Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar

uv uppsala rapport 2009:1 arkeologisk särskild utredning Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar Västmanland, Sala socken, Sala-Ösby 6:1 Niclas Björck & Lena Grandin

UV Uppsala, rapport 2009:1 arkeologisk Särskild utredning Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar Västmanland, Sala socken, Sala-Ösby 6:1 Niclas Björck & Lena Grandin

Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Uppsala Portalgatan 2A 754 23 Uppsala Växel: 010-480 80 30 Fax: 010-480 80 47 e-post: uvuppsala@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se www.arkeologiuv.se (tidigare www.raa.se/uv) Bildredigering Anders Biwall, Svante Forenius Layout Svante Forenius Tryck/Utskrift Utskrivet på UV Uppsala, 2009 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, 801 82 Gävle. Dnr L1999/3. Fig 1 och 2 är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2009-03-18. Dnr 601-2009/890. 2009 Riksantikvarieämbetet UV Uppsala Rapport 2009:1 ISSN 1654-7950

Innehåll Inledning 7 Antikvarisk bakgrund 7 Fornlämningsmiljö 10 Metod och genomförande 16 Resultat 17 Slutsatser 18 Administrativa uppgifter 23 Referenser 24 Bilagor 25 Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar 25 Bilaga 2. 14 C datering 25 Bilaga 3. Schaktbeskrivningar 26

Fig. 1. Utredningsområdets belägenhet markerad på utdrag ur Vägkartan 115 Västerås och 125 Söderfors. Skala 1:100000.

Inledning Inför att Västmanlands Naturbruksgymnasium skulle uppföra en ny lösdriftsladugård på fastigheten Sala-Ösby 6:1 i Saladamm har RAÄ UV Uppsala inklusive Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL) utfört en arkeologisk utredning (fig.1). Utredningen utfördes efter beslut av Länsstyrelsen i Västmanlands län (Lst dnr. 431-10345-08). Det är också länsstyrelsen i Västmanlands län som har bekostat arbetet. Den planerade exploateringen omfattade uppförande av en ladugård för ca 120 kor (2 alternativ) med gödselbrunn, körplan och en ny infartsväg från nordväst. Byggnaderna uppgavs ta i anspråk en yta på ca 5 500 m 2 (ca 45 55 110 m). Inför utredningen hade den yta som berördes av exploateringen markerats med stakkäppar. Den markerade ytan mättes vid fältarbetet in med GPS och visade sig omfatta ett ca 9000 m 2 (ca 70 120 m) stort område. Skillnaden på 3500 m 2 mellan uppgiven och egentlig yta på området beror på att bredden visade sig vara 15 meter och längden 10 meter större än uppgivna. Skillnaderna mellan ytornas storlek kan bero på att ytan varit mer oregelbunden men i samband med stakningen jämnats ut. En annan orsak kan vara att ytan stakats ut med viss marginal. Att längden blivit större berodde dock också på att läget för den gödsellagun som skulle anläggas i östra delen av området skjutits något mot öster och att ytan därigenom faktiskt ökat något. Någon av dessa variabler eller alla sammantaget har sannolikt resulterat i den iakttagna skillnaden mellan ytorna. Antikvarisk bakgrund Det för exploateringen utvalda området är beläget öster om de befintliga byggnaderna som hör till Naturbruksgymnasiet (fig. 2). Det fanns sedan tidigare inga kända fornlämningar inom den yta där byggnaden skulle uppföras. Då det i närområdet fanns både kvarnstensämnen och kvarnstenar aktualiserade detta möjligheten att vidare bearbetning av kvarnstensämnen kunde ha skett i det område där den nya bebyggelsen planerades. Kvarnstensexperten Bo Hedblom och Stiftelsen Kulturmiljö i Mälardalen (KM) utförde därför en besiktning av området i september 2008. Vid denna besiktning inspekterades både en möjlig produktionsplats för ställsten/kvarnsten i anslutning till byn och kvarnstensbrottet (RAÄ 114) på Ösby ägor. Vid detta tillfälle besågs även den yta öster om Naturbruksgymnasiet där utbyggnaden av den nya ladugården planerades. Inom området observerades då också flisor och större fragment av den grågröna Salaglimmerskiffer. En förekomst som mycket väl kunde indikera att ställsten och/eller kvarnsten (t.ex. vridkvarn- och skvaltkvarnstenar) framställts i området. Vridkvarnar har funnits i Sverige sedan äldre järnålder och framåt i tiden. Exempelvis påträffades år 2005 i samband med undersökningar för väg 250 i Köpings kommun flera vridkvarnsfragment av glimmerskiffer. Nästan alla låg i nedgrävningar till ett hus med takbärande stolpkonstruktion och har tolkats som husoffer. Huset ingick i en folkvandringstida gård vid Hedströmmen (Hallgren 2007). Framställningsplatser av detta slag kan således ha hög ålder men har också fortsatt långt fram i historisk tid. Hur gammal produktionsplatsen i Sala-Ösby kan vara är okänt (Hedblom 1996; Löthman 2004). Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 7

Salaglimmerskiffern består av kvarts och glimmer och är bildad genom att kvarts och lerskiffer utsatts för högt tryck under hög värme. Glimmerskiffern har kallats ställsten, då det eldhärdiga materialet använts att kläda stället i botten på masugnar. Ställsten är således också en produkt som framställts och därigenom resulterat i den iakttagna förekomsten. Om så varit fallet skulle denna ha kunnat utnyttjas till smältugnar i samband med den metallframställning som är känd genom iakttagelser av slagg i närområdet till undersökningsområdet (t.ex. RAÄ 151:1, 152:1, 153:1 och 199:1). Med tanke på närheten till Sala silvergruva kan misstänkas att det i detta område även är spår från framställning av silver som iakttagits (fig. 2). Det här aktuella undersökningsområdet ligger på lerig åkermark och ett rimligt antagande var därför att glimmerskiffer hade förts till platsen från områden där denna typ av sten förekommer i berggrunden. Sådana områden finns några kilometer norr om undersökningsområdet vid Ösby (fig. 2). Drygt 3 till 4 km åt norr ligger t.ex. flera brott (RAÄ 114 och RAÄ 172) där Salaglimmerskiffer brutits. Med hänsyn till det nämnda var det rimligt att en fördjupad utredning utfördes för att besvara huruvida spår efter framställning av endera av de nämnda produkterna som fanns inom undersökningsområdet. Ytan där byggnaderna skulle uppföras utgjordes vid undersökningstillfället av ett betat och tidigare åtminstone periodvis odlat område med flera impediment. Förutom åkermarken berörs norra delen av e tt av dessa impediment av de planerade markarbetena (fig. 2). På detta impediment hade vid den besiktning som utfördes av Kulturmiljö i Mälardalen iakttagits ett röse som tolkats som ett spisröse. Detta röse fanns inte med i fornlämningsregistret och någon byggnad till vilket detta skulle ha kunnat höra finns inte heller på de historiska kartblad som vi studerat (fig. 4 6). Röset ligger emellertid utanför exploateringsområdet och frågan om huruvida detta är ett spisröse kunde därför inte besvaras. På impedimentet fanns flera stensamlingar och några av dessa utgjordes uppenbarligen av röjningssten i något fall upplagda på berg i dagen. I krönläget fanns emellertid också en stensamling som var mer svårtolkad och kan vara ett spisröse. Andra förklaringar till röset såsom t.ex. att lämningen utgjort ett odlings- eller gränsröse kan enligt vår mening inte uteslutas med mindre än att lämningen förundersöks. Fig. 2 (motstående sida). Utredningsområdet markerat på utdrag ur Fastighetskartan 12G0j (12609). Skalan förminskad till 1:12 500. I kartan har också fornlämningar som är kända i närområdet markerats. En närmare beskrivning av dessa lämningar ges i kapitlet fornlämningsmiljö. Notera också glimmerskifferbrotten (RAÄ 114 och 172) som har markerats i kartan. 8 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

RAÄ 142 Igelsjön Dalkarlsängen RAÄ 114 RAÄ 15 RAÄ 113 RAÄ 172 RAÄ 194 Vimanskärr RAÄ 13 RAÄ 176 Springargruvan Flaxmossen Jordbrokärret Lugnet RAÄ 112 RAÄ 182 RAÄ 111 Långmossen Lovisebergsgruvorna RAÄ 14 RAÄ 7 RAÄ 143 RAÄ 160 RAÄ 6 Ingborgbo RAÄ 180 Åbykil RAÄ 116 RAÄ 115 RAÄ 12 RAÄ 178 RAÄ 179 RAÄ 74 RAÄ 177 RAÄ 84 RAÄ 97 Spjället RAÄ 89 RAÄ 98 Kilsberget Saladamm RAÄ 87 RAÄ 76 RAÄ 28 RAÄ 90 RAÄ 148 Flinkbron RAÄ 26 RAÄ 95 Skola RAÄ 8 RAÄ 30 RAÄ 198 RAÄ 94 RAÄ 149 RAÄ 94 RAÄ 88 RAÄ 150 RAÄ 96 RAÄ 31 RAÄ 85 RAÄ 161 RAÄ 199 RAÄ 161 RAÄ 75 RAÄ 200 RAÄ 201 RAÄ 72 Ösby 0 2 000 4 000 6 000 Meter RAÄ 151 Grönkulla RAÄ 153 Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 9

Fornlämningsmiljö Inom det aktuella utredningsområdet fanns inga kända fornlämningar eller övriga kulturhistoriska lämningar i FMIS, men i omgivningen finns lämningar från flera perioder (fig. 1). Nivåerna i området varierar mellan cirka 50 och 55 m över havet. Med ledning av dessa nivåer kan man konstatera att platsen legat i en skärgårdsmiljö under senmesolitikum (fig. 3). Då det är välkänt att stenåldersboplatser ofta finns i anslutning till fornstränder betyder detta också att boplatser från detta skede mycket väl kan finnas i området. En lösfunnen yxa (RAÄ 75) som påträffats ca 400 m väster om undersökningsområdet hör sannolikt till denna period. Det finns också lösfynd gjorda i närområdet som visar att människor uppehållit sig här även under senare delar av stenåldern. Två båtformiga skafthålsyxor (SHM inv. nr 907:4 och 10029) har hittats i Skälby. De exakta fyndplatserna är okända. Dessa yxor kan dateras till mellanneolitikum. Majoriteten av de kända fornlämningarna inom dalgången hör emellertid till senare perioder. I det följande skall de stenbrott som nämndes ovan och de fornlämningar som finns i närområdet (fig. 1) till vår utredning beskrivas lite mer i detalj. RAÄ 114 är ett stenbrott för glimmerskiffer som ligger ca 3,4 km norr om undersökningsområdet (fig. 1). I FMIS beskrivs detta som ett område med stenbrytning, ställstensbrott, Ö-V orienterat som är ca 185 20 70 m stort. Området består av minst 25 oregelbundna, 5 15 m stora gropar med ett djup av 0,5 3 m. Några av groparna är idag vattenfyllda och nästan alla är starkt övermossade. Brytningen uppges ha ägt rum fram till slutet av 1800-talet. Vid den besiktning som utfördes av Kulturmiljö i Mälardalen konstaterades ytan med spår efter stenbrytning vara större än vad som anges i FMIS. RAÄ 172 är ett stenbrott för glimmerskiffer som ligger ca 3,7 km norr om undersökningsområdet. I FMIS beskrivs detta som ett område med stenbrytning, kvarnstens- och ställstensbrott, NÖ-SV orienterat som är ca 275 100 m stort. Området består av ca 40 stenbrott och ca 50 skrotstenshögar. Av stenbrotten i detta område är ca 10 större (15 40 m) och 4 7 m djupa. Dessa flankeras av ett trettiotal smärre, oregelbundet rundade gropar eller rännformiga sökschakt varav några är vattenfyllda. Groparna är 5 10 m stora och 2 3 m djupa. Sökschakten är 10 20 m långa, 1 2 m breda och 1 2 m djupa. Skrotstenshögarna omger stenbrotten och är 10 20 m stora och 1 5 m höga. Både stenbrott och skrotstenshögar är starkt övermossade och övertorvade samt beskogade med gammal barrskog. Man kan konstatera att spåren på både RAÄ 114 och 172 visar att omfattningen av brytningen av glimmerskiffer varit relativt stor i bygden. När det gäller lämningarna i det direkta närområdet till vårt utredningsområde är dessa av en annan karaktär. Det rör sig om en bytomt, fyndplatser för slagg, en hytta, husgrunder och ett gravfält. Bytomten (RAÄ 161:1 2) ligger 600 m västnordväst om undersökningsområdet. Denna beskrivs som bebyggelselämningar (bytomt, del av), fördelade på två delområden åtskilda av ca 50 m. I söder finns ett ca 140 30 m stort gräsbevuxet område där en rad grundstenar plöjts fram och i åkern finns bl.a. tegel. Femtio meter nordväst om denna finns ett ca 45 25 m stort område med grundlämningar. I de historiska kartblad som vi studerat finns bebyggelse bara i det södra området på kartan från 1786 (fig. 4). På kartbla- 10 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Sala-Ösby Sala 1:450 000 0 10 20 30 Kilometer Fig. 3. Utredningsområdet markerat på en skärgårdsrekonstruktion över bygden kring Sala ca 6500 f.kr. Vid denna tid låg platsen för utredningen i en skärgårdsmiljö. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 11

12 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning den från 1819 respektive 1839 finns ingen bebyggelse på någon av bytomtsområdena (fig. 5 och 6). På kartan från 1839 finns dock några byggnader direkt väster om det norra området. Ungefär 150 meter nordöst om den södra bytomten finns ytterligare två husgrunder i registret (RAÄ 200, 201) och ca 400m rakt norr ut ytterligare två. I förstnämnda område finns något enstaka hus markerat på 1819 års karta och möjligen är de hus som syns på kartan någon av de registrerade husgrunderna. I området som ligger rakt norr om bytomten syns ingen bebyggelse på kartorna. Av detta kan man konstatera att husgrunderna möjligen kan föras till en period huvudsakligen äldre än sent 1700-tal (fig. 4 6). Ungefär 100 meter väster om den södra bytomten ligger RAÄ 199 som är en fyndplats, mer preciserat ett område där spridd slagg förekommer. Det finns flera andra fyndplatser som är registrerade som slaggförekomster av okänd utsträckning. RAÄ 151 är en fyndplats för slagg belägen ca 100m sydväst om södra bytomten. RAÄ 152 är en fyndplats för slagg av okänd utsträckning belägen intill ån 400 meter sydväst om vårt utredningsområde. RAÄ 153 ligger ca 400m öster om utredningsområdet. Gemensamt för RAÄ 152 och 153 är att dessa platser ligger intill Sagån. Lägen intill vattendrag lyfts i fornlämningsregistret fram som bra lägen för mindre hyttor. RAÄ 71 ligger ca 800 m öster om utredningsområdet och är registrerat som ett gravfält med både högar och stensättningar. RAÄ 73 som börjar ca 200 m rakt söder om vårt undersökningsområde är en 1300 meter lång, 2 till 3 m bred vägbank som löper i närmast öst-västlig riktning. En väg med denna sträckning finns med på alla historiska kartblad (fig. 4, 5 och 6). Ställstensbrotten som förekommer i FMIS ovan beskrivs också av Hedblom (1996) som även berör de kvarnstensämnen som nämns från besiktningen 2008 och som vi också har tittat på i samband med vår undersökning. Ställsten från Sala omtalas också i bergwerkslexicon från 1788 1789 där förekomsten av de typiska kvartskornen och den noterbara gröna färgen är en del av beskrivningen (Rinman 1789). Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) har från mitten av 1800-talet och framåt bedrivit inventering av Sveriges jord- och bergarter och Salaområdet har varit föremål för upprepade kartläggningar. Redan 1868 publicerades en kombinerad jord- och bergartskarta där såväl vårt undersökningsområde som området kring ställstensbrotten är inkluderade. Området kring Ösby utgörs enligt denna tidiga karta, av lera, krosstensgrus, dvs. morän, och enstaka berghällar av granit (Gumælius 1868). I beskrivningen rapporteras också om de genomgående nordsydliga isräfflorna som i undantagsfall avviker som mest 10 grader åt vardera hållet. Kring platsen för ställstensbrott RAÄ 114 finns enligt kartan hällar huvudsakligen med hälleflinta, men även enstaka av glimmerskiffer en bit därifrån. Brottet är dock inte upptaget på kartan. Däremot framgår av beskrivningen att det finns ett litet glimmerskifferområde inom hälleflintområdet norr om Springargruvan, som troligen är RAÄ 114, och att ett antal mindre brott har tagits upp där för att tillverka ställsten (Gumælius 1868). Hälleflinta är en finkornig, omvandlad vulkanisk bergart. Termen används inte på modernare kartblad utan omfattas idag, tillsammans med bergarten leptit, av metavulkanit. Denna finns det gott om i ett band som löper från nordost till sydväst strax norr om Ösby, och som omfattar området kring

Fig. 4. Historiskt kartblad över Sala-Ösby, storskiftet 1786. Skala 1:2 000. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 13

Fig. 5. Historiskt kartblad över Sala-Ösby, storskiftet 1819. Skala 1:2 000. 14 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Fig. 6. Historiskt kartblad över Sala-Ösby, laga skifte 1839. Skala 1:2 000. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 15

ställstensbrotten, enligt den senaste bergartskartan över området från 1997. Metavulkaniten i området varierar något i utseende. Den är mycket finkornig eller finkornig och innehåller vanligen strökorn av kvarts och fältspat, ibland i stor andel. De vulkaniska bergarterna har en komplex bildning och har blivit omlagrade i vattenmiljö varför inslag av sedimentära led förekommer i vulkanitområdet (Persson 1997). Det är i denna komplexa bildningsmiljö vi hittar bergartstypen som i andra texter har benämnts som Salaglimmerskiffer. Ställsten i kartområdet omnämns i denna kartbladsbeskrivning som en gråvit eller grå bergart som är något fettglänsande (Persson 1997). Beskrivningen behandlar också förekomsten av kvartsbrott som bland annat förekommer som mindre skärpningar i kartbladsområdet. Metod och genomförande Metodiskt kan den genomförda utredningen delas in tre delar. Initialt en genomgång av historiska kartblad och fornlämningsregister för att skapa en bild av hur fornlämningsbilden i närområdet ter sig. Detta relaterades sedan till en analys av landskapet och lösfynd för att ytterliggare fördjupa bilden av hur närområdet till utredningsområdet har utnyttjats. I fält gjordes initialt en okulär besiktning av närområdet och en kartering av ytfynd inom utredningsytan. Härefter vidtog utredningsschaktning med grävmaskin. Den Salaglimmerskiffer som framkom i ytkarteringen och vid schaktningen insamlades och studerades i fält. Kring detta material gjordes sedan en fördjupad bergartsstudie för att kunna jämföra med bergartstyperna från de närbelägna brotten. De anläggningar (bilaga 1) som framkom undersöktes, provtogs i viss mån samt ritades i plan och profil. Inom området upptogs 56 schakt som var 4 15 meter långa och 1,6 m breda (bilaga 2). Fig. 7. Översiktsfoto av undersökningsområdet vid Sala-Ösby. Foto: Lena Grandin. 16 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Resultat Orsaken till att vår undersökning initierades var att det inom undersökningsområdet noterats en relativt riklig förekomst av Salaglimmerskiffer. Denna bergart har använts vid framställning av både kvarnstenar och ställstenar. Samtidigt var en naturlig förekomst av denna bergart inte självklar inom undersökningsområdet. Salaglimmerskiffer har däremot brutits i flera stenbrott (t.ex. RAÄ 114 och 172) som ligger norr om undersökningsområdet. Att denna bergart förekom i undersökningsområdet bedömdes därför möjligen kunna indikera att lämningar efter ställstens- och/eller kvarnstenstillverkning fanns inom undersökningsområdet. Förekomsten av Salaglimmerskiffer bekräftades genast under vår inledande okulära besiktning. Vid ytinventeringen påträffades ett större antal flisor och enstaka fragment i decimeterstorlek av denna glimmerskiffer, främst i den västra delen av undersökningsområdet, men även spridda flisor längre österut. Såväl grönaktiga som mer gråfärgade varianter, vanligen med innehåll av kvartskorn, förekom bland flisorna och fragmenten. Den observerade fördelningen av materialet visade dock en bestämd tendens. Den förekom främst i de områden där grässvålen var söndertrasad av djur eller traktorspår. Vid tidpunkten för vår okulärbesiktning var betesmarken bevuxen med decimeterhögt gräs men i området längst i väster var ytan söndertrampad av kor och några stråk av traktorspår hade också gjort att gräsytan slitits bort. Den synliga förekomsten av Salaglimmerskiffer samvarierade med de områden där gräset försvunnit, lite gräs betydde mer Salaglimmerskiffer och tvärtom. Att spridningen sammanföll med områden där gräset slitits bort indikerade att glimmerskiffer fanns överallt men bara kunde iakttas på ytor utan vegetationen. När karteringen av ytfynd gjorts upptogs sökschakt inom undersökningsområdet. Av de 56 schakt som upptogs visade det sig i de flesta finnas flisor och fragment av Salaglimmerskiffer. Dessa framkom i ett stort antal i de upptagna schakten. Vanligen förekom de i matjorden men i några fall även i den underliggande leran. Spridningen av fragmenten, det vill säga ingen anmärkningsvärd koncentration, gör att det inte är möjligt att peka ut någon plats för ett eventuellt hantverk. Fragment förekommer trots att, enligt uppgift från personer på Naturbruksgymnasiet, marken brukar rensas på sten i samband med plöjning. Detta förfarande bör ha påverkat förekomsten av större fragment som kunnat förflyttas i både vertikal och horisontell riktning samt avlägsnas från området. Vi kunde, vid schaktningen, notera att den karaktäristiska Salaglimmerskiffern var vanligt förekommande i undersökningsområdet. Inte på något av de fragment som vi fann kunde dock några spår av bearbetning iakttas. Det var därför inte möjligt att peka ut några områden där hantverk, t.ex. tillverkning av ställsten eller kvarnsten, förekommit inom undersökningsområdet. Det kan således inte uteslutas att den Salaglimmerskiffer som förekom inom undersökningsområdet har fragmenterats naturligt. Med tanke på sin skiffrighet med skiktvis uppbyggnad så brister de tämligen lätt längs med dessa skikt. Möjligheten för en naturlig transport av materialet från området längre norrut, kring stenbrotten där bergarten förekommer i fast klyft kan också diskuteras. Dels förekom även annat stenmaterial av flera bergarter i många av schakten, och i samma dimensioner som de största fragmenten av Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 17

Salaglimmerskiffern, dels förekom skiffern även i lerlagret under matjorden. Skiffern noterades även längre norrut i moränen. Isrörelseriktningen i området är dominerande nord-sydlig (Gumælius 1868) vilket möjliggör att en transport från stenbrottsområdena till det aktuella området skett naturligt. Vår egen inventering i närområdet och den ovan beskrivna besiktningen av Kulturmiljö i Mälardalen och Bo Hedblom, påvisade förekomster av större ämnen utanför det aktuella undersökningsområdet. Söder om den västra delen av ytan fanns rundade, knappt halva, kvarnstensämnen. Bland dessa noterades en med de karaktäristiska kvartskornen i en glimmerrik grundmassa, medan ett annat ämne/fragment saknade dessa kvartskorn. Bergartstypen varierar dock i fråga om kvartsinnehåll varför det ändå är möjligt att det rör sig om samma ursprungsplats för dessa båda. Vid ett uthus tillhörande ett av de äldre husen på Naturbruksgymnasiet, väster om den undersökta ytan, finns också ett större kvarnstensfragment, som är av denna karaktäristiska bergartstyp. Med tanke på de tydliga kvarnstensämnen som förekommer strax utanför det aktuella undersökningsområdet är det sannolikt att en tillverkning har skett i närheten, men det har inte varit möjligt att närmare avgöra var. Det man kan säga mer säkert är att denna bearbetning inte skett i undersökningsområdet. I schakten nr 9, 31 och 34 framkom tre pinnhål, 2 stolphål och en härd. I de två pinnhål, A792 och 793, som framkom i schakt 31 och 34 fanns bevarat trä. Pinnhålens karaktär visar att båda hör till en relativt sentida hägnad. I ett av schakten 9, beläget längst ned i sydvästra hörnet av undersökningsområdet, framkom dock två stolphål, A795 och 796 (fig. 8 11). Dessa två stolphål var stenskodda och hade ett mer ålderdomligt utseende (fig. 8). Försök gjordes att finna förkolnat material i stolphålen men inget sådant fanns och dessa är därför odaterade. Mellan stolphålen framkom en samling av skärvig sten (A797) i vilken rikligt med kol och sot fanns. Lämningen var lik en härd men stenmaterialet i denna bestod dock av ovanligt stora kantiga stenar som i viss mån avvek från vad som kan förväntas i en förhistorisk härd. Då stenmaterial i härdar kan variera bedömdes denna lämning dock ändå kunna utgöra en härd. Detta särskilt som den låg intill två stolphål av förhistorisk karaktär. Ett kolprov som insamlades i den A797 har daterats med 14 C-metoden. Resultatet av dateringen gav sen historisk tid (fig. 9; bilaga 2). Slutsatser Den särskilda arkeologiska utredningen vid Sala-Ösby 6:1 har visat att det i området inte finns några lämningar från förhistorisk tid. I området fanns rikligt med Salaglimmerskiffer men fyndomständigheterna och fragmentens karaktär visar dock att förekomsten just inom undersökningsområdet kan vara naturlig. Salaglimmerskiffer förekom både i leran under ploglagret och i moränmaterialet strax norr om undersökningsområdet. Då isrörelseriktningen kan ha fört material från de områden där glimmerskiffer förekommer naturligt till undersökningsområdet är detta en högst sannolik förklaring till den över hela ytan likartade förekomsten av obearbetade fragment. Vår egen inventering i närområdet och den ovan beskrivna besiktningen av Kulturmiljö i Mälardalen och Bo Hedblom, visade dock att kvarnstensämnen förekommer i närområdet. Dessa visar att tillverkning av kvarnsten 18 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Fig. 8. Foto av stolphålet A796 som framkom i schakt 9. Stolphålet hade en tydlig stenskoning. Foto: Noclas Björck. Fig. 9. Dateringen av kol från A797 gav sen historisk tid. Resultatet har tolkats som att lämningen möjligen utgör resterna av ett större block som har eldsprängts. Foto: Niclas Björck. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 19

X 6651105 Y 1547623 A795 Flat block A797 A796 Häll Fig. 10. Översiktsplan över schakt 9. Skala 1:20. X 6651103 Y 1547619 20 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

X 6651106,8 Y 1547619,3 X 6651103,5 Y 1547620,0 (A795 väster om profil) A797 A796 Varvig lera Lera med inslag av kol och sot Grusig, brun lera Kol och sot Lera, stolphålsfyllning Varvig lera Häll Varvig lera Fig. 11. Sektion genom A 796 och 797. Skala 1:20. har skett någonstans i närheten, men det har inte varit möjligt att närmare avgöra var. Det man kan säga mer säkert är att denna bearbetning inte skett i undersökningsområdet. I schaktningen framkom endast sporadiska spår som kunde höra samman med förhistorisk verksamhet. Detta gäller anläggningarna (A792, 793, 795, 796 och 797). Då den härdliknande lämningen (A797) visade sig höra samman med sen historisk tid har denna tolkats som spår efter att man låtit eldspränga ett block i åkermarken. De stolphål (A795 och 796) som finns intill har visserligen en förhistorisk karaktär men det kan inte uteslutas att dessa också hör samman med detta skeende. Kanske har man under 1800-talet låtit bygga en ställning för att vinscha resterna av blocket och lägga detta på en vagn eller dragsläde för bortforsling. Att de båda stolphålen finns alldeles i anslutning till blocket och att inga övriga anläggningar, fynd eller andra tecken på verksamhet under järnålder förekom talar för ett samband. De enda övriga konstruktioner som framkom var två pinnhål (792 och 793) från en hägnad av sentida karaktär. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 21

22 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: 421-03545-2008 Länsstyrelsens dnr: 431-10345-08 Projektnummer: 11112. Undersökningstid: 2008-10-27 till 2008-10-29 Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Västmanlandslän Benämning: Sala-Ösby 6:1 Undersökningstyp: Särskild arkeologisk utredning Orsak till undersökningen: Husbyggnation Kommun: Sala Socken: Sala sn Fastighet: Sala-Ösby 6:1 Projketgrupp: Niclas Björck (projektledare), Lena Grandin geolog (GAL) Underkonsulter: Ångströmlaboratoriet (Uppsala universitet) Exploateringsyta: Cirka 5500 m 2. Undersökt yta: Ytkarterad yta 5500 m 2, schaktad yta 420 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad Koordinatsystem: RT90 2,5 gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: X6673590 Y1596480 Höjdsystem: RH70. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 2 planritningar, 1 sektionsritning i skala 1:20, intrasis projekt, 10 digitala foton med Unr 4462:1 10. Fynd: Inga fynd omhändertogs. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 23

Referenser Björck, N., 2007. Uppland under stenåldern. I: Hjärthner-Holdar, E., Ranheden, H. & Seiler, A. (red.). Land och samhälle i förändring. Uppländska bygder i ett långtidsperspektiv, s. 229 264. Arkeologi E4 Uppland studier, Volym 4. RAÄ UV GAL, SAU, Upplandsmuseet. Uppsala. Björck, N. & Guinard, M., 2003. Stenåldersboplatser längs den nya sträckningen för väg E4. Sträckan Uppsala Mehedeby. RAÄ, UV GAL, Rapport 2003:1. Uppsala. Gumælius, O. 1868. Några ord till upplysning om bladet Sala. SGU Aa26. Hedblom, B. 1996. Huggning av ställsten och kvarnsten i Salabygden på jakt efter bortglömd historia. Västmanlands fornminnesförening och Västmanlands läns museum årsskrift 73, 1996, 87 102. Persson, L. 1997. Beskrivning till berggrundskartorna Avesta SO och NO. SGU Af 189, 197. Rinman, S. 1788 1789. Bergwerkslexicon. http://www.jernkontoret.se/bibliotek/urkunder_och_kallor/bergwerkslexicon/index.php 24 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Bilagor Bilaga 1. Anläggningsbeskrivningar Anläggnings nr A792 (schakt 34) A793 (schakt 31) A794 (schakt 31) A795 (schakt 9) A796 (schakt 9) A797 (schakt 9) Beskrivning Pinnhål, 0,07 m i diameter, trä bevarat. Anläggningen låg centralt i schaktet, ca 0,4 m fr. schaktets västra kant. Pinnhål, 0,06 m i diameter, trä bevarat. Anläggningen låg ca 2,2 m fr. schaktets östra kant och 0,95 m från norra kanten. Möjligen något bränd. Pinnhål, 0,05 m i diameter, trä bevarat. Anläggningen låg ca 1 m fr. schaktets östra kant och 1,35 m från norra kanten. Stolphål, stenskott (0,5 m i diameter). A795 var liksom övriga anläggningar i schakt 9 anlagd på en häll. Matjordsdjupet ovan hällen varierade mellan 0,2 och 0,4 m. Stolphål, stenskott (0,6 0,5 m stort). A796 var liksom övriga anläggningar i schakt 9 anlagd på en häll. Matjordsdjupet ovan hällen varierade mellan 0,2 och 0,4 m. Härd, ca 1,25 0,5 m stor och med ett djup av 0,13 m. I anläggningen fanns rikligt med skörbränd sten, sot och kol. A797 var liksom övriga anläggningar i schakt 9 anlagd på en häll. Matjordsdjupet ovan hällen varierade mellan 0,2 och 0,4 m. Bilaga 2. 14 C datering Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 25

Bilaga 3. Schaktbeskrivningar Schakt nr Id nr Orientering Längd bredd m Matjord (djup m) Beskrivning 1 680 ÖSÖ-VNV 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 2 682 ÖNÖ-VSV 11 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun enstaka fragment av Sala glimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 3 684 Ö-V 4 1,6 0,2-0,3 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Sala glimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande Ett större oregelbundet fragment Salaglimmerskiffer 0,1 0,2 0,3 meter stort. I västra delen stenblock av annan bergart. 4 686 SV-NÖ 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Sala glimmerskiffer i matjord. En dikning (0,6 meter bred) löpte i n-s riktning genom schaktet. 5 688 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,4 Underliggande lera beigebrun. Enstaka fragment av Salaglimmerskiffer och andra bergarter i underliggande 6 690 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,5 Underliggande lera grå. Enstaka fragment av Salaglimmerskiffer i såväl matjord som underliggande 7 692 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,4 Underliggande lera grå spridda fragment av Salaglimmerskiffer i matjord. 8 694 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,45 Underliggande lera beigebrun ett fåtal spridda fragment av Salaglimmerskiffer i såväl matjord som underliggande 9 696 SV-NÖ 5 3 0,35 Underliggande lera beigebrun, enstaka fragment av Salaglimmerskiffer och annan sten förekom i matjorden i schaktet. Schaktet breddades då flera anläggningar (Stolphålen A795, A796 och härden A797) framkom i det. Nordväst och sydöst om härden framkom stolphål, nordöst om stenen en flat sten. I öster fanns ytligt en häll som under leran fanns i stora delar av schaktet. 10 698 N-S 5 1,6 0,5 Underliggande lera beigebrun. Sparsamt med sten, nästan stenfritt, i såväl matjord som underliggande 11 700 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,4 Underliggande lera beigebrun. Nästintill stenfritt, i såväl matjord som underliggande 12 702 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. Stenfritt, i såväl matjord som underliggande 13 704 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. Stenfritt, i såväl matjord som underliggande 14 706 ÖNÖ-VSV 5,5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. På ett djup av 0,15 meter framkom en granitisk sten, ca 0,3 m i diameter. 15 708 ÖNÖ-VSV 6 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer i matjord. 16 710 ÖNÖ-VSV 6 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun. Centralt i schaktet, på ett djup av 0,05 meter, framkom ett stenblock, ca 1 m i diameter. 17 712 ÖNÖ-VSV 6 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer i matjord. Sten, blandade bergarter i underliggande 18 714 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun. Sten, blandade bergarter i underliggande 19 716 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun. Stenfritt, i såväl matjord som underliggande 20 718 NV-SÖ 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. Stenar, bl.a. Salaglimmerskiffer i övergång mellan matjord och Koncentration av kol, ytligt, centralt i schaktet. 21 720 SV-NÖ 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. Enstaka stenar i underliggande 22 722 VNV-ÖSÖ 6 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. Stenfritt, i såväl matjord som underliggande 23 724 ÖNÖ-VSV 6 1,6 0,35 Underliggande lera beigebrun. Enstaka stenar i underliggande 26 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning

Schakt nr Id nr Orientering Längd bredd m Matjord (djup m) Beskrivning 24 726 N-S 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 25 728 Ö-V 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun. Stenfritt, i såväl matjord som underliggande 26 730 Ö-V 6 1,6 0,3-0,35 Underliggande lera gråbeige till brun. Stenfritt. 27 732 Ö-V 5 1,6 0,3 Underliggande lera beigebrun. Enstaka fragment av Salaglimmerskiffer förövrigt stenfritt. 28 734 ÖNÖ-VSV 6 1,6 0,3 Underliggande lera gråbeige till brun. Enstaka små fragment av Salaglimmerskiffer förövrigt fattigt på sten. 29 736 ÖNÖ-VSV 5 1,6 0,2 Underliggande lera beigebrun. Stenfritt, i såväl matjord som underliggande 30 738 SV-NÖ 6 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer i matjord. Förövrigt stenfattigt. 31 740 ÖNÖ-VSV 7 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun. Enstaka stenar i leran i underliggande I östra delen två pinnhål A793 och A794. 32 742 ÖNÖ-VSV 4 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer i matjorden. 33 744 SV-NÖ 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun. Längst i norr, närmast vägen finns grus. I övrigt fattigt på sten i såväl matjord som underliggande 34 746 N-S 8 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer i matjorden. Centralt i schaktet, ca 0,4 m fr. norra kanten fanns ett pinnhål (A792). 35 748 N-S 6 1,6 0,15 I norra delen är den underliggande leran gulbrun med inslag av sten, även salaglimmerskiffer. I södra delen lerigt med rikligt av sten (inklusive salaglimmerskiffer) och block. Stenarna och blocken är av varierande bergarter. 36 750 N-S 4 1,6 0,1-0,15 I norra delen är den underliggande leran beigebrun med inslag av sten. I södra delen rikligt av sten (morän). 37 752 SV-NÖ 5 1,6 0,1 Schaktet skars centralt av en öst-västligt orienterad häll av grönsten. I norra delen är den underliggande leran beigebrun med inslag av sten. I södra delen rikligt av sten (morän) men också flisor av salaglimmerskiffer. 38 754 SV-NÖ 6 1,6 0,1-0,2 I norra halvan lera med spridda stenar, många olika bergarter men också salaglimmerskiffer. I södra halvan, upp mot impedimentet består undergrunden av lera blandat med grövre material och i detta område är mängden sten rikligare (morän). Stenar och block av varierande bergarter förekommer. I schaktet påträffades även en stor slaggklump (hyttslagg) 39 756 SV-NÖ 5 1,6 0,2 Underliggande lera grå-beigebrun. Fåtaliga spridda fragment av Salaglimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 40 758 SV-NÖ 5 1,6 0,15-0,2 Underliggande material var lera med ett delvis stort inslag av sten och block. Detta särskilt i nordvästra delen av schaktet. I södra delen påträffades spridda fragment av Salaglimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 41 760 NV-SÖ 5 1,6 0,2 Underliggande lera beigebrun spridda fragment av Salaglimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 42 762 NV-SÖ 5 1,6 0,2 Underliggande lera beigebrun. Nästan helt stenfritt. 43 764 N-S 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun med spridda fläckar av rostbrun färg. Nästan helt stenfritt. 44 766 N-S 6 1,6 0,2 Underliggande lera beigebrun med spridda fläckar av rostbrun färg. Ett relativt stort fragment av salaglimmerskiffer och i övrigt spridd mindre sten av varierande bergarter. 45 768 NV-SÖ 5 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun. Nästan helt stenfritt. 46 770 NV-SÖ 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun. Enstaka flisor salaglimmerskiffer. 47 772 SV-NÖ 5 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun. Nästan helt stenfritt. 48 774 SV-NÖ 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun. Enstaka stenar i matjorden. 49 776 nv-sö 6 1,6 0,25 Underliggande lera ljust beigebrun. I övrigt nästan helt stenfritt. Flisor av Salaglimmerskiffer, men ingen tillverkningsplats för kvarnstenar 27

Schakt nr Id nr Orientering Längd bredd m Matjord (djup m) Beskrivning 50 778 sö-nv 6 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun med enstaka stenar, däribland Salaglimmerskiffer. 51 780 nv-sö 6 1,6 0,25 Underliggande lera beigebrun med enstaka stenar, däribland Salaglimmerskiffer. 52 782 sv-nö 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera beigebrun. I schaktet påträffades enstaka kantiga fragment av Salaglimmerskiffer och annan bergart i såväl matjord som underliggande 53 784 sv-nö 15 1,6 0,2 Underliggande leran var grå i norr och beigebrun i söder. Längs västra kanten i södra delen av schaktet var det häll. I schaktet förekom enstaka stenar och även spridda fragment av Salaglimmerskiffer. Stenarna påträffades främst i matjorden. 54 786 ö-v 5 1,6 0,2 Underliggande lera beigebrun. I schaktet förekom enstaka stenar och även spridda fragment av. Stenarna påträffades främst i matjorden. 55 788 sv-nö 6 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera ljust beigebrun. I övrigt nästan helt stenfritt. 56 790 sv-nö 5 1,6 0,25-0,3 Underliggande lera ljust beigebrun. I övrigt nästan helt stenfritt. 28 UV Uppsala Rapport 2009:1. Arkeologisk särskild utredning