Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter Anders. Han är snäll. På fritiden brukar vi spela hockey med varandra. Jag brukar ofta stå i mål, det är ganska kul. Anders brukar skjuta superhårt. Varje gång han skjuter så skriker jag, aajj! Men i skolan gungar vi och pratar mest. En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.
Brevet Dagen efter gick vi till dörren igen, då stack det ut ett brev. Vi gick dit och kollade. Det stod HELP på brevet. Vi öppnade det och läste det. Help! Hej! Jag är fast i en värld där det är mycket monster. Här det är mörkt vart man än går. Och det är nån som förföljer mig. HELP MIG HELP! Då bestämde vi oss för att prata med någon vuxen. - Kom vi måste säga till vaktmästaren, sa jag. - Okej, sa Anders. När vi kom till vaktmästaren så var han superglad! - Hej barn, hur mår ni, sa han. - Bra, sa vi. - Gud, vad du var glad då. Har du vunnit på triss eller? frågade vi. - Näe, jag har vunnit på trav. Behöver ni hjälp? sa han. - Ja, har du nyckeln till den där dörren bakom skolan, sa vi. När dom sa ordet nyckel så blev han lika sur som vanligt igen. - Gå, gå! skrek han.
Nyckeln Nu var jag tvungen att få tag i nyckeln till dörren. Någon där inne behövde min hjälp. När jag var på skolan såg jag att vaktmästaren gick in genom den konstiga dörren. Då såg jag vem som hade nyckeln, det var vaktmästaren. Dagen efter gick jag och Anders till vaktmästarens kontor. Klockan var 11.30 och då visste vi att han hade lunch. Vi gick in och då såg vi hans jacka. Vi smög fram och började kolla men då hörde vi hans röst. Och då hörde man att han sa jag ska bara hämta min mobil i jackan. Då gömde vi oss bakom dörren på hans kontor. Han öppnade dörren och gick in och tog upp jackan och började leta efter sin mobil. Då ramlade nycklen ut ur jackan. Han tog mobilen, gick ut från kontoret och stängde dörren. Då sprang vi fram och tog nyckeln. Yesss! sa Anders, vi har den. Vi blev superduperglada att vi fick tag i den. Vi smög ut ur kontoret. När vi kom ut så sprang vi allt vi kunde till dörren och satte i nyckeln. Nu stod vi vid dörren och sakta vred vi upp låset.
En annan värld På andra sidan dörren öppnade sig en värld som jag aldrig kunnat föreställa mig. Allt var så annorlunda. När inte Anders var med så stängdes dörren, så där stod jag själv. Allt var svart och det var mycket skog och det luktade som i ett träsk. När jag gick där så var det väldigt blöt i marken och så hörde jag ljudet av knakande kvistar i blåsten. När jag gick in i skogen så kändes det som om någon gick efter mig, men när jag vände mig om så stod ingen där. Jag gick och gick. Efter en stund så rörde sig någonting längre fram, det var något som sprang över stigen.
En annorlunda vän Jag gick fram och kollade och där stod det ett troll. - Hej, sa jag. - Hej, sa trollet. - Var det du som skickade brevet? frågade jag. - Aa, svarade trollet nervöst. - Okej, sa jag. - Kom, sa trollet oroligt. Vi måste gömma oss för det finns monster här. Om dom ser oss så förföljer dom oss. - Okej, sa jag. Vi sprang till en koja och gömde oss. Jag tyckte att trollet påminde om Anders, för att han var lika snäll som Anders. Jag funderade på hur vi skulle komma från alla monster. Det kändes som om att jag aldrig skulle lyckas hjälpa min nya vän.
Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra. Jag skulle rädda min vän från monstren. Vi skulle tillsammans befria hans värld från de onda monstren. Så att den blev ljus och vänlig. För att vi skulle få bort monstren så skulle vi locka bort dom med korv. Det vi behövde var: ~ kniv ~ långt rep ~ ficklampa ~ Korvar Sedan jag tog farväl av trollet och sprang tillbaka mot dörren.
Tillbaka i skolan När jag kom tillbaka till skolan var allt som vanligt. Anders stod till och med kvar vid dörren! - Hej! sa jag. - Hej! sa Anders. - Har du ståt här i två dagar? sa jag. - Nej, två timmar, sa anders. Det kändes som en timme hade varit en dag. - Jag måste gå, sa jag. - Ok, sa Anders förvånat. Jag gick till vaktmästarens skrubb och kollade om han hade några saker. Jag hittade en kniv och en ficklampa men inget rep eller några korvar. Så jag sprang hem för att kolla, men när jag kom hem var det låst. - Nej! skrek jag. Jag blev tvungen att springa till Coop och det låg 500 meter bort. När jag kom fram gick jag in och köpte ett paket med korv. Tanten som satt i kassan var väldigt sur. När jag hade betalt gick jag tillbaka mot skolan. När jag kom till skolan så kom jag på att Anders hade ett långt rep, så jag gick till Anders och frågade om han hade ett långt rep.
- Hej, sa jag. - Hej, sa Anders. - Öh... har du ett långt rep, sa jag. - Aa, sa Anders. - Bra, vart då någonstans, sa jag. I min ryggsäck, sa Anders. - Okej! svarade jag. Han hämtade repet och gav det till mig. Helt plötsligt fick jag dåligt samvete för att jag inte hade tänkt på Anders, utan bara trollet. Jag gick till dörren och jag öppnade den sen gick jag in i den andra världen.
Sanningens ögonblick På andra sidan tog jag mig mod till att ge mig iväg. Jag gick till trollet och sa att jag hade hämtat alla saker. Vi gick mot fiendernas läger, det var så mörkt så jag tog fram ficklampan. När vi kom fram så lyste det i lägret och dom skrek super mycket. Plötsligt var det en bakom oss! - Attack! skrek han. - Spring! skrek jag. Dom sprang inte så snabbt, så vi gömde oss bakom ett träd. Där tog vi fram det långa repet och knöt fast runt trädet. Trollet sprang över till ett annat träd och knöt fast repet i det. När fienderna kom så nubblade dom på repet. Dom som snubblade svimmade. Vi drog dom till en portal. När vi la in dom i portalen så försvan dom och världen blev lite ljusare. Sen så gick vi tillbaka till fiendernas läger. Där var det bara dom osmarta kvar så jag tog fram korvpaketet och kniven för att skära upp korvpaketet. Sen så var det bara att lägga ut en korv per meter. Dom sprang och åt upp korven. När jag kollade på fiendernas ögon så påminde deras ögon om vaktmästarens. Då blev jag helt plötsligt rädd för dom! När vi kom till portalen så kastade vi in hela korvpaketet och när alla gått in så försvann portalen och hela världen vart solig och fin. Sen gick vi till trollets stuga och tog farväl av varandra. Jag gick till dörren och öppnade den. Jag gick in i den vanlig världen.
Tills någon annan öppnar dörren Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. Jag hade fått en ny vän och räddat vännen från alla monster. Det hade blivit lugnt och fridfult. På rasten såg jag att vaktmästaren hade råkat ut för en olycka. Han hade ramlat i trappan och stukat foten. Jag gick dit och hjälpte honom upp. Då kollade han på sin nyckelknippa. - Nej, sa han. - Vad då, sa jag. - En av mina nycklar är borta, sa han. - Vilken då, sa jag. - Den till den vita dörren med svarta rutan, sa han. - Den som luktar äckligt? undrade jag. - Ja, sa han. Jag blev väldigt nervös och röd om mina kinder. Jag kunde inte dölja att jag hade tagit nyckeln. Vaktmästaren blev lättad att han fick tag på sin nyckel. - Jag tog den för att jag såg ett brev som stack ut under dörren. Där stod det att det var ett troll som bodde innanför dörren. Trollet var rädd för de onda monstren som fanns där - Ok.., sa vaktmästaren förvånat. - Lova att inte berätta för någon, sa jag. - Jag lovar, sa han.
Lite senare ringde jag till Anders och frågade om han villa kolla på film och äta popcorn. Efter någon minut kom Anders. Då kollade vi på Iron man 3 och åt popcorn.