Dnr: 511-10778 - 2004 Bevarandeplan för Natura 2000-område Stora Bötet (SE 0220 009) Nyköpings kommun, Södermanlands län Natura 2000-kod: SE 0220 009 Områdets namn: Stora Bötet Totalareal: 469 ha Upprättad av: Länsstyrelsen, kontaktperson: Gunilla Björkhem Fastställd av Länsstyrelsen: 2006-06-12 Områdestyp: Natura 2000 område enligt Habitatdirektivet. Status: Godkänt av Regeringen Ägandeförhållanden: Sveaskog, Strängnäs stift, mfl (se separat förteckning) Skyddsform: Naturreservat. Pilthyttedammens Domänreservat, Dnr:231-460-1997 samt Stora Bötets Domänreservat Dnr:231-457-1997 Fastighetsbeteckning: Se separat förteckning Ekonomiskt kartblad: 9H 1a, 9H 1b
Innehållsförteckning Områdesbeskrivning... 3 Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet... 4 Bevarandesyfte... 4 Förslag till bevarandemål... 4 Beskrivning av naturtyper/arter i området... 5 Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt?... 7 Gällande regler... 9 Bevarandestatus idag... 9 Förslag till bevarandeåtgärder för Stora Bötet med tidplan... 10 Uppföljning av bevarandemål... 11 Exempel på arter i området... 12 Referenser... 13 Inventeringar... 13 Bilaga 1, rödlistade arter... 14 Bilaga 2 Kartor 15 2
Områdesbeskrivning Sett ur ett större perspektiv är Sverige, Finland och de baltiska staterna de enda länder inom EU som ännu har kvar torvbildande mossar som ett naturligt inslag i landskapet. I övriga Europa är i stor sett alla mossar exploaterade eller på annat sätt förstörda. Ur ett större perspektiv är därför mossar en mycket sällsynt och skyddsvärd naturtyp. Stora Bötet ligger 10 km sydväst om Nyköping. Våtmarken utgör ett av de största myrmarkskomplexen i Södermanlands län. Mossen är i stort sett omgiven av kuperad skogsmark. Stora Bötet är ett myrkomplex med excentriska högmossar. Med det menas att torvbildningen i myren varit av sådan omfattning att mossen höjt sig över sin omgivning och att de högst belägna mossepartierna inte ligger i mossarnas centrala delar. Hela området ligger i stort sett på 45-55 m över havet men Bötesberget höjer sig närmare 40 m över myrytan och där går också huvudvattendelaren (se kartbilaga). Det östliga avrinningsområdet, som omfattar största delen av mossen, avrinner mot Kilaån i nordost. Det västra området kan delas ytterligare i ett nordligt respektive sydligt delavrinningsområde. Båda avrinner mot Nävån i sydväst. Stora Bötets myrområde är utsträckt till formen, ca fem gånger så långt som brett. Mosseplanen är delvist glest bevuxna med tall och delvis öppna. De avgränsas av mellanliggande stråk av fattigkärr. Där mossen är öppen domineras växtligheten av ljung, kråkris, tranbär och rostvitmossa. De glest tallbevuxna mossarna domineras av skvattram och odon. Mossarna är i de högst belägna delarna, indelade i bågformade tuv- och höljeformationer. Dessa formationer är typiska för excentriska mossar. De mellanliggande kärren är av fattigkärrstyp. Natura 2000-området omfattar i dagsläget inte riktigt hela myren, utan ett kärrstråk längs den norra gränsen ligger utanför Natura 2000-områdets yttergräns. I östra delen finns tre tjärnar som regleras, Gälkhyttedammen, Övre dammen och Pilthyttedammen. Tjärnarna är till större delen grunda och omges ofta av vitmossegungflyn. Längs stränderna finns vassar av bladvass och säv. Myrens västra del är delvis störd av dikning, vilket resulterat i en kraftigt påskyndad igenväxning i denna del. Stora Bötet hyser ett rikt fågelliv. Här häckar tranor samt flera and- och vadararter. Fina orrspel förekommer på myren varje år. Det rika fågellivet lockar till sig en stor mängd besökare. Genom området slingrar sig Sörmlandsleden vilket också har betydelse för friluftsintresserade. Ute på mossen finns såväl mindre som större barrskogsklädda myrholmar. De skogliga naturvärdena i området är ännu dåligt kända, men på Bötesbergets västsluttning har två rödlistade, vedlevande insektsarter hittats. Den ena är behårad tallbock, den andra är barrpraktbagge. Båda två har listats i kategorin missgynnad (NT). Området hyser också ett intressant fjärilsliv med flera anmärkningsvärda fynd av flyn och dagfjärilar. Det viktigaste för att mossens höga naturvärden ska bestå, är att den inte exploateras för torvtäkt eller dikning. Det är också viktigt att gamla och grova, samt döda träd finns i och i anslutning till mossen. Den västligaste delen av högmossekomplexet bedöms inte vara i gynnsam bevarandestatus och restaureringsåtgärder som igenläggning av diken samt röjning, behöver utföras här. 3
Ingående naturtyper enligt habitatdirektivet Naturtypskod Naturtypernas namn Areal (ha)* 7110 Högmossar 48+247= 295 9010 Västlig taiga 28+ 64= 92 3160 Dystrofa sjöar och småvatten? 17+25= 42 Totalareal naturtyp: 429 Hela området Totalareal 469 *Arealerna kan komma att ändras efter basinventeringen Förslag till mindre ändring av Naturaområdets gräns har lämnats i remissförfarandet. Bevarandesyfte Det övergripande syftet med Natura 2000-området är att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för de i området utpekade naturtyperna och arterna så att området bidrar till den biologiska mångfalden i landskapet och länet. Syftet med Stora Bötets Natura 2000-område är att bevara hela det opåverkade högmosseområdet med de excentriska mossarna och dess tuva- höljeformationer, samt alla de övriga ingående myrtyperna: trädklädd mosse, öppen mosse, fattigkärr och gungflyn. Även det öppna vattnet ska bevaras, samt de växtsamhällen och djur som är knutna till samtliga uppräknade miljöer. Syftet är också att bevara barrskogarna runt om våtmarken och det djur- och växtliv som finns i skogarna. Förslag till bevarandemål Målen kommer att preciseras efter att kommande basinventeringar utförts. Högmossar Arealen av naturtypen skall vara minst 295 ha. I den västligaste, igenväxta, delen av området ska täckningsgraden av träd minska avsevärt från dagens nivå. I den västliga, igenvuxna delen ska frekvensen typiska arter* öka, så att värdet motsvarar det i de andra trädklädda delarna av mossen. I de västliga, igenvuxna delarna ska täckningsgraden av vitmossor öka så att värdet motsvarar det i de andra trädklädda delarna av mossen. Hydrologin i området ska vara opåverkad av dikning. *De typiska arterna specificeras i listor fastställda av naturvårdsverket. Exempel på typiska arter i den här typen av mosse är ull- och rubinvitmossa, kallgräs, sileshår och tuvsäv. Västlig taiga Arealen av naturtypen skall vara minst 92 ha. Inslaget av döda träd (torrakor, vindfällen, lågor, grenar, kvistar och stubbrester) ska långsiktigt öka. Relationen död/levande ved skall vara minst 1/5. 4
Frekvensen av typiska arter* ska inte minska från det initiala värdet. Hela arealen ska ha ostörd hydrologi. Samtliga rödlistade vedlevande insekter (bilaga 1)ska finnas kvar i området i livskraftiga populationer. Det ska finnas tillräckligt med tallföryngring i området för att den trädslagsfördelning som idag råder i området ska kunna behållas. * Exempel på typiska arter i den här naturtypen är linnea, knärot och garnlav Dystrofa sjöar och småvatten Arealen dystrof sjö ska vara minst 42 ha. Vattnets kemiska egenskaper vad gäller näring och ph ska inte försämras från dagens nivåer. Gungflyvegetationen runt sjön skall vara fri från högvuxen vegetation. Beskrivning av naturtyper/arter i området Högmossar Det stora högmossekomplexet kan delas upp i starkt välvda, excentriskt formade mossar, svagt välvda mossar, mellanliggade stråk av fattigkärr och gungflyn. De excentriska mossarna är belägna väster om Gälkhyttedammen. I de högst belägna delarna är mossarna uppdelade i bågformade tuv- och höljeformationer. De är delvis glest bevuxna med tall och delvis öppna och trädfria. Där mossen är öppen domineras växtligheten av tuvor med ljung, kråkris, tranbär och rostvitmossa. De glesa tallmossarna domineras av skvattram och odon. Kärren är fattiga. De utgörs delvis av tuvor med mossevegetation och mellan dem dominerar tuvull och blåtåtel och vattenklöver på ett golv av sotvitmossa, flytvitmossa, uddvitmossa och drågvitmossa. Här finns även rikligt med rosling, rundsileshår, dybläddra och flera starrarter. Gungflyna runt sjöarna är bevuxna med sjöfräken, kallgräs, tråd- och dystarr samt ängsull. Bottenskiktet domineras av sotvitmossa men här finns även krokvitmossa. Fläckvis längs fastmarkskanten samt runt tjärnarna domineras växtligheten av bladvass. Natura 2000-området omfattar i dagsläget inte riktigt hela myren. Ett kärrstråk - längs den norra gränsen - ligger utanför Natura 2000-områdets yttergräns. Kärrstråket utgör en naturlig del av Stora Bötets myrmarksområde. Observera att åtgärder som utförs i den här delen av myren direkt påverkar Natura 2000-områdets bevarandestatus. Det är inte nödvändigt att införliva kärrstråket i Natura 2000- området så länge inte någon del av Stora Bötets våtmarksområde hotas av åtgärder som utförs (eller redan har utförts - t ex dikning) i denna del. Om markanvändningen i eller runt om kärrstråket är sådan att våtmarken påverkas negativt, måste dock även denna lilla del av Stora Bötet skyddas genom någon form av områdesskydd. Stora Bötet hyser ett intressant fjärilsliv med flera anmärkningsvärda fynd av flyn och dagfjärilar. I reservatet förekommer sällsynta och rödlistade insekter som t ex. spjutaftonflyn och den gulfläckiga fjädertofsspinnaren, båda knutna till tallmyren och dess kantzoner. Ytterligare en annan art som påträffats i området är treuddtecknat nattfly. Treuddtecknat nattfly är upptagen på den nationella rödlistan i kategori 5
missgynnad (NT). Områdets insektsliv i övrigt beskrivs närmare nedan, i avsnittet om västlig taiga. En jämförelse med den ekonomiska kartan från år 1947 avslöjar att mossens västra del vid den här tiden var långt mer öppen än den är idag. På en nyare ekonomisk karta kan man dels se att bäckar rätats ut och dels att nya diken tillkommit. Detta är med stor sannolikhet anledningen till att mossen växer igen i den västligaste delen. Dikena är dock belägna utanför Natura 2000-området. Att öppen myrmark växer igen, är idag ett stort problem i södra Sverige. Igenväxning är egentligen en naturlig utveckling för ett mosseplan, men den etablering av träd vi ser ute på många mossarna idag är starkt påskyndad av mänskliga aktiviteter. Vår kunskap om mossarnas igenväxning är ännu dålig, men huvudorsakerna till den påskyndade igenväxningen är dikning och det omfattande nedfallet av luftburet kväve (vilket innebär tillförsel av näring till mossen). Etableringen av träd påskyndar i sig igenväxningsförloppet ytterligare, då trädens behov av vatten torkar ut mossen ännu mer. För att Stora Bötets olika livsmiljöer för växt- och djurliv ska kunna bibehållas, krävs att restaureringsåtgärder i form av igenpluggning av diken och röjning utförs. Den större delen av myren har dock klarat sig bra från igenväxning, vilket troligtvis beror på att vattenståndet under somrarna hålls högt genom reglering av dammarna/sjöarna i östra delen av området. För hela naturtypen gäller att en tillräckligt bred trädklädd skyddszon (ungefärligt mått = en trädlängd) lämnas vid avverkningar i anslutning till myren. Skyddszonen har flera uppgifter. Dels skyddar den mossen från uttorkande vindar. Därför är det särskilt viktigt med skyddszon i den del av mossen som ligger i den förhärskande vindriktningen. Dels hindrar skyddszonen att jord och avverkningsrester sköljs ned i myren vid kraftiga regn. Om marken sluttar ned mot myren är skyddszonen därför extra viktig. Vidare hör gamla och döda träd ihop med myrmarken. De gamla träden är en förutsättning för att många arter även fortsättningsvis ska kunna leva kvar i området. Därför ska det finnas gamla och döda träd i och i anslutning till myrmarken. Också här har skyddszonen en viktig ekologisk roll. Flera sällsynta fjärilar har påträffats på Stora Bötet. Också de behöver en vinddämpande skyddszon runt mossen. Västlig taiga Naturvärdena i de äldre skogarna runt om Stora Bötet är relativt okända. I reservatsbeslutet för Stora Bötet och Pilthyttedammen från 1988 finns en skötselplan som översiktligt beskriver samtliga ingående skogliga bestånd. Skötselplanen visar att de äldre skogsbestånden i området på såväl torra som friskare marker - huvudsakligen domineras av tallskog. På de friska markerna finns även barrblandskog. Skötselplanen pekar även ut vilka av de skogliga bestånden inom området som ska lämnas för fri utveckling. På Bötesberget (92m ö.h. ) växer en gammal hällmarktallskog. Enligt en inventering som gjordes 1994 finns det flera sällsynta vedlevande insekter på Bötesbergets västsida samt i sumpskogen väster om Bötesberget. Bland annat har åtta stycken vedlevande insekter och spindlar, som är eller nyligen har varit rödlistade, hittats på Bötesbergets västsluttning (bilaga 1). En av de rödlistade insekter som påträffades var behårad tallbock, en långhorning som är knuten till döda tallar. 6
Dystrofa sjöar och småvatten De tre sjöarna Gälkhyttedammen, Pilthyttedammen och Överdammen är belägna i den östra delen av Natura 2000-området. Mycket av dagens naturvärden har uppstått genom äldre tiders dämningar och myrslåtter. Sjöarna utnyttjas för vattenkraft sedan länge och än idag är sjöarna reglerade så att vårflödet magasineras i dammarna och sedan successivt tappas under vintern. Detta medför att vattenståndet i sjöarna är högt under vegetationsperioden, vilket är en förutsättning för växt- och djurlivet på myren och i sjöarna. Övredammen och Pilthyttedammen är till större delen mycket grunda sjöar som omgärdas av gungflyn. Vid en jämförelse med ekonomiska kartan från år 1947 ser man att ett helt nytt gungflyområde har tillkommit i Övredammens östra del. Stränderna är delvis omgärdade av säv och bladvass och ute i vattnet växer flytbladsvegetation som vit näckros och gäddnate. Gälkhyttedammen är troligen uppdämd redan på 1300-talet. Lämningar av hyttor och hammare finns mellan Gälkhyttedammen och Gälkhyttemossen. Dammvallarna ligger dels vid Gälkhyttan och dels utmed vägen norr om Gälkhyttan. Dämningsrätten för de tre dammarna är upplåten till nyttjanderättshavaren av kraftverket vid Fada. Vattenregleringen, underhåll av dammvallar och utskov är av största betydelse för områdets bevarandestatus. Idag finns ingen gällande vattendom som reglerar dessa förhållande utan det hela vilar på gammal hävd. Gälkhyttedammen som tidigare har rotenonbehandlats ingår också i ett forskningsprojekt om försurning. Fågellivet samtliga naturtyper Stora Bötet är en mycket intressant fågellokal och fågellivet på myren förtjänar därför särskilt att omnämnas. På myren spelar orrar och under våren är området en viktig rastlokal för tranor på väg norrut. Andra fåglar på myren är enkelbeckasin, tofsvipa och ängspiplärka. Vid dammarna i nordöst häckar kricka, knipa, trana och drillsnäppa. Ännu finns ingen sammanställning av fågellivet i Stora Bötet, men förutsättningarna för t ex spillkråka, fiskgjuse, lärkfalk och pärlugga är mycket goda. Andra arter som eventuellt kan finnas i området är tjäder och storlom. Troligtvis hyser Stora Bötet så höga ornitologiska värden att det kan komma i fråga som särskilt skyddsområde för fåglar (SPA-område). Hotbild vad kan påverka Natura 2000-området negativt? Nedan följer en beskrivning av några hotbilder mot naturvärdena inom Natura 2000- området. Det kan naturligtvis finnas fler men avsikten med detta stycke är att beskriva några tänkbara hot. Högmossar En fortsatt igenväxning av tidigare mer öppna ytor är ett hot mot Stora Bötet. Etablering av träd på mossen späder på uttorkningen av myren. Följden blir ytterligare förlust av fuktighetskrävande vegetationssamhällen och arter. För närvarande är endast de västligaste delarna av myren igenväxande. Spridning/förtätning av bladvassvegetationen på gungflyna runt sjöarna. Skogliga åtgärder i, eller i anslutning till området. Exempel på sådana åtgärder är körvägar över myren, avverkning eller förberedelser till avverkning, gallring, plockhuggning, dikning, skyddsdikning, plantering eller 7
markberedning. Skogliga åtgärder ska dock inte förväxlas med avverkning av träd i syfte att förhindra igenväxning av tidigare mer öppna ytor. Negativa förändringar av hydrologin. Exempel på åtgärder som kan påverka hydrologin i området är dikning och dikesrensning i tillrinnings-/ avrinningsområdet och inom området. Den omfattande dikningen väster om Natura 2000-området är exempel på dikning som påverkar mossen negativt. Även kärrstråket norr om Natura 2000-området är dikat. Avtappning av vatten (från sjöarna i östra delen) under vegetationstiden skulle påverka växt- och djurlivet i området på flera negativa sätt. Bland annat skulle häckande fåglar få försämrade livsvillkor och igenväxningen av mossen skulle accelerera. Ökad våtdeposition av kväve gör att naturtypens vegetationssammansättning förändras. Torvtäkt i objektet eller i intilliggande öppna myrar. Exploatering i form av vägar, stigar, bebyggelse eller andra anläggningar. Västlig taiga Skogliga åtgärder som avverkning eller förberedelser till avverkning, gallring, plockhuggning, dikning, plantering eller markberedning i eller i anslutning till området. Skogen är visserligen skyddad i reservat men reservatets skötselplan är gammal och bristfällig. Avlägsnande av död ved eller torrträd då detta innebär en minskning av viktiga substrat för lavar, insekter och svampar. Förgraning av tallskogsdominerade skogsbestånd. Minskad andel lövträd. Dikesrensning, markavvattning, vägbyggen och annat som kan förändra hydrologin och hydrokemin inom eller utanför området. Körning med skogsbruksmaskiner eller andra fordon i området så att markytan skadas. All form av exploatering som t.ex. bebyggelse, vägdragningar, uppsättande av master eller andra anläggningar. Kalkning, gödsling och/eller spridning av aska i eller i anslutning till naturtypen. Dystrofa sjöar och småvatten Utsättning av främmande arter, eller fiskstammar. Olika typer av verksamheter som kan orsaka grumling, ökad näringstillförsel eller tillförsel av främmande kemiska ämnen. Utsläpp av föroreningar från punktkälla, t ex avlopp, industri, täkt eller annan verksamhet. Försurning antropogen belastning av försurande ämnen kan innebära en onaturlig sänkning av sjöns ph. Sänkt sommarvattennivå i de grunda sjöarna leder till påskyndad igenväxning av de öppna vattenytorna. Förändrad reglering och dåligt underhåll kan ge läckande dammvallar / dammvallshaveri. 8
Fågellivet När fågellivet kartlagts bättre, bör bevarandeplanen kompletteras med information om eventuella hot mot fågellivet i området. Generellt gäller att fåglar under häckningstid är störningskänsliga och skygga vid sina boplatser. Friluftslivet och skogliga avverkningar (även utanför området) kan under denna tid utgöra ett hot mot fågellivet. Avtappning av vatten från sjöarna under vår- och sommarmånaderna utgör också ett hot mot fågellivet i området. Gällande regler Enligt 7 kap 28 MB krävs tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön eller störa utpekade arter i ett naturområde som har förtecknats enligt 27 Miljöbalken, dvs ett Natura 2000-område. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman eller är nödvändiga för skötsel och förvaltning av området. För att kontrollera om tillstånd krävs för någon åtgärd Kontakta länsstyrelsen Bevarandestatus idag Naturtyp Gynnsam bevarandestatus Kommentar (ja/nej) Högmossar Nej. Den västligaste delen är dikningspåverkad och växer igen. Tillståndet i det norra kärrstråket (utanför N2000- området) är okänt. Västlig taiga Ja/troligtvis Kunskap om naturvärdena i naturtypen saknas till stor del. Dystrofa sjöar och vattendrag Ja/troligtvis Sjöarna regleras. 9
Förslag till bevarandeåtgärder för Stora Bötet med tidplan Bevarandeåtgärderna syftar till att skötseln blir sådan att områdets naturtyper och arter kan leva kvar och sprida sig Naturtyp Åtgärd År Finansiering Högmosse Västlig taiga Dystrofa sjöar och vattendrag 1. Gör en restaureringsplan för det igenvuxna området i väster. Planen syftar till att klargöra vilka områden som berörs av restaureringsarbetet, peka ut de diken som påverkar mossen negativt, informera om hur dessa ska läggas igen, samt redovisa hur mycket av trädskiktet som ska tas bort och hur röjningsarbetet ska utföras. Se efter om det behövs några åtgärder i kärrstråket i norr (utanför N2000-området). 2. Införliva alla berörda delar som kan komma att påverkas av restaureringsarbetet i Natura 2000-området eller i annan typ av områdesskydd. 3. Genomför restaureringsplanen. 1. Inhämta mer kunskap om skogsbestånden i området. 2. Ta fram en ny skötselplan för skogsbestånden i området. Utgå från den skogliga beståndsindelning och de beskrivningar som gjordes i skötselplanen 1988. Undersöka underhålls och restaureringsbehov i och vid dammanläggningarna. Översyn av regleringsförhållandena. Analysera vattenkvalitén Fågelliv 1. Gör en sammanställning av befintlig information om fågellivet i området. 2. Genomför kompletterande inventeringar av fågellivet i området. 3. Föreslå Eventuellt området som SPAområde Se till att ev. byggnation av nya vandringsleder i området inte stör boplatseller häckningsområden. Avverkning i och i anslutning till området ska inte ske under häckningstid. Hela Området Förslag till mindre ändring av Naturaområdets gräns har lämnats i remissförfarandet. 2007 2007-2008 2008 2006 2007 2007 2007 2006-2007 2007 2006-07 10
Uppföljning av bevarandemål När basinventeringen genomförts kan mer noggranna uppgifter lämnas. Högmosse Restaureringsåtgärderna följs upp genom fullständig uppföljning enligt Sebastian Sundbergs metod i detta habitat (S. Sundberg. 2005). Uppföljningen utförs i permanenta transekter/provytor och omfattar bl a parametrarna täckningsgrad av vitmossor, stamtäthet och frekvens av typiska arter. Flygbildstolkning av trädskiktets täckningsgrad. Västlig taiga Mängden död ved följs upp var 15:de år. Trädbeståndens genomsnittsålder följs upp var 15:de år. Frekvens av typiska arter följs upp var 15:de år. Dystrofa sjöar och småvatten Areal öppen vattenyta och öppet gungfly skall följas genom flygbildstolkning var 10:e år. Vattenkemisk undersökning ska utföras. Fågellivet: Fåglar följs främst inom ramen för Svensk Häckfågeltaxering. Många skogslevande arter fångas dock dåligt upp inom ramen för nuvarande Häckfågeltaxering, särskilt gäller detta hackspettar, skogshöns och andra tidigt våraktiva arter. För dessa arter föreslås ett särskilt övervakningsprogram med linjetaxeringar under perioden 15 mars-30 april. För att erhålla ett underlag som går att bearbeta statistiskt krävs att samtliga standardrutter inventeras med regelbundna intervall helst årligen. Uppföljningen av samtliga fågelarter samordnas i den mån det är möjligt med varandra. Ugglor följs vanligtvis upp genom lyssning längs definierade sträckor (ca 30 km) vid tre tillfällen under tidsperioden 15/2 till 15/4. Stopp för lyssning och lokalisering av ugglor görs ungefär med en kilometers mellanrum. 11
Exempel på arter i området Typiska arter markerade med fetstil. Vissa insekts- och spindelarter har inget svenskt artnamn. Namn inom parentes anger då till vilken familj eller släkte arten hör. Kärlväxter: Andromeda polifolia rosling Betula pubescens glasbjörk Calluna vulgaris ljung Carex limosa dystarr Carex rostrata flaskstarr Carex lasiocarpa trådstarr Drosera rotundifolia rundsileshår Empetreum nigrum kråkbär Eriophorum angustifolium ängsull Eriophorum vaginatum tuvull Equisetum fluviatile sjöfräken Menyanthes trifoliata vattenklöver Molinia caerulea blåtåtel Nymphaea alba vit näckros Ledum palustre skvattram Phragmites australis bladvass Picea abies gran Pinus sylvestris tall Potamogeton natans gäddnate Scheuchzeria palustris kallgräs Vaccinium myrtillus blåbär Vaccinium oxycoccus tranbär Vaccinium uliginosum odon Utricularia intermedia dybläddra Mossor: Sphagnum: S. cuspidatum flytvitmossa S. fallax uddvitmossa S. fuscum rostvitmossa S. pulchrum drågvitmossa S. papillosum sotvitmossa S. rubellum rubinvitmossa, S. subsecundum krokvitmossa Fåglar: Gallinago gallinago Vanellus vanellus Anthus pratensis Anas krecka Glaucidium passerinum Bucephala clangula Actitis hypoleucos Grus grus enkelbeckasin tofsvipa ängspiplärka kricka sparvuggla knipa drillsnäppa trana Aegithalos caudatus Tetrao tetrix tetrix Klokrypare: Dinocherius panzeri Spindeldjur: Amaurobius fenestralis Segestria senoculata Clubiona compta Clubiona subsultans Xysticus audax Philodromus collinus Heliophanus dubius Alopecosa pulverulenta Trochosa terricola Xerolycosa nemoralis Theridion mystaceum Araneus diadematus Nuctenea silvicultrix Arianiella curcubitina Cyclosa conica Larinioides umbratica Drapetisca socialis Linyphia triangularis stjärtmes orre fågelboklokrypare (mörkrumsspindel) (sexögonspindel) (säckspindel) gulbrun säckspindel (krabbspindel) (snabblöpare) (hoppspindel) (vargspindel) (vargspindel) (vargspindel) (klotspindel) korsspindel (hjulspindel) gurkspindel (hjulspindel) (hjulspindel) svensk stamspindel stor mattvävarspindel Flyn: Acronicta(syn.Apatele) Tridens treuddtecknat nattfly (NT) Paradiarsia glareosa vitgrått jordfly Cucullia gnaphalii gullriskapuschongfl Hydraecia lucens högmossestamfly Dagfjärilar: Oeneiis jutta gråbrun gräsfjäril Clossiana freija Proclossiana eunomia pärlemorfjäril Spinnare: Orgya gonostigma fjädertofsspinnare Mätare: Thera serraria Frejas pärlemorfjäril svartringlad gulfläckig finsk fältmätare 12
Referenser Abenius J mfl. 2004. Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet, samt arter i Fågeldirektivet. Rapport från Naturvårdsverket. ISBN 91-620- ISSN 0282-7298. Registerblad, 2000-02-07, Områden av riksintresse iför naturvård i Södermanlands län; Områdesnr NRO 04 004; Stora Bötet. Rydberg hans m fl. 1991.Sörmlands natur, Naturvårdsprogram länsstyrelsen i Södermanlands län. ISBN: 91-88044-01-7 Länsstyrelsen i Södermanlands län. Sandström J. mfl 1994. Vedinsekter och spindlar i Nyköpings kommun; resultat från en entomologisk inventering av 22 naturområden. Stencil, Nyköpings kommun, kommunledningskontoret. Rapport 1994-9N Sundberg Sebastian. 2005. Fältmanual för uppföljning högmossar (7110) inom Natura 2000. Avd f växtekologi, Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet. Testversion 2005-06-10 Söderström L & Hedenäs L. 1998. Checklista över Sveriges mossor 1998. Myrinia 8: 58-90. ISSN 1102-4194. Finns på: http://www.nrm.se/kbo/check/mosscheck.pdf Wahlström Ann. 2005. Definition av Natura 2000 naturtyper, våtmarker, beslutade april, 2005. Stencil. Vattenmiljöenheten, Naturvårdsverket. VMI-Södermanland, Länsstyrelsen, opublicerad, (inventerad 1991-92). Hemsidor: Naturvårdsverkets hemsida, 2005. Art och naturtypsvisa vägledningar Naturvårdsverkets hemsida 2005, Fastställda listor över typiska arter, Natura 2000. Inventeringar Storfjärilsinventering. 1991. Graphosoma, 1991(2):11 Vedinsekter och spindlar i Nyköpings kommun; resultat från en entomologisk inventering av 22 naturområden. Sandström J. mfl 1994. Stencil, Nyköpings kommun, kommunledningskontoret. Rapport 1994-9N Våtmarksinventeringen (VMI), 1983, Södermanland, Länsstyrelsen, (opublicerad) 13
Bilaga 1, rödlistade arter Fynd av vedlevande insekter som då inventeringen*,** företogs var rödlistade: Vetenskapligt namn Svenskt namn Nuvarande rödlistestatus/(dåvarande) *Hylis cariniceps fuktbagge Ej längre rödlistad/(nt) *Dicerca moesta barrpraktbagge Missgynnad/(NT) *Dorcatoma robusta robust tickgnagare Regionalt sällsynt *Scraptia fucula brunhuvad spolbagge ej längre rödlistad/(nt) *Abdera triguttata trefläckig brunbagge ej längre rödlistad/(nt) *Necydalis major stekelbock ej längre rödlistad/(nt) *Monochamus galloprovincialis behårad tallbock Missgynnad/(NT) *Acronicta(syn.Apatele) tridens treuddtecknat nattfly Missgynnad/(NT) *Sandström J. mfl 1994. Vedinsekter och spindlar i Nyköpings kommun; resultat från en entomologisk inventering av 22 naturområden. Stencil, Nyköpings kommun, kommunledningskontoret. Rapport 1994-9N **Storfjärilsinventering. 1991. Graphosoma, 1991(2):11 14
Bilaga 2 Kartor 15
16
17