Bistånd Fadderskap Nr 2-3 - 2014
Kontakter BFA:s kontor Energigatan 11, 434 37 Kungsbacka. Tel: 0300-331 31 Telefontid: mån, ons, fre: kl. 9.30-11.30 Tis, tor: kl. 13.00-15.00 E-post: adoption@bfa.se Hemsida: www.bfa.se Har du frågor om adoption? Ring eller skicka e-post till kontoret där Maria Berg, Helle Holst-Nielsen, Anna-Lena Rolof Rundberg, Anna-Karin Stahre, Lena Sundvall, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Thierry-Carstensen, Lia Vinitskaia, Micaela Zyskind, Lina Vikterlöf och Katarina Nilsson arbetar. Har du frågor om uppföljningsrapportering? Ring eller skicka e-post till kontoret där Ulla Karnbrant Reis arbetar. E-post: ulla@bfa.se Vill du bli medlem? Medlem i föreningen blir du genom att sätta in 425 kronor på pg: 42 04 45-9. Styrelsen Eva Jonasson-Melin, Ordförande, tel: 070-620 40 20 Stefan Landelius, 1:e viceordförande, tel: 070-987 35 89 Anna Söderström 2:e viceordförande, tel: 0730-80 80 12 Johan Persson Kassör, tel: 072-212 81 84 Erna Lagerfors Ledamot, tel: 070-964 56 69 Francisca Herodes Ledamot, tel: 076-946 64 54 Sven-Åke Kvaldén Ledamot, tel: 070-108 11 12 Lena Österlin Ledamot, tel: 0733-61 13 35 Staffan Törnqvist, Suppleant, tel: 0768-44 12 44 Anna-Karin Vater, Suppleant, tel: 0704-86 84 31 Har du frågor till styrelsen? Om du har frågor eller funderingar som du vill att styrelsen ska ta upp, kontakta någon av ledamöterna/suppleanterna eller skicka e-post till info@bfa.se Fadderbarnsverksamheten Föreningen har en omfattande fadderbarnsverksamhet i Bolivia, Burma, Burundi, Kongo Kinshasa, Kenya, Indien, Nepal, Polen, Sri Lanka, och Vietnam. Fadderbarnsverksamheten samordnas av Erna Lagerfors, tel: 070-964 56 69. Bidrag till fadderarbetet kan sättas in på plusgiro: 900272-6. Biståndsverksamheten Föreningen har biståndsprojekt i Bolivia, Indien, Kongo, Namibia och Sri Lanka. Biståndsverksamheten samordnas av Sven-Åke Kvaldén, tel: 070-108 11 12 Bidrag till biståndsarbetet kan sättas in på plusgiro: 900272-6. Redaktionen Ansvarig utgivare: Eva Jonasson-Melin Redaktör: Christina Zaar Redaktion: Ulla Karnbrant Reis, Anna-Karin Stahre, Ann-Charlotte Särnbratt, Christina Zaar och Malin Malmén Gordon Grafisk formgivning: Malin Malmén Gordon Tryckeri: Tabergs tryckeri AB Tidningen Barnen Framför Allt utkommer med fyra nummer per år. Vill du skriva en artikel i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Vill du/ni annonsera i tidningen? Skicka e-post till redaktion@bfa.se Omslagsfotot Barnhemmet Virgen de Fatima Foto: Flora Trast 2 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Eva har ordet Innehåll 2-3 2014 AdoptionsNytt 4 Barn söker föräldrar 5 Vilken fantastisk somarträff 6 Bolivia mitt andra hem 10 Hej min kära fosterfamilj! 14 Stora ögonblick som adoptivförälder 16 Adopterade berättar... 19 Möten som berikar 20 ett kallare sverige Nu är sommaren slut, kylan och mörkret smyger sig på. Då kan vi kura ihop oss i soffan och tänka tillbaka på allt trevligt som hänt under sommaren. För BFA:s medlemmar är sommarträffen den stora händelsen. Längre fram i tidningen kan ni läsa ett reportage om årets träff. Jag har många gånger i den här spalten skrivit om hur viktigt det är att stanna som medlem i BFA när adoptionsprocessen är klar. Genom föreningens medlemsverksamhet får föräldrar, barn, släkt och vänner möjlighet att dela erfarenheter och knyta livslånga vänskapsband. När man efter en lång process fått hem sitt barn vill man bara fokusera på barnet. Att i det läget tänka på det som kan vara bra någon gång i framtiden ter sig inte som det mest angelägna. Men jag tror att det är viktigt att vara medveten redan från början om de särskilda behov som en adoptivfamilj har. Adoptivbarn i Sverige är en mycket liten grupp. Som enskilt barn eller förälder hamnar man i många situationer där man är ensam och har svårt att göra sig gällande. Min personliga uppfattning är också att Sverige, genom bl. a. Sverigedemokraternas framgång har blivit ett kallare land. Som adoptivförälder, blir jag rädd för den politik som SD står för och som nu fått nästan tretton procent av rösterna i riksdagsvalet. Partiet har tidigare tagit ställning mot internationella adoptioner och hade i sitt familjepolitiska program 2010 krav på att adoptionsstödet slopas och att delar av detta istället används till insatser i syfte att ge föräldralösa barn i utlandet en möjlighet att växa upp i sitt eget land eller kulturella närområde. Inläggen från företrädare för partiet och sympatisörer på nätet är för mig en skrämmande läsning. Att avfärda SD och deras väljare med att de bara är rasister på marginalen är helt fel väg att gå om man starkt ogillar partiets politik. Min bestämda uppfattning är, att vi måste ta debatten. Åsikterna om att internationell adoption ska begränsas och att barnen ska växa upp i sitt eget land måste sättas ifråga. BFA har alltid haft uppfattningen att barn så långt det är möjligt ska växa upp i en familj i sitt eget land. Men internationella adoptioner handlar inte om dessa barn, utan om barnen vars alternativ är att växa upp på gatan eller på en institution. Psykologhjälp 22 Vill du bli projektfadder 24 Fadderpengen ger välstånd 26 Presentation Marie Jonsson 29 Brådskande apell 30 Barnen Framför Allt, BFA, är en ideell organisation för adoption, fadderskap och bistånd. Adoptionsdelen (BFA-A) är auktoriserad att arbeta med adoptioner från Bolivia, Bulgarien, Kenya, Indien, Litauen, Polen, Ryssland, Slovakien, Thailand, Tjeckien, Taiwan och Ungern. Biståndsdelen arbetar för att hjälpa barn i de länder föreningen har kontakt med. Medel för biståndet kommer bland annat från medlemsavgifterna som oavkortat går till bistånd, men även donationer och hjälpinsamlingar ger intäkter till biståndsverksamheten. Det är viktigt att sprida kunskap om internationella adoptioner. Där har vi adoptionsorganisationer med våra medlemmar ett stort ansvar. Gör din röst hörd genom att vara medlem i BFA! Eva Jonasson-Melin, ordförande Adoptioner Bistånd Fadderskap Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 3
AdoptionsNytt Här kan du läsa om våra adoptionsländer. För senaste nytt kontakta BFA:s kontor eller besök www.bfa.se Bolivia Vi väntar på förnyat avtal med Bolivia. Innan det är klart kan vi inte skicka nya ansökningar till landet. Bulgarien Väntetiderna tills man blir matchad med ett barn i Bulgarien har ökat och den senaste informationen vi har fått är enligt följande: Barn upp till 3 år ca 3-4 år. Barn mellan 3-5 år ca 2-3 år. Barn mellan 5-7 år ca 2 år. Barn 7-9 år ca 1 år. Barn från 9 år och äldre mellan 2-6 månader. Är man intresserad av ett barn med särskilda behov förkortas väntetiderna. Under år 2013 kom sju barn till sju familjer. Under 2014 har två familjer kommit hem med sina barn. Ytterligare en familj är matchad med ett barn. Väntetid i Sverige: ingen. Medgivandekrav: 0-36 månader. Önskar man ett barn mellan 0-3 år, måste man kunna förnya sitt medgivande på grund av de långa väntetiderna i landet. Indien Sedan februari 2012 ska familjens ansökan registreras i CARAs databas. Databasen är öppen för registrering av ansökningar från familjer som är öppna för barn med särskilda behov. Intresserade familjer kan kontakta Katarina Nilsson, katarina.nilsson@bfa.se NRI (Non Resident Indian), OCI (Overseas Citizen of India) och PIO (Person of Indian Origin) prioriteras före de s.k. helt utländska familjerna. Fortfarande räknas de dock som internationella adoptioner. Kravet på äktenskapets längd är två år. Ansökan från NRI-familjer och OCI-familjer kan registreras även för barn utan särskilda behov. Eftersom adoptionsprocessen fortfarande är relativt ny kan vi i dagsläget inte säga hur lång väntetiden blir. Därför är det endast pilotfamiljer som startas för Indien. En familj som registrerats enligt de nya riktlinjerna har hittills anlänt med sitt barn till Sverige. Ytterligare tre familjer har fått barnbesked. Åtta familjer är registrerade. Kenya Väntetid i landet på barnbesked: ca 7-8 mån. Väntetid i Sverige: Ingen. Vistelsetid: ca nio till tolv månader. Sex familjer befinner sig i landet. En familj väntar på barnbesked. Litauen Väntetiden i landet: ca 12-24 mån. Väntetid i Sverige: Ca 12-18 mån. Elva barn anlände under 2013. Fem familjer har hittills i år anlänt med sina barn. Tre familjer har fått officiellt barnbesked. Fyra familjer är matchade med barn. Polen Väntetiden i landet: 12-24 mån. Varierar beroende på hur högt medgivande familjen har och vilka förutsättningar man har att passa in på flera adoptionsmyndigheter i Polen. Ca 18-24 månaders väntetid i Sverige. 17 barn anlände till 13 familjer 2013. Åtta barn till åtta familjer har anlänt 2014. Medgivandekrav: 0-24 mån. Ryssland Vårt samarbete med Ryssland ligger på is tills vidare. En familj har kommit hem i år. Vi har inga pågående ärenden i Ryssland. Slovakien Det är stop i landet och det är därmed inte möjligt att skicka in anökan. Taiwan Väntetiden i utlandet är ca 6-18 månader. Väntetid i registret i Sverige: 24-36 månader för barn 0-3 år, kortare väntetid för barn över 3 år. Ingen väntetid för barn över 5 år. 15 barn kom hem 2013. 18 familjer har kommit hem i år med 22 barn. Thailand Under 2014 får Barnen Framför Allt-Adoptioner skicka nio ansökningar till landet. Kvoten är fylld. Vi har under våren flyttat över ansökningar från FFIA till oss då de kommer att avveckla sin adoptionsverksamhet under 2014. Vi har också ansökt om att få starta ett samarbete med Röda Korsets barnhem i Bangkok som FFIA haft ett samarbete med. BFA-A besökte dem under mars månad. Röda Korsets styrelse har godkänt oss och vi inväntar godkännande från adoptionsmyndigheten för att få börja arbeta där. Vi återkommer med mer information kring Röda Korset på vår hemsida. Familjer och ensamstående som är öppna för barn med särskilda behov kan skicka sin ansökan utanför kvoten. Det gäller främst hiv-positiva barn, barn med hjärtproblem, hepatit B, talassemi, hörsel- och synskador. Detta gäller även syskongrupper och barn över 4 år. Har ni frågor kring detta kontakta Anna-Karin på kontoret. Väntetid i landet: ca 2-3 år. Medgivandekrav: 0-24 mån. Två barn har anlänt 2014. Tre familjer har barnbesked Tjeckien Väntetiden i Sverige är ca 24 mån. Medgivandekrav är lägst 0-24 mån, men då barnen som kommer från Tjeckien är mellan två och fyra år, önskar man ansökningar med högre medgivande samt ansökningar från familjer som kan tänka sig barn med särskilda behov. Väntetiden i utlandet är 10-18 mån. Längre väntetid för låga medgivanden. 17 barn anlände 2013. Fem barn har anlänt 2014. Åtta familjer har barnbesked. Ungern Lägsta medgivandeålder: 3 år, ett barn eller syskonpar. Sju barn till sex familjer anlände under 2013. Barnen har varit mellan 2-7 år. Väntetid i Sverige: mellan 12-18 månader. Vi söker framför allt familjer som kan tänka sig barn i åldern 5-7 år. För syskonpar behövs högre medgivandeålder. I år har fem familjer kommit hem med sina barn hittills, en familj befinner sig i Ungern och väntas komma hem i mitten av oktober. Utöver dessa familjer har fem familjer handlingar i landet. Väntetid i utlandet: 12-18 mån. För vissa tidigare FFIAfamiljer är väntetiden 24 månader. Vistelsetiden i landet beräknas vara ca 6 veckor. Vi håller på att starta fem nya familjer. Fem familjer har kommit hem. En familj är i Ungern. Tre familjer planerar resor i september-oktober. text: kontoret 4 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Barn söker föräldrar Våra utlandskontakter ber oss ibland att söka efter familjer till barn som är i behov av en familj. Här berättar vi kortfattat om vilka barn det är som vi för närvarande söker familjer till. Bulgarien Det finns många äldre, friska barn tillgängliga för adoption, barn mellan 9-15 år. Hör av er till Helle för mer information. Bulgariska myndigheten sammanställer listor över barn med speciella behov som söker föräldrar, som alla länder som samarbetar med Bulgarien får ta del av. Barnen på dessa listor har under det senaste året fått allt svårare diagnoser och det är svårt att hitta familjer till dem. Våra kontaktpersoner i Bulgarien har informerat oss om att det finns många familjer, även från andra länder, som vill ansöka om barn med lättare speciella behov. De familjer som är intresserade av dessa barn skickar nu sina ansökningar direkt till Bulgarien och i ansökningshandlingarna fyller de i vilka speciella behov de kan tänka sig och matchas därefter med ett barn. Detta innebär att barn med lättare speciella behov numera inte kommer ut på listan som skickas ut av myndigheten utan de matchas direkt med intresserade familjer. Väntetiden varierar beroende på graden av speciella behov och det finns fortfarande väldigt många barn ifrån Bulgarien som söker föräldrar. Finns det familjer som är intresserade av att ställa sig på Bulgariens ordinarie väntelista och ansöka om ett barn med speciella behov är ni välkomna att kontakta Helle. Kontakta Helle för mer information: E-post: helle@bfa.se Polen Pojke född 2005. Pojken behöver en familj som kan ge honom trygghet och fortsatt utveckling och utbildning. Pojken behöver en stabil tillvaro, tålamod och trygghet. Syskonpar. Flicka född 2008 och pojke född 2006. Barnen behöver en familj som kan hjälpa flickan med hennes blodsjukdom, som inte utgör något handikapp, men kräver regelbunden läkarkontroll samt att hjälpa pojken växa sig starkare och stimuleras. Taiwan Syskonpar pojke född 2003, flicka född 2005. Inga kända hälsoproblem. OBS! Kan adopteras var för sig om ingen familj hittas som kan ta emot båda. Vi hoppas dock kunna hitta en familj som vill adoptera båda syskonen. Syskonpar pojkar födda 2005 och 2009. Båda pojkarna har Polydactyly, d v s extra fingrar på händerna och har opererats. Pojkarna behöver komma till en eller två familjer som kan stötta och uppmuntra dem, hjälpa dem att reglera sina känslor, och ge tid, tålamod och kärlek. Pojke född 2005: Pojken har en synnedsättning och använder glasögon. Medicinerar mot astma. Uppges ha koncentrationssvårigheter och viss födoämnesallergi. Har opererat bort extra fingrar och får nu sjukgymnastik för att förbättra sin finmotorik. Pojke född 2009: Pojken uppges ha god hälsa. Har opererats och tagit bort extra finger men det kommer eventuellt att krävas ytterligare någon operation. Han har också atopiskt eksem. Utvecklingsmässigt bedöms han som något försenad gällande språk och inlärning men får extra träning och har gjort framsteg. OBS! Kan adopteras var för sig om ingen familj hittas som kan ta emot båda. Vi hoppas dock kunna hitta en familj som vill adoptera båda syskonen. Syskonpar pojkar födda 2006 och 2007. Pojke född 2006: bärare av hepatit B, misstänkt scolios, symptom på ADHD, misstänkt mild utvecklingsstörning. Fin utveckling på senare tid. Pojke född 2007: bärare av hepatit B, närsynt, möjlig kryptorkism (testikeln ej vandrat ner till pungen), misstänkt mild utvecklingsstörning. Fin utveckling på senare tid. OBS! Kan adopteras var för sig om ingen familj hittas som kan ta emot båda. Vi hoppas dock kunna hitta en familj som vill adoptera båda syskonen. Pojke född 2005. God fysisk hälsa, diagnostiserad med mild utvecklingsstörning och ADHD. Pojke född 2004. Mild utvecklingsstörning, epilepsi. Pojken behöver en stabil och kärleksfull familj. Pojke född 2005. Pojke utan kända hälsoproblem, uppväxt i fosterfamilj. Pojken behöver en stabil och kärleksfull familj. Pojke född 2005. Pojke med god hälsa. Pojken behöver en stabil och kärleksfull familj. Pojke född 2004. Pojke med god hälsa. Viss uppföljning kan behövas av hans något låga blodvärden. Pojken behöver få stimulans och trygghet i en kärleksfull familj. Kontakta Lina eller Anna-Lena för mer information: E-post: lina@bfa.se E-post: anna-lena@bfa.se text: kontoret Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 5
Så här fin blev Wilma efter ansiktsmålningen på BFA:s sommarträff Foto: katarina nilsson 6 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Vilken fantastisk sommarträff! Under helgen 27-29 juni var det återigen dags för BFA:s årliga och härliga sommarträff. För andra året i rad samlades vi i Vrigstad i Småland, familjer, styrelse, personal och utlandsgäster. En helg att minnas! text: lina vikerlöf foto: bfa-a På fredagseftermiddagen droppade gästerna in allt eftersom, och alla fick smaka på den traditionella småländska ostkakan. Vädret växlade kraftigt, sol, regn och åska. Hoppborgen var populär för de små besökarna, men som tur var fanns det gott om plats för umgänge även inomhus när regnet stod som spön i backen. Under eftermiddagen höll personal från BFA i en träff för familjer som väntar på att få adoptera och/eller familjer som var på sommarträffen för första gången. Här fanns utrymme att ställa frågor, utbyta erfarenheter och lära känna andra i liknande situation. På kvällen samlades alla i idrottshallen för sommarträffens invigning. Invigningen var en vacker ceremoni till musik som symboliserade hur vi i BFA knyter band, inte klipper dem. Därefter presenterade ordförande Eva Jonasson-Melin BFA s personal, styrelse och utlandsgäster. I år var gäster från Ungern, Ryssland och Tjeckien inbjudna. föredrag rollen som röst På lördagen höll Christian Hedlund sitt föredrag Rollen som röst. Christian, född 1984, är adopterad från Indien via BFA. Han är röstakrobat, programledare och podcast-producent. Han berättade i detta föredrag om sitt jobb och hur han gör sina olika röster, och hur detta hänger ihop med hans bakgrund som adopterad från Indien. Föredraget var mycket uppskattat av såväl vuxna som barn. bfa:s biståndsprojekt Den planerade ponnyridningen ställdes in på grund av skyfall och åskoväder, istället erbjöds barnen att få ansiktsmålningar. Senare på lördagen var det ank-race i ån, ett uppskattat inslag som inte bara var spännande utan också drog in pengar till BFA:s biståndsverksamhet. Under hela helgen fanns också BFA s biståndsbutik på plats med mängder av fina varor från Här är Rysslands-familjerna samlade. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 7
världens alla hörn. Här kunde man även köpa lotter och vinna fina priser. Sammanlagt drog butiken och lotterierna in över 16 000 kr. Tack till alla som bidrog! De insamlade pengarna går till Thanh Ba-projektet i Vietnam, ett center för funktionshindrade barn och ungdomar. internationella adoptioner i framtiden Under lördagen höll BFA:s ordförande Eva Jonasson Melin och verksamhetschef Maria Berg ett seminarium med tema Internationella adoptioner i framtiden. Här pratade de om de utmaningar som BFA möter i och med att de internationella adoptionerna minskar. möte med utlandsgäster Senare under lördagseftermiddagen fanns tillfälle för familjer att träffa sina utlandsgäster. Det är alltid uppskattat hos såväl familjer som utlandsgäster att få chans att träffas och prata. För utlandsgästerna är det oerhört betydelsefullt att få se hur bra barnen har det och hur fint de utvecklas i sin adoptivfamilj. Många av barnen fick ta emot små gåvor från sitt land som de sedan stolta visade upp för sina föräldrar. trollkarl och avtackningar Till middag bjöds det på italiensk buffé och taco-buffé, och därefter förflyttade sig alla till idrottshallen. Nu var det dags för underhållning för barnen! Barnen flyttade ner på golvet och roades i nästan en timme av en fantastisk trollkarl som fick alla att kikna av skratt. Sedan fick barnen glass, och Eva Jonasson- Melin tog ordet. Margaretha Wiholm avtackades efter trogen tjänst i BFA:s styrelse och biståndsgrupp. Hon kommer dock att fortsätta sitt arbete i biståndsgruppen, men avslutade sitt styrelseuppdrag. engagerade familjer De engagerade familjer som i många år hållit i planeringen och genomförandet av BFA:s sommarträffar blev också avtackade, då de meddelat att detta var deras sista år som anordnare av sommarträffen. De har gjort ett fantastiskt jobb och vi hoppas nu att nya, engagerade familjer övertar stafettpinnen så att vi får chans att uppleva fler sommarträffar. Sommarträffen är en kärna i BFA:s verksamhet. Här får vi alla chans att lära känna varandra, dela erfarenheter, se barnen knyta kontakter och finna sammanhang. Och för oss som personal, och för våra utlandsgäster, är det en fröjd att få chansen att se hur det gick. Sommarträffen är en kärna i BFA:s verksamhet. Här får vi chans att lära känna varandra. Här är Tjeckien-familjerna samlade på årets sommarträff. 8 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Glada utlandsgäster med BFA:s personal. Tack alla som var där! Vi ses väl nästa år igen? Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 9
Fyra flickor äter mellanmål på Virgen de Fatima. Bolivia mitt andra hem Idén om att resa till Sydamerika fick jag julen 2012. Jag skulle ta studenten till våren, men visste inte riktigt vad jag ville göra sedan. Jag har alltid drömt om att volontärarbeta, men att åka via en organisation är väldigt dyrt. Min mamma kom på att BFA har Bolivia som adoptionsland och föreslog att jag skulle ta kontakt med dem. Jag gjorde det och de bad mig skriva ett brev till deras kontaktperson Vicky (Virginia Uribe Herbas) i Bolivia och berätta om mig själv. text och foto: flora trast 10 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Jag och Vicky hade mejlkontakt under några månader och i juni träffade jag henne på BFA:s årliga sommarträff. Hon hade hittat en familj där jag kunde bo. Pappan jobbade i en annan stad och mamman och äldsta dottern bodde för tillfället i Spanien, så jag skulle bo med deras yngsta dotter Nathalie som är 24 år. Vicky frågade om det kändes okej. Jag svarade att det lät bra och några veckor senare bokade jag flygbiljetter till Bolivia. Hola Flora! Bienvenida a Bolivia! Nathalie ger mig en kram. Jag har precis landat i den ena av Bolivias två huvudstäder, La Paz, och här ska jag tillbringa tre månader med volontärarbete på barnhem. Lite vimmelkantig och med bultande hjärta följer jag med Nathalie till bilen. Flygplatsen ligger i grannstaden El Alto och det tar nästan 30 minuter att åka till Zona Sur i La Paz där jag ska bo. Under hela bilresan, fast det är nästan kolsvart ute, sitter jag som klistrad vid fönstret. Staden ligger som i en canyon. Det man ser är en grop full av ljus. När vi kommer hem somnar jag direkt. Nuestra Señora de La Paz, eller bara La Paz, ligger i Anderna på nästan 4 000 meters höjd. Det är vanligt att man bli höjdsjuk. När jag vaknar har jag en hemsk huvudvärk och att bara resa sig ur sängen är jobbigt. Det finns inte så mycket man kan göra åt det förutom att dricka ett speciellt te, som är gjort på kokablad. barnhemmet virgen de fatima Senare på dagen kommer Vicky och berättar att jag först ska bekanta mig med staden och veckan efter ska jag få börja jobba. Den följande veckan blir omtumlande och full av nya intryck. Min första tanke är att allt är väldigt rent och organiserat på något sätt. Kollektivtrafiken består av minibussar, där man ropar när man vill gå av och av radiotaxis som kostar 10 kr. Man sätter också bestämd form på alla namn, så istället för att säga Flora, säger man La Flora, eller Florita. Jag fick även lära mig vilka områden som är säkra att vistas i och vilka områden som kan vara farliga. Mitt hus ligger i ett område som heter Achumani. Det är ett väldigt lugnt område. För att upprätthålla säkerheten, finns där både övervakningskameror och patrullerande poliser. Veckan därpå får jag äntligen börja jobba på barnhemmet Virgen de Fatima. Som jag har längtat! Jag blir väldigt förvånad när jag anländer första dagen. Det är väldigt rent överallt, det finns blommor, en trädgård, basketplan, ja, allt möjligt. Barnhemmet består av fem salas, alltså fem rum för barnen mellan 0-2,5 år och fem casitas, små hus där de lite äldre barnen bor. Jag jobbar bara på Virgen de Fatima på förmiddagen och tillbringar min tid med 2-åringarna. De är så söta allihop! Mina huvudsakliga sysslor är att leka med dem, då många är understimulerade, samt att hjälpa till med hälsoundersökningar och att mata dem. hjärtskärande berättelser Efter några veckor på Virgen de Fatima frågar Vicky om jag vill börja jobba på ett annat barnhem, Jose Soria, på eftermiddagarna. Jag tackar självklart ja. På Jose Soria är barnen lite äldre och årets projekt är att lära dem att simma. Vi är flera volontärer som jobbar, så varje dag tar vi minibussen till badhuset. Det är så härligt att se barnen så lyckliga när de får plaska runt i vattnet. Nu jobbar jag från 09.00-19.00 varje dag, förutom helgerna. Det är tufft och när jag kommer hem somnar jag oftast direkt, men det finns också dagar när jag känner mig nedstämd. Att få höra barnens egna berättelser om livet innan de kom till barnhemmet är oftast hjärtskärande, och jag får behärska mig flera gånger för att inte börja gråta. Nuestra Señora de La Paz, eller bara La Paz, ligger i Anderna på nästan 4 000 meters höjd. Det är vanligt att man bli höjdsjuk. Det finns inte så mycket man kan göra åt det förutom att dricka ett speciellt te, som är gjort på kokablad. Jag vill så innerligt hjälpa alla barn och vill att de ska adopteras till nya familjer, men jag vet att det inte går. De flesta av de här barnen ska tillbaka till sina biologiska föräldrar, även om det kanske inte alltid är det bästa för barnen. Det är tur att jag har Nathalie, som jag kan prata med om precis vad som helst. Jag kunde inte ha bott på ett bättre ställe! the death road - dödens väg En dag, när jag kommer hem, berättar Nathalie att vi ska resa till Coroico, en liten stad som ligger några timmar från La Paz. För att komma dit måste man åka genom los Yungas, även känt som Dödens väg. Det är den farligaste vägen på jorden. Den går från 5 200 meters höjd till 1 500 meter. Jag blir lite rädd, men tänker att det är nog ingen fara om vi åker bil. Nathalie berättar då att vi inte alls ska åka bil, utan cykla! Jag frågar om hon har blivit helt galen, men samtidigt tycker jag att det ska bli spännande. Helgen därpå cyklar vi alltså till Coroico, en tur som tar nästan fem timmar. Det är en av de roligaste saker jag har gjort i mitt liv! Samma helg åker vi även till staden Copacabana, som ligger vid Titicacasjön. I slutet av oktober reser jag och Vicky till Santa Cruz. Innan resan var det många av mina bolivianska vänner som hade sagt: Santa Cruz no es ciudad, es pueblo, alltså Santa Cruz är ingen stad, det är en by. När vi anländer förstår jag vad de menar. Det ser ut som en stor by med få och låga byggnader. Vi besöker bland annat barnhemmen Don Bosco, San Lorenzo, La Esperanza och några till. Alla barnhemmen är otroligt välskötta. Det är också skönt med lite värme, efter den råa kylan i La Paz. Från Santa Cruz reser vi direkt till Sucre, där Nathalies pappa bor. Vi hinner tillbringa tre dagar i Sucre och gå på museum och på olika marknader, innan det är dags att fara tillbaka till La Paz. Nu är vi inne i november och jag har alltså bara drygt fyra veckor kvar innan jag ska resa hem. Tiden flyger verkligen fram. alla trodde jag var bolivian Något som jag inte förväntat mig, var att jag skulle smälta in så väl. Alla trodde att jag var bolivian. Jag kommer ihåg en gång när jag var på Virgen de Fatima och vakten kom fram till mig Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 11
och frågade, vilken skola jag gick på. Jag svarade, att jag inte kommer från Bolivia. Han tittade på mig en liten stund och sa: Jaha, du kommer från Ecuador. En annan gång, när jag tog taxi hem, frågade chauffören hur mycket jag brukade få betala, för han hade aldrig kört den sträckan förut. Men det roligaste var när jag var ute och handlade. I Bolivia registrerar de flesta familjer sitt efternamn i något slags datasystem och får sedan ett personligt fakturanummer. Om de anger numret när de handlar så betalar de lägre skatt. Nathalie hade gett mig deras nummer och varje gång jag handlade, använde jag numret. Då fick de upp Nathalies efternamn och hennes adress på datorn och det kändes verkligen som om jag var bolivian på riktigt. Alla trodde ju att det var mitt efternamn och min adress och ingen ifrågasatte det, som de alltid gjorde med mina europeiska volontärkompisar, när de handlade. Det var riktigt skönt att få smälta in och Bolivia är inte ens mitt födelseland! tiden flyger fram Den sista månaden jobbar jag så mycket jag kan. Jag vill verkligen ge mitt allt till barnen nu när jag har så lite tid kvar. Vi slutför badhusprojektet på Jose Soria och anordnar en välgörenhetsfest för att samla in pengar samt agerar servitriser när de äldsta barnen på Virgen de Fatima har skolavslutning. De sista dagarna innan jag åker, blir jag hembjuden till en kvinna som jobbar på ett av barnhemmen. Hon bor enkelt med sin familj, sin man, syster och två barn i centrala La Paz. Jag har aldrig känt mig så välkommen som jag gjorde hos henne. Hennes lilla dotter var så stolt över att få visa mig sina leksaker och frågade gång på gång om jag inte kunde stanna. Hon sa, att jag kunde få sova i hennes säng med henne och hennes lillebror. Den här familjen har bara träffat mig två gånger och de ser mig redan som en familjemedlem. När jag åkte hem därifrån grät jag. boliva har blivit mitt andra hem Dagen då jag ska åka hem kommer alltför snabbt. Vi står på flygplatsen och jag bara gråter. Hur mycket jag än försöker, kan jag inte sluta. Det känns så hemskt att lämna La Paz, som har blivit mitt hem, mina nya vänner, alla barn på barnhemmen och Nathalie, som har blivit som en syster. När jag passerar migrationen vill de ta ett foto på mig, som de gör på alla som lämnar landet. Nu finns det alltså ett rödgråtet foto på mig hos den bolivianska migrationen. Det har gått några veckor sedan jag kom hem och jag börjar sakta komma in i min normala vardag igen, men varje dag tänker jag på alla roliga och svåra stunder, för allt var inte en dans på rosor, och längtar tillbaka. Det fanns en liten flicka på ett av barnhemmen som stal mitt hjärta direkt och jag tänker på henne dagligen och undrar vad som kommer att hända med henne och alla de andra barnen. Jag känner också att min resa inte riktigt är avslutad. Jag hann inte se och göra allt som jag ville och därför har jag redan köpt nya flygbiljetter till La Paz för att stanna i tre månader. Det kanske låter konstigt, men Bolivia har blivit mitt andra hem. Staden La Paz senaste storsatsning är linbanan Mi Telefernico. Den öppnade i april 2014 och tanken är att den ska gå runt hela staden. 12 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Barnhemmet Virgen de Fatima firar jubileum och det bjuds på både dans och tårta. författarens namn: Jag heter Flora Trast. ålder: Jag är nitton år och är född i Kolkata. adoption Jag adopterades till Sverige via BFA när jag var fem månader gammal. fakta om bolivia Folkmängd: 9,4 miljoner invånare. Huvudstad: Formellt är Sucre (200 000 invånare) huvudstad, men regeringen har sitt administrativa säte i La Paz (800 000 invånare). Språk: Spanska, Quechua och Aymara. Flera mindre indianspråk och dialekter har överlevt till exempel tupi-guarani, mataco och Guarayo. Flora Trast Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 13
Hej min kära fosterfamilj! Tack så mycket för den fina födelsedagspresenten! Jag blev jätteglad och tycker särskilt mycket om målarböckerna. Att måla älskar jag och jag tycker att jag kan måla jättefint. Särskilt på väggen, bordet och golvet, men papper går också bra om jag måste. Tyvärr fixade mamma en sorts svamp som kan ta bort alla de fina teckningarna på olämpliga platser. Hon säger att man bara får måla på papper men det är ju tråkigt. text petra falkevall foto: markus och kristofer falkevall I alla fall så kommer här en liten höst- och julhälsning från mig, mamma och pappa. Vi har haft en jättefin sommar och tiden flyger bara iväg. Jag har vuxit en hel del under sommaren och jag började att, som mamma säger, «hitta mig själv». Mamma tycker inte om ordet «trotsålder» utan tycker att «hitta mig själv» passar mycket bättre och det tycker jag med! under sommaren badade jag jättemycket. Jag testade allt som man kunde bada i: Havet, sjön, simhallen, badkaret, den lilla poolen på vår uteplats och så vattenpölar såklart! Vi var mycket ute i skogen och vi har plockat mycket bär. Lingon är min stora favorit och jag gjorde med mammas hjälp både saft och sylt av dem. Men jag tycker också om blåbär, hallon och vinbär. Varje dag gick vi och plockade bär och jag brukade se ut som ett blåbär runt munnen. Jag känner till skillnaden mellan de olika bären och jag vet var de bästa bären växer! Daniel gillar att bada och trivs bra i simbassängen. jag hittar också bra i skogen bakom huset. Jag kan klättra som en ekorre och hitta stigar överallt, men det behöver jag inte. Jag känner igen många djur och några träd och vet vad de heter. Jag kan adressen till vår bostad och namnen på alla som bor med mig, både mamma och pappa och marsvinen. Färgerna kan jag också, förresten och jag kan klä på mig själv. När jag är klar ser jag alltid fin ut, tycker jag. Tröja och byxor sitter kanske bakfram eller lite snett, men jag har gjort det själv och därför är jag fin! Jag älskar att göra saker själv. språket går också jättebra. Jag sjunger hela dagen och vill inte vara tyst. På svenska använder jag nu ibland meningar med upp till sex ord och jag kommenterar allt. Jag har börjat böja substantiv och verb och kan räkna lite grand också. En gång när jag åkte bil med pappa och vi åkte förbi en hästhage sa jag: «Titta pappa, två hästarna! Det var också två hästar i hagen. Tyska kan jag i alla fall några ord, men förstår en hel del. Jo, jag kan en mening på tyska! Här är Daniel med pappa Kristofer och mamma Petra Falkevall. 14 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Oma, Ich wünsche mir einen Traktor, som betyder «mormor, jag önskar mig en traktor». Den meningen har jag tränat en hel eftermiddag med mamma. Vi träffade nämligen en av mammas och pappas kompisar och jag fick åka traktor igen. Då visste jag vad jag ville ha av mormor på min födelsedag! Och mormor kan ju bara tyska. den 30 september började jag på dagis. Det är ett litet dagis med bara 25-30 barn. Jag stormtrivs där. Vi är 9 barn och 2-3 fröknar i min grupp. Jag är där 15 timmar i veckan och det tycker mina föräldrar är lagom. Andra dagen som jag var på dagis bjöd en liten flicka som heter Ellen mig hem till sig och gav mig en puss. Och efter en vecka på dagis tröstade jag en av de andra killarna när han blev ledsen och längtade efter sin mamma. Min mamma och pappa har lovat att jag får bjuda hem kompisar när jag vill. Det tyckte jag var snällt av dem. men jag är också snäll. Mina föräldrar är helt fascinerade över hur kärleksfull jag är mot yngre barn. De tycker så mycket om att se mina reaktioner, mitt kärleksfulla uppträdande och även min envishet. Jag menar, om man heter Siri då är man Siri. (Siri är en liten bebis som jag pratar om ofta, kanske är jag lite kär i henne.) När Siris mamma, som är kompis med min mamma och pappa, sade att Siri var en bebis, då protesterade jag högljutt. Det är ingen bebis!!! Det är Siri!!! jag vet vad jag vill och visar det tydligt. Ibland passar det inte riktigt ihop med vad mamma och pappa vill. Tyvärr har de ofta rätt, men det är ok. De är ju lite äldre än jag. Det som jag tycker om är att jag får testa många saker själv. Det som jag inte tycker om är när jag märker att de har rätt. Om jag till exempel bestämmer mig för att inte sitta i min stol i bilen, blir det promenad i stället eller ännu värre att vi stannar hemma. Då brukar jag oftast ändra mig och vill sitta i min bilstol i alla fall. Mamma är verkligen bra på att välja sina strider med mig. Mina föräldrar tar också ofta kort av mig. Jag får väl kolla alla kort som ska följa med brevet till er, så att jag vet vilka kort de skickar. det fungerar fortfarande bra med marsvinen. Jag visar inga tecken på att vara allergisk mot dem och det är vi väldigt glada över. Det enda som är nytt angående marsvinen är att jag har fått två egna marsvin. De bor ihop med mammas marsvin. Det är två honor. Jag gav en av dem namnet Maria. Den andra heter Tabea. Det namnet valde mamma. Jag tycker att de är så fina och jag längtar efter att få klappa dem, men båda är så blyga. Men en av mammas honor får jag klappa. vi har börjat mata fåglarna framför fönstret. Jag känner igen blåmes, talgoxe, skata, hackspett och sparv. Dem kan jag inte heller klappa. Men på väg till dagis träffade vi två av mina rådjur. Och om vi börjar mata dem tidigt, då får jag säkert klappa rådjur. Det har jag bestämt! Visste ni att jag kan vara lite envis? Det måste ju finnas något djur i närheten som man kan klappa. Jag ger inte upp. helgen innan jag började på dagis var mamma på något som heter Klädbytardagen. Jag var lite rädd. Varför ska man ge bort kläderna när man precis har lärt sig att man behöver kläder? Det tog några dagar innan jag vågade berätta att jag var rädd. Jag har ibland lite svårt att berätta saker. I alla fall hade vi en strålande idé. Att man behöver kläder visste jag ju. Att några av dem har blivit för små, visste mamma. Jag ville inte att kläderna ska vara för små. Men någonstans finns det barn som kläderna passar perfekt på. Varför ska vi inte be för de barnen att de lär känna Jesus och att Jesus får bo i barnens hjärta? Det ville jag. Så vi packade en kartong med de för små kläderna och bad för barnen och sen åkte vi tillsammans och lämnade in kläderna. och när den stora dagen var då åkte mamma och letade efter vinterkläder åt mig. Jag fick en pyjamas med en fotboll på och en med en traktor, jag fick tröjor med gitarr, moped och massor av andra saker som jag brukar gilla. Mamma hittade byxor och skor och till sist det bästa av allt: Hon hittade en tomtedräkt som passar mig! Jag ville ju ha många tomtar i december. Men innan dess skulle jag fylla år, sa mamma och pappa hela tiden. och det blev en fantastisk födelsedag! Mamma, pappa och dagisfröken försökte förklara vad födelsedagen egentligen är. Men riktigt hade jag inte begripit det. Tre dagar innan jag fyllde år började jag sjunga «Ja, må han leva». Att det var mamma och pappa som skulle sjunga begrep jag först på morgonen på min födelsedag. För då kom mina föräldrar med tre ljus och en present till min säng och väckte mig. Jag fick stora och lysande ögon, säger de. Och när jag gick upp, upptäckte jag att det fanns ett presentbord i vardagsrummet. Mamma fixade det på natten efter jag hade somnat. Hon hade till och med bakat en traktortårta. Många fina presenter blev det. Musik, målarböcker och sångmikrofoner från er, en elektrisk tandborste, verktygslåda, pussel och en traktor så klart från mormor. På eftermiddagen kom farmor och hälsade på och det var en jättebra dag. dagen efter var det första advent. Vi tände adventsljus och stjärnorna som vi hängt upp i fönstret. Mamma ställde äntligen fram kakburken! Jag hade ju bakat och pyntat hemma och hjälpt till mycket så att det blev fint på första advent. Och när vi tänder det fjärde ljuset då är det snart jul. Då fyller Jesus år. Nu när jag vet vad födelsedag är, blir julen en dag som jag längtar efter. Hoppas, hoppas att tiden går snabbt. Varmaste hälsningar, Daniel Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 15
Stora ögonblick som adoptivförälder På en parkeringsplats utanför ett köpcenter i Kaunas, Litauen möttes fyra biologiska syskon som bor i Sverige, Italien och Litauen. Storebroderns känslor var stora när han hade sina tre småsyskon hoppandes runt sig. Mäktigt. Och runt omkring dessa lyckliga barn, tre föräldrapar med tårar i ögonen. text och foto: camilla rolandson johansson Några dagar innan jul 2004 ringde BFA-A till oss med ett glatt besked om att en son på 18 månader väntade på oss i Litauen. Det var vår äldste son Nils. I hans papper noterade vi att det fanns två äldre syskon, en flicka och en pojke, som var placerade i fosterhem. Någon vecka innan vi åkte på vår första resa till Litauen kom ett mail om att det också fanns en lillebror på det barnhem, Lopselis, där Nils bodde. I domstolen fick vi frågan om vi var intresserade av att adoptera även lillebror och det var vi. Vi hade så gärna tagit hand om honom på stående fot, men tyvärr var han inte klar för adoption. Under vår första dag i Litauen fick vi givetvis träffa Nils, men vi fick även möjlighet att hälsa på lillebror, en glad, rund och go 8-månaders bebis som fullständigt greppade tag om våra hjärtan. i hopp om att hålla kontakten På vår hämtresa i maj frågade vår tolk, Asta, om vi ville träffa de äldre syskonen i deras fosterfamilj. Naturligtvis ville vi det! Det var, vad vi vet, första gången de tre syskonen träffades. Det var rörande att se hur storebrodern, som bara var 4,5 år, lade armen om sin lillebror när de byggde lego. Den treåriga storasystern var lite mer avvaktande och iakttog på lite avstånd. Vi undrade mycket vad som skulle hända med syskonen som inte var ute för adoption. Det var hjärtskärande att veta att de kanske skulle ställas på gatan när de blev 18 år. Vi lämnade vår adress till fosterföräldrarna i hopp om att kunna hålla kontakten. Vi ser fyra lyckliga syskon tillsammans. Här är August, Linas, Nils och Agne. 16 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Tre glada killar med ögon som glittrar. Storebror Linas hållar om sina yngre bröder August och Nils. en lång väntan på lillebror Sista dagen i Litauen fick vi åter möta lillebror för att säga farväl. Det var första gången Nils träffade sin lillebror och han tyckte inte om att få konkurrens om uppmärksamheten. Det var svårt att lämna lillebror, att inte veta om vi någonsin skulle träffa honom igen och att inte veta hur det skulle gå för honom. Det var inte givet att han skulle få växa upp med sin bror. Det blev en lång väntan på att lillebror skulle bli klar för adoption. Under tiden hade Asta fått reda på att systern skulle adopteras inom Litauen. Vi blev glada för att hon fått föräldrar men insåg att vi nu skulle tappa kontakten med henne. Hur skulle det gå för storebrodern? Syskonen stod varandra mycket nära. Vi fick reda på att innan vi skulle få förfrågan, skulle det letas inhemska adoptivföräldrar i ett halvår. I mars 2007 kom till sist förfrågan om vi ville adoptera lillebror August. är stor då den italienska familjen bara talar italienska (tack och lov för Google translate!) och den litauiska talar lite engelska. Men alla vill vi samma sak - hålla kontakten tills syskonen är stora nog att klara det själva. alla syskon möts När Nils fyllde tre år på midsommaren, fick han den bästa födelsedagspresenten. Det kom ett brev från storasysterns adoptivmamma. Hon ville ha kontakt! Vi bestämde att vi skulle ses i augusti när vi skulle adoptera August. I vår lägenhet möttes alla fyra syskonen för första gången. De var då 2, 3, 4 och 5,5 år. Det skulle ta sju år innan de fick mötas igen. storebror får en familj Ett år går och Asta meddelar oss att det verkar som om en italiensk familj är intresserad av att adoptera storebrodern. De ska inom kort besöka honom. Snabbt ordnar Asta så att vi kan skicka ett paket med foton och adress till familjens tolk. Vi gläder oss åt att även storebror fått en familj. Det går ett antal månader och så kommer det ett brev även från Italien och de vill också ha kontakt! Vi tre mammor blir goda vänner och chattar ofta på Facebook. Barnen leker via Skype. De visar upp olika legobyggen och leksaker för varandra. Språkförbistringen En stolt storasyster med sina busiga bröder. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 17
återföreningsträff Åren går och vi får höra att det ska anordnas en svensk återföreningsträff i Litauen. Att träffa systern är självklart, men kanske kan även den italienska familjen komma? Med hjälp av en italiensk vän får vi iväg ett brev om att det är en internationell träff i Litauen. Efter en lång rad missförstånd på grund av språkförbistring står vi slutligen på parkeringen där vi ska mötas. Det tar inte ens tre sekunder innan syskonen kramas och är igång. Kärleken och bandet dem emellan finns där ögonblickligen. Sedan tillbringar vi först tisdagen tillsammans, då vi får åka hem till systern, och sedan helgen. Bröderna är stöpta i precis samma form. Det är hårda tag när storebror ska visa vem som är störst, bäst och vackrast. Lillebrorsorna far som vantar över gräset, lyckliga att äntligen få träffas. Våra barn hade svårt att greppa att pojken på fotona var deras bror. -Jag vet att han är min bror, men det känns inte som om han är det, sa Nils, innan vi åkte. August blandade ihop storebrodern med en av sina sysslingar, som har ett snarlikt namn. Här, när de får träffa storebror, är det ingen tvekan om att han är deras bror. Nils är en kortare kopia och storebror har Augusts färger. August är mest lik sin syster till utseendet. Alla fyra är syskonlika. Till sättet är de tre bröderna exakt likadana. Det är fart och fläkt som gäller. vi är en stor internationell familj Avskedet är vemodigt, men alla har en önskan om att mötas igen. Stora, tysta tårar rullar ner för storasysters kinder. Hon blir ensam kvar i Litauen, storebror har en adoptivsyster och våra barn har varandra. Det känns i hjärtat. Våra tre familjer håller kontakten och hoppas att det inte ska ta sju år till nästa gång alla i vår stora internationella familj ses igen. Dessutom ska det läsas italienska i höst! litauen organiserar familjeträffar Adoptionsmyndigheten (AM) i Litauen har i tio år organiserat familjeträffar för inhemska och utländska familjer som adopterat barn från Litauen. I år deltog svenska familjer för första gången. BFA-A:s kontaktperson Asta Gasparviciute ordnade en träff för svenska familjer som adopterat från Litauen samtidigt med AM:s träff. Det blev många fina möten och nya vänskapsband knöts. En internationell storfamilj med rötter i Litauen, Sverige och Italien får äntligen träffas. 18 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Adopterade berättar... Lördag den 8 november har ni chansen att komma och lyssna och ställa frågor till en panel med vuxna adopterade. Vi kommer att prata om uppväxt, rötter, separationer, rasism och slutligen kommer vi att ge råd till föräldrar och prata om förebyggande insatser. Stanna gärna kvar till minglet efter panelsessionerna då det blir fika och ni får möjlighet att fortsätta ställa frågor till oss individuellt. OM OSS Adopterade berättar grundades hösten 2006 av Erik Frigert och Marcus Padoongwong och är en ideell förening. Tillsammans drev de båda de två första Adopterade berättar -seminarierna, hösten 2007 och våren 2008. Nu är Adopterade berättar tillbaka. VI SOM MEDVERKAR Erik Frigert (konferencier) är 30 år och adopterad från Indien, kom till Sverige när han var elva månader gammal. Han har förutom Adopterade berättar, suttit i vuxen adoptionspanel för FFIA (Föräldraföreningen För Internationell Adoption), regisserat och medverkat i ett specialseminarium för resursnätverket på uppdrag av FFIA (kallat Lyssna till adopterade ) samt hållit föredrag för Adoptionscentrum på deras temadagar i Mölndal Folkets Hus och skrivit artiklar för samma organisations medlemstidning Kontakten. VI SOM SITTER I PANELEN Simon Nordangård är 35 år och adopterad från Indien, kom till Sverige när han var fyra månader gammal. Han har varit föreläsare för Adoptionscentrum Jönköping och varit med på gruppsamtal med blivande föräldrar samt bl.a. varit med och grundat föreningen VIA Vuxen Internationellt Adopterade, som numera är en facebookgrupp. Lina Tersing är 33 år. Hon är adopterad från Indien och kom till Sverige när hon var sex månader gammal. Johanna Söderquist är 37 år. Hon är adopterad från Indien och kom till Sverige när hon var nio månader gammal. Andreas Hallén är 28 år. Han är adopterad från Chile och kom till Sverige när han var fyra veckor gammal. Seminarium av Adopterade berättar... NÄR Seminariet äger rum lördagen den 8 november. TID 14:00 ca 17:00 (inkl välkomstfika och mingelfika) VAR Stora salen, Brämaregårdens kyrkas församlingshem, Hisingsgatan 26, vid Vågmästareplatsen på Hisingen i Göteborg. AVGIFT 100 kr/pers (150 kr för 2!) Betalas i förväg till bg 561-8046. Var vänlig uppge ditt namn och antal. Skicka även ett mejl med kontaktuppgifter till adopteradeberattar@hotmail.com! (Ev. återbetalning endast 50 procent av inbetald summa.) OBS! Begränsat antal platser så först till kvarn gäller! KONTAKT För mer info kontakta oss gärna på email: adopteradeberattar@hotmail.com Hjärtligt välkomna! Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 19
Möten som berikar I mars 2014 gjorde Barnen Framför Allt-Adoptioner (BFA-A), Barnens Vänner (BV) och Adoptionscentrum (AC) en gemensam resa till Kenya för att besöka våra kontakter, myndigheter och familjer. Vi har tidigare gjort flera gemensamma resor vilket är både viktigt och gynnsamt för alla parter. Sverige som adoptionsland framstår mycket tydligare när vi marknadsför adoptionsprocessen och det svenska välfärdssystemet med gemensamma krafter. text och foto: ann-charlotte särnbratt Efter att medlemmarna i den kenyanska adoptionsmyndigheten National Adoption Committe (NAC) hade bytts ut vid årsskiftet 2013/2014 fick vi signaler om att det drog in negativa vindar mot adoption inom den kenyanska regeringen. Vi tre organisationer kände att det var oerhört viktigt med en inbjudan till Sverige. Detta har vi lång erfarenhet av sedan tidigare och vet att det ökar förståelsen för varandras kulturer. Den gemensamma inbjudan utökades också till de andra nordiska länder som samarbetar med Kenya, d v s Norge, Finland och Danmark. Den kenyanska delegationen landade på svensk mark i slutet av augusti. Delegationen bestod av Mrs Kellen Karanu, deputy director of Childrens Services, Mrs Leah Mamicha, ordförande i NAC samt ytterligare en medlem i NAC, en socialarbetare som utreder våra familjer i Kenya, en advokat samt våra två samarbetspartners Mrs Agnes Kiraithe från Kenyan Childrens Home (KCH), som samarbetar med BFA-A, och Mrs Susan Otuoma från Little Angels Network (LAN), som samarbetar med BV och AC. FULLSPÄCKAT PROGRAM Programmet för kenyanerna var fullspäckat under de tre dagarnas besök i Stockholm. Vi började med att ge en presentation om den svenska adoptionsprocessen och om oss adoptionsorganisationer och hade då möjlighet att få vara på Adoptionscentrums kontor. Vi besökte Spira och resurscentrum, vilket alltid är väldigt uppskattat av våra Den kenyanska delegationen är på svensk mark. 20 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Här är hela delegationen samlad på den kenyanska ambassaden i Stockholm. utlandsgäster. Bella, en av pedagogerna på Spira gav kenyanerna en färgstark inblick i denna fantastiska öppna förskola för familjer som har adopterat. Många familjer har passerat de här lokalerna och betydelsen av dess existens är tydlig. Delegationen fick också ta del av socialsekreteraren Sara Lundholms föreläsning om hur en medgivandeutredning går till. GIVANDE MÖTE OM RÖTTER Under dag två tog MIA, Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, emot oss på förmiddagen och vi hade ett givande möte runt det stora, runda bordet. Ordförande i NAC, mrs Leah Mamicha hade många frågor om rotsökning, för att förbereda sig på vad som inom en inte alltför lång framtid också kommer att ske i Kenya. Än så länge är de adopterade barnen från Kenya relativt små, men om tio år har de blivit äldre och en del av dem kommer att vilja resa tillbaka till Kenya och söka sina rötter. BESÖK PÅ DUVNÄS FÖRÄLDRASTÖD Eftermiddagen avslutades med ett besök i Skärholmen på Duvnäs föräldrastöd, där gästerna fick information om vilket stöd och hjälp familjer kan få när det finns olika utmaningar i anknytningen till det adopterade barnet. Ett Duvnäs skulle verkligen behövas på fler än ett ställe i landet. Vi hann också med ett artighetsbesök på den kenyanska ambassaden i centrala Stockholm efter att ha tagit oss in till stan med tunnelbanan, till kenyanernas stora förtjusning. Införande av tunnelbana i Nairobi var ett populärt samtalsämne på vägen in till stan. AVSLUT MED FAMILJETRÄFF På lördagen avslutades delegationens vistelse i Sverige med en familjeträff på Långholmen. Cirka sextio familjer med barn hade slutit upp. De flesta var Stockholmsfamiljer men vi hade också långväga familjer från västkusten som hade tagit sig till Stockholm för att få träffa delegationen. Det är så oerhört viktigt att samarbetspartners, myndigheter etc från förmedlingslandet får träffa barnen och se med egna ögon hur de har det i sina familjer. Att få se den kärleken, värmen och energin och att barnen växer och utvecklas precis som barn har rätt att få göra, det är ändå beviset på att det arbete vi gör är meningsfullt. Agnes Kiraithe sa till mig på BFA-A:s sommarträff 2013: Nu när jag själv har fått se hur mina barn har det i Sverige, med sina familjer, är det som en sten har lättat från mina axlar. Jag ser ju att de mår bra, att de är lyckliga och utvecklas. Nu kan jag åka hem igen och berätta det för alla som frågar. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 21
Psykologhjälp? Behöver du hjälp med adoptionsintyg? Eller är du i behov av stöd eller behandlande samtal? Då kan du kontakta Tina Sjögren som är legitimerad psykolog. Hon arbetar med konsultation, samtal och utbildning för både vuxna och barn. KONTAKTA MIG FÖR Adoptionsintyg Psykologsamtal Konsultation MIN BESÖKSADRESS Stora Badhusgatan 18-22 i Göteborg. Jag finns även på Skype. KONTAKTUPPGIFTER Tina Sjögren Leg. Psykolog Mobil: 0708-95 59 01 E-post: tina_sjogren@telia.com Innehar F-skatt. VÄLKOMMEN! PRISUPPGIFTER ADPTIONSINTYG Mindre insatser: Löpande räkning, 1200 kr/h Större insatser: Fast pris enligt överenskommelse, ca 10 000-16 000 kr. T. ex kliniskintervju/er, 2 eller flera psykologtester. KRIS, STÖD ELLER BEHANDLANDE SAMTAL enskilt, par eller grupp barn- ungdom eller vuxen Pris: 50 minuter: 900 kr Pris: 80 minuter: 1200 kr KONSULTATION/UTBILDNING för föräldragrupper personal Pris: enligt överenskommelse 22 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Vad önskar du dig i julklapp? Julen närmar sig och vi vill därför påminna om våra fina gåvokort! Vad ger man till den som redan har allt? Varför inte ge en present som gläder många fler? Varför inte ge bort en get eller ett skolpaket? En get kan bli starten på ett helt nytt liv för en kvinna i Kongo eller Indien. En get kostar 400 kr och hjälper en kvinna att försörja sig själv. För 200 kr kan fem barn i Uvira, Kongo Kinshasa få skolmaterial i ett år. Så här gör du! Kontakta Lina på BFA-kontoret om vilket kort du önskar köpa. Ring 0300-33131 eller skicka mail till: lina@bfa.se. Se även vår hemsida för mer information, www.bfa.se Du betalar in summan (400 eller 200 kr) till vårt biståndskonto pg 420445-9 eller bg 452-6570 och skriver Gåvokort Kongo/Indien på inbetalningskortet. Lina sänder dig gåvokortet. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014 23
Bistånd och Fadderskap Färgglada aktiviteter på Angel of Hope Vill du bli projektfadder? BFA s biståndsgrupp har tagit beslut om att starta projektfadderskap i Litauen. Biståndsprojekten som faddrarna kommer stödja drivs av Caritas, en ideell förening i katolska kyrkans regi som bedriver arbete för människor med sociala problem och som på olika sätt är marginaliserade och i behov av ekonomiskt och socialt stöd. text och foto: bfa:s bistånd/faddergrupp Projektfadderskap innebär att familjer eller enskilda bidrar med 150 kr varje månad och blir faddrar för dessa projekt. BFA får regelbundet uppföljningar av projekten och denna information delges faddrarna. Man har alltså som familj eller enskild inte något särskilt fadderbarn utan är projektfadder och stödjer på så vis de barn och föräldrar som just nu har behov av att delta i projekten. PROJEKTEN: ANGEL OF HOPE DAGVERK- SAMHET FÖR BARN OCH TONÅRINGAR Målgruppen är barn upp till 19 år, från socialt utsatta familjer såsom ensamstående, alkoholberoende, arbetslösa och familjer som har mentala och emotionella problem. Angel of Hope hjälper och stödjer barnen både individuellt och i grupp med läxläsning och genom att utveckla deras sociala kompetens, samt uppmuntrar och aktiverar barnen och tonåringarna till att utöva olika sporter. De ordnar även med resor och organiserar sommarläger för barnen. Angel of Hope har som mål att ge barnen positiva erfarenheter så att de kan utveckla sina talanger och förmågor och därmed få en grund att stå på inför framtiden. Socialarbetare ger råd till föräldrarna, förser familjerna med ev materiellt stöd samt leder barngrupperna. 24 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Bistånd och Fadderskap FAMILJESKYDD FÖR KVINNOR Angel of Hope driver också projektet Familjeskydd. Projektet vänder sig till kvinnor med barn som lever under svåra förhållanden. Det kan handla om våld i hemmet, alkoholmissbruk, arbetslöshet, bristande föräldraförmåga, svår ekonomisk situation osv. Målet är att kvinnorna ska få ökat självförtroende/självkänsla genom socialt och känslomässigt stöd så att de kan ge sina barn förutsättningar för växande och utveckling. ALL SAINTS FAMILJESTÖDCENTER Huvudmålet för All Saints är att socialt och känslomässigt stödja och motivera utsatta familjer att hantera de svårigheter som de möter i vardagen. Centret bedriver barn-, tonårs- och mammagrupper för att motivera och uppmuntra till vidare utveckling, social kompetens och en bättre framtid. Barnen, tonåringarna och mammorna har också möjlighet att få kontakt med en äldre person utanför familjestödcentret genom All Saints. Caritas berättar att detta ger barnen och mammorna sociala färdigheter, självkänsla och möjlighet att ta del av en äldre persons visdom och livserfarenheter. Fyra socialarbetare arbetar på centret med de olika grupperna. För att klara av alla grupper och att även ge individuellt stöd är All Saints beroende av ideella volontärer. Därför erbjuder och genomför All Saints även seminarier och kurser för volontärerna. MÖDRA- OCH BARNHEM Detta hem är ämnat för gravida kvinnor och kvinnor med små barn. Kvinnorna har av olika anledningar hamnat i en krissituation som gör att de inte har någon säker plats att bo på. Många av de utsatta kvinnorna har själva negativa erfarenheter från sin barndom, de kan t ex ha blivit utsatta för övergrepp som barn eller växt upp på barnhem. När de nu som vuxna har hamnat i en ny krissituation och inte kan ge sina barn/sig själva en säker plats att bo på, inte har pengar till mat, kläder och medicin, riskerar de att förlora vårdnaden om sina barn. Huvudmålet för mödra-och barnhemmet är att ge mammorna psykosocialt stöd och hjälp för att de ska få möjlighet att leva självständigt och ta hand om sina barn. På hemmet arbetar två socialarbetare, en psykolog samt två föreståndare. Några volontärer finns också på hemmet för att hjälpa mammorna att ta hand om sina barn. BFA:s KONTAKTPERSONER Om ni är intresserade av att vara med och stödja detta projekt så vill vi att ni hör av er till katarina@bfa.se eller lina@bfa.se på kontoret så snart som möjligt. Tack på förhand! Huvudmålet för All Saints är att socialt och känslomässigt stödja och motivera utsatta familjer att hantera de svårigheter som de har och möter i vardagen. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2-3- 2014 2014 25
Bistånd och Fadderskap Här är pojken Thoung som under veckorna bor på centret Than Ba. Fadderpengen ger välstånd 26 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Bistånd och Fadderskap Thuong är pojken som tack vare sin fadder i BFA och hjälp från Föreningen För Barnens Bästa och Barnen Framför Allt får gå i en vanlig skola trots sitt mycket svåra fysiska funktionshinder. Thuong bor nu under veckorna på Centret för rehabilitering av barn och ungdomar med funktionsnedsättningar i Thanh Ba i nordvästra Vietnam där han går i skolan. Maj-Gull och Gert-Agne Gustafsson berättade om Thuong och om Centret på BFA:s sommarträff inför en mycket uppskattande publik. text och foto: margareta wilholm Överskottet från sommarträffen 2014 går till FFBB:s och BFA:s gemensamma Vietnamprojekt i staden Thanh Ba - Centret för rehabilitering av barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Maj-Gull och Gert-Agne Gustafsson gav oss bakgrunden till projektet. CENTRET I THANH BA ÄR PIONJÄRER I staden Thanh Ba med omnejd har våra båda föreningar drygt 100 fadderbarn med olika funktionsnedsättningar. Alla fadderbarnen är knutna till Centret för rehabilitering. Där får de fysisk träning av sjukgymnaster i den stora träningshallen. De blinda eller döva barnen får specialundervisning. Tonåringarna får yrkesutbildning i centrets sömnadsavdelning och föräldrarna får regelbundet råd om hur de ska ta hand om och träna sina barn hemma till nästa gång de kommer till centret. Föräldrarna och barnen träffar andra i samma situation. Man kan tala om gemensamma svårigheter och kanske lösa en del av dem och man har även glädjeämnen att berätta om. Centret för rehabilitering av barn och ungdomar med funktionsnedsättningar i Thanh Ba är pionjärer inom sitt område och tjänar som föredöme för liknande centra i landet. Målet är att barnen ska kunna leva ett så normalt liv som Centret för rehabilitering av barn och ungdomar med funktionsnedsättningar i Thanh Ba är pionjärer inom sitt område och tjänar som föredöme för liknande centra i landet. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2-3- 2014 2014 27
Bistånd och Fadderskap möjligt och att de till exempel ska kunna gå i vanlig skola. Därför har man tillsammans med NIES, utbildningsministeriet i Hanoi utarbetat en modell för hur de funktionsnedsatta barnen ska bli hjälpta av lärare och klasskamrater. Alla lärare, rektorer och annan skolpersonal undervisas därför i Inclusive Education. Den modellen används numera också i Kambodja och Laos. Allt detta började med att Maj-Gull och Gert- Agne Gustafsson, som då bodde och arbetade i Bai Bang inte långt från Thanh Ba, såg behovet och tog kontakt med Röda Korset för samarbete. Med hjälp av Forum Syd/SIDA byggde man så upp Centret som nu drivs av People s Committee eller folkkommittén i kommunen. Personalen är kompetent och entusiastisk. FADDERPENGEN GER VÄLSTÅND Vietnam är en kommunistisk stat med marknadsekonomi. Skolan är alltså gratis. Fadderbarnens familjer är till 99 procent fattiga teodlare. Fadderpengen går till familjen. Genom den föräldraundervisning som Centret bedriver har familjerna fått upp ögonen för tanken att investera istället för att äta upp sina tillgångar. Detta har fått som resultat att familjerna investerar fadderpengen i en griskulting, några hönor, ankor etc. Det har givit avkastning och ett större välstånd till familjerna. PROJEKTET GER VINST PÅ MÅNGA PLAN Fadderprojektet i Thanh Ba är inte bara till hjälp för de funktionsnedsatta barnen. Det ger kunskap till barn, föräldrar, lärare, befolkning och en förändrad syn på funktionsnedsatta. Det ger gemenskap mellan människor med likartad situation och likartade problem. Det föder tankar om hur man kan lösa problem, tankar som förs ut över landet och kommer många fler till nytta. UPPFÖLJNINGSRESA I höst ska representanter för våra båda föreningar besöka Thanh Ba för en uppföljning. Det ska bli en glädje att då få överlämna gåvan från Sommarfesten och att sedan rapportera hem om projektets nya framsteg. Maj-Gull och Gert-Agne Gustafsson är initiativtagare till centret i Than Ba. 28 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Bistånd och Fadderskap PRESENTATION Marie Jonsson Ansvarig administratör för fadderrapporter Hej! Mitt namn är Marie Jonsson och jag bor utanför Stockholm tillsammans med min sambo och min lilla son, 8 månader. Just nu är jag mammaledig men arbetar i vanliga fall som lärare. Du som är intresserad av ett fadderskap är jättevälkommen att maila mig. E-post: marie_jonsson31@hotmail.com På min fritid ägnar jag mig bland annat tid åt välgörenhet av olika slag. Jag har sedan några år tillbaka haft fadderbarn runt om i världen, bland annat genom Barnen Framför Allt och kände att jag skulle vilja göra mer. I början av 2013 fick jag möjlighet att bli administratör för fadderprojektet i Nepal och nyligen även för barnhemmet Annai Home for Children i Indien samt Nityaseva Hospital, som utbildar sjuksköterskor. Det är ett fantastiskt spännande och givande uppdrag. Det behövs fler faddrar både i Nepal och Indien. Om BFA:s bistånd & fadderskap BFA:s bistånds- och fadderbarnsverksamhet drivs i styrelsens arbetsgrupp för bistånd/fadderskap. Medlemmar i gruppen är styrelsemedlemmar och medlemmar inom BFA med ett särskilt intresse för bistånd. Inom fadderverksamheten arbetar också ett femtontal medlemmar som fadderadministratörer. Alla som är engagerade arbetar helt ideellt. MEDLEN TILL BISTÅNDSVERKSAMHETEN SAMLAS IN PÅ OLIKA SÄTT Större delen av medlemsavgiften i föreningen går till biståndsverksamheten. För administration behåller vi 10% (en del av tidningen bekostas också med medlemsavgiften). Sommarträffarna och julfesterna har också som målsättning att ge ett överskott till biståndsverksamheten, många gånger till ett särskilt projekt. Våra julinsamlingar ger fadderbarnen och biståndsprojekten ett välkommet tillskott till något extra kring jul. Vi söker även sponsorer bland företag. Annonsintäkterna från medlemstidningen går till biståndsverksamheten. Adoptivfamiljer väljer ibland att ge hela eller en del av adoptionsbidraget som bistånd till ett projekt i barnets hemland. Ett enkelt sätt att bidra är att bli fadder inom BFA:s fadderverksamhet. Eftersom alla arbetar ideellt är administrationsavgiften låg och vi kan ge hela 90% av fadderpengarna till barnen. Sätten att bidra är många och arbetsgruppen arbetar ständigt med att hitta nya lösningar. Läs mer på hemsidan: www.bfa.se Barnen Framför Allt nr 2-3- 2-3- 2014 2014 29
Bistånd och Fadderskap BRÅDSKANDE APPELL: Hjälp FEPAM att hjälpa barnen som fick fly efter massakern i Mutarule I Mutarule, ett samhälle fyra mil norr om Uvira miste 37 personer livet i en massaker. text mihigo nakatale fepam och bfa:s kongogrupp foto: margareta wilholm Ruzuzifloden bildar gräns mellan Kongo Kinshasa på västra sidan och Ruanda samt Burundi på den östra. Byn Mutarule ligger vid Ruzuzi, mellan Uvira (den lilla staden där BFA:s vänorganisation, FEPAM, verkar) och Bukavu, den större staden med universitet och det berömda Pandisjukhuset, där våldtagna och misshandlade kvinnor och flickor får vård. I byn Mutarule bor både herdebefolkning (bafuliru) och jordbrukare (barundi). Barundi har bott i området sedan 1800-talet men uppfattas ibland fortfarande som utlänningar (ruandier). Det finns motsättningar mellan folkgrupperna. EN MASSAKER I MUTARULE Den sjätte juni inträffade en massaker i Mutarule. Sju barn, deras föräldrar och andra vuxna, 37 människor, alla bafuliru dödades brutalt. Många fler blev skadade. Man tror att det uppstod intressekonflikt mellan djurägare och jordbrukare och det är inte troligt att det blir något rättsligt efterspel i detta. Provinserna Nord och Syd Kivu (i östra Kongo Kinshasa) är laglöst land alltför långt bort från huvudstaden Kinshasa och alltför konflikthärjat för att den svaga, korrupta presidenten och regeringen ska bry sig. Ett år tidigare inträffade en liknande massaker i samma by. Inte heller den tragedin utreddes. STADSDELEN KASENGA TAR EMOT FLYKTINGAR I samband med massakern i Mutarule flydde delar av befolkningen för sina liv. Uvira får ständigt ta emot flyktingströmmar från oroshärdar i Kivu-provinserna. Många av flyktingarna bor nu i stadsdelen Kasenga i Uvira, där FEPAM verkar. Bland flyktingarna finns många barn, både sådana som kommit med föräldrar och sådana som blivit ensamma. 30 Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014
Bistånd och Fadderskap LÅT MIG BERÄTTA LITE MER OM FEPAM: Efter kriget som drog fram i Ruanda, Burundi och inte minst i de östra delarna av Kongo Kinshasa från mitten av 1990-talet, och som aldrig riktigt har slutat i Syd- och Nordkivuprovinserna i Kongo, fanns ett enormt behov av hjälp till civilbefolkningen. FEPAM bildades av vanliga människor utan extra tillgångar men som ändå ville ställa upp främst för kvinnor och barn. ALLA HAR FOSTERBARN I Uvira, där FEPAM verkar finns många internflyktingar och efter en massaker, som den i Matarule, väller det in nya skaror av människor, utblottade och traumatiserade. Mängder av föräldralösa barn tas om hand av fosterfamiljer. I en redan fattig familj kan det bo upp till tio fosterbarn. SKOLA FÖR ALLA Vi, FEPAMs medlemmar, insåg att de drabbade och utblottade barnen behöver utbildning för att kunna klara sig i livet. Vi startade en skola med helt ideell arbetskraft och hyrde skollokaler där vi startade med en låg- och mellanstadieskola (primary school). Nu har vi vår egen skolbyggnad, en gåva av BFA. Skolan är utbyggd undan för undan och nu har vi förskola samt högstadium/ gymnasium (secondary school). De föräldralösa eller övergivna barnen får fri utbildning (många är fadderbarn i BFA:s fadderprogram) och eftersom alla är mycket fattiga i Kasenga, Uvira, området där FEPAM verkar, hålls kostnaderna nere även för de övriga barnen. Tack vare den stadiga inkomsten från BFA-faddrarna, och det faktum att vi inte längre betalar någon hyra, kan lärarna numera få en liten lön, barnen får lärooch skrivböcker och rektorn slipper gruva sig för hur det ska gå för skolan. BFA + FEPAM = UTVECKLING Samarbetet med BFA märks också på andra sätt. Skolbarnen får mjölk och bröd och vi satsar på information om hälsa och nutrition för föräldrar. Miljöförstöringen är betydande: de tidigare skogsklädda bergens sluttningar ner mot Tanganyikasjön har nu väldiga eroderade sår. Det beror på kriget men också på att folk behöver brännved. Enorma mängder bördig jord rinner ut i sjön vid de häftiga regnen. FEPAM har återplanteringsprogram för att söka stoppa eroderingen. Eftersom fadderbarnen och ensamstående kvinnor fått getter, tack vare BFA, arbetar vi med herdejordbruk i ett gemensamt projekt. Händelser som massakern i byn Mutarule får oss lätt att inse vikten av att hålla ihop och att fortsätta att tala med barn och vuxna om de mänskliga rättigheterna och om demokrati. Vi sprider budskapet om barns och kvinnors, ja allas, mänskliga rättigheter. I Kongo Kinshasa diskrimineras flickor och kvinnor. De utsätts systematiskt för bestialiska våldtäkter av de laglösa, halvmilitära banden som finns i de östra provinserna av Kongo. Vi vill stärka dessa svaga grupper. Där är skolan till stor hjälp. Vi har också gott samarbete med olika lokala- och kyrkliga ledare för att få ut budskapet om mänskliga och demokratiska rättigheter. Dessa rättigheter var helt obekanta för det stora flertalet i östra Kongo innan vi och BFA hade vårt Forum Syd-program. Vi är tacksamma och glada för all sponsring och all support vi får genom BFA. Genom ert stöd kan vi erbjuda kostnadsfri skolgång från förskolan och ekonomisk hjälp av sponsorer faktiskt ända till och med universitetsstudier. MEST POPULÄRT: ALFABETISERINGSKURSERNA Läskunnighet är en av förutsättningarna för att kunna ta till sig information. I ett demokratiskt samhälle behöver man kunna ge och ta emot skriftlig information. Kongo Kinshasa har 18 miljoner analfabeter. År 2016 är det val i vårt land, både kommunal- och riksdagsval och man väljer dessutom president. Då behöver man kunna informera sig! FEPAM ger alfabetiseringskurser för vuxna, de är oerhört populära! TANKAR FÖR FRAMTIDEN Vad vi också skulle vilja göra för att bekämpa fattigdomen och den bristande inkomstfördelningen är att ge mikrolån till kvinnor som har en idé till verksamhet som leder fram till försörjning. Vi återkommer om detta. Barnen Framför Allt nr 2-3- 2-3- 2014 2014 31
Avsändare: B TMG Au Box 203 312 22 LAHOLM Sverige Porto betalt Port Payé Hjälp FEPAM hjälpa! FEPAM ger ut ett nödrop om ekonomiskt stöd från alla människor med medkänsla för barnen som tvingats fly från Mutarule. Hjälpen behövs omedelbart för att barnen inte skall tappa ett helt års utbildning. Barnen behöver inte bara utbildning. De händelser de har bevittnat har traumatiserat dem djupt och skolgången behöver följas upp. De är även i behov även av psykologhjälp. Sådan hjälp kan FEPAM erbjuda. BFAs BISTÅND-/FADDER 90-KONTO: 900272-6 Märk talongen MUTARULE Returadress: Barnen Framför Allt Energigatan 11 434 37 Kungsbacka Barnen Framför Allt nr 2-3- 2014