Vad vill Folkrörelsen Nej till EU?

Vad vill Folkrörelsen Nej till EU? 1

Vad vill Folkrörelsen Nej till EU? Första upplagan, juli 2012 Grafisk form: Gösta Torstensson Tryck: Litorapid Media, Göteborg 2012 2

Förord Folkrörelsen Nej till EU är en antirasistisk, partipolitiskt obunden och självständig organisation. Vi samlar EU-motståndare ur många politiska läger och människor med olika grunder för sitt EU-motstånd. Den överordnade uppgiften är att driva det politiska kravet att Sverige ska lämna EU. Folkrörelsen Nej till EU arbetade inför folkomröstningen 1994 för att Sverige inte skulle bli medlem i Europeiska Unionen. Då varnade vi för att EU kunde utvecklas till ett odemokratiskt Europas Förenta Stater. Nu är vi nästan där. Lissabonfördraget medför centraliserad, byråkratiserad och odemokratisk EU-stat. Medlemskapet i EU innebär således något helt annat än det vi folkomröstade om 1994. Folkrörelsen Nej till EU anser mot denna bakgrund att Sverige ska lämna EU. Folkrörelsen Nej till EU behövs för att bevaka vad som sker i EU-Sverige, bemöta den osakliga EU-propagandan och stärka den folkliga kritiken och motståndet mot EU. För att kunna göra detta måste Folkrörelsen Nej till EU få fler medlemmar och aktiva lokalgrupper. Som medlem i Folkrörelsen Nej till EU får du vår tidning Kritiska EUfakta fyra gånger per år. Vi ger också ut två nyhetsbrev,[nyheter om eu] och [eu och facket] som utkommer två respektive en gång i månaden. Nyhetsbreven publiceras på www.nejtilleu.se, där du också kan hitta annan information om EU-medlemskapets konsekvenser för Sverige och Europa. På www.nejtilleu.se kan du också anmäla dig som medlem, det kostar 200 kronor per år [150 kronor för studerande arbetslösa och pensionärer]. Jan-Erik Gustafsson, ordförande Folkrörelsen Nej till EU 3

Folkrörelsen Nej till EU:s strategidokument 2012 Folkstyre i stället för supermakt Demokratin har urholkats till följd av Sveriges medlemskap i EU. Det stora flertalet av de beslut som tidigare fattades i den folkvalda riksdagen fattas nu i slutna och icke folkvalda organ inom EU. Denna avdemokratisering fortsätter med Lissabonfördraget, EU:s nuvarande grundlag som trädde i kraft i december 2009. Dels avskaffas vetorätten på nästan alla politikområden. Dels ändras röstfördelningen inom EU så att större länder får långt mer att säga till om på de mindre ländernas bekostnad. Lagstiftning inom EU sköts i huvudsak av EU-kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet. EU-domstolen har utvecklats till en kombinerad högsta domstol och författningsdomstol vars avgöranden har företräde framför medlemsländernas grundlagar. Sveriges möjligheter att påverka EU:s lagstiftande institutioner är små, Bryssels påverkan på Sverige är desto större. EU har från första början haft som mål att blir ett Europas Förenta Stater, där den politiska makten centraliseras och medlemsländerna blir till underlydande delstater. Lissabonfördraget fortsätter denna utveckling av unionen i riktning mot en allt mer centraliserad, byråkratiserad och odemokratisk EU-stat. EU ska bli en supermakt på den globala arenan i likhet med USA. Folkrörelsen Nej till EU är motståndare till en sådan supermakt och förespråkar istället ett jämlikt samarbete mellan självständiga stater både i Europa och med länder i andra världsdelar. Vid ett utträde ur EU bör Sverige eftersträva mellanstatliga samarbetsoch handelsavtal med EU, till skillnad från avtal av EES-typ som upphäver de deltagande ländernas självständighet och tvingar dem att slaviskt följa EU-lagar på de områden som avtalen omfattar. Nej till Euron Införandet av den ekonomiska och monetära unionen [EMU] har medfört att den ekonomiska politiken har nyliberaliserats och EU fått mer politisk makt över medlemsstaterna. Följden har blivit en djup ekonomisk kris i eurozonens periferi med åtstramningar, privatiseringar, ökad arbetslöshet och försämrad välfärd som följd. EMU bygger på en nyliberal ekonomisk politik. Målet om prisstabilitet går alltid före ökad sysselsättning. Folkrörelsen Nej till EU är motståndare till euron och EMU. Sverige har 4

redan folkomröstat i frågan och folket sade nej. Vi vill att alla fortsätter att respektera folkomröstningsresultatet. Sverige har inte som Danmark och Storbritannien rättsligt undantag från EMU. Det är viktigt att regering och riksdag verkar för ett permanent undantag för att säkerställa svenska folkets nej till euron. Detta undantag bör vara av brittisk modell, vilket ger större ekonomisk-politisk handlingsfrihet än det danska. Under den ekonomiska krisen har det visat sig att EMU-området inte utgör ett så kallat optimalt valutaområde eftersom de ekonomiska skillnaderna mellan euroländerna är för stora. De mindre staterna i valutaområdets ytterområde underkastas den ränta som sätts för att passa de stora ekonomierna. Vid överhettning i de mindre ekonomierna kan man inte på nationell basis höja räntan för att dämpa kostnadsutveckling och inflationsspiral. Vid lågkonjunktur kan de mindre ekonomierna inte använda räntan för att stimulera investeringar och ekonomin. Värdet på den nationella valutan kan inte justeras utan det mindre landet sitter fast i ett ekonomiskt järngrepp och tvingas istället till nedskärningar och lönesänkningar. EMU innebär att demokratin i de deltagande länderna försvagas och själva inrättandet av systemet sker så långt från väljarna som över huvud taget är möjligt. Ett av syftena med valutaunionen är att tvinga ihop euroänderna till en centraliserad och odemokratisk överstat, ett slags Europas Förenta Stater. Folkrörelsen Nej till EU kräver att riksdag och regering agerar för att Sverige ska få ett permanent undantag från euron. Nej till Finanspakten Med EMU-krisen har det blivit alltmer uppenbart att det är EU:s stormakter Tyskland och Frankrike som dikterar villkoren för övriga EU-länder. Den finanspakt som Tyskland och Frankrike har påtvingat euroländerna innebär allt mer av precis det som hittills fungerat mycket dåligt. I stället för att hjälpa till att lösa krisande länders problem kommer euroländernas finanspakt att entydigt förvärra dem, eftersom den stryper efterfrågan genom nedskärningar, lönesänkningar och andra åtstramningar. Pakten innebär också ett tvång för länder som har euron som valuta att överge sitt demokratiska självbestämmande över finanspolitiken [offentliga utgifter och skatter] och acceptera en hårdare styrning på EU-nivå. Euroländer som inte inför reglerna kan dras inför EU:s domstol. Sverige och andra EU-länder utanför euron kan ansluta sig till euroländernas åtstramningspakt på frivillig väg. Enligt regeringens tolkning 5

skulle Sverige inte på något sätt vara bundet av de krav som ställs på euroländerna, men skulle genom att medverka kunna få inflytande. Det är nonsens. Att gå med i euroländernas finanspakt innebär ytterligare ett steg in i den valutaunion som svenska folket röstade nej till i folkomröstningen 2003 och som 88 procent av svenskarna skulle säga nej till om det vore folkomröstning idag [december 2011]. Folkrörelsen Nej till EU kräver att riksdagen respekterar folkomröstningen om euron och säger nej till svenskt deltagande i euroländernas finanspakt. Återupprätta neutralitetspolitiken Sverige dras allt djupare in i EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska samarbete. Sveriges traditionella säkerhetspolitik alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig har kastats på historiens soptipp. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik har successivt förstärkts. I princip har beslut i och med Lissabonfördraget tagits om att EU ska ha ett gemensamt försvar i framtiden. Medlemsländer som utsätts för väpnat angrepp ska bistås av de andra länderna med alla till buds stående militära och andra medel. EU är med andra ord en militärallians. Dessutom förbinder sig medlemsstaterna att ställa militära styrkor till EU:s förfogande för interventioner i omvärlden där EU:s geopolitiska intressen anses äventyrade. EU ska också kunna bekämpa terrorism med militära medel utanför unionens gränser. Inom EU pågår ett vapensamarbete med förpliktelser att förse andra medlemsländer med vapen oavsett om de befinner sig i väpnad konflikt eller ej. Samarbetet mellan Nato och EU har utvecklats och består av dels politiska samarbetsformer dels gemensamt deltagande i militära operationer. Det sker ett ihopväxande mellan EU och Nato, bland annat manifesterat i uppbyggnad av representation i varandras militära staber och att EU har möjlighet att använda Natos militära styrkor. EU tar ett allt större ansvar för medlemsländernas deltagande i Nato-operationer, inte minst vad gäller kriget i Afghanistan. Detta samarbete är ett uttryck för en strategisk allians mellan USA och EU [med USA i förarsätet]. Under tal om fredsfrämjande åtgärder och konflikthantering arbetar denna allians för att säkra inflytande över marknader, råvaror och energi i världen. EU:s ökande samarbete med Nato har utnyttjats för att i praktiken smygansluta Sverige till Nato. Folkrörelsen Nej till EU tar avstånd från detta. Klimatförändringen medför att isen i Arktis minskar vilket möjliggör 6

exploatering i stor skala av naturresurser som bland annat olja. Stormakter som Ryssland, USA och EU börjar positionera sig och bevaka sina intressen. Detta resulterar i en ökad militarisering av Arktis. Norden hamnar därmed i omedelbar närhet av denna intressekonflikt mellan stormakterna. Ett led i detta är Nato- och EU-länders ökade behov av militär närvaro och övning i arktisk miljö där Sverige upplåter övningsområden. Folkrörelsen Nej till EU säger nej till militarisering av Arktis och exploatering av dess naturresurser. Arktis bör istället, som Antarktis, fredas för kommande generationer och gemensamt förvaltas som ett naturreservat. Folkrörelsen Nej till EU kräver att den svenska neutralitetspolitiken återupprättas genom både politisk och militär alliansfrihet. Solidaritet med utvecklingsländerna Det storskaliga jordbruket och de stora livsmedelsbolagen inom EU subventioneras kraftigt, vilket medför att jordbruksprodukter kan säljas till underpriser på världsmarknaden. Denna systematiska dumpning av priserna slår ut lokal produktion och ruinerar småbönder i såväl de fattiga som de rika länderna. Genom tullar som ökar med graden av bearbetning hindras många fattiga länder att förädla sina råvaror och ta kontrollen över hela produktionskedjan. Vid överskott på jordbruksprodukter använder EU ofta speciella exportsubventioner för att dumpa bort de egna överskotten. I utvecklingsländerna bidrar detta till ökad fattigdom och underutveckling. Även EU:s höga handelstullar mot omvärlden, krav på patentregler och kapitalliberaliseringar snedfördelar jordens resurser till utvecklingsländernas nackdel. EU är, i internationella organisationer som WTO och i bilaterala avtal, som till exempel EPA, drivande för att påtvinga de fattiga länderna avregleringar och strukturrationaliseringar. Allt från sjukvård och utbildning till vattenförsörjning och kommunikationer, ska konkurrensutsättas och säljas ut till multinationella storföretag. De rika ländernas ökade behov av energi har lett till att dessa under täckmantel av miljöpolitik satsar stort på biobränslen. Detta medför att stora arealer tas i anspråk för odling av grödor för biobränsle i enlighet med EU:s biobränsledirektiv. Detta medför minskad matodling med osäker tillgång av mat och ökad matbrist, främst i fattiga länder. Det sätter ökad press på uppodling av bland annat regnskog. EU tillåter så kallad landgrabbing [rika länder köper upp stora arealer av jordbruksmark i fattiga länder] i såväl östeuropaländer som i utvecklingsländer i syd, framför allt Afrika. Detta hotar också matsuveräniteten i såväl Europa som i fattiga länder i syd. 7

Sverige har länge varit bland de största biståndsgivarna inom EU men en anpassning till lägre EU-nivåer har börjat. Delar av biståndet förs också över till militärt bistånd. EU tar nu över större samordning av biståndet. I förhandlingar om handelsavtal använder EU biståndet som påtryckningsmedel för att tillgodose sina stormaktsintressen. Folkrörelsen Nej till EU kräver att riksdag och regering aktivt agerar mot EU:s protektionistiska jordbruks- och handelspolitik. För en humanare flyktingpolitik EU och dess medlemsländers prioriteringar är att hålla flyktingar och immigranter utanför sina gränser, att skicka iväg dem, och bara i sista hand låta dem stanna. Säkerhet och militarisering vid EU:s yttre gränser uppfattas som det viktigaste, där man kommit längst. En mur har byggts upp runt unionen mot omvärlden, bevakad av Frontex, EU:s gränspolis. För att stänga den sista vägen in för människor som söker skydd från hungersnöd, krig och förföljelse är Frontex nu i färd med att förstärka muren längs Greklands gräns mot Turkiet. Enligt Lissabonfördraget ska EU utforma en politik med syftet att säkerställa kontroll av personer och effektiv övervakning av de yttre gränserna, samt stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna. De medlemsstater som har gränser mot länder som inte är medlemmar i EU fungerar som murar mot omvärlden, eftersom de ansvarar för att kontrollera att inga flyktingar tar sig in i unionen. Och EU har med växande framgång täppt till hålen i sin yttre gräns. Så framgångsrikt att FN:s flyktingorgan UNHCR manar EU att inte glömma att bland dem som söker sig till Europa finns också människor med rätt till skydd. Skärpt gränskontroll kan hota asylrätten, varnar UNHCR. Redan 2012 ska EU enligt planerna ha en gemensam asylpolitik med samma regler och samma tillämpning i alla medlemsländer. Men interna tvister gör det svårt att få fram nya enhetliga asyllagar. EU:s medlemsländer, med Frankrike och Tyskland i spetsen, är mer måna om att stoppa illegal invandring än om att säkra förföljdas rätt till skydd. Den restriktiva flyktingpolitiken med bland annat visum- och transportörkrav gör det allt svårare för asylsökande att komma in i EU. Under 2010 ansökte 223.370 människor om asyl i hela EU, och bara 55.000 fick stanna. Alla som passerar de yttre gränserna registreras bland annat i Eurodac, en databas med fingeravtryck från alla personer över 14 år som sökt asyl i ett EU-land. EU:s regelverk föreskriver att migranters asylansökningar ska hanteras i det land de först anlänt till. Inskränkningar i 8

asylrätten bryter mot FN:s flyktingkonvention och äventyrar rättssäkerheten för de asylsökande. Folkrörelsen Nej till EU kräver att regering och riksdag verkar för att enskilda medlemsländer får rätt att föra en human och generös flyktingpolitik i enlighet med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna: Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. Värna medborgliga fri- och rättigheter Så kallade inrikes- och rättsliga frågor har med Lissabonfördraget blivit överstatliga. Redan finns ett embryo till en federal polisstyrka, Europol. Ett federalt juridiskt system bildas. Det finns också förslag på att inrätta en EUåklagare och det finns en europeisk arresteringsorder. En svensk medborgare kan redan idag utlämnas till ett annat EU-land. I framtiden ska svenska medborgare även kunna utlämnas för handlingar som inte är straffbara i Sverige. Det är ett hot mot de medborgliga fri- och rättigheterna. I EU:s deltagande i kriget mot terrorismen åsidosätts allt fler mänskliga rättighetsprinciper. Genom datalagringsdirektivet tvingas teleoperatörer att lagra alla former av teletrafik för att myndigheterna ska kunna granska den vid misstanke om terrorism. Genom Stockholmsprogrammet möjliggörs att all gränsbevaknings- och polisinformation inom EU kopplas samman. Acta-avtalet har förhandlats fram under stor sekretess. Syftet är att hindra piratkopiering och kopiering av varumärken. Detta gäller främst områden som läkemedel, teknik och patent på jordbruksgrödor. Detta kommer att försvåra för fattiga länder att till låga kostnader kunna ta del av viktiga mediciner och teknik. Dessutom kan avtalet öka möjligheterna för myndigheter inom EU att ingripa mot vanlig fildelning och mot friheten på nätet. Därmed kan Acta-avtalet medverka till en utveckling där demokratiska fri och rättigheter minskar och kontrollsamhället ökar. Folkrörelsen Nej till EU kräver rätt för enskilda medlemsländer att föra en oberoende politik inom det inrikes- och rättsliga området. Slå vakt om välfärden Sedan EU-inträdet har avregleringar och privatiseringar satt den offentliga sektorn i Sverige under hård press. Detta har lett till försämrad service för det stora flertalet, sämre arbetsmiljö och särskilt kvinnorna har drabbats när de offentliga utgifterna skurits ned. EU:s konkurrensregler och upphandlingsdirektiv driver fram en privatisering av offentlig verksamhet och avskaffande av statliga monopol som tillkommit av till exempel folkhälsoskäl. 9

I EU:s bindande riktlinjer för den ekonomiska politiken anmodas medlemsländerna att minska de offentliga utgifterna, sänka skatterna och att genomföra strukturella reformer av socialförsäkringarna och på arbetsmarknaden. EU:s så kallade stabilitetspakt, som nu vidareutvecklats med finanspakten, sätter en tvångströja på den ekonomiska politiken och tvingar fram minskade offentliga utgifter och social nedrustning. I Lissabonfördraget nämns inte orden allmän tjänst en enda gång. Istället lanseras begreppet tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Detta med syfte att låta privata företag i allt större utsträckning ta över allmänna välfärdstjänster. EU:s upphandlingsdirektiv gör kommuner och landsting till inköpsorganisationer. Vård, skola och omsorg ska konkurrensutsättas och skötas av privata entreprenörer. Utarmningen av den svenska välfärdsmodellen fortsätter. Samhälleliga monopol har avreglerats, bolagiserats och privatiserats som till exempel Vin och sprit, Apoteket och Telia. Järnvägstrafiken står nu på tur. Lissabonfördraget befäster denna utveckling. Folkrörelsen Nej till EU motsätter sig EU:s privatiseringspolitik och hävdar i stället självbestämmanderätt för stat, landsting och kommuner vad gäller alla allmänna välfärdstjänster. Värna de fackliga rättigheterna Lavaldomen, dvs. EU-domstolens avgörande i konflikten mellan det lettiska företaget Laval och det svenska fackförbundet Byggnads, inskränker rätten till kollektivavtal och begränsar konflikträtten och föreningsrätten. Lavaldomen innebär åsidosättande av principen om lika lön för lika arbete och banar väg för lönedumpning. Lissabonfördraget införlivade Lavaldomen med den primära unionsrätten. Det innebär att Lavaldomens negativa konsekvenser endast kan upphävas genom en fördragsändring, till exempel, som den svenska fackföreningsrörelsen kräver, genom att EU antar ett socialt protokoll som ger de fackliga intressena företräde. Det blir inte lätt, eftersom det förutsätter att alla de 27 EU-ländernas regeringar och parlament är överens om detta. EU:s bemanningsdirektiv, som regering och riksdag är i färd med att införliva i svensk lagstiftning, innebär att alla hinder för utländska bemanningsföretag ska tas bort. Ett sådant hinder kan vara de begränsningar för anlitande av inhyrd arbetskraft som finns i många svenska kollektivavtal. I bemanningsdirektivet finns det också en hänvisning till EU:s utstationeringsdirektiv, dvs. det direktiv som EU-domstolen tolkade i Lavaldomen, vilket kan medföra att utländska bemanningsföretag kan hyra 10

ut arbetskraft som bara betalas med minimilön eller motsvarande. Den fria rörligheten för arbetskraft och tjänsteföretag riskerar att leda till dumpning av löner och villkor på den svenska arbetsmarknaden. Dessa risker ökar påtagligt i och med EU:s utvidgning med en rad relativt fattiga länder i Öst- och Centraleuropa. I flera EU-dokument betonas behovet av en mer flexibel arbetsmarknad. Lagar och avtal om arbetstider, anställningsskydd och andra arbetsvillkor ska upphävas eller i vart fall luckras upp. Ett exempel: Våren 2011 beslutade Europeiska rådet om landsspecifika rekommendationer inom ramen för den så kallade europeiska planeringsterminen [en del i EU:s finanspolitiska regelverk]. Spanien uppmanades att överge branschavtal för förhandlingar på företagsnivå, upphöra med automatisk förlängning av kollektivavtal och leverera ökad löneflexibilitet. Folkrörelsen Nej till EU motsätter sig EU:s antifackliga politik och kräver rätten för regering och riksdag att själva bestämma vilka regler som ska gälla på den svenska arbetsmarknaden. EU är ingen miljöorganisation På EU:s inre marknad ska det råda fri rörlighet för varor. Denna marknadsliberalism har, för att nämna ett exempel i mängden, hindrat Livsmedelsverket att informera oss svenskar att det är bra för både hälsa och miljö att köpa närproducerad mat eftersom EU-kommissionen anser att det är ett hinder för den fria rörligheten för varor. Enligt EU-rätten är det tillåtet att inskränka frihandeln för att skona miljön. Men då måste handelshindret vara proportionerligt i förhållande till miljönyttan. Och vem avgör det? Politiska beslutsfattare som kan ställas till ansvars inför sina väljare? Nej, så fungerar inte det odemokratiska EUsystemet. Vilka begränsningar av frihandeln som kan vara tillåtna av till exempel miljöskäl avgörs av EU-kommissionen och EU-domstolen, vars beslut ska grundas på vad som stadgas i EU:s fördrag. I den intensiva EU-propagandan framställer EU sig som världsbäst på klimat. Men EU har stött USA som vägrar bindande överenskommelser om utsläppsminskningar. Och EU vägrar bidra till de verkliga kostnaderna för de fattiga ländernas åtgärder för att minska den miljöförstöring som orsakats av de rika länderna. Trots sin retorik fortsätter EU med massiv satsning på fossila bränslen och fortsatt kraftig utbyggnad av motorvägsnätet. Satsning på effektivisering, energibesparing eller planering för omställning till en hållbar energihushållning finns inte. EU:s utsläppsrätter har blivit ett totalt fiasko. EU har visat 11

sig vara ett av de största hindren för ett verkligt klimatarbete. EU:s överstatliga ekonomiska regelverk förhindrar oss från att föra en politik för hushållning med naturresurser, vilket är ett av de största hindren för ett verkligt klimatarbete. Folkrörelsen Nej till EU kräver att Sverige förbehåller sig rätten att säga nej till miljöfarliga varor och avvisar EU:s energi- och klimatpolitik till förmån för en självständig nationell politik. Nej till främlingsfientlighet EU bedriver en restriktiv flyktingpolitik samtidigt som miljoner papperslösa flyktingar och immigranter saknar grundläggande sociala och mänskliga rättigheter. EU:s deltagande i kriget mot terrorismen har medfört allvariga åsidosättande av mänskliga rättigheter och släppt lös en våg av islamofobi i Europa. I flera av EU:s medlemsländer, till exempel Ungern och Holland, bedrivs en öppen rasistisk politik mot romer, judar, muslimer och andra etniska eller religiösa befolkningsgrupper. Många EU-ledare fiskar i främlingsfientliga opinioner för att vinna röster. På senare tid har ledande politiker som David Cameron i Storbritannien, Angela Merkel i Tyskland och Nicholas Sarkozy i Frankrike ifrågasatt det mångkulturella samhället och spekulerat i dess eventuella avigsidor. Detta ger invandrarfientliga och rasistiska grupperingar legitimitet. EUparlamentet har blivit en samlingsplats för flera av Europas högernationalistiska och främlingsfientliga grupperingar. Sverige har kommit ikapp den obehagliga utvecklingen i resten av Europa och har nu ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Dessa reaktionära grupper är inte konsekventa EU-parlamentet har blivit en samlingsplats för flera av Europas högernationalistiska och främlingsfientliga grupperingar. Sverige har kommit ikapp den obehagliga utvecklingen i resten av Europa och har nu ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Dessa reaktionära grupper är inte konsekventa EU-motståndare utan egentligen motståndare till ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle baserat på sociala och mänskliga rättigheter för alla avsett religion eller etnisk bakgrund. Stärk EU-motståndet Folkrörelsen Nej till EU är en antirasistisk, partipolitiskt obunden och självständig organisation. Vi samlar EU-motståndare ur många politiska läger och människor med olika grunder för sitt EU-motstånd. Den överordnade uppgiften är att driva det politiska kravet att Sverige ska lämna EU. 12

Folkrörelsen Nej till EU behövs för att bevaka vad som sker i EU-Sverige, bemöta den osakliga EU-propagandan och stärka den folkliga kritiken och motståndet mot EU. För att kunna göra detta måste Folkrörelsen Nej till EU få fler medlemmar och aktiva lokalgrupper. Medlemsvärvning är helt enkelt en fråga om det organiserade unionsmotståndets fortsatta existens som måste vara ett självklart inslag i all den verksamhet vi bedriver. Folkrörelsen Nej till EU medverkar till att skapa nätverk mellan självständiga, antirasistiska organisationer för att samordna EU-motståndet. Det gäller också organisationer och enskilda, som motsätter sig delar av EU:s utveckling, till exempel euron, militärt samarbete eller andra steg mot ökad integrering av Sverige i EU. Ett bra exempel på samarbete med enskilda är Folkrörelsen Nej till EU:s Fackliga Nätverk som idag består av drygt 250 fackligt aktiva varav en hel del inte är medlemmar i Folkrörelsen Nej till EU. Nätverket har dessutom kunnat etablera kontakter och samarbete med olika fackförbund. Folkrörelsen Nej till EU utvecklar också kontakter med demokratiska och progressiva unionsmotståndare i andra länder för att utbyta erfarenheter och stödja varandra. Särskilt angeläget är samarbetet med antirasistiska unionsmotståndare i våra nordiska grannländer. Sverige ut ur EU Folkrörelsen Nej till EU arbetade inför folkomröstningen 1994 för att Sverige inte skulle bli medlem i Europeiska Unionen. Då varnade vi för att EU kunde utvecklas till ett odemokratiskt Europas Förenta Stater. Nu är vi nästan där. Lissabonfördraget medför centraliserad, byråkratiserad och odemokratisk EU-stat. Medlemskapet i EU innebär således något helt annat än det vi folkomröstade om 1994. Folkrörelsen Nej till EU anser mot denna bakgrund att Sverige ska lämna EU. Utträdet sker företrädesvis genom en ny folkomröstning om medlemskapet. Frågan om EU handlar inte om vi ska bedriva internationellt samarbete, utan hur. Världen är större än EU. FN har 193 medlemsstater. 27 av dem, 14 procent, är med i EU. Av världens 6,8 miljarder människor finns 493 miljoner i EU:s medlemsstater, dvs. lite drygt 7 procent. Vårt nej till EU är ett nej till ett odemokratiskt supermaktsbygge och ett ja till nationellt självbestämmande och internationellt samarbete. Vårt nej till EU är ett nej till grundlagsfäst ekponomisk politik och ett ja till en egen valuta och en självständig ekonomisk politik. Vårt nej till EU är ett nej till främlingsfientlighet och ett ja till en hum- 13

an flyktingpolitik och ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle. Vårt nej till EU är ett nej till nykolonial utsugning och militära allianser och ett ja till neutralitetspolitik och global solidaritet. Världen är större än EU! Sverige ut ur EU! Antaget på Folkrörelsen nej till EU:s 16 kongress i Västerås den 5-6 maj 2010. 14

Nej till ESM-fonden Riksdagen kommer snart att ta ställning till frågan om EU:s fördrag ska ändras för att göra det möjligt för euroländerna att inrätta Europeiska stabilitetsmekanismen [ESM]. Det berör även oss, inte minst eftersom vi har en regering och en oppositionsledare som vill att Sverige ska anslutas till euron. Den nya fonden åtgärdar inte eurokrisens grundläggande orsaker. ESM inrättas istället för att göra något åt att euron i sig låser länder vid en överstatlig valuta- och penningpolitik. Inrättandet av fonden innebär stora ekonomiska åtaganden för tveksamma ändamål och en kraftig urholkning av demokratin. ESM ska ha en utlåningskapacitet på 500 miljarder euro men den volymen kan utökas i framtiden. Detsamma gäller kapitalet i fonden på 700 miljarder euro som medlemsländerna tillsammans ska garantera och kan tvingas att betala in. Om Sverige hade varit ett euroland skulle vi behöva skjuta till omkring 200 miljarder kronor. Och den summan kan senare stiga. När beslut om utbetalningar från ESM ska tas saknas vetorätt. Istället tas besluten med 85 procent av rösterna som tilldelas efter kapitalinsats. Röststyrkan avgörs alltså av ländernas ekonomiska styrka. Det innebär att Tyskland och Frankrike har vetorätt, men inte mindre länder. I EU är alla lika, men några är mer lika än andra. Mindre länder kan röstas ner även om de anser att villkoren för utbetalningarna är orimliga. Men de kan inte neka att skjuta till mer kapital. Som villkor att få lån från ESM kommer det aktuella eurolandet att tvingas acceptera ekonomiska anpassningsprogram. Vad det betyder kan vi se i Grekland där EU har satt regeringen i Aten under förmyndarskap och tvingat det grekiska parlamentet att besluta om drastiska nedskärningar, avregleringar, privatiseringar, lönesänkningar med mera. Vänsterpartiet har lagt fram en motion i riksdagen som avslår ändringen av artikel 136 i EUF-fördraget, dvs. inrättandet av ESM, och att en sådan ändring förs in i anslutningslagen till EU. Bifaller inte riksdagen detta kräver Vänsterpartiet ett juridiskt bindande socialt protokoll samt juridiskt bindande garantier för den svenska kollektivavtalsmodellen som villkor för ett riksdagsgodkännande. Folkrörelsen Nej till EU menar att ESM är en ekonomiskt oansvarig och odemokratisk konstruktion som måste avvisas. Vi uppmanar riksdagen att stödja Vänsterpartiets motion och säga nej till fördragsändringen om ESM. Folkrörelsen Nej till EU:s 16:e kongress i Västerås den 5-6 maj 2012. 15

Nej till Finanspakten Med EMU-krisen har det blivit alltmer uppenbart att det är EU:s stormakter som dikterar villkoren för övriga EU-länder. Den finanspakt som Tyskland och Frankrike har påtvingat euroländerna innebär allt mer av precis det som hittills fungerat mycket dåligt. Finanspakten medför en institutionaliserad nyliberal politik, till exempel innehåller den en regel om att ett lands budgetunderskott inte får överskrida 0,5 procent av BNP. I praktiken handlar det om att acceptera kraftiga nedskärningar i välfärden, försämringar för löntagarna och uppluckringar av de fackliga rättigheterna. Det finns inga garantier för arbetsrätten. Den mycket vaga formulering som finns i avtalstexten återfinns i en inledande strecksats som sannolikt saknar juridiskt värde. Finanspakten innebär också ett tvång för länder som har euron som valuta att överge sitt demokratiska självbestämmande över finanspolitiken (offentliga utgifter och skatter) och acceptera en hårdare styrning från det nya Eurotoppmöte med en särskild ordförande som kommer att styras av stormakternas regeringar och där EU-domstolen, EU-kommissionen och Europeiska centralbanken verkställer deras påbud. Finanspakten är därmed inte bara en centralisering utan även en avdemokratisering av den ekonomiska politiken. Inom fem år ska den mellanstatliga finanspakten upphöjas till EU-lag. Ett av syftena (precis som valutaunionen som sådan) är att tvinga ihop euroänderna till en centraliserad och odemokratisk överstat, ett slags Europas Förenta Stater. Sverige och andra EU-länder utanför euron kan ansluta sig till euroländernas åtstramningspakt på frivillig väg. Enligt regeringens tolkning skulle Sverige inte på något sätt vara bundet av de krav som ställs på euroländerna, men skulle genom att medverka kunna vinna inflytande. Men det enda Sverige tjänar på finanspakten är att Fredrik Reinfeldt får sitta med som åhörare på ett av Eurotoppmötena per år. Att gå med i finanspakten innebär ytterligare ett steg in i den valutaunion som svenska folket röstade nej till i folkomröstningen 2003 och som 88 procent av svenskarna skulle säga nej till om det vore folkomröstning idag. Riksdagen måste därför säga nej till euroländernas finanspakt. Folkrörelsen Nej till EU:s 16:e kongress i Västerås den 5-6 maj 2012 16

Stadgar för riksorganisationen Folkrörelsen Nej till EU l Firma Riksorganisationens namn är Folkrörelsen Nej till EU. 2 Mål 2:1 Folkrörelsen Nej till EU är en ideell organisation, som verkar för ett demokratiskt, fritt och självständigt Sverige utanför EU. 2:2 Folkrörelsen Nej till EU är en partipolitisk och religiöst obunden, antirasistisk organisation. Nej till EU bör samarbeta med andra organisationer, både i och utanför Sverige, med samma mål. 3 Organisation 3:1 Organisationens verksamhetsområde omfattar Sverige. 3:2 Organisationens verksamhet sker i lokalavdelningar. Riksstyrelsen fastställer i samråd med lokalavdelningen dess verksamhetsområde, som omfattar geografiskt område, arbetsplats, utbildningsanstalt eller annan lokal intressegemenskap. 3:3 Nybildade lokalavdelningar ska, för att godkännas av riksstyrelsen, skicka in protokoll från konstituerande årsmöte, dit alla medlemmar i området har kallats, samt stadgar och styrelselista. Lokalavdelningarna ska kalla samtliga medlemmar till minst ett möte varje år. För att kvarstå som lokalavdelning ska alla avdelningar en gång per år, senast vid ett av styrelsen fastställt datum, skicka in årsmötesprotokoll, verksamhetsberättelse, bokslut och styrelselista till riksorganisationen. De lokalavdelningar som inte uppfyller dessa villkor ska överlåta innestående ekonomiska medel till distrikt eller riksorganisation. Riksorganisation kan utse kontaktperson på orter som inte har någon lokalavdelning i närheten. Kontaktpersonen kan ansöka om medel hos riksorganisation eller i förekommande fall distriktet. 3:4 Lokalavdelningar kan, efter samråd med riksstyrelsen, samordna verksamhet i distrikt. 17

3:5 Riksstyrelsen eller kongressen kan inrätta vetenskapligt råd eller annat rådgivande organ till organisationen. Riksstyrelsen ska fastställa särskild arbetsordning för dessa organ. 4 Medlemskap 4:1 Medlem blir den, som ansluter sig till organisationens mål och erlägger den av kongressen fastställda medlemsavgiften. Lokalavdelning och distrikt har rätt att ta ut frivillig medlemsavgift utöver av kongressen fastställd avgift. Juridisk person kan inte bli medlem. 4:2 Medlemskapet gäller i första hand i närmaste lokalavdelning, i andra hand i distrikt om sådant finns, om inte medlem, lokalavdelning eller distrikt vill annorlunda. I sista hand gäller medlemskapet direkt i riksorganisationen. Medlem kan tillhöra endast en lokalavdelning. Alla medlemmar har rätt att ansluta sig till den lokalavdelning som man önskar. Det åligger riksstyrelsen, eller distriktstyrelse om sådan finnes, att informera medlemmarna om detta. 4:3 Medlem som inte följer stadgarna eller skadar organisationen, kan uteslutas genom beslut av riksstyrelsen med två tredjedelars majoritet. Riksstyrelsen kan upplösa lokalavdelning av samma skäl. Riksstyrelsen beslutar om uteslutning respektive upplösning efter att i förväg ha underrättat berörd medlem eller lokalavdelning och givit denna möjlighet att gå i svaromål. Uteslutnings- och upplösningsbeslut kan överklagas till kongressen, där utesluten medlem eller upplöst lokal grupp har yttranderätt i detta ärende. 5 Omröstning och beslut 5:1 Beslut fattas med enkel majoritet, om inte annat stadgas. Vid lika röstetal skiljer lotten. Omröstningar sker öppet. Sluten omröstning ska tillämpas i personval, om någon så begär. 5:2 Röstning med fullmakt är inte tillåten. 5:3 Vid personval ska jämn könsfördelning eftersträvas. 6 Kongress och medlemsomröstning 6:1 Organisationens högsta beslutande organ är kongressen, utom i sådana 18

frågor som avgörs genom medlemsomröstning. 6:2 Ordinarie kongress hålls vartannat år före juni månads utgång. Extra kongress ska hållas om riksstyrelsen, revisorerna, en femtedel av antalet lokalavdelningar, lokalavdelningar representerade en femtedel av organisationens medlemstal eller en femtedel av organisationens medlemmar skriftligen så begär. En inkommen begäran om extrakongress ska av riksstyrelsen snarast meddelas samtliga distrikt och lokalavdelningar. Extra kongress får endast behandla det eller de ärenden, som föranlett dess inkallande. Minst trettio dagar måste passera mellan ordinarie kongress och extra kongress. 6:3 Kallelse till ordinarie kongress ska utgå från riksstyrelsen till lokalavdelningarna senast tre månader före kongressen. Kallelse till extra kongress ska utgå från riksstyrelsen till lokalavdelningarna senast tre veckor före kongressen. 6:4 Riksorganisationen beslutar hur många ombud i förhållande till antal medlemmar, som lokalavdelningarna har rätt att välja till kongressen. Varje lokalavdelning har rätt att välja minst ett ombud oberoende av medlemstal. Ombuden ska utses på lokalavdelningarnas medlems- eller årsmöte. Vid extra kongress representeras lokalavdelningarna av samma antal ombud, som vid närmast föregående ordinarie kongress. I samband med kallelse till kongress meddelar riksstyrelsen hur många ombud i förhållande till antal medlemmar, som lokalavdelningarna får välja till kongressen. 6:5 Rösträtt vid kongressen har lokalavdelningarnas valda ombud. 6:6 Närvaro-, yttrande- och förslagsrätt vid kongressen har riksstyrelse, revisorer, valberedning och lokalavdelningarnas valda ombud. Närvarorätt, i mån av plats, har medlem i organisationen. Ledamöter av riksstyrelsen och dess revisorer kan inte väljas till kongressombud. Riksstyrelse och revisorer har att närvara vid kongressen. Kongressen är offentlig, om inte kongressen beslutar annat. 6:7 Motionsrätt till ordinarie kongress har medlem, lokalavdelning och distrikt. Motion ska vara riksstyrelsen tillhanda senast tio veckor före ordinarie kongress. Dagordning, riksstyrelsens verksamhetsberättelse och ekonomiska berättelse, revisorernas berättelse, inkomna motioner med riksstyrelsens yttrade samt riksstyrelsens förslag ska tillställas lokalavdelningarna, valda ombud, riksstyrelsen, revisorerna och valberedningen senast fyra veckor före 19

ordinarie kongress. Övrigt ärende, som inte finns med på dagordningen, kan ordinarie kongress efter beslut med två tredjedelars majoritet ta upp till behandling. 6:8 Vid ordinarie kongress ska följande ärenden behandlas: 1. Kongressens öppnande 2. Val av ordförande för kongressen 3. Val av minst två sekreterare 4. Val av minst två protokolljusterare 5. Val av minst två rösträknare 6. Kongressens stadgeenliga utlysande 7. Upprop av ombud och fastställande av röstlängd 8. Fastställande av dagordning 9. Riksstyrelsens verksamhetsberättelse och ekonomisk berättelse 10. Revisorernas berättelse 11. Fastställande av resultat- och balansräkning 12. Beslut om ansvarsfrihet för riksstyrelsen 13. Förslag från riksstyrelsen 14. Motioner 15. Fastställande av riksorganisationens medlemsavgift och fördelning av avgiften inom organisationen 16. Fastställande av antal ledamöter och suppleanter i riksstyrelsen 17. Val av ordförande i riksstyrelsen 18. Val av vice ordförande i riksstyrelsen 19. Val av övriga ledamöter i riksstyrelsen 20. Val av suppleanter i riksstyrelsen 21. Fastställande av antalet revisorer och suppleanter 22. Val av revisorer 23. Val av revisorssuppleanter 24. Val av valberedning 25. Uttalanden och övriga ärenden 26. Kongressens avslutande 6:9 Medlemsomröstningarna används i första hand får att avgöra frågor av stor betydelse där åsikterna inom organisationen går starkt isär. En fråga ska avgöras genom medlemsomröstning om styrelsen så beslutar, eller om en tredjedel av de närvarande ombuden på en kongress så begär, eller om 20 procent av antalet lokalavdelningar, lokalavdelningar representerande 20 procent av organisationens medlemmar eller fem procent av orga- 20

nisationens medlemmar skriftligen så begär. 7 Riksstyrelse 7:1 Riksstyrelsen handhar ledningen av organisationens verksamhet i överensstämmelse med organisationens stadgar och beslut fattade av kongressen. Riksstyrelsen anställer personal till riksorganisationen. 7:2 Riksstyrelsen utser firmatecknare. 7:3 Riksstyrelsen består av ordförande, minst en vice ordförande och minst fem övriga ledamöter. 7:4 Riksstyrelsen sammanträder minst fyra gånger per år efter kallelse av ordförande, revisorerna eller då minst en tredjedel av ledamöterna så begär. Riksstyrelsen är beslutsför, då minst hälften av ledamöterna är närvarande. Skriftlig kallelse med dagordning ska vara riksstyrelsens ledamöter tillhanda senast sju dagar före utsatt sammanträdesdatum. I enstaka, särskilt brådskande situationer kan riksstyrelsen kallas med kortare varsel. 7:5 Riksstyrelsen utser ansvarig utgivare för periodisk tidskrift, som organisationen utger, samt i förekommande fall chefredaktör och, efter samråd med chefredaktören, redaktion för tidskriften. 7:6 Riksstyrelsen kan inom sig utse ett arbetsutskott med riksstyrelsens ordförande som självskriven ledamot. Arbetsutskottet ska bestå av minst tre ledamöter. Antalet AU-ledamöter ska understiga hälften av antalet ledamöter i riksstyrelsen. Arbetsutskottet svarar för riksorganisationens löpande förvaltning, då riksstyrelsen inte är samlad. Arbetsutskottet är beslutsför, då minst hälften av ledamöterna, eller ersättare för dessa, är närvarande. Riksstyrelsen ska fastställa arbetsordning för arbetsutskottet. 7:7 Riksstyrelsens ledamöter är gemensamt ansvariga för att organisationens ekonomiska medel förvaltas på ett sätt som gynnar organisationens målsättning. 7:8 För att kunna bli vald till ledamot i riksstyrelsen krävs att man varit medlem i organisationen i minst två månader. 21

8 Räkenskaper Räkenskapsåret sammanfaller med kalenderåret. 9 Revisorer och valberedning 9:1 Vid ordinarie kongress väljs minst två revisorer. Deras mandattid sträcker sig intill nästkommande ordinarie kongress. Revisorerna ska fortlöpande följa verksamheten och den ekonomiska ställningen inom riksorganisationen och till ordinarie kongress avge berättelse över sin granskningsverksamhet. 9:2 Valberedningen ska i kongresshandlingarna inför kongressen presentera alla som kandiderar. De ska inför kongressen lägga fram förslag till val, utom vid valet till ny valberedning. 10 Stadgeändring 10:1 För ändring av dessa stadgar erfordras att förslaget funnits med i de i tid utskickade kongresshandlingarna. Beslut om stadgeändring fattas med två tredjedelars majoritet vid ordinarie kongress eller med absolut majoritet vid två på varandra följande ordinarie kongresser. Stadgeändring träder i kraft omedelbart efter kongressens avslutande. 10.2 Beslut om ändring av 10 och Il fattas med minst fyra femtedelars majoritet vid ordinarie kongress eller med två tredjedelars majoritet vid två på varandra följande ordinarie kongresser. 11 Upplösning För upplösning krävs beslut vid två på varandra följande kongresser, varav minst en ordinarie, varvid de röstberättigade biträder förslaget med fyra femtedelars majoritet. Om riksorganisationens tillgångar vid upplösningen inte täcker skulderna, ska riksorganisationen träda i likvidation. Stadgarna antogs på Folkrörelsen Nej till EU:s kongress i Östersund 2-4 april 1993 och reviderades på följande kongresser: Karlstad 20-21 april 1996, Sundsvall 17-19 maj 1997, Göteborg 18-19 april 1998, Linköping 5-7 maj 2000 och Kista 14-15 februari 2004. 22

Bli medlem du också! Om du redan är medlem, värva åtminstone en av dina bekanta, grannar eller arbetskamrater. För att EU-motståndet ska överleva och kunna stärkas måste Folkrörelsen Nej till EU få fler medlemmar. Det är den krassa verkligheten. Medlem blir du genom att anmäla dig på www.nejtilleu.se eller sätta in 200 kronor [150 kronor för ungdomar, arbetslösa och pensionärer] på plusgirokonto 433 02 07 4. 23

Vad vill Folkrörelsen Nej till EU? 3 Förord 4 Strategiedokument 15 Nej till EM-fonden 16 Nej till Finanspakten 17 Stadgar Folkrörelsen Nej till EU är en partipolitiskt obunden organisation som verkar för att Sverige skall lämna EU. Stöd Nej till EU genom medlemskap, prenumeration på Kritiska EU-fakta eller ge ett bidrag pg 433 02 07-4. 24 Folkrörelsen Nej till EU Pölgatan 5 414 60 Göteborg Tel. 031-701 01 77 Fax. 031-13 16 03 e-post: kansli@nejtilleu.se www.nejtilleu.se