Sala gruvkyrkogård. Liv och död vid Sala silvergruva. Etapp 1.

Sala gruvkyrkogård Liv och död vid Sala silvergruva. Etapp 1. Forskningsgrävning Sala stadsförsamling, Silvergruvan 1:47, Fornlämning nr 51, Västmanlands län SAU rapport 2009:2 Ylva Bäckström, Anne I. Sundström, Anna Onsten-Molander

Sala gruvkyrkogård Liv och död vid Sala silvergruva. Etapp 1. Forskningsgrävning Sala stadsförsamling, Silvergruva 1:47, fornlämning nr 51, Västmanlands län sau rapport 2009:2 Ylva Bäckström, Anne I. Sundström, Anna Onsten-Molander

sau rapporter 2009:2 issn 1404-8493 isbn 978-91-976723-6-8 sau 2009 utgivning och distribution Societas Archaeologica Upsaliensis Gamla Prefektbostaden Villavägen 6G, 752 36 Uppsala post@sau.se www.sau.se tekniska och administrativa uppgifter Länsstyrelsens diarienr och datum för tillstånd 431-1383-08 2008-03-31 sau:s projektbeteckning 7000 Belägenhet landskap Västmanland län Västmanland kommun Sala socken Sala stadsförsamling fastighet Silvergruvan 1:47 Fornlämning nr 51 koordinater x6643393 y1543559 56-58 m ö h Personal Ylva Bäckström, Anne I. Sundström, Anna Onsten- Molander, Maja Hultman (praktikant), Kristina Jonsson (KM, Västerås), Anna Kjellström (Stockholms universitet), Kristina Martinelle, Emma Sjöling, studenter vid Stockholms universitet Undersökningen typ av undersökning Forskningsgrävning utförandetid i fält 2008-05-05-2008-05-31 maskintid 56 timmar arkeologtid 2 050 timmar undersökt yta 400 m 2 koordinatsystem RT90 2,5 gon V höjdsystem RH00 inmätningssystem Digitalt Fynd förvaras på SAU i väntan på fyndfördelning Arkivmaterial Dokumentationsmaterial bestående av foton, fältplaner, digitala inmätningsfiler och anläggningsbeskrivningar förvaras på SAU och ATA allmänt kartmaterial Lantmäteriet. Medgivande MS2007/04080. faktagranskare Kent Andersson, Jan-Henrik Fallgren lektör Gunilla Åkeson redaktionell bearbetning Ylva Bäckström tryck 2009

Innehåll Inledning 4 Terräng och topografi 5 Kunskapsläge och tidigare undersökningar 5 Forskningsprojektet 8 2008 års undersökning 9 Syfte 9 Metodval, dokumentationsteknik och prioriteringar 9 Undersökningsresultat 12 Begravningsplatsen 12 Kapellet/kyrkan 14 Gravarna 15 Skeletten - preliminär osteologisk analys 15 Fynd 22 Kemiska analyser coh vedartsanalys 22 Planerat utnyttjande av undersökningsresultaten 23 Forskningsförmedling till allmänheten 23 Sammanfattning 24 Referenser 25 Bilaga 1. Anläggningslista 27 Bilaga 2. Fyndlista 30 Bilaga 3. Skelettkatalog (separat bilaga) Bilaga 4. Spårämnesanalys 36 Bilaga 5. Vedartsanalys 38 Bilaga 6. Sponsorer 40

Inledning Under perioden 28 april 2008 t o m 31 maj 2008 genomfördes en särskild arkeologisk undersökning av delar av fornlämning nr 51 (en begravningsplats) inom fastigheten Silvergruvan 1:47, Sala stadsförsamling, Sala kommun, Västmanland. Undersökningen genomfördes i samarbete med Stockholms universitet, ingår i delmål II och utgör etapp I av forskningsprojektet om människorna i det tidiga gruvsamhället (se nedan). Årets undersökningar finansierades med bidrag från flera stiftelser och fonder (bilaga 6). Ansvariga för undersökningen var från SAU:s sida Anne Ingvarsson-Sundström, (vetenskaplig projektledare), Anna Onsten-Molander (biträdande projektledare tillika fältarbetsledare) och Ylva Bäckström (biträdande projektledare tillika biträdande fältansvarig). Emma Sjöling fungerade som biträdande fältansvarig och Kristina Martinelle hjälpte till med de digitala inmätningarna i fält. Ett sam- Begravningsplatsen 500 meter 0 300 600 meter Figur 1. Utdrag ur gröna kartan 11G NO Västerås med undersökningsområdet markerat. Lantmäteriverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. sau rapport 2009:2

arbete med Kristina Jonsson, doktorand vid Stockholms universitet och arkeolog vid Kulturmiljövård Mälardalen, möjliggjordes genom finansiering och sponsring från Riksens Clenodium, SAU:s forskningsråd och Kulturmiljövård Mälardalen. Från Stockholms universitet deltog Anna Kjellström, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, som lärare tillsammans med osteologistudenter vid Master-programmet. De studenter som deltog var: Frederic Farhaeus, Sara Gummesson, Elin Ahlin Sundman, Mikaela Lodén, Veronica Moritz, Kalle Sönnergren, Henrik Trulsson, Sara Törnlund, Åsa Wickholm och Hanna Kivikero. Maja Hultman, en Master-student i arkeologi vid Uppsala universitet, fick möjlighet att praktisera två veckor i fält. Fornlämningsområdet omfattar totalt 2 800 m2 varav 400 m2 undersöktes år 2008. Antalet arkeologtimmar i fält uppgick till ca 2 050 och maskintiden uppgick till 56 timmar inklusive igenläggning av schakten. Maskinförare var Leif Ekström. Rapporten från 2008 års undersökning innehåller en redovisning av undersökningsresultat och dokumentationsmaterial samt en redogörelse för de mest betydelsefulla tolkningsaspekterna. Endast en preliminär redovisning av det osteologiska materialet kommer att presenteras i denna rapport. Terräng och topografi Undersökningsområdet (UO), fornlämning 51, är beläget väster om riksväg 67 (Västeråsvägen) vid infarten till Sala silvergruva, strax söder om Sala stad (fig 1). Området, som ligger invid gruvområdet i nordost, är beläget på en upphöjd yta, 58-56 m ö h, i övergången mellan kuperad moränmark och slättområde med glaciallera. Ytan är bevuxen med gräs. På området finns två gruvhål från 1600-talet och under de senaste åren har stora stenhögar placerats i den södra delen av UO. Kunskapsläge, tidigare utrednings- och undersökningsresultat Fornlämning nr 51 är enligt fornlämningsregistret en begravningsplats från 1500- och 1600-talen och har betecknats som en kolerakyrkogård. 1646 gjordes försök att bränna efter malm på gamla kyrkogården, men man fann då så många lik att arbetsinsatsen stoppades. Allt enligt gruvtingsprotokoll från 1686 (Bergold & Öhnegård 1987:36). Sala gruvby, fornlämning nr 214, ligger ca 100 m sydväst om begravningsplatsen och är ett samlingsnummer för flera olika anläggningar inom gruvbyområdet och betecknas som riksintressant miljö (fig 2). De skriftliga källor som finns om Sala silvergruva visar att man bröt silver på 1500-talet, men att gruvan redan vid den tiden var helt utbyggd och i drift. Vissa källor antyder att silverbrytning förekom långt tidigare i bygden, redan på 1200 1300-talen (Bergold & Öhnegård 1987; Meurman 2000). Frankius (2004, 2008) har för Riksens Clenodiums räkning vid två tillfällen gjort en kartläggning av de viktigaste källmaterialen som berör Sala silvergruva. 1516 omnämns en Herr Per i ett brev. Det är inte helt tydligt i handlingarna om han var präst vid gruvan men det förefaller vara mycket troligt (Frankius 2004). Vidare omnämns 1533 de gamla gruvpastorsägorna, vilket indikerar att en pastor och sannolikt ett kapell funnits mycket tidigare vid gruvan. Åtminstone sedan 1598 finns det belagt att gruvbyn hade en egen kyrkoherde (Frankius 2004). Sala gruvkyrka/-kapell är svår att återfinna i arkivhandlingar men intressant information har upptäckts av Frankius (2008). Dessa data antyder att gruvbyn och kapellet/kyrkan administrativt hörde till Väsby kungsgård och således kronan, d v s staten, då kronan drev gruvan under åren 1540 1618. Kapellet/kyrkan verkar ha uppförts vid gruvan först år 1541 (Frankius 2004, 2008). Vid denna period bodde troligen uppemot 1 000 skattebetalande personer i gruvbyn (Engelbertsson 1987:15). Från och med det året visar bevarade prästlängder att det funnits präster med placering vid gruvan, även om de administrativt hört till Sala sockenkyrka en knapp halvmil bort (Frankius 2004, 2008). I Wäsby kungsgårds räkenskaper för år 1541 talas det dessutom om att sex timmermän gjorde 87 dagsverken på kungsgården samt på Wäsby gårdhs capell. Något kapell uppe vid kungsgården är emellertid inte känt, så man kan förmoda att man med detta faktiskt menar kapellet vid gruvan. Samma år finns nämligen också ett skriftligt belägg om förekomsten av ett kapell vid Salberget, då den kungliga ämbetsfullmakten för herr Haraldus Andreae, kyrkoherde i Sala socken 1541-1546, nämner capellet wijd gruffoun (Frankius 2008:8, GVr VIII:192). Enligt skriftliga källor var kapellet/kyrkan i stort behov av reparation 1581 och planer fanns för att en ny byggnad skulle uppföras (Frankius 2008:9). Dessa planer tycks inte ha blivit genomförda trots att det i domkapitlets protokoll från år 1597 står att de vid gruvan boendes, skola ock förhjälpa till kyrkobyggning, efter de ock sitt begravningsrum här hava. Vidare finns uppgifter om att det i början av 1600-talet anslagits spannmål samt koppar till klockgjutning vilket kan tyda på att ett nytt kapell/en ny kyrka planlades (Norberg 1978:281 ff). Kapellet/kyrkan vid Salberget beskrivs i ett inventeringsprotokoll från 1630 som byggd av trä (Bergold & Öhnegård 1987:35). Den tycks trots allt ha varit i gott skick vilket kan betyda att den äldre byggnaden verkligen blev sau rapport 2009:2

Begravningsplatsen Gruvbyn Figur 2. Karta över gruvbyn och begravningsplatsen (Ur: Engelbertsson 1987:70). restaurerad i början av 1600-talet (Norberg 1978:282 ff). Michael Frankius tror, med utgångspunkt från källorna, att en ny gudstjänstlokal uppfördes tidigast år 1616, på en annan plats än det tidigare kapellet eller som en utbyggnad av detta. Han noterar också att byggnaden i de skriftliga källorna från 1500-talet omnämns som capellet, medan det i materialet från 1600-talet omnämns som kyrckian (Frankius 2008:11). Slutet för församlingen vid gruvan och dess kapell/kyrka var när Sala stad fick sina stadsprivilegier 1624. Gruvbyns innevånare anmodades att flytta in till staden. Detta tog dock sin tid och först 1628 fattades det beslut om att kyrkoherdetjänsten vid gruvan skulle dras in, då gruvförsamlingen slogs ihop med Sala socken och Sala stad (Frankius 2004:15, 21). Under de år som byggnationen av kyrkan i Sala stad pågick, fungerade Sala sockenkyrka och gruvkapellet/kyrkan som gudstjänstlokaler åt Sala stads invånare. I staden fanns inledningsvis också ett provisoriskt kapell, eftersom det dröjde ända till 1635 innan man påbörjade bygget av den nya stenkyrkan i staden (Norberg 1978:289 ff). Enligt noteringar från tidigt 1800-tal ska gruvkapellet/ kyrkan ha rivits år 1634, men det finns motstridiga uppgifter som antyder att det fortfarande var i bruk under hela detta år. 1638 omtalas att spån förts från kapellet/kyrkan till kyrkoherden. Om de omtalade spånen syftar på takspån kan det indikera att kapellet/kyrkan då höll på att rivas (Norberg 1978:285). Arkeologiska undersökningar i forskningssyfte har utförts vid flera tillfällen i Sala gruvby, både på 1950-talet och på 1980-talet (Nordahl 1958; Bergold & Öhnegård 1987). Vid utgrävningarna på 1950-talet gjorde dåvarande amanuens Else Nordahl (Uppsala universitet) fynd av skelett samt rester av kistor på begravningsplatsen (Fornminnesregistret och muntlig uppgift, Else Nordahl). Med anledning av att Stiftelsen Riksens Clenodium strävar efter att öka kunskapen om Sala silvergruvas historia utfördes 2004 en förundersökning av begravningsplatsen vid Sala silvergruva (Onsten-Molander & Jonsson 2004:2ff). Förundersökningens syfte var att fastställa begravningsplatsens omfattning, placering och utseende samt att undersöka om lämningar efter gruvbyns kapell/ kyrka fanns inom undersökningsområdet. Detta för att bidra till en mer komplett bild av Sala silvergruvas historia och dess fysiska miljö. sau rapport 2009:2

Avsikten var också att klargöra gravtätheten och skelettens bevarandegrad. Dessutom fanns en förhoppning om att det osteologiska materialet skulle kunna utöka kunskapen om befolkningen i Sala gruvby. Vidare syftade förundersökningen till att undersöka stratigrafin på begravningsplatsen och att verifiera den geofysiska prospekteringen som genomfördes i april 2003 (Persson 2003). Vid förundersökningen grävdes 23 schakt och i dem framkom rikligt med gravar (Onsten-Molander & Jonsson 2004) (fig 3). Totalt identifierades 103 gravar varav flertalet var orienterade i öst-västlig riktning. Vissa gravars nedgrävningskanter och fyllningar var så svaga att de nästan var omöjliga att se. Detta fenomen beror förmodligen på att gravarna grävdes och fylldes igen vid ett och samma tillfälle. Följden blev att fyllningen i gravarna är av samma karaktär som den omkringliggande leran. I enstaka fall hade matjord, kol/sot, sand eller bränd lera blandats i gravfyllningen och nedgrävningarna var då lättare att urskilja. En av dessa gravar (A580) grävdes fram för att dokumenteras och analyseras. Vägbank Gravar Stenrad Sten 0 30 60 meter Figur 3. Översiktsplan av förundersökningsschakten vid begravningsplatsen vid Sala silvergruva, fornlämning nr 51, Sala stadsförsamling, Västmanland. sau rapport 2009:2

Förutom gravarna påträffades rester efter stenrader. Dessa var belägna på ett flertal platser inom undersökningsområdet. Bland annat hittades i den norra delen av begravningsplatsen rester efter en syllstenskonstruktion, vilken har tolkats som lämningar efter gruvans kapell/ kyrka. Dessutom hittades ett stolphål, delar av ett kulturlager, en äldre väg med tillhörande dike, sentida störningar och några oidentifierade mörkfärgningar. Matjorden som täckte området bestod av grå humös lera och undergrunden varierade något över ytan men bestod främst av gråljusbrun lera. Sammanfattningsvis gav förundersökningen svar på frågor om begravningsplatsens utbredning, gravarnas belägenhet och skelettens bevarandegrad samt exponerade rester efter en byggnad och murar. Vid smältprocesserna i gruvan utsattes människorna för både bly- och arsenikångor. Även idag finns extremt höga halter av framför allt bly konstaterat i marken centralt i Sala (Länsstyrelsen Västmanlands län, Miljöenheten. Rapport 2004:17). Skriftliga källor (bl a provinsialläkarapporter) omtalar också att blyförgiftning förekom bland arbetarna i Sala silvergruva under 1800-talet (Engelbertsson 1987:257), även om omfattningen är svår att bedöma från dessa källor. Under senare tid har även studier och mätningar av blyhalten gjorts på barn i åldern 2-5 år från Sala, Falun och Stockholm (SoS Miljöhälsorapport 2001). En analys av skelettmaterialet kommer således att kunna bidra med ny kunskap om hälsotillstånd och livsvillkor för 1500- och 1600-talens människor som arbetat vid gruvan som kan relateras till dagens befolkning. Forskningsprojektet Hälsotillstånd, arbetsskador och tungmetallförgiftningar i 1500 1600-talens Sverige med utgångspunkt från befolkningen i Sala gruvby Efter förundersökningen 2004 då en stor mängd gravar identifierades på begravningsplatsen vid Sala silvergruva och ett mycket välbevarat skelett undersökts på plats uppkom idén om att starta ett bioarkeologiskt forskningsprojekt. Syftet var att undersöka hälsotillstånd, levnadsförhållanden och socioekonomisk sammansättning hos gruvsamhällets befolkning via osteologiska och kemiska analyser av skeletten samt via arkeologiska undersökningar av gravskicket. Att gruvarbetarnas arbetsförhållanden inte var de bästa finns dokumenterat bland annat i ett flertal brev och skrivelser till kungen. Från 1694 finns följande beskrivning: Och som de dageligen måste vistas uti farlige och besvärlige orter, varest de icke allenast vid ned- och uppfarande våga liv och levnad utan ock i största hetta och vanmäktighet samt i rök och mörker arbeta och icke kunna varsebliva den fara och olycka, de städse sväva uti, havandes vart ögneblick sig inte annat att förese än under sådant arbete att bliva lemmelöse eller alldeles nederslagne; och om de änteligen döden undgå kunna, varda dock deras kroppar så förmattade och utsläpade, att de på ålderdomen i armod och osällhet leva måste, alldenstund dem icke mera än 6 öre smt om dagen bestås, så länge de orka arbeta, varmed de knappt salt och bröd i denne dyre tiden sig förskaffa kunna. (Norberg 1978:350f; Kammarkollegiets skrivelser till K. Maj:t 1694, januari-mars.) De övergripande frågeställningarna i forskningsprojektet är: Har gruvbyns människor haft generellt sämre hälsa och levnadsförhållanden än människor i andra sociala miljöer i stad och på landsbygd? Kan olika sociala grupperingar inom gruvsamhället identifieras genom den bioarkeologiska analysen? Har kroppsarbetet som utfördes i gruvan och arbetsmiljön där satt några spår i skelettmaterialet? Kan skillnader i diet spåras mellan könen, olika åldersoch ev sociala grupper på begravningsplatsen? Det är belagt att flera utländska gruvarbetare och bergsmän invandrat till Sala för att arbeta vid silvergruvan. Är det möjligt att via strontiumisotopanalyser identifiera vilka individer som är infödda och vilka som är inflyttade till Sala, och hur förhåller sig i så fall dessa data till fördelningen av skelettmorfologiska variationer och sjukliga förändringar? I vilken grad har befolkningen i Sala gruvby utsatts för metallförgiftningar, och hur ser det ut bland dagens invånare i Sala? Skelettanalyserna kommer att fokusera på: Förslitnings- och belastningsskador Trauma Metallförgiftningar (spårämnesanalyser, särskilt bly) Diet (analyser av stabila kol- och kväveisotoper i ben) Andra sjukdomar (särskilt tuberkulos, osteoporos och anemi) Begravningsplatsen vid Sala silvergruva har i flera avseenden en stor forskningspotential: det snäva tidsintervall som begravningsplatsen varit i bruk och skelettens relativt goda bevarandegrad gör att materialet förefaller lämpligt för analyser av skelettskador (t ex belastningsskador) samt analyser av tungmetaller i skeletten. När undersökningarna av gravplatsen är avslutade kommer förhoppningsvis sau rapport 2009:2

materialets omfång att utgöra en god grund för statistiska beräkningar. Den första av tre planerade arkeologiska undersökningarna av gravplatsen utfördes 2008. Att utvärdera resultaten av de kemiska undersökningarna av stabila isotoper och spårämnen (särskilt bly) och bedöma om skelettmaterialets bevaringsgrad lämpar sig för ytterligare kemiska analyser av t ex strontiumisotoper. 2008 års undersökning Syfte Den särskilda arkeologiska undersökningen syftade till att undersöka delar av begravningsplatsen, vilket även kom att beröra den norra delen där den förmodade grunden efter ett kapell/en kyrka påträffades vid förundersökningen 2004. Vetenskapligt syfte Att analysera demografi, sjukdomar, kosthållning och förekomst av tungmetaller (särskilt bly) i ett stickprov av gravpopulationen på Sala gruvkyrkogård. Att undersöka om stickprovets demografiska sammansättning kan antas vara representativt för en gravpopulation från 1500 1600-talen. Antikvariskt syfte Det antikvariska syftet var att undersöka och dokumentera begravningsplatsens stratigrafiska utformning, utseende och innehåll samt kapellet/kyrkans konstruktion. Resultaten kommer att bidra till en mer fullständig bild av Sala silvergruvas historia, dess invånare och den dåtida fysiska miljön. Syftet var också att undersöka hur gravarna ligger placerade i förhållande till det förmodade gruvkapellet/kyrkan. Metodval, dokumentationsteknik och prioriteringar Vid 2008 års undersökning (etapp 1) schaktades ett område i den nordvästra delen av begravningsplatsen, strax söder om kyrkogrunden, med grävmaskin (fig 4). Undersökningsytan, 400 m2, var vid början av utgrävningen bevuxen av gräs. Framkomna anläggningar undersöktes, dokumenterades genom fotografering, plan- och profilritningar, och mättes in digitalt. Anläggningar, fynd och prover registrerades sedan fortlöpande i Intrasis för behandling i ArcView. Under fältsäsongen skedde kontinu- Figur 4. Framschaktning av gravarna. sau rapport 2009:2 9

erlig backup av samtliga databaser och inmätningar. Resterna efter gruvkyrkans stengrund med tillhörande gruslager mättes in digitalt efter att stenarna rensats fram för hand. I gruslagret grävdes 0,5 x 0,5 m stora rutor för att identifiera lagret och för att se dess stratigrafiska uppbyggnad. De fynd som påträffades omhändertogs. Mindre schakt grävdes för hand för att undersöka stengrundens relation till gruslagret. Efter inmätning av jordfärgningarna efter kistornas nedgrävningar, schaktades fyllningen med maskin alternativt skottades för hand ned till kistnivån (fig 5). Kistornas form mättes in med totalstation, fotograferades och ett träprov per kista samlades in. Därefter rensades skeletten fram i sin helhet med skärslev, svampkniv och borste och dokumenterades både genom fotografering av skelettet i lod (med inmätta fotokryss) och intressanta detaljer. Ett stort problem var att skeletten torkar ut och därmed fragmenteras lättare om de utsätts för längre perioder torrt och varmt väder, eller temperaturväxlingar, och framför allt när de utsätts för direkt solljus. Ett sätt att mildra uttorkningen var att under arbetet fukta och täcka de delar av skeletten som inte frampreparerades för tillfället och givetvis i slutet av varje dag, samt att snabba på upptagningen av varje enskilt skelett. Att endast göra en schematisk skiss av skeletten (se nedan) i stället för en skalenlig plan har exempelvis sparat mycket värdefull tid vid upptagningen av skeletten. Jordprover togs dels i lungregionen, för senare analys av mineralinnehåll och kornstorlek, för att undersöka förekomst av stendammslunga, dels referensjordprover utanför skelett, kista och nedgrävning, men på samma nivå som skelettet, inför analys av spårämnen och isotoper. Under fältarbetet användes en kombinerad grav- och skelettmall, där bl a bevarandegraden på skelett och kistor angavs, kistornas storlek, form och förekomst av lock, skelettens armställning och orientering efter väderstreck, beskrivning av grävmetod och lager, relationen mellan gravar, vilka prover och fotografier som tagits samt förekomst av fynd. På blanketten fanns även möjligheter att vid behov göra längre beskrivningar i text. Till skelett- och gravblanketten fogades också en schematisk skiss av skelettets anatomiska position, placeringen av förekommande fynd och kistspikar samt var jord, referens- och träprover tagits. Efter dokumentation lyftes skeletten upp, sorterades i vänster och höger sida, och packades i lådor för transport till den osteologiska avdelningen på SAU, där materialet kommer att förvaras under projektets gång. Analyser Skelettmaterialet analyserades osteologiskt och ålder, kön, tandstatus samt eventuella spår av anemi (s k cribra orbitalia) dokumenterades i ett första steg av analysen. Vidare togs tio prov för spårämnesanalys, och tjugo prov för analys av stabila isotoper (15N och 13C). Dessa prov togs i syftet att undersöka metallupptaget (särskilt bly) i skelet- Figur 5. Framrensade kistor och skelett. 10 sau rapport 2009:2

ten samt för att undersöka om det fanns skillnader i individernas diet. En vedartsanalys av kistorna var inte inplanerad i initialskedet men kom att göras på ett mindre antal träprover (se bilaga 5). Fynd och konservering Samtliga fynd av arkeologiskt intresse omhändertogs. Fynden registrerades fortlöpande i fält. Konservering av metallföremål och textilfragment kommer att göras vid Vägbank Gravar Stenrad Undersökningsområde 2008 0 30 60 meter Figur 6. Plan över begravningsplatsen, fornlämning nr 51, med 2008 års undersökningsschakt skrafferat. sau rapport 2009:2 11

Acta Konserveringscentrum AB. Extra finansiering för konservering kommer dock att behövas framgent, då fler fynd måste konserveras. Fynden förvaras under rapportarbetet i SAU:s lokaler i väntan på fyndfördelning. Undersökningsresultat På den undersökta ytan, i den nordvästra delen av begravningsplatsen, mättes sammanlagt 93 anläggningar in, varav fem var träkors (fig 6). Totalt undersöktes 43 synliga gravar (varav 39 innehöll kistor med skelett), fyra stolphål, sju gropar, två nedgrävningar, ett dike, syllstensgrund och delar av ett gruslager (fig 7). Utöver dessa anläggningar mättes 26 mörkfärgningar som tolkades som gravar men som inte undersöktes, en som utgick och två övriga som inte gick att identifiera. Begravningsplatsen Begravningsplatsen avgränsades vid förundersökningen och var ca 2 800 m2. Troligen har kyrkogården från början varit större, kanske så stor som uppemot 4 600 m2 (Norberg 1978:285). Om dessa uppgifter stämmer har stora delar av begravningsplatsen med tillhörande gravar förstörts, exempelvis när den nya Västeråsvägen anlades. Av de gravar som framkom i den norra delen av undersökningsområdet ligger de flesta i rak väst-östlig riktning, i linje med det förmodade kapellet/kyrkobyggnaden. Resultatet från förundersökningen visade att de mer centralt belägna gravarna på kyrkogården låg i VNV-OSO riktning. Längst ned i söder fanns fler gravar i öst-västlig riktning, men även några som låg i VSV-ONO. Den varierande orienteringen antogs bero på att gravarna representerar olika användningsfaser. Flera orsaker har uppgetts som förklaring till att gravar lagts i varierande väderstreck: olika väderstrecksuppfattningar, magnetiska 0 6 12 meter Ej undersökta gravar Sten Undersökta gravar Grop Stenrad Stolphål Dike Rutor Träkors Gruslager Figur 7. Plan över undersökningsområdet 2008 med påträffade och undersökta gravar inklusive resterna efter grunden. Skeletten i gravarna är markerade som svarta kors och stenar är mörkgrå. För numrering av gravar se figur 15. 12 sau rapport 2009:2

förändringar och långt avstånd från eventuella riktmärken som användes som utgångspunkt för anläggandet av gravarna (Onsten-Molander & Jonsson 2004 och där anf litt). De gravar som undersöktes 2008 låg som nämnts i ungefärlig öst-västlig riktning och dessutom var de placerade i nord-sydliga rader. På den västra sidan låg gravarna förhållandevis tätt. Att kyrkogårdarna under efterreformatorisk tid ofta varit indelade i långsmala rader/skiften i överensstämmelse med socknens hemman, där hela raden eller en del av raden tillhört en av socknens gårdar, kan t ex ses på en karta från slutet av 1600-talet över kyrkogården i Vittinge i Uppland (Lindahl 1969:21, 24, 102). Endast en av de undersökta gravarna tycks ha blivit störd av senare begravningar. På kapellets/kyrkans framsida i söder hittades ett gruslager av samma typ som påträffades inuti grunden vid förundersökningen. Ett längre schakt lades i öst-västig riktning genom lagret. Inga gravar framkom under detta. Detta kan betyda att lagret utgör en del av kyrkbacken. Gruslager Stenrad Sten Stolphål Hypotetisk utbredning av kapell/kyrka 0 10 20 meter Figur 8. Föreslagen plan efter förundersökningen 2004 över hur kapellet/kyrkan kan ha varit konstruerat. sau rapport 2009:2 13

Den förmodade bogårdsmuren som påträffades vid förundersökningen 2004 kom inte att beröras vid 2008 års undersökning. Kapellet/kyrkan Redan under förundersökningen 2004 konstaterades att delar av de stenrader som påträffades på undersökningsområdet kunde vara rester efter en kyrka eller ett kapell (fig 8) (Onsten-Molander & Jonsson 2004). 2008 bekräftades och förtydligades detta, då ytterligare rester efter stenrader och murar påträffades. Syllstensraderna låg i den nordöstra delen av undersökningsområdet. De var omsorgsfullt lagda och bestod av 0,15 0,4 m stora naturstenar i ett eller två skift (fig 9). I samtliga hörn av den förmodade byggnaden låg större stenar, ca 1,0 m stora. De tolkades som delar av syllstensgrunden till en större byggnad, troligen ett kapell eller en kyrka. Innanför syllstensgrunden låg ett ca 0,2 m tjockt gruslager. Väster om kapellets/kyrkans södra korsarm invid det eventuella vapenhuset påträffades fyra stolphål. Dessa stolphål kan höra till konstruktionen eller möjligen vara rester från när kapellet/kyrkan uppfördes, d v s stolparna kan ha ingått i en byggnadsställning som revs efter färdigställandet av kapellet/kyrkan. Figur 9. Gruvkyrkans södra syllstensgrund, sedd från väster. En uppfattning om vad som var in- och utsidor av grunden erhölls dels med hjälp av det påträffade gruslagret, dels genom att stenarna var lagda med slätsidorna (godytan) inåt mot detta lager och med större släta stenar placerade synliga utåt, d v s den från utsidan av kapellet/kyrkan synliga delen av grunden. Gruslagret har förmodligen påförts efter att syllstensgrunden har lagts för att på så vis få en jämn och väldränerande grund. Syllstensgrunden var belägen på den sterila leran. När grunden undersöktes påträffades där rester efter sot, kol, bränd lera, tegelfragment och hästskosöm. Fynden tycks ha hamnat där när marken preparerats inför uppförandet av grunden till kapellet/kyrkan. Över stenraden fanns liggande trä bevarat på några ställen. Detta trä har tolkats som rester efter liggande timmerstockar. Vedartsprover togs vid undersökningstillfället och vår förhoppning är att materialet så småningom kan komma att analyseras. Träresterna tyder på att det har varit ett timrat kapell/kyrka. Maximilängden på en furustock kan uppgå till ca 10 m, vilket medför att kapellets/ kyrkans långhus knappast har varit längre än så (Ullén 1983:234 ff; Lagerlöf 1985:244). Med en korskyrksliknande byggnad, vilken i mitten hade ett kvadratiskt utrymme på 10 x 10 m, och med påbyggda korsarmar som var 10 m långa uppförs en byggnad som blir ca 30 m lång i vardera riktning. Stenraderna förefaller att ligga i linje med varandra längs både en nord-sydlig och en väst-östlig axel och sammanfaller väl med de vid förundersökningen påträffade stenarna. Allt tyder på att de har ingått i samma konstruktion, av allt att döma en stor korsformad byggnad. Den 2008 framtagna södra delen av kapellet/kyrkan tolkades vid förundersökningen som skadad. Den var svårtolkad då den var längre än den i motsatta ändan i norr liggande kvadratiska utbyggnaden. Det visade sig nu att den södra utbyggnaden var en extra trapetsoid, ca 4,0 m lång och 9,0 m bred, påbyggnad på den tidigare konstruktionen. Den tolkas som en yngre konstruktion som har tillkommit efter att den ursprungliga byggnaden uppförts. Det kan antingen vara en förlängd korsarm eller ett vapenhus. Under förundersökningen konstaterades att syllstensgrunden borde tillhöra en byggnad som var eftermedeltida, med tanke på storlek och planform (Onsten-Molander & Jonsson 2004). Kapellets/kyrkans storlek var ca 9,0 m x 9,0 m per sektion, d v s 27,0 m lång i vardera riktning. Korsformiga kyrkor med lika breda och lika långa armar i norr och söder förekom under reformationen och tiden därefter. De är sällsynta men finns än idag. Det finns även exempel på mindre kapell i liggande timmer som har blivit påbyggda med sakristia i norr och vapenhus i söder, till exempel Djurö kyrka, Djurö socken, Värmdö kommun, vilken är Stockholms äldsta bevarade skärgårdskyrka (Svenska kyrkans hemsida). 14 sau rapport 2009:2

Gravarna Gravarna framkom efter bortschaktning av matjorden och syntes som rektangulära/ovala färgningar, 0,40 2,0 m långa och ca 0,20 0,65 m breda, mot den annars gulbrun-flammiga leran. Storleken minskade ju längre ner i leran man kom. Matjordslagret var ca 0,20 m tjockt och skeletten i sina träkistor var nedgrävda mellan 0,50 och 1,20 m under detta. De döda låg med huvudena i väster och fötterna i öster. Händerna var i de flesta fall korsade över magen, armställning C enligt Redin (1976), vilken ges en relativ datering till senmedeltid eller senare (fig 10). Det fanns flera olika typer av kistor: raka, trapetsoida och rombiska. De rombiska var något smalare i fotändan och något bredare vid bröstpartiet, varefter de smalnade av vid huvudändan. Av de kistor som undersöktes var 11 rektangulära, 13 rombiska och 19 trapetsoida. De flesta kistor hade bevarade lock. Det har dock varit svårt att avgöra om vissa kistor ursprungligen saknade lock eller om träet inte har bevarats. Den rombiska kistan är en något senare typ av kista, och förekom under 1600 1700-tal. Denna typ har påträffats bl a vid utgrävningarna i Surahammar och Kristinehamn (Jonsson & Nordström 2003, Stibéus 1998). Kistornas bevaringsgrad har påverkas av en rad olika faktorer, t ex vilket djup de var nedgrävda på, vilken typ av jord som omgav dem och vilken typ av trä som kistorna var tillverkade av (fig 11). Förutom det trä som återfanns av kistorna påträffades stora mängder kistspikar. Endast två kistor hade bevarade handtag. I något enstaka fall, där spridda och omrörda skelettdelar hittades, kunde man se att en grav hade störts av en senare anlagd grav alternativt av markarbeten under senare tid. Detta antyder att det i vissa delar av begravningsplatsen kan ha förekommit gravar på åtminstone två nivåer. Skeletten preliminär osteologisk analys Material skelettens bevarandegrad Vid undersökningen av begravningsplatsen undersöktes 43 gravar, varav 39 visade sig innehålla kistor med skelett. De övriga anläggningarna saknade skelett, men innehöll rester efter trä från kistan, vars storlek visade att gravarna innehållit barn. En generell förklaring till att barnskelett bevaras sämre än vuxna är benens tunnhet och ringa storlek. Som diagrammet nedan visar, så överensstämmer skeletten i Sala med denna iakttagelse. Skeletten från barn och yngre individer är i betydligt högre grad sämre bevarade än de vuxna skeletten (fig 13). Vid undersökningen kunde även märkas att bevarandegraden för ben varierat inom den yta som undersöktes (fig 15), och även lokalt inom en och samma kista, vilket måste tillskrivas andra faktorer än ålder. För materialet i stort är ungefär en tredjedel bra bevarat. I kistor som innehöll rester efter metaller, exempelvis kistspikar, svepnålar eller dräktdetaljer, var de skelettdelar som låg invid metallerna mycket bra bevarade. I några av dessa gravar hittades även rester efter naglar och hår. Detta indikerar ett lågt ph-värde i den omgivande marken. I sura miljöer, t ex torvmossar, bevaras organiskt material Figur 10. Grav 2616, som innehöll ett barn mellan 5 och 9 år, begravd i armställning B eller C. sau rapport 2009:2 15

bättre än exempelvis ben, som huvudsakligen består av mineraler (se t ex Noe-Nygaard 1987). Även det träslag som kistorna byggts av har sannolikt påverkat skelettens bevarandegrad. Om kistorna har byggts av ek, bör garvsyran i träet ha försämrat bevarandegraden på ben men förhöjt bevarandegraden på mer rent organiskt material. Fem träprover från kistor innehållande skelett av varierande bevarandegrad skickades in till Vedlab i Glava för analys (se bilaga 5). I samtliga fall visade analysen att kistorna var byggda av furu. Den varierade bevarandegraden på skeletten kan således inte förklaras med skillnader i kistträ. Ytterligare en faktor som har påverka benens bevarandegrad är jordarten. Hela den undersökta delen av gravplatsen och fyllningen i kistschakten bestod i stort sett av lera, med undantag av ett kistschakt, i det nordvästligaste hörnet av ytan, vars fyllning bestod av sand. Lerjordar, där luft och vatten har svårare att tränga igenom till skillnad från sandiga jordar, anses generellt bidra till goda bevaringsförhållanden (se t ex Noe-Nygaard 1987). Andra menar att sand bevarar ben bättre än lera eftersom mikroorganismer inte trivs i sand (se t ex Nord och Lagerlöf 2002). I dagsläget finns således ingen konsensus rörande vilka sediment som utgör de bästa bevaringsförhållandena för ben, då fler faktorer såsom hydrologiska förhållanden och klimat påverkar nedbrytningsprocesserna. I botten av ett flertal enskilda gravschakt noterades ett sandlager som kistan placerats på innan graven fyllts igen. Möjligen har detta lager bidragit till den varierande bevaringsgraden. Även gravarnas djup har påverkat skelettens bevarandegrad. På begravningsplatsen finns en variation där de ytligaste gravarna ligger ca 0,4 m under marknivå och de djupaste ca 1,6 m under marknivå. Osteologisk metod Bedömningen av kön och ålder följer i stort de riktlinjer som anges i Standards for data collection from human skeletal remains (Buikstra & Ubelaker 1994). Vid beräkningen av kroppslängd har Trotter & Glesers (1952, 1958 i Bass 1987:221) formler använts. Beräkningen av kön utifrån lårbenets ledkula utgår från formler från Pearson (1917-1919 i Bass 1987). Arbetet lades upp på följande sätt: Samtliga skelett tvättades, och skelettprover valdes ut och skickades till Auxilia, Stockholms universitet, för analys av spårämnen och isotoper (se fig 21). Skeletten registrerades i en databas (Filemaker), skapad av FD Anna Kjellström, Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Samtliga ben undersöktes okulärt i syfte att finna ärftliga, sjukliga, arbetsrelaterade/muskulära eller tafonomiska förändringar. Ben med förändringar kommer senare att plockas ut och fotograferas. I första hand mättes lårbenets största längd (GL=grösse länge) för att användas vid beräkningen av kroppslängder. I de fall då mått på lårbenen inte kunde tas mättes överarmsbenets respektive skenbenets största längd (Trotter & Gleser 1952, 1958 i Bass 1987:221). Figur 11. Välbevarat kistlock från en av kistorna. De kistor som analyserats var tillverkade av furu. Figur 12. Bevarade träkors hittades hos fem av gravarna. 16 sau rapport 2009:2

60 54,5 50 47,1 40 % 30 29,4 27,3 Vuxna/ungdom Barn 23,5 20 18,2 10 0 Bra Medel Dålig Figur 13. Skelettens bevarandegrad. Bedömning av kön (förutom de metoder som anges i Standards): omkretsen på lårbenets ledhuvud (caput femoris) mättes (Pearson 1917-1919 i Bass 1987:219). Samtliga långa rörben (GL=grösse länge) samt höftben (a och b) från barn och ungdomar mättes i enlighet med Standards. Höftbenen från fullvuxna individer köns- och åldersbedömdes efter Standards. Vid bedömningen av ålder har gipsavgjutningar av symfysfogen använts som referenser. Kraniets skallsömmar hos fullvuxna individer åldersbedömdes efter Standards. Förekommande könskriterier på kraniet bedömdes enligt Standards. Tanduppsättningen i över- och underkäkar från både barn och vuxna registrerades och förekomst av tandsjukdomar (bl a karies, abscesser och emaljhypoplasier) (Buikstra & Ubelaker 1994) och tandslitage noterades (Brothwell 1981). Käkar från barn och unga individer åldersbedömdes enligt Standards. Sjukliga förändringar på skelettet: eventuell förekomst av cribra orbitalia i ögonhålorna noterades (Stuart-Macadam 1985). Figur 14. Åldersgrupper (modifierade åldersgrupper enligt gruppindelningar i Arcini 1999:52 och Buikstra & Ubelaker 1994:36). Åldersgrupp Fetus Infant Infans I Ålder 0 år 0-1 år 1-7 år Åldersgrupp Infans II Juvenilis Yngre adult Medelålders adult Äldre adult Adult Ålder 7-14 år 14-20 år 20-34 år 35-49 år +50 år +20 år Resultat Efter att ungefär 14 procent av den antagna storleken på begravningsplatsen (ca 2 800 m2) undersökts visar åldersfördelningen i materialet en stor övervikt av barn jämfört med hur dödsstatistiken ser ut både idag och omkring 1750 (fig 15 17) (SCB). Vid mitten av 1700-talet dog i Sverige fyra av tio barn före 15 års ålder, d v s 40 procent. Ungefär hundra år senare hade siffran minskat till drygt tre av tio (Gadd 2000:186 f). Idag är den siffran endast 0,45 procent (SCB). Att åldersfördelningen är skev är inte så förvånande eftersom endast en liten del av begravningsplatsen är undersökt. Den valda undersökningsytan ligger dessutom direkt söder om och invid kapellet/kyrkan, vilket är den del av kyrkogården där barn ofta begravdes (jfr t ex Sura gamla kyrkogård, Jonsson 2003). Däremot är andelen spädbarn alltför låg i materialet från Sala. Anledningen till detta har sannolikt både med bevaringsförhållandena för ben att göra, och med att dödfödda och odöpta barn, som inte var upptagna i den kristna gemenskapen, inte fick begravas på helgad mark alternativt begravdes norr om kyrkan (Lorentzon 1994:46; Rosén 1949:103). sau rapport 2009:2 17

3790 3805 4665 3818 4105 4086 4074 4057? Barn Ungdomar Vuxna Kvinna Man 2531 3377 3093 2646 3362 2616?? 3117 2581 2633 2549 2599 4135 2679 2659 3697 2743 2757 4993 4031 5576 2720 2885 3777 4126 2733 5322 5519 2804 3636 2788 2776 5023 4923? 5498 Figur 15. Spridningskarta över gravarnas placering och de gravlagda individernas ålder och kön. Åldersmässigt fördelas de 39 bevarade skeletten på 14 vuxna, 3 ungdomar och 26 barn. Bland 11 vuxna som kunnat könsbedömas är ca hälften kvinnor och hälften män. Jämfört med riket i stort 2007 så finns här, om man bara räknar de könsbedömda individerna, en liten övervikt av män. Men eftersom mängden skelett som inte har kunnat könsbestämmas är betydlig, vilket till stor del beror på att mängden barn och ungdomar är så hög i detta material, så är det svårt att göra några vidare tolkningar i detta tidiga stadium av undersökningen. Figur 16. Preliminär ålders- och könsfördelning av skeletten efter 2008 års undersökning. Grav/Skelett Åldersgrupp Kön 2531 Juvenilis - 2549 Äldre adult? 2581 Infans II - 2599 Infans I - 2616 Infans II - 2633 Medelålders adult K 2646 Medelålders adult M? 2659 Infans I - Grav/Skelett Åldersgrupp Kön 2679 Infans I - 2720 Infans I - 2733 Barn, skelett saknas - 2743 Infans II - 2757 Fetus - 2776 Infant - 2788 Infans II - 2804 Juvenilis - 2885 Infans II - 3093 Adult K? 3117 Juvenilis - 3362 Infans Ii - 3377 Infans I - 3636 Fetus - 3697 Infans I - 3777 Adult? 3790 Medelålders adult M 3805 Infans I - 3818 Infans II - 18 sau rapport 2009:2

Grav/Skelett Åldersgrupp Kön 4031 Adult M 4057 Adult K? 4074 Adult? 4086 Medelålders adult M 4105 Adult M 4126 Barn, skelett saknas - 4135 Adult K 4665 Fetus - 4923 Adult K? 4993 Infans I - 5023 Infans I - 5322 Barn, skelett saknas - 5498 Medelålders adult M 5502 Barn, skelett saknas - 5519 Fetus - 5576 Infans I - Kroppslängd Endast sex av de vuxna skeletten, fyra män och två kvinnor, hade så pass bra bevarade lårben att mått kunde tas för beräkning av kroppslängden. Medelkroppslängden för män var ca 174 cm och för kvinnor ca 157 cm (fig 18). Figur 18. Kroppslängder. Gravnr Kön Kroppslängd 2646 Man 175 3093 Kvinna 153,7 3117 Kvinna 160,3 3790 Man 165,7 4086 Man 179,6 5498 Man 175 Diet och tandsjukdomar I denna preliminära analys har vi hittills enbart fokuserat på tandsjukdomar och förekomst av förändringar i ögonhålorna, s k cribra orbitalia, men kommer senare att även redovisa sjukliga förändringar i övriga delar av skelettet. Antalet bevarade skelett från 2008 års grävning (n=39) är egentligen för litet för att ge en representativ bild av sjukdomsfrekvenser, men preliminära data kan ändå ge en fingervisning och ge upphov till hypoteser som senare kommer att testas ytterligare när fler undersökningar genererat ett större antal skelett. Cribra orbitalia är förändringar i ögonhålorna, nålfina perforeringar eller hål, vilka associeras med näringsstatus och miljöfaktorer. Förändringarna förekommer hos en mycket stor andel av skeletten, och kan konstateras hos 53 procent. Figur 19 nedan visar fördelning mellan barn och vuxna. Drygt 60 procent av ögonhålorna bland barnen och drygt en tredjedel av de vuxna uppvisar denna förändring, som framför allt anses orsakas av järnbristanemi, men som även kan ha andra orsaker, t ex genetiska anemier, osteoporos, skörbjugg och inflammation (Larsen 1997:39f; Wapler et al 2004). Järnbristanemi kan uppkomma av olika anledningar men ofta samverkar en eller flera faktorer: undernäring, omfattande blodförlust, diarrésjukdomar, och parasitinfektioner anses dock vara bland de främsta orsakerna (Stuart-Macadam 1992:155ff). De tandsjukdomar som finns i skelettmaterialet är framför allt karies, abscesser, ante mortem (i livet) tappade tänder och en efterföljande igenväxning av käkbenets tandsocklar (ofta som en följd av karies och/eller tandbensinfektioner), tandsten och emaljhypoplasier. Munhälsan är förknippad med diet, och i förlängningen även med socioekonomisk status. Vissa förändringar på tänderna, så- 70 60 60,4 50 40 % 32,6 30 20 10 7 0 Barn Ungdomar Vuxna Figur 17. Åldersfördelning på begravningsplatsen vid Sala silvergruva (MNI=43). Barn (0-14 år), ungdomar (14-20 år) och vuxna (> 20 år). sau rapport 2009:2 19

100 90 80 Cribra orbitalia Cribra orbitalia saknas 70 66,6 60 60 % 50 40 30 40 33,3 20 10 0 Barn ögonhålor 30 Vuxna ögonhålor 24 Figur 19. Procentuell fördelning av andelen ögonhålor med cribra orbitalia. Antal ögonhålor, barn och ungdomar=30 st; Antal ögonhålor, vuxna=24 st. 100 90 80 77,1 Tandsten Karies Karies och/eller tandsten saknas 70 60 55 % 50 40 30 22,8 20 12,5 10 7,1 2,9 0 Barn tandp 521 Vuxna tandp 351 Figur 20. Procentuell fördelning av andelen tänder med tandsten och karies. Antal tänder, barn och ungdomar=521 st; Antal tänder, vuxna=351 st. som skovelformade incisiver och Carabelli s cusp, vilka bl a antas bero på ärftliga faktorer, finns också i materialet. Karies drabbade många människor, då som nu; bland de vuxna skeletten är drygt 10 procent av tänderna angripna av karies, bland barn och ungdomar är nästan 3 procent av tänderna angripna (fig 20). Tandsten förekommer på ca 7 procent av tänderna hos barn och ungdomar i Sala-materialet. Hos de vuxna är tandprevalensen 22,8 procent. Abscesser (varbölder) i käkarna finns hos ca 2 procent av de vuxna, och tänder som förlorats intra vitam (i livet) ca 12 procent (fig 21). Den stora andelen barnskelett från 2008 års undersökning ger oss även en möjlighet att titta närmare på barnens hälsa och levnadsförhållanden i gruvbyn. Fö- 20 sau rapport 2009:2

100 90 86,1 80 70 60 % 50 a Abscess AM tappade tänder Abscess och/eller AM tappade tänder saknas 40 30 20 10 11,8 0 100 0 0 Barn tandp 521 Vuxna tandp 423 Figur 21. Procentuell fördelning av andelen tänder med abscesser och tänder förlorade ante mortem. Totalt antal tänder, barn och ungdomar=521 st; totalt antal tänder, vuxna=423 st. 2,1 90 87,1 90,3 80 70 60 % 50 Emaljhypoplasier Emaljhypoplasi saknas 40 30 20 10 12,9 9,7 0 Barn tandp 521 Vuxna tandp 351 Figur 22. Procentuell fördelning av andelen tänder med emaljhypoplasier. Antal tänder, barn och ungdomar=521 st; Antal tänder, vuxna=351 st. rekomst av s k emaljhypoplasier, d v s fåror eller gropar i tändernas emalj, är ett permanent tecken på att individen utsatts för periodvisa fysiologiska störningar under barndomen: om barnet drabbas av undernäring och/eller systemisk sjukdom under den period då tänderna utvecklas avstannar emaljbildningen till dess att kroppen kommit i balans igen, varefter emaljbildningen fortsätter normalt. Störningsperioden kommer sedan att synas som en fåra eller gropar i tandemaljen (Lukacs 1989:267; Larsen 1997:45f). Emaljhypoplasiernas placering på tandkronan indikerar vid vilken ålder tillväxtstörningen inträffat. Eftersom de permanenta tandkronorna utvecklas under barnaåren (ca 6 månader till 7 år) ger även de vuxnas tänder information om eventuella metaboliska störningsperioder under tidig barndom. Hälften av barnen och 43 procent sau rapport 2009:2 21

av de vuxna i Sala-materialet har emaljhypoplasier (tandprevalensen barn (n=521): 13 procent, vuxna (n=351): 10 procent) (fig 22). Eftersom individen måste överleva störningsperioden för att emaljhypoplasier ska kunna uppkomma är det inte självklart att de individer vars tänder är fria från emaljdefekter varit friskare än de som uppvisar dessa defekter. Den höga prevalensen av emaljhypoplasier tyder trots allt på att många barn utsatts för perioder av undernäring och sjukdom under sin uppväxt, även om flera uppenbarligen överlevt dessa svårigheter och uppnått vuxen ålder. Det kommande arbetet Följande moment av analysen kvarstår, och kommer att slutföras under 2009: En undersökning av sjukliga förändringar på skeletten, förutom förekomst av tandsjukdomar och förändringar i ögonhålorna som redan noterats vid analysen 2008. En undersökning av förekomsten av s k icke-metriska drag, d v s förändringar på skelettet som tros ha ett samband med genetik och arv. En undersökning av muskuloskeletala förändringar, d v s storleksmässiga förändringar av skelettets fästen för muskler och ligament. Resultatet från spårämnesanalysen (bly) föreligger, men har ännu inte hunnit inarbetas i rapporten (se bilaga 4). Isotopanalyserna (kväve och kol) väntas komma senare under året. Dessa data kommer att relateras till resultatet från den fullständiga osteologiska analysen och tolkas i sin kulturella kontext. Sammanlagt har 286 fynd registrerats (F76-361) (se bilaga 2, figur 20). Den dominerande fyndkategorin var järnföremål (ca 10 kg) fördelat på 218 fyndposter. Järnspikar från gravarna dominerade. I övrigt hittades av järn: 1 dräktnål, 3 handtag, 2 beslag, 2 ringar, 2 nitar, 4 hästskor, 2 hästskosömmar och 2 odefinierade fragment. De flesta av dessa järnfynd, förutom bl a hästskor och hästskosömmar, framkom i gravarna. I gravarna hittades även textilfragment (fig 23), sex fragment av bronsnålar (2 fyndposter) och ett odefinierat metallfragment (1 fyndpost). I grav (A2788) fanns på kraniet av ett barn ett vävt tygband, ett s k lad, med 19 fastsydda små kvadratiska förgyllda bleck av kopparlegering (fig 24). Övriga fynd i undersökningsområdet kom företrädesvis från byggnadskonstruktionen eller plockades in som lösfynd: 14 fyndposter slagg (600 g), 19 fyndposter ben, framför allt djurben (700 g), 15 fyndposter efterreformatorisk keramik (100 g), 8 fönsterglasskärvor (2 fyndposter) och 14 bitar av murbruk, tegel och bränd lera (300 g). Figur 24. På ett av barnkranierna hittades rester efter ett lad, ett tygband med förgyllda bronsbleck. Fynd Kemiska analyser och vedartsanalys Analys av isotoper och spårämnen Ett urval av skelettprover har skickats till Auxilia, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet, för analys av spårämnen (bly) och isotoper (kväve och kol) (fig 25). Blyanalysen är klar (se bilaga 4). Vedartsanalys Fem träprover från kistor skickades in för analys vid Vedlab (se bilaga 5). De fem proverna plockades ut med intentionen att undersöka huruvida kistans träslag påverkat skelettets bevarandegrad (fig 26). Vedartsanalysen visade dock att samtliga kistor var byggda i furu, varför en koppling mellan bevarandegrad på skelett och vedart inte kunde fastställas. Figur 23. Textilfragment i magregionen på ett av skeletten. 22 sau rapport 2009:2

Figur 25. Inskickade prover till Auxilia, Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Gravnr Åldersgrupp Kön Spårämnen (bly) 2531 Juvenilis - X 2549 Äldre adult? X 2581 Infans II - X X 2599 Infans I - X 2616 Infans II - X X 2633 Medelålders adult K X 2646 Medelålders adult M? X 2659 Infans I - X 2788 Infans II - X 2804 Juvenilis - X X 3093 Adult K? X X 3790 Medelålders adult M X X 3818 Infans II - X 4086 Medelålders adult M X X 4105 Adult M X 4135 Adult K X 4923 Adult K? X X 5023 Infans I - X X 5519 Fetus - X 5498 Medelålders adult M X X Isotoper (kväve och kol) Figur 26. Inskickade vedartsprover till Vedlab, Glava. Gravnr Bevaring skelett Ålder Kön 3117 bra juvenilis? 4057 dålig medelålders adult K? 4074 dålig adult? 4126 inget skelett bevarat spädbarn - 5498 bra medelålders adult M Planerat utnyttjande av undersökningsresultaten Resultaten som har framkommit är av intresse för både allmänhet och forskare, och kommer att ingå i arbetet med bevarandet och förmedlingen av platsens kulturvärden. För att ytterligare öka tillgängligheten kommer en sammanfattning av resultaten att presenteras på SAU:s hemsida (www.sau.se). Undersökningsresultaten kommer också att användas i framtida forskning, vilken kommer att tillföra ny kunskap om Sala gruvbys historia. Enligt den nu gällande planeringen kommer slutresultaten av undersökningarna t ex att publiceras i en vetenskaplig monografi, fyra längre vetenskapliga artiklar samt i en populärvetenskaplig monografi. I den vetenskapliga monografin kommer fokus att ligga på de arbetsrelaterade skadorna på skeletten, vilka kommer att jämföras med hälsotillståndet bland andra gravpopulationer från stad och landsbygd. De skelettmaterial som är planerade att ingå i studien är en gravpopulation med ett 100-tal skelett från Uppsala domkyrka (1300- tal slutet av 1700-tal), vilken antas representera de högre stånden, samt flera material, sammanlagt ett 50-tal skelett, från 1000- och 1100-tal som representerar en bondebefolkning (Köping kyrka, Egby kyrka samt Triberga gravfält på Öland). Artiklarna kommer att behandla följande områden: 1) Förhållandet mellan förekomsten av tungmetaller i skeletten och eventuellt osteologiskt påvisbara spår av sjukdomar såsom anemi och osteoporos (d v s kända effekter av blyförgiftning) samt tuberkulos. 2) Gruvarbetarbefolkningens kost: resultaten av stabila kol- och kväveisotopanalyser på skeletten jämförs med tandstatus och skriftliga källor rörande kosthållning i gruvsamhället. 3) Gruvans barn: barnens hälsa och diet analyseras med fokus på amning/avvänjningsålder samt bristsjukdomar under barnaåren, vilka kan spåras i tänder och ben. Barnadödligheten i gruvsamhället jämförs med andra sociala miljöer. 4) En bioarkeologisk tolkning av sociokulturella och socioekonomiska skillnader inom gruvsamhället kommer att göras. Hälsotillståndet hos de sociala/kulturella grupperingar som ev kan spåras på begravningsplatsen utifrån gravarnas rumsliga organisation och gravskick jämförs och relateras till skriftliga källors skildringar av gruvsamhällets sammansättning och maktstruktur. Här analyseras även det tidigmoderna samhällets behandling av fysiska funktionshinder (t ex frakturer) som kan spåras i skelettmaterialet. Forskningsförmedling till allmänheten Information om projektet och dess bidragsgivare utgjordes av en poster som placerades väl synlig vid undersökningsområdet. Riksens Clenodium åtog sig att sköta delar av den publika verksamheten inför grävningen, med distribution av informationsblad, ytterligare en informationsskylt invid undersökningsområdet och guidningar av utgrävningsplatsen under fältsäsongen. De guidade visningarna för allmänheten som Riksens Clenodium ansvarade för hölls av Richard Meurman. Visningarna hölls två gånger i veckan. I övrigt genomfördes sau rapport 2009:2 23