Övervakning av fladdermusfaunan i Sverige

Övervakning av fladdermusfaunan i Sverige Förslag till utformning av biogeografisk uppföljning Ingemar Ahlén 2013-05-22 Som en del av ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket och Veterinärmedicinska Anstalten om s.k. Integrerad viltövervakning, gällande vilda däggdjur och fåglar, sammanställde jag 2009 ett underlag för övervakning av fladdermöss (Ahlén 2010). Förslaget ingavs till regeringen i mars 2010. Det har ännu inte kommit något beslut i frågan. Då det nu är aktuellt att på Naturvårdsverket planera en övervakning inom ramen för biogeografisk uppföljning av däggdjur med en ganska begränsad budget kan den uppläggning för fladdermössen som redovisats i den integrerade viltövervakningen inte användas utan en hård nedbantning. Jag föreslår därför en utformning som främst prioriterar artmångfald och artbevarande, dvs. de för naturvården viktigaste aspekterna när det gäller gruppen fladdermöss. Uppföljning av faunan i ett urval områden Som jag beskrivit tidigare (Ahlén 2010, 2011) har artmångfalden i fladdermusfaunan en ny och viktig indikatorfunktion för naturkvaliteter inom större områden. Områden som kan hysa populationer av fladdermusarter är oftast mycket stora på grund av djurens rörlighet och beroende av resurser som är spridda över stora avstånd. I de flesta vanliga landskapstyper är fladdermusfaunan mycket utarmad, ofta med bara en eller några få arter. Genom inventeringar under många år vet vi nu att det inte finns mycket mer än ca 5 mycket artrika, större områden i Götaland, sådana som hyser respektive regions alla eller nästan alla arter. Det finns flera skäl att prioritera uppföljning av sådana områden. Metoden är då Artkartering som finns beskriven i Naturvårdsverkets övervakningshandledning. Det är oftast i dessa områden som de sällsynta och hotade arterna lever och en uppföljning av alla arter ger den tidigast möjliga informationen om ändringar i dessa arters status. Vidare gäller att några av dessa områden redan varit föremål för en återkommande eller årlig kontroll, varför en ny uppföljning i flera fall redan från början kan jämföras med tidigare data. En uppföljning innebär också att man successivt får fram allt mera kunskaper om vilka naturkvaliteter som man bör bevara och vad som saknas i andra områden med fattigare artuppsättning. Artkartering är också den metod som man valt i NOVANA vid den övervakning av fladdermöss som utformats i samråd Danmark-Sverige. Metoden kallas på engelska Species Richness Method i EUROBATS publikationer. Om man i stället använder linjetaxering är erfarenheterna hittills att man endast får tillräckliga data om de allra vanligaste arterna, t.ex. dvärgfladdermus, nordisk fladdermus och vattenfladdermus som alla anses vara mycket gynnade av mänskliga åtgärder, i vissa områden så mycket att de blivit onaturligt individrika och därför tränger undan vissa Myotis-arter (M.nattereri och troligen M.bechsteinii), barbastell och långörad fladdermus. Användning av artkartering i övervakningen ger alltså i högre grad information som naturvården behöver, medan kunskaper från linjetaxering också kan vara motiverad men är då i mindre grad användbar för naturvården. Många års inventeringar har visat att de artrikaste områdena i Sverige hyser minst 15 16 arter. Det finns endast fem sådana områden i Sverige och de ligger alla i Götaland (se nedan). Områden som är något mindre artrika med 12-14 konstaterade arter är flera (se nedan), men därefter är det i flera sydsvenska landskap en lucka ner till relativt artfattiga Förslaget till uppföljning av artrika områden prioriterar den artrikaste kategorin med minst 15-16 arter och för att få en bättre geografisk spridning därtill en kategori med minst 12 arter, i fortsättningen kallade Kategori A och Kategori B. Områdena är avsiktligt större än vad man ofta tänker på som enskilda lokaler, detta är för att de skall kunna hysa populationer av arterna. Eftersom 1

flera arter regelbundet flyger över stora områden för insektjakt så kan de vara beroende av bra biotoper som inte alltid behöver ligga samlade utan lika ofta är mycket utspridda. Kategori A: Områden i Götaland med 15-16 kända arter De områden i Götaland som hyser hela eller nästan hela regionens artuppsättning är inte fler än fem, dvs. Fyledalen och Hovdala i Skåne, Eriksberg i Blekinge, Strömsrum i Småland och Vallehärad i Västergötland. Av Sveriges 19 fladdermusarter är antal kända arter 16 i Fyledalen och 15 i alla de övriga. I den nu aktuella övervakningen är det några av metoderna i undersökningstypen Artkartering som är aktuella. Det gäller främst lyssning med detektor kompletterad med användning av autoboxar (automatisk registrering). Det är oftast önskvärt med två separata undersökningar i varje område, dvs. vid två skilda tillfällen som i tiden inte är sammanhängande. De bör infalla under perioden från juni till början av augusti. Värdet av att göra en undersökning i slutet av juli eller början av augusti är att årets ungar också är ute och flyger kring kolonimiljön vilket ökar chansen att registrera de arter som förekommer med få individer. Å andra sidan är det fördelaktigt att göra undersökningar innan vårtbitarna börjar spela, dvs. före mitten av juli eller något tidigare. För de områden som redan haft uppföljning några år rekommenderas att man placerar autoboxar på samma platser som tidigare eftersom dessa är noga utprovade, och då får större jämförbarhet med tidigare data. Fångst med nät behöver endast bli aktuellt i mycket speciella fall. Analys av första undersökningens data bör ske i god tid före andra tillfället så att uppmärksamheten kan inriktas mot de arter som ännu saknas. En väl genomförd undersökning under mycket gynnsamma väderförhållanden kan tänkas resultera i att alla arter blir registrerade vid bara ett tillfälle. Flera års data kan så småningom visa ifall det räcker att endast göra undersökningen vid ett tillfälle per år. Särskilda anvisningar skall finnas för varje område. Det gäller koordinater för föreslagna boxplaceringar med detaljer för exakt läge, närmaste plats för att parkera, var tillstånd krävs för körning m.m. Vidare finns förslag om var lyssning med detektor bör ske inom områdena. Nedan ges några korta fakta om varje område. Fyledalen. Området som är Sveriges artrikaste har haft en noggrann uppföljning sedan 2006 (Ahlén 2008, 2012). En fullständig genomgång förutsätter fältarbete under tre nätter. Särskilda kontroller av några enskilda arters status kan dock kräva en extra natt vid ena undersökningstillfället. Hovdala. Artrikedomen som påvisats är koncentrerad till relativt begränsade delar av området. Det innebär att varje undersökning kan begränsas till fältarbete under en natt. Eriksberg. Området torde kunna täckas in med fältarbete en natt per undersökning. För kontroll av några arters status kan särskilda undersökningar kräva ytterligare en natt vid ena undersökningen. Systematiska registreringar har gjorts årligen sedan 2007. Strömsrum. En natts fältarbete per undersökning bör kunna räcka. Fasta punkter för boxplacering har använts i flera år och bör följas i fortsättningen. Systematiska registreringar har gjorts sedan 2004. Valle härad. Området innefattar stora delar av Hornborgasjön. Varje undersökning kan kräva två nätters fältarbete. Andra undersökningen kan troligen göras med en natts arbete om första undersökningen gav tillräckligt bra data. Kategori B: Områden i Götaland med 12 14 arter 2

En genomgång av kvalitetssäkrade observationer från Götaland och överläggningar med inventerare med störst erfarenhet från flera av länen har resulterat i förslag om 13 områden som hyser minst 12 arter. Förslagen innefattar några områden som ännu är otillräckligt undersökta och där alla arter därför inte blivit konstaterade. De fakta som finns om flera ovanliga artfynd och om naturförhållanden gör att man ändå ganska säkert kan bedöma att de har denna artrikedom. Det är ännu olämpligt att bestämma exakta gränser för områdena, men de anges här med bl.a. socken eller andra ortnamn. Särskilda anvisningar anger bra lokaler för observationer och var intressanta fynd gjorts. Skåne Torup-Bökeberg Häckeberga Hallaröd Tjörnarp Småland Jät Vidöstern-Flåren Landsjön Halland Grimmared-Nösslinge Okome-Gällared Sennan Öland Horns kungsgård Gotland Hemse-Fide Västergötland Öresjö-Varnum Möjlig övervakning i Svealand För att starta en fortlöpande uppföljning av populationer krävs att man först har inventerat områdena ifråga. Det är inte rekommendabelt att lägga ut områden slumpvis, eftersom det vid sådana försök visat sig att stora resurser kan försvinna till platser där inga observationer görs eller kanske bara en överflygning av nordisk fladdermus sker under hela natten. I Svealand har olika inventeringar resulterat i att vi känner till några relativt artrika områden där det finns vissa äldre inventeringsdata och förslag om vilka delar som är bäst för fladdermöss. Här kan nämnas några av dem. Uppland Vik Krusenberg Skedviken Erken Västmanland Strömsholm Ängsö 3

Ängelsberg Värmland Värmlands-Säby Möjlig övervakning i Norrland Det enda landskap i Norrland där det finns inventeringsdata som gör att man i likhet med Svealand kan peka ut några relativt artrika områden är Gästrikland, t.ex. Sevedskvarn, Gysinge och Axmars bruk. I övrigt är det stor brist på väl dokumenterade inventeringar. Under senare år har en del planerade vindkraftsparker inventerats, men de innefattar troligen inte de delar av landskapet där man i första hand kan vänta sig förekomst av kolonier. Artrikedomen är störst längs kusten medan stora områden i inlandet och fjällen endast hyser en art eller är helt tomma. I inlandet är det främst längs vattendrag och sjöar man kan tänka sig områden för övervakning. Därtill kan det finnas fladdermöss i fjälldalar med orörd urskog som naturligtvis vore av stort intresse att få närmare kunskap om. Det rimligaste är att vissa inventeringar föregår ett urval övervakningslokaler som sedan kan följas fortlöpande. Det område man skulle kunna börja med är i så fall Västerbottens län. Övervintrande fladdermöss Övervintringsplatser som hyser tillräckligt många individer för att kunna indikera ändringar i status för någon art regionalt eller nationellt, bör fortlöpande kontrolleras och antal räknas. Metoden bör följa undersökningtypen Övervintrande fladdermöss som finns i Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning. För flera av lokalerna finns data från åtskilliga år bakåt i tiden. Karlsborgs fästning Taberg Kleva gruva Ignabergagruvorna Balsbergsgrottan Många små övervintringsplatser i östra Skåne Uppföljning av några enskilda arter Några arter som av olika skäl kan behöva följas med avseende på förekomst och status föreslås enligt följande. Barbastell. Arten är nu föremål för ett åtgärdsprogram, framför allt på grund av att arten är upptagen i Habitatdirektivets bilaga 2. Det innebär skyldighet för Sverige att tillskapa Särskilda bevarandeområden för arten. EU-lommissionen har riktat anmärkning mot Sverige för otillräckliga åtgärder som ÅGP barbastell nu försöker avhjälpa. Barbastellen finns i alla de ovan föreslagna artrika områdena. I några län har man i flera år följt upp tidigare kända förekomster. Bilden är den att arten har en allvarligt vikande trend i norr medan den under en period ökat längst i söder, åtminstone i Skåne. Orsakerna är beskrivna i åtgärdsprogrammet som snart skall ut på remiss. Mitt förslag är att man i områdesuppföljningen riktar särskild uppmärksamhet mot barbastellen, t.ex. vid placering av boxar, och att man därtill kan fortsätta en länsvis övervakning av ett urval av artens kända förekomster. Man bör i första hand övervaka de i ÅGP barbastell prioriterade omådena. Leislers fladdermus. Det finns tydliga indikationer på att det finns en koloni av arten i Blekinge. Därtill observeras den mer eller mindre regelbundet i några områden i Skåne, Småland och 4

Västergötland. I huvudsak handlar det om några av de artrika områdena ovan, varav förekomsten i Blekinge är mest angelägen att kontrollera. Bechsteins fladdermus. Artens övervintringsplatser i Hässleholms kommun inventeras nu årligen. Däremot saknas viktig information om sommartillhållen. Ett projekt har inletts för att försöka lokalisera dem, något som kan vara viktigt och mycket brådskande då de sannolikt är beroende av skog med lång kontinuitet och orördhet. Det finns risk att biotoperna försvinner genom skogsvård, gallring och avverkning eller genom biotoppåverkan i samband med anläggning av vindkraftsparker. Ett skydd och en fortlöpande uppföljning av sommarbiotoperna är beroende av hur det påbörjade projektet lyckas. Varje område som bedöms vara viktigt för artens överlevnad måste följas upp varje år, helst vid två tillfällen. Man bör då använda autoboxar, nätfångst och DNA-prov av fladdermusspillning. Nymffladdermus. Arten är nyligen påvisad i Sverige och hittills funnen i Skåne, Blekinge och Halland. Den är ytterst sällsynt och har mycket specifika krav på jaktbiotoper. Arten bör eftersökas på fler tänkbara lokaler innan det kan bli aktuellt med en fortlöpande övervakning utöver två av de tre kategori A-områden där arten påvisats. Dammfladdermus. Under senare år har flera nya fynd av arten gjorts i västra Småland, Halland och Västergötland men även i Uppland (öster om Stockholm). Arten är troligen inte hotad. Den söker föda över större vattendrag, sjöar, havsvikar och över land. Kolonierna finns oftast i byggnader på land upp till ca 5 km från födosöksområdena. Ingen koloni av arten är för närvarande känd i Sverige. Dammfladdermusen är relativt lätt att påvisa när den jagar över vatten, men för att hitta kolonier på land krävs helst fångst under broar och pejling med radiosändare. Om någon koloni hittas bör den bli föremål för skydd och uppföljning. Dessförinnan är det möjligen meningsfullt att kontrollera om jagande exemplar förekommer på samma ställen flera år i följd. Fransfladdermus. Sällsynt art med starkt specialiserade jaktbeteenden och biotopval. Arten har en vidsträckt utbredning i Sverige men finns inte överallt utan fläckvis och anses sällsynt. Den har förmåga att ta icke flygande småkryp genom att springa omkring på marken och lyssna in prassel och att med hovring plocka från lövverk. Några betydelsefulla förekomster kan kontrolleras i ovan föreslagna artrika områden. Därtill kan gärna några andra fyndplatser kontrolleras, bl.a. landets nordligaste koloni nära Örnsköldsvik, samt en förekomst i Dalsland. Pipistrell. Hittills känner vi bara till en koloni av arten i Sverige som funnits i samma område sedan 2004. Förekomsten och artens status täcks väl upp av en årlig uppföljning av det artrika området vid Strömsrum. Kompetenskrav Tillämpning av Artkartering i artrika områden kräver att inventeraren känner igen i stort sett alla regionens arter och har kunskaper för att analysera ljudinspelningar. Därmed ställer dessa undersökningar högre krav på kompetens än undersökningar i relativt artfattiga områden. Inventerarna måste också vara försedda med bästa tänkbara tekniska hjälpmedel och kunna använda dem på ett effektivt sätt, något som man oftast kan först efter flera års träning. Det är en stor fördel om man kan anlita inventerare som sedan tidigare har god kännedom om aktuella områden. 5

Rapportering Det framgår av undersökningstypen Artkartering i Naturvårdsverkets övervakningshandledning vilka uppgifter som bör dokumenteras. Det är avsikten att Artportalen skall få inmatning anpassad till fladdermusobservationer, dvs. excelformat som är nödvändigt för stora mängder autoboxdata, specificerad teknik, kvalitetsgranskning etc. Naturvårdsverket har rekommenderat att alla data tills vidare bevaras på respektive länsstyrelse tills att inmatning i Artportalen fungerar. Vilka observationer som bör raritetsgranskas framgår av bilaga 2 till Artkartering. En förutsättning för uppföljningen är att kvalitetsgranskningen som betjänar all professionell inventering i Sverige och Danmark kan bli finansierad. Kostnadsberäkning Antalet fältarbetsnätter för de artrika områdena (kategori A) skattas till 18 nätter (Fyledalen 7, Hovdala 2, Eriksberg 3, Strömsrum 2, Valle härad 4). Då inräknas de kontroller som krävs av de enskilda arter som finns inom områdena. Antalet fältarbetsnätter för de enskilda arterna utom de artrika områdena skattas till 21 nätter (Bbar 10, Nlei 2, Mbec 5, Mdas 0, Mnat 4, Ppip 0). Kostnad för fältarbetet inklusive ett schablonbelopp för resor blir 7000 kr/natt alltså totalt 273000 kr. Kostnad för ljudanalyser och dokumentation beräknas till 2000 kr per fältarbetsnatt, alltså totalt 78000 kr. Kostnad för raritetskontroll och artbestämningshjälp 24000 kr. Summa 375000 kr. Några kostnader för inköp av teknisk utrustning som detektorer eller autoboxar har inte tagits upp här. Det är inte normalt att projektmedel används till apparatur som kan användas i 10 eller 15 år. Därför måste man förutsätta att anlitade inventerare redan har tillräcklig utrustning och flera års vana att använda den. Om kategori B-områdena skall ingå i programmet kan en del av dem bli mindre krävande, men ambitionsnivån kan då avgöra om man behöver öka budgeten 3 eller 4 gånger. Det är nu svårt att ange kostnader för övervakning i några områden i Svealand och för inventeringar som underlag för övervakning i någon del av Norrland. Att först komma igång i Götaland är rimligt, eftersom vi där har den största artrikedomen och i stort sett alla rödlistade och hänsynskrävande arter. Om resurserna finns är det dock angeläget att man även kan komma igång i Svealand och Norrland så snart som möjligt. Referenser Ahlén, I. 2008. Nya fynd i Skånes fladdermusfauna. Fauna och Flora 103(1):28-34. Ahlén, I. 2009. Gotlands fladdermöss. Natur på Gotland 2009 (3-4):18-23. Ahlén, I. 2010. Integrerad viltövervakning; fladdermöss Chiroptera. Bilaga till Naturvårdsverkets och Veterinärmedicinska anstaltens förslag enligt regeringsuppdraget om Integrerad Viltövervakning, mars 2010. Ahlén, I. 2011. Fladdermusfaunan i Sverige. Arternas utbredning och status. Kunskapsläget 2011. Fauna och Flora 106(2): 2 19. Ahlén, I. 2011. Myotis dasycneme Dammfladdermus. Artfaktablad på ArtDatabankens hemsida. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/myotis_dasycneme_100086.pdf]. Ahlén, I. 2011. Myotis nattereri Fransfladdermus. Artfaktablad på ArtDatabankens hemsida. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/myotis_nattereri_100087.pdf]. Ahlén, I. 2011. Nyctalus leisleri Leislers fladdermus. Artfaktablad på ArtDatabankens hemsida. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/nyctalus_leisleri_232266.pdf]. Ahlén, I. 2011. Pipistrellus pipistrellus Pipistrell. Artfaktablad på ArtDatabankens hemsida. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/pipistrellus_pipistrellus_205994.pdf]. Ahlén, I. 2012. Fyledalens fladdermusfauna. YstadNatur 49:6-10. Ahlén, I. 2013. Barbastella barbastellus Barbastell. Artfaktablad på ArtDatabankens hemsida. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/barbastella_barbastellus_100015.pdf]. Ahlén, I. 2013. Myotis bechsteinii Bechsteins fladdermus. Artfaktablad på ArtDatabankens hemsida. [http://www.artfakta.se/artfaktablad/myotis_bechsteinii_100085.pdf]. 6