Institutionen för Husdjurens Miljö och Hälsa, SLU, Skara Utredning om golvmaterial avseende hygien i flerdjursboxar för nöt vid övernattning på slakteri Projekt Rapport av Lotta Nordensten och Bo Algers Juni 2007 1
Inledning I samband med slakt är det viktigt att kunna upprätthålla god hygien för att undvika vidare kontamination över slaktkroppen vid uppslaktning. Då djuren stallas över natt är det därmed viktigt att hygienstandarden i stallet är tillfredställande, samt att djuren kan hållas på ett sådant sätt så att det i möjligaste går att undvika smutsansamling över kroppsytan under natten. Orsaken till förfarandet med betongspalt i övernattningsboxen, som strös med t.ex. halm, är att erbjuda adekvat dränering av urin och fekalier så att god hygien kan uppnås och bibehållas. Spaltat betonggolv har dock en tendens att bli både vått och mycket halt. Att strö golvet med halm tillåter djuren att både stå och ligga komfortabelt, men kan istället hindra dränering av urin och fekalier, med hygienproblem och oacceptabel miljö för djuren som följd. Då nöt stallas över natt inför slakt, kan faktorer för att uppnå god hygien och komfort ge motverkande resultat. En tidigare studie (Atkinson 2005) angående hygien och komfort för uppbundna kor i övernattningsboxar (enkelboxar) visade att kontaminationen tenderar att vara spridd över en större yta i boxen då de är strödda med halm, i jämförelse om golvet är gummibeklätt. Kontaminationen är även till största delen förekommande i boxens bakre del. Nuvarande studie kommer att behandla uppstallning i gruppboxar där djuren kommer att vara frigående i den mån att de har möjlighet att vända/röra sig över boxytan. I och med detta kan det förutsättas att kontaminationen kommer att bli mer utspridd i boxen. Atkinson (2005) slog samtidigt fast att gummigolv och strö erbjuder likvärdig komfort för uppstallade kor. Hon kunde samtidigt i sin studie slå fast att djur på spaltat gummigolv kunde förbli liggandes i samma position i längre tidsperioder utan att uppvisa beteenden som kunde tyda på reducerad komfort. Att ligga ned är ett viktigt beteende för nötkreatur, och vanligtvis upptar detta beteende ca 50-60% av dess dagliga tidsbudget (Herlin 1997). Nötkreatur som inte har möjlighet att vila och ligga ned har visats ha en förhöjd grad av stresshormoner, vilket reducerar deras välfärd. Allmän brist på komfort kan därmed indikeras av reducerad liggtid (Haley et al 2001). Djuren som filmades genom Atkinsons (2005) försök uppvisade heller inga tecken på att halka då de reste sig upp eller lade sig ned på gummispalt. De var även betydligt renare än kor på cementspaltat golv med strö. Med stöd av dessa resultat kan slutsatsen dras att kor stallade över natt på gummigolv erbjuds tillfredsställande komfort. 2
Bakgrund Ett större slakteri avser att ändra golvbeläggningen för övernattning av nöt i flerdjursboxar från betonggolv med strö, till golv beklätt med hel gummimatta samt en mindre andel spalt. Detta ämnar att 1) Ge minst lika god hygien genom bättre avföringsdränering i övernattningsboxarna 2) Erbjuda en halkfri golvyta 3) Ge minst likvärdig komfort för djur som stallas övernatt inför slakt Det nuvarande golvsystemet utgörs av cement med ett område av cementspalt i den bortre delen av boxen. Avsikten är att beklä golvytan med en gummimatta. En utredning var nödvändig för att jämföra de två golvsystemen i slakterimiljön, för att ta reda på vilket av systemen som bäst uppfyller ovanstående ändamål. Syfte Projektets övergripande syfte är att utvärdera olika golvsubstrats hygieniska lämplighet för gruppboxar för nöt vid övernattning på slakteri. Detta genom att studera hur två olika golvsystem påverkar nedsmutsning på nöt som stallas över natt, samtidigt som en god komfort för djuren bibehålles och en halkfri golvbeläggning kan erbjudas. Material och metod Slakteriet har i ett ombyggt före detta svinstall installerat ett uppstallningssystem (Ydregrinden) för nöt. Spalten som dränerar boxarna är en rest från det ursprungliga användningsområdet med svinuppstallning. Den i studien berörda avdelningen består av 8 gruppövernattningsboxar. Fyra av dessa är idag belagda med gummimatta (24mm tjockt, fabrikat Kraiburg) och är placerade parallellt med 4 boxar med konventionellt cementgolv. Detta erbjöd en lämplig uppställning för jämförande studier. Samtliga boxar var av dimensionerna; 150cm (höjd), 360cm (djup), 320cm (bredd). Golvet sluttar 7cm från främre till bortre boxvägg vilket ger en lutning på 1,9 %. Boxytan var 11,5m 2. 11 % av boxytan utgörs av betongspalt som är placerat längs med bortre boxväggen. Varje spaltspringa är 1,5cm bred. Ett hötråg är placerat i varje box på boxväggen ut mot drivgången. 3
Förstudie halmmängdsbedömning Försöket föregicks av en kort pilotstudie (4 grupper á 5 djur som stallas över natt), för att bestämma optimal mängd halm i de 4 kontrollboxarna för det efterföljande huvudförsöket. Boxarna beströddes med respektive; 1 bal, 2 balar, 3 balar och 5 balar halm. En halmbal uppmättes efter försöket till att väga mellan 8 och10kg. Efter övernattning utvärderades hygienen efterföljande morgon baserat på mängden återstående golvhalm samt dräneringseffektivitet i var och en utav de 4 boxarna (se appendix). Utvärderingen genomfördes av representanter från institutionen för husdjurens miljö och hälsa, djuromsorgsansvarig vid Scan, den lokala djurskyddsinspektören samt en, till slakteriet knuten, besiktningsveterinär. Samförstånd rådde att 3 balar halm kunde anses som minimum för att erbjuda komfort både med avseende på liggkomfort och adekvat hygien. Mindre mängd än detta ansågs som otillräckligt. I och med försökets början kontrollerades att halm och/eller avföring inte spreds mellan de olika individuella boxarna eller golvsystemen i någon anmärkningsvärd omfattning. Det tog ca 2 ½ timme att mocka ur samt strö boxarna mellan försöksomgångarna. Djur Totalt (inklusive förstudien) ingick 130st tjurar, 9st kor samt en stut, allt som allt 140 djur, i den 4 övernattningar långa studien. Att i huvudsak tjurar ingick i studien berodde på att just tjurar rutinmässigt stallas över natt inför slakt. Beslut togs att studien skulle illustrera det normala förfarandet så långt om möjligt. Studiens samtliga djur var av likartad storlek och hade en vikt omkring 700kg (normal slaktvikt). Samtliga djur bedömdes individuellt av veterinär att vara friska för att delta i studien. Följande information registrerades för varje djur/box inför varje försöksomgång: Generellt tillstånd för djuret (kroppshull, sår, ärr osv) Kön Ungefärlig vikt Kroppshygien vid ankomst till slakteriet Huvudstudie bedömning i slakteriet Djuren anlände till slakteriet enligt normalt förfarande under eftermiddagen och fördes i grupper om 5 individer till övernattningsboxarna. Gruppindelningen var slumpmässig i den mån att djuren hamnade i en grupp inom sin transport, men ändå slumpvis fördelade beroende 4
på hur benägna djuren var för avlastning. Detta för att göra urvalet så randomiserat som möjligt, samtidigt som djuren stallades med bekanta individer för att reducera möjlig social stress. Djuren som stallades kom från 4 olika slakttransporter den aktuella dagen. Transporttid kan påverka benägenheten att vila liggandes hos en individ och i förlängningen de föroreningar som blir en följd av kontakt med golvytan. Att använda 4 olika transporter gav då en bredare variation för försöksuppsättningen. Den totala tiden som varje grupp stod uppstallade inför slakt och hygienbedömning registrerades. Huvudstudie behandling Tre balar långhalm spreds i var och en av de 4 kontrollboxarna med cementgolv inför varje försöksomgång. Ingen behandling ägde rum i de gummibeklädda boxarna. Samtliga boxar i försöket fick ca 2-3kg hö för djuren att sysselsätta sig med inför natten. Efter övernattning utfördes hygienbedömning för golv och djur för både strö och gummimatta. Djuren indelades under huvudförsöket i 12 kontrollgrupper á 5 djur, som stallades i flerdjursboxar på konventionelt sätt med strö på betonggolv med spalt, samt 12 försöksgrupper á 5 djur, som stallades i flerdjursboxar där golvet var beklätt med gummimattor. På kvällen i samband med nedsläckning av stallet utfördes en snabb komfortbedömning där det registrerades hur många djur i varje grupp som låg ned, samt en visuell registrering av graden av nedsmutning på varje djur. Efterföljande morgon före slakt, registrerades än en gång hur många djur som var liggande respektive stående innan ljuset slogs på kl 06. Därefter bedömdes varje individs grad av nedsmutsning visuellt i bedövningspområdet innan djuren gick till slakt, som skedde vid en standardiserad tidpunkt (kl 07.30). Hygienbedömning av djur Bedömning av nedsmutningsgrad på varje individ utfördes visuellt enligt en 4 - gradig fördefinierad skala (tabell 1), samt dokumenterades med digitalkamera. Bedömningsmallen är baserad på en studie utförd av Hultgren och Bergsten (2001), vilka mätte hygien/renlighet av uppbundna kor på spaltat underlag. Hygienen på djurens båda sidor bedömdes först på eftermiddagen då de anlände till slakteriet och stallades upp och sedan på morgonen efter uppstallning och antalet nya eller uppblötta områden med kontaminering registrerades och bedömdes (Se appendix för protokoll). 5
Tabell 1: Bedömningsskala för värdering av kroppshygien på nöt efter övernattning i flerdjursbox. Nedsmutsnings Definition grad 0 Ingen eller knappt någon nedsmutsning av gödsel/smuts från golvet 1 En avskild stor fläck eller flera små fläckar gödsel/smuts täckandes < 1/5 av total kroppsyta (lätt nedsmutsning) 2 En avskild stor fläck eller flera små fläckar gödsel/smuts, tillsammans täckandes mellan 1/5 och ½ av total kroppsyta (medium nedsmutsning) 3 Mer än hälften av kroppen täckt av gödsel/smuts (kraftig nedsmutsning) Den ursprungliga försöksuppställningen avsedde att djuren skulle bedömas på plats i övernattningsboxarna. Men, då djuren var hungriga på morgonen, samt hade fri rörlighet i den 11,5m 2 stora boxen, kom de upp till inspektören (i ansiktet) och skymde dennes synfält, något som omöjliggjorde vidare bedömning. Djuren registrerades istället med avseende på hygien i samband med bedövning, då försöksledaren kunde ha full sikt över hela djurkroppen. Hygienbedömning av golv Den fullständiga bedömningen av boxarnas hygien utgjordes av ett flertal parametrar. Först, efter att djuren gått till slakt, bedömdes nedsmutsningsgraden för golvet i varje box enligt hur stor andel av golvytan som täcktes med smuts och gödsel, samt hur och var gödslet fördelades över den samma. Golvets status med avseende på dräneringskapacitet, bedömdes efter en 4 gradig skala som beskrivs närmare i tabell 2, där 0 innebar en helt torr boxyta upp till 3, en synnerligen blöt boxyta (se appendix för protokoll). 6
Tabell 2: Bedömningsskala för värdering av boxhygien för nöt efter övernattning i flerdjursbox. Nedsmutsnings Definition grad 0 Boxytan helt torr, ingen vätska sipprar fram då en fot (med 60kg kraft) pressas ned över ytan 1 Boxytan något blöt, viss vätska sipprar fram då en fot (med 60kg kraft) pressas ned över ytan 2 Boxytan kraftigt blöt, vätska visuellt synlig men stilla av ytspänningskraft 3 Boxytan synnerligen blöt, mycket vätska visuellt synlig och rinnande Därefter registrerades hur stor andel frilagd spalt som återstod i varje box, samt hur mycket spalt som var igensatt av avföring och/eller halm och hö. Förekomst av ammoniak i boxarna bedömdes av försöksledaren genom att stående mitt i boxen, vid en höjd på 160cm, bedöma ammoniakhalt genom sinnesförnimmelse enligt skalan: 0 ammoniak ej förnimbar i boxen 1 ammoniak till viss del förnimbar i boxen 2 ammoniak kraftigt förnimbar i boxen I och med den allmänna boxhygienbedömningen registrerades det slutligen hur mycket strö som återstod i kontrollboxarna efter natten. Detta genom att schematisk dela upp boxen i 64 kvadratiska fält där närvaro respektive frånvaro av halm registrerades (se appendix). Bedömning av djurkomfort På kvällen i samband med nedsläckning av stallet utfördes en enklare komfortbedömning där det registrerades hur många djur i varje grupp/box som var liggande respektive stående. Efterföljande morgon, innan ljuset slogs på i stallet kl 06, registrerades än en gång hur många djur som var liggande respektive stående. Denna registrering var ämnad för en grov uppskattning av övernattningskomfort och användes som en möjlighet att uppfatta eventuell förekomst av onormalt beteende, samt beteendeskillnader mellan gummi och halm grupperna. 7
En utförlig komfortutvärdering jämförandes gummi och halmbeklädda golvsystem utfördes av Atkinson (2005). Statistik Resultaten överfördes till en excelfil och analyserades sedan med hjälp av statistiska mjukvaruprogrammet MINITAB 14. Då studiens data baserades på ickeparametriska värden utfördes Mann-Whitney test för att jämföra datan från gummi och halm behandlingarna för både golv- och djurhygien. Resultat Studiens samtliga djur godkändes av veterinär genom föregående besiktning inför slakt. Av huvudstudiens totalt 120 djur så undersöktes 60st på gummigolv och 60st på halmbestrött cementgolv. Försöksdjuren bestod av 110 tjurar, 9 mjölkkor samt en stut. Djuren var uppstallade från min 14.5 timmar, till max 20 timmar, med en medeltid av 18,1timmar. 67 % av djuren stallades mellan 17 och 19 timmar Komfortbedömning 32,5% av djuren registrerades liggande på kvällen efter släckning. Denna siffra ökade till 67,5% liggande djur efterföljande morgon. Resultatet ger en grov indikering att djuren erbjöds tillräcklig komfort för en liggande nattvila. Hur grupperna fördelades mellan behandlingarna beskrivs i tabell 2 nedan. Detta illustreras vidare i figur 1 och 2. Tabell 3: procentuell andel liggande djur morgon och kväll, fördelade över gummi- och halmbehandling. Liggande, kväll Liggande, morgon Gummi 13,3% 23,3% Halm 19,2% 30,0% 8
Fördelning av liggande djur 50 45 40 35 Procent (%) 30 25 20 15 10 5 0 kväll morgon kväll morgon gummi halm Figur 1: Andel liggande individer i gummi- respektive halmgrupperna vid kvälls/morgon registrering. Golv och djurhygien Djuren uppmättes ha en förhållandevis likartad grad av förorening över kroppsytan mellan behandlingsgrupperna. Föroreningsområdena på djuren stallade på gummimatta uppfattades dock subjektivt av försöksledaren som blötare än föroreningsområdena för djur stallade på halm. 9
Grad av nedsmutsning, helkropp Procent (%) 50 45 40 35 30 25 20 15 10 5 halm gummi 0 Ren: 0 Lätt: 1 Medium: 2 Kraftig: 3 Figur 2: Procentuell fördelning inom samt mellan behandlingarna med avseende på helkroppshygien på morgonen inför slakt För att kunna jämföra behandlingarna mot varandra beräknades först ett medelvärde (12st för varje behandling) med avseende på helkroppshygien per box. Ett totalt medelvärde per behandling beräknades av de individuella boxmedeln. Resultatet blev ett medelvärde på 1,4 grupperna som stallats på gummi och 1,2 för djuren som stallats på halm. Djurens individuella hygienbedömningsvärden slogs ut på den box de varit placerade i, vilket gav medelvärden för 12st gummiboxar (M 1,4) och 12st halmboxar (M 1,2). Det gav vid jämförelse ett W-värde på 131,5 som är signifikant vid 0,2987 (> P 0,05). Det innebär att det inte går att säga med 95 % säkerhet att det finns en skillnad med avseende på hygien mellan djur som stallas på gummimatta och djur som stallas på betonggolv med strö. 10
Tabell 4: Medelvärde per boxgrupp med avseende på djurhygien (Mann- Whitney, W = 131,5, P = 0, 2987) Gummi Halm M/grupp M/grupp 1 1,4 1,6 1,2 1,4 0,6 1,8 1,8 1,8 1,6 1 1,6 1,6 1,6 1,6 1,2 1,6 0,8 1 0,8 1,2 1 1 1 M tot.1,4 M tot.1,2 Förorening av boxyta Kontaminationen var i samtliga boxar spridd över hela boxytan. Detta beroende på att individerna i varje grupp hade inte var begränsade i sina rörelser inom boxen. Resultatet blev då att djuren spred föroreningarna över ytan med klövarna. Totalt var ca 80 % (min 70 %, max 90 %) av golvytan i försöksboxarna kontaminerad. De resterande 20 % fria från förorening var bundna till djurens klövspår, d.v.s. de skyfflade avföringen framför sig med klövarna vid rörelse. Jämförande siffra för kontrollboxarna med halm var 100 % kontaminering av golvytan. Då en stor del av kontrollboxarnas golvyta låg blottad, vid samtliga bedömningar, fäste avföring blandat med halmdamm hårt mot betonggolvet. Detta orsakade en mer heltäckande kontaminering i kontrollboxarna. Dräneringsresultat - blöthetsgrad Vad gäller de båda underlagens förmåga att dränera boxarna från urin och fekalier skilde sig materialen åt till viss del (tabell 5). Blöthetsgraden för halmbädden låg på ett totalt 11
medelvärde av 1.9. Gummimattan var vid morgonens bedömningar något blötare än halmbädden med ett medelvärde på 2.3 på den 4 gradiga skalan (min 0 3 max). Då studiens samtliga 9 mjölkkor av yttre omständigheter kom att stallats på gummimatta utfördes extra beräkningar för att kunna bortse från dessa 2 gruppers kraftigt ökade avföringsmängd. Mjölkkor ger upphov till en lösare och ökad mängd avföring på grund av diet och djurhållning. När detta korrigerades sjönk medelvärdet för blöthetsgraden i försöksboxarna till 2.1. En jämförelse mellan de 2 behandlingarna utfördes med ett Mann-Whitney test. Vid jämförelse på ursprungliga värden (inklusive mjölkkogrupper) gavs ett utfall med W = 136,5 och P > 0,05. Det innebär att det inte går att säga med 95 % säkerhet att det finns en skillnad med avseende på boxhygien mellan gummimatta och strö. Tabell 5: Medelvärden för blöthetsgrad inklusive mjölkkogrupperna för golvunderlagen gummi och halm. Värden inom parentes illustrerar medelvärden då mjölkkofaktorn beaktats. (Mann-Whitney W = 136,5, P = 0,4529 (P > 0,05)) Blöthetsgrad (min 0 - max 3) Max Min Gummi 2.3 (2.1*) 3 0 Halm 1.9 3 1 Att strö boxarna orsakade i hög grad att spalten sattes igen av halmen, med ett medelvärde på 14.5 % kvarvarande synlig spalt vid bedömning. I hälften av de halmbeströdda boxarna kunde ingen spalt urskiljas vid morgonbedömningen. Till viss del kompenserades den reducerade dräneringen, orsakad av spaltens igensättning, av att halmen absorberade urin och lösare fekalier. Medelvärdet för andel synlig/frilagd spalt var för gummibeläggning 55 % (64 % då mjölkkofaktorn korrigerats) 12
Tabell 6: Medelvärden för synlig spaltandel inklusive mjölkkogrupperna för golvunderlagen gummi och halm. Värden inom parentes illustrerar medelvärden då mjölkkofaktorn beaktats. Procentandel synlig spalt (%) Max (%) Min (%) Gummi 55 (64*) 90 5 Halm 14.5 50 0 Halmmängd Andelen kvarvarande halm i kontrollboxarna sträckte sig från ett minimum av 10 % till ett max på 40 %. Medelvärdet för kvarvarande halm uppmättes till 26 %. I samtliga 12st halmbeströdda boxar låg den kvarvarande halmen upptryckt mot boxens väggar i tunna stråk och lämnade betongytan till stor del exponerad. Det fanns inte någon torr halm kvar i någon av kontrollboxarna vid morgonens mätningar. Majoriteten av utspridning av boxens halm observerades ske inom de första minuterna efter att djuren stallats. Vid uppstallning var det utan undantag oroligt i gruppen. Oron uttrycktes genom att djuren snodde omkring i den nya miljön, samt etablerade någon form av social hierarki genom stångande och att fösa andra individer med sina kroppar. I majoriteten av grupperna lugnade djuren sig inom 10 minuter. Djuren kunde ytterligare observeras sysselsätta sig med halmen genom att bl.a. äta av den. Ammoniakhalt bedömning I studiens samtliga 12 halmbeströdda boxar registrerades en kraftigt förnimbar doft av ammoniak. Detta gav vid bedömning total toppgradering, 2, (gradering 0-2). Motsvarande bedömning i de gummibeklädda boxarna resulterade i 0, dvs. en frånvaro av ammoniak doft. Tabell 7: Slutbedömningsresultat uppmätt ammoniakhalt i gummi och halmboxarna för samtliga morgonbedömningar, på skalan 0 (min) 2 (max) Gummi Halm Ammoniakhalt 0 2 13
Diskussion Överlag stämde djurens beteende under studien väl överens med det som tidigare beskrivits i relevant litteratur. Inga onormala beteenden som i sig kunnat påverka studiens utfall observerades. Den genomförda studien är en utveckling av den hygien/komfort studie som genomfördes 2005 (Atkinsson 2005). Där kunde en betydande skillnad i hygien uppmätas direkt relaterad till golvbeläggning och slutsatsen drogs att spaltat gummigolv erbjöd bättre hygien för övernattande djur i Uddevalla boxar. Där Atkinson (2005) erhöll en markant skillnad i föroreningsgrad på djur som stallats uppbundna på gummi eller halmströbädd, visade den aktuella studien endast visat på smärre, om några skillnader, då ingen statistisk signifikans existerade. I den aktuella studien var utgångsläget något annorlunda än i den föregående. När det gäller de två testade golvbeläggningarna och dess egenskaper, är det vissa saker som särskilt bör betonas. Boxarna bestod inte av genomgående spalt, utan av ett kompakt betonggolv eller betonggolv beklädd med täckande gummimatta, med endast en mindre andel spalt (11 % /totalyta) längs med ena boxväggen. Detta styr i hög grad dräneringen av bl.a. avföring. De naturliga förutsättningarna för hur de två olika golvbeläggningsmaterialen verkar med avseende på hygien förändras också kraftigt då djuren stallas i obundna i grupp mot om de stallas uppbundna i enkelboxar, och det är viktigt att specifikt adressera dessa. Det är bl.a. hur djuren i sig själva påverkar varandras beteende och därmed indirekt varandras hygien, hur själva golvbeläggningsmaterialet sprids och fördelas, hur avföring sprids och fördelas, och hur själva dränaget påverkas. Golvhygien Först och främst så ändras förutsättningarna för hur golvbeläggningsmaterialen och kontaminationen placeras eller sprids över boxytan. Den lilla andel golvyta fri från förorening inom gummiboxarna låg inte isolerad i ett eller flera sammanhängande områden i boxen, som i Atkinsons studie (2005), utan var spridd över hela boxytan. Spridningsmönstret är huvudsakligen beroende av att djuren forslar omkring avföringen med klövarna då de förflyttar sig i boxen. Detta späds på av att det inte finns mycket spalt att trampa ner avföringen igenom där djuren rör sig. I Atkinsons studie (2005) drogs slutsatsen att hygienen för djur och box var betydligt sämre i halmbeströdda endjursboxar. Denna slutsats kan inte dras från resultaten från den aktuella studien där inga signifikanta skillnader mellan 14
materialen gummi och halm kunde urskönjas. En stor del av förklaringen ligger just i djurens utökade manövreringsutrymme då de stallas i gruppbox. Vad gäller dränage så fanns inga signifikanta skillnader mellan underlagen trots att de vid första anblicken upplevdes påtagliga (halm 1.9, gummi 2,3). En stor del av denna skillnad berodde på de två försöksboxarna med kor. När korna räknades bort sjönk värdet till 2,1, vilket visar hur pass kraftig påverkan mjölkdjur har. Men, att den heltäckande gummimattan blir så pass blöt då den inte har samma kapacitet till dränage som helspaltad matta, kan inte desto mindre ses som ett hygienproblem. Djuren riskerar också i högre grad att halka då gummimattan är våt. Något som observerades vid ett flertal tillfällen under studiens gång. Men övernattningen inför slakt bör sättas i relation till djurens föregående tillvaro i frigångsanläggningar. Det har vid ett flertal tillfällen observerats anläggningar där den allmänna blöthets- och kontamineringsgraden vad gäller underlaget varit betydligt mer markant än vad som observerats vid denna studie. En lösning för att minska blötheten skulle kunna vara att strö gummiytan med ett tunnare lager av t.ex. sågspån för att suga upp en del av vätskan. Systemet med heltäckande gummimatta bedöms som helt olämpligt för uppstallning av kor. Dessa 2 grupper stod uppstallade kortast tid i studien (14,5h resp. 15h) men hade ändå högst grad av nedsmutsning av boxgolvet. Flera av de 9 korna (+ 1 stut) gick på styltor av packad avföring på morgonen efter övernattning. Personalen undviker av hävd att stalla kor över natt, just på grund av den mycket lösa konsistensen på avföringen samt kraftigt ökade avföringsmängden, som därmed ökar risken för kontamination vid slakt. En viktig aspekt för golvmaterial kontra hygien är att golvet är enkelt att rengöra. Ett gummigolv kan enkelt spolas rent om vattenstrålen är tillräckligt kraftig och dräneringsanordningen adekvat utformad. I detta fall försvåras avrinningen genom att golvet inte är genomgående spaltat, samt har en svag sluttning/lutning på 1,9 %. Den svaga lutningen tillåter inte effektiv avrinning utan urin och fekalier blir i lägre eller högre grad liggande utan att transporteras. De smala spaltspringorna på 15mm kan utgöra ett problem även vid renspolningen av gummimattan, då vattnet inte rinner undan i tillräckligt snabb takt utan istället rinner fram och tillbaka mellan boxarna. Att den, i det undersökta systemet, tillgängliga spalten är för begränsad/smal för att tillåta tillräcklig avrinning upplevs som ett problem av stallpersonalen. Att använda halm som golvbeläggning istället för gummi orsakar 15
andra problem vid rengöring. Att mocka ut halm ur en strödd box med grep och skottkärra är mycket tidsödande, trångt och allmänt besvärligt, då gångarna är smala för att djuren inte ska kunna vända sig eller tränga varandra vid drivning. Att föroreningarna blandat med halmdammet fäster så hårt till betongen är också ett problem vid rengöring när man efter urmockning spolar boxarna med vatten. Avloppet har utöver detta svårt att hantera den stora mängden halm som går igenom spalten och lätt sätter igen det. Följden blev att stallpersonalen vid en handfull tillfällen under studiens gång fick rensa ur avloppsbrunnarna för hand. Halm Att använda sig av halm som beläggning orsakar helt andra problem då man också behöver möta ett krav på komfort. För en boxyta på11,5m 2 användes 25-30kg strö och med tanke på att så pass liten mängd av detta fortfarande täckte golvet efter natten (ca 26 %), skulle det förmodligen behövas ytterligare mängd strö för att motverka den bestående omlokalisering av ströet som djuren orsakar. Halmbädden var mellan 50-70cm hög när boxen var nyströdd. Då djuren stallats i boxen dröjde det inte mer än några få minuter innan halmen var utspridd mot boxväggarna. Djurens rörelser gjorde att mycket betong blev exponerad i boxen under natten. Detta gjorde att djuren i realiteten hade sin nattvila direkt på betonggolvet. Detta i kombination med att halmen absorberade mycket vätska och blev våt bör påverka komforten negativt. En mindre mängd halm t.ex. en bal (8-10kg) tillåter dränage till spalten, boxen förblir torr men istället kan komforten bli lidande. Tre balar täpper igen spalten men suger i gengäld upp så pass mycket vätska så att underlaget fortfarande upplevs som relativt torrt. Även föroreningsytorna på djurkropparna upplevdes subjektivt vara torrare. Den hårda infästning av förorening och damm mot betonggolvet orsakar möjligtvis att föroreningar inte i samma grad fäster mot kroppen som vid gummiunderlag. Är djuren vana att stå på spalt kan de reagera på att stallas på strö, genom bla överätning om de inte är uppbundna och beteendet därmed naturligt hindras. Ett fyllt mag- och tarm system innebär en ökad risk för kontaminering av slaktkroppen vid uppslaktning. Att hantera ett välfyllt viscera vid uppslaktning innebär en ökad risk då mag- och tarmväggarna lättare brister vid hantering. Det kräver också större fysisk ansträngning av slaktpersonalen att hantera viscerat. Ur ett rent etologiskt perspektiv är det värt att notera det myckna ätandet av tillgänglig halm. Nötdjur tillbringar större delen av sin vakna tid med att beta och idissla och motivationen till 16
beteendet överskuggar många andra behov. Att den tillgängliga halmen i så stor del inmundigas indikerar att djuren har ett uttalat sysselsättningsbehov under uppstallningen inför slakt. Man behöver kunna möta ett sådant behov utan att riskera hygienen vid uppslaktningen. Att slutligen mocka ur allt strö efter användning och rengöra inför nästa omgång anländande djur blir ohållbart, då det tar flera timmar i anspråk. I och med att djuren anländer från många olika besättningar blir det svårt att t.ex. hålla en djupströbädd då det skulle kunna innebära en potentiell smittorisk mellan besättningar. Ammoniak Ammoniak är en av de största närvarande atmosfäriska föroreningarna i djurstallar och gasen kan resultera i skador på slemhinnorna (Drummond et al 1980). Att utsättas för höga halter är starkt förknippat med obehag och långvarig exponering för gasen kan leda till ökad förekomst av respirationslidanden och bör därför undvikas. Trots att bedömningen av ammoniakhalt mellan de olika golvbeläggningarna var mycket grov (frånvaro, märkbar och kraftigt märkbar), var skillnaden ändå otvetydig med kraftigt förnimbar ammoniak i halmboxarna och frånvaro av förnimbar ammoniak i gummiboxarna. Djurhygien Trots frånvaron av genomgående spalt i kontroll och försöksboxar, var den generella kontamineringsgraden för djuren låg. Djuren i kontrollgrupperna hade ett medelvärde 1,2 och djuren i försöksgrupperna ett medelvärde på 1,4 i kontamineringsgrad på en 4 gradig skala (min 0 max 3). Definitionen för kategori 1 på bedömningsskalan är nedsmutsning av < 1/5 kroppsyta. Djuren i försöksgruppen upplevdes ha våtare och något kraftigare kontaminerade områden på sina kroppar, vilket bör vara relaterat till den uppmätta våtare golvbeläggningen. Ytorna av förorening var dock inte av nämnvärt större omfattning än hos kontrollgrupperna. När djuren rör sig i boxarna stryker de kropparna mot varandra. Detta resulterade i att vissa individer i studien hade färre kontaminationsområden vid morgonen bedömningen än den initiala bedömningen vid ankomsten kvällen före. Komfort Då halmen starkt tenderar att förflyttas från djurens reella vistelseyta i boxen till boxkanterna (dessutom efter så pass kort tid), att djuren i praktiken blir stallade på betongunderlag, bör det 17
beaktas att en gummimatta som ligger fixerad över hela golvytan kan erbjuda en bättre och stabilare/jämnare komfort och säkrare/lättare möjlighet för djuren att röra sig under uppstallningen. Telezhenko och Bergsten (2005) studerade hur olika golvunderlag påverkade rörelsemönstren hos mjölkkor och kom till slutsatsen att (halt) betonggolv var det underlag som påverkade korna i mest negativ riktning. Sviktande gummimattor å andra sidan förbättrade kornas möjlighet till ett mer naturligt rörelsemönster. Denna benägenhet gällde för både friska som halta kor. Haley et al (2001) fann i sin studie indikationer på att kor på betongunderlag hade svårare att ställa sig upp eller att lägga sig ned. Detta är viktigt att beakta även då den aktuella studiens syfte är fokuserat att utröna hygienaspekten i de olika underlagen. Den något högre andel liggande djur både morgon och kväll i kontrollgruppen (halm), kan ha sin förklaring i att individerna som ingick i denna var naturlig mer benägna att ligga ned. Det skulle kunna tolkas som att individer som låg på kvällen förblev liggandes och antalet liggande individer adderades med djur som lade sig senare under natten. Även i försöksboxarna noterades individer vara liggande både vid kvälls- och morgonbedömning. Detta var särskilt tydligt inom en grupp med Hereforddjur (15ind uppdelat på 3 boxar) där majoriteten lade sig ner på gummibeläggningen strax efter ankomst och var liggandes både vid kvälls- och morgonbedömning. Hur länge ett djur vill/behöver ligga ned kan också bero på hur lång tid transporten till slakteriet tagit. I Atkinsons (2005) rapport finns en klar tendens att liggtid är korrelerad med transporttid, vilket inte registrerades i denna studie. En rimlig tolkning kan dock vara att om djuren kände obehag för det något blötare underlaget i försöksboxarna kan de lägre utsträckning varit benägna att lägga sig ned. Den uppmätta skillnaden på ca 6 % mellan försöks och kontrollgrupp bör ändå kunna anses som försumbar eller resultat av slumpvariation. Den ökade blöthetsgraden verkar av studien att döma inte menligt inverka på djurens benägenhet att lägga sig ner, men bör ändå i möjligaste mån åtgärdas. En annan tolkning kan vara att djuren faktiskt ligger ner till större del på halm/betong för att komforten är sämre. Att lägga sig ned och resa sig upp innebär en viss ansträngning då djuren är så pass tunga och utrymmet begränsat. Betongen är hård och har djuret väl lagt sig ned förblir det möjligtvis liggande (se föregående kapitel). 18
Slutsats Heltäckande gummimatta bedöms som tillräcklig med avseende på komfort och hygien, jämfört med betonggolv där halm har lagts, för en natts uppstallning. Den ökade blöthetsgraden orsakad av materialets utformning bör dock beaktas. Gummit bör möjligen beströs med ett tunt lager sågspån eller likvärdigt material för att reducera blöthetsgraden, men utan att hindra spaltens dräneringskapacitet eller försvåra rengöring. Utformningen på den studerade boxen var inte ideal, så bredden på spaltspringorna bör ökas från nuvarande 15mm. Andelen spalt i boxen kunde ökas totalt. Halm kan vara otillräckligt som underlag ur komfortsynpunkt i ett flerdjursboxsystem för övernattande djur på slakteri, då djuren med sina rörelser sprider materialet längs boxväggarna. Halm kan även ses som olämpligt då det lätt sätter igen avlopp, samt tar mycket lång tid att bearbeta vid rengöring, vilket ska ske varje dag med ett sådant boxsystem. Referenser Atkinson S (2005) A comparison of 2 different floor types (cement slats with straw bedding and rubber slats with no straw bedding) in single animal over night holding pens with regard to effluent drainage and provision of an acceptable laying surface for cattle. Rapport, Sveriges Lantbruksuniversitet Drummond J.G., Curtis S.E., Simon J., Norton H.W., (1980) Effects of aerial ammonia on growth and health of young pigs. Journal of Animal Science 50: 1085-1091 Herlin A (1997) Comparison of Lying Area Surfaces for Dairy Cows by Preference, Hygiene and Lying Down Behaviour. Swedish Journal of Research 27: 189-196 Haley D.B, Passillé A.M, Ruschen J (2001) Assessing cow comfort: effects of two floor types and two tie stall designs on the behaviour of lactating dairy cows. Applied Animal Behaviour Science 71: 105-117 Hultgren J and Bergsten C (2001) Effects of a rubber- slatted flooring system on cleanliness and foot health in tied dairy cows. Preventative Veterinary Medicine, 52: 75-89 19
Telezhenko E and Bergsten C (2005) Influence of floor type on the locomotion of dairy cows. Applied Animal Behaviour Science, 93: 183-197 20
Appendix Boxbedömning avseende på golvhygien Spaltvägg Datum: Ankomsttid: Uppstallningstid: Boxnr: Gummi: JA/NEJ Strö: JA/NEJ Kg strö: Boxdörr Djur Före Efter Hygien före övernattning: Hygien efter övernattning: 21
22