SPECIALYRKESEXAMEN FÖR RÄTTSTOLK 2013

Grunder för fristående examen SPECIALYRKESEXAMEN FÖR RÄTTSTOLK 2013 Föreskrift 14/011/2013 Föreskrifter och anvisningar 2013:23

Föreskrifter och anvisningar 2013:23 Grunder för fristående examen SPECIALYRKESEXAMEN FÖR RÄTTSTOLK 2013 Föreskrift 14/011/2013

Utbildningsstyrelsen Föreskrifter och anvisningar 2013:23 ISBN 978-952-13-5488-5 (hft.) ISBN 978-952-13-5489-2 (pdf) ISSN-L 1798-8977 ISSN 1798-8977 (print) ISSN 1798-8985 (online) www.utbildningsstyrelsen.fi Kopijyvä Oy, Esbo

INNEHÅLL 1 Fristående examina... 7 1.1 Anordnande av fristående examina... 7 1.2 Avläggande av fristående examen... 7 1.3 Grunderna för fristående examen... 7 1.4 Personlig tillämpning i fristående examen... 8 1.5 Bedömning av yrkesskickligheten i fristående examen... 8 1.6 Betyg... 9 1.7 Utbildning som förbereder för fristående examen... 9 2 Uppbyggnaden av specialyrkesexamen för rättstolk... 9 2.1 Kunnande som ska visas i specialyrkesexamen för rättstolk... 9 2.2 Examensdelar och uppbyggnaden av specialyrkesexamen för rättstolk... 10 3 Yrkesskicklighet som krävs i specialyrkesexamen för rättstolk och grunder för bedömningen... 11 3.1 Rättstolkens professionella arbete och arbetslivsfärdigheter... 12 Krav på yrkesskicklighet... 12 Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier)... 12 Sätten att visa yrkesskicklighet... 14 3.2 Kännedom om rättstolkens verksamhetsmiljö... 15 Krav på yrkesskicklighet... 15 Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier)... 15 Sätten att visa yrkesskicklighet... 18 3.3 Rättstolkens behärskande av arbetsspråken... 19 Krav på yrkesskicklighet... 19 Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier)... 20 Sätten att visa yrkesskicklighet... 22 3.4 Färdigheter i rättstolkning... 23 Bilaga Krav på yrkesskicklighet... 23 Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier)... 23 Sätten att visa yrkesskicklighet... 25 Beskrivning av rättstolkens arbete och värdegrunden för arbetet... 27

1 Fristående examina 1.1 Anordnande av fristående examina Examenskommissionerna som tillsätts av Utbildningsstyrelsen och består av representanter för arbetsgivare, arbetstagare, lärare och vid behov självständiga yrkesutövare ansvarar för anordnandet och övervakningen av fristående examina samt utfärdar examensbetyg. Examenskommissionerna gör ett avtal om anordnande av fristående examina med utbildningsanordnarna och vid behov med andra sammanslutningar och stiftelser. Fristående examina kan inte anordnas utan giltigt avtal med examenskommissionen. 1.2 Avläggande av fristående examen Fristående examen avläggs genom att examinanden vid examenstillfällen i praktiska arbetsuppgifter visar det kunnande som förutsätts i examensgrunderna. Varje examensdel ska bedömas skilt för sig. Bedömningen görs som ett samarbete mellan representanter för arbetsgivare, arbetstagare och undervisningssektorn. Inom branscher där det är vanligt med självständiga yrkesutövare tas även denna part i beaktande vid valet av bedömare. Bedömningen godkänns slutligen av examenskommissionen. Examensbetyg kan beviljas då examinanden har avlagt alla examensdelar som krävs med godkänt vitsord. 1.3 Grunderna för fristående examen I examensgrunderna fastställs vilka delar och eventuella kompetensområden som hör till examen, uppbyggnaden av examen, den yrkesskicklighet som krävs i de olika examensdelarna, bedömningsgrunderna (föremålen och kriterierna för bedömningen) samt sätten att visa yrkesskicklighet. En examensdel utgör ett delområde inom yrket som går att avskilja från den naturliga arbetsprocessen till en självständig helhet som kan bedömas. Kraven på yrkesskicklighet som beskrivs i de olika examensdelarna koncentrerar sig på de centrala funktionerna och verksamhetsprocesserna inom yrket samt på yrkespraxis inom den aktuella branschen. De omfattar även färdigheter som allmänt behövs i arbetslivet, till exempel sociala färdigheter. Föremålen och kriterierna för bedömningen är härledda ur kraven på yrkesskicklighet. Föremålen för bedömningen anger de kunskapsområden som man vid bedömningen fäster särskild vikt vid. Definitionen av dessa föremål underlättar också bedömningen av den aktuella arbetsprocessen. Bedömningen ska täcka alla de föremål för bedömning som beskrivs i examensgrunderna. Kriterierna för bedömningen bestämmer den kvalitativa och kvantitativa nivån på en godkänd prestation. Sätten att påvisa yrkesskicklighet innehåller preciserande anvisningar om avläggandet av examen. Yrkesskickligheten visas i allmänhet i autentiska arbetsuppgifter. Sätten att visa yrkesskicklighet kan innehålla direktiv för bl.a. hur en examensprestation vid behov kan kompletteras så att alla krav på yrkesskicklighet blir beaktade. 7

1.4 Personlig tillämpning i fristående examen Utbildningsanordnaren sörjer för den personliga tillämpningen vid ansökningen till en fristående examen och utbildning som förbereder för en fristående examen, vid avläggandet av examen och vid förvärvandet av den behövliga yrkesskickligheten. Den personliga tillämpningen ska följa bestämmelserna om studerandes rättigheter och skyldigheter i 11 i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (952/2011). Utbildningsstyrelsen har utfärdat en särskild föreskrift om personlig tillämpning (43/011/2006). 1.5 Bedömning av yrkesskickligheten i fristående examen Vid bedömningen av yrkesskickligheten är det viktigt att ingående och noggrant granska hur examinanderna har visat att de kan det som förutsätts i examensgrunderna i kraven på yrkesskicklighet för den aktuella examensdelen. Vid bedömningen tillämpas de bedömningskriterier som fastställts i examensgrunderna. Bedömarna ska mångsidigt använda sig av olika och i första hand kvalitativa bedömningsmetoder. Används endast en metod, blir resultatet inte nödvändigtvis tillförlitligt. Vid bedömningen beaktas bransch- och examensspecifika särdrag i enlighet med examensgrunderna. Om examinanden har tillförlitliga dokument om tidigare visat kunnande, granskar bedömarna hur de motsvarar kraven på yrkesskicklighet i examensgrunderna. Bedömarna föreslår för examenskommissionen att dokumenten erkänns som en del av examensprestationen. Examenskommissionen fattar det slutliga beslutet om erkännande av tidigare visat kunnande som tillförlitligt utretts. Bedömningen av yrkesskicklighet är en process, där insamlingen av bedömningsmaterial och dokumenteringen av bedömningen spelar en viktig roll. Representanter för arbetslivet och för lärarna gör på trepartsbasis en noggrann och mångsidig bedömning. ska klart och tydligt få veta hur bedömningsgrunderna tillämpas i deras eget fall. ska också ges möjlighet att själv bedöma sina prestationer. Examensarrangören gör upp ett bedömningsprotokoll över examensprestationen för den aktuella examensdelen, som undertecknas av bedömarna. Till en god bedömningsprocess hör också att efter detta ge examinanden respons på prestationerna. Det slutliga bedömningsbeslutet fattas av examenskommissionen. Bedömare De personer som bedömer examinandens yrkesskicklighet ska ha god yrkeskunskap inom det aktuella området. Examenskommissionen och examensarrangören kommer överens om bedömarna i avtalet om anordnande av fristående examen. Rättelse av bedömning kan inom lagstadgad tid anhålla om rättelse av bedömning av den examenskommission som ansvarar för den aktuella examen. En skriftlig begäran om rättelse riktas till examenskommissionen. Examenskommissionen kan efter att ha hört bedömarna besluta om en ny bedömning. Det går inte att genom besvär söka ändring av examenskommissionens beslut som gäller rättelse av bedömning. 8

1.6 Betyg Examenskommissionen beviljar examensbetyg och betyg för en eller flera avlagda examensdelar. Betyg över deltagande i förberedande utbildning ges av utbildningsanordnaren. Utbildningsstyrelsen har utfärdat direktiv om vilka uppgifter som ska framgå ur betygen. Betyg för en eller flera examensdelar ges på begäran. Examensbetyget, liksom betyget för en eller flera avlagda examensdelar, undertecknas av en representant för examenskommissionen och en representant för examensarrangören. En anteckning om avlagd fristående examen i ett av Utbildningsstyrelsen godkänt yrkesbevis är ett intyg över avlagd examen som är jämförbart med ett examensbetyg. Examensarrangören skaffar och undertecknar yrkesbeviset. Yrkesbeviset är avgiftsbelagt för examinanden. 1.7 Utbildning som förbereder för fristående examen Det går inte att ställa förhandsvillkor om deltagande i utbildning på dem som deltar i fristående examina. Examina avläggs ändå huvudsakligen i samband med förberedande utbildning. Utbildningsanordnaren beslutar om innehållet i och anordnandet av utbildningen som förbereder för fristående examen i enlighet med examensgrunderna. Utbildningen och examenstillfällena ska planeras utgående från examensdelarna. Den som deltar i utbildning som förbereder för fristående examen ska ges möjlighet att delta i examenstillfällen och avlägga fristående examen som en del av utbildningen. I utbildning som förbereder för fristående examen ska bestämmelserna i 11, 13, 13 a och 16 i ovannämnda lag beaktas. 2 Uppbyggnaden av specialyrkesexamen för rättstolk 2.1 Kunnande som ska visas i specialyrkesexamen för rättstolk De som har avlagt specialyrkesexamen för rättstolk har en djupgående och specialiserad yrkesskicklighet, som de använder när de arbetar som tolk i rättsliga ärenden och förvaltningsärenden som oftast är initierade av myndigheter. I deras kompetens ingår att behärska de olika faserna i tolkningsprocessen och tolkningskommunikationen i situationer inom rättstolkningen. I detta arbete iakttar de de professionella och etiska principerna samt lagstiftningen. Rättstolkarna bedömer vilka tolkningsmetoder och tolkningstekniska medel som är ändamålsenliga i varje enskild tolkningsuppgift och tolkningssituation och använder dessa i praktiken. De kan arbeta som tolkar även i krävande ärenden, som bland annat processerna vid domstolarna, polisen och förvaltningen. Personer som har avlagt denna examen beaktar den huvudsakliga verksamhetsmiljön för rättstolkning, det vill säga de verksamhetsprinciper som tillämpas i det finländska samhällets institutioner och inom rättssystemet samt de vanligaste processerna i domstolarna och polisväsendet. De behärskar fackspråket och de vedertagna uttrycken i anknytning till dessa på sina båda arbetsspråk. Med arbetsspråk avses både talade språk och teckenspråk. 9

När det gäller rättstolkning för talskadade personer eller rättstolkning genom skrivtolkning har de som avlagt examen åtminstone finska eller svenska som arbetsspråk. De behärskar dessutom stödmetoderna för tolkning. De kan sätta sig in i tolkningsuppdragens ämnesområde i de enskilda fallen samt i de dokument och den specialterminologi som används vid tolkningen, även med kort varsel. Till rättstolkens grundläggande kunnande hör också att förstå och i arbetet använda sig av komplicerade myndighetstexter och att känna till kulturen i arbetsspråkets eller arbetsspråkens områden. Rättstolkarna har i sitt arbete ett stort ansvar som förmedlare av viktiga budskap, så för att de ska kunna vara verksamma som rättstolkar är det absolut nödvändigt att de har omfattat de etiska principerna för arbetet och att de behärskar yrkesrollen. Rättstolkarna ska i sitt arbete iaktta bestämmelserna om sekretess och jäv samt vara förtrogna med den lagstiftning som reglerar det egna arbetet. 2.2 Examensdelar och uppbyggnaden av specialyrkesexamen för rättstolk Specialyrkesexamen för rättstolk består av fyra examensdelar. För att få examen krävs att man avlägger alla fyra examensdelar. De obligatoriska examensdelarna är 3.1 Rättstolkens professionella arbete och arbetslivsfärdigheter 3.2 Kännedom om rättstolkens verksamhetsmiljö 3.3 Rättstolkens behärskande av arbetsspråken 3.4 Färdigheter i rättstolkning De som har avlagt specialyrkesexamen för rättstolk har behörighet att arbeta som tolkar i de arbetsspråk i vilka examen har avlagts. Det språk som tolkas kan också vara ett finländskt teckenspråk. Det andra arbetsspråket ska vara finska eller svenska. När det gäller rättstolkning för talskadade personer eller rättstolkning genom skrivtolkning kan examen vid behov avläggas i endast ett språk (finska eller svenska), om personen i fråga kan visa att hon eller han dessutom har färdigheter i användning av kommunikationsmetoder och hjälpmedel. Om en person har avlagt specialyrkesexamen för rättstolk i något visst arbetsspråkpar och också vill avlägga examen i något annat arbetsspråkpar räcker det med att avlägga examensdelarna 3.3 och 3.4 i det nya arbetsspråksparet. Om grunderna för examen har ändrats efter att examen avlades första gången används personlig tillämpning. 10

3 Yrkesskicklighet som krävs i specialyrkesexamen för rättstolk och grunder för bedömningen Den yrkesskicklighet som krävs i examensgrunderna visas på basis av den av examenskommissionen godkända planen för anordnande av specialyrkesexamen för rättstolk vid examenstillfällen som ordnas enligt principen om personlig tillämpning. Vid dessa tillfällen visar examinanderna heltäckande den yrkeskompetens som krävs i examensgrunderna. Vid examenstillfällena visar examinanderna sin förmåga att tillämpa sitt kunnande i varierande situationer och arbetsmiljöer. De visar också sin förmåga att bedöma och lära sig av sina erfarenheter samt att förbättra sina arbetssätt och börja använda nya arbetssätt. Examinandernas yrkesskicklighet bedöms vid examenstillfällen av bedömare som har fått introduktion i bedömningsuppgiften. De ska också ges möjlighet att själva bedöma sina prestationer. Bedömarna bedömer och dokumenterar det kunnande som examinanderna har visat, och detta gör de med avseende på examens krav på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier. I en god bedömningsprocess ingår också respons till examinanderna. Responsen kan ges till exempel efter att bedömningsförslaget har getts. Examinanderna kan ges möjlighet att komplettera sina examensprestationer muntligt. Bedömarna antecknar under samtalet sina observationer i en bedömningsblankett. På detta sätt säkerställs att examensprestationerna är heltäckande och bedömningen tillförlitlig. Denna möjlighet kan ges i samband med att examinanderna avlägger en examensdel eller efter att alla examensdelar är avlagda. Bedömningen i specialyrkesexamen för rättstolk görs separat för varje examensdel genom jämförelse av examinandens yrkesskicklighet med kraven på yrkesskicklighet i den aktuella examensdelen. Ett trepartsorgan ger examenskommissionen ett skriftligt förslag till hur examensdelen ska bedömas efter att examensprestationerna är slutförda enligt examensgrunderna och på ett heltäckande och tillförlitligt sätt. Trepartsorganet består av representanter för arbetsgivare, arbetstagare och lärare samt vid behov självständiga yrkesutövare. Kraven på yrkesskicklighet, föremål för bedömning och bedömningskriterier På följande sidor anges med fet stil kraven på yrkesskicklighet i examensdelen. Dessa krav på yrkesskickligheten baserar sig på uppgifts- och färdighetsområden i arbetslivet. Under denna text, i vänstra kolumnen, anges föremålen för bedömning, som är härledda från kraven på yrkesskicklighet och omfattar de kompetensområden som är centrala i fråga om yrkesskickligheten. Vid bedömningen fokuseras på dessa kompetensområden. Högra kolumnen innehåller de bedömningskriterier som anger den kvalitativa och kvantitativa nivån på en godkänd prestation. Utifrån dessa bedöms om examensprestationen kan godkännas. Efter examensdelen beskrivs sätten att visa yrkesskickligheten. 11

3.1 Rättstolkens professionella arbete och arbetslivsfärdigheter Krav på yrkesskicklighet kan i sitt arbete beakta principerna inom yrket och de etiska principerna samt lagstiftningen agera professionellt i alla faser av tolkningsprocessen utvärdera och förbättra sitt arbete och följa utvecklingen inom yrkesområdet. Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet kan i sitt arbete beakta principerna inom yrket och de etiska principerna samt lagstiftningen. Föremål för bedömning Professionellt och etiskt agerande i arbetet som rättstolk Agerande i myndighetssituationer Bedömningskriterier beaktar principerna inom yrket och de etiska principer som gäller rättstolken samt lagstiftningen sköter endast uppgifter för vilka den egna kompetensen är tillräcklig och i vilka hon/han inte är jävig är medveten om sitt professionella ansvar som förmedlare av andras budskap och tankar och förklarar till exempel betydelsen av en tillförlitlig och heltäckande tolkning samt onödiga strykningar och tillägg med tanke på processerna inom yrkesområdet hanteringen av tolkningsfel i tolkningssituationen agerar enligt sin yrkesroll, yrkesrollens ramar och tolkens uppgifter analyserar realistiskt de faktorer som inverkar på skötseln av tolkningsuppdragen och jävigheten, diskuterar värderingarna och utgångspunkterna för dem och identifierar dem i sitt eget agerande visar i sitt arbete säkerhet, initiativförmåga och omdömesförmåga samt förmåga att fokusera på detaljer förutser och analyserar problem i tolkningskommunikationen och sätten att lösa problemen följer tidtabeller och avtal. beaktar i sitt arbete hur följande faktorer som styr de finländska myndigheternas verksamhet inverkar på syftena med kommunikationen och kommunikationens natur: lagstiftning myndighetens befogenheter, skyldigheter och tjänsteansvar 12

verksamhetsprinciper, såsom god förvaltningssed, tjänsteuppdraget, kundorientering och objektivitet allmänna förvaltningsförfaranden visar i verksamheten att hon/han känner till myndigheternas befogenheter, uppgifter och roll samt deras gränser, skillnader och likheter med avseende på den egna rollen agerar ändamålsenligt i enlighet med sin sakkunnigroll i olika myndighetssituationer berättar om sitt arbete och motiverar sina synpunkter och önskemål på ett tydligt och begripligt sätt. kan agera professionellt i alla faser av tolkningsprocessen. Föremål för bedömning Behärskande av tolkningsprocessen Bedömningskriterier planerar sin tidsanvändning realistiskt specificerar och marknadsför sina tjänster och bedömer deras värde är förtrogen med de avtalsvillkor som är allmänna inom området skaffar sig kunskap om konkurrensutsättningar inom branschen och bedömer sina möjligheter att delta i dem samarbetar med olika myndigheter, advokater och andra rättegångsbiträden samt med aktörer som förmedlar tolktjänster och sköter bland annat följande uppgifter som hänför sig till tolkningsuppdrag: utredningen av tolkningsuppdragets natur och innehåll överenskommelsen om arbetet och dess villkor anskaffandet av bakgrundsmaterial tolkningen faktureringen beaktar de mål och den avsikt som parterna i tolkningssituationen har när hon/han förbereder sig för tolkningen söker och skaffar lämpligt material för förberedelsen och för ett konsekvent terminologiarbete (t.ex. med hjälp av parallelltexter och expertkällor) granskar kritiskt tillförlitligheten och aktualiteten hos material från Internet och andra källor följer bestämmelserna om sekretess och de krav som förordningen om informationssäkerhet ställer på skyddsnivån för och säkerhetsklassificeringen av handlingar i alla faser av tolkningsprocessen ger personer som behöver tolkningstjänster råd till exempel i följande frågor som gäller tolkningsarrangemang och bedömer alternativens ändamålsenlighet: konsekutiv- och simultantolkning kontakt- och distanstolkning 13

tolkarnas antal och arbetstider agerar professionellt även i tolkningssituationer med flera tolkar eller flera tolkningsspråk. kan utvärdera och förbättra sitt arbete och följa utvecklingen inom yrkesområdet. Föremål för bedömning Användning av respons och utvärdering av det egna arbetet Att följa utvecklingen inom området Bedömningskriterier utvärderar sitt eget arbete och sitt agerande realistiskt skaffar respons och drar nytta av den vid utveckling av sitt arbete och sin yrkesskicklighet identifierar de behov av utveckling och fortbildning som främjar skötseln av arbetsuppgifterna sörjer för sitt välbefinnande i arbetet till exempel på följande sätt: fastställer sina egna gränser hanterar stress ber vid behov om hjälp och råd vid problem använder sig om möjligt av arbetshandledning och stöd av personer i samma ställning. drar i sitt arbete nytta av information om utvecklingen inom rättstolkningen och forskningen inom detta område håller sig uppdaterad om den lagstiftning som reglerar rättstolkningen håller sig uppdaterad om väsentliga förändringar i verksamheten, processerna och verksamhetsmiljön hos de myndigheter som är väsentliga med tanke på det egna arbetet håller sig uppdaterad om förändringar i behoven och kraven på verksamhetsfältet samt förändringar i arbetsbeskrivningen och beaktar dem i sitt arbete. Sätten att visa yrkesskicklighet Yrkesskickligheten i examensdelen Rättstolkens professionella arbete och arbetslivsfärdigheter visas och bedöms i autentiska arbetssituationer, genom att indirekt utnyttja autentiska arbetssituationer eller i arbetssituationer som liknar autentiska situationer så mycket som möjligt i verksamhetsmiljöer inom rättstolkningen. Verksamhetsmiljöerna kan vara bland annat verksamhetsmiljöer där rättegångsförhandlingar äger rum samt polisens och Migrationsverkets verksamhetsmiljöer. När autentiska arbetssituationer används bör man se till att rättsskyddet för parterna i tolkningssituationen är tryggat genom att iaktta bestämmelserna om sekretess och andra etiska krav samt lagstiftningen. Examinanderna visar sin yrkesskicklighet genom att i alla arbetsfaser agera på ett professionellt och etiskt godtagbart sätt, genom att i sitt arbete iaktta de normer som reglerar det 14

egna arbetet och myndigheternas verksamhet samt genom att utvärdera det egna arbetet. Det professionella arbetet omfattar alla faser av tolkningsprocessen från ingående av avtal om tolkningsuppdragen och förberedelserna inför dem till utnyttjande av respons. Bedömarna observerar och bedömer examinandernas arbete och ger en skriftlig bedömning av arbetet. Examinanderna ska vid behov komplettera visandet av sin yrkesskicklighet till exempel med dokument som tagits fram under examensprestationen, muntligt eller genom framställningar som baserar sig på autentiska arbetssituationer, om de arbetsprestationer som bedöms inte omfattar alla krav på yrkesskicklighet i examensgrunderna. Dokumenten kan bestå av till exempel rapporter om förberedelserna inför tolkningsuppdragen eller av rapporter som gäller marknadsföring av arbetet eller anskaffningen av bakgrundsmaterial. De kan också vara uppgifter av case-typ, förhandlingar, intervjuer, föredrag eller andra skriftliga eller muntliga produktioner. De bedömda dokumenten bildar en del av bedömningsmaterialet, som också innehåller bedömningarna av examensprestationerna och examinandens självvärdering. Genom självvärderingen visar examinanderna att de kan analysera sitt kunnande och sitt agerande med avseende på kraven på yrkesskicklighet i examensdelen. 3.2 Kännedom om rättstolkens verksamhetsmiljö Krav på yrkesskicklighet kan beakta de viktigaste verksamhetsprinciperna i det finländska samhällets rättssystem och deras inverkan på tolkens verksamhetsmiljö specificera domstolsprocesserna redogöra för polisens verksamhet, uppgifter och roll i rättssystemet. Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet kan beakta de viktigaste verksamhetsprinciperna i det finländska samhällets rättssystem och deras inverkan på tolkens verksamhetsmiljö. Föremål för bedömning Kännedom om de allmänna samhälleliga verksamhetsprinciperna Bedömningskriterier är förtrogen med innehållet i de grundläggande och de mänskliga rättigheterna och är medveten om deras betydelse med avseende på samhället och myndigheternas verksamhet anger de allmänna principerna för god förvaltning beskriver i allmänna termer principerna för den representativa demokratin och möjligheterna till medborgardeltagande 15

Kännedom om verksamhetsprinciperna inom rättssystemet Kännedom om myndighetsprocesserna och myndigheternas verksamhetsprinciper förklarar principen om offentlighet i myndigheternas verksamhet beskriver i allmänna termer uppgifterna för och uppbyggnaden av den offentliga förvaltningens olika nivåer och systemet för det politiska beslutsfattandet (EU, staten, regional förvaltning, kommunen). förklarar principen om tredelningen av makten och dess inverkan på den verksamhet som rättssystemets aktörer bedriver beskriver principerna för en rättvis rättegång redogör för det centrala innehållet i rättegångsbalken och lagen om rättegång i brottmål redogör för hur rättsstatens principer realiseras i brottmål och tvistemål anger de olika rättsinstanserna och specialdomstolarna och deras huvudsakliga uppgifter beskriver de huvudsakliga målen och medlen inom kontroll- och kriminalpolitiken nämner de vanligaste förfarandena för överklagande och andra typer av ändringssökande. nämner de författningar med stöd av vilka personer som inte talar eller förstår det språk som används i ett straffrättsligt förfarande har rätt till tolkning och översättning i myndighetsprocesser, och anger den betydelse denna rätt har ur de olika parternas synvinkel redogör för de olika faserna i den straffrättsliga processen (förundersökning av brott, åtalsprövning, rättegångsförfaranden och verkställighet av domar) specificerar de aktörer som deltar i en straffprocess, såsom myndigheter, advokater och övriga rättegångsbiträden samt stödpersoner och deras uppgifter känner till parterna i förundersökningsprocessen och deras ställning, rättigheter och skyldigheter redogör för de vanligaste tvångsmedlen samt principerna i fråga om användning av besöksförbud och syftet med användningen av dem är förtrogen med de yrkesetiska principer som tillämpas av advokaterna och de myndigheter som är viktigast med tanke på rättstolkens uppgiftsfält och hur dessa principer inverkar på deras verksamhet. 16

Kännedom om utlänningsfrågor Kännedom om specialgrupper inom tolkningen kan redogöra för domstolsprocesserna. Kunskap om begreppen och processerna vid brottmål Kunskap om tvistemål är förtrogen med de viktigaste riktlinjerna i Finlands invandringspolitik visar i verksamheten att han eller hon känner till de rättigheter och skyldigheter som nämns i utlänningslagen och annan lagstiftning som reglerar invandringen med tanke på de olika parterna i tolkningssituationer redogör för invandringsförvaltningens strukturer samt systemet för mottagning av flyktingar och asylsökande. redogör för de allmänna principerna för tolkningstjänsterna för hörselskadade, dövblinda och talskadade samt de allmänna principerna för tjänsterna för handikappade visar i verksamheten att hon/han känner till teckenspråket samt specialfrågorna relaterade till tolkningen för hörselskadade, dövblinda och talskadade i tillräcklig utsträckning med tanke på arbetet. använder de mest centrala begreppen inom straffrätten på korrekt sätt och förstår deras grundläggande betydelse redogör för hur en rättegångsförhandling går till, för faserna i huvudförhandlingen och för medlingsförfarandet beskriver det skriftliga och det muntliga förfarandet samt deras tillämpningsområden beskriver tingsrättens olika sammansättningar i brottmål anger och beskriver de vanliga brottsbeteckningar som hamnar i tingsrätten. använder de mest centrala begreppen inom privaträtten på korrekt sätt och förstår deras grundläggande betydelse anger och beskriver de vanliga tvistemålen, t.ex. inom familjerätten, som kommer till behandling i tingsrätten beskriver behandlingen av olika typer av tvistemål i tingsrätten redogör för förfarandet vid medling i tvistemål i tingsrätten. 17

kan redogöra för polisens verksamhet, uppgifter och roll i rättssystemet. Kännedom om polisväsendets förvaltningsstrukturer och handlingsprinciper Kännedom om faserna, aktörerna och innehållet i processen vid förundersökning av brott, i polisundersökningsprocessen och i utlänningsärendena Sätten att visa yrkesskicklighet redogör för polisens uppgifter som upprätthållare av statsskicket och samhällsordningen samt den allmänna ordningen och säkerheten och som en del av god förvaltning beskriver polisens organisation och polisenheternas uppgifter redogör för principerna i programmet för den inre säkerheten när det gäller polisens verksamhet. beskriver hur förberedande samtal och förhör med brottsmisstänkta, målsäganden och vittnen formellt ska gå till förklarar begreppet polisundersökning och polisundersökningens tillämpningsområde samt dess förhållande till förundersökningen förklarar principen i förfarandet med ordningsbot och med strafforder beskriver den polishandräckning som baserar sig på barnskyddslagen och mentalvårdslagen förklarar behandlingen av utlänningsärendena inom polisväsendet. Yrkesskickligheten i examensdelen Kännedom om rättstolkens verksamhetsmiljö visas och bedöms i autentiska arbetssituationer, genom att indirekt utnyttja autentiska arbetssituationer eller i arbetssituationer som liknar autentiska situationer så mycket som möjligt i verksamhetsmiljöer inom rättstolkningen. Till den del som det är nödvändigt kan examinanden komplettera visandet av yrkesskickligheten med skriftliga produktioner eller dokument. Verksamhetsmiljöerna kan vara bland annat verksamhetsmiljöer där rättegångsförhandlingar äger rum samt polisens och Migrationsverkets verksamhetsmiljöer. När autentiska arbetssituationer används bör man se till att rättsskyddet för parterna i tolkningssituationen är tryggat genom att iaktta bestämmelserna om sekretess och andra etiska krav samt lagstiftningen. Examinanderna visar sin yrkesskicklighet när det gäller rättstolkens verksamhetsmiljö genom att vara förtrogen med verksamhetsprinciperna i det finländska samhället och det finländska rättssystemet samt genom att redogöra för de viktigaste aktörerna, processerna och begreppen inom rättsväsendet, polisväsendet och utlänningsärendena i den omfattning som rättstolkens arbetsuppgifter kräver det. Av bedömningskriterierna Kännedom om utlänningsfrågor och Kännedom om specialgrupper inom tolkningen och de tillhörande bedömningskriterierna räcker det med att kunnandet visas i ett av dem. Kännedomen om utlänningsfrågor visas endast i talade 18

språk inom rättstolkningen och Kännedomen om specialgrupper inom tolkningen endast inom rättstolkningen för teckenspråkiga och talskadade personer och i skrivtolkning. Bedömarna observerar och bedömer examinandernas arbete och ger en skriftlig bedömning av arbetet. Examinanderna kan använda autentiska arbetssituationer i examensprestationen indirekt genom att rapportera om dem på olika sätt. Examinanderna ska vid behov komplettera visandet av sin yrkesskicklighet till exempel med dokument som tagits fram under examensprestationen och som baserar sig på autentiska arbetsuppgifter eller muntligt, om de arbetsprestationer som bedöms inte omfattar alla krav på yrkesskicklighet i examensgrunderna. Dokumenten kan innehålla till exempel reflektionsuppgifter, rapporter, presentationer eller andra skriftliga eller muntliga framställningar. De bedömda dokumenten bildar en del av bedömningsmaterialet, som också innehåller bedömningarna av examensprestationerna och examinandens självvärdering. Genom självvärderingen visar examinanderna att de kan analysera sitt kunnande och sitt agerande med avseende på kraven på yrkesskicklighet i examensdelen. 3.3 Rättstolkens behärskande av arbetsspråken De som avlägger specialyrkesexamen för rättstolk ska behärska två arbetsspråk på den nivå som den professionella tolkningskommunikationen och tolkningsuppgiften inom rättstolkningen kräver. A-arbetsspråket är i allmänhet rättstolkens modersmål eller skolbildningsspråk. I det andra språket, B-språket, har de språk- och kommunikationsfärdigheter som är tillräckligt goda med tanke på rättstolkningssituationerna. I fråga om muntlig kommunikation och förståelse motsvarar färdigheterna minst språkfärdighetsnivå 5 i de allmänna språkexamina, det vill säga nivå C1 inom den gemensamma europeiska referensramen (CEF). Utöver de ovan beskrivna grundläggande språkkunskaperna ska examinanderna i sina arbetsspråk ha de färdigheter i yrkesspråken som beskrivs i denna examensdel. Om det andra arbetsspråket är det finländska teckenspråket krävs tillräckligt goda, aktiva grundläggande språkfärdigheter samt de färdigheter i yrkesspråken som beskrivs i denna examensdel. Vid rättstolkning för talskadade och vid skrivtolkning räcker det med att behärska finska eller svenska som arbetsspråk. Krav på yrkesskicklighet kan analysera komplexa myndighetstexter och utnyttja dem i sina arbetsuppgifter behärskar diskursen i de viktigaste rättstolkningssituationerna 1 kan dra nytta av kännedomen om kulturen i de områden där arbetsspråken talas. 1 Med diskurs avses vedertagna sätt att tala om frågor och fenomen som behandlas i rättstolkens verksamhetsmiljöer (se 3.2). Till exempel diskursen vid rättegångar utgörs av samtal som har ett visst innehåll, en viss struktur och vissa syften och i vilka åklagarna, biträdena och domarna har ett yrkesmässigt sätt att tala som hänför sig till deras roll och syften. Även samtalen i samband med polisförhör med de olika syftena och rollerna bildar en diskurs. 19

Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet kan analysera komplexa myndighetstexter och utnyttja dem i sina arbetsuppgifter. Föremål för bedömning Förståelse och utnyttjande av texter Bedömningskriterier använder i sitt arbete olika texter skrivna av finska myndigheter (t.ex. beslut, anklagelseskrifter, anvisningar, lagtexter, meddelanden, delgivningar) använder i sitt arbete som parallelltexter motsvarande texter skrivna av myndigheter i de länder där det andra arbetsspråket talas analyserar texter relaterade till tolkningsuppdraget och hittar det innehåll i texterna som är väsentligt med tanke på uppdraget tar på ett tillförlitligt sätt reda på betydelsen av sådana uttryck som hon/han inte tidigare har stött på. behärskar diskursen i de viktigaste rättstolkningssituationerna. Föremål för bedömning Situationsanpassat språkbruk Behärskande och hantering av terminologi och termer Bedömningskriterier identifierar de vanliga kommunikationssätten och texttyperna i delområdena av rättstolkningen och utnyttjar dem i sitt arbete använder i sitt arbete bestämmelserna om myndigheternas och domstolarnas språk och kommunikation anpassar sin kommunikation och sitt språkbruk efter tolkningssituationen i fråga (t.ex. handläggning av brottsoch tvistemål i rätten, polisförhör) använder på rätt sätt de fackspråkliga uttryck som används inom straffrätten och straffprocessrätten använder på rätt sätt de fackspråkliga uttryck som används inom privaträtten och handläggningen av tvistemål i rätten. behärskar den allmänna terminologi och fraseologi som behövs i de vanligaste myndighetssituationerna inom rättstolkningen använder de centrala termer som behövs i följande rättstolkningssituationer exakt och tillförlitligt på båda arbetsspråken: förundersökningarna 20

Behärskande av arbetsspråken i rättstolkningssituationer de vanligaste straffrättsliga ärendena de vanligaste privaträttsliga ärendena asyl- och invandringsärendena använder på sina båda arbetsspråk de grundläggande begreppen relaterade till exempelvis följande ämnesområden: rättshjälp internationell handräckning och rättshjälp laglig och olaglig invandring och utvisning människohandel påföljdsalternativen i brottmål utmätning använder på sina båda arbetsspråk sina kunskaper om exempelvis följande aktörer: statsrådets justitiekansler riksdagens justitieombudsman minoritetsombudsmannen barnombudsmannen förklarar på ett begripligt och effektivt sätt begrepp och fenomen som saknar motsvarighet eller som hon/han inte hittar någon motsvarighet för. kommunicerar på sina båda arbetsspråk i enlighet med den färdighetsnivå som beskrivs i början av examensdel 3.3 använder snabbt och tillförlitligt de termer och fraser som är allmänna inom rättstolkningen på sina båda arbetsspråk använder snabbt och tillförlitligt de facktermer som behövs i ofta återkommande rättstolkningssituationer på sina båda arbetsspråk använder behövliga specialtermer snabbt och tillförlitligt på sina båda arbetsspråk (vid skrivtolkning minst 12 000 nedslag juridisk text på en halvtimme). kontrollerar vid behov att de termer som hon/han använder är korrekta. kan i sitt arbete dra nytta av kännedomen om kulturen i de områden där arbetsspråken talas. Föremål för bedömning Jämförande kulturkännedom i arbetsspråkens områden Bedömningskriterier drar i sitt arbete nytta av sin kännedom om verksamhetsprinciperna i myndighetskulturen och de samhälleliga verksamhetsprinciperna i arbetsspråkens områden beaktar i sitt arbete den inverkan skillnaderna mellan kulturerna, kulturerna och de samhälleliga verksamhetsprinciperna eventuellt har 21

Sätten att visa yrkesskicklighet förklarar vid behov förfaranden, fenomen och begrepp relaterade till lagar, rätt, förvaltning och processer samt på ett allmännare plan begrepp relaterade till kulturen och samhället förstår sina arbetsspråks sociala, situationsrelaterade och geografiska variationer och beaktar deras inverkan i sitt arbete. Yrkesskickligheten i examensdelen Rättstolkens behärskande av arbetsspråken visas och bedöms i autentiska arbetssituationer, genom att indirekt utnyttja autentiska arbetssituationer eller i arbetssituationer som liknar autentiska situationer så mycket som möjligt i verksamhetsmiljöer inom rättstolkningen. Verksamhetsmiljöerna kan vara bland annat verksamhetsmiljöer där rättegångsförhandlingar äger rum samt polisens och Migrationsverkets verksamhetsmiljöer. När autentiska arbetssituationer används bör man se till att rättsskyddet för parterna i tolkningssituationen är tryggat genom att iaktta bestämmelserna om sekretess och andra etiska krav samt lagstiftningen. Examinanderna visar sin yrkesskicklighet genom att hantera texter relaterade till rättstolkning ändamålsenligt på sina båda arbetsspråk samt genom att på sina båda arbetsspråk producera ett språk som är godtagbart i tolkningssituationerna. Samtidigt visar de att de har kunskap om de samhälleliga och kulturella verksamhetsprinciperna i sina arbetsspråksområden. När det gäller rättstolkning för talskadade personer eller rättstolkning genom skrivtolkning visas ovan nämnda yrkesskicklighet endast i ett språk, antingen finska eller svenska, om personen i fråga kan visa att hon eller han dessutom kan använda kommunikationsmetoder och hjälpmedel i tillräcklig utsträckning. Kunnandet i skrivtolkning visas dessutom med ett separat snabbhetsprov. Bedömarna observerar och bedömer examinandernas arbete och ger en skriftlig bedömning av arbetet. Examinanderna kan använda autentiska arbetssituationer i examensprestationen till exempel indirekt genom att rapportera om dem på olika sätt. Examinanderna ska vid behov komplettera sina examensprestationer skriftligt med dokument som tagits fram under examensprestationerna eller muntligt, om arbetsprestationerna inte omfattar alla krav på yrkesskicklighet i examensgrunderna. Dokumenten kan bestå av till exempel rapporter om förberedelser inför tolkningsuppdrag och av rapporter som de skriver när de följer rättegångar. De kan också bestå av kommenterade ordlistor, analyser av dokument och kommunikationssituationer eller uppgifter av case-typ. De bedömda dokumenten bildar en del av bedömningsmaterialet, som också innehåller bedömningarna av examensprestationerna och examinandens självvärdering. Genom självvärderingen visar examinanderna att de kan analysera sitt kunnande och sitt agerande med avseende på kraven på yrkesskicklighet i examensdelen. 22

3.4 Färdigheter i rättstolkning Krav på yrkesskicklighet kan agera professionellt i en tolkningssituation och följa etiska principer behärskar tolkningskommunikationen behärskar och kan välja de metoder och de tillhörande tekniker som behövs i rättstolkningsuppdrag Bedömning (föremål för bedömning och bedömningskriterier) Krav på yrkesskicklighet kan agera professionellt i en tolkningssituation och följa etiska principer. Föremål för bedömning Professionellt och etiskt agerande i tolkningssituationer Ordnande av arbetsförhållandena Behärskande av tolkningssituationen Bedömningskriterier följer i tolkningssituationen principerna inom yrket och de etiska principer som gäller rättstolken samt lagstiftningen visar att hon eller han behärskar sin yrkesroll, vilket inbegriper åtminstone följande: tar i början av tolkningssituationen reda på var gränserna går för yrkesrollen och vilken tolkens uppgift är, och tar vid behov närmare reda på rollen tar inte själv ställning i den fråga som behandlas bemöter alla parter i tolkningssituationen opartiskt och jämlikt och utan att låta de egna värderingarna och tankarna inverka. kommer i början av tolkningssituationen överens om tillvägagångssätten vid tolkningen placerar sig på en lämplig plats med tanke på den som ska tolkas säger under tolkningen till om sådant som kan försvåra tolkningen avbryter tolkningen, säger till om problem som gäller tolkningskommunikationen, såsom när personer talar i mun på varandra, och föreslår vid behov förbättringar ser för egen del till att tolkningssituationen är störningsfri. beter sig lugnt och säkert koncentrerar sig, lyssnar analytiskt, associerar snabbt och är stresstålig analyserar snabbt det som hon/han hör 23

behärskar tolkningskommunikationen. Föremål för bedömning Professionell kommunikation genom tal Tolkningskommunikation och interaktion reagerar på ett naturligt och flexibelt sätt på överraskande situationer och överraskande språkbruk identifierar sina egna fel, säger till om dem och korrigerar dem tar emot respons och anvisningar och drar nytta av dem under tolkningen. Bedömningskriterier kommunicerar och uppträder på ett förtroendeingivande och säkert sätt kan tekniken att tala tydligt och smidigt och kan använda sin röst enligt situationen artikulerar och uttalar störningsfritt och tydligt. producerar en exakt, heltäckande och detaljerad tolkning identifierar registret 2 för tolkningsbudskapet och producerar ett språk som överensstämmer med registret använder vid tolkning situationsanpassade retoriska medel, fraser och icke-verbala uttryckssätt uppfattar lätt interaktionssituationer och anpassar sig efter dem identifierar och drar i tolkningssituationer nytta av till exempel sin blick och andra kroppsliga kommunikationsmedel motiverar vid behov sina lösningar i fråga om tolkningskommunikationen använder under tolkningen ordböcker, ordlistor, ritningar och bilder samt andra medel naturligt, snabbt och uppfinningsrikt. behärskar och kan välja de metoder och de tillhörande tekniker som behövs i rättstolkningsuppdrag Föremål för bedömning Behärskande av tolkningsmetoder och tolkningstekniska medel Bedömningskriterier behärskar konsekutivtolkning, viskningstolkning och prima vista-tolkning behärskar dialog- och monologtolkning identifierar och väljer den tolkningsmetod som passar 2 Med register avses att i en viss språkbrukssituation använda ett språk som är lämpligt vid behandling av ett ärende. Till exempel i en rättegång används ett annat språk vid behandling av ärenden än vid en läkarmottagning eller vid ett föräldramöte på skolan. I allmänhet vet språkbrukarna vilket språkbruksregister som är lämpligt i en situation. 24

Sätten att visa yrkesskicklighet bäst för rättstolkningssituationen övergår vid behov till att använda ett annat tolkningstekniskt medel, till exempel övergår från konsekutivtolkning till viskningstolkning eller prima vista-tolkning eller från satskonsekutiv tolkning till monologtolkning skiftar naturligt, tydligt och snabbt mellan samtalsparterna identifierar tolkningsproblem och väljer lämplig strategi för att lösa dem ställer preciserande frågor fokuserat och tydligt utan att störa kommunikationens gång avbryter vid behov den som talar på ett sätt som är lämpligt i situationen för att få möjlighet att tolka visar dem som lyssnar på och/eller följer tolkningen vems tal eller budskap som hon/han för ögonblicket håller på att tolka använder en ändamålsenlig anteckningsteknik översätter muntligt eller med hjälp av teckenspråk innehållet i ett dokument som ansluter sig till tolkningssituationen på ett noggrant, omfattande och smidigt eller försäkrar sig om att kunden förstår texten på en tillräckligt noggrann nivå behärskar olika distanstolkningssituationer och använder smidigt den vanligaste utrustningen för distanstolkning som är i professionellt bruk. Yrkesskickligheten i examensdelen Färdigheter i rättstolkning visas och bedöms i autentiska arbetssituationer eller i arbetssituationer som liknar autentiska situationer så mycket som möjligt i verksamhetsmiljöer inom rättstolkningen. Verksamhetsmiljöerna kan vara bland annat verksamhetsmiljöer där rättegångsförhandlingar äger rum samt polisens och Migrationsverkets verksamhetsmiljöer. När autentiska arbetssituationer används bör man se till att rättsskyddet för parterna i tolkningssituationen är tryggat genom att iaktta bestämmelserna om sekretess och andra etiska krav samt kraven i lagstiftningen. Examinanderna visar sin yrkesskicklighet i en autentisk eller simulerad rättstolkningssituation eller i en delprocess i anknytning till en sådan genom att behärska sin roll, kommunikationen och interaktionen samt genom att sörja för sina arbetsförhållanden. De visar att de behärskar tolkningssituationen och tolkningsprocessen helhetsmässigt genom att använda lämpliga tolkningstekniska medel och redskap. Bedömarna observerar och bedömer examinandernas arbete och ger en skriftlig bedömning av arbetet. Examinanderna ska vid behov komplettera visandet av sin yrkesskicklighet med dokument som tagits fram under examensprestationen eller muntligt, om arbetsprestationerna inte omfattar alla krav på yrkesskicklighet i examensgrunderna. Dokumenten kan vara till exempel rapporter över tolkningsuppdrag eller respons som examinanden har fått i ett tolkningsuppdrag. De kan också bestå av analyser av inspelade tolkningar, av uppgifter av case-typ eller av andra muntliga eller skriftliga produktioner. De 25

bedömda dokumenten bildar en del av bedömningsmaterialet, som också innehåller bedömningarna av examensprestationerna och examinandens självvärdering. Genom självvärderingen visar examinanderna att de kan analysera sitt kunnande och sitt agerande med avseende på kraven på yrkesskicklighet i examensdelen. 26

Bilaga Beskrivning av rättstolkens arbete och värdegrunden för arbetet Rättstolkarna arbetar vanligen som tolkar i olika rättsliga ärenden som myndigheter och deras kunder är involverade i. Utöver vid egentliga rättsförhandlingar behövs rättstolkar bland annat i processer hos polisen, Migrationsverket, gränsbevakningsväsendet, tullen och fångvårdsväsendet samt i olika myndigheters förvaltningsförfaranden. Myndigheterna har lagstadgad skyldighet att sörja för tolkningen i många rätts-, polis- och förvaltningsärenden. Att ordna med tolkning anses i allmänhet också vara rekommendabelt för att myndigheterna ska kunna basera sina beslut på fakta. Även direktivet 2010/64/EG om rätten till tolkning och översättningar vid straffrättsliga förfaranden tryggar för sin del människornas språkliga grundrättigheter i rättstolkningssituationer. Med rättstolkning avses tolkning med talade språk, teckenspråk eller olika språkinterna tolkningsmetoder. Rättstolkarna ska ha två aktiva arbetsspråk mellan vilka de tolkar: rättstolkarna översätter muntligt, det vill säga tolkar i båda riktningarna de repliker som parter i en situation yttrar, i allmänhet antingen konsekutivt, i efterhand, eller simultant, samtidigt (oftast som viskningstolkning utan särskild simultantolkningsutrustning). Tolkning för talskadade och skrivtolkning är språkintern tolkning. En viktig färdighet när det gäller rättstolkning är färdigheten att utföra prima vista-tolkning, vilket betyder att ett dokument skrivet på det ena arbetsspråket översätts muntligt (eller med teckenspråk) till det andra arbetsspråket. Tolkningen kan genomföras så att tolken befinner sig i samma lokal som kunden eller som distanstolkning med hjälp av teknisk utrustning. Vid tolkning på plats är det ofta rättstolkens sociala färdigheter och känslan för situationen som är viktiga, vid distanstolkning däremot ska tolken kunna använda de tillgängliga tekniska redskapen. Rättstolkarna har i sitt arbete ett stort ansvar som förmedlare av viktiga budskap. För att de ska kunna utföra sina uppgifter måste de omfatta de etiska principerna i arbetet och behärska yrkesrollen. Rättstolkarna ska kunna betjäna alla parter jämlikt, vilket förutsätter en fördomsfri och öppen inställning till arbetet. För att de ska vara framgångsrika i sin uppgift krävs att de har kunskap om de processer, förfaranden och aktörer i det finländska förvaltnings- och rättssystemet som är aktuella i de viktigaste arbetsuppgifterna och att de har kunskap om de olika parternas rättigheter och skyldigheter. Dessutom krävs att de har en oklanderlig bakgrund. Rättstolkarna ska behärska den centrala terminologin inom rättstolkningen på examensprestationens arbetsspråk och kunna sätta sig in i den specialterminologi som används i varje enskild tolkningsuppgift, även med kort varsel. Kraven på yrkesskicklighet i specialyrkesexamen för rättstolk har fastställts så att personer med en gedigen, mångårig erfarenhet av arbete i motsvarande tolkningsuppgifter kan uppfylla kraven. Till exempel personer som har avlagt yrkesexamen för kontakttolk, personer som har arbetat som kontakt-, rätts- eller konferenstolk eller personer som har studerat tolkning vid ett universitet eller i en annan läroanstalt kan ansöka om att få avlägga specialyrkesexamen för rättstolk. Även teckenspråkstolkar (yrkeshögskola), personer som har avlagt specialyrkesexamen för tolk för talhandikappade och personer som har genomgått en skrivtolksutbildning får genom att avlägga denna examen ytterligare kompetens för rättstolkningssituationerna. Att avlägga specialyrkesexamen för rättstolk är ett sätt att visa sin kompetens i att tolka i krävande tolkningsuppgifter inom ett specialområde. 27