H-båten - Vässad, vacker gränsöverskridare

H-båten - Vässad, vacker gränsöverskridare I trettio år har H-båten haft en stabil popularitet - ändå är hon lite av en doldis i Sverige. Nästan 5000 exemplar är byggda, starka klassförbund verkar i hela Nordeuropa, hon är godkänd som internationell entypsbåt av ISAF; statusen som kappseglingsbåt är hög. Då är det lätt att glömma hennes kvaliteter som vanlig nöjesbåt. Av Bengt Jörnstedt Några röster från H-båtsseglare som Segling talat med: - Den är rolig att segla, den är lite internationell och man är bara tre man ombord, säger Michael Collberg, Mariestad, flerfaldig SM-vinnare i både H-båt och Express (med fyra mans besättning). - Bra konkurrens i klassen, och man kan turistsegla med sin flickvän, menar Bengt Leonard i Växjö, f d jolleseglare och ordförande i H-båtsförbundet. - Jag valde mellan H-båten och Safir. H-båten väger hälften så mycket, är livligare, med mer jollekänsla. Och så är hon vacker, tycker Tomas Johansson,

25-årig studerande från Torshälla som köpt en gammal 70-talsbåt och renoverat upp henne. Clas Horn, mätansvarig i H-båtsförbundet och bosatt i skånska Åsa, gör en parallell med en annan populär entypsklass: - Jag känner igen mig från Laser-tiden, då man inte behövde meka. Man har hela tiden försökt hålla H-båten billig. H-båten känns som en kölbåts-laser. Kappseglingsinriktningen var inte alls avsedd från början. När finländaren Hans Groop ritade H-båten var hon tänkt att bli en prestandainriktad familjebåt - hennes LYS-tal är hela 1,07 - avsedd för både semester- och kappsegling. Men när kung Elvis av Danmark fick upp ögonen för den välseglande båten och gjorde sitt för att sätta en egen prägel på henne så var det en tydlig signal till omvärlden; här finns en båt som snabb och rolig att segla, entyp och enkel, men tillräckligt krävande och trimberoende för att utmana de bästa seglarna. Ändå ska man hålla i minnet att H-båten har precis samma goda, om än enkla, bomöjligheter som alla andra båtar i den här storleksklassen, t ex Folkbåten. Det är värt att komma ihåg för dem som vill betrakta H-båten mest som en racingmaskin. En syntes "H-båten tronar som Finlands främsta bidrag till båtkonstruktion någonsin," kunde man läsa i Helsingfors SS jubileumsskrift 1893-1993. En knivsudd skärgårdskryssare, ett mått Drake, ett skrov som kunde vara en Solings. Och, som vi strax ska se, var H-båten mycket riktigt en syntes av olika förebilder. Det finns en tidlöshet hos H-båten som gör henne attraktiv att vila ögonen på. Vackra båtar är snabba båtar, sägs det, och oftast med rätta. Det syns lång väg att H-båtens slanka skrov - med fenköl och friliggande roder under vattenlinjen - måste vara välseglande och snabbt. H-båten kom också precis vid brytpunkten mellan den klassiska långa kölen och det delade lateralplanet. Det var den då 33-årige Hans Groop, född i finska Vasa, som i mitten av 60-talet gjorde det första utkastet till vad som skulle bli H-båten. Hans Groop var själv ivrig seglare - han tävlade framgångsrikt i bl a Folkbåt - och dessutom utbildad skeppsbyggnadsingenjör i Helsingfors. En midsommarafton när man satt och diskuterade båtar vid brasan uttryckte Groops landsman, seglaren och journalisten Rolf Kokkola, sitt önskemål om en ny typ av båt, med en blandning av 22:ans, Hajbåtens,

Drakens och Folkbåtens egenskaper; "snabbhet, god kryssförmåga och beboelighet". Förslaget togs ad notam av Hans Groop - vilken härlig uppgift att ta itu med för en seglare med konstruktörsambitioner! Några år senare, sommaren 1968, seglade de första H-båtarna, och de blev en omedelbar framgång. Kravet på prestanda var väl tillgodosett, båten var redan första sommaren en given regattavinnare. Tidpunkten för introduktionen var tursam; den sammanföll med plastbåtsexplosionen under andra halvan av 60-talet då serietillverkning i stor skala gjorde båtarna billiga att tillverka. Dessutom stod H-båten med sin speciella syntes ut från floran av de många små, kompakta familjehavskryssare som i övrigt börjat dominera plastbåtsfloran. H-båten fick en egen nisch. Från 1969 seriebyggdes H-båten av finska Artekno, men snart kom andra byggare med i spelet. I Danmark hade segelmakaren och seglargeniet Poul Elvström och hans medarbetare börjat ägna sig åt båtbyggeri och såg snart möjligheterna som fanns att utveckla H-båten till något ännu mer renrasigt. Hans medarbetare Poul Richard Höj-Jensen, sedan den tiden och fram till idag en av Danmarks stora seglarstjärnor, såg till att båten fick ett djupare, effektivare roder samt, förstås, en mjukare och mer trimbar mast; i en ouppmärksammad rigg slumrar alltid väldiga möjligheter till prestandaökning. Ruffens kanter rundades av och förluckan sänktes ner för att inte fockskotet skulle fastna i slagen. Typiska Elvis-detaljer, små bidrag här och där som tillsammans gör skillnad. Elvströms inblandning förvandlade H-båten. Allt han rörde vid med sin magiska seglarhand fick en aura av utvaldhet. - Då, på tidigt 70-tal, ändrades båten från att vara en god familjekappseglare till att bli ett förfinat kappseglingsinstrument, säger Clas Horn. Allroundseglare När jag frågar hur det är att segla henne, pekar de flesta H-båtsseglare på de fina egenskaperna i hela vindregistret. - Styrkan med H-båten är att hon är så väldigt allround, säger Ingemar Jerling i Jakobsberg utanför Stockholm, som seglat sin H-båt i tio år. - Hon är kul i lättvind och inga problem att segla i 12-13 m/s, menar han.

Precis som med t ex Expressen, Starbåten, m fl andra båtar där storen är stor och förseglet en mindre fock, är det aldrig tal om att reva H-båten. Storen planas ut med uthalet och släpps ner i lä med travarkontrollen, formen regleras med hjälp av cunningham och - framför allt - öppnas och stängs akterliket med häckstaget. - Men ett rev är nog inte så dumt om man ska semestersegla, påpekar Ingemar Jerling. - På kryssen är det inget problem, men på halvvind kan hon bli lite lovgirig. På kryssen kan man ju alltid nosa närmare vinden för att hålla krängningen stången, men på halvvinden finns inte den möjligheten; på H-båten blir rodret tungt när vinden kommer hård från sidan. För familjeseglaren blir livet klart enklare om ett rev kan tas in istället för att, som kappseglaren, överleva till nästa märke med ett storsegel som måste luftas så mycket att det fladdrar hårt. Efter det trollspö som häckstaget utgör på fraktionsriggade båtar, är den viktigaste trimkontrollen focksträckaren (via en Harkenbox på rufftaket), som reglerar rundningen på buken i förseglet. - Av tamparna på rufftaket är det den vi pillar med mest under gång, säger Ingemar Jerling. Det är både sjögången och vinden som påverkar hur rundad man vill att framkanten på focken ska vara, om man är ute efter driv eller efter höjd. På Ingemars båt jobbar rorsman med storskot och -travare, mittgasten sköter häckstaget, medan fördäcksgasten sköter focksträckaren och fockskotet. Men hur man delar upp funktionerna kan variera lite mellan olika besättningar. Enkelt - men det fungerar Som alla små båtar är H-båten enkel i sin utformning. Här finns helt enkelt inte plats att laborera med utrymmeskrävande funktioner som pentry, toa, inombordare, etc. Ingen VVS, ingen eldragning, inga prylar. Det är lätt att beskriva henne under däck; för om mastskottet en vanlig förpik med dubbelkoj, akter om skottet en hurts på varje sida (alternativt en hurts och en garderob) följd av salongssoffa/koj som går in en bit under sittbrunnen för att få full ligglängd. En stor förvaringslåda går på räls in under sittbrunnen, övriga stuvutrymmen är de vanliga under kojerna och på hyllor in under däck i salongen.

Mat får man laga på ett löst campingkök, vatten har man i dunkar, diskhon är en lös plastbalja. Inga avlopp eller skrovgenomföringar. Ståhöjd är knappt en och en halv meter. Det är spartanskt och sportigt, inte lika inventiöst som i t ex IF-båten. Men sådant går att utveckla. Tomas Johansson, från Torshälla vid Mälaren som köpte sin begagnade H-båt som tonåring för tio år sedan, visar upp en pentrylåda som kan dras ut från sin förvaringsplats inne i styrbords stickkoj (se foto). Där finns tvålågigt kök och stuvfack; med en handpumpad kran och slang till en plastdunk i något av akterhacken skulle man kunna få rinnande vatten dessutom, kanske med avlopp till en annan dunk i pentrylådan. Visst går det att fixa till lite fler bekvämligheter om man så vill. Uppe på däck är enkelheten driven lika långt, bortsett från ett mindre batteri av de vanligaste trimlinorna som löper från masten till kontroller på luckgaraget. Ett par små vinschar sitter på rufftaket eller, som på de tidiga 70- talsbåtarna, på sargen utmed brunnen. Storskotskenan delar av sittbrunnen mitt på. På de äldre båtarna ligger skenan i höjd med tofterna, på de nyare har man en löstagbar balk som går från sargkant till sargkant. - Ska man inte ha båten för att kappsegla med är det nästan bättre med den gamla båtens lösning, menar Tomas Johansson och syftar på att den högre skenan skär av brunnen på mitten och gör det svårt att röra sig föröver. Han menar också att det finns fördelar med den gamla vinschplaceringen: - Är man ute och ensamseglar är det bekvämt att ha originalvinscharna inom räckhåll, har man dem på rufftaket måste man sträcka sig fram. Något som förstås blir ännu svårare med en skotskena i sarghöjd. Akter om storskotskenan finns luckor i tofterna ner till rymliga stuvfack under sittbrunnsbänkarna och ytterligare en lucka på akterdäck ner till ett rejält stuvutrymme. En förtöjningsknap i för och akter och en mast med enkla, något svepta spridare avrundar bilden av däck. Det är det hela. Det är enkelt, och det fungerar utmärkt för både kappsegling och anspråklös semestersegling. En av dem som använder sin båt på det senare viset, förutom till kappsegling, är Bengt Leonard i Växjö, 41, som sedan många år är ordförande i H-båtsförbundet. Han var i yngre dagar flitig kappseglare i flera olika jolleklasser, och upptäckte att H-båten erbjöd en bra fortsättning på seglandet. - Dels var det många av mina gamla danska och svenska seglarkompisar

som hade gått över till H-båt, dels hade jag en flickvän som kunde tänka sig att sticka ut och turistsegla. - H-båten är en väldigt bra kombination, både trygg och lätthanterlig. Och man får chansen att kappsegla internationellt utan stora åthävor. Inte minst det senaste är en viktig poäng med H-båten. Varken t ex Expressen eller 606 erbjuder möjligheten att ge sig utanför gränserna med sin kölbåt. J 24:an gör det, men hennes popularitet minskar. Melges 24 är på gång, men är fortfarande ingen klass i Sverige. H-båten däremot öppnar dörren. Till ett överkomligt pris, dessutom. H-båten - kappseglaren Och det är ju också som kappseglare H-båten gjort sig mest känd. Det är en aktiv racingklass i ett tiotal länder, förutom de nordiska länderna i bl a Tyskland, Österrike, Schweiz och Belgien. En ren koncentration till Nordeuropa, alltså, vilket gör tävlingsutbytet enklare. I de nationella mästerskapen brukar mellan 20 och 40 båtar ställa upp, med största anslutning i Tyskland och Danmark. Det är också i dessa länder som de flesta VM-segrarna hamnat under åren, med toppnamn som Poul Richard Höj- Jensen, Jens Christensen, Soling-världsmästaren Jesper Bank, Starbåtsstjärnan Vincent Hoesch, Herluf Jörgensen m fl. Svenska H-båtsseglare har tidigare sällan varit uppe och nosat på tätplatserna i de internationella mästerskapen, men under 90-talet har det skett en klar skärpning. Förra året skedde äntligen det som knappast någon vågat tro på; Malmö-trion Jan Gustafson, Per Liljenberg och Håkan Olsson blev våra första världsmästare i H-båt. H-båtsklassen seglar förutom en lång rad lokala regattor SM, NM och VM varje år, och lockar inte sällan till sig ess från andra båttyper. I Sverige har flerfaldige SM-vinnaren i Express (nu senast i somras) Michael Collberg varit oerhört framgångsrik också i H-båt - han har tagit tre SM och blev årets totalvinnare i Tjörn Runt i sin H-båt - under de år på 90-talet som han gett sig in i klassen. Både förra året och i år var Michel Collberg ytterst nära att bli världsmästare. I fjol delade han förstaplatsen med Janne Gustafson inför sista racet, i somras krokade han oturligt ihop riggen med en annan båt vid ett kryss/läns-möte och missade sannolikt guldet på kuppen. En viss tröst var nog segern i det danska H-båtsmästerskapet, i lejonets kula där många tunga

seglarnamn varit med om att vässa konkurrensen och bygga upp styrkan i H- båtsklassen. Fin stämning i klassen Bortsett från koncentrationen i Malmöområdet är H-båtsklassen för spridd för att den ska få samma sociala betydelse som vissa andra klasser, särskilt i det båttäta stockholmsområdet, menar Ingemar Jerling. Men när man träffas är stämningen inom klassen mycket god, tycker han: - Det är väldigt öppet mellan seglarna. Man kan gå och fråga Janne Gustafson varför han seglade så fort på länsen, och då förklarar han varför. - Och på SM i somras var det några unga killar som var helt nya och hade lite svårt att hänga med. Efter att race hoppade Henrik Edman över i deras båt och stack ut och seglade med dem en halvtimme. Sen gick det bättre. Segelmakaren Henrik Edman från Malmö tillhör de bästa i klassen. Det är också här i Öresund, stimulerade av det danska motståndet, som Sveriges bästa H-båtsseglare finns, nota bene fjolårets världsmästare Janne Gustafson (undantaget från regeln är förstås Collberg & Co.). Och det är tävlandet i skarp konkurrens som ger resultat, i H-båt precis som i alla andra klasser. - Det är rutinen och det strategiska kunnandet som ger utslag, det är inte farten, menar Ingemar Jerling. - Vi har åkt iväg mycket söderut, det är nödvändigt. I våras var vi först nere i påskas och seglade i Hellerup, sedan GUL-regattan i Malmö. Annars blir det SM i juli som är första stora regattan och då tar det tre dagar innan man kommer igång. Alla Segling talat med menar att H-båtar från 80-talets början eller mitt och framåt är konkurrenskraftiga på högsta nivå. Janne Gustafson vann VM -97 med en 86:a, Michel Collberg sålde sin nyinköpta -94:a efter ett par år ("Blev för dyr att ha med tanke på hur sällan hon användes") och har i år seglat ett Botnia-bygge från 1987. Någon skillnad i prestanda finns inte. Enligt Clas Horn har inga ändringar skett under åren, bortsett från Elvströms djupare roder på ett par hundra tidiga 70-talsbåtar, en sänkning av sittbrunnssargen när Botnia började bygga H-båten 77/78 samt den långa rutan på ruffsidan istället för två mindre. Med en 70-talsbåt tycks det vara mer tveksamt om man kan ligga på elitnivå, men för vanlig kappsegling fungerar de bra. - Artekno byggde båtarna utan tanke på minimivikten och de kan vara 50-100 kilo tyngre, uppger Clas Horn. Att H-båten är lätt att transportera på trailer efter en (tyngre) personbil

bidrar till kappseglingsutbytet. Båten är bara 2,18 meter bred, alltså väl inom gränsen för tillåten max-bredd. Masten står på däck och är lätt att resa och fälla utan kran, och i kölsvinet finns inbyggda lyftöglor. H-båtens vikt på 1.450 kilo plus trailern på ca 400 kilo gör emellertid att sammanlagda vikten (dragbilen måste väga lika mycket som släpet) blir över 3,5 ton; det betyder att det är både släpvagnskort och 70-gräns som gäller. * H-båtens filosofi påminner mycket om 606:ans: en gammal men välseglande tremans kölbåt; stor klass spridd över hela landet, där man är beredd att traila båten långa sträckor för maximalt utbyte; låg kostnad att köpa begagnad, billig att segla och underhålla - och med goda egenskaper som anspråkslös familjebåt, dessutom. Precis som med 606:an finns det hundratals H-båtar i ladorna. - Våra 600 svenska båtar räcker inte till för omsättningen, säger Claes Horn, som vill se en ny generation H-båtsseglare utmana veteranerna. Samtidigt är H-båten förstås, precis som 606:an, en perfekt båt att varva ner med på lite äldre seglardagar. En gränsöverskridare, både på trailern efter bilen och mellan generationerna. Fakta om H-båten H-båtarna har haft eget klassförbund sedan 1970. Förbundet ger ut tidningen H-båts Nytt, sköter regelfrågor i det internationella umgänget, administrerar kappseglingsprogrammet, m m. För mer info: www.h-boat.nu Data Längd ö a Längd v l Bredd Djupgående Deplacement 8,28 m 6,3 m 2,18 m 1,3 m 1.450 kilo

Barlast 50% Storsegel 14,8 kvm - Pris ca 8 Fock 10,2 kvm- Pris ca 5,5 Spinnaker 36,0 kvm- Pris ca 7,5 Demo-burkning bland näckrosbladen Ingemar Jerling, 42 årig lärare på KTH och deltidssegelmakare hemma i villan i Barkarby, i rorsmansbrunnen på sin H-båt. Det finns hängstroppar för hela besättningen, men restriktioner om hur långt ut man får hänga ( halva låret ). Den här båten används för kappsegling och har storskotskenan uppe i sarghöjd. Travaren har automatisk utlösning för att kunna dras upp i lovart. Blåa tampen i råttan mitt framför skenan är häckstaget, som är utväxlat flera gånger under däck. Ingemar Jerling har seglat H-båt i tio år vid det här laget. - Jag seglade A 22 tidigare och köpte H-båt för att få en behändig båt som verkligen måste seglas och där alla tre ombord måste delta. Det är ett aktivt seglande och det är pang på, inte ett planerande som med större båtar inför rundningar och manövrar.

Ingemar Jerlings båt är byggd av Botnia i mitten av 80-talet. Kontrollerna är fr h kick (blå lina); fockfallsträckare (röd) som är växlad till Harkenlådan; uthal till storseglet (ljusare röd); tom råtta är avsedd för cunninghamlina som inte är kopplad; lift (grön) vars stående brytblock gör att fördäcksgasten kan ta med sig linan föröver och sätta an liften själv; storfall (vit) som sitter i råttan bara i hamn och under segling avlastas med en kula uppe i masttoppen, spinnakerfall (röd), samt fockfall (vit) där vajern har en liten ögla som kopplas till haken i Harken-boxens lina. Flera av funktionerna dubbleras på babordssidan. Fockskotningen sköts med vinscharna på rufftaket, i allmänhet med lovartsskotning via det liggande brytblocket bakom handräcket Spinnakerpåsen kan skjutas fram och tillbaka på linorna som den är upphängd i.

Den här H-båten, från 70-talet och tillhörig Thomas Johansson, representerar de äldre H-båtar man kan komma över för ca 50-60 tusen kr. Fullt konkurrenskraftiga under normala förhållanden, men kanske inte riktigt på minimivikt och därför inte heller med på allra högsta kappseglingsnivå. Invändigt är H-båten enkel. Den grundläggande layouten är gemensam för alla båtar, vad som kan variera är hurtsar/garderob akter om huvudskottet. Här har styrbords hurts tagits bort. Den förre ägaren byggde en pentrylåda med Primuskök och stuvfack som går att dra fram från kojens förlängning in under brunnen.

Originalvinscharna på sargen har behållits och är typiska för de tidiga H-båtarna; senare flyttades de upp till rufftaket. Storskotskenan ligger i höjd med sittbänken. Notera den stora stuvluckan på akterdäck, det finns ytterligare två luckor i sittbrunnen.