Jag kallar er vänner Joh 15:15 En vägledning till församlingar som söker vänner i andra länder
1 Biblisk grund Den missionssyn som vuxit fram i Svenska Missionskyrkan när det gäller relationen till kyrkor i andra länder handlar alltmer om ömsesidighet. Detta framkommer bland annat i idématerialet Ömsesidighet i mission, som blev klart 2006. Där står det: I en ny tid där kyrkorna i syd växer, samtidigt som kyrkorna i nord minskar, blir det uppenbart att vi måste se på resurser och behov på ett nytt sätt. Istället för beroende, som var ledordet när de unga kyrkorna blev självständiga, använder vi begreppet ömsesidigt beroende och vi kyrkor i nord måste också erkänna våra brister och vårt behov av stöd från kyrkor i andra länder. I Nya Testamentet skriver Paulus till församlingen i Filippi att man sida vid sida kämpar för evangeliet (Fil 1:27) och till församlingen i Rom skriver han: Så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra (Rom 12:4-5). I Apostlagärningarna kan vi läsa om stödet från församlingen i Antiokia till trossyskonen i Jerusalemsförsamlingen då det blev förföljelse och hungersnöd (Apg. 11:27-30). Man var två vänförsamlingar som hade en relation och den tog sig både praktiskt och andligt uttryck. Det ömsesidiga beroendet gäller dels mellan enskilda kristna och församlingar i vårt eget land, dels i relation till systerkyrkor i andra länder. Utifrån de erfarenheter, gåvor, resurser, behov och brister som vi har, kan vi stödja varandra och lära av varandra. Det är här tanken om vänförsamling kommer till oss som en rikedom och en utmaning. 2 Jag kallar er vänner, Joh 15:15
2 Historisk bakgrund I Kongoutredningen (1986-1991) initierade Svenska Missionsförbundet 1988 ett församlingsutbyte mellan fyra församlingar i Kongo Brazzaville och missionsförsamlingar i Umeå, Orsa, Västra Frölunda och Malmö. Utbytet var ett led i att söka hur samarbetet med Evangeliska Kyrkan i Kongo skulle formas i framtiden. Efter två års studier och samtal besökte vänförsamlingarna varandra. Erfarenheterna från dessa vänförsamlingar banade väg för andra, flera vänrelationer tillkom med församlingar i Kongo och 2007 hade ett 30-tal svenska församlingar sådana kontakter i de båda Kongoländerna. Efter Berlinmurens fall och när demokrati infördes i östra Europa i början av 1990-talet skapades nya förutsättningar för evangelisation och mission för kyrkorna där. Många svenska församlingar inledde relationer med församlingar i Baltikum och Ryssland. Kontakter har även etablerats i andra delar av Europa samt i Asien och Latinamerika. Som en följd av Rådslag om mission (1991-1993) skrev Missionsförbundet 1996 en handledning om internationella vänkontakter, som i stor utsträckning bygger på de erfarenheter som Kongoutredningens svenska vänförsamlingar gjort tillsammans med sina vänförsamlingar i Kongo. Under åren 2005-2007 gjordes två av varandra oberoende kartläggningar av församlingars missionsengagemang. Den första gällde Europa och den andra hela världen. Av 708 församlingar blev 631 kontaktade (cirka 90 procent). Av dessa hade 101 vänförsamlingskontakter varav 40 med anknytning till Missionskyrkan och 61 med annan anknytning. Redan Kongoutredningen talade om ömsesidigt ansvar och ömsesidigt beroende. Missionskyrkan tillsatte 2004 Idégruppen ömsesidighet i mission. Gruppen konstaterade i sin slutrapport att församlingsutbytet ökat men alltför litet präglades av ömsesidighet. 3 Syfte I dokumentet Evangelium åt alla kan vi läsa: Församlingen har del i Svenska Missionskyrkans mission över alla gränser. Vänförsamlingsarbetet har här sin särskilda roll och betydelse. Det är dock viktigt att betona, att församlingarna har ett stort ansvar för det gemensamma arbetet och att vänförsamlingsarbetet skall utgå från gemensamma syften och strategier. En vänförsamlingskontakt är alltså inte att driva ett eget missionsprojekt, utan en del i det gemensamma arbetet. En vägledning till församlingar som söker vänner i andra länder 3
4 Strategi, riktlinjer, avtal I en vänförsamlingskontakt möts vi utifrån olika kulturell bakgrund, med olika erfarenheter och olika förutsättningar. En genomtänkt strategi är nödvändig och avtal bör skrivas. Fundera noga igenom: Vad är syftet? Vad vill vi med vänkontakten? Hur mycket vill vi satsa i tid, pengar, personliga resurser? Hur kan detta göra missionen känd och levande för församling och samhälle? Hur kan vi genom detta ge och ta emot stöd? Det är viktigt att det från början blir en ömsesidig process, så att man är överens med vänförsamlingen om syftet med kontakten. Sträva efter att se varandra som jämbördiga parter. Kartlägg båda parters situation och behov. Ett avtal bör upprättas, som båda parter skriver under, med församlingarnas namn och avtalets syfte, liksom omfattning, principer och samarbetsområden. Exempel på avtal kan beställas från Internationella enheten. Att tänka på l Lyssna på andra församlingars erfarenheter. l Hela församlingen bör vara delaktig i beslutet att etableral en vänförsamlingskontakt. l Bilda en styrgrupp som tar ansvar för att leda arbetet,l till exempel församlingens missionskommitté. l Det behövs eldsjälar i församlingen som driver arbetetl och står för kontinuitet. l Engagera personer som genom språk-, kultur- och lokalkunskaper kan vara resurspersoner. l Lär känna utbytesförsamlingens situation, land och kultur. l Börja med kontaktskapande: brev och besök,l och fokusera på gemenskapen och förbönen. l Eventuella gemensamma projekt bör vara tidsbegränsadel och planerade av båda parter. l Dokumentera all korrespondens och alla beslut för att utvecklingen ska kunna följas. l Informera kontinuerligt i gudstjänster, församlingsblad, hemsida och eventuellt lokalpress. l Informera Internationella enheten på Missionskyrkans kanslil om planerna. 4 Jag kallar er vänner, Joh 15:15
5 Samarbetsområden I slutrapporten om Ömsesidighet i mission föreslås församlingarna olika slags utbyten. Särskilda avtal bör skrivas för varje enskild gemensam insats. Här är några exempel på samarbetsområden: l Evangelisation och församlingsutveckling: pastorsutbyten, utbyten av sång- och musikgrupper, deltagande i församlingsläger, resor till varandras församlingar. l Förbön, genom till exempel gemensam förbönskalender. l Distansgudstjänster på samma tid med gemensamt tema och med gemensamma sånger, kanske också med direktkontakt via telefon eller Skype, om möjligt. l Stöd till barn- och ungdomsarbete till exempel genom idrott, scout, musik, läger, internet. l Stöd till utbildning av pastorer till exempel genom stipendier till kurser och litteratur. l Arbete för att stödja kvinnors rätt och utveckling genom till exempel stipendier till utbildning. l Hälso- och sjukvård, till exempel genom ekonomiskt stöd och utbildning. l Utvecklings- och sociala projekt utifrån lokala behov, i samarbete med Missionskyrkan. En vägledning till församlingar som söker vänner i andra länder 5
6 Positiva erfarenheter Att ha en vänkontakt i ett annat land med annan kultur och tradition är inte alltid enkelt, men innebär ändå många positiva erfarenheter för en församling. Här är några: Närhet skapas till missionsarbetet och systerkyrkans verklighet. Ökad medvetenhet om missionens villkor och möjligheter. Internationell atmosfär vidgar perspektiven och berikar mångfalden. Ökad förståelse för människor som vuxit upp under andra förhållanden. Fördjupning visioner delas, tron och livet fördjupas. Delaktighet vi berörs när vi delar varandras glädje, bekymmer och sorg. Givarglädje upptäckt av glädjen i att ge, men också svårigheten i att ta emot. Bättre ekonomi stöd till en vänförsamling kan innebära att det allmänna offrandet ökar. Förnyelse ett bredare och djupare engagemang leder till förnyelse i arbetet. 6 Jag kallar er vänner, Joh 15:15
7 Mer att läsa Rådslag om Mission 1991-93, Kongoutredningen Nya tider nytt samarbete. Kongoutredningens slutdokument, 1993 Internationella vänkontakter handledning, 1996 Ömsesidighet i mission ett idématerial utifrån församlingars erfarenhet av internationellt utbyte, 2006 Kartläggning församlingsengagemang vänförsamlingar, projekt m m. Maurits Pettersson, 2007 Mission stavas passion, 2008 Missionssamarbete i Europa handlingsplan 2007-2012 Ömsesidighet i mission slutrapport, 2009 Evangelium åt alla, Missionskyrkans policydokument, 2010 Rapport enkät om vänförsamlingsarbete, 2010-2011 Samarbetsavtal med olika systerkyrkor 8 Kontakter För att finna en vänförsamling och få hjälp i det grundläggande arbetet, kontakta Missionskyrkans Internationella enhet. Se även: www.missionskyrkan.se/världen Vänförsamlingskontakter: Tomas Hammar, 0730-48 24 05. E-post: tomas.hammar@missionskyrkan.se Krister Gunnarsson, tel. 070-693 37 72. E-post: krister.gunnarsson@missionskyrkan.se Regionsekreterare: Europa och Asien: Gerard Willemsen Tel: 0730-48 04 54. E-post: gerard.willemsen@missionskyrkan.se Afrika: Peter Wärnelid, bostadsort Brazzaville, Republiken Kongo Tel: 00242 511 89 02. E-post: peter.warnelid@missionskyrkan.se Mellanöstern och Latinamerika: Ulrika Morazán Tel: 08-674 07 50. E-post: ulrika.morazan@missionskyrkan.se En vägledning till församlingar som söker vänner i andra länder 7
Materialet till detta häfte har tagits fram av en grupp bestående av Anne Sundberg, Inga-Maj H Gustafsson, Hans Olsson & Tomas Hammar och redigerats inom Missionsavdelningens Internationella enhet. Grafisk form: Michael Anderson Svenska Missionskyrkan September 2011/AJ