Remissvar 2004-04-27 Dnr LiU 365/04-10 Till Rektor Remiss: Tre vägar till den öppna högskolan Betänkande av Tillträdesutredningen, SOU 2004:29. Nämnden för utbildningsvetenskap har beretts tillfälle att yttra sig över ovannämnda utredning. Nämnden ansvarar för lärarutbildningsområdet vid Linköpings universitet och kommentarerna skall ses i detta perspektiv. Inledning Vi finner att utredaren på ett noggrant och omsorgsfullt sätt tagit sig an uppgiften samt att den är välgjord och ger en god helhetsbild av det komplexa system som antagningsreglerna utgör. Utredningen ger en god överblick över de frågeställningar som är aktuella kring behörighet och urval. Dessa har aktualiserats inte minst i samband med förverkligandet av de tankar som betänkandet Den öppna högskolan och begreppet reell kompetens lyft fram. Förslagen är väl underbyggda och blir belysta från olika perspektiv såväl historiskt som internationellt. Det har varit synnerligen intressant att ta del av simuleringarna för att se konsekvenser av olika alternativ. Vi tar alltså tacksamt emot betänkandet och finner att vi har fått något som kan fungera som en uppslagsbok inom ämnesområdet. Efter dessa inledande ord fortsätter vi med att kommentera några avsnitt i betänkandet med speciell relevans för vårt ansvarsområde. Kapitel 8. Kan tillträdesreglerna bidra till breddad rekrytering? Utredaren beskriver dilemmat med att en och samma högskola skall vara såväl urvalshögskola som en rekryteringshögskola. Utredningen hänvisar i sin helhet till breddad rekrytering och detta kan inte friställas från arbetet med reell kompetens. Det utförliga regelverket ges likväl en slagsida mot urvalshögskolan. I ett läge då 50% av en årskull skall studera vidare inom högskolan är det inte bara en fråga om att satsa på komplexa urvals- och antagningsprocedurer.
Söktrycket motiverar inte denna insats. Det gäller att lägga möda och energi på de utbildningar där ett faktiskt urval av olika skäl måste ske. En större utmaning för högskolan är att finna nya målgrupper och skapa utbildningsalternativ för bredare studentgrupper. Det bör genom antagnings- och urvalssystemet vara möjligt för elever från t. ex. yrkesförberedande program att genomföra teoretiska högskoleutbildningar. Om detta skall uppfyllas måste högskolorna i högre grad omfördela sina resurser. Utredaren framhåller i flera avsnitt arbetet med bedömning av reell kompetens som en framkomlig väg för breddad rekrytering, och vi tar med tillförsikt emot förslaget att den lokala högskolans frihet skall öka och att behörighet och urval till stor del överlämnas till lokala beslut. Detta kostar dock pengar och studentpengen är idag endast normerad utifrån antal studenter och prestationer. Arbetet med validering och antagning grundad på reell kompetens premieras inte i nuvarande system. Utredaren är inne på sådana tankar och vi stöder honom i hans uppfattning i de sammanfattade slutsatserna i kap 8.9 att rekryteringsmålen skall anges och att grundutbildningsanslaget bör kopplas till dessa. Vi föreslår att detta blir föremål för en fortsatt utredning. Kapitel 17. Grundläggande behörighet. Inledningsvis menar vi att det är bra att utredaren poängterar att kraven för grundläggande behörighet till högskoleutbildning skall visa de för högskoleutbildning helt nödvändiga kraven och inte ge uttryck för en slags allmänbildning. Vi menar också att högskolor och universitet för vissa utbildningar i högre grad skulle tillämpa Högskoleförordningen 7kap 4 p.6: Grundläggande behörighet har den som genom svensk eller utländsk utbildning, praktisk erfarenhet eller på grund av någon annan omständighet har förutsättningar att tillgodogöra sig grundläggande högskoleutbildning och bedöma grundläggande behörighet utifrån andra språkliga krav än de som anges i 4 p.1: SvB/Sv2B, Eng A. Kunskaper i svenska är givetvis absolut nödvändigt för att tillgodogöra sig en utbildning som ges på svenska och för ett framtida yrkesliv i Sverige, men krav på kunskaper i engelska kan inte alltid vara lika nödvändigt. Ett annat världsspråk borde bedömas som likvärdigt för vissa utbildningar. Högskolorna måste förbättra sin bedömning av akademiker med utländsk utbildning där en tröskel ofta ligger i tillträdet till högskolan. Högskolorna bör också uppmanas att finna relevant kurslitteratur på motsvarande språk. Kommentarer på utredarens förslag på sid. 285: 1. Kravet på lägst betyget Godkänd i SvB/Sv2B och En A finner vi väl motiverat, dock under beaktande av det ovan sagda. Vi vill samtidigt framhålla den förenkling förslaget innebär för antagning till merparten av fort- och vidareutbildningskurserna inom nämndens verksamhetsområde (jfr sid. 287).
Vi ställer vi oss också bakom kravet på godkänt projektarbete. Vår bedömning grundar sig på att den fortbildning som genomförts i samband med införandet av projektarbetet i gymnasieskolan har varit av hög klass och detta borgar för högskoleförberedelse. Vi noterar samtidigt att övergångsreglerna för studerande med gymnasieutbildning utan projektarbete är generösa. 2. Kravet på slutbetyg från vuxenutbildningen är vi däremot något tveksamma inför. Vi kan förstå att det i ett allmänbildningsperspektiv och som ett signalvärde kan vara önskvärt med krav på slutbetyg från vuxenutbildning, vilket utredaren förespråkar på sid. 294. Med nuvarande krav med endast samlat betygsdokument har dock hittills lärarutbildningarna kunnat rekrytera studerande med icke traditionell bakgrund, och vi finner att för dessa skulle kravet på slutbetyg kunna innebära en förlängning av den totala utbildningstiden. Vid Linköpings universitet ges ett stort antal fort- och vidareutbildningar inom vuxenutbildningsområdet, och för dessa skulle antagningen kompliceras om krav på slutbetyg från vuxenutbildning införs. Vi kan heller inte finna belägg för att slutbetyg prognosticerar för studieframgång. Behörighetsbedömning genom bedömning av reell kompetens kommer att få en ökad betydelse men detta innebär ökade kostnader och en längre antagningsprocedur. 3. Vi delar utredarens bedömning att 25:4-regeln kan avskaffas. Linköpings universitet har redan vid antagningen till ht 2003 behandlat dessa sökande enligt föreskrifterna för reell kompetens. Kapitel 18. Särskild behörighet. Lärarutbildningen spänner över breda ämnesfält från humaniora, teknik, naturvetenskap, samhällsvetenskap, språk, teologi, estetik Ingångsbehörigheten ger endast en entré in i programmet, men för den fortsatta utbildningen kan andra behörigheter komma ifråga. Detta ställer stora krav på en rak och tydlig information vid antagningen om vad man faktiskt blir behörig till och vilka vägar som ligger öppna för fortsatta studier. Vi finner därför att det är ett problem med benämningen allmän ingång för området Undervisning. Det förväxlas lätt med allmänt utbildningsområde som är ett begrepp i examensordningen, och det kan också förväxlas med det tidigare begreppet allmän behörighet. Allmän ingång är dessutom ej nationellt vedertaget och betyder olika på olika lärosäten. Det har visat sig nödvändigt att skapa direkta ingångar för studerande med speciella förkunskaper. För att t ex tillförsäkra att studerande med naturvetenskaplig bakgrund inte konkurreras bort på grund av lägre meritpoäng behövs en speciell ingång för dessa. Utredaren har också uppmärksammat detta och ger i avsnitten 18.1 och 18.3 alternativa förslag på hur områdesbehörigheten för lärarutbildningsområdet kan formuleras: att använda behörighet för annat område, t ex Matematik/Naturvetenskap eller att göra tillägg till området Undervisning med ett enskilt ämne eller annat relevant behörighetskrav.
Vi vill förorda det senare alternativet. Tabell 18:1 kommer lokalt att behöva kompletteras med sökalternativ och behörighets- och meritämnen. Detta ger lärosätet en frihet vid utformningen, men det skapar å andra sidan en nationell variation som kan vara svår att överblicka för en sökande. Vi ställer oss bakom tanken med meritämnen och hur dessa skall påverka urvalet, men finner att en viktig dimension i lärarverksamhet inte beaktas i förteckningen av meritämnen, nämligen möjligheten att skaffa sig meritpoäng genom de praktisk estetiska ämnena. De som väljer sådana kurser i gymnasiet premieras endast under området Information/Kommunikation. Vi föreslår därför att meritämnesförteckningens sjätte rad under området Undervisning ändras till Pedagogiskt ledarskap alternativt Förskola, skola och fritidshem eller estetisk kurs från estetiskt program alternativt andra estetiska kurser eller Idrott och hälsa, kurser om lägst 100 poäng. På sid. 287 argumenterar utredaren för att matematik inte skall vara med som grundläggande behörighetskrav för högskolestudier. Argumentationen utgår från att behörighetskraven skall ställas mot vad som krävs för att genomföra själva utbildningen. Med samma argumentation måste också det särskilda behörighetskravet Matematik A för området Undervisning kunna ifrågasättas. Vi delar naturligtvis uppfattningen att lärare bör behärska grundläggande matematik, men ser detta mer som en fråga för själva anställningen som lärare och ej som en behörighetsfråga för studier. Kap 19. Meritvärdering och urval. Som redan framhållits finner vi att den lokala friheten ges stort utrymme i utredningen och att utredaren i många avseenden relaterar till bedömning utifrån reell kompetens. Vi menar att lärosätena också är beredda att anta denna utmaning och att lokalt utforma och utnyttja att minst 10% av platserna skall fördelas genom lokalt beslutade urvalsgrunder. Man skall dock vara medveten om att alternativa urvalsformer kan vara kostsamma och utan medelsförstärkning sjunker det anslag som kan ges till undervisningen. Utbyteskomplettering 19.1:5: Det kommer alltid av olika skäl att finnas behov av behörighetskompletteringar och dessa måste beaktas vid antagningen. Vi delar utredarens ambition att stävja konkurrenskomplettering genom att inte tillåta utbyteskomplettering av kurs som ingått i slutbetyget. Vi ser emellertid dilemmat med att samma kurs/ämne ges olika dignitet för olika studerande vid urvalet. Urvalsgrund intyg från folkhögskola 19.1:8: Genom folkhögskollärarprogrammet har nämnden goda kunskaper om folkhögskolans verksamhet. Vi delar utredarens uppfattning att slå vakt om skolformen och att den är en viktig grund för rekryteringen in i högskolan. Utredarens förslag att närmare utreda förutsättningarna för en sammanslagning av urvalsgrupperna BF och BG vill vi kraftigt tillstyrka. Detta skall ske i samverkan med representation för folkhögskolorna enligt förslaget på sid. 327.
Områdesprov 19.2: Utredarens förslag till områdesprov finner vi intressant och vi vet att arbete inom teknikområdet kommit långt. Vi vill gärna medverka till att det nationellt även utvecklas ett områdesprov för området Undervisning och förutsätter att lärarutbildningarna genom Lärarutbildningskonventet inbjuds att delta i ett sådant arbete. Tredje väg som urvalsgrund 19.3: I likhet med utredaren vill vi framhålla det angelägna i att rättsläget kring diskriminering i samband med alternativt urval utreds. Utredaren ställer sig i kap 13 skeptisk till att intervju används som urvalsinstrument. Linköpings universitet tycker sig emellertid ha goda erfarenheter av detta i samband med antagning till bl. a. lärarutbildningarna i såväl Norrköping som Linköping. Vi förstår de synpunkter och farhågor utredaren anför på sid. 255-256. Lärarprogrammen har ju de senare åren inte haft någon lång kö av reserver till utbildningsplatserna och detta faktum avspeglas säkert i vår bedömning. Intervjutillfället har utöver att vara ett urvalsinstrument också inneburit en viktig informationsmöjlighet som givit den studerande goda möjligheter till en självvärdering om förutsättningarna för att genomföra en lärarutbildning. Avslutning Som framhållits redan i inledningen ser vi sambandet mellan utredningen och betänkandet Den öppna högskolan. Utredningen visar på hur de komplexa och snåriga behörighets- och urvalsfrågorna kan bearbetas utifrån en ambition att förverkliga en öppnare högskola där rekrytering utifrån reell kompetens får en allt större betydelse. För lärarutbildningsområdet, och ytterst den svenska skolan, är det viktigt med mångfald. Den frihet i antagningsfrågor för den lokala högskolan som utredningen förordar hälsar nämnden med tillfredsställelse, och vi vill ta oss an arbetet med att skapa egna lösningar inom ramen för minst 10% utifrån av högskolan beslutade urvalsgrunder. Genom tidigare erfarenheter, bl. a. med stöd av Rekryteringsdelegationen, vet vi att detta är resurskrävande. Det nuvarande medelstilldelningssystemet premierar på intet sätt alternativa antagningsformer och nämnden vill kraftigt understryka behovet av att det sker en översyn så att kvalitetshöjande och mångfaldsbefrämjande åtgärder även gynnas ekonomiskt. Jan Anward Ordförande Nämnden för utbildningsvetenskap Olof Ernestam Utbildningsledare