Allanders björnbär ett nygammalt krypbjörnbär

Allanders björnbär ett nygammalt krypbjörnbär På några öar i Karlskrona skärgård och nära Ölandsbron i Kalmar växer ett ovanligt kryp björnbär. Tomas Burén har rett ut snåren. Text och foto: TOMAS BURÉN H jalmar Hylander, en av Sveriges främsta kännare av krypbjörnbär Rubus sect. Corylifolii genom tiderna, beskrev flera nya arter i en artikel i Botaniska Notiser (Hylander 1958a). Tyvärr hade nomenklatur reglerna ändrats strax före publiceringen så att varje namn måste kopplas till ett bestämt typexemplar, vilket Hylander inte hade gjort. Hans nya artnamn blev därför ogiltiga. Gemensamt för Hylanders arter var att de bara var kända från relativt små geografiska områden. När Heinrich Weber (1981) reviderade krypbjörnbären i norra Europa valde han att bara ta upp de arter som var spridda minst fem mil i någon riktning och bortsåg från de många lokala former som beskrivits genom tiderna. Hylanders arter kom därför fortfarande att stå utan giltiga namn. Senare har det visat sig att ett par av arterna har större utbredning än vad som tidigare varit känt och de har då fått nya namn. Först var det den art av Hylander kallad Rubus gustafsonii som fick namnet Rubus walsemannii polabiskt björnbär (Weber 1982). Sedan urskildes den form som Hylander kallade Rubus aureolus ssp. albiflorus som en egen art, Rubus hylanderi blekingebjörnbär (Pedersen & Martensen 1993). Nu har det blivit dags att återupprätta ännu ett av Hylanders krypbjörnbär, nämligen Rubus allanderi. Namnet har typifierats av Weber (2009) och det fullständiga namnet är nu Rubus allanderi H. Hyl. ex Burén & H. E. Weber. Hjalmar Hylander valde artnamnet för att hedra Helge Allander, en annan björnbärskännare som bland annat beskrev gyllenbjörnbär Rubus aureolus (Allander 1941). Det känns därför naturligt att föreslå att arten ska kallas Allanders björnbär på svenska. Figur 1. En levande och en pressad blomställning av Allanders björnbär. a) Kalmar, öster om Tallhagsvägen, söder om Svensknabbe vägen 2009-07-04. b) Kalmar, jordvall intill Ölandsbron 200706-14. Inflorescences of Rubus allanderi. a SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 103:6 (2009) b 301

BURÉN a Figur 2. Exempel på olika bladformer hos Allanders björnbär. Samtliga från mellersta delen av ett årsskott. b c d e a) Jordö 2007-06-19. b) Kalmar, Jutnabbevägen 2004. c) Kalmar, öster om Tallhags vägen, söder om Svensknabbe vägen 200907-04. d) Kalmar, öster om Tallhags vägen, söder om Svensknabbevägen 2009-07-04. e) Pressat blad med bruna fläckar. Kalmar, intill Ölandsbron 2007-06-14. Examples of leaves of Rubus allanderi, all taken from the middle part of the primocane. Brown spots (e) often appear during pressing. Upptäcktshistoria Hylander (1958a) beskrev den aktuella arten som en i Karlskronatrakten med skärgårdsområde rikligt förekommande, särpräglad, lätt igenkännlig Corylifolie. Innan han insåg att det var en ny art togs den upp i Blekinges flora (Holmgren 1942) under namnet Rubus centiformis var. mortensenii. Den riktiga Rubus mortensenii lindblomsbjörnbär finns också i Blekinge och var länge delvis missförstådd. I Hjalmar Hylanders opublicerade manuskript om Rubussläktet i Sverige (Hylander 1958b) finns en omfattande utredning om artens avgränsning, men den uppmärksammades inte ordentligt förrän av Pedersen & Martensen (1994). Lindblomsbjörnbär har på senare år visat sig ha en stor utbredning i södra Sverige. Ett av de första björnbär som jag själv försökte artbestämma var ett krypbjörnbär med stora vita blommor som växer intill en cykelväg i Kalmar, ett par hundra meter hemifrån. Med hjälp av Pedersen & Schou (1989) hamnade jag närmast lindblomsbjörnbär men kom snart fram till att det inte var den arten. Jag hade sneglat lite på Hylanders (1958a) arter utan att känna mig 302 riktigt övertygad när jag 2005 visade beståndet i Kalmar för Ulf Ryde, som framför allt studerar krypbjörnbär i Halland. Han blev övertygad om att det var just Rubus allanderi när han fick se att en del av beläggen fick fula bruna fläckar under pressningen en karaktär som Hylander påpekade. Jag bestämde mig då för att söka upp Hylanders gamla lokaler i Blekinge och lyckades tillsammans med Nadja Niordson återfinna arten på flera av de platser där Hylander samlade den. Likheterna med buskarna i Kalmar var mycket stora. Den enda lilla skillnaden var att kronbladen var mycket svagt rosa i knoppstadiet i Blekinge medan de verkade vara rent vita i Kalmar. Under tiden hade jag också upptäckt fler lokaler i Kalmar. På Botaniska museet i Lund (LD) finns flera belägg av Rubus allanderi samlade av Hjalmar Hylander. Ett av dem, samlat 1953 vid Blåports gatan i Karlskrona är identiskt med det som avbildas av Hylander (1958a). Under arbetet med sin revision av de nordeuropeiska krypbjörnbären identifierade Heinrich Weber detta belägg som typen för Rubus allanderi, men eftersom han valde att inte urskilja arten taxo- SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 103:6 (2009)

ALLANDERS BJÖRNBÄR nomiskt publicerades inte typifieringen, utan det aktuella belägget nämns som ett specimen originale i bilagan för lokala och tvivelaktiga taxa i Weber (1981). Eftersom Weber hade påbörjat typifieringsarbetet kontaktade jag honom sommaren 2008 och skickade ett antal foton av buskarna i Kalmar. Han bekräftade genast att de var identiska med Hylanders Rubus allanderi och vi kom överens om att han skulle ordna den formella publiceringen (Weber 2009) och att jag sedan skulle skriva den här mer utförliga artikeln om arten. Eftersom namnet Rubus allanderi har förekommit i flera publikationer (Pedersen & Schou 1989, Fröberg 2006, Edqvist & Karlsson 2007) valde vi att behålla det för att inte orsaka onödig förvirring. Beskrivning Hylander (1958a) ger en utförlig latinsk beskrivning av arten. Ett par av hans uppgifter stämmer inte riktigt överens med mina iakttagelser och de kommenteras därför. Allanders björnbär är ett relativt kraftig växande krypbjörnbär som i gynnsamma lägen bildar stora, ljust gröna snår. Det är ett av de krypbjörnbär som blommar tidigast på säsongen och kan ha utslagna blommor redan i slutet av maj. Årsstammarna är först kantiga men får med tiden nästan runt tvärsnitt. De saknar skaftade glandler och har till en början ett svagt vaxskikt. Taggarna sitter relativt glest, 5 10 per 5 cm och är 3,5 6 mm långa och snedställda till svagt böjda. Bladen på årsskotten är oftast femtaliga och otydligt fotdelade (Hylander a b Figur 3. a) Normala blommor och b) monströsa blommor av Allanders björnbär. Kalmar, Tallhags vägen söder om Jägare vägen, vid gångtunnel 2006-06-14. a) Normal flowers of Rubus allanderi. b) At most localities, monstrous flowers can also be found. SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 103:6 (2009) 303

BURÉN Figur 4. Stamdel från mitten av ett årsskott av Allanders björnbär. Kalmar, öster om Tallhagsvägen, söder om Svensknabbevägen 2009-07-04. Stem of Rubus allanderi from the middle of a primocane. skriver digitato-5-nata, alltså femtaliga och fingrade). De är grågröna och mjukhåriga, men inte filtade, på undersidan. Ovansidans hårighet varierar en del, troligen beroende på växtplatsens förhållanden. Bladskaften är oftast ganska korta, men kan ibland vara nästan dubbelt så långa som de nedre småbladen och har 5 10, 2 4 mm långa och mer eller mindre svagt böjda taggar. Uddbladen har korta till medellånga skaft ((21 ) 25 35 % av bladskivans längd) och är mer eller mindre tydligt dubbelsågade. Formen varierar en del, från oval till omvänt äggrund, med rundad eller svagt hjärtlik bas. Den största bredden är oftast ungefär på mitten eller strax ovanför. Uddbladets kant kan vara jämnt avrundad, men kan också ha tydliga hörn. Blomställningarna har relativt få men stora taggar och saknar skaftade glandler. De är ofta långa, men relativt fåblommiga. Kraftiga blomställningar har ofta ett eller ett par odelade blad överst, annars är de flesta bladen tretaliga. De övre tretaliga bladen har ofta uddblad med en lång, kilformig bas och den största bredden långt ut. Blomskaften har få men stora (upp till 3 mm långa), svagt böjda taggar. De nedre blomskaften är ofta flera centimeter långa och något bågböjda. Blommorna är stora och vita, ibland svagt rosa i knopp. Hylander (1958a) skriver att kronbladen är 3 4 cm, vilket måste vara en felskrivning som avser hela blommans diameter. En del blomställningar, särskilt de tidiga, blir ofta monströsa, med ungefär dubbelt så stora blommor som normalt och toppiga frukter som inte utvecklas riktigt. Fruktämnena är kala. Som tidigare nämnts får bladen ofta bruna fläckar vid pressning, även om man är noga med att byta gråpapper ofta. Kromosomtalet bestämdes 2008 till 2n = ca 28 med hjälp av flödescytometri. Materialet som analyserades samlades på typlokalen vid Blåportsgatan i Karlskrona och väster om Tallhagsvägen i Kalmar. Allanders björnbär påminner en del om lindblomsbjörnbär R. mortensenii, men är ofta mer kraftigväxande och har större taggar på årsskotten. I blomställningen är taggarna också större, men färre. Bladen hos lindblomsbjörnbär har också en något finare och spetsigare tandning och oftast längre skaft. Det kraftiga växtsättet, den ljusgröna bladfärgen och glestaggigheten gör att Allanders björnbär habituellt påminner något om bornholmsbjörnbär R. lidforssii, som dock har helt annorlunda, långt tillspetsade uddblad. I Blekinge ska man även se upp med polabiskt björnbär R. walsemannii, som kan ha något liknande bladform. Den arten har dock mörkare blad och stammar, samt mer eller mindre rikligt med skaftade glandler. Slutligen kan den ofullständigt utredda Rubus ruderalis och den av Hylander (1958a) ogiltigt beskrivna R. internatus ställa till problem. Dessa arter, som eventuellt är identiska, påminner mest om lindblomsbjörnbär, men har smalare, omvänt äggrunda uddblad och kraftigare taggar, samt spetsigare blad i blomställningen. Blommorna är ljust rosa. Vid typlokalen för Allanders björnbär vid Blåportsgatan i Karlskrona finns buskar som Hylander (1958b) kallade R. ruderalis, men som jag inte kan skilja från de buskar i andra delar av staden som han kallade R. internatus. Dessutom är avgränsningen av R. ruderalis mot den tyska R. decurrentispinus fintandat björnbär oklar, men det är en annan fråga. 304 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 103:6 (2009)

ALLANDERS BJÖRNBÄR Utbredning Allanders björnbär har hittills bara påträffats i östra Blekinge och i Kalmar. De allra rikligaste förekomsterna finns på Hasslö, där Allanders björnbär finns över hela ön och är den dominerande krypbjörnbärsarten. Flera bestånd finns även på Jordö och Almö i närheten. Alla områden runt Karlskrona är ännu inte genomsökta. I Kalmar finns alla kända bestånd ganska nära Ölandsleden. Eftersom Kalmars krypbjörnbärsflora tidigare har varit mycket bristfälligt undersökt kan man bara spekulera i om arten möjligen kan ha kommit dit i samband med de stora vägbyggena i slutet av 1960- och början av 1970-talet, när till exempel Ölandsbron kom till. Pedersen & Schou (1989) tar upp arten i en bilaga och påstår att den är påträffad i Kalmar län-öland. Teckningen visar dock en art med håriga fruktämnen som även i övrigt avviker från Allanders björnbär. Några belägg från Öland har inte heller påträffats och jag har själv förgäves letat där. Lokalförteckning Här listas aktuella lokaler samt de äldre belägg som jag har sett, från söder till norr. Socknar anges med kursiv stil. Det kan gömma sig fler äldre belägg i herbarierna eftersom jag inte haft möjlighet att göra någon fullständig genomgång. Enligt Hylander (1958a, b) finns till exempel belägg av arten på Naturhistoriska riksmuseet (S) under flera andra namn. För aktuella lokaler anges gps-mätta koordinater i Rikets nät (RT 90) med 10 m noggrannhet (sex siffror). Äldre belägg finns på Botaniska museet i Lund (LD), nya belägg har lämnats till Naturhistoriska riksmuseet (S) och Biologiska museet i Oskarshamn (OHN). Finnare/samlare: TB Tomas Burén, NN Nadja Niordson, ÅW Åke Widgren, UR Ulf Ryde, HH Hjalmar Hylander. Blekinge Hasslö Garpahamnen (621915/147940) vägkanter, hällmarker, ruderatmark, flera stora bestånd 2009 (TB, UR, ÅW); udde mellan Garpen och Fiskaregården (621939/147964) vägkant 2007 (TB, NN); N delen av Garpahamnen (621948/147946) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); Fiskaregården (621976/147986) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); Tången (621977/147796) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW, belägg i S); Ö om trevägskorsning N om Byrum (622040/147837) vägkant 2007 (TB, NN); vid Hallarnavägen (622043/147878) vägkant och gräsmark med hällar 2009 (TB, UR, ÅW); 500 m SV kyrkan, nära affär (622082/147949) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); SV om Näset (622095/147835) vägkant 2007 (TB, NN); 500 m SSO brofästet (622104/147883) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); 700 m V kyrkan (V reningsverket) (622114/147913) gräsmark 2009 (TB, UR, ÅW); Horn (622117/148023) vägkant 2007 (TB, NN, belägg i S); 200 m N kyrkan (622139/147983) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); Näset vid vägen mot Hallarna (622141/147862) vägkanter, gräsmark, stora bestånd 2009 (TB, UR, ÅW, belägg i S och OHN); Sturkö Bredavik, mellersta vägen ner mot sjön norrut 1943 (HH); Listerby Jordö 200 m NO södra gården (622503/147669) bryn vid stig 2009 (TB, UR, ÅW); Förkärla Almö, SO vägskälet mot Jordö (622521/147786) stenmur mot golfbana 2009 (TB, UR, ÅW, belägg i S); Almö, S vägskälet mot Jordö (622522/147782) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); Listerby Jordö, vägkant vid Herluf Svenssons gård 1948 (HH, belägg i LD); Jordö, strax SO om gården (622544/147663) vägkant/bryn 2007 (TB, NN, belägg i S och OHN); Jordö, strax Ö om gården (622552/147667) snår nära brygga 2007 (TB, NN, belägg i S); Jordö, strax NV om gården (622558/147652) betesmark 2007 (TB, NN, belägg i S); längs vägen mot Jordösund (622566/147632) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); Jordösund, innersta delen av Lädjeviken (622566/147628) vid stranden 2009 (TB, UR, ÅW); Östanön, östra delen (622567/147616) vägkant 2009 (TB, UR, ÅW); Jordökalv (622570/147647) vid lada 2009 (TB, UR, ÅW); Östanön, östra delen (622572/147617) hästbetesmark 2009 (TB, UR, ÅW), ytterligare ett par små bestånd i närheten; Jordökalv (622574/147541) hällmark mellan vägar 2009 (TB, UR, ÅW); Jordökalv, längst i V (622583/147623) bryn i tomtkant 2009 (TB, UR, ÅW); Augerum Knösö, norra änden av Knösöudden (622600/149167) vägkant vid hus 2008 (TB, belägg i S); Lösen Verkö 1948 (HH, belägg i LD); Verkö, Näsudden (622600/148988) ruderatmark 2007 (TB, NN, belägg i S); Verkö, längs vägen mot Bergudden (622690/148953) vägkant, blandbestånd med raspbjörnbär 2008 (TB, belägg i S och OHN); Karlskrona Vämö, Saltsjöbadsvägen SO Tyska Bryggaregården (622693/148743) vägkant vid bergvägg 2009 (TB, UR, ÅW); Vämö, Tyskbryggarberget Gröna gången Ö om bryggeriet 1945 (HH, belägg i LD), lokalen återfunnen 2006 (622713/148741) i lövskog (TB, NN); Vämö, Blåportsgatan vid 1:a depån i berget till vänster 1953 (HH, holotyp i LD) lokalen återfunnen 2006 (622728/148716, TB, NN, belägg i S); Galgamarken vid Gyllenstjärnas väg (622771/148681) vägkant 2009 (TB, UR, ÅR, belägg i S). SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 103:6 (2009) 305

BURÉN Småland (samtliga TB, alla fanns kvar 2009) Kalmar Lindö, sydöstra delen (628290/153412) ett par stora bestånd på gräsmark vid skogsbryn nära stranden (belägg från 2007 i S och OHN); V om Ängöleden 175 m SSO korsningen med Gröndalsvägen (628345/153410) lövskogsbryn; Ekudden runt infarten till kanotklubben (628378/153399) vägkanter m.m. (belägg från 2006 i OHN); Jutnabbevägen, dels i vägkanten S om Jutnabbevägen 19 (628404/153333, belägg från 2004 i OHN), dels runt vändplanen i östra änden av Båtsmansgatan (628399/153332); S om Svinövägen V om kanalen (628407/153407) skuggigt i blandskog; Ö om Ängöleden 100 m S om påfarten till Ölandsbron (628413/153379) trädbevuxen remsa mellan väg och cykelväg, litet bestånd; Jutnabben, ett flertal bestånd både norr och söder om Ölandsbron (t.ex. intill parkeringsfickan på norra sidan av Ölandsbron 628431/153437, belägg från 2004 i S); mellan Ölandsbron och Svinövägen, flera stora bestånd (t.ex. på jordvallen intill Ölandsbron (628432/153406, belägg från 2007 i S och OHN); runt Tallhagsvägen S om Jägarevägen, flera stora bestånd (t.ex. S om Jägarevägen V om Tallhagsvägen (628453/153369, belägg från 2004 i S) och Ö om Tallhagsvägen S om Svensknabbevägen 628455/153373, belägg från 2009 i S och OHN); Skälbyvikens innersta del (628452/153399) vid grusväg; Djurängshagen (628444/153217) stort bestånd i lövskog (belägg från 2008 i S); Svensknabben, mellan stora huset och en garagelänga (628477/153440) skogsremsa; Svensknabben, N om det gula huset (628483/153451) tallskog nära stranden. Ett stort tack till Heinrich Weber som bekräftade min bestämning av buskarna i Kalmar och som ordnade den formella typifieringen, till Nadja Niordson och Åke Widgren som bidragit med lokalkunskap i Blekinge, samt till Ulf Ryde som studerat buskarna både i Kalmar och i Blekinge. Citerad litteratur Allander, H. 1941. Om den svenska s.k. Rubus nemorosus. Svensk Bot. Tidskr. 35: 287 295. Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora. SBF-förlaget, Uppsala. Fröberg, L. 2006. Blekinges flora. SBF-förlaget, Uppsala. Holmgren, B. 1942. Blekinges flora. Karlskrona. Hylander, H. 1958a. Några nya eller kritiska Rubi Corylifolii. Bot. Not. 111: 517 534. Hylander, H. 1958b. Rubus-släktet i Sverige. Opublicerat manuskript, Botaniska museet, Lund. Pedersen, A. & Martensen, H. O. 1993. Rubus hylanderi, ett nytt björnbär av sektionen Corylifolii. Svensk Bot. Tidskr. 87: 211 219. Pedersen, A. & Martensen, H. O. 1994. Rubus mortensenii, lindblomsbjörnbär, ett krypbjörnbär i ny belysning. Svensk Bot. Tidskr. 88: 305 314. Pedersen, A. & Schou, J. C. 1989. Nordiske Brombær. AAU Reports 21. Bot. Inst., Aarhus universitet. Weber, H. E. 1981. Revision der Sektion Corylifolii in Skandinavien und im nördlichen Mitteleuropa. Sonderb. Naturwiss. Ver. Hamburg 4, Hamburg. Weber, H. E. 1982. Rubus walsemannii n. sp., eine in Skandinavien und Mitteleuropa verbreitete Brombeere. Verh. Naturwiss. Ver. Hamburg, N.F. 25: 139 145. Weber, H. E. 2009. Notizen zur Brombeer-Flora in Dänemark und Skandinavien (Rubus L. sect. Corylifolii Lindley). Osnabrücker Naturwiss. Mitt. 33/34: 59 61. ABSTRACT Burén, T. 2009. Allanders björnbär ett nygammalt krypbjörnbär. [Rubus allanderi a recently validated name for a Swedish bramble.] Svensk Bot. Tidskr. 103: 301 306. Uppsala. ISSN 0039-646X. The recently published Rubus allanderi H. Hyl. ex Burén & H. E. Weber, a species of Rubus sect. Corylifolii is described in detail. It was originally found by Hjalmar Hylander around Karlskrona, SE Sweden, and was invalidly published in 1958. Since 2003, it has also been found by the present author at several locations in Kalmar, about 100 km north of Karlskrona. Rubus allanderi is characterized by light green leaves, slightly glaucous stems without stalked glands and large white flowers, sometimes light pink in bud, with glabrous carpels. It is fairly similar to R. mortensenii, but has longer and stouter prickles, and leaves with a different shape and serration. Tomas Burén är biolog och sitter i styrelserna för Föreningen Smålands Flora och Ölands Botaniska Förening. När han inte brottas med outredda krypbjörnbär medverkar han bland annat i inventeringen av Ölands kärlväxtflora och i floraväkteriet. Adress: Adelgatan 11 C, 393 50 Kalmar E-post: tomas.buren@netatonce.net 306 SVENSK BOTANISK TIDSKRIFT 103:6 (2009)