elevers skolsituation i fem pilotkommuner för Skolverket. Salö, Linus (2010). Engelska eller svenska? En kartläggning av språksituationen inom högre utbildning och forskning. Språkrådets rapporter 1.. Samiskt språkcentrum, Sametinget (2013). Lägesrapport. De samiska språken i Sverige 2013. Salö, Linus och Josephson, Olle (2013). Parallellspråkighet vid svenska universitet och högskolor. Stockholms universitet. (internt arbetsmaterial i Nordiska gruppen för parallellspråkighet). SCB (2013a). Privatpersoners användning av datorer och internet 2013. Statistiska centralbyrån. SCB (2013b). Tema: Utbildning 2013:2 Den internationella undersökningen av vuxnas färdigheter. Rapport från SCB. A40 Temarapporter. Simper-Allen, Pia (2013). Avbildade verbkonstruktioner i svenskt teckenspråk. Handformskategorier inom Cut and Break -domänen. Stockholms universitet. //www.ling.su.se/polopoly_fs/1.153902.1389366507!/menu/standard/file/simper- Allen%202013%20Avbildade%20verbkonstruktioner.pdf Skolinspektionen (2010). Språk- och kunskapsutveckling för barn och elever med annat modersmål än svenska. Rapport 2010:16. Skolinspektionen (2012). Särskild rätt till plats i förskoleverksamheten för vissa nationella minoriteter, riktad tillsyn (dnr: 40-2011:3022). Skolverket (2011). Eleverna och nätet. PISA 2009 om 15-åringars förmåga att söka, läsa och värdera digital information. Skolverkets rapport 361. Skolverket (2013a). Flera språk i förskolan teori och praktik. Fritzes. Skolverket (2013b). PISA 2012 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Rapport 398. Språkrådet (2012a). Infrastruktur för språken i Sverige förslag till språkinfrastruktur för det digitala samhället. Regeringsuppdrag Ku2011/860/KA. Institutet för språk och folkminnen. Språkrådet (2012b). Vägledningen för flerspråkig information praktiska riktlinjer för flerspråkiga webbplatser. Rapporter från Språkrådet 5.. Språkrådet (2013). Från ett språk till ett annat om översättning och tolkning. Norstedts 2013. Stiftelsen för infrastruktur (.SE) (2013). Svenskarna och internet 2013. En årlig studie av svenska folkets internetvanor. 75

Stockholms universitet (2013). Tala och teckna ny kunskap om tvåspråkigt lärande i samma familj. Pressmeddelande. 18.02.2013. Svenska kyrkan (2013a). Marginalized and Ignored. National Minority Children s Struggle for Language Rights in Sweden 2013. Svenska kyrkan (2013b). Sverigefinnarna och det finska språket en analys av språkbevarande och strategiska vägval. Undervisnings- och kulturministeriet, Finland (2014). Klart myndighetsspråk ett handlingsprogram. Undervisnings- och kulturministeriets arbetsgruppspromemorior och utredningar 2014:2. Artiklar Adelsohn Liljeroth, Lena (2013). Digitaliserat marknät gör det möjligt att sända fler kanaler. Dagens Nyheter Debatt 19.06.2013. http://www.dn.se/debatt/digitaliserat-marknat-gor-detmojligt-att-sanda-fler-kanaler/ af Hällström-Reijonen, Charlotta (2013). Språkbruks systertidskrift skärs ner. Språkbruk nr 1, 2013. http://www.sprakbruk.fi/index.php?mid=2&pid=13&aid=3842&search=true Andersson, Lars M; Aronsson August; Enefalk Hanna; Englund Viktor; Novaky György; Svensson Magnus; Thisner Fredrik; Ågren Henrik; Ågren Maria (2013). Våra studenter kan inte svenska. Uppsala Nya Tidning 02.01.2013. http://www.unt.se/debatt/varastudenter-kan-inte-svenska-2027570.aspx Arnholm, Maria; Björlund, Jan och Ullenhag, Erik (2013). Svenska för invandrare måste ändras i grunden. Dagens Nyheter Debatt.31.01.2013. http://www.dn.se/debatt/svenskafor-invandrare-maste-forandras-i-grunden/ BBC (2013b). Who, What, Why: What is ungoogleable? BBC 27.03.2013. http://www.bbc.co.uk/news/magazine-21956743 Bergman, Lotta; Olsson, Cecilia; Thurén, Camilla (2013). Studentens språkutveckling är högskolans ansvar. Universitetsläraren nr 6, 2013. http://www.sulf.se/universitetslararen/arkiv/2013/nummer-16/studentenssprakutveckling-ar-hogskolans-ansvar/ Cederberg, Ann (2013). Kompetenta tolkar en demokratifråga. Dagens Nyheter Debatt 20.08.2013. http://www.dn.se/debatt/kompetenta-tolkar-en-demokratifraga/ Domeij, Rickard (2013). Behovet av språkinfrastruktur för direkttextad tv. I Språk i Norden 2013. http://nordisksprogkoordination.org/temaer/tidsskrifter-og-boeger/spraak-i-nordenpublikationer Domeij, Rickard och Karlsson, Ola (2013). Delaktig i det digitala samhället ett flerspråkigt perspektiv. I Hyltenstam & Lindberg (red.): Svenska som andraspråk: i forskning, undervisning och samhälle. Upplaga 2. Studentlitteratur. Eliasson, Per-Olof (2013). Digital humaniora gör ny forskning möjlig. Universitetsläraren nr 4/2013. http://www.sulf.se/universitetslararen/arkiv/2013/nummer-4-131/digitalhumaniora-gor-ny-forskning-mojlig/ 76

Fanning, Sean (2013). Google gets ungoogleable off Sweden s new word list. BBC. 26.03.2013. http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-21944834 Fioretos, Ingrid; Gustafsson, Kristina; Norström, Eva (2011). Forskare: Bristfällig tolkservice hot mot rättssäkerheten. Dagens arena. 30.08.2011. http://www.dagensarena.se/opinion/forskare-bristfallig-tolkservice-hot-motrattssakerheten/ Garber, Megan (2013). Ogooglebar and 14 Other Swedish Words We Should Incorporate Into English Immediately. The Atlantic. 26.03.2013. http://www.theatlantic.com/technology/archive/2013/03/ogooglebar-and-14-otherswedish-words-we-should-incorporate-into-english-immediately/274383/ Irvine, Chris (2013). Sweden rows over the term ungoogleble. The Telegraph. 26.03.2013.http://www.telegraph.co.uk/technology/google/9954990/Sweden-rows-with- Google-over-term-ungoogleable.html Jansson, Beatrice (2013). Romska sagor nu på svenska. Fria Tidningen. 2013-07- 07http://www.fria.nu/artikel/98102 Karlsson, Gustav (2013a). Skolverket: Formuleringarna är tydligare nu. 25.10.2013. http://www.skolvarlden.se/artiklar/skolverket-formuleringarna-ar-tydligare-nu Karlsson, Gustav (2013b). JO utreder inte Skolverkets språk. Skolvärlden. 18.12.2013http://www.skolvarlden.se/artiklar/jo-utreder-inte-skolverkets-sprak Keehn, Jeremy (2013). Weekly review. Harper s Magazine. 03.04 2013. http://harpers.org/?s=ogooglebar&yearfrom=mm%2fyyyy&yearto=mm%2fyyyy& spost_type=entire+site&sfield=all+fields&sorder=relevance. Larsson, Åsa (2013). Kunskapskraven ger ingen grund för likvärdighet. Skolvärlden 25.10.2013. http://www.skolvarlden.se/artiklar/kunskapskraven-ger-ingen-grundlikvardighet Lodin, Sara (2013). Till Googles förtret ogooglebart sprids. Aftonbladet. 27.03.2013. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16496486.ab Martinsson, Niclas (2013). Euphoria på teckenspråk inför fyra miljoner tittare. Dövas tidning. 09.03.2013. http://www.dovastidning.se/sverige/item/288-euphoria-påteckenspråk-inför-fyra-miljoner-tittare) Nilsson, Anders (2013). Så skriver studenterna. Språktidningen, augustinumret 2013. http://spraktidningen.se/artiklar/2013/08/sa-skriver-studenterna Olovsson, Eva och Spetz, Jennie (2014). Des textes clairs et bien écrits sʼadressant à lʼallocutaire. European Journal of Language Policy, nr. 6. Rehnberg, Ylva (2013). Svårt hantera elevernas språkkunskaper. Studentliv, april 2013. http://www.studentliv.se/%c3%a5sikt/sv%c3%a5rt-hantera-d%c3%a5ligaspr%c3%a5kkunskaper-5630 Samuelsson, Marielouise (2013a). Högskolan kan inte bära studenterna till examen. Universitetsläraren nr 7, 2013. http://www.sulf.se/universitetslararen/arkiv/2013/nummer-7-13/hogskolan-kan-intebara-studenterna-till-examen/ 77

Samuelsson, Marielouise (2013b). Studenter på 13-åringsnivå kräver nya arbetssätt. Universitetsläraren nr 5, 2013. http://www.sulf.se/universitetslararen/arkiv/2013/nummer-5-13/studenter-pa-13- aringsniva-kraver-nya-arbetssatt/ Shapiro, Per (2013.) Lagförslag om rätt till domstolstolk. Sveriges radio. 06.01.2013. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5399805 Sjögren, Pia (2014). Känslor kring språket viktigt för revitalisering. Sveriges radio. Oddasat. 11.02.2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5781372 Skolvärlden (2013). Två nya anmälningar till JO mot Skolverket. 12.11.2013 http://www.skolvarlden.se/artiklar/tva-nya-anmalningar-till-jo-mot-skolverket Svenska dagbladet (2013). Så pressades Språkrådet av Google. 26.03.2012. http://www.svd.se/kultur/har-satter-google-press-pa-sprakradet_8032452.svd http://www.svd.se/kultur/googles-mejlvaxling-med-sprakradet-del-1_8033120.svd http://www.svd.se/kultur/googles-mejlvaxling-med-sprakradet-del-2_8033152.svd http://www.svd.se/kultur/googles-mejlvaxling-med-sprakradet-del-3_8033080.svd http://www.svd.se/kultur/googles-mejlvaxling-med-sprakradet-del-4_8033182.svd http://www.svd.se/kultur/googles-mejlvaxling-med-sprakradet-del-5_8033200.svd http://www.svd.se/kultur/googles-mejlvaxling-med-sprakradet-del-6-7_8033218.svd Svenska dagbladet/tt (2013c). Ogooglebar i Nationalencyklopedin. 27.03.2013. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ogooglebar-i-nationalencyklopedin_8036880.svd Sydsvenska dagbladet, TT (2011). Tolkbrist hot mot rättssäkerheten. Sydsvenska dagbladet. 25.09.2011. http://www.sydsvenskan.se/sverige/tolkbrist-hot-mot-rattssakerhet/ Thurfjell, Karin (2013b). Google får gärna rulla fram kanonerna. Svenska dagbladet 26.03.2012. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/peter-englund-google-far-garna-rulla-framkanonerna_8033524.svd Wessman, Elina (2012). Stor brist på rättstolkar i svenska domstolar. Jusektidningen. 25.09.2012. http://www.jusektidningen.se/arkivet/2012/7/brist-pa-rattstolkar-i-svenskadomstolar/ Wigur, Iris (2013). Den här resan vill Google akta sig för. 26.03.2013. http://www.svd.se/kultur/andreas-ekstrom-den-har-resan-vill-google-akta-sigfor_8032198.svd 78

Radio och tv Lindquist, Olgica; Mohamed, Kenadid (2011). Dåliga tolkar risk för rättssäkerheten. Sveriges radio. SR International. 26.09.2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=4712649 Ljungberg, Anders (2012). Brist på tolkar leder till fel diagnoser. Sveriges radio. SR International. 19.06.2012. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5157434 Sveriges radio, P4 Västmanland (2012). Västmanland pilotmodell för finska språkpaket. 25.09.2012. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=112&artikel=5280189 Sveriges radio (2013a) Hur byråkratiskt får språket vara? Studio Ett, P1. 20.08.2013.http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5622041 Sveriges radio (2013b). "Ogooglebar" - vad kan myndigheten Språkrådet, det stora företaget Google och språkbrukarna göra åt språket? Språket. 26.03.2013. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/171503?programid=411 Sveriges radio (2013c). Läjesgauet och ogooglebar hur ord sprids. Språket. 02.04.2013. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/174077?programid=411 Sveriges radio (2013d). Bakom och framför katedern: Studenterna skriver dåligt och tål inte kritik Universiteten lär ut för lite och ger ingen kritik. OBS! 05.02.2013. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/150388?programid=503#comments Sveriges radio Uutiset (2013). Kielineuvosto kärsii rahapulasta. http://www.svtplay.se/klipp/1079685/kielineuvosto-karsii-rahapulasta-med-svensktext(nyhetsinslag på finska med svensk text) Sveriges radio, Sisuradio (2013). Sisuradion vill att fler ska våga prata finska. 22.10.2013. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=493&artikel=5682104 Sveriges radio (2014) Podiums minoritetsutgivning upphör. Kulturnytt. 22.01.2014. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5762746 Sveriges television (2013). Språkrådet tar bort ord på begäran av Google. 26.03.2013. http://www.svtplay.se/klipp/1123168/sprakradet-tar-bort-ord-pa-begaran-av-google Nyhetsbrev Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget (2013). Nyhetsbrev 1 4, 2013. http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/omlansstyrelsen/pressrum/nyhetsbrev/pages/nationella-minoriteter.aspx Uppsala universitet, Hugo Valentin-centrum, Forum för nationella minoriteter i Sverige. Nyhetsbrev 1 6, 2013. http://www.valentin.uu.se/forskning/forskargrupperonaerk/namis/natverk---nyhetsbrev 79

Webbsidor www.arkisto.org. Sverigefinländarnas arkiv (2014). Historisk utställning. http://www.arkisto.org/digitala-arkivet/historisk-utstallning-2/ www.clarin.eu. Clarin (Common Language Resources and Technology Infrastructure). Besök 21 februari, 2014. http://www.clarin.eu/ www.ft.dk. Folketinget (2014). L 61 Forslag til lov om ændring af lov om Dansk Sprognævn. http://www.ft.dk/samling/20131/lovforslag/l61/index.htm www.jiddischforbund.se. Sveriges Jiddischförbund. www.klarsprakskollen.se www.kulturdepartementet (2013). Webbsändning Språklagen i praktiken. http://www.svtplay.se/klipp/1534836/spraklagen-i-praktiken-1 www.kulturstiftelsen.se. Kulturstiftelsen (2014). Romska röster. (http://kulturstiftelsen.se/blog/projekt/romska-roster/ www.levandehistoria.se. Forum för levande historia (2014). Succéutställningen vi är romer till Stockholm. http://www.levandehistoria.se/utstallningar/vi-ar-romer-mot-manniskornabakom-myten (20.02.2014). www.migrationsverket.se. Migrationsverket (2014). Unik svensk modell för mottagandet av asylsökande med särskilda behov. http://www.migrationsverket.se/info/7461.html) www.minoritet.se. Boksläpp för Samiskt Språkcentrum (2014): http://www.minoritet.se/2820 www.ne.se. Nationalencyklopedin (2013). Ogooglebar. Uppslagsord. http://www.ne.se/ogooglebar www.nordiskparallelsprogsnet.blogs.ku.dk www.nordiskateckenspråk. Nordiska teckenspråk. Nordiskt nätverk för språkvårdare i teckenspråk, blogg (2014).Teckenspråkskorpusar kan användas till mycket http://nordiskateckensprak.wordpress.com/2014/01/07/teckensprakskorpusar-kan-anvandastill-mycket/ www.norrbottensteatern.se. Norrbottensteatern (2013). Vinterns stjärnor lyser här. http://www.norrbottensteatern.se/repertoar/hosten-2012/nar-vinterns-stjarnor-lyser-har www.riksteatern.se. Riksteatern (2014). Fame Visukalen. http://www.riksteatern.se/visukal) www.riksteatern.se. Riksteatern (2014). När vinterns stjärnor lyser här. http://www.riksteatern.se/vinternsstjarnor www.rj.se. Riksbankens jubileumsfond (2014). Revitalisering mot alla odds? Sydsamiska i Sverige. http://anslag.rj.se/sv/anslag/38447 www.rufs.org/. Romska ungdomsförbundet. www.sametinget.se. Sametinget. www.sdr.org. Sveriges Dövas Riksförbund (2014). Rapport om tolktjänsten. http://www.sdr.org/vara-fragor/tolkservice/tolktjanstutredningen 80

www.sprakochfolkminnen.se. (2013). Se språket barns tillgång till svenskt teckenspråk. http://www.språkochfolkminnen.se/omoss/publikationer/institutets-utgivning/sprakliga-publikationer/sprak/2013-11-24-sespraket---barns-tillgang-till-svenskt-teckensprak.html www.skolverket.se. Skolverket (2014). Kartläggning. http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/nyanlandas-larande/mottagande-ochkartlaggning/kartlaggning-1.211316 www.sprakkonsulterna.se. Språkkonsulterna JO-anmäler PRV. Pressmeddelande 20.08.2013. http://sprakkonsulterna.se/wp-content/uploads/pressmeddelande_jo.pdf www.spsm.se. Specialpedagogiska skolmyndigheten (2013). Hur händer det? http://www.spsm.se/sv/jag-vill/kopa-laromedel/produkt/?ordernumber=00464) www.str-t.com/. Svenska tornedalingars riksförbund. www.su.se. Stockholms universitet (2013). Avbildande verbkonstruktioner i svenskt teckenspråk. http://www.ling.su.se/om-oss/nyheter/avbildande-verbkonstruktioner-isvenskt-teckenspråk-1.153759 www.svt.se. Sveriges television (2013). Efter hård kritik nu teckenspråkstolkas Örebropolitiken. http://www.svt.se/nyheter/nyhetstecken/efter-hard-kritik-nu-teckentolkaspolitiken). www.tnc.se. Definition av klarspråk i Rikstermbanken. http://www.tnc.se/definition-avqklarsprakq-i-rikstermbanken.html www.webbriktlinjer.se/. E-delegationen (2014). Vägledning för webbutveckling. www.orebro.se. Örebro kommun (2014). Servicecenter en ingång till Örebro kommun. http://www.orebro.se/17039.html) www.orebro.se. Örebro kommun (2014). Teckenspråkiga kommunvägledare på plats. http://www.orebro.se/16354.html www.oru.se. Örebro universitet (2013). http://oru.divaportal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:615203 Lagar och förordningar Deklaration om nordisk språkpolitik (2006). ANP 2007:746. Nordiska ministerrådet. Förvaltningslag (1986:223). Lag (2009:274) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Språklag (2009:600). 81

Övrigt OS2Talk (besökt 21 feb 2014). http://os2web.dk/document/os2talk Big data (besök 21 feb 2014). Bloggtext av Kenneth Nyberg i bloggen Historia i en digital värld av Kenneth Nyberg och Jessica Parland-von Essen. Webbsida: http://digihist.se/5- metoder-inom-digital-historia/big-data/ Kulturomik: Att spana efter språkliga och kulturella förändringar i digitala textarkiv. (besökt 21 feb 2014). Bloggtext av Lars Borin och Rickard Johansson i bloggen Historia i en digital värld av Kenneth Nyberg och Jessica Parland-von Essen. http://digihist.se/5- metoder-inom-digital-historia/fordjupning-kulturomik-att-spana-efter-sprakliga-ochkulturella-forandringar-i-digitala-textarkiv 82