en bok av mamma
Kvällen har kommit och Wilma ligger i sin säng och tittar upp i taket. Hon släcker sänglampan och gäspar stort och länge. Wilma är trött. Men inte så där trött att hon skulle somna så fort hon lade huvudet på kudden. Nej, det går inte.
Hela Wilma är full av tankar. Jobbiga och lite arga tankar. En sak som hon inte kan sluta att tänka på är sina skosnören. Sina dumma, dumma skosnören som inte vill knyta sig. Varför behöver barn alltid hjälp med en massa saker av vuxna? Varför är det inte tvärtom, att de vuxna behöver hjälp av barnen? Tänk om till exempel Wilma lagade mat till pappa? Tänk om Alfons borstade tänderna på mamma, och kusin Rasmus puttade gungan som Admir satt i. Det hade varit både roligt och lite tokigt!
Att sova är ju egentligen skönt, varför ska det då vara så svårt att somna? Sängen är stor och kudden är mjuk och skön. På nattlampan kan man till och med bestämma vilken färg som ska lysa. En morgon när Wilma låg i sin säng och nyss hade vaknat hörde hon att mamma svor. Man får ju inte svära, men mamma trodde nog att ingen hörde henne. Hon trodde nog att hela familjen sov. Men Wilma var vaken! Jag hörde det där mamma, sa Wilma med en röst som lät arg. Hon var egentligen inte arg, utan låtsades bara. Förlåt Wilma, jag kunde inte låta bli, suckade mamma. Jag blev så himla arg på en sak. Men det hjälper inte att svära. Vad är du arg på mamma? Jag är arg för att jag har tappat min ring och jag vet inte var den är. Jag kan inte hitta den, sa mamma.
Mamma visste att ringen var någonstans i sovrummet. Hon hade vänt ut och in på alla sängkläder, och till och med försökt att krypa in under sängen, men där var det för trångt. Äsch, det är ju hur enkelt som helst, sa Wilma, och ålade sig in under sängen, precis som mamma försökt men inte lyckats med. Innan de hunnit räkna till tio kom Wilma tillbaka med något i handen. Men inte var det ringen inte, utan en liten, liten pärla som hade hamnat mellan två golvplankor. Bara personer med mycket små och smidiga fingrar kunde få upp den pärlan. Du måste skämta Wilma, sa mamma häpet. Har du verkligen lyckats få upp den där pärlan från golvet? Jag har försökt flera gånger men har ju alldeles för stora fingrar. Nu kan jag äntligen göra klart mitt pärlhalsband som jag ska ge till pappa när han fyller år! Som jag nyss sa, berättade Wilma. Det var hur enkelt som helst. Sedan blev hon plötsligt så där akut kissnödig som man bara kan bli på morgonen när man precis har vaknat.
Wilma vrider och vänder på sig i sängen. Hon känner sig varm, till och med lite klibbig på ryggen. När hon ligger under det tjocka täcket kommer hon att tänka på den där varma sommardagen då hela familjen var på väg hem till kompisar för att leka. När det är så där varmt på sommaren brukar man svettas. Det gjorde nog hela familjen denna dag, så fort som de promenerade. Varför måste vi gå så fort? frågade Wilma. Alfons och jag har mycket kortare ben än er vuxna, och då kan vi inte ta lika långa steg förstår ni väl! Vi måste gå fort, annars kommer vi försent! sa pappa. Han verkade vara lite stressad, men saktade ner farten när han tänkte på det som Wilma sa om de korta benen. Om vi nu inte vill komma försent, då skulle vi ju börjat promenera lite tidigare. Då hade vi inte behövt stressa, konstaterade Wilma. Vuxna säger ofta att de är stressade. Man kan se när en vuxen är stressad. Då börjar hen att gå mycket fortare, och hör inte vad barnen säger. Hen svarar bara vänta lite gumman när man ropar. Och så glömmer hen saker. En gång ställde pappa in osten i skafferiet i stället för i kylen. Då var han nog lite stressad.
Glömmer saker, det gör inte Wilma. När familjen spelar memory vinner Wilma nästan varje gång. Hon tycker att memory är hur lätt som helst. När man lyfter på brickan en gång, då vet man ju var den ligger. När mamma spelar memory kan hon lyfta på samma bricka flera gånger, utan att komma ihåg om det var en hund eller om det var en katt. Nästa gång får jag nog hjälpa mamma, tänker Wilma. När man vill somna är det bra att tänka på något roligt. Då kanske man drömmer om det. Wilma bestämmer sig för att tänka på något hon tycker är roligt. Hon tänker på när de hade fest tillsammans med grannarna ute på gården. De satte upp ett partytält, dukade med fina dekorationer på borden, åt kräftor och lekte. Alla barn fick vara uppe så länge de orkade. Wilma kommer ihåg att mamma inte kunde skala sina kräftor själv. Wilma och pappa fick hjälpa henne. Hon verkade tycka att kräftorna var goda men lite läskiga att hålla i, trots att hon är en vuxen.
Wilma funderar vidare. Om man tänker efter så finns det faktiskt masor av saker som inte vuxna kan. Saker som barn kan hjälpa de vuxna med. Ibland får barnen hjälpa de vuxna, ibland får de vuxna hjälpa barnen. Imorgon ska Wilma lära pappa att fläta, så att han kan göra snygga frisyrer i hennes hår. En annan dag tänker hon hjälpa Alfons att göra klart det där svåra pusslet. Mamma behöver säkert också hjälp med något... Men det får bli en annan gång, för nu är Wilma jättetrött. God natt!
till Wilma från mamma sommaren 2012