Bebyggelseantikvarisk utredning inför detaljplan vid kvarteret Tvätten i Karlstad

Bebyggelseantikvarisk utredning inför detaljplan vid kvarteret Tvätten i Karlstad Karlstad kommun, Värmlands län 2012-10-15 1

VÄRMLANDS MUSEUM Enheten för kulturmiljö och regional utveckling Box 335 651 08 Karlstad Tel: 054-701 19 00 Fax: 054-701 19 98 E-post: museet@varmlandsmuseum.se www.varmlandsmuseum.se 2012 Värmlands Museum

Bebyggelseantikvarisk utredning inför detaljplan vid kvarteret Tvätten i Karlstad Karlstad kommun, Värmlands län Erika Persson Enheten för kulturmiljö och regional utveckling Värmlands Museum 3

Innehåll Inledning... 5 Beskrivning... 6 Historisk bakgrund... 8 Verksamhets- och byggnadshistorik... 8 Kulturhistorisk värdering... 11 Kulturhistoriska karaktärsdrag... 14 Förändringskapacitet utifrån de kulturhistoriska värdena... 15 Källor... 18

Inledning Karlstads kommun har gett Värmlands Museum i uppdrag att utföra en bebyggelseantikvarisk utredning av kvarteret Tvätten i Karlstad. Stadsbyggnadsförvaltningen har fått i uppdrag att upprätta en ny detaljplan för Klaraviks trikåfabrik i samband med en inkommen begäran om planändring. Möjligheten att ändra användningen från småindustri och handel till bostäder ska prövas. Tomten Tvätten är beläget i korsningen Våxnäsgatan - Romstadsvägen, vid älvstranden mellan stadsdelarna Strand och Romstad (se figur 1). Byggnaderna på tomten uppfördes ursprungligen som trikåfabrik år 1923 (Tvätten 3) och tvätteri år 1947 (Tvätten 1) och används idag för kontorslokaler respektive affärslokal. Figur 1. Plan över kvarteret Tvätten. De röda siffrorna anger den numrering av fasaderna som används i denna rapport. Området vid Strand och Romstad började växa fram under 1900-talets början och bebyggelsen består till stor del av villor från den tiden, men även av radhus och flerbostadshus från senare tid. Intill trikåfabriken och tvätteriet växte under 1920-talet en mindre centrumdel vid Våxnäsgatan upp, med livsmedelsbutik, cykelaffär, bageri och frisör. Figur 2. Kvarteret sett från öster med trikåfabriken till höger och tvätteriet till vänster i bild.

Beskrivning Trikåfabriken (Tvätten 3) har en visuellt framträdande roll i området Strand Romstad, i både volym och uttryck, på ett sätt som skiljer den från stadsdelens övriga bebyggelse. Den L-formade byggnaden är murad och uppförd i två våningar. Fasaden är putsad i en ljust gul kulör som kontrasterar sockelns grövre spritputs i grå nyans. Figur 3. Trikåfabriken sedd från korsningen Romstadsvägen - Våxnäsgatan mot fasaderna 1 och 2. I den högra delen av bilden syns tvärgaveln som skjuter upp ovanför takfoten på den äldsta delen av fabriksbyggnaden. Från Våxnäsgatan och Romstadsvägen blir fasadernas regelbundenhet tydlig, även takkupornas placering. Byggnaden har en enkel utformning, men fasaden har dekorativa detaljer som skapar en stilmässig helhet, något som inte är ovanligt för industribyggnader från 1800- och 1900-talet. Fasadens uttryck bär spår av 1920-talets klassicistiska ideal med hörnpilastrar, dekorativt profilerade listverk, tvärgavlar, regelbunden fönstersättning och tegeltäckt sadeltak. Taktäckningen har tidigare varit lertegel, men är idag utbytt till tegelimiterande betongpannor som alltså inte är av ursprungligt material ändå upprätthåller det arkitektoniska uttrycket. Till det arkitektoniska uttrycket hör även fönstrens utformning som, även fast de är utbytta, har bibehållit ursprungligt utseende genom den andra våningens stickbågiga fönster och markerad mitt- och tvärpost, karmar och imiterad småspröjs med liknande dimensioner och vita kulör som fönstren tidigare haft (jämför fönstren med figur 8). Fasadens regelbundenhet förstärks av de plåttäckta takkuporna som bryter igenom det höga sadeltaket, ett drag som är mest tydligt på fasad 1 och 2 (se figur 3 och 5). Interiören präglas av en renovering som skedde år 1995 och som kraftigt förändrade det ursprungliga utseendet med ny rumsindelning för kontor och moderna ytmaterial (se figur 9). 6

Figur 4. Tvätteriet sett från Romstadsvägen med den senare tillkomna byggnadskroppen närmast i bild. Tvätteriets (Tvätten 1) kubiska form och platta plåttak har ett funktionalistiskt uttryck. Byggnaden har bibehållen form och volym från uppförandetiden, men den nordöstra delen är ombyggd vid en senare tidpunkt och klädd med rött fasadtegel. De ursprungliga delarna av byggnaden är helmurade. Bottenvåningen är inredd som butikslokal, medan övervåningen fungerar som lager. Tomten avgränsas i norr av den del som är kvar av Våxnäsbäcken, en bäck som tidigare rann genom Våxnäs och ut i Vänern. Mellan bäcken och Våxnäsgatan finns en gräsyta med några träd. Längs tomtens östra gräns mot älven löper en cykelbana från gång- och cykelbron över älven. Fabriksbyggnadens vinkelformade byggnadskropp bildar en slags innergård mellan trikåfabriken och tvätteriet. Figur 5. Gavel åt öster (fasad 3) med de småspröjsade fönstren symetriskt placerade. Från sockeln upp mot takfoten syns de pelarimiterande pilastrarna vid hörnen. Gavelns triangelformade överdel bildas genom det dekorativt profilerade listverket 7

Historisk bakgrund Ofta förknippas värmländsk industrihistoria med järn- och skogsindustrin, men även textilindustrin har vid en nationell jämförelse varit förhållandevis stor i Karlstad. Textilindustrin var en föregångsindustri som redan under 1800-talet började ersätta hantverksbaserad produktion med allt mer mekaniserad masstillverkning. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fick branschen sitt genombrott i landet och textilfabriker ersatte definitivt den tidigare textilmanufakturen. Den tidiga textilindustrin bestod främst av ylleväverier, men bomullsvävning blev allt vanligare under 1800-talets mitt. Trikåvaror fick då sitt genombrott och underkläder började tillverkas i det elastiska materialet som under 1900-talet blev allt vanligare i många typer av vardagskläder. Tvättinrättningar har funnits sedan slutet av 1800-talet. Från början sköttes verksamheten ofta i hemmen, men senare blev det vanligare med inrättningar som kunde bestå av både tvättning, strykning och färgning. Tvättinrättningar kunde vara enklare handtvätterier eller större ångtvättar. Både inom textilindustrin och på tvättinrättningar har arbetskraften till största del bestått av kvinnor. Verksamhets- och byggnadshistorik Längs den västra älvgrenen låg under 1900-talets första hälft flera fabriker inom textilindustri. På Älvgatan låg både yllefabrik och spinneri. På älvens motsatta strand, i det som idag heter kvarteret Tvätten, grundades Karlstads Linnetvätteri, Kemiska Tvätt- och Färgerianstalt 1906. Några år senare, år 1917, kompletterades verksamheten då AB Klaraviks Tricotfabrik grundades av Emil Jönsson som tidigare arbetat på Värmlands Yllefabrik. Företaget hölls sedan i familjens ägo ända fram till 1980. Både tvätteriet och trikåfabriken var från början inrymda i en mindre tegelbyggnad på tomtens västra del. Tvätteriet blev senare ångtvätt och verksamheten utvidgades med tiden till att även innefatta färgeri och kemtvätt. Till den första mindre tegelbyggnaden tillkom därför fler lokaler på tomtens västra del. Både den äldsta mindre tegelbyggnaden och dessa senare tillbyggnader som tillhörde tvätteriet är idag rivna. På trikåfabriken tillverkades bland annat jumpers, underkläder och vantar. Personalen bestod till största delen av kvinnor som bodde i närområdet. När trikåfabriken växte under verksamhetens första decennier uppstod behovet av större lokaler. Den vinkelställda fabriksbyggnaden i två våningar (Tvätten 3) som idag står i tomtens östra hörn har tillkommit i tre skeden. Dessa tre skeden kan ses som expansionsfaser i trikåfabrikens verksamhet. 8

Figur 6. Fabriksmiljön från ett fotografi taget omkring 1930 när trikåfabriken byggts till vid den andra tillbyggnadsetappen. I den mindre byggnaden till höger om fabriken startades verksamheten år 1906. År 1923 byggdes den första byggnadskroppen med långsidans fasad mot Romstadsvägen. Sex år senare skedde en tillbyggnad som placerades i vinkel mot den första byggnaden och vars långsida vätte mot Våxnäsgatan. Den sista tillbyggnaden skedde 1941 vilket förlängde byggnaden åt öster. De två tillbyggnaderna utformades i samma stil som den ursprungliga fabriksbyggnaden med överrensstämmande fönstersättning och byggnadsvolym. Byggnaderna var murade i två våningar med ljus puts vilket syns på fotografier från den tiden (se figur 6 och 8). Mellan tvätteriet och trikåfabriken bildades en öppen gårdsplan där bland annat tvätt kunde hängas på tork. På marken mellan Våxnäsbäcken och Våxnäsgatan bestod vegetationen av gräsytor och buskar. Det är ett grönstråk med historisk förankring som sträcker sig längs älvstranden, från stadskärnan och västerut. På en karta över området från 1877 syns grönstråket och den trädallé som fanns längs Våxnäsgatan och som sträcker sig in på den mark som finns mellan Våxnäsbäcken och Våxnäsgatan (se figur 7). Figur 7. Kartutsnitt från slutet av 1800-talet som visar nuvarande Våxnäsgatan med dess trädallé och Våxnäsbäckens mynning. Den röda cirkeln visar var kvarteret Tvättens läge ungefärligen är idag. 9

Figur 8. Personal vid trikåfabriken år 1923. I bakgrunden syns även fabrikens ljusa puts och småspröjsiga fönster. Trikåfabriken var vid 1940-talet den största i länet med cirka hundra anställda. Förutom trikåfabriken fanns fortfarande tvätteriet då fortfarande kvar i mindre lokaler på tomtens västra del. År 1947 byggdes tvätteriet ut med den tegelbyggnad (Tvätten 1) som finns kvar idag i tomtens västra hörn och som hängde samman med då befintliga delar av tvätteriet. Lokalerna som var i två plan var uppdelade efter tvätteriets olika verksamhetsområden med skilda rum för tvättning, strykning, färgning och torkning. När importen av textilvaror till Sverige ökade under 1970- och 1980-talen blev konkurrensen för stor för konfektionsbranschen och AB Klaraviks Tricotfabrik köptes år 1980 upp av Värmlands Trikåfabrik AB och personalen flyttades till lokaler på Herrhagen. Under samma period ändrades även tvätteriets verksamhet till försäljningslokal. År 1995 köptes den tidigare trikåfabriken av AB A. Huse. Då skedde en omfattande ombyggnation då fabriken gjordes om till kontorslokaler och de äldsta byggnaderna som hört till tvätteriet revs. På ytan som frigjordes där tvätteriet stått anlades parkering. På tomtens södra gräns mot älven står två grindstolpar i sten som kan ha varit en del av en inhägnad längs vattnet. 10

Figur 9. Idag finns kontorslokaler på trikåfabrikens vindsvåning. Kulturhistorisk värdering Det industrihistoriska värdet Längs den västra älvgrenen har fabriker med koppling till textilindustri legat. Jämte de andra är trikåfabriken en del i förståelsen av textilindustrins etablering i Karlstad under 1900-talets första hälft. Trikåfabriken besitter ett värde som ett tydligt exempel på hur industrier vid den här tiden ofta etablerades i stadens direkta närhet och visar industrins betydelse för Karlstads utveckling i stort. Trikåfabriken står för textilframställningens historia, hur branschen utvecklades från att ha varit ett hantverk till att, på allt mer mekaniserad väg, framställa textilier. Järnframställningens och träindustrins kulturarv är ofta väl uppmärksammat, så även i Värmlands län. Trikåfabriken och tvätteriet har ett kulturhistoriskt värde genom att visa en del av Karlstads och Värmlands industrihistoria som ofta glöms bort vid sidan av järn- och träindustri. Järn- och träindustrins historia är ofta en historia om mäns liv och arbete, men trikåfabriken och tvätteriet berättar en annan del av industri- och näringslivshistora som handlar om kvinnors livsförhållanden och arbetssituation under 1900-talets första hälft. I ett större perspektiv handlar den historien om 1900- talets sociala strukturer, om hur kvinnor började lönearbeta och göra intåg i en då mansdominerad domän som industrin. Det monumentala uttrycket i Trikåfabrikens (Tvätten 3) totala byggnadsvolym bidrar till att göra industrihistorien avläsbar i miljön. De tre byggnadskropparna visar, likt årsringar, expansionsfaser i fabrikens verksamhet. De småspröjsade fönstrens regelbundna placering, putsad fasad med grövre putsad sockel och tegeltäckt sadeltak är tillsammans med andra arkitektoniska fasadelement som pilastrar, profilerade listverk och tvärgavlar tidstypiska drag hos industribyggnader från den här tiden. På det sättet förmedlas Trikåfabriken tidigare funktion på ett tydligt sätt. 11

Tvätteriet (Tvätten 1) är den kvarvarande delen av det större tvätteri som tidigare funnits på tomten. Även om den historiska funktionen är svår att uppfatta idag så kan formspråket ändå förmedla ursprunget i en småskalig industriverksamhet från mitten av 1900-talet genom den lådformade, funktionalistiska byggnadskroppen och fasadens röda tegel. Figur 10. Den norra fasaden (fasad nummer 2) med Våxnäsbäcken i förgrunden. Det miljöskapande värdet Trikåfabriken (Tvätten 3) har även ett rent visuellt värde. Läget direkt vid Våxnäsgatan gör byggnaden väl synlig för alla som rör sig genom stadsdelen och har genom sitt arkitektoniska uttryck och sin monumentala byggnadsvolym en utmärkande roll i upplevelsen av miljön. Det miljöskapande värdet bygger på fabriksbyggnadens sammanhållna arkitektoniska karaktär i 1920-talets klassicistiska stil där regelbunden fönstersättning och dekorativa fasadelement visar tidens symmetriska ideal. Även byggnadsvolymen är ett värde för miljön. Fabriksbyggnaden blir unik i områdets bebyggelsemiljö och får en särskiljande ställning och kontrast till områdets övriga närliggande bebyggelse som mestadels består av lägre villor och andra bostadshus. Trikåfabrikens placering på tomten ger ett miljöskapande värde sett till området inom tomtgränsen. De L-formade byggnadskropparna ger en rumskapande karaktär åt innergården där parkeringen idag ligger. 12

Slutsats Bebyggelsen i kvarteret Tvätten har värderats utifrån en tregradig skala där högst värde är 1) omistlig/byggnadsminnesklass. Därefter följer; 2) särskilt värdefull och 3) ett visst värde. Med utgångspunkt från den värdeskalan har trikåfabriken (Tvätten 3) och tvätteriet (Tvätten 1) värderats på följande vis: Utifrån karakteriseringen av byggnadernas kulturhistoriska värde är slutsatsen att trikåfabriken (Tvätten 3) är särskilt värdefull genom dess förmåga att tydligt belysa textilindustrins historia i Karlstad. Därför bör byggnaden tillhöra den andra nivån, på en värdeskala från ett till tre. Tvätteriet (Tvätten 1) är den kvarvarande resten av den tvättinrättning som tidigare legat på platsen. Eftersom flera av byggnaderna som hört till tvätteriet rivits och den befintliga byggnaden genomgått stora förändringar har tvätteriet förlorat stora delar av det sammanhang och uttryck som gör det industrihistoriska värdet tydligt i byggnaden. Tvätteriet bedöms ha ett visst kulturhistoriskt värde genom att byggnaden är en del av den industrietablering som historiskt funnits på tomten och tillhör därför den tredje nivån på den tregradiga värdeskalan. Figur 11. Den ursprungliga delen av Tvätten 1 13

Kulturhistoriska karaktärsdrag Utifrån de industrihistoriska och miljöskapande värdena är följande karaktärsdrag viktiga för att tydliggöra värdena i den fysiska miljön. Trikåfabriken (Tvätten 3): - Byggnadsvolym: Den sammanhållna byggnadsvolymens monumentala uttryck - Fönstrens och takkupornas regelbundna placering och utformning: Småspröjsade fönster i vit kulör. Stickbågiga fönster på andra våningen. Karmarnas samt mitt- och tvärpostens dimensioner. Takkupor täckta med svart plåt - Arkitektoniska fasadelement: Pilastrar, profilerade listverk, tvärgavlar och tegeltäckt sadeltak (den befintliga taktäckningens tegelimiterande betongpannor är inte ursprungliga men upprätthåller det arkitektoniska uttrycket) - Fasadens material och kulörer: Putsade fasader i ljus kulör som stämmer med 1920-talets klassicistiska uttryck kontrasterar mot sockelns gråa spritputs, det tegelröda taket och fönstrens vita spröjs - Byggnadens placering på tomten: Fabriksbyggnadens vinkelformade placering ger rumsliga kvaliteter åt innergården Tvätteriet (Tvätten 1) - Det funktionalistiska uttrycket Den lådformade byggnadskroppen i rött tegel och platt tak 14

Förändringskapacitet utifrån de kulturhistoriska värdena Fasader Från Våxnäsgatan har (vid fasad nummer 1 och 2) Trikåfabrikens (Tvätten 3) miljöskapande värden störst betydelse genom byggnadens framträdande roll i stadsdelens fysiska miljö. I dessa fasader är det arkitektoniska och industrihistoriska formspråket som mest tydligt. Här är även den direkta närmiljön, med Våxnäsbäcken och grönstråket vid Våxnäsgatan, historiskt välbevarat. Sammantaget bedöms därför den västra och norra fasaden (fasad nummer 1 och 2) som vetter mot Romstadsvägen och Våxnäsgatan vara mest känsliga för förändring. Byggnaden är en visuell kvalitet att ta tillvara i vyn från det genomfartsstråk som Våxnäsgatan utgör. Figur 12. Innergården vid trikåfabriken (fasaderna 5-7). Fabriksbyggnadens vinkelformade placering omsluter platsen och skapar rumslighet. De södra fasaderna, mot innergårdens parkering, (fasad nummer 4,5 och 6) har till viss del genomgått förändringar med nya förrådsportar och dörrar. Här är det fysiska uttrycket inte lika känsligt för förändring och balkonger eller nya takkupor på dessa fasader skulle inte drastiskt minska det kulturhistoriska värdet. Eventuellt nya takkupor bör placeras på ett sätt som inte bryter den regelbundna placering som befintliga takkupor har. De bör dessutom utformas med liknande dimensioner och utförande som befintliga, med vit spröjs och täckta med svart plåt. 15

Till- och ombyggnader Förändringar i Trikåfabriken (Tvätten 3) bör ske med utgångspunkt i det kulturhistoriska värdet (se sid. 11-13). Att riva hela eller delar av byggnaden är därmed inte förenligt med dessa värden. Trikåfabriken har uppförts under tre etapper mellan åren 1923 och 1941. De två tillkomna byggnadskropparna har på ett medvetet sätt utformats för att i stil och volym harmonera med de befintliga. Även eventuella framtida tillbyggnader bör därför följa den traditionen. Förändringar som kraftigt ändrar den befintliga byggnadens volym skulle drastiskt minska det kulturhistoriska värdet. Att tillföra ytterligare våningar till trikåfabriken skulle innebära en förvanskning av takform och byggnadsvolym. Tvätteriet (Tvätten 1) har en större förändringskapacitet än Trikåfabriken. Det kulturhistoriska värdet definieras utifrån byggnadens roll som en kvarvarande rest från den tidigare tvättinrättningen som idag är riven. Detta gör fortsatta förändringar, som tillbyggnader eller andra ingrepp i den befintliga byggnaden, möjliga. Ny bebyggelse på tomten bör placeras som nya friliggande byggnadskroppar som inte stör den befintliga Trikåfabriken och möjliggör att byggnadens och platsens olika årsringar blir tydliga. Nya byggnader på tomten bör ta hänsyn till innergårdens rumsliga kvaliteter som fabriksbyggnadens vinkelformade byggnadskropp bildar (se figur 12). Därför bör nya byggnader inte placeras så centralt på innergården att gårdsbildningen försvinner. Bebyggelse på tomten har historiskt placerats så att merparten av tomtsidan som vetter mot älven lämnats öppen, ett mönster som även ny bebyggelse bör följa. Figur 13. Innergården vid trikåfabriken (fasaderna 5 och 6). 16

Trikåfabrikens miljöskapande och industrihistoriska värden har en koppling till den befintliga byggnadsvolymens framträdande roll i områdets som helhet, ett värde som ny bebyggelse inte bör konkurera med. Om nya byggnader som tillkommer på tomten har en markant större volym än Trikåfabriken påverkas dessa värden negativt. Trikåfabriken är, inräknat vindsvåningen, uppförd i tre våningar och en högsta höjd för nybyggnation på tomten som inte inverkar negativt på de kulturhistoriska värdena bedöms därför vara fem våningar. För att ansluta ny bebyggelse till platsens och tomtens historia kan utformningen ske på ett sätt som relaterar till den industrietablering som varit den huvudsakliga inriktningen för verksamheten. Sådan utformning kan utgå från de karaktärsdrag som formulerats för tvätteriet (Tvätten 1) det vill säga ett funktionalistiskt uttryck som framträder i det kubiska formspråket och fasadens röda tegel. Figur 14. Tvätten 1 rymmer idag en butikslokal. 17

Källor Otryckta källor Karlstads kommun, stadsbyggnadsförvaltningens ritningsarkiv Lantmäteriet, Våxnäs, karta 1877 Värmlands Museums bildbyrå; www.varmlandsbild.se Tryckta källor Lundgren, Gunilla (2005). Från isvak till robofold: [kvinnor, arbete och tvätt under 100 år]. Stockholm: Landsorganisationen i Sverige Magnusson, Lars (1996). Sveriges ekonomiska historia. Stockholm: Tiden/Athena Nationalencyklopedin, sökord trikå Nystrand, Axel (red.) (1995). TEKO - historik från Värmland. [Karlstad]: Områdesbeskrivning Strand, Karlstad kommun Romstad som vi minns, från Klaravik till Bellevue. (2009). Karlstad: Karlstads hembygdsförening Värmland förr och nu: Värmlands Museums årsbok. (2011). Karlstad: Värmlands Museum 18

19

20