Lärarhandledning Gruvans historia fram till Gustav Vasa (ca 1530) När de första människorna kom till platsen där Falu Gruva ligger idag var det en vildmark. Gå långsamt genom det första rummet och gör dig beredd på att hitta nya saker, precis som malmletaren som smyger i skogen. Vem hittade malmen? Enligt en sägen var det en getabock som hette Kåre som hittade Falu Gruva. Han ska ha gått omkring och när han bökade i jorden med sina stora horn fick han röda fläckar på hornen. Det var när människorna i trakten såg de röda fläckarna de förstod att de fanns kopparmalm i marken. Enligt folktron kan ett gruvrå eller gruvfru också peka ut var det finns malm i marken. Gruvfrun är den som äger skatterna, och den som visar henne respekt kan bli rikt belönad. Idag är det omöjligt att säga exakt vem som hittade malmen i Falun, eller när det hände. I området som skulle bli Falun har det hittats stenyxor från stenåldern och spår av de människor som bodde och verkade här under järnåldern. Runt Falun har det förekommit järnhantering, och de som framställde järnet var skickliga på att framställa och forma järn. Kunskapen att hantera järn användes även när de började arbeta med koppar. Det har varit verksamhet vid Falu Gruva sedan i alla fall slutet av vikingatiden, eller ca 1000 år. Hur arbetade de första människorna i gruvan? Den första gruvbrytningen var mycket enkel. Malmen bröts loss från klippor och grunda gropar, dagbrott. Under medeltiden sker gruvbrytningen framförallt i dagbrott. När dagbrottet blev så djupt att det kom in vatten i botten, eller att det blev svårt att frakta upp malmen gick man vidare och anlade ett nytt dagbrott. Den energi som användes var framförallt muskelkraft. Arbetet byggde på att människor hackade, lyfte och bar stenen. Hur kommer kopparn ur stenen? Kopparmalmen som bröts i Falu Gruva innehöll upp till ca tre procent koppar. För att utvinna kopparen behöver de övriga 97 procenten tas bort. Det var en långsam process i flera steg. 1. Sortering Stenarna sorterades så att gråberget lades åt sidan och enbart malmen togs vidare. 2. Rostning Malmen lades på glödande kol och fick ligga och glöda i flera veckor. Det kallas att rosta malmen. I rostningen försvann framförallt svavel, som gick upp som rök i luften. 3. Smältning Den rostade malmen fördes till en hytta för att smältas. För att få upp temperaturen i smältugnen var det viktigt att tillföra syre till elden. Det gjordes med hjälp av blåsbälgar. Under medeltiden börjar vattenkraft användas för att driva blåsbälgar. Vid smältningen försvinner det man inte vill ha och rinner ut som slagg. 4. Processen görs om så att malmen rostas och smälts ytterligare en gång innan man har fått fram råkoppar, som innehåller ca 94 procent koppar. Hyttorna behövde god tillgång till träkol och vattenkraft. Därför anlades de längs med strömmar och vattendrag omkring Falu Gruva.
Hur fraktades kopparn från Falun? När Falu Gruva börjar att brytas fraktas inte kopparn särskilt långt. Den köps och säljs främst i närområdet och ner mot Mälardalen. När vikingatiden övergår i medeltid utvecklas handeln i hela Östersjöområdet. Även i Dalarna har befolkningen blivit kristna och ingår därmed i den större europeiska gemenskapen. Nere vid södra Östersjön börjar tyska handelsmän att samarbeta och de bildar samarbetsförbundet Hansan. Hansan kommer att dominera handeln på Östersjön och Nordsjön under hela medeltiden. Falu Gruva blir en del i Hansans nätverk. Kopparn ifrån Falun fraktas ner till Mälaren där den säljs i de nya städerna som växer fram, till exempel Västerås och Stockholm. Den lastas på tyska skepp som för ut kopparn till Västeuropa. I den högkonjunktur som råder i Västeuropa under är det efterfråga på koppar. En ökad efterfrågan på koppar gör att gruvdriften i Falun under 1200-talet utvecklas från småskaligt hantverk till en mer storskalig produktion. Vilka bestämde över gruvan? I en monter ligger kopior av två av dokument om Falu Gruva. Det äldsta dokumentet är från 1288, originalet finns på Riksarkivet i Stockholm. I brevet står det att biskopen i Västerås byter till sig en åttondel av gruvan. Brevet är undertecknat av adelsmän, biskopar och kungen själv. Av brevet förstår man att Falu Gruva var betydelsefull och en plats där de rikaste och mäktigaste personerna i Sverige hade inflytande över gruvan. Att biskopen köper en andel visar också att det inte fanns en ensam ägare till gruvan. Istället var det flera andelsägare som arbetade med gruvan och kopparproduktionen. Det andra dokumentet i montern är en gruvstadga från 1347. I gruvstadgan stod alla regler för hur arbetet vid gruvan skulle gå till. Det var hårda regler och hårda straff om man bröt mot dem. Gruvarbetarna fick rätt att bygga ett eget hus och bosätta sig på andras mark. Detta var ovanligt under medeltiden. Gruvstadgan vänder sig till dem som driver gruvan. Det var personer som bodde kring gruvan, och som kunde producera koppar ur malmen. Dessa personer som ägde andelar i gruvan kom att bli mäktiga och rika. De kallades för bergsmän och blev en egen samhällsklass kring gruvan. Bergsmännens storhetstid 1400-talet var en orolig och otrygg tid i Sverige. Det var både inbördeskrig, och krig med andra länder. Det fanns lagar, men ingen stat som såg till att lagarna följdes. För att få skydd och trygghet slog sig människor samman för att skydda varandra. I Falun bildades S:t Örjans gille för att skapa ett socialt skyddsnät för bergsmännen. Bergsmännen var rika och de hade möjlighet att skaffa vapen till sig och sina arbetare. Det gjorde att bergsmännen kunde ställa upp med beväpnade styrkor i stridigheterna som rådde. 1520 kommer Gustav Vasa till Dalarna för att få stöd att avsätta den danske Kristian II. Efter viss tvekan går bergsmännen med honom. Gustav Vasa väljs till kung i Sverige 1523. Bergsmännen, som har blivit vana att kunna ställa krav till makten, fortsätter att kräva inflytande över utvecklingen i Sverige. Tre gånger gör de uppror mot Gustav Vasa. Det slutar med att Gustav Vasa tar hela den dåvarande svenska armén och kommer till Falun. Efter en flera timmar lång straffpredikan avrättas ledarna för upproret. Bergsmännens politiska makt är bruten. Vid besöken i Dalarna kan Gustav Vasa konstatera att gruvan går mycket dåligt. Vatten tränger in överallt i gruvan och gör det omöjligt att arbeta. Det är uppenbart att något måste ske för att det ska vara möjligt att bryta stora mängder koppar i gruvan igen
Galleriet Genom hela galleriet löper ens tidslinje över Falu Gruvas, men också världens historia. Mitt i galleriet är ett vattenhjul avbildat. Vattenhjul användes redan under medeltiden till att driva blåsbälgar i kopparhyttorna. I mitten av 1500-talet kallade Gustav Vasa in gruvingenjörer från Tyskland. De tog med sig konsten att bygga pumpar för att få bort vattnet ur gruvorna. Pumparna drevs av vattenhjul. Tyskarna tog också med sig kunskapen om att driva schakt och orter i en gruva, istället för att bara planlöst gräva sig fram. Med schakt och pumpar. blev det möjligt att ta sig djupare ner i marken, och där fanns de rikaste malmerna. Falu Gruvas historia del 2 1530-1800 Koppar är ett grundämne och finns överallt runtomkring oss. Vi har det i våra kroppar och all elektronik vi använder till vardags. I många hem finns det kopparkastruller och kittlar kvar från den tid när de användes till matlagning. Infrastrukturen i en stad är beroende av koppar, den finns i vattenrör och elkablar. Koppar var den första metallen som människor lärde sig att använda, för ca 10 000 år sen, men vi har aldrig använt så mycket koppar som idag. Koppar förstörs inte, utan kan återvinnas gång på gång. Det är möjligt att kopparn vi använder oss av i våra mobiler och datorer togs upp ur marken för flera hundra år sen. Kopparpengar I äldre tider avgjordes pengars värde av deras metallvärde. Ett guldmynt var värt lika mycket som det guld det innehöll. Under lång tid var det framförallt guld- och silvermynt som användes. I slutet av 1500-talet drabbas Europa av brist på silver. Istället började flera länder att göra mynt av koppar. Fortfarande skulle värdet på metallen i myntet vara like mycket som värdet på metallen i ett silvereller ett guldmynt. När kopparn var dyr blev mynten små, men när kopparns värde sjönk mot silver och guld, då blev kopparmynten större och större. De tunga kopparmynten var tunga och svåra att bära med sig. För att underlätta affärer blev det möjligt att lämna in sina kopparplåtar, och få ett kvitto utskrivet på papper, om hur mycket kopparpengar man hade. Människor började att handla med papperskvittona och de blev ursprunget till de första sedlarna som användes i Sverige. Vilka människor fanns kring gruvan? En gruva är mer än ett hål i marken. För att en gruva ska fungera måste det finnas människor som arbetar kring gruvan. Samhället som växte fram kring gruvan var beroende av att människor fraktade varor som ved, kol och mat till Falun, men också att de tog med sig koppar ifrån Falun och sålde den vidare. Även vid gruvan arbetade människor med många olika arbetsuppgifter. Markscheidern och hans arbetare ansvarade för att det fanns kartor över gruvan, konstmästaren såg till att pumpar och uppfordringsverk fungerade. Bergmästaren var ansvarig för hela gruvdriften, och runt om honom fanns bergsmännen som ägde andelar i gruvan. Högst upp finns kungen eller drottningen. De flesta kungar och drottning besöker Falun under 1600-talet för att hålla sig informerade om vad somsker vid gruvan. Gruvan var viktig för den svenska ekonomin. I mitten av 1600-talet är Falu Gruva en av världens största koppargruvor. Kopparn från Falun betalar för krig och allianser med andra länder i Europa. Sveriges stormaktstid sammanfaller även med Falu Gruvas storhetstid. Ett problem i Falun var att det fanns många barn som tillbringade dagarna själva. Antingen var föräldrarna döda, eller så arbetade de. Ibland fanns det arbete även för barnen, till exempel att gräva diken, men utan skola att gå drev många barn omkring tills de blev gamla nog att börja arbeta.
Samhället var hårt, och bröt man mot lagar och regler var straffen hårda. Det vanligaste straffet var böter, men den som var fattig och inte kunde betala fick ofta straffet omvandlat till kroppsstraff, till exempel att sitta i stocken eller springa gatlopp. Vad hände om en gruvarbetare skadade sig? Arbetet i gruvan var farligt. Fallolyckor och krosskador var vanliga. Det fanns en gruvläkare på plats för arbetarna. Sjukvården var inte utvecklad som idag. Det var vanligt att gruvläkaren fick amputera skadade kroppsdelar för att försöka rädda livet på gruvarbetarna. Den som förlorat ett ben kunde använda en träprotes som bands fast på benet. Även hästarna som arbetade vid Falu Gruva hade en läkare, en hästmedikus. Hästarna drog vagnar och gick runt i hästvindor. De arbetade hårt, men togs väl om hand för att orka med arbetet. För de hästar som arbetade under jord i längre perioder fanns det även stall nere i gruvan. Hästarna stannade inte hela tiden under jord och det är en skröna att de aldrig såg dagsljus och därför blev blinda. Christopher Polhems arbete vid Falu Gruva Gruvarbete har varit ett tekniskt avancerat arbete ända från början. Det är ingen slump att exempelvis ångmaskinen uppfanns i England, för att hjälpa till med pumpning av gruvor. Större gruvor lockade till sig personer med intresse för teknik och mekanik. Via modellen längs väggen går det att följa de viktigaste teknikskiftena vid gruvan under den här perioden. Längs till vänster finns hästvindor och även ett tramphjul för människor. Under den här perioden är det fortfarande muskelkraft som är den viktigaste energikällan. Till höger har muskelkraften ersatts av vattenkraft. Vattenhjul gjorde det möjligt för pumpar och uppfordringsverk att gå dygnet runt, eftersom vattnet inte behöver vila eller äta. Kraften från vattnet var mycket större än det man fick från människor eller hästar. Ett problem med de första vattenhjulen var att det kopplades direkt till den pump eller uppfordringsverk det skulle driva. Mycket av vattnet som leddes till vattenhjulen rann ner i gruvan. I slutet av 1600-talet kom Christopher Polhem till gruvan. Längs till höger står modellen av hans hakspel. Polhems idé var att flytta själva vattenhjulen från gruvkanten. Istället ställdes de en bit bort och kraften överfördes via en stånggång i trä. Polhem ville också ta bort gruvlinorna och ersätta dem med trästänger. Att tillverka gruvlinor av läder var mycket dyrt, medan det var billigare att arbeta med trä. Stånggångarna gjorde det möjligt att utnyttja vattenkraften bättre. I montern som är skyddad av nät syns en originalmodell från 1700-talet. Den består av ett vattenhjul som driver två uppfordringsverk samtidigt. Christopher Polhem var sjävlärd, men han ville även ge fler chansen att lära sig om mekanik. I anknytning till gruvan startade han ett mekaniskt laboratorium. I laboratoriet arbetade eleverna mycket med modeller. Polhem skapade ett mekaniskt alfabet med modeller, där varje modell svarade mot en mekanisk princip. När eleverna behärskade de olika principerna kunde de själva bygga maskiner där de kombinerades. I glasmontrarna står flera av delarna i alfabetet. De första kemisterna 1700-talet kallas också upplysningstiden. Tiden präglades av naturvetenskapliga upptäckter och tron på att människan med förnuftets hjälp kunde förstå och lösa problem. I Sverige utvecklades kemiämnet som en egen vetenskap, och den var starkt kopplad till gruvhanteringen. De första svenska
kemisterna undersökte mineraler och malmer för att upptäcka hur de var uppbyggda. Vid Falu Gruva fanns det en proberkammare som analyserade prover från gruvan och marken runt gruvan. Samtidigt hade malmen blivit allt sämre i gruvan. För att kunna fortsätta driva gruvan var det nödvändigt att hitta nya sätt att göra den lönsam. Vid Falu Gruva startades det upp industrier som tog tillvara de mineraler som tidigare ratats, exempelvis kopparvitriol. En annan produkt som började framställas i större skala var Falu Rödfärg.