Ungdomars arbete, studier och försörjning samt Arbetsmarknadsåtgärder

Ungdomars arbete, studier och försörjning samt Arbetsmarknadsåtgärder Nätverket Dacke Deltagande kommuner: Aneby, Eksjö, Karlshamn, Ljungby, Mjölby, Nässjö, Ronneby och Sävsjö 2009-08-13 Nätverket är en del av Jämförelseprojektet www.jamforelse.se. Ett samarbete mellan SKL, RKA och Finansdepartementet

Innehåll Innehåll... 2 1 Sammanfattning... 4 2 Bakgrund till Jämförelseprojektet... 6 2.1 Metod och avgränsning... 7 3 Ungdomar som studerar eller arbetar... 8 3.1 Utgångspunkt och beskrivning... 8 3.2 Efter gymnasieskolan... 8 3.2.1 Hur många 20-åringar har en gymnasieutbildning?... 8 3.2.2 Hur många 20-åringar har behörighet att läsa vidare?... 9 3.2.3 Hur många påbörjar studier på universitet och högskola?... 9 3.2.4 Hur många studerar?... 10 3.2.5 Hur många är etablerade i arbete?... 11 3.3 Kommentar... 12 4 Ungdomar som inte studerar eller arbetar... 14 4.1 Utgångspunkt och beskrivning... 14 4.2 Hur många står utanför arbete och studier?... 14 4.3 Ungdomsarbetslösheten 18-24 år... 15 4.3.1 Arbetslösa ungdomars anknytningsgrad till a-kassa... 16 4.3.2 Arbetslösa ungdomars utbildningsnivå... 17 4.4 Ekonomiskt bistånd... 17 4.4.1 Förändring av antal ungdomshushåll... 18 4.4.2 Andelen ungdomar med långvarigt ekonomiskt bistånd... 19 4.5 Ohälsotalet... 20 4.6 Kommentar... 21 5 Det kommunala uppföljningsansvaret... 23 5.1 Utgångspunkt och beskrivning... 23 5.1.2 Uppföljningsansvaret i Skollagen... 23 5.1.3 Uppföljningsansvaret i realiteten... 23 5.1.4 Tidigare studier... 24 5.2 Resultat... 24 5.2.1 Hur är arbetet organiserat?... 25 5.2.2 Samverkan... 25 5.2.3 Åtgärder för ungdomar som omfattas av det kommunala uppföljningsansvaret... 26 5.2.4 Ungdomar som hoppar av gymnasiet... 27 5.2.5 Kontakt med ungdomarna... 27 5.3 Kommentar... 27 6 Kommunal vuxenutbildning... 29 6.1 Utgångspunkt och beskrivning... 29 6.1.1 Kort beskrivning av kommunal vuxenutbildning... 29 6.2 Resultat... 29 6.2.1 Utbildningsutbudet i kommunerna... 29 6.2.2 Studerande i kommunal vuxenutbildning (18-24 år)... 30 6.2.3 Betygskomplettering... 31 6.2.4 Fullföljande av studier... 32 6.3 Kommentar... 33 7. Kommunernas arbetsmarknadsåtgärder... 34 7.1 Staten och kommunens roll i arbetsmarknadspolitiken... 34 2

7.2 Organisation och arbetssätt... 35 7.2 Effektutvärdering av kommunala arbetsmarknadsåtgärder... 35 7.2.1 Utgångspunkt och beskrivning... 35 7.2.2 Metod och avgränsning... 36 7.2.3 Arbetsmarknadsenheternas arbetssätt... 36 7.2.4 Deltagare i arbetsmarknadsåtgärder... 38 7.2.6 Andel avslutade deltagare i arbete och studier... 42 7.2.7 Varför slutar deltagarna?... 44 7.3 Resultat uppföljande intervjuer... 45 7.4 Kommentarer... 46 8 Nätverkets reflektioner... 48 3

1 Sammanfattning Nätverket Dacke har i sin fjärde rapport haft uppdraget från sin styrgrupp att jämföra kommunernas arbete med ungdomars arbete, studier och försörjning ur ett medborgarperspektiv. I denna rapport har Aneby, Eksjö, Karlshamn, Ljungby, Mjölby, Nässjö, Ronneby och Sävsjö deltagit. Rapporten skär genom flera verksamhetsfält och nätverket har ansett att det varit angeläget att se på ungdomars situation ur ett brett perspektiv. Rapporten belyser både gruppen ungdomar som studerar eller arbetar och den grupp som inte studerar eller arbetar, hur kommunerna arbetar med det kommunala uppföljningsansvaret, kommunal vuxenutbildning samt kommunala arbetsmarknadsåtgärder. När det gäller utbildningsnivån och studieresultat har nätverkskommunerna goda resultat. Aneby, Eksjö, Ljungby, Nässjö och Sävsjö har alla en hög andel av 20-åringarna har fullföljt gymnasiet och med grundläggande behörighet. I Aneby och Sävsjö är det få som studerar vidare på högskola, medan det i Ljungby är vanligare med högskolestudier. Karlshamns resultat efter gymnasiet är genomsnittliga men en hög andel studerar vidare. När det gäller ungdomar utanför arbete och studier placerar sig några kommuner i toppen medan andra befinner sig i botten bland landets 290 kommuner. I Ronneby var 21 procent av ungdomarna arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd i april 2009, vilket ger plats 280 av landets 290 kommuner. Även Mjölby och Karlshamn har en hög ungdomsarbetslöshet. Kommuner som Sävsjö, Ljungby, Aneby och Nässjö som haft låg eller mycket låg ungdomsarbetslöshet har i vissa fall fått en fördubblad arbetslöshet för ungdomar på mycket kort tid, men jämfört med riket klarar de sig ändå relativt bra hittills. Nätverket har tagit fram en nulägesbild över hur utvecklingen av ekonomiskt bistånd ser ut under första kvartalet 2009 jämfört med samma kvartal 2008. Förändringen av antal ungdomshushåll med ekonomiskt bistånd varierar stort mellan nätverkskommunerna. Kommunernas egen statistik på hur många ungdomar som hade ekonomiskt bistånd mer än sex månader under 2008 visar att andelen ungdomar med långvarigt ekonomiskt bistånd är störst i Eksjö och Mjölby Det kommunala uppföljningsansvaret gäller för unga mellan 16-20 år som inte deltar i eller har avslutat gymnasieutbildning. Aneby och Ljungby är de enda kommuner som både känner till alla ungdomar som berörs av det kommunala uppföljningsansvaret och vet vad dessa ungdomar gör. Alla kommuner erbjuder någon form av åtgärder, förutom studier, till alla eller delar av målgruppen. Det är relativt många 18-24-åringar som studerar i kommunal vuxenutbildning i Karlshamn. Övriga kommuner ligger under riksgenomsnittet. Det kan bero på skillnader i kommunernas strategier och ambitioner avseende kommunal vuxenutbildning. Generellt gäller att andelen kvinnor som studerar vid kommunal vuxenutbildning är högre jämfört med männen. Samtliga kommuner tillåter att man studerar för att höja ett IG eller brist på resultat till G. För att öka sitt betyg ytterligare kan prövning ske och i något fall avgiftsbeläggs då studierna. I andra fall är det tillgången på studieplatser som styr om möjligheten finns att läsa upp betygen. Uppföljning efter avslutade vuxenutbildningsstudier saknas i samtliga kommuner. På vilket sätt vuxenutbildning är ett verktyg för att motarbeta arbetslöshet och bidra till kompetensförsörjning i kommunerna skulle vara intressant att jämföra för andra nätverk. 4

Nätverket har valt att använda sig av det verktyg för jämförelse av det kommunala arbetsmarknadsarbetet som SKL tagit fram i samarbete med ett antal kommuner, kallat Effektutvärderingsverktyget. Totalt har 1 337 personer i åldrarna 16-64 år varit berörda av kommunens arbetsmarknadsinsatser i nätverkets kommuner 2008. Av dessa var 375 ungdomar. Av de 1 337 som varit inskrivna i någon form av arbetsmarknadsinsats är det 843 som avslutats och gått vidare till arbete, studier eller annat så som exempelvis sjukskrivning eller pension. Bland ungdomarna var det 262 stycken av de 375 inskrivna som avslutade arbetsmarknadsinsatsen. Antalet ungdomar som deltar i insatser skiljer sig stort mellan kommunerna. Mjölby har en stor verksamhet, omfattande över 220 ungdomar 2008, medan andra kommuner endast haft ett fåtal. Kommuner med en omfattande arbetsmarknadsverksamhet sett till antal deltagare är Mjölby, Eksjö, Ronneby och Karlshamn. Nätverkskommunerna bör genomföra effektutvärderingen vid fler tillfällen för att kunna jämföra kostnader och kvalitet samt följa utvecklingen över tid. Arbetsmarknaden har förändrats påtagligt under arbetet med rapporten och kommunerna har en stor utmaning i att hjälpa de som nu lämnar gymnasiet ut i ett vuxenliv, samtidigt som varslen börjar resultera i arbetslöshet. En av utmaningarna framöver är att kunna erbjuda arbetslösa utbildningar och kompetens som motsvarar morgondagens behov, inte bara vad det gäller traditionell utbildning utan även social kompetens och förmåga att arbeta i grupp. Vem ska utföra, finansiera och ansvara för denna stora uppgift? 5

2 Bakgrund till Jämförelseprojektet Nätverket Dacke är ett av tjugosex nätverk som ingår i det treåriga nationella jämförelseprojektet. De kommuner som deltar i nätverket är Aneby, Eksjö, Karlshamn, Ljungby, Mjölby, Nässjö, Ronneby, Sävsjö och Vetlanda. Tillsammans finns det cirka 175 000 invånare i dessa kommuner. Nätverket Dacke har i sin fjärde rapport haft uppdraget från sin styrgrupp att jämföra kommunernas arbete med utbildning, arbetsmarknadsåtgärder och försörjningsstöd för ungdomar upp till 24 år. Jämförelseprojektets primära syfte är att ta fram effektiva arbetsmodeller där jämförelser i olika nätverk leder till praktiska förbättringar i verksamheterna. Inriktningen är att försöka finna sambandet mellan kostnader och kvalitet. Det är också en uttalad ambition att skapa en arbetskultur där kontinuerliga jämförelser blir ett bestående inslag i kommunernas arbete med att förbättra sina verksamheter. För att lyckas med detta bygger projektets arbetsmetod på kommunernas egen kraft och uppfinningsrikedom. Jämförelseprojektets intention är att nätverket årligen återkommer med en rapport utifrån dessa och andra utvecklade kvalitets- och resultatmått. Syftet med rapporten är att ur ett brukar- och medborgarperspektiv ge underlag och tips för att förbättra kvaliteten i de deltagande kommunernas verksamheter. I samband med detta ska man kunna bedöma kvaliteten på arbetet i den egna kommunen i förhållande till insatta medel, och kunna jämföra vad som görs i andra kommuner. Goda exempel ska lyftas fram och vara en inspirationskälla för andra kommuner. För att lyckas har ett par riktlinjer för det genomförda arbetet varit vägledande: Vi ska undvika att ta fram en ny sifferskog. Ett par enkla och mer eller mindre givna mått ska ges uppmärksamhet. Vi ska ta fram kvalitetsmått utifrån i första hand ett kommunlednings- eller medborgarperspektiv, inte professionens perspektiv. Fokus ska vara att hitta de goda exemplen. Dessa exempel ska lyftas fram och andra kommuner ska ges tillfälle att plocka idéer till den egna verksamheten. Sambandet mellan kostnader/resurser och kvalitet ska belysas. Syftet är att se om det finns ett direkt samband mellan höga kostnader och hög kvalitet. Förklaringar till skillnader överlämnas till respektive kommun att analysera. Det är omöjligt att ta fram en helt sann och heltäckande bild av verksamhetens kvalitet med ett par mått. Måtten ska ses som indikatorer på att det finns skillnader i kvalitet. Dessa skillnader kan sedan ges olika förklaringar. 6

2.1 Metod och avgränsning Bakgrunden till denna rapport är den höga ungdomsarbetslösheten, som ur ett internationellt perspektiv är väldigt hög i Sverige. På vissa håll i landet har ungdomsarbetslösheten varit väldigt hög under en längre period medan man på andra platser haft en mycket låg nivå. I skrivande stund befinner sig kommunerna i en mycket besvärlig situation med en kraftig lågkonjunktur, varsel, minskat skatteunderlag, lägre skatteintäkter och ökat antal försörjningsstödsmottagare. Men situationen varierar stort mellan kommuner och denna rapport är därför högaktuell även ur ett jämförelseperspektiv. Rapporten består av två delar. Nätverket har dels jämfört kommunernas förutsättningar, möjligheter och utbud för ungdomar att försörja sig genom arbete eller studier, dels kommunernas insatser kopplat till ungdomsarbetslösheten. Strukturmått om ungdomars arbete, studier och försörjning Ungdomar i utbildning och arbete Ungdomar utanför studier och arbete Kommunernas insatser för ungdomars arbete, studier och försörjning Kommunalt uppföljningsansvar Kommunal vuxenutbildning Kommunala arbetsmarknadsåtgärder effektutvärdering Rapporten avslutas med reflektioner från nätverkets arbetsgrupp. I bilaga finns mer statistik. Arbetslösheten påverkas av en rad faktorer som i många fall ligger utanför kommunens ansvarsområde. I grunden är ansvaret för arbetslösheten statligt, men kommunerna är i praktiken i allra högsta grad en aktiv part. Det visar inte minst denna rapport genomgång av kommunala arbetsmarknadsåtgärder och det ekonomiska biståndet. I denna rapport har vi i möjligaste mån utgått från åldrarna 18-24 år. Det främsta skälet är att offentlig statistik oftast grupperas så. Projektgruppen har hämtat statistikuppgifter från offentlig statistik hos Statistiska centralbyrån (SCB), Arbetsförmedlingen (AF), Socialstyrelsen, Försäkringskassan m fl samt i sina egna verksamhetssystem. Vissa separata körningar med statistikuttag har beställts. Nätverket har använt det verktyg för effektutvärderingar av arbetsmarknadsåtgärder som avdelningen för lärande och arbetsmarknad på Sveriges kommuner och landsting (SKL) tagit fram i ett pilotprojekt med ett antal kommuner. I rapporten ingår inte målgrupperna i gymnasiesärskola, särvux och LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). 7

3 Ungdomar som studerar eller arbetar 3.1 Utgångspunkt och beskrivning Utbildningsnivå är enligt forskning en viktig faktor som påverkar såväl individens möjligheter till försörjning som landets framtida konkurrenskraft. En nyligen presenterad SKL-rapport 95-27-13, pekar på ett tydligt samband mellan resultaten i skolan och individers möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Det finns forskning som pekar på att utbildningsnivån också samvarierar med folkhälsoaspekter. Nätverket har gjort ett försök att ur ett jämförelseperspektiv lyfta fram ett antal mått kring ungdomars utbildning och arbete. Syftet är att försöka se mönster och väcka frågor kring ungdomars studieresultat och möjligheter till arbete och vidare studier. Måtten ger också en fingervisning om vilka studietraditioner som finns i kommunerna, något som på lång sikt påverkar kommunens framtida konkurrenskraft. Färgerna i tabellerna följer SKL:s rankning i Öppna jämförelser, dvs gröna kommuner hör till landets 72 bästa kommuner, röda kommuner är de 72 sämsta och gula kommuner är kommunerna däremellan med genomsnittligt resultat. 3.2 Efter gymnasieskolan 3.2.1 Hur många 20-åringar har en gymnasieutbildning? Ett vanligt mått inom gymnasieskolan är genomströmningen av elever i gymnasieskolan efter fyra år som är ett effektivitetsmått för gymnasieskolan. Eftersom det här är en ungdomsrapport ur ett kommunperspektiv, redovisas ett annat mått från Skolverket, hur många 20-åringar som har en fullföljd gymnasieutbildning. Det måttet ger en indikation på hur många av en årskull som faktiskt har fullföljt en gymnasieutbildning. En fullföljd gymnasieutbildning är ett baskrav, en slags biljett till vidare studier och arbete. För att utjämna variationer över åren redovisas ett genomsnitt över tre år (2006-2008). Tabell 1. Andel invånare 20 år med fullföljd gymnasieutbildning (procent), 2006-2008 Andel i procent Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket 80 80 72 77 75 78 71 77 72 Placering i riket 25 23 141 65 90 44 158 64 Källa: Skolverket (2006-2008) Kommentar: Måttet visar att 72 procent av 20-åringarna i riket har en fullföljd gymnasieutbildning. Det innebär att ca var fjärde tjugoåring, ett år efter att man borde ha avslutat gymnasiet, saknar slutbetyg från gymnasieskolan. Måttet har väckt många funderingar i nätverket över hur det kan vara så. Studier från SKL och Skolverket ger några svar. Exempelvis är det ca 5 procent av eleverna som inte påbörjar gymnasiet. Vissa går i gymnasiesärskola, några har anlänt till Sverige från annat land och några vill inte gå i gymnasiet. Några hoppar av och börjar arbeta, medan andra gör omval, läser individuellt program eller börjar om etc. Det leder till ett fjärde 8

eller femte gymnasieår och några befinner sig alltså i 20-årsåldern fortfarande i gymnasiet. En grupp elever går ut gymnasiet med ett samlat betygsdokument. Det innebär att man inte har 2500 poäng som är kravet för en fullföljd utbildning, men ändå är i "närheten. Aneby och Eksjö har ett snitt över de tre senaste åren som placerar kommuner i toppskiktet i Sverige. Även Ljungby, Nässjö och Sävsjö har mycket bra resultat. Ronneby är den enda kommunen som ligger strax under riksgenomsnittet. Man kan konstatera att nätverkskommunerna klarar gymnasieuppdraget bra och vissa fall mycket bra relativt riket. Uppgifterna finns inte könsuppdelat men Skolverket har i en rad rapporter redovisat att kvinnor generellt har bättre studieresultat än män. 3.2.2 Hur många 20-åringar har behörighet att läsa vidare? Ett annat mått anger hur många ur, samma population 20-åringar, som har behörighet att läsa vidare på högskola. Av de som har fullföljt gymnasieutbildningen har inte alla uppfyllt kraven för grundläggande behörighet till universitet och högskola. Dessa saknar flera kursbetyg eller har inte fått godkänt på vissa kurser. Det förklarar varför nedanstående mått är något lägre än måttet ovan. För att utjämna variationer över åren redovisas ett genomsnitt över tre år (2006-2008). Tabell 2. Andel invånare 20 år med grundläggande behörighet till universitet och högskola (procent), 2006-2008 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Andel i procent 75 75 64 69 65 72 63 71 64 Placering i riket 11 10 137 66 125 34 149 41 145 Källa: Skolverket (2006-2008) Kommentar: Flera kommuner i nätverket har här toppnoteringar i riket. Aneby, Eksjö har mycket goda resultat. Även Ljungby, Nässjö och Sävsjö är gröna. Karlshamn, Mjölby och Ronneby har resultat i nivå med riket. 3.2.3 Hur många påbörjar studier på universitet och högskola? Måttet över behörigheten till vidare studier kompletteras här med hur många som sedan väljer att studera vidare. Enligt Högskoleverket påbörjar svenska ungdomar universitets- och högskolestudier senare än ungdomar i andra länder. Ca 10 procent av nittonåringarna fortsätter direkt efter gymnasiet och vid 20 års ålder har ca 20 procent påbörjat studier. Måttet nedan beaktar alla invånare vid 21 års ålder, till skillnad från det traditionella skolverksmåttet (övergång till högskola efter 3 år) som endast beaktar de med slutbetyg. För att utjämna variationer över åren redovisas ett genomsnitt över tre år (födda 1984-1986). 9

Tabell 3. Andel invånare som påbörjat högskolestudier senast vid 21 års ålder, snitt födda 1984-86 (procent) Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Andel i procent 21 29 30 31 27 28 28 27 32 Kvinnor 35 41 39 37 36 37 36 32 38 Män 17 22 24 28 20 23 25 25 27 Placering i riket 239 126 116 93 165 149 147 165 145 Källa: Högskoleverket. Folkbokförda i kommunen vid 18 års ålder följs vid 21 års ålder, födda 1984-86 Kommentar: Alla kommuner utom Aneby är gula, dvs genomsnittliga, men ingen når upp till rikets nivå. Aneby har lägst andel som påbörjar högskolestudier, vilket kan ha att göra med en bra arbetsmarknad för ungdomar. Trenden generellt i riket har de senaste 2-3 åren varit att färre påbörjar studier vid högskola, vilket just hänger ihop med en förbättrad arbetsmarknad. Till hösten 2009 har trenden brutits och ansökningarna till högskolor och universitet ökar igen. Karlshamn och Ljungby är de kommuner med högst andel som påbörjar högskolestudier av nätverkskommunerna. Detta mått varierar stort över åren i vissa kommuner och det kan vara intressant att följa utvecklingen över tid. I tabellen visas också att det är stora skillnader mellan män och kvinnor. Kvinnor påbörjar högskolestudier i betydligt högre utsträckning än män. I flera nätverkskommuner är det dubbelt så många kvinnor som män som påbörjar högskolestudier. Möjligheter till studier är en viktig faktor för att vara en attraktiv kommun, vilket har visat sig inte minst genom den stora utbyggnaden av antalet högskolor. Måttet visar dock inte var personerna studerar någonstans. Exempelvis har Ronneby en inflyttning av studenter från annan ort eller från utlandet som inte syns i denna typ av statistik. Antalet studenter som har Ronneby som studieort är därför fler än vad detta mått visar. Det finns flera bakomliggande faktorer som påverkar statistiken och måttet ska inte tas för definitivt. 3.2.4 Hur många studerar? Ett annat mått som anger studietraditioner i kommunerna är andelen ungdomar som deltar i studier överhuvudtaget. Utöver högskola/universitet finns (förutom reguljär svensk gymnasieutbildning), kommunal vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, arbetsmarknadsutbildning, folkhögskolor samt övriga med studiemedel från CSN. Vilket utbildningsutbud som finns i nätverkskommunerna presenteras i tabell 12 i kapitel 6 om kommunal vuxenutbildning. Uppgifterna är de senast tillgängliga, från hösten 2007. 10

Tabell 4. 20-24 år: Andel som studerar vid gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning, högskola, folkhögskola, arbetsmarknadsutbildning eller övrig utbildning med studiemedel från CSN (procent), hösten 2007 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Andel i procent 22 27 39 25 20 23 32 24 36 Kvinnor 32 36 44 29 25 30 31 35 42 Män 13 22 35 22 17 17 33 14 31 Källa: SCB m fl, Grönt = plats 1-72, gult = plats 73-217, rött = plats 218-290 Kommentar: I Karlshamn och Ronneby finns det många studerande i alla skolformer, men endast Karlshamn har högre värde än riket. Övriga nätverkskommuner har lägre andel som deltar i studier än i riket, vilket kan avspegla studietraditionerna på orterna. I Karlshamn är det nästan dubbelt så vanligt som i Mjölby med studier i åldersgruppen 20-24 år. I samtliga kommuner utom Ronneby är det fler kvinnor än män som studerar i någon form. Diagrammet nedan visar samma mått fördelat på de olika skolformerna. Många ungdomar återfinns inte bara i högskoleutbildning utan även inom kommunal vuxenutbildning eller annan utbildning. Diagram 1. 20-24 år: Andel som studerar vid gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning, högskola, folkhögskola, arbetsmarknadsutbildning eller övrig utbildning med studiemedel från CSN (procent), hösten 2007 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket gymnasieskola kommunal vuxenutbildning högskoleutbildning övriga studerande Källa: SCB 3.2.5 Hur många är etablerade i arbete? Ett mått som kompletterar bilden av ungdomars sysselsättning efter gymnasiet är ett mått från SKL:s Öppna jämförelser. Det är andelen som går till arbete efter avslutat gymnasium vilket är ett effektmått för gymnasieskolan. Indikatorn mäter de ungdomar som avslutade gymnasiet läsåret 2004/05 och som var etablerade på arbetsmarknaden två år senare, år 2007. För att betraktas som etablerad krävs att man har en inkomst som överstiger 146 200 kr år 2006. Det 11

går inte att dra direkta slutsatser tillsammans med tidigare mått eftersom tidperioder och populationerna är olika. Tabell 5. Andel etablerade på arbetsmarknaden 2 år efter avslutad gymnasieutbildning(procent), 2007 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Andel i procent 50 32 26 41 29 38 25 42 30,7 Kvinnor 40 24 19 25 15 26 14 29 23 Män 62 41 33 57 46 49 37 59 38 Placering i riket 7 146 226 44 192 74 233 35 145 Källa: SKL Grönt = plats 1-72, gult = plats 73-217, rött = plats 218-290 Kommentar: Aneby, Ljungby och Sävsjö är gröna, dvs har hög andel etablerade i arbete efter avslutad gymnasieutbildning. Anebys ligger på plats sju av landets 290 kommuner, vilket är ett mycket bra resultat. Lägst andel etablerade i arbete fanns i Karlshamn och Ronneby, vilket är två kommuner som har högt studiedeltagande. Måttet redovisas också uppdelat på män och kvinnor. Skillnaderna är mycket stora, vilket också gäller i riket. Betydligt fler män än kvinnor är i arbete efter gymnasieskolan, vilket också beror på att fler kvinnor påbörjar högskolestudier. Nätverket har också analyserat statistik som bl a mäter andelen förvärvsarbetande samt i vilka branscher ungdomar arbetar men tillförlitligheten i statistiken bedöms vara för låg. 3.3 Kommentar Jämförelsemåtten över ungdomars studieresultat och fortsättning till högskola eller arbete väcker många frågor. Olika definitioner och olika tidsperioder gör det svårt att tolka statistiken och dra slutsatser. Nätverket gör nedan ett försök till att knyta ihop de olika måtten och se vissa mönster. När det gäller utbildningsnivån och studieresultat har nätverkskommunerna goda resultat. Några kommuner ligger i toppskiktet i landet. Aneby, Eksjö, Ljungby, Nässjö och Sävsjö har alla en hög andel av 20-åringarna har fullföljt gymnasiet och med grundläggande behörighet. Övriga kommuner ligger kring riksgenomsnittet. I Aneby, Ljungby och Sävsjö visar indikatorn på hur många som är etablerade i arbete på mycket bra arbetsmarknad. I Aneby och Sävsjö är det få som studerar vidare på högskola, vilket kan höra samman med studietraditioner och just den goda arbetsmarknaden. I Ljungby är det vanligare med högskolestudier. Kan den utlokaliserade högskolan i Ljungby ha påverkat studietraditionerna? Karlshamn uppvisar en annan utveckling. Resultaten efter gymnasiet är genomsnittliga men en hög andel studerar vidare på högskola och i andra skolformer. Karlshamn har också en mycket låg andel etablerade i arbete samtidigt som många befinner sig i studier. En låg andel i arbete behöver inte innebära en negativ utveckling på sikt. Är Karlshamns utveckling en effekt av högskolans etablering eller finns det andra förklaringar? Grannkommunen Ronneby har en liknande utveckling men inte lika tydlig som för Karlshamn. Blekinge tekniska 12

högskola rekryterar studenter vilket också gör att antal studenter på orten är högre än vad statistiken säger. I Mjölby är bilden ytterligare en annan. Studieresultaten är genomsnittliga men en låg andel studerar vidare på högskola eller i andra skolformer och en låg andel är etablerade på arbetsmarknaden. Nästa kapitel visar att Mjölby har en hög ungdomsarbetslöshet, men hur kan denna utveckling förklaras? Det finns påfallande stora skillnader mellan män och kvinnor. Kvinnor väljer i betydligt högre utsträckning att studera vidare. Har kvinnor genom de bättre studieresultaten lättare att komma in på utbildningar? Eller gynnar traditionen och förutsättningarna i det lokala näringslivet män? I kommuner med en dominerande tillverkningsindustri tenderar männen ha en högre sysselsättningsgrad. Vilka orsaker och effekter kan man se av det? Är arbetsmarknaden så könsuppdelad? Eftersom statistiken baseras på folkbokförda ungdomar i gymnasieålder vore det intressant att analysera flyttningsströmmarna. Vilka ungdomar flyttar? Flyttar de för att studera eller arbeta och vart flyttar de? Möjligheter till studier på hemorten eller med pendlingsavstånd är en viktig faktor för att vara en attraktiv kommun. Det är därför viktigt för kommunerna att följa utvecklingen för denna typ av mått. Dels ur ett effektivitetsperspektiv på gymnasieskolan, dels ur ett attraktivitetsperspektiv för kommunen som en boende- och sysselsättningskommun. Hur aktivt arbetar kommunerna med att stimulera elever till vidare studier? Hur sker samverkan med aktörer inom utbildningsområdet? Hur ser befolkningsutvecklingen för ungdomar ut i kommunerna? Hur många ungdomar flyttar från orten och är det bra eller dåligt? Har kommunerna analyserat ungdomars studieresultat och förutsättningar för arbete och försörjning ur ett genusperspektiv? 13

4 Ungdomar som inte studerar eller arbetar 4.1 Utgångspunkt och beskrivning Denna del av rapporten syftar till att sätta ljuset på ett stort samhällsproblem - ungdomar som inte arbetar eller studerar. Larmrapporterna om ungdomars arbetslöshet, ohälsa och ekonomiska situation avlöser varandra. Under rådande lågkonjunktur tilltar debatten kring orsak och verkan kring ungdomssituationen. Nätverkets bidrag är att ur ett jämförelseperspektiv mellan kommunerna lyfta fram mått som belyser likheter och skillnader mellan kommunerna. Nätverket har därför jämfört strukturella mått för ungdomar utanför arbetsmarknaden. Inom detta fält finns flera aktörer som arbetsförmedling, försäkringskassa och kommuner. Transfereringssystem som a-kassa, sjuk- och aktivitetsersättning och ekonomiskt bistånd är ersättningssystem som samvarierar. Allt för ofta förekommer att aktörerna och ersättningssystemen går i otakt, till belastning för såväl individ som samhälle. Nätverket har gjort stora ansträngningar för att försöka redovisa en totalbild över ungdomar som inte arbetar eller studerar. På grund av olika statistikkällor och olika definitioner var detta inte möjligt, bl a kan en person förekomma inom flera ersättningssystem. Måtten ger trots det indikationer på situationen i kommunerna. Vissa av måtten ligger inte nödvändigtvis inom kommunens ansvarsområde. Det är dock i praktiken mått som kommunerna i allra högsta grad behöver analysera. Det är framförallt viktigt att ha kunskap om vilka strukturella förutsättningar kommunerna arbetar efter, för att kunna agera med rätt insatser för ungdomars möjligheter till arbete, studier och försörjning. 4.2 Hur många står utanför arbete och studier? I Öppna jämförelser gymnasieskolan som SKL publicerar, återfinns måttet andelen ungdomar som står utanför arbete eller studier två år efter gymnasiet. Måttet ger en indikation på ungdomars sysselsättning efter avslutad gymnasieutbildning. Observera att uppgifterna gäller var eleverna var folkbokförda 2005. Om dessa flyttat år 2007 är det den tidigare hemkommunen som får värdet. Den population som ingår är de som avslutat gymnasiet, det finns således ett stort mörkertal för de som inte avslutat gymnasiet och inte är etablerade på arbetsmarknad eller i studier. Tabell 6. Andel som inte är etablerade på arbetsmarknaden eller i studier 2 år efter avslutad gymnasieutbildning, 2007 (procent) Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Andel i procent 25,5 25,5 25,8 19,6 35 24,9 38,2 19,8 26,6 Kvinnor 25 33,7 26,4 25,3 40,1 29,5 40,3 24,2 27,9 Män 26,2 17,2 25,2 13,8 29,2 20,8 36,1 14,3 25,1 Placering i riket 113 113 117 30 232 101 260 33 Källa: SKL Grönt = plats 1-72, gult = plats 73-217, rött = plats 218-290 14

I Ljungby och Sävsjö är det väldigt få ungdomar som 2007 varken studerade eller arbetade. Det ger toppnoteringar i rankingen av landets 290 kommuner. Mjölby och Ronneby är röda, där således många varken var etablerade i arbete eller studier. Det är lockande att koppla denna uppgift till studiedeltagande. För Eksjö, Ljungby och Sävsjö är skillnaden mellan män och kvinnor särskilt stor och där betydligt fler kvinnor än män saknar etablering i studier eller arbete. Vilka orsaker kan tänkas ligga bakom detta? 4.3 Ungdomsarbetslösheten 18-24 år Ungdomar är mer konjunkturkänsliga än andra etablerade grupper på arbetsmarknaden. Detta har visat sig tydligt i arbetslöshetsstatistiken där man under sommaren 2009 kan börja tala om massarbetslöshet för ungdomar. I arbetsförmedlingens senaste prognos spår man en ökad arbetslöshet fram till 2010, med en vändning 2011-2012. I diagrammet nedan redovisas utvecklingen av den öppna arbetslösheten samt ungdomar i program med aktivitetsstöd. Anledningen till att även ungdomar i program finns med, är att det ger en mer sammansatt bild av arbetslösheten. I bilagan finns diagrammet även uppdelat på arbetslösa och i program. Diagram 2. Ungdomsarbetslöshet samt ungdomar i program med aktivitetsstöd (procent), 18-24 år, 2000-2009 22 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009-04 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Källa: Arbetsförmedlingen Tabell 7. Ranking ungdomsarbetslöshet samt ungdomar i program med aktivitetsstöd Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Ranking april 2009 55 81 202 88 251 111 280 128 Kommentar: Diagram 2 visar två grupperingar av kommunerna. Mjölby, Karlshamn och Ronneby har haft en hög ungdomsarbetslöshet över hela perioden. Övriga kommuner har haft en lägre och i vissa fall mycket lägre ungdomsarbetslöshet än riket över hela perioden. Sävsjö har haft en ungdomsarbetslöshet på högst fyra procent fram till 2008. Konjunkturens inverkan på 15

ungdomars arbetslöshet fram till 2008 verkar inte ha varit så stor. 2009 är bilden dock en helt annan. Samtliga kommuner upplever nu en dramatiskt ökande ungdomsarbetslöshet framförallt efter sommaren då ytterligare en gymnasiekull finns på arbetsmarknaden. Tabell 7 visar rankingen av landets kommuner för april 2009 (den sista mätpunkten i diagram 2). I Ronneby var 21 procent av ungdomarna arbetslösa eller i program med aktivitetsstöd i april 2009, vilket ger plats 280 av landets 290 kommuner. Även Mjölby och Karlshamn är röda med en mycket hög ungdomsarbetslöshet. Kommuner som Sävsjö, Ljungby, Aneby och Nässjö som haft låg eller mycket låg ungdomsarbetslöshet har i vissa fall fått en fördubblad arbetslöshet för ungdomar på mycket kort tid, men jämfört med riket klarar de sig ändå relativt bra hittills. Ungdomsarbetslösheten varierar stort mellan män och kvinnor. Det senaste året har männens arbetslöshet ökat betydligt mer än för kvinnor. I vissa kommuner har arbetslösheten drabbat män tredubbelt mer jämfört med kvinnor. Männen, som av tradition jobbar i tillverkningsindustrin, drabbas tidigare av konjunkturen, medan kvinnor, som av tradition jobbar i offentlig sektor, drabbas senare. Det kan också finnas viss koppling med andra mått i denna rapport, nämligen att fler kvinnor än män studerar. 4.3.1 Arbetslösa ungdomars anknytningsgrad till a-kassa Ungdomar är inte anslutna till a-kassan i samma utsträckning som andra mer etablerade grupper på arbetsmarknaden. Förändringar av a-kassereglerna har genomförts de senaste åren. Avgiften för medlemskap i fackförening och a-kassa, förändring av a-kassaersättningsnivån samt borttagandet av det så kallade studerandevillkoret är några regeländringar som införts. Nätverket har tagit fram statistik på a-kassetillhörigheten i kommunerna. Populationen är samma som för diagrammet ovan, dvs ungdomar i arbetslöshet och i program med aktivitetsstöd. Uppgifterna avser april 2009 jämfört med april 2006, då konjunkturen var god och då inga regeländringar hade trätt i kraft. Tabell 8. Andel som inte var anslutna till a-kassa,18-24 år (procent), 2006 och 2009 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket April 2006 40 31 36 29 31 28 37 34 35 April 2009 44 49 51 36 50 42 51 33 49 Källa: Arbetsförmedlingen Kommentar: Tabellen visar att varannan arbetslös ungdom i riket inte är ansluten till a-kassan. För tre år sedan, innan regeländringar trätt i kraft samt då konjunkturen var relativt god, var andelen utanför a-kassan 35 procent. De nätverkskommuner som haft en bra arbetsmarknad för ungdomar har generellt en högre anslutning till a-kassan i april 2009. Kommuner som har haft hög arbetslöshet; Mjölby, Ronneby, Karlshamn, har alla en hög andel som inte är anslutna till a-kassa. Även Eksjö har hög andel utanför a-kassan. En tolkning är att dessa ungdomar aldrig kommit in på arbetsmarknaden och därför inte blivit berättigade till a-kassa. Om det är så riskerar lågkonjunkturen att slå hårdare i de kommuner som har ett sämre ingångsläge. Förändringarna i a-kassan påverkar kommunens kostnader för ekonomiskt bistånd. 16

4.3.2 Arbetslösa ungdomars utbildningsnivå Nätverket har också tagit fram jämförande statistik över utbildningsnivå på ungdomar i arbetslöshet och i program med aktivitetsstöd. Uppgifterna avser april 2009 och april 2006 som jämförelse. Tabell 9. Antal arbetslösa och i program med aktivitetsstöd, 18-24 år, efter utbildningsnivå, april 2006 och 2009 April 2006 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Förgymnasial 11 18 58 24 24 31 59 11 12493 Gymnasial 3 år 22 45 194 99 155 93 209 22 40560 Eftergymnasial 2 8 17 7 9 5 17 2 3566 Totalt 35 71 269 130 188 129 285 35 56619 April 2009 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Förgymnasial 5 14 58 32 56 42 88 18 15317 Gymnasial 3 år 36 100 264 168 264 197 384 81 54192 Eftergymnasial 2 5 19 11 9 16 24 0 3946 Totalt 43 119 341 211 329 255 496 99 73455 Källa: Arbetsförmedlingen Kommentar: Förändringen från april 2006 till april 2009 visar en ganska samstämmig bild för nätverkskommunerna. Antalet arbetslösa som saknar gymnasiekompetens har inte ökat lika mycket procentuellt som de med gymnasiekompetens. Det visar hur tuff arbetsmarknaden är även om man har en utbildning i botten. För arbetslösa med förgymnasial utbildning skiljer sig kommunerna åt. I vissa kommuner har antalet arbetslösa i denna grupp minskat, medan andra kommuner har haft en ökning. Statistiken över utbildningsnivå är svårtolkad. Statistiken bygger på ungdomarnas egna uppgifter vid inskrivning på arbetsförmedlingen. Det vore självklart intressant att få statistik fördelat på gymnasieprogram och meritvärde, men det medger inte arbetsförmedlingens statistik. 4.4 Ekonomiskt bistånd Andel ungdomar med ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) är ett viktigt mått för kommunerna att följa. Ekonomiskt bistånd ska vara det sista skyddsnätet för invånarna och ska tillfälligt kunna ge stöd till försörjning. I praktiken har allt fler ungdomar blivit kvar med ekonomiskt bistånd som enda försörjning, men variationerna över landet är stora. Andelen med ekonomiskt bistånd korrelerar till stor del med arbetslösheten. Men det finns kommuner med en bekymmersam arbetsmarknad som trots det har en låg andel med ekonomiskt bistånd. Socialtjänstens lokala riktlinjer, arbetssätt och samverkan med andra aktörer inom arbetsmarknaden är faktorer som kan påverka. 17

Diagram 3. Andel hushåll 20-24 år med ekonomiskt bistånd, 2000-2008 16% 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Riket Källa: Socialstyrelsen Tabell 10. Ranking av andel ungdomar 20-24 år med ekonomiskt bistånd, 2008 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Ranking 2008 114 200 65 35 244 210 127 141 Kommentar: Diagram 3 visar hur olika utvecklingen är i kommunerna för ekonomiskt bistånd för ungdomar. Ljungby och Karlshamn har haft låga nivåer under perioden, vilket är intressant med tanke på dessa två kommuners olika arbetslöshetssiffror. Sävsjö har gått från en låg nivå till att öka från 2006. Mjölby och Eksjö har haft en hög nivå under perioden. Aneby har haft den största förändringen, vilket kan ha att göra med den positiva utvecklingen av arbetsmarknaden under den tidsperioden. I tabell 10 redovisas en ranking där uppgifterna från 2008 rangordnas efter landets samtliga 290 kommuner. Endast Mjölby är röda, dvs bland de 25 % kommuner med högst andel ungdomar med ekonomiskt bistånd. Karlshamn och framför allt Ljungby har låga andelar. Ljungby ligger på plats 35 i riket, vilket är mycket bra. 4.4.1 Förändring av antal ungdomshushåll Ekonomiskt bistånd är i fokus för kommunerna under 2009. Nätverket har tagit fram en nulägesbild över hur utvecklingen ser ut under första kvartalet 2009 jämfört med samma kvartal 2008. 18

Tabell 11. Antal ungdomshushåll 18-24 år, 1:a kvartalet 2008-2009 samt procentuell förändring Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Antal hushåll kv 1 2008 17 77 73 55 126 123 112 21 Antal hushåll kv 1 2009 20 80 109 56 117 148 120 31 Procentuell förändring +18% +4% +49% +2% -7% +20% +7% +48% Källa: Kommunerna Förändringen av antal ungdomshushåll med ekonomiskt bistånd varierar stort mellan nätverkskommunerna. Det är viktigt att analysera förändringen utifrån det läge kommunerna befann sig i innan lågkonjunkturen. Karlshamn och Sävsjö har haft en kraftig uppgång med ca 50 procent, från de låga nivåerna 2008. I Mjölby har ungdomshushållen minskat med sju procent, vilket ska ställas i relation till att nivåerna har varit höga över tid. Utifrån jämförelsen av andelen ungdomar som saknar a-kassa befaras att fler ungdomar blir hänvisade till ekonomiskt bistånd. 4.4.2 Andelen ungdomar med långvarigt ekonomiskt bistånd Nätverket har tagit fram egen statistik på hur många ungdomar som hade ekonomiskt bistånd mer än sex månader under 2008. Det ger en indikation på hur många ungdomar som har ekonomiskt bistånd som en betydande del av sin försörjning. Tabell 12. Antal och andel hushåll 20-24 år med ekonomiskt bistånd mer än 6 månader 2008 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Antal hushåll 2008 varav mer än 6 mån 35 116 165 85 183 234 250 44 7 67 42 27 71 53 81 19

14 procentandel 20% 58% 25% 32% 39% 23% 32% 32% Källa: Kommunerna Kommentar: Andelen ungdomar med långvarigt ekonomiskt bistånd är störst i Eksjö och Mjölby. Dessa två kommuner har också högst andel ungdomshushåll med ekonomiskt bistånd över tid. Aneby, Karlshamn och Nässjö har en större genomströmning av ungdomarna med ekonomiskt bistånd. 4.5 Ohälsotalet Ohälsotalet är ett mått som försäkringskassan tillämpar. Definitionen av ohälsotalet är antal utbetalda dagar med sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning och andra ersättningar per registrerad försäkrad. Den dominerande gruppen som ingår i ohälsotalet är personer med sjukoch aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). I gruppen ingår även personer med funktionshinder och som kan ha insatser enligt LSS. En del i ohälsotalet är också anställda med längre sjukskrivning än de 14 dagar som betalas av arbetsgivaren, men dessa är en mycket liten del. Trenden i riket för hela befolkningen är nedåtgående. Sedan 2003 har ohälsotalet sjunkit med 17 procent, från 43,2 till 35,8 dagar per år. Ungdomsgruppen 20-24 år har dock en motsatt trend. Vid jämförelser på kommunnivå är det små populationer och statistiken bör därför tolkas med försiktighet. Diagram 4. Ohälsotal 20-24 år, 2000-2008 20

18 16 14 12 10 8 6 4 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö Källa: Försäkringskassan Kommentar: Diagrammet visar en ökning av ohälsotalet för 20-24 åringar i flertalet kommuner. Eksjö, Mjölby och Ronneby har haft en ökande trend under perioden. Mjölby hade högst ohälsotal 2008, medan Sävsjö hade lägst. I vissa kommuner är variationerna stora år från år vilket kan bero på att populationerna är små. En aspekt som är värd att notera är signalerna från försäkringskassan om omprövning av sjukoch aktivitetsersättning för allt fler personer. Det innebär att en prövning mot arbetsmarknaden sker vilket i grunden är positivt för individen. I lågkonjunktur har dock denna grupp individer svårt att etablera sig på arbetsmarknaden vilket ökar risken för att personerna hänvisas till ett annat transfereringssystem. 4.6 Kommentar Genomgången av jämförelsemått och statistik för ungdomar utanför arbete och studier är komplex. Det finns många bakomliggande faktorer, strukturella mönster och lokala förutsättningar som är svåra att härleda ur ett jämförelseperspektiv. Nätverket vill trots det lyfta fram ett antal iakttagelser värda att analyseras vidare i kommunerna. Genomgången av statistiken grupperar in kommuner i olika grupper: Kommuner med hög andel utanför arbete och studier, hög arbetslöshet, hög andel med ekonomiskt bistånd och ett ökande ohälsotal är Mjölby och Ronneby. Dessa kommuner har genomsnittliga resultat på genomströmningen från gymnasieskolan. Kommuner med låg andel utanför arbete och studier (Aneby har genomsnittliga siffror), låg arbetslöshet, låg andel med ekonomiskt bistånd och ett sjunkande ohälsotal över tid är Aneby, Sävsjö och Ljungby. Dessa kommuner har också goda resultat från gymnasieskolan. 21

Övriga kommuner ligger i en mellangrupp, där några av måtten är bra medan andra är något sämre. Förändringen under 2008 och framåt visar stora och snabba förändringar i kommunerna. I kommuner med en gynnsam utveckling över lång tid upplevs förändringen av konjunkturen självklart mer påtagligt. Måtten ger inte tillräckligt med faktabakgrund för att kunna dra slutsatser om vilka effekter kommunernas arbete ger. Vilka strukturella faktorer som påverkar, t ex studieresultat, socioekonomiska faktorer och lokal arbetsmarknad etc, är en fråga för forskningen. Men genom att jämföra kommunerna tror dock nätverket att det går att stimulera till vidare analys. Det finns anledning att analysera olika arbetssätt, ambitionsnivåer och strategival. Det finns också behov av att ta fram jämförelsemått ur ett medborgarperspektiv. Andra delen av denna rapport fokuserar just på detta: hur kommunerna arbetar med ungdomars arbete, studier och försörjning ur ett medborgarperspektiv. Hur stor påverkansmöjlighet har kommunerna för att förbättra sina resultat? Hur medvetna är kommunerna om situationen för ungdomar utifrån dessa strukturmått? Hur kan kommunen långsiktigt förbättra sig och bidra till att bekämpa det stora samhällsproblem som ungdomsarbetslösheten skapar? Ligger det inom det kommunala ansvaret överhuvudtaget? 22

5 Det kommunala uppföljningsansvaret 5.1 Utgångspunkt och beskrivning Det kommunala uppföljningsansvaret gäller för unga mellan 16 och 20 år. Kommunerna har ansvar för unga mellan 16 och 20 år som inte deltar i eller har avslutat gymnasieutbildning. 5.1.2 Uppföljningsansvaret i Skollagen Det är ett långtgående uppföljningsansvar som kommunen ålagts och lagen har skärpts. Från och med 1 juli 2005 trädde lagen om information om icke-skolpliktiga ungdomar (lag 2004:1298) i kraft som reglerar det kommunala uppföljningsansvaret. I 1 kap 18 i skollagen står det följande: En hemkommun skall löpande hålla sig informerad om hur de ungdomar i kommunen som fullgjort sin skolplikt men som inte fyllt 20 år är sysselsatta, i syfte att kunna erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder. Kommunens skyldighet enligt första stycket omfattar inte de ungdomar som genomför eller har fullföljt utbildning på nationell eller specialutformade program i gymnasieskola, gymnasiesärskola eller motsvarande utbildning. (Lag 2004:1298) Den dåvarande regeringen hade för avsikt med lagen att skapa goda förutsättningar för ungdomar. Arbetsmarknaden för ungdomar var (och är) tuff och avsikten var att se till att kommunen tog ett stort ansvar för denna grupp. I propositionen (prop. 2004/05:2) betonas att den nationella ungdomspolitiken ska verka för att minska skillnaderna i levnadsvillkoren inom ungdomsgruppen och på så sätt tydligare belysa och hantera levnadsvillkoren för de unga som av olika anledningar har svårare än andra att få tillgång till välfärd. 5.1.3 Uppföljningsansvaret i realiteten Uppföljningsansvaret innebär att kommunen löpande skall arbeta med de ungdomar som lagen avser. Det går således att tolka att det är ett långtgående ansvar som ålagts kommunen och det är av stor vikt att dessa ungdomar i första hand ges chansen att återgå till studier. Dock har regeringen tydligt visat sina avsikter med lagen genom att i förarbetarna och i propositionen (prop. 2004/05:2) visa på att det finns ungdomar vars levnadssituation och förutsättningar inte möjliggör studier och då är det kommunens ansvar att erbjuda dem andra åtgärder. För många kommuner är det svårt att följa upp dessa ungdomar. Idag är det en stor mängd friskolor etablerade vilket medfört en ökad konkurrens om eleverna och det har även gjort det svårare för kommunerna att följa upp de elever som fallit mellan stolarna. Dock faktureras varje kommunen för de elever som är folkbokförda i kommunen men går i andra kommunala eller friskolor vilket gör det möjligt att stämma av med de folkbokföringsregister som finns till hands. Genom att stämma av dessa två register så bör varje kommun få en överblick över alla elever och kunna se vilka som inte studerar. Att erbjuda individuella åtgärder för ungdomar som omfattas av det kommunala uppföljningsansvaret kan också innebära svårigheter för kommunerna. Många av de ungdomar som valt att stå utanför skolan saknar motivationen att återgå till studier och inte alla önskar andra alternativ. Men de som önskar skall tillgodoses enligt lagen och även de 23

som tillfälligt väljer att stå utanför skall löpande fås möjligheten. Dagens konjunkturläge försvårar dock möjligheten till olika former av praktik och andra alternativa åtgärder till studier. 5.1.4 Tidigare studier Sveriges Kommuner och Landsting beskriver i en rapport 1 från 2008 hur kommunerna arbetar med uppföljningsansvaret. Under arbetet med rapporten genomfördes intervjuer med 15 kommuner och en enkätundersökning där 170 kommuner deltog. Ett antal kommuner rekommenderade att uppföljningsansvaret placeras utanför gymnasieskolan, åtminstone sett från ungdomarnas perspektiv. Studien visade också att det fanns ett stort behov av att samverka med arbetsförmedlingen, när det gäller uppföljningsansvaret och i förhållande till jobbgarantin för ungdomar. På grund av målgruppens heterogenitet måste det dessutom finnas en omfattande samverkan mellan den enhet som har hand om det kommunala uppföljningsansvaret och andra kommunala förvaltningar/enheter. Speciellt viktigt är samarbetet med individ- och familjeomsorgen (IFO, där socialtjänsten ingår) och arbetsmarknadsenheten, enligt studien. Andra slutsatser var att ett tydligt politiskt beslut skapar bra förutsättningar för att fullfölja ansvaret enligt lagen och att personalens förhållningssätt betyder mycket för om verksamheten är framgångsrik eller ej. Rapporten visade även att kommunerna hade fått ökade kostnader på grund av det förtydligande ansvaret. Trots att kommunerna hade ökat sina insatser var satsningen på målgruppen alldeles för liten och varierade mellan kommunerna. 5.2 Resultat Kommunerna i Dacke-nätverket har besvarat ett antal frågor om det kommunala uppföljningsansvaret hur det är organiserat, hur man registrerar och följer upp berörda ungdomar, vilka åtgärder som erbjuds etc. Tabellen nedan visar ett urval av svaren på frågorna. Övriga svar har sammanställt i löpande text. En del kommuner har inte besvarat alla frågor och en del har svarat mer utförligt än andra, därför varierar också detaljrikedomen i svaren. Tabell 13. Sammanställning av det kommunala uppföljningsansvaret i nätverkskommunerna, april 2009 Hur många omfattades 2008-12-31? Vet man vilka ungdomarna är? Vet man vad de gör? Aneby Eksjö Karlshamn Ljungby Mjölby Nässjö Ronneby Sävsjö 5 pers Vet ej Vet ej exakt, 39 pers 25 pers 17 pers Vet ej Vet ej exakt, 5-10 ca 40 pers exakt, ca pers/ 20 pers åldersgr Ja En del En del Ja Ja Ja En del En del Ja En del En del Ja En del En del En del En del Erbjuds Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja 1 Det kommunala uppföljningsansvaret som kommunerna ser det, rapport från Sverige Kommuner och Landsting, 2008-02-27 24

individuella åtgärder (ej studier)? Finns policy/ riktlinjer? Ja Nej, men till hösten 2009 Ja Ja Nej Nej Nej Nej Kommentar: Aneby och Ljungby är de enda kommuner som både känner till alla ungdomar som berörs av det kommunala uppföljningsansvaret och vet vad dessa ungdomar gör. Hälften av kommunerna, Eksjö, Karlshamn, Ronneby och Sävsjö, kan inte säga exakt hur många ungdomar som omfattas av uppföljningsansvaret och följaktligen vet man inte heller vilka alla är eller vad de gör. Alla kommuner erbjuder någon form att åtgärder, förutom studier, till alla eller till delar av målgruppen. I Nässjö, Aneby, Sävsjö och Karlshamn, Ronneby och Ljungby erbjuds ungdomar som inte är inskrivna på arbetsförmedlingen alternativa åtgärder (mer eller mindre i kombination med studier) inom ramen för gymnasieskolans Individuella program (IV-programmet). I Nässjö kan ungdomar som inte går IV-programmet men som är inskrivna på IFO, få erbjudande om praktikplats på kommunens arbetsmarknadsavdelning. Eksjö och Mjölby har valt att erbjuda åtgärder utanför gymnasieskolan. Endast tre av åtta kommuner, Aneby, Karlshamn och Ljungby har någon form av policy eller riktlinjer rörande det kommunala uppföljningsansvaret. 5.2.1 Hur är arbetet organiserat? Uppföljningsansvaret i alla kommuner, förutom i Mjölby och Eksjö, ligger organisatoriskt hos gymnasieskolan. I Mjölby är det enheten Arbetsmarknad och Vägledning som har ansvaret. I Eksjö ligger ansvaret på sociala sektorn, men kommer att övergå till gymnasiet från och med hösten 2009. 5.2.2 Samverkan I alla kommuner förutom Eksjö, samverkar gymnasieskolorna med socialförvaltningen och arbetsförmedlingen inom detta område. Samverkan finns även med arbetsmarknadsenheterna i vissa kommuner, såsom Aneby, Nässjö och Karshamn och Ronneby. I Karlshamn finns en samverkansgrupp med aktörer från gymnasieskolan (rektor, studie- och yrkesvägledare och kurator) inklusive gymnasiesärskolan, intagningskansli, arbetsmarknadskontor, fritidskontor, socialtjänst (IFO, öppenvård), folkhälsosamordnare, arbetsförmedling. Gruppen träffas 2-4 gånger per år. Graden av samverkan med arbetsförmedlingen skiljer sig åt mellan kommunerna. I Sävsjö är arbetsförmedlingen som regel inte inkopplad utom vid särskoleungdomar som slutar skolan. I Ronneby har man en hög grad av samarbete med arbetsförmedlingen. När ungdomar under sin gymnasietid avbryter sina studier utan skolans medgivande eller vetskap och därefter själva kontaktar arbetsförmedlingen, finns som rutin att arbetsförmedlingen meddelar skolan detta för att så långt det är möjligt återknyta eleven till skolan och studier i någon form. I Karlshamn och Nässjö träffar representanter för Individuella programmet arbetsförmedlingen regelbundet för att få uppgifter om vilka ungdomar som är inskrivna på arbetsförmedlingen. I Mjölby kan arbetsförmedlingens kompetens bli aktuell när ungdomar har aktiviteter kring att lära sig söka jobb. 25