9oP~9 Meddelad i Göteborg

KAMMARRÄ TTEN I GÖTEBORG Avdelning l 9oP~9 Meddelad i Göteborg Sida 1 (13) Mål nr4168-4170-13 KLAGANDE Skatteverket Storföretagsskattekontoret, Göteborgsenheten 403 32 Göteborg MOTPART Nobel Biocare Holding AB, 556619-5565 Ombud: Skattejuristerna Roger Gavelin och Pär Magnus Wiseen PwC Torsgatan 21 113 97 Stockholm ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrättens i Göteborg dom den 3 juni 2013 i mål nr 11477-12, 11479-12, se bilaga A SAKEN Inkomsttaxering 2009-20 11; tillämpning av korrigeringsregeln vid lån Skattetillägg 2009 Ersättning för kostnader KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Med ändring av förvaltningsrättens dom fastställer kan1marrätten Skatteverkets beslut den 23 december 20 10 och den 13 december 2012 i de delar de avser taxering av Nobel Biocare Holding AB för 2009-20 Il. Kammarrätten avslår Skatteverkets överklagande i den del det avser skattetillägg. Kammarrätten beviljar Nobel Biocare Holding AB ersättning för kostnader i kammarrätten med ISO 000 kr. Dok.ld 287380 Postadress Box IS31 40 I SO Göteborg Besöksadress Stora Nygatan 21 Telefon Telefax 031-7327400 031-7327600 E-post: kammarratten.goteborg@dom.se www.kammarratten.goteborg.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 2 Mål nr 4168-4170-13 Kammarrätten fastställer förvaltningsrättens sekretessbeslut och beslutar att sekretessbestämmelsen i 27 kap. 4 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska fortsätta att vara tillämplig på de uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som lagts fram vid kammarrättens förhandling inom stängda dörrar och inte tagits in i denna dom. YRKANDEN M.M. Skatteverket yrkar att kammarrätten upphäver förvaltningsrättens dom och fastställer Skatteverkets omprövningsbeslut den 23 december 20 l O och den 13 december 2012 avseende Nobel Biocare Holding AB:s taxeringar 2009-2011 och skattetillägg. Nobel Biocare Holding AB anser i första hand att överklagandet ska avslås. I andra hand anser bolaget att befrielse ska medges från skattetillägget. Bolaget yrkar ersättning för kostnader i kammarrätten med 276 000 kr. Skatteverket anser att ersättning för kostnader i kammarrätten kan medges med 75 000 kr. Kammarrätten har hållit muntlig förhandling. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄ TTENS AVGÖRANDE Vad målen gäller Nobel Biocare Holding AB (bolaget) har den 3 januari 2003 ingått tre låneavtal med sitt moderbolag Nobel Biocare Holding AG (Holding AG). Samma dag har lånefordringarna och rätten till räntebetalningarna överlåtits till Nobel Biocare Investments NV (Investments).

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 5 Mål nr 4168-4170-13 som framgår av korrigeringsregeln göras med ledning av hur oberoende parter skulle ha agerat i motsvarande situation. Parter som redan har ett avtal som gäller motsvarande affårsförhållanden kan i någon mening aldrig sägas vara oberoende av detta. Mot denna bakgrund kan bolagets uppfattning i och för sig framstå som en logisk följd av hur korrigeringsregeln utfotinats. Enligt kanunarrättens mening är det emellertid inte så som korrigeringsregeln ska förstås. Med oberoende parter avses i korrigeringsregeln parter som inte är koncernföretag eller annars är närstående. Något stöd för att andra företag som har en tidigare affårsrelation generellt inte skulle anses vara oberoende parter i korrigeringsregelns mening finns inte. Hänvisningen till oberoende parter ilmebär således inte att tidigare mellanhavanden mellan parterna saknar betydelse vid bedömningen av om ett senare avtal är marknadsmässigt. Innebörden av korrigeringsregeln i en situation som den nu aktuella är i stället följande. När avtalskontrahenter som är närstående till varandra har ett avtal och ersätter detta avtal med ett annat, eller omförhandlar villkoren i ett tidigare avtal, ska prövningen mot korrigeringsregeln avse hur icke-närstående - oberoende - parter hade agerat givet att de hatt den avtalsrelation de närstående parterna nu har. Den fråga som ska ställas är alltså inte om 2008 års avtal hade ingåtts av oberoende parter som inte tidigare haft med varandra att göra. Frågan är i stället om 2008 års avtal hade ingåtts av från varandra fristående företag som vid delma tidpunkt varit bundna av ett avtal med motsvarande villkor som gällde enligt 2003 års avtal. Bestämmelsens ordalydelse hindrar inte att regeln tillämpas på nu angivet sätt.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 6 Mål nr 4168-4170-13 Skatteverket har visat att 2008 års avtal inte var marknadsmässiga En förutsättning för att bolagets resultat ska kunna korrigeras med stöd av 14 kap. 19 IL är att Skatteverket visar att den ränta som betalats i enlighet med 2008 års avtal inte är marknadsmässig. 2008 års avtal innebar att bolaget fick betala en högre ränta till Investments (och senare till ett schweiziskt bolag) än vad det skulle ha fått göra om 2003 års avtal fått fortsätta att gälla. Såvitt framgår fanns det enligt 2003 års avtal inte någon rätt till justering av räntan, utan en del av räntan var fast under låneperioden. Det har i målet inte visats eller ens påståtts att villkoret om fast ränta skulle ha varit ogiltigt. 2008 års avtal var således när det gäller ränta, i jämförelse med vad som gällde tidigare mellan parterna, förmånligt för de utländska koncernbolagen och oförmånligt för bolaget. Det finns inte något i utredningen som visar att 2003 och 2008 års avtal, såvitt gäller andra villkor än nivån på räntan, skiljer sig åt på ett sådant sätt att det var affårsmässigt av bolaget att genom det senare avtalet åta sig att fortsättningsvis betala en högre ränta. Enligt avtalens ordalydelser finns det visserligen skillnader i fråga om amortering, vilket skulle kunna innebära att de senare avtalen inte hade samma löptid, men av utredningen i övrigt framgår att detta inte var avtalsparternas avsikt och inte heller kommit att tillämpas dem emellan. Skatteverket har således visat att bolaget med ett närstående bolag ingått ett avtal som - i förhållande till det avtal som löpte mellan parterna - varit mycket oförmånligt för bolaget, utan att andra avtalsvillkor motiverat det och utan att någon ersättning för de ändrade villkoren utgått. Det är givet att en oberoende part inte hade gått med på en sådan ändring av avtalen. Därigenom har Skatteverket visat att avtalen 2008 inte var marknadsmässiga i korrigeringsregelns mening. Därmed har

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 7 Mål nr 4168-4170-13 Skatteverket också uppfyllt den bevisbörda som åvilar myndigheten. Bolaget har bevisbördan för att detfunnits särskilda skälför att ändra avtalen Frågan är därefter om det funnits särskilda skäl att omforhandla 2003 års avtal och om dessa skäl är sådana att det vid en tillämpning av korrigeringsregeln kan godtas att 2008 års avtal varit marknadsmässigt, trots vad som ovan sagts. Det saken gälier är då närmast om de skäl för ändring som bolaget redovisat är sådana att även en oberoende part hade funnit anledning att gå med på en ändring av räntenivån utan kompensation. Bolaget gör gällande att den ränta som utgick enligt 2003 års avtal inte var marknadsmässig och att detta utgjorde ett godtagbart skäl för bolaget att gå med på att ändra avtalen. Skatteverket delar uppfattningen att ett avtal som löper med en icke-marknadsmässig ränta kan ändras utan att det aktualiserar en tillämpning av korrigeringsregeln, men anser att bolaget inte visat att räntan enligt 2003 års avtal var lägre än marknadsräntan. Som framgått är det Skatteverket som har bevisbördan för att korrigeringsregeln ska kunna tillämpas. Den invändning bolaget gjort är aven sådan karaktär att den närmast är att jämställa med en s.k. kompensationsinvändning, dvs. en invändning om att ett bolag som förfördelats i en koncernintern transaktion kompenserats for detta genom andra koncerninterna transaktioner. För kompensationsinvändningar gäller att det är den enskilda parten som har bevisbördan (jfr prop. 1982/83:72 s. Il och 12). Motsvarande bör gälla i förevarande fall. För att undgå beskattning med stöd av korrigeringsregeln måste bolaget därför åtminstone göra sannolikt att den ränta som utgick enligt 2003 års avtal inte var marknadsmässig.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 8 Mål nr 4168-4170-13 Bolaget har inte gjort sannolikt att det funnits särskilda skäl för att ändra avtalen Den ränta som gällde enligt 2003 års avtal har tillämpats inom koncernen från det att avtalen ingicks 2003 till juni 2008. Den har såvitt framgår lagts till grund för koncernbolagens beskattning, även om det möjligen är så att ränteintäkten inte varit skattepliktig för Investments och räntenivån därför inte prövats i förhållande till beskattningsanspråk hos nederländska Antillerna. Bolaget har vid upprepade tillfällen angett att räntenivåerna enligt 2003 års avtal var marknadsmässiga. Sådana uppgifter har lämnats i deklarationsbilagor vid taxeringarna 2004-2007 och i svar på förfrågan till Skatteverket 2005. Bolaget gör nu gällande att räntenivåerna enligt 2003 års avtal inte var marknadsmässiga. Det menar att de uppgifter som lämnats tidigare var felaktiga och att det som avsågs var att räntorna utifrån ett svenskt perspektiv inte var högre än marknadsränta. Uppgifterna skulle alltså inte säga något om huruvida räntorna enligt 2003 års avtal var lägre äu marknadsräntan. Det förhållandet att bolaget tidigare tillämpat och uttryckligen försvarat de räntenivåer som gällde enligt 2003 års avtal innebär enligt kammarrättens mening att det bör ställas förhållandevis stora krav på bolagets utredning för att nu komma till slutsatsen att räntenivåerna inte var marknadsmässiga. Vidare gäller att bolaget väsentligen saknade extern finansiering både under 2003 och senare. Det betyder att bolaget i princip inte betalar några räntor som "bestämts av marknaden", som de nu aktuella räntorna skulle kulmajämföras med. Avsaknaden av externajämförelseräntor gör det

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 9 Mål nr 4168-4170-13 mycket svårt att med någon säkerhet uttala sig om vad en marknadsmässig ränta för lånen 2003 skulle ha varit. Utöver den nu redovisade bevisning som gäller räntenivåerna enligt 2003 års avtal fim1s i väsentligt avseende endast den av bolaget åberopade utredningen av PwC och de jämförelser från B100mbergs databas som Skatteverket åberopat vid den muntliga förhandlingen. PwC:s utredning talar för att räntan enligt 2003 års avtal borde ha varit betydligt högre än den som tillämpats, medan Skatteverkets utredning talar emot denna slutsats. Det är i bägge fallen frågan om utredningar som gjorts långt i efterhand; PwC:s utredning har gjorts 2011 och Skatteverkets 2014. Det är också frågan om standardiserade beräkningar som utgår från räntor avseende andra företag och som i jämförelse med transaktioner som det aktuella företaget faktiskt gjort på marknadsmässiga villkor har ett lågt bevisvärde. Beräkningarna är också naturligen mycket känsliga för vilka ingångsvärden som tillämpas. Bolaget gör gällande att den avgörande skillnaden mellan beräkningarna är att PwC:s jämförelseföretag är företag med ett förhållandevis lågt kreditvärdighetsbetyg, medan Skatteverket har jämfört med räntan på företagsobligationer för företag med betydligt högre ranking. Bolaget menar att Skatteverket vid sin bedömning felaktigt utgått från att den aktuella skulden är eget och inte främmande kapital och att detta gjort att Skatteverket jämfört med fel företag. Kreditrisken har - menar bolagetprövats utan att hänsyn tagits till låntagarens möjlighet att betala den aktuella räntan löpande och förmåga att återbetala eller refinansiera skulden vid förfall. En bank skulle vid sin bedömning av marknadsmässig ränta inför utlåning inte bortse från II miljarder kronor i skuld.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 10 Mål nr 4168-4170 13 Ett sådant synsätt är enligt bolaget orimligt och det fimls inte stöd for detta i gängse finansieringsteori. Bolagets invändningar illustrerar väl de svårigheter som finns med schabloniserade ränteberäkningar. Bolaget har stora skulder till koncernbolag och en utomstående kreditgivare hade naturligtvis varit tvungen att ta hänsyn till dessa när räntan forhandlades. Samtidigt kan man i detta sammanhang inte bortse från att det är frågan om lån från bolag som helt står under koncernens kontroll Det finns i princip inga externa lån och koncernledningen har full insyn och kontroll över flera faktorer som har avgörande betydelse for räntenivån. Det gäller exempelvis vilka säkerheter som ska ställas for detta lån respektive for tillkommande externa lån eller hur prioritetsordningen ska vara vid framtida upplåning. Sammanfattningsvis anser kammarrätten att bolaget inte har visat att räntan enligt 2003 års avtal låg under marknadsräntan. Mot bolagets påstående talar tidigare lämnade uppgifter och hur bolaget tidigare år har beskattats. Den studie som utforts av PwC 2011 och redogörelsen for koncernens prissättning på lån visar inte med tillräcklig styrka att räntan på lånen tagna 2003 inte varit marknadsmässig. Den utredningen motsägs vidare i viss utsträckning av de uppgifter Skatteverket lämnat. Inte heller i övrigt visar utredningen i målet att det av andra skäl var affårsmässigt att gå med på en höjning av räntan genom 2008 års avtal Den inkomsttaxerings fråga som återstår att ta ställning till är då hur bolaget resultat ska korrigeras.

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida Il Mål nr 4168--4170-13 Hur ska bolagets resultat korrigeras? När ett bolags beskattning ändras med stöd av korrigeringsregeln ska resultatet beräknas till det belopp som det skulle ha uppgått till om avlalet varit marknadsmässigt. För oberoende parter som har ingått ett avtal som innehåller villkor om fast pris under en viss tid, såsom låneavtal med en fast räntedel, står valet mellan att låta avtalet gälla i enlighet med villkoren eller att omförhandla. Man kan utgå från att en part som agerar marknadsmässigt inte kommer att avstå från ett avtalat, förmånligt pris utan kompensation. Skatteverket har i förevarande fall korrigerat bolagets resultat genom att vägra bolaget avdrag för den ytterligare ränta som betalats i anledning av 2008 års avtal. Skatteverket har således vid beskattningen fortsatt att tillämpa räntevillkoren i 2003 års avtal, trots att dessa villkor inte längre gällde mellan parterna. Ett annat alternativ hade varit att påföra bolaget en intäkt motsvarande den kompensation bolaget borde ha krävt för att gå med på att ändra avtalen. Det hade i så fall inneburit att bolaget skulle ha tagit upp en intäkt vid 2009 års taxering. En sådan beskattning - som alltså gäller en intäkt och inte ett vägrat avdrag - ligger emellertid utanför ramen för den nu aktuella processen. Frågan nu är i stället om det kan godtas att bolagets resultat korrigeras på det sätt som Skatteverket beslutat. För denna bedömning är det av visst intresse om 2008 års avtal är en ändring av 2003 års avtal eller om det är helt nya avtal. När avtal fortsätter att gälla samtidigt som avtalsvillkor justeras på ett icke marknadsmässigt sätt ligger det nära till hands att en ändring av resultatet bör åstadkommas genom att man bortser från villkorsändringarna. Är det frågan om helt nya avtal bör man i normal-

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 12 Mål nr 4168-4170-13 fallet i stället påfåra en intäkt som motsvarar en fiktiv ersättning för hävningen av avtalet. Visserligen finns det i förevarande fall vissa omständigheter som talar för att det är frågan om nya avtal. Hit hör att det 2008 upprättats nya kontrakt och att det i slutet av 2008 skett ett borgenärsbyte. Det mesta talar emellertid tydligt får att det i grunden varit fråga om samma skuldförhållanden och att de ändringar som gjorts av exempelvis villkor och parter närmast är justeringar inom ramen för samma grundläggande koncemintema finansiering. Mot denna bakgrund finner kammarrätten att det inte finns anledning att underkänna Skatteverkets korrigering av bolagets resultat. Sammantaget gäller alltså att Skatteverket haft fog för besluten i den del som avser taxering 2009-2011. Förvaltningsrättens dom ska därför ändras i denna del och Skatteverkets beslut fastställas. Skattetillägg Det framgår klart att bolaget och Investments har avtalat om ränta på villkor som avviker från vad sinsemellan oberoende parter skulle ha avtalat och att dessa villkor har lett till ett sådant oriktigt resultat som kan föranleda beskattning enligt korrigeringsregeln. Bolaget har inte lämnat några uppgifter i sin deklaration taxeringen 2009 som gjort att den skatterättsliga frågan kunnat bedömas. Bolaget har alltså lämnat en oriktig uppgift till ledning får taxeringen 2009 och grund har funnits får att påfåra bolaget skattetillägg får detta taxeringsår. De rättsliga frågor som är aktuella i målet är komplicerade. Ä ven om bolaget borde ha insett detta och tydligt redovisat svårigheterna och sin bedömning av dessa i deklarationen finner kammarrätten att bolaget bör befrias från skattetillägg. Målet gäller en svår skatterättslig fråga, vilket

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG Sida 13 Mål nr 4168-4170-13 inte minst tidigare prövningar i domstolarna visar. Felaktigheten kan därfor anses som ursäktlig och skattetillägg ska inte påforas bolaget vid taxeringen 2009. Ersättning/ör kostnader Bolaget är förlorande part i huvudfrågan. Som kammarrätten angett ovan utgör rättsfrågan i målen en svår skatterättslig fråga där det inte finns någon vägledning i form av prejudicerande avgöranden. Enligt kammarrättens bedömning har frågan i målen betydelse for rättstillämpningen. Bolaget har därför rätt till ersättning för kostnader även i kammarrätten. Bolaget får anses skäligen tillgodosett med 150 000 kr för kostnader i kammarrätten. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 3). //~ /'~ ~ -." Anders Bengtsson ~~-...--..-..i :;/ Niclas Falkendal Åsa Ståhl referent, // #~1}~l~ 7Henn'illansson

2013-06-03 Meddelad i Göteborg Sida 1 (17) Mål nr 11477-12, 11479-12 och 1189-13 Enhet 2:1 KLAGANDE Nobel Biocare Holding AB, 556619-5565 Box 5190 402 26 Göteborg Ombud: Skattejuristerna Roger Gavelin och Per Magnus Wisen samt skatteexperten Daniel Schudel PWC Torsgatan 21 113 97 Stockholm MOTPART Skatteverket StorfOretagsskattekontoret Göteborg 403 32 Göteborg ÖVERKLAGADE BESLUT Skatteverkets besluiden 23 december 2010, dnr 82-1453087 avseende taxeringsåret 2009 och dnr 82-1464154 avseende taxeringsåret 20 l O och den 13 december 2012, dnr 82-2714727 avseende taxeringsåret 2011 SAKEN Näringsverksarnhet; tillämpning av den s.k. korrigeringsregeln vid avdrag for ränta på koncerninterna lån Skattetillägg (taxeringsåret 2009) Ersättning for kostnader SLUT Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och undanröjer Skatteverkets beslut. Förvaltningsrätten tillerkänner bolaget ersättning for ombudskostnader i målen med skäliga 150000 kr. Ersättningen Iar inte betalas ut innan domen vunnit laga kraft mot det allmänna. Dok.Id 201806 Postadress Box 53197 400 15 Göteborg Besöksadress Sten Sturegatan 14 Telefon Telefax 031-7327000 031-711 78 59 E-post: forvaltningsrattenigoteborg@dom.se Expeditionstid måndag - fredag 08:00-16:00

Sida 2 11477-12,11479-12 Förvaltningsrätten förordnar med stöd av 43 kap. 5 och 8 offentlighetsoch sekretesslagen (2009:400) att sekretess enligt 27 kap. 4 samma lag ska vara tillämplig även i fortsättningen flir de uppgifter om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden som lagts fram vid förvaltningsrättens muntliga flirhandling inom stängda dörrar och som inte tagits in i denna dom.

BAKGRUND Sida 3 11477-12,11479-12 De koncerninterna lånen Nobel Biocare Holding AB (bolaget) ägs av Nobel Biocare Holding AG, Schweiz. Bolaget är i sin tur moderbolag i den svenska delen av koncernen och äger aktierna i Nobel Biocare AB. De i målen aktuella interna lånen uppkom den 3 januari 2003 när bolaget, genom ett internt förvärv, blev ägare till aktierna i Nobel Biocare AB. Bolaget tecknade då tre låneavtal med Nobel Biocare Holding AG om totalt 11033412 118 kr. Samma dag hade lånefordran och rätt till rånteintäkterna överlåtits till Nobel Biocare Investments NV, Nederländska Antillerna som från 2003 till 2008 erhöll räntan på lånen. Därefter betalades räntan till Nobel Biocare Finance AG, Schweiz, som från Nobel Biocare Investments NV förvärvade de kvarvarande interna låneskulderna den 30 december 2008. De båda sistnämnda bolagen är, i likhet med bolaget, dotterbolag till Nobel Biocare Holding AG och således systerbolag i koncernen. De konceminterna lånen löper på 20 år, 30 år respektive 33 år varvid amortering av de två första lånen påbörjades 2009 och amortering av det tredje påbörjades 2006. Räntan uppgår till Stibor SEK plus marginal om 1,5 procent för två av lånen och om 1,75 procent för det tredje lånet. Enligt avtalen kan långivaren kräva återbetalning av hela lånet inklusive ränta och dröjsmålsränta om låntagaren inte fullfiiljer sina fdrpliktelser. Ett av låneavtalen om 5 033 412 118 kr minskades till 3 926 180 868 kr med i övrigt sanrma villkor per den 30 juli 2004. Vidare började år 2006 ett av lånen att amorteras med 50 miljoner kr halvårsvis. Lånen uppgick per den 1 januari 2008 till totalt 9726 180868 kr. De tre låneavtalen skrevs om den 23 juni 2008 varvid lånen hos långivaren istället klassificerades som s.k. equitylån. Detta innebär, enligt låneavtalen, att det inte finns någon överenskommelse om amorterings- eller åter-

. Sida 4 11477-12,11479-12 betalningsdatum. Återbetalning kan endast ske efter överenskommelse vid exceptionella forhållanden som en rekonstruktion av låntagarens balansräkning. Räntan ska enligt avtalen bestämmas utifrån den av koncernen månadsvis bestämda koncemräntan och betalas efter avdrag for källskatt påfoljande månad. De överklagade besluten avseende taxeringsåren 2009 och 2010 Skatteverket beslutade for taxeringsåret 2009 att medge bolaget avdrag for ränta med 192436833 kr gentemot yrkat belopp om 268361029 kr. Därmed höjdes bolagets inkomst av näringsverksarnhet med 75 924 196 kr. Skatteverket beslutade även att ta ut skattetillägg av bolaget med 40 procent aven fj ärdedel av minskningen av redovisat underskott om 191 kr samt med 40 procent av den skatt som ska betalas på 75 924 005 kr. Skatteverket beslutade for taxeringsåret 20 l O att medge bolaget avdrag för ränta med 252 624114 kr gentemot yrkat belopp om 493391 893 kr. Därmed höjdes bolagets inkomst av näringsverksarnhet med 240 767 779 kr. Skatteverket beslutade även att inte medge bolaget avdrag for outnyttjat underskott från tidigare år med 191 kr. Besluten har i huvudsak motiverats med foljande. Lånen har haft en löptid på 20,30 respektive 33 år. Under 2008 har samtliga lån omförhandlats. Innebörden av omforh""dlingen har varit att räntemarginalen for bolagets rörliga lån har höjts med 2,5 procent. Mellan oberoende parter forekommer inte justeringsklausuler som innebär att räntan eller annat avtalsvillkor under pågående avtal kan. ändras till ensidig nackdel for ena parten utan att denna part åsidosatt något av de villkor som stipuleras i låneavtalet. Det som kan förekomma mellan oberoende parter är att lånet helt eller delvis kan sägas upp om låntagaren på grund av obestånd eller annat skäl inte kan uppfylla sina åtaganden enligt avtalet. Oberoende parter skulle inte ha

SidaS 11477-12, 11479-12 ingått avtal om att ändra räntan under sådana omständigheter som skett mellan bolaget och Nobel Biocare Investments NV. De ursprungliga lånen härrör frän ett internt aktieköp 2003 och det har inte inträffat något som ändrat detta förhållande. Omskrivningen av reverserna till equitylån har inte sin grund i en förändring av bolagets kreditsituation. Ändringen den juni 2008 att amorteringarna på lånen ska upphöra motiverar inte att räntemarginalen höjs med 2,5 procent. Bolaget har vid revisionen förklarat att avsikten varit att de gamla amorteringsplanerna skulle fortsätta att gälla. Detta bekräftas också av bokföringen där det framgår att amorteringarna har fortsatt även efter den 23 juni 2008. Även av överlåtelseavtalet per den 30 december 2008 framgår att amorteringar har skett efter den 23 juni 2008. Detta innebär att lånet inte varit amorteringsfritt och detta kan således inte vara något argument för en ökad räntemarginal. Ändringen av lånevillkoren och den dänned följande höjningen av räntemarginalen strider mot armlängdsregeln och oberoende personer skulle inte förfarit på detta sätt. En oberoende låntagare skulle inte utan kompensation acceptera att räntemarginalen höjs med 2,5 procent på lån med rörlig ränta och som har en bestämd förfallodag, om inte mycket extraordinära omständigheter föreligger, exempelvis om låntagaren är på obestånd. Så är inte fallet här. Ett lån utan säkerhet som lämnats från moderbolag till dotterborlag är inte jämförbart med ett externt lån utan säkerhet Gmf. Diligentiamålet). Skälet härför är att ägarens insyn och kontroll inte kan ersättas med den infonnationsskyldighet som kan vara föreskriven vid externa lån. Den bedömda kreditrisken är till följd härav lägre för moderbolaget än för den externe långivaren. Den omständigheten att lånet överfårts från ett koncernbolag på Nederländska Antillerna till ett armat koncernbolag i Schweiz visar att den interna utlåningen styrs av moderbolaget i Schweiz. Om så inte vore fallet skulle koncernens dotterbolag på Nederländska Antillerna inte avhända sig lånet utan någon kompensation för förlorad ränta. Den omständigheten att lånen för tillfället är lämnade av ett systerbolag saknar således betydelse för tillämpning av Diligentia-domen eftersom moderbolaget styr

Sida 6 11477-12,11479-12 var reverserna ska vara placerade. Vidare har inte något frarnkonnnit som tyder på att de ursprungliga räntemarginalerna varit f"ör låga. Även i den nya räntepolicyn så uppgår räntemarginalerna till 1,5 procent på lån med god säkerhet. Då det inte är fråga om något externt lån utan motsvarande fordran finns hos ett annat systerbolag så finns på koncernnivå ingen skuldbörda. Korrigeringsregeln är tillämplig eftersom det inte funnits affarsmässiga skäl för att ändra räntemarginalen. Eftersom det inte torekonnnit några omständigheter som ökat långivarens kreditrisk vad gäller utlåningen till bolaget har det inte funnits några affärsmässiga skäl till att ändra räntemarginalen. Oberoende parter är bundna av ingångna avtal och det måste även gälla företag i intressegemenskap. Genom att ändra räntemarginalen har parterna avtalat om villkor som avviker från vad som ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare. Bolaget har för taxeringsår 2009 lämnat oriktig uppgift. Felaktigheterna framstår inte som ursäktliga med hänsyn till uppgifternas art eller annan omständighet och det är inte oskäligt att ta ut skattetillägg. Det överklagade beslutet avseende taxeringsåret 2011 Skatteverket beslutade för taxeringsåret 2011 att medge bolaget avdrag för ränta med 143 417 554 kr gentemot yrkat belopp om 312138390 kr. Dänned höjdes bolagets inkomst av näringsverksamhet med 168720836 kr. Skatteverket beslutade även att inte medge bolaget avdrag för outnyttjat underskott från tidigare år rned 19 I kr. Som motivering till beslutet har Skatteverket anfört bi.a. följande. Skatteverket har i ärendet, som kammarrättsdomen den 8 juni 2012 mål nr 6565- -6569-10 (Ford VHC AB) avser, inte ifrågasatt att räntenivån på de båda lånen kunnat anses vara en godtagbar marknadsmässig ränta vid respektive lånetillfälle. En oberoende part skulle emellertid inte säga upp ett gällande låneavtal för att ingå ett annat med sämre lånevillkor. En oberoende part

Sida 7 11477-12,11479-12 skulle inte heller acceptera att bindande avtalsvillkor ändras till dess nackdel Skatteverket anser att korrigeringsregeln är tillämplig i sådana situationer och delar således inte kammarrättens uppfattning att det är lån 2 som ska prövas mot korrigeringsregeln. Skatteverket har dock inte överklagat kammarrättsdomen eftersom frågan om det funnits affärsmässiga skäl för Ford VHC AB att övergå från rörlig till fast ränta är en bevisfråga. Skatteverket bedömer att den förändring av lånevillkoren i form aven räntehöjning på 2,5 procent som bolaget går med på i juni 2008 inte skulle ha skett mellan oberoende parter. Enligt låneavtalets villkor fanns det inte några möjligheter flir längivaren att säga upp läneavtalet flir att justera räntan. Bolaget hade därmed ett lån med en bestämd rörlig ränta på Stibor plus procent respektive 1,75 procent, vilket vid tidpunkten för justeringen av räntan innebar en räntenivå om 6,5-7 procent. Vid den här tidpunkten väljer bolaget att ersätta detta låneavtal med ett rörligt lån med en räntemarginal på 4-4,25 procent vilket ger en räntenivå om 9,25-9,7 procent. Någon skyldighet flir bolaget att gå med på denna förändring finns inte och av rättspraxis (Svea Hovrätts dom den 11 juni 2012, mål nr T 7720-11) framgår även att långivaren inte kan kräva en räntejustering trots höjd finansieringskostnad om inte detta är reglerat i låneavtalet. Om långivaren inte hade varit i intressegemenskap med bolaget skulle bolaget inte ha gått med på den förändring av lånevillkoren som gjordes i juni 2008. Något affärsmässigt skäl för bolaget att höja sin räntekostnad har inte frarnkommit. Bolaget har därmed på grund av sin intressegemenskap med långivaren gått med på en avtalsförändring och avtalat om villkor som oberoende parter inte skulle ha gjort. Denna förändring har lett till högre räntekostnader för bolaget och därigenom ett lägre resultat. Enligt avtalet som bolaget ingick 2003 uppgick räntan till Stibor med tillägg för räntemarginal om 1,5 procent respektive 1,75 procent. r januari 2003 uppgick Stibor till 3,93 procent och bolagets ränta blev därmed 5,895-6,145 procent inklusive påslag. Vid en j ämflirelse mellan denna ränta och bankernas till icke-finansiella företag vid samma tidpunkt framkommer att den avta-

Sida 8 11477-12,11479-12 lade räntan är på samma nivå som bankernas utlåningsränta. Räntenivån som sattes i januari 2003 och även i juli 2004 var marknadsmässig och att justera räntan av detta skäl fanns inte. Vad gäller ändringen den 23 juni 2008 att amorteringarna på lånen ska upphöra så har bolaget vid förklarat att avsikten varit att de gamla amorteringsplanerna skulle fortsätta att gälla. Detta bekräftas också av bokföringen där det framgår att arnorteringarna fortsatt även efter den 23 juni 2008. Ä ven av överlåtelseavtalet per den 30 december 2008 framgår att amorteringar skett efter den 23 juni 2008. Detta innebär att lånet inte varit amorteringsfritt och detta kan därmed inte vara något argument för en ökad räntemarginal. Denna ändring motiverar därmed inte att räntemarginalen höjs med 2,5 procent. Ändringen av lånevillkoren och den därmed följande höjningen av räntemarginalen strider mot armlängdsregeln och oberoende personer skulle inte ha förfarit på detta sätt. En oberoende låntagare skulle inte utan kompensation acceptera att räntemarginalen höjs med 2,5 procent på lån med rörlig ränta och som har en bestämd förfallodag, om inte mycket extraordinära omständigheter föreligger, exempelvis om låntagaren är på obestånd. Så är inte fallet här. Korrigeringsregeln är tillämplig eftersom det inte funnits några affärsmässiga skäl för att ändra räntemarginalen. Eftersom det inte förekommit några omständigheter som ökat långivarens kreditrisk vad gäller utlåningen till bolaget har det inte funnits några affärsmässiga skäl till att ändra räntemarginalen. Oberoende parter är bundna av ingångna avtal och det måste även gälla företag i intressegemenskap. Parterna har genom att änrlra räntemarginalema av>+!.slat om villkor sora avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare. YRKANDEN M.M. Bolaget yrkar att det ska taxeras i enlighet med inlämnade deklarationer. Bolaget yrkar vidare ersättning fur kostnader med 251 350 kr inklusive mervärdesskatt avseende arvode för ombud i taxeringsprocessen och med

FÖRVALTNINGSRÄ TTEN Sida 9 11477-12,11479-12 5 683 kr inklusive mervärdesskatt avseende utlägg. Till stöd for sin talan anfor bolaget i huvudsak foljlh'lde. Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 8 juni 2012, mål nr 6565-- 6569-10, (Ford VHe AB), fastslagit att det är villkoren i det låneavtal som grundar avdragsrätt ior räntebetalningarna som ska prövas mot korrigeringsregeln. I Fordmålet har Skatteverket, precis som i iorevarande mål, drivit tesen att en forändring av ett låneavtal inte har varit marknadsmässig i sig och att detta har räckt for tillämpning av korrigeringsregeln. Förvaltningsrätten har underkänt det synsättet och kammarrätten har instämt i bedömningen med ett enkelt konstaterande att det mycket riktigt är låneavtalet från november 2000 (lån 2) som ska prövas mot korrigeringsregeln. Enligt bolagets uppfattning kan kammarrättens dom inte läsas på annat sätt än att bedömningen, i en situation där ett konceminternt lån har ersatts av ett annat koncemintemt lån, endast kan avse villkoren i det nya lånet. Omläggningen som sådan ligger alltså utanfor korrigeringsregelns tillämpningsområde. Om den avgränsningen inte kan godtas kan en internationellt verksam koncem aldrig på egen hand korrigera en icke marknadsmässig prissättning tiii en korrekt prissättning utan risk for dubbelbeskattning. Det skulle strida mot internationellt vedertagna principer. Om Skatteverkets tolkningsmodell vore riktig menar Skatteverket att i och for sig marknadsmässiga räntor inte är avdragsgilla vilket måste ifrågasättas och tillbakavisas med kraft. När det gäller armlängdsmässigheten i omläggningen av lånen kan det konstateras att det givetvis ligger i bolagets intresse att säkra en långsiktig finansiering på så stabila villkor som möjligt. Bolaget vill självklart inte ingå i ett långsiktigt avtalsforhållande där den ena parten lider av stress av olika skäl. Att långivarens finansieringskostnader m.m. påverkar räntan är inget nytt. Den av Skatteverket åberopade hovrättsdomen avser tolkningen av mycket komplicerade detaljforhållanden mellan två professionella aktö-