katolskt magasin # 10 Tusenårsmässa i Skara domkyrka Svenskt stöd till skolor i Syrien Berättelser från krigets Irak Pater Joseph Maria jubilerar

# 10 3 oktober 2014 Pris 40 kr Tusenårsmässa i Skara domkyrka Svenskt stöd till skolor i Syrien Berättelser från krigets Irak Pater Joseph Maria jubilerar katolskt magasin

# 10 katolskt magasin 3 oktober 2014 Årg 89. ISSN 1402-3385 Adress: Box 2038, 750 02 Uppsala (Besöksadress: S:t Olofsgatan 32 E) Tel: 018 13 61 40 E-post: redaktionen@katolsktmagasin.se Hemsida: www.katolsktmagasin.se Utges som tidning för Stockholms katolska stift av Stiftelsen Katolsk Kyrkotidning. styrelseordförande Charlotte Byström redaktion Margareta Murray-Nyman (chefredaktör och ansvarig utgivare) margareta.murray-nyman@katolsktmagasin.se tel. 018 13 61 40 eller 070 321 06 35 Birgit Ahlberg-Hyse biahyse@bredband.net tel. 0708 659 333 Mattias Lindström (redaktionssekreterare, layout, annonser, prenumeration) mattias.lindstrom@katolsktmagasin.se tel. 018 13 61 41 eller 0733 500 168 Utrikesansvarig Kaj Engelhart kajcaritas@hotmail.com tel. 070 771 12 95 Annonser, prenumeration tel. 018 13 61 41 Prenumerationspris: Sverige 340 kr Europa 450 kr, utom Europa 500 kr Pg 36 99 30-3, Bg 417-4926 Tryck: DanagårdLiTHO, Ödeshög Nr 11 2014 utkommer 7/11 2014. Manusstopp 17/10 2014. För icke beställt material ansvaras ej. omslagsbild: biskop anders arborelius ocd predikar i skara domkyrka i en katolsk mässa i samband med skara stifts 1000-årsjubileum. i bakgrunden till vänster ses ärkebiskop henryk józef nowacki, f björn göransson, dom philippe dupont osb och p adam zwierz OFMCap. till höger ses ceremoniaren magnus andersson. foto: birgit ahlberg-hyse Ur innehållet Lek och allvar på stiftsungdomsdagar sidan 5 Hur besvaras kallelser i världen? sidan 6 På flykt i Syrien och Irak: Caritas Sverige stöder skolor i Syrien sidan 7 Irakiska kristna flyr för sina liv sidan 8 Romkolumn: En skattkammare Charlotta Smeds om påvens morgonmässor sidan 10 Kristi Lekamen i Visby en trofast församling på medeltidsgrund sidan 12 Pater Joseph Maria Nilsson ofmconv firar 25-årsjubileum som präst sidan 18 Kyrkan och vetenskapen: Affären Galileo en dikeskörning sidan 20 Kyrkoåret: Anders Piltz predikar om alla helgon sidan 22 Debatt/insändare: Ska katolska skolor undervisa i tron? sidan 24 Den salige biskopen av Skara och Kristi törntagg sidan 26 Månadens kolumn: Jorge de Salas pt sidan 29 Kyrktorget: In memoriam: Sr M. Theresia o.ss.s sidan 30 Jubilerande systrar i Eskilstuna sidan 33

ledare sid. 3 Valets vånda: Vem är min nästa? Alla förlorade i valet utom sverigedemokraterna. Det konstaterar så gott som alla, allmänhet såväl som media, både inom och utom Sverige. De stora partiernas resultat har kommit lite i skymundan för framgångarna för den politiska uppstickaren, sd, vars siffror överträffade även ganska vågade förväntningar respektive farhågor. I skrivande stund finns inget förslag till ny regering. Den parlamentariska situationen blir komplicerad, utan egen majoritet för någotdera blocket, och med sverigedemokraterna som vågmästare. Vilken politik går det att föra då? Vilken borde föras, vilken behövs? Uppfattningarna går isär, flera klyftor går i dagen i svensk opinion. Den ena klyftan skiljer anhängarna till de båda blocken åt, samtidigt som det finns sprickor inom respektive block i en rad frågor. En annan klyfta går mellan de traditionella partierna å ena sidan och sverigedemokraterna å den andra. Den klyftan är djup och rör fundamentala värderingar. Den mest framträdande gäller invandrings- och flyktingpolitiken. Men den går djupare än så. De olika uppfattningarna har med människosyn och identitet, med önskan att förstå och med beredskap att möta dagens och morgondagens värld att göra. Här finns ingen väg tillbaka. Vår planet plågas av krig, de fattiga finns mitt ibland oss. Som kristna och katoliker är vi kallade att ge uttryck för Guds omsorg, för hans deltagande i vår mänskliga nöd och för hans ofattbara kärlek. Det är inte han som skapat oredan i politiken eller världens alla konflikter, det är vi människor. Som världsläget ser ut kommer alltfler flyktingar att behöva en fristad, i Sverige och i andra länder, och då behövs en effektiv integrationspolitik. Detta är i överensstämmelse med den katolska socialläran och har en engagerad förespråkare i påve Franciskus. Kyrkan kan erbjuda ett andligt hem och hjälpa nyanlända att relatera till samhället. Hon gör det redan, och kan nå ännu längre. Jag föredrar en kyrka som är blåslagen, sårad och smutsig, eftersom den har varit ute på gatorna, framför en kyrka som är ohälsosamt begränsad och som klamrar sig fast vid sin egen säkerhet. Det är påven som säger så. Han har upprepat budskapet gång på gång, i skilda ordalag, sedan han valdes till Petri efterträdare. För en kristen, en katolik, är alla människor i lika hög grad skapade till Guds avbild. Vi är kallade att ta vara på de minsta syskonen, de fattigaste, de mest nödlidande, mest maktlösa. Nyfikenheten har varit stor men nu är hon snart på plats. Den 15 december tillträder Kristina Hellner, med ett förflutet som kommunikationsansvarig på Villeroy & Boch Gustavsberg, som kommunikationsansvarig i stiftet. Km frågar henne vad som gjorde henne intresserad av denna nog så krävande befattning. Att få arbeta för Stockholms katolska stift ser jag som ett privilegium och en möjlighet att ge något tillbaka till en kyrka som under hela mitt liv har inneburit en trygghet och en fast punkt. Den katolska tron har bidragit till att forma min identitet samtidigt som jag har präglats av det sekulariserade samhället. Det innebär att jag är medveten om hur man ser på Katolska kyrkan utifrån och det tillsammans med min långa erfarenhet av kommunikationsarbete inom näringslivet hoppas jag kan göra mig lämplig för uppgiften. Jag hoppas kunna tillföra ett strategiskt förhållningssätt till kommunikation. Vi vet det ju. Samtidigt står vi inför konkreta frågor och utmaningar: Hur prioriterar vi? Vilka välkomnar vi, vilka väljs bort? Vad menar vi med integration? Hur väl har dagens integration fungerat? Vem är min nästa? Ett är säkert: Vi kan inte fly frågorna, och evangeliet säger att vi en gång kommer att få stå till svars för hur vi svarar. Måtte de politiker som nu tagit över, och inom alla partier, inse behovet av att tänka nytt, att bortse från gammal prestige och söka samförstånd över ideologiska, religiösa och partipolitiska gränser för ett humant, socialt medvetet och vidsynt samhälle. Kunskap, solidaritet, rättvisa och engagemang kan förebygga extremism i olika former. Och vi får behålla den demokrati vi behöver. Efterlängtad kommunikationsansvarig Kristina Hellner Km hälsar henne välkommen och vågar nästan utlova ett porträtt på Kristina framöver.

sid. 4 aktuellt inrikes Skara firade 1 000 år med katolsk mässa Den katolska mässan i Skara stift var höjdpunkten för många, inte bara för katoliker, när Svenska kyrkan inom Skara stift i slutet av augusti inbjöd till 1 000-årsjubileum. Återigen firades katolsk mässa i den domkyrka som en gång invigdes till Guds och Marias ära. Domprosten i Skara stift, Carl Sjögren, erinrade om den tid i stiftet som föregick reformationen, drygt 500 år, när han återgav kommentarer han fått från svenskkyrkliga deltagare på väg in i domkyrkan: Vi är så tacksamma för vad Katolska kyrkan har betytt i Sverige. Och nu var det alltså katolsk närvaro i Skara domkyrka igen, en pontifikalhögmässa celebrerad av biskop Anders Arborelius ocd med den apostoliske nuntien i Norden, ärkebiskop Henryk Jósef Nowacki, och dom Philippe Dupont osb, abbot av Solesmes, bland koncelebranterna. Kyrkoherden i Skaraborgs katolska församling, pater Miroslaw Jankowsi ofmcap, läste evangeliet, de liturgiska sångpartierna bars upp av en vokal kvartett under ledning av Eva Hedlund, kantor i Vår Fru av Rosenkransens kyrka i Skövde, och orgeln trakterades Om törntaggen i Skara S:t Brynolf Algotsson, biskop av Skara 1278 1317, mottog en tagg ur Kristi törnekrona genom den norske kungen 1304 och förde den till Skara domkyrka. Törnekronan firades högtidligt i Skara stift under medeltiden och firas sedan några år tillbaka i Stockholms katolska stift. (Ur programmet för pontifikalhögmässan i Skara domkyrka den 29 augusti) Katolskt mässfirande i Skara domkyrka. Kring altaret ser vi, från vänster, f Martin Ferenc, f Björn Göransson, p Adam Zwierz OFMCap, ärkebiskop Henryk Józef Nowacki, biskop Anders Arborelius OCD, Magnus Andersson, ceremoniar, dom Philippe Dupont OSB, abbot av Solesmes, p Miroslaw Jankowski OFMCap, p Bazyli Janowski OFM och f Zvone Podvinski. Ministranterna är från Skövde och Göteborg. av Ulf Samuelsson, det katolska stiftets musikkonsulent. I sin predikan anknöt biskop Anders till Herrens törnekrona, inte bara därför att dess dag enligt den katolska almanackan skulle firas veckan efter, den andra september, utan därför att en tagg ur törnekronan lär finnas någonstans, ingen vet var, som relik i Skara domkyrka. Denna kyrka, en av Sveriges vackraste, har någonstans enligt traditionen en tagg av törnekronan, sade biskopen. Han talade sedan om törntaggen som finns i vårt eget hjärta: i korset, svagheten, utblottelsen, såren. I vår svaghet och utblottelse möter vi Jesus Kristus. I våra djupaste sår är vi honom allra närmast. Vi får ta emot honom just när vi är som svagast. Biskopen lät också tankarna gå till dem som lider för sin tro, de kristna i Syrien och Irak, och som vi möter i ökande antal i vårt land. Under eukaristins liturgi vandrade en strid ström av troende med olika kyrkotillhörighet fram till altaret för att ta emot sakramentet eller få välsignelsens kors på pannan. Med djup glädje och viss smärta upplever vi ekumeniken så idag, kommenterade pater Fredrik Emanuelson omi, en av stiftets handläggare för ekumenik. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Fotnot: Mera om Skarajubileet på kulturen, sid 26 27.

aktuellt inrikes sid. 5 SUD drog ungdomar till Vadstena Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket" (Matt 5:3). Det var temat för stiftsungdomsdagen, även kallad SUDen, som anordnades i Vadstena i början av september. En stiftsungdomsdag, sud, är egentligen tre dagar, fredag till söndag, och anordnas vartannat år om det inte är Världsungdomsdag i stället, berättar Jessica Moussa som sedan i våras är ordförande för riksförbundet Sveriges Unga Katoliker, suk. 300 deltagare kom från hela stiftet och flera nationella grupper var representerade. Jessica nämner kaldéer, armenier, libaneser, polacker och latinamerikaner. Många har sitt ursprung i länder som upplever krig och förföljelser just nu. Märktes det under era dagar? Ja, det var flera som var nedstämda. Vi bad för de drabbade. Men det var skönt att få sprida glädje under de där dagarna för att alla skulle få koppla av. Under lördagen ordnades workshops med olika teman, exempelvis äktenskapets sakrament, präst- och ordenskallelser och stiftets beredskapsplan mot sexuella övergrepp. Biskop Anders Arborelius höll ett föredrag, firade mässa och deltog i sakramental välsignelse. Han är alltid med och det betyder mycket för oss att han stöttar oss. Systrar och bröder från olika ordnar deltog också, liksom representanter för Katolska Pedagogiska Nämnden, kpn och Bilda. Allvaret blandades med lekar och underhållning. Den här gången blev mötet extra innehållsrikt och festligt eftersom suk firar 80-årsjubileum. På lördagskvällen beordrades alla ut ur mötestältet och fick uppleva en eldshow följt av en stor fyrverkerishow, berättar Jessica. De här dagarna måste ha varit ett jätteprojekt? Ja, men många har hjälpt till. Och vi hade två sud-generaler som höll i trådarna, Katarina Krajina och Van Farid. Efter Stiftsungdomsdagen 2014 väntar en ännu större utmaning för Jessica och hennes kolleger i suk-ledningen, att planera för Världsungdomsdagen 2016 i Krakow i Polen. Då ska många från stiftet med! Allvar och lek. Här pågår en stafett där en boll ska vandra från glas till glas med hjälp av vatten och genom att blåsa. I förgrunden ser vi Pierre Hannoun och Rita Habo. Foto: Karolina Danilczuk Birgit Ahlberg-Hyse Fotnot: Jessica Moussa porträtteras i nästa Km. Röster från SUDen: SUDen är lätt det bästa tillfället för oss att träffa andra unga katoliker och fördjupa oss i den kristna tron samtidigt som vi har otroligt roligt. Dani Kassabian, 26. Att bli stärkt i tron tillsammans med 300 katolska ungdomar, det är min definition av samhörighet. Att få känna Guds värme flöda genom min kropp, det är min definition av kärlek. Den underbara känslan att vara en i mängden men samtidigt sticka ut, det är SUDen för mig. Peter Harfouche, 21 SUDen var en magisk upplevelse där vi unga katoliker från hela Sverige kunde förenas i vår tro, umgås, be med varandra och fira den Heliga mässan tillsammans med biskopen! Jag tror alla som var på SUDen kom hem stärkta i tron och med en känsla av att vi inte är ensamma i vår tro utan att vi har varandra! Det var en härlig blandning av andliga workshops och andra aktiviteter som gjorde SUDen till något speciellt! Louise Swierz, 27 Jag är glad över att ha fått lära känna nya människor. Väldigt roligt med alla bra aktiviteter och intressanta föreläsningar. En grym helg som jag kommer att minnas! Maria Seckar,19

sid. 6 aktuellt Hur svarar vi på Guds kallelse? Ur europeiskt perspektiv har alltför få sagt ja till kallelserna till präst- och ordensliv. Läget för den världsvida Kyrkan är dock mer varierat och det finns undantag också i Europa. När påve Franciskus under sina dagar i Sydkorea mötte landets ungdomar, ingick i programmet att påven svarade på frågor och funderingar som några av ungdomarna ställde honom. En ung kvinna frågade om hur man vet vilken väg man ska välja. Påven svarade att även han hade ställt sig denna fråga när han var ung: Vilken väg ska jag välja? Men det är inte du som ska välja väg! Gud väljer, och du följer. Hur många säger ja till ordenslivet idag? Ökar eller minskar antalet präster och seminarister i världen? Om man vill ha svar på sina frågor ska man vända sig till msgr Vittorio Formenti. I Vatikanen är han den som är expert på den universella Kyrkans statistik. På sistone ser vi fler präster men färre seminarister. Ett något ökat antal män säger ja till ordenslivet men färre kvinnor. Men msgr Formenti passar sig noga för att generalisera och hänvisar till den senaste statistiken 500 sidor på latin, engelska och franska som inte gör mig klokare. Man kan lätt bli begravd i siffror och procenttal när man börjar bläddra i boken som sammanfattar åren 1978 till 2012. Statistiken säger mycket men inte allt. Å ena sidan visar den att antalet präster och systrar sjunker drastiskt i Europa och Nordamerika, men samtidigt finns där också stift och ordnar som blommar som aldrig förr. Det är dock ytterst tydligt att det är i östra Asien och i Afrika som Kyrkan verkligen växer. Från 1978 till i dag har antalet troende i Afrika vuxit med 392 procent, med Asien i tät följd på 213 procent. Men Asien (Indien, Indonesien och Korea) har fler systrar och präster än Afrika. I Europa har Kyrkan under samma period krympt med 13 procent. Den viktigaste beräkningen är den om antalet präster och systrar i förhållande till antalet troende, säger msgr Formenti. I dag är Europa i behov av präster från kontinenter där Kyrkan har större tillväxt, men eftersom det där inte bara är jaet till kallelser som ökar, utan befolkningen som sådan, behöver man sina präster på plats för att tillgodose de pastorala behoven. I Europa är det Polen och Italien som har flest antal seminarister, 13 seminarister på 100 000 troende. I Indien är de 77. Den lägsta procentsats som garanterar att antalet präster förblir stabilt är minst 12,5 seminarister på 100 präster. I Europa är siffran idag 10,7 procent, alltså under ersättningsnivån. I Nordamerika är den på 12,6 procent. I Afrika finns det 69 seminarister på 100 präster. Norge är dock ett av tre europeiska länder där ersättningsnivån är 12,5 procent. Nog om prästerna. Hur ser det ut på den kvinnliga sidan? Om antalet systrar är på nedgång, finns det ändå vissa ordnar eller kloster som blomstrar och som berättar om vart dagens kvinna söker sig i sitt radikala steg att viga sig åt Gud mitt i världen. Nya ordnar föds och blomstrar. Vi ser det till exempel hos den argentiska kongregationen Servidoras del Señor y de la Virgen de Matará som grundades år 1988 och räknar över 1000 systrar idag. Sedan finns det äldre ordnar där det till vissa kloster plötsligt kan söka sig hundratals kvinnor inom loppet av ett årtionde. Det hände dominikansystrarna från Nashville som under 15 år kunde se 150 unga kvinnor kliva över tröskeln till en orden med kallelsen att be och undervisa. Medelåldern i orden är 36 år och 60 procent av systrarna är under 40. Det framgår tydligt att det i västvärlden är de kontemplativa ordnarna som lockar flest unga kvinnor. Kanske är det för att längtan bort från världsliga intryck är extra stark när man har upplevt materialismens baksidor och vuxit upp i ett kommersiellt bombardemang. Man blir medveten om att man måste skala av snarare än fylla på, om man vill söka livets innersta väsen. Vad beror det då på att enorma kloster står tomma i Europa och säljs som konferenshotell. Vill Gud inte ha lika många unga som viger sitt liv helt till honom? Eller är det färre som säger: Herre vad vill du av mig? Du väljer, jag följer. Charlotta Smeds Fotnot: I Km nr 9 2014 berättade vi om motsvarande situation i Sverige.

aktuellt sid. 7 Svenska pengar till skolor i Syrien Tack vare pengar från Sveriges katoliker kommer drygt 2 500 barn och ungdomar i den hårt sargade staden Aleppo i Syrien att kunna fortsätta att utbilda sig under det skolår som just börjat. Omkring 600 000 kronor ur årets fasteinsamling, som totalt gav 2,1 miljoner kronor, har avsatts för att hjälpa Aleppos barn och ungdomar, berättar Caritas Sveriges ordförande Henrik Alberius op för Katolskt magasin. Projektet, utarbetat tillsammans med Caritas Syrien och den franska Caritasorganisationen Secours Catholique, går ut på att 1 900 elever i grundskolan och gymnasiet, liksom 750 universitetsstudenter, ska få skolmaterial och stödundervisning för att kunna gå i skolan, ta gymnasieexamen eller fortsätta sina studier vid stadens universitet. Det här, liksom alla projekt i regionen, kommer att avrapporteras fortlöpande. Allt eftersom det sker kommer vi att lägga ut artiklar på Caritas Sveriges hemsida, säger Henrik Alberius. Något större lugn råder dock inte i Aleppo, som de senaste månaderna befunnit sig i centrum för strider mellan is, Islamiska staten, andra rebellgrupper och regeringssoldater. Många människor har flytt; enligt fn:s flyktingorgan unhcr är antalet syrier som lämnat landet nu uppe i över 3 miljoner 1 miljon fler än för ett år sedan. Samtidigt är ytterligare 6,5 miljoner syrier flyktingar i sitt eget land. De flesta som lyckas ta sig över gränserna befinner sig i Libanon (1,14 miljoner), Jordanien (608 000) och Turkiet (815 000). En stor del av dem är barn, och de pengar ur fasteinsamlingen som Caritas Sverige nu skickat över till Caritas Libanon och Caritas Jordanien är öronmärkta för hjälp åt de allra yngsta. Nu har 750 000 kronor förts över till Caritas Libanon och lika mycket till Skolpengar. En förskola för syriska flyktingbarn i Zarqa i Jordanien hör till den skolverksamhet i Jordanien, Libanon och Syrien som får stöd av Caritas Sverige tack vare de pengar som strömmar in på biståndskontot. Bild: Patrick Nicholson/Caritas Internationalis Jordanien genom Caritas Jordanien, säger Henrik Alberius. Båda dessa organisationer vet att insamlingen skedde med fokus på barn och ungdomar, och de används till skolprojekt och till projekt som involverar familjerna. Även gensvaret på biskop Anders Arborelius och Caritas Sveriges appell för att hjälpa de kristna som flytt undan Islamiska statens framryckningar i norra Irak har varit stort. Hittills har 800 000 kronor kommit in till Caritas biståndskonto, inklusive stiftskollekten den 17 augusti. Det är pengar som förts över till Caritas Irak i mitten av september, säger Henrik Alberius. Catholic Relief Service, caritas-organisationen i usa, finns på plats i Irak för att hjälpa till med att organsisera insatserna. Både de praktiska och de psykosociala behoven är enorma. Väl över 1 miljon människor flertalet av dem kristna, jezidier och shiamuslimer beräknas ha flytt Iraks näst största stad Mosul och området däromkring för att ta sig in i det kurdiska självstyret, krg. Där får de hjälp med att hitta någonstans att bo, som i kyrkor, församlingshem, skolor och tält. Dessutom får de mat, sängar, köksutrustning och andra förnödenheter, berättar Henrik Alberius. Caritas har även börjat bistå de flyktingar som tagit sig till de kurdiska städerna Dohuk och Zakho. Någon ytterligare stiftskollekt blir det inte för Irak. Men de pengar som fortsätter att komma in på biståndskontot skickas naturligtvis vidare. Offerviljan i stiftet har varit helt otrolig. Vi har väldigt givmilda enskilda givare, och självklart ska alla pengar komma till användning på det sätt som det var tänkt, säger Henrik Alberius. Eva Janzon Fotnot: För den som vill skänka till flyktingarbetet står Caritas bidragskonto Bg 5810-1312 fortsatt öppet. Märk din gåva Irak eller Syrien eller Gaza.

sid. 8 aktuellt utrikes Kyrkan är hos flyktingarna i Irak Den Islamiska statens, IS, frammarsch i nordvästra Irak har tvingat hundratusentals kristna och andra religiösa minoriteter på flykt. De flesta lever nu som internflyktingar i de autonoma kurdiska områdena. Sedan början av augusti omringas den katolska Mar Elia-kyrkan i Erbil, huvudstad i de autonoma kurdiska områdena i nordöstra Irak, av enkla tält. Människor sitter utspridda på marken. Några lagar mat på gasolkök. Vi levde ett tryggt liv och hade ett fint hem i Qaraqosh. Idag bor vi i ett litet tält, säger trebarnsmamman Farah Johanna. Farah och hennes familj är några av ett par hundra kristna från Nineveslätten de kristna irakiernas hjärtland som lever som internflyktingar kring kyrkan. Sedan början av året har de militanta jihadisterna i is lagt under sig stora delar av Syrien och Irak. Religiösa minoriteter får ultimatum: Betala skyddsskatt, konvertera eller dö. I början av augusti avancerade is i nordvästra Irak och attackerade Sinjar, hemvist för yazidierna. Tiotusentals flydde. Många dödades. Den sjätte augusti intog is Qaraqosh, Iraks största kristna stad och orterna runtomkring. Så fort vi hörde ljudet av bombningar hoppade vi in i bilen och körde mot Irbil, säger Farah. Familjen fick inte med sig någonting. Kyrkan och Caritas Irak bistår nu med mat, tält och hälsovård. Vi svälter inte, men kan sällan äta oss riktigt mätta och bor trångt. Snart kommer vintern och tältet är inte regntätt. Vi hoppas att vi kan flytta in i en husvagn, säger Farahs make Fares Butros. De senaste veckorna har den irakiska armén och kurdiska Peshmerga-styrkor fått amerikanskt flygunderstöd och Kyrkans tältläger. Sedan början av augusti lever ett hundratal kristna internflyktingar i och kring den katolska Mar Elia-kyrkan i Erbil, i nordöstra Irak. I kyrkans allaktivitetstält kan flyktingbarnen bland annat leka, rita och läsa tillsammans. lyckats återta en del områden från is. Nineveslätten är dock fortfarande i händerna på is. Vi kanske kan återvända hem även om Qaraqosh kontrolleras av is, men vi återvänder endast om alla som flydde därifrån gör det och om vi blir garanterade säkerhet, säger Fares. Han känner inte till kraven på att kristna måste betala skyddsskatt eller konvertera till islam. Nej, jag vet inte eftersom vi flydde innan is kom dit, säger han. Fembarnspappan Emad Abed Johanna från Qaraqosh vet däremot. Jag träffar honom i en kyrkobyggnad, i utkanterna av Erbil, där han bor med sin familj och cirka 1 000 andra kristna internflyktingar. Hans fru och barn flydde till Erbil när is intog Qaraqosh. Jag arbetade som vaktmästare i en kyrka. Jag stannade för att ta hand om kyrkan. När is intog den tog de bort alla kors och förstörde en staty av Jungfru Maria, säger Emad. Efter ett par dagar försökte Emad lämna staden, men stoppade av is. Det stal mina id-handlingar och pengar. Sedan tvingade de mig att återvända till Qaraqosh. De sa att jag hade två dagar på mig att konvertera till islam eller få huvudet avhugget med svärd, berättar Emad. Den 12 augusti lyckades Emad slutligen fly och återförenas med sin familj i Erbil. Han berättar även att is erbjöd honom att betala skyddsskatt i utbyte mot hans liv och tro. Folket på Nineveslätten är fattigt. Varken jag eller någon annan har råd att betala skyddsskatt. Även om jag hade

aktuellt utrikes sid. 9 haft det skulle jag inte stanna kvar under is styre, säger han. Emad får medhåll av andra i lokalen. Om någon verkligen vill hjälpa oss, så hjälp oss att lämna Irak. Vi bosätter oss i vilket annat land som helst. Alla kristna vill lämna Irak, även om is försvinner. Det är omöjligt för oss att leva här, säger Thamer Benan från Bartella. På ett hotell i Erbil har Caritas Irak och Catholic Relief Services, crs, ett provisoriskt kontor. Där träffar jag Nabil Nissan, generalsekreterare för Caritas Irak. Jag tror att de flesta kristna flyktingarna har tappat tron på det irakiska samhället. De är rädda för att återvända hem, av fruktan för att de ska attackeras igen. De flesta vill lämna Irak, men vår mission är att försöka få dem att stanna, säger Nabil. Han tystnar. Men hur ska jag kunna uppmuntra dem att stanna när de har tappat hoppet och tilliten? Eller om jag inte kan garantera dem ett tryggt och värdigt liv? När usa och dess allierade invaderade Irak 2003 var cirka 1,5 miljoner av landets cirka 32 miljoner invånare kristna. Efter det trappades våldet mot religiösa minoriteter upp. Idag beräknas det finnas mindre än 500 000 kristna i Irak. Många kristna irakiska familjer är splittrade över hela världen. Släktingar utomlands pressar dem nu att lämna Irak, säger Nabil. Samtidigt fördrivs och attackeras shiamuslimer i sunnitiska områden och vice versa. Enbart under augusti dödades minst 1 420 människor. Över 1,2 miljoner irakier har drivits på flykt sedan årets början. I irakiska Kurdistan finns cirka 1,4 miljoner flyktingar, inklusive 220 000 från Syrien. De bor i läger, i skolor, i halvfärdiga byggnader, under bar himmel, i kyrkor och moskéer. De är trygga här och den regionala regeringen gör allt den kan för att bistå dem, men behoven är enorma, säger Nabil. Hoppas få återvända. Sedan i augusti bor lärarparet Fares Butros och Farah Johanna med sina tre barn, ettåriga Shahad, treårige Asal och fyraåriga Nadine, i ett tält vid Mar Elia-kyrkan i Erbil. Sedan flyktingkatastrofen tog sin början har Caritas Irak och crs gett nödhjälp. Så fort finansieringen är i hamn ska man gå vidare med ett större och mer långsiktigt projekt som ska gynna cirka 20 000 familjer. De behöver varma kläder, bättre tält eller annat boende inför vintern, men även pengar, mat, köksgeråd och hälsovård. Nu är det inte ovanligt att 50 familjer delar på en toalett. Jag är rädd att sjukdomar ska börja spridas, säger Nabil. Flyktingbarnen får ingen skolundervisning och inte de lokala barnen heller. Skolorna ockuperas av internflyktingar. Skolstarten i Kurdistan har skjutits upp. Vi hoppas snart komma igång med undervisningsprogram för flyktingbarn samt traumabehandling. Många mår psykiskt dåligt, säger Nabil. Caritas har tio centra runtom i Irak, eller snarare hade. Efter is framryckningar på Nineveslätten slog centren i Qaraqosh, Bartella och Alqosh igen. Centret i Alqosh har emellertid öppnat igen. Undkom. Emad Abed Johanna, från Qaraqosh, och hans sjuka dotter Adra är kristna internflyktingar i Irbil. I sin hemstad fick Emad välja mellan att konvertera till islam, betala eller att dö. Stöttar. Nabil Nissan, generalsekreterare för Caritas Irak, försöker förmå de kristna att stanna i Irak. Men det är svårt, berättar han, när de tappat hoppet om en trygg framtid. Caritas Irak når lätt ut till internflyktingar i hela landet genom våra centra och vår personal som har goda relationer till lokalbefolkningen. Vi samarbetar med alla kyrkor för att implementera våra projekt och hjälper alla irakier, oavsett religion och etnicitet. Vi har ett förträffligt rykte i hela landet, avslutar Nabil. Text och foto: Bengt Sigvardsson

sid. 10 kolumn romkolumnen Påvens vardagsmässor en skattkammare Om jag lyckas bege mig till jobbet tidigt händer det att jag ser en liten kö uppklädda människor utanför Vatikanens grind omkring kl 6:30 på morgonen. I öppningen står två Schweizergardister med en förteckning med namn i handen. För övrigt är det fortfarande folktomt runt Petersplatsen och den lilla skaran lockar till sig blicken. Det råder en blandning av högtid, iver och sömndruckenhet, helt naturligt vid den tidiga timmen. Men vad gör man inte när man är bjuden till påvens privata morgonmässa! Påve Franciskus kallas ibland il parrocco, kyrkoherden, för sin pastorala längtan efter att predika och möta de troende i verkligheten. Denna längtan ledde till att han började med något som ingen påve hade gjort tidigare. Vardagar öppnade han dörrarna till sin privata mässa i det lilla kapellet i gästhemmet Sankta Marta där han valt att bo kvar efter valet. Kapellet är lika modest som allt annat denne påve väljer. Det första man slås av är krucifixet bakom altaret, i ett för övrigt vitt kyrkorum med raka linjer. Kapellet rymmer 50 personer och det är svårt att tillfredsställa de tusentals förfrågningar om att få delta som kommer från världens alla hörn. Men påven vill inte ha någon mässturism, han blir upprörd om folk kommer bara för att titta på honom. Till en början fick Vatikanens anställda delta i mässorna, kanske var det ett sätt för påven att möta de tvåtusen personer som är verksamma i Vatikanens vardag. Och vice versa. Påvens predikningar är som visitkort. Om man vill lära känna Franciskus ska man följa hans morgonpredikningar. Snabbt blev det tydligt att den barmhärtige påven samtidigt är en sträng påve. Han kritiserar inte dem som är långt borta från tron, men han är hård mot självgoda troende. Vatikanens anställda har han varnat för att bli för bekväma: att i stället låta sig utmanas av tron varje dag. Det värsta påven vet är personer där synden blivit en livsstil bakom en falsk fasad av godhet. Till detta återkommer han ofta. Syndare, det är vi alla, men passa er för att bli korrupta! Det påven gör som den jesuit han är är att bjuda oss att gå djupare, in i vårt eget hjärta. Där har vi, medvetna om våra synder, möjlighet att uppleva det avgörande mötet med Kristus. Språket är enkelt och beskrivande, som när man förklarar för ett barn. Jag minns vad han sa en morgon: Kyrkan är inte en barnflicka som försöker få barnen att somna, hon är en moder som vill att barnen ska växa. Något påven ofta återkommer till är skvaller. När man talar illa om någon bakom ryggen på denne beter man sig som Judas, sa påven i en av sina första predikningar. Påven beskriver skvallret som något oerhört destruktivt, men utan skvaller är vi på god väg mot helighet. Påven tycker om den enkla tron. Den ser han till exempel hos människor som kanske inte har orden men visar sin tro i allt de gör. Det var inte lätt för Vatikanen att vänja sig vid en påve som gärna talar spontant, med starka och inte alltid diplomatiska ord. Vill man ta del av predikningarna får man vänta på Vatikanradion, som spelar in predikningarna, eller på Vatikanens dagstidning, L Osservatore Romano, som återger påvens ord efter statssekretariatets medgivande. Många blir förvånade när påven kommer tillbaka från sakristian efter mässsan, och sätter sig på en stol bredvid alla andra. Försöket att göra som påven, och be, resulterar mest i att man sitter och sneglar på den godmodige vitklädde mannen, så tyst och så nära. Därefter ställer sig mässdeltagarna i kö för att på vägen ut ta påven i hand. Om man inte har förberett sig väl på vad man vill ha sagt under dessa få sekunder, så är risken stor att det blir tyst. Öga mot öga med påven är det lätt att bli stum. Vid åttatiden när den övriga staden vaknar till liv, står man plötsligt på gatan igen och försöker ta in alla intrycken från vad man just varit med om under en både så overklig och verklig timme. Charlotta Smeds chefredaktör på Vatikanradions skandinaviska redaktion

utrikesnotiser sid. 11 utrikesnotiser De gör djävulska saker Det är verkligen djävulska saker. Så kommenterar kardinal Fernando Filoni vid Vatikanen halshuggningen av fångar från väst, brott som begåtts av terrorister i Islamiska staten, is. Ingen får göra något sådant i Guds namn, säger Filoni i ett samtal med cnn. Däremot vill prefekten för missionskongregationen vid Vatikanen, som tidigare varit nuntie i Irak, inte inlåta sig till att tala om att föra krig mot is. Den Helige fadern har ofta sagt nej till krig. Det handlar om att försvara människor som är i nöd. Terrorister har överfallit obeväpnade enkla bönder, familjer och bybor. Då är det vår första plikt att försvara dessa människor, utifrån mänskliga rättighetsskäl men också för att rädda mänskligheten, säger Filoni. Nyligen besökte Filoni flyktingar i Irak som påvens särskilda sändebud. Kurdiska ledare lät honom veta att de behövde utrustning, inga utländska soldater, för att försvara sig. Naturligtvis har först och främst den irakiska regeringen plikten att försvara dem. Men om den inte kan det, och om den inte kan försvara sig själv, då måste någon annan ta på sig uppgiften, understryker Filoni. (Vatikanradion) Nya siffror på antalet mördade i Nigeria 2 500 kristna i stiftet Maiguri i Nigeria har mördats av Boko Haram sedan terroristernas invasion började. Det uppger biskopen i huvudstaden i den nigerianska förbundsstaten Borno i den nigerianska dagstidningen Thisday. Biskopen, Oliver Dashe Doeme, flydde från Borno tillsammans med tusentals andra till den angränsande delstaten Adamawa, där han fick en fristad i en katolsk församling. Många har undkommit den islamistiska sektens våldshandlingar på ett hår när, säger biskopen. Familjer skildes åt vid flykten, många föräldrar söker efter sina barn. Under 2014 har, enligt fn, minst 600 000 människor drivits på flykt undan den islamistiska sekten Boko Haram. (Vatikanradion) Libanon dignar under krisen Chefen för Caritas Libanon, maronitpatern Paul Karam, står inför den största humanitära krisen på årtionden. Libanon tyngs alltmer av problemen i Syrien och Irak. I Libanon finns redan 1,6 miljoner syriska flyktingar och varje dag kommer fler. Dessutom har vi fortfarande problemet med palestinaflyktingarna, som lever på vårt territorium sedan 60 år. Detta är ett nödläge. Libanon är ett litet land och vår befolkning glider sakta ner i fattigdom. Vi ber världssamhället att stoppa detta politiska spel, säger Karam. Karam besökte nyligen Irak och talade med många kristna flyktingar som flydde undan Islamiska staten. Det är en tragedi som får ögonen att tåras. Människor flyr kanske 60 kilometer till fots, nio timmar varje dag. De klänger sig fast vid dig, hänger i korset runt din hals och säger: Pater, bed för mig, välsigna mig! Eller de vädjar: Fred, vi vill ha fred! Vi vill resa hem! Det gör ont i hjärtat. Med syrierna är det likadant. Men det är ett politiskt problem, och antalet fanatiker har ökat starkt. Tidigare talade man om en revolution, det är det inte tal om längre. Den Fria Syriska Armén spelar tydligen ingen roll längre. Numera talar man bara om jihadister, om fanatiker. Var finna en lösning för en helt sargad region? Förhandlingar med is är otänkbara enligt Karam. När någon inte längre tror på mänskliga rättigheter, inte på religionsfrihet, inte på fredlig samlevnad mellan människor, när man bara dödar vad skulle man kunna begära av en sådan människa? frågar sig pater Karam. (Vatikanradion) Präst fick fängelsestraff för övergrepp En 40-årig katolsk präst har dömts till tre års fängelse i norra Frankrike för övergrepp mot fyra minderåriga pojkar. Prästen erkände en del av brotten. Den dåvarande biskopen av Amiens har bekräftat att han initierade en intern undersökning av prästen redan 2006. Prästen arbetade bland annat som kaplan vid den europeiska katolska scoutrörelsen. (Vatikanradion/afp) Ljusare kontakter Vatikanen Vietnam Efter det senaste mötet mellan den Heliga stolen och Vietnam uttrycker Vatikanen en försiktig tillfredsställelse. Vietnam önskar en förbättring av kontakterna, hette det efter ett två dagar långt möte i Hanoi. Den icke-residerande påvlige representanten, ärkebiskop Leopoldo Gitelli, som residerar i Singapore, har lättare kunnat genomföra sina besök i Vitenam. Han önskar därför fulla diplomatiska relationer med det socia listiska Vietnam, på samma sätt som påven uttryckt motsvarande önskan i Korea. (Vatikanradion) Påve Franciskus besöker EU-parlamentet Påven besöker eu-parlamentet i Strassbourg den 15 november. Uppgiften kommer från parlamentets ordförande, Martin Schulz, och bekräftas av Vatikanen. Parlamentet väntar sig ett anförande av påven kring den europeiska kontinentens kristna värden. Det var i oktober i fjol som Schulz inbjöd Franciskus att tala till eu-parlamentarikerna. Johannes Paulus II talade inför eu-parlamentet 1988. Även Benedikt XVI var inbjuden, men resan blev aldrig av. eu-parlamentet representerar drygt 500 miljoner invånare i 28 medlemsländer. (Vatikanradion)

sid. 12 vår församling Gammalt och nytt. Kristi Lekamens kyrka ligger i centrala Visby, intill ruinen efter S:t Drottens kyrka, innanför stadsmuren där trafiken är livlig. Katolska kyrkan i Visby Liten men trogen församling Den är en av stiftets minsta församlingar men har en besöksfrekvens som ligger i topp. Den saknar bofast kyrkoherde men har mässa eller ordets liturgi varje dag. Vi är i Kristi Lekamens församling i Visby. Gotland det är väl bara ruiner! Så berättar pater Matthias Grahm att han tänkte när han fick uppdraget att bli kyrkoherde i Visbyförsamlingen. Han hade aldrig varit på Gotland. Nu, efter tre år, vet han att ön visserligen har fler ruiner än något annat svenskt landskap men att kulturminnen hålls levande, exempelvis 92 medeltida kyrkor. Han vet också att detta är en avfolkningsbygd. Men han konstaterar att den katolska församlingen växer genom både invandring och konversioner.

vår församling sid. 13 Det är en underbar församling! Pater Matthias visar en bullrande entusiasm när vi träffar honom i det lilla prästbostället mellan kyrkan och församlingshemmet. Hos oss finns inga grupperingar, inget krångel. Alla gör det som behöver göras, ordnar kyrkkaffe varje söndag och en hel del aktiviteter på vardagarna. Drygt 200 katoliker är registrerade i Kristi Lekamens församling och en kyrkoherde på heltid är otänkbart. Pater Matthias är i Visby en förlängd veckohelg i månaden, ibland två. Övrig tid bor han i Stockholm där han är kyrkoherde i Marie Bebådelse församling och fängelsepräst på Kronobergshäktet. Den tidigare kyrkoherden, Sven-Erik Pernler, tar fortfarande ett stort ansvar för mässlivet och ibland kommer andra präster på besök. Men verksamheten skulle inte fungera utan vår diakon, säger pater Matthias. Birger Andersson är en klippa. Han tillhör den andra kullen av stiftets diakoner och firar 25-årsjubileum nu. Varje dag när det inte är mässa firar han ordets liturgi. Ansvarstyngd diakon. Birger Andersson har firat 25-årsjubileum som diakon och tjänstgör i församlingen vid sidan av sitt arbete som arkitekt med egen byrå. Här är han i trädgården som ligger mellan församlingshuset och kyrkan med prästbostaden. Det här är en svensk församling säger pater Matthias och menar att jämfört med andra församlingar har denna en proportionellt stor del svenskfödda medlemmar. Vi märker det i vimlet en kväll när det är fest efter en mässa där biskop Anders har förmedlat konfirmationens sakrament till fem vuxna församlingsmedlemmar. I den gruppen finns tre svenskfödda. En av dem är Lars-Erik Sojdelius som konverterade för två år sedan. Men man kan säga att han har en katolsk historia. Hans fru Karin har varit katolik i hela sitt liv och under deras nu 52-åriga äktenskap har han följt med henne till kyrkan många gånger. Deras barn är döpta katolskt. Svenskt vid bordet. Visbyförsamlingen har många medlemmar med svenskt ursprung. Här ser vi fyra av dem: Johan Arvidsson, Peter Wingquist, Harriet Westerlund och Lars Kruthof. Forts.

sid. 14 vår församling Ännu en nykonfirmerad svenskfödd hittar vi i ett uppsluppet gäng på altanen: Lars Kruthof som också konverterade för två år sedan. Då hade jag funderat i tio år. Det var en dokumentärfilm om Padre Pio på tv som blev avgörande. När jag såg den förstod jag: Jag är ju katolik! Tre generationer. Maciej Ounoszko är på festen tillsammans med sin familj. I famnen har han barnbarnet Filip, yngst av dottern Joannas tre barn. Joanna är gift med Michele Pestalozzi från Schweiz som hon träffade i Göteborg på KLN:s kyrkomusikerkurs 2002. Församlingens äldste är Erland Olsson. Vi ser den 93-årige före detta folkhögskolerektorn livligt konverserande sina bordsgrannar. En person som är betydligt yngre men ändå en veteran i församlingen är Harriet Westerlund, som togs upp i Kyrkans fulla gemenskap för drygt 30 år sedan. Hon vill inte gärna tala om sig själv men bredvid står Sam Björk och berättar att hon bland annat är kateketledare, kommunionsutdelare för sjuka, håller i en studiecirkel och ordnar program för Katolskt Forum. Men det finns många fler som gör väsentliga insatser i vår församling, säger Harriet. Nu träffar vi församlingsmedlemmar med annat ursprung, och med många barn som garanterar församlingens återväxt, exempelvis polskfödda Maciej Onoszko och Milosz Furmanczyk. Maciej är här med sin fru, sin dotter och svärson och deras tre barn, Milosz med sin mamma, sin fru och sitt första barn, Antonia, en månad gammal. Och vid ett av festborden sitter tre kvinnor från Burundi, alla med varsin liten baby i famnen. Vi står för en baby boom, säger Jeanine Ntirampeba och visar upp sin son som är tre månader. Jeanine har varit här längst av dem från Burundi, i sex år, och är kateket för de yngsta barnen i församlingen. Övriga kateketer är Thomas Ekelöf, Katarzyna Malachowska och Maria Håkansson. Baby boom. De unga familjerna från Burundi ser till att återväxten tryggas i församlingen. Här sitter Gloria Keza med sonen Chrystal lev Natal, och Yvette Rukundo med sonen Andy Yann-Aël. Vi återvänder till Harriet och frågar om andra som gör viktiga insatser. Och hon vill nämna flera:

vår församling sid. 15 Kristi Lekamens församling Grundad 1979 Antal medlemmar: cirka 200 Största nationella grupperna: polsktalande och svenskfödda Kyrkoherdar från 1979 till i dag: F Lars Cavallin, 1979 1983 F Jiri Loun, 1983 1984 P Jean Dureau OP, 1987 1988 F Miroslaw Dudek, 1988 1996 F Sven-Erik Pernler, 1996 2002 F Kristian Hylak, 2003 2004 F Lars Cavallin, 2004 2005 F Göran Degen, 2005 2011 F Matthias Grahm OSB, 2011 Mattias Östborn som bär upp mycket av Kyrkans musikaliska arv, Peter Wingquist, sakristan och ministrant, Gunnar Ramstedt, en sammanhållande kraft i många sammanhang, Astrid, Birgers hustru och kassör med stort ansvar, Marie-Louise, Mattias hustru, med stor omtanke om olika människor, Jan Offermans, som bland annat sköter våra gästrum, och Birgitta Jansson som har engagerat sig varmt för församlingens burundier. De i sin tur har livat upp oss i kyrkan med härliga sånger på kirundi! Konfirmationsuppvaktning. Jeanine Ntirampeba klappar om Gregorio Cobos Bäckström som just har konfirmerats i Kristi Lekamens kyrka. Och så berättar Harriet om något som har format församlingens hängivenhet: I början av 1980-talet samlades vi några till förbön för fader Lars Cavallin som skulle hjärtopereras. Efter bönen, där Mattias Östborn följt ordningen för Ordets liturgi, sa han: I morgon samlas vi igen klockan 18! Det har vi fortsatt med. Varje dag klockan 18 firas mässa, alternativt Ordets liturgi med kommunion. Denna oerhörda tillgång har burit vår församling, sammanfattar Harriet. Det är härur hängivenheten har sprungit fram. Säkerligen är det därför pater Matthias säger: Jag kan lämna ön utan oro. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Ser avspänt på församlingen. Arkimandrit Matthias Grahm OSB är kyrkoherde både i Stockholm och på Gotland. Eftersom han vet att Gotlandskatolikerna tar ett stort ansvar för sin församling lämnar han alltid ön utan oro. Utöver sina kyrkoherdetjänster är han biskopsvikarie för de orientaliska katolska kyrkorna, därav titeln arkimandrit. I bakgrunden skymtar vi en väggmålning som är utförd av Gisela Trapp och som täcker en hel vägg i församlingshuset.

sid. 16 heliga rum Uppifrån. Kristi Lekamens kyrka i Visby invigdes 1982 av biskop Hubertus Brandenburg. Vi står innanför entrén och ser ner på den del av kyrkorummet som är byggd på en medeltida grund. Till vänster ser vi det som tidigare var församlingssal men som har införlivats med kyrkan. Längst bort skymtar dopfunten och skranket framför en trappstegsformig läktare i det parti som byggdes senast. Alla bänkar och snickerier är utformade i furu av kyrkans arkitekt Per-Erik Nilsson. Krucifixet är en gåva från Tyskland och Mariastatyn är en kopia av ett nordtyskt senmedeltida arbete. Kristi Lekamen i Visby Kyrka på medeltida grund Kristi Lekamens kyrka i Visby är troligen landets enda katolska kyrka i bruk som vilar på murar från 1300-talet. De hittades drygt en meter under markplan vid utgrävningen inför kyrkbygget. Fram till kyrkoinvigningen 1982 var drygt 40 katoliker kända på Gotland. De firade mässor i ett kapell på Kilgränd. Men det var ett trångt ställe. Till kapellet hörde en prästbostad som var en kombination av kök, toalett och sovrum. Det här berättar Birger Andersson, som är församlingens diakon och arkitekt till yrket. Med hjälp av pengar från anonyma givare kunde församlingen köpa en fastighet där det låg ett gammalt hus som var omöjligt att bevara. När det revs och utgrävningar inleddes man måste alltid göra arkeologiska undersökningar i Visby hittades murar som visade sig vara från 1300-talet. Troligen hade det varit ett magasin här. Resterna av ytterväggarna fanns kvar, drygt en meter under dagens markyta.

heliga rum sid. 17 Marianisch. I det som på medeltiden var trappan upp till S:t Drottensgatan står Mariastatyn. Naturlig dopfunt. Utanför det som tidigare var församlingslokal låg en liten trädgård med en medeltida brunn som blev ett viktigt inventarium vid ombyggnaden, en dopfunt. Brunnen har ett djup på uppåt nio meter. Allt dräneringsvatten leds ner genom den så när det regnar porlar det där, berättar Birger Andersson. Arkitekten Per-Erik Nilsson ritade en kyrka som fick vila på de gamla murarna. Ett villkor för bygglovet var att huset inte fick se ut som en kyrka, berättar Birger. Först långt senare fick vi tillåtelse att sätta upp ett krucifix på väggen utåt gatan. Den nya kyrkan hade plats för 70 personer men blev snabbt för liten. Det var ju så att uppmärksamheten vid invigningen gjorde att ett antal katoliker blev medvetna om att det fanns en katolsk församling på Gotland. Med kyrkorummet införlivades senare församlingssalen som låg i markplanet, ovanför kyrkans inre långsida. Några år senare kunde grannhuset inköpas och är nu församlingshem. Snart visade sig kyrkorummet vara för litet igen. År 2002 invigdes en tillbyggnad på det som fanns kvar av tomten, i vinkel mot kyrkans inre del. Arkitekten Per-Erik Nilsson utnyttjade höjden och ritade en läktare med utsikt över koret. Nu har vi en kyrka med 120 platser och ofta är det överfullt, särskilt sommartid. Men några fler utbyggnader kan det inte bli, framhåller Birger Andersson. Nej, det finns gränser för en medeltidstomt mitt i Visby. Text och foto: Birgit Ahlberg-Hyse Detaljrik korsväg. Utefter långväggarna i kyrkans två nedersta etage hänger korsvägsbilderna, emaljmålningar av Helena Nyblom. Pastellfärger. På korväggen hänger tabernaklet med emaljmålning av Eugene Budrys, församlingsmedlem, konstnär och flykting från Litauen.

sid. 18 porträtt Pater Joseph Maria i Jönköping: Jag gillar att ruska om I höst firar pater Joseph Maria Nilsson ofmconv 25 år som präst. 1993 kom han till S:t Franciskus församling i Jönköping, som sedan dess vuxit avsevärt sedan slutet av 90-talet har medlemmarna ökat från 1 200 till dagens 3 500. Här ryms 40 olika nationaliteter som samsas utan problem. Pater Joseph leder församlingen och är noga med att plocka fram saker från olika kulturer att samlas kring utan att någon av grupperna får dominera. Det här ska vara allas hem. Ett undantag är den stora kaldeiska gruppen från Irak som firar sin egen mässa varje lördag, och då kommer en präst från Göteborg hit. Pater Joseph har ett öppet och lättsamt förhållningssätt. Hans predikningar rymmer humor med sälta, och ibland ett nyp i örat. Han bjuder mycket på sig själv och hämtar liknelser från det moderna vardagslivet som gör att man som besökare både kan skratta och rannsaka sig själv. Jag gillar att ruska om och få folk att tänka till! Han växte upp i Hjo och kallet att bli präst kom tidigt, redan vid 16 års ålder. Min mor var katolik, så det var en del av min identitet. Konstigt nog blev jag aldrig mobbad, mina klasskamrater tyckte det var spännande med rosenkransen jag bar med mig. I familjen fanns totalt åtta barn som alla hamnade på fosterhem eftersom modern var psykiskt sjuk. Även om det stundtals kunde vara jobbigt, beskriver han ändå sin barndom med tacksamhet. Mina fosterföräldrar som var med i Svenska kyrkan tog verkligen hand om mig och fostrade mig med stor kärlek. Skinande nytt. Nya sakristian överträffade min dröm, men så är det alltid när man litar på Gud, säger pater Joseph Maria. Det blankpolerade klinkergolvet påminner om marmor och är väldigt lättskött.

porträtt sid. 19 Fullsatt. Pater Joseph vänder sig mot beskrivningen av Sverige som mer sekulariserat än andra länder. I Guds örtagård krävs både teoretisk kunskap och praktiskt handlag. För 34 år sedan blev han upptagen i Franciskanorden. Kyrkan i Jönköping har fått sitt namn efter det mäktiga franciskanklostret som invigdes i Jönköping 1283 och fanns här under ett par hundra år. Kyrkan ligger i stadsdelen Torpa där gatunamnen minner om klostrets stora inflytande. Det märks att pater Joseph är både teoretiskt och praktiskt lagd. Kontrasterna är spännande med den medeltida munkdräkten, den frodiga klosterträdgården och det modernt inredda och specialdesignade köket som han planerade tillsammans med sina medbröder. En imponerande utbyggnad av kyrkan inleddes förra året och har gett församlingen flera nya fina grupprum. Det började med min önskan om en ny sakristia, och vi bröder skissade på ett projekt som en arkitekt fick finslipa. Hela byggnationen kostade cirka sju miljoner, vilket kunde genomföras tack vare biskopsämbetet, Bonifatiuswerk och församlingens egna besparingar. Vid 20 års ålder placerades han i klostret i Assisi, där han räknade med att bli kvar. Men brödragemenskapen hade bestämt något annat teologistudier i Rom. I sammanlagt 13 år bodde han i Italien och hans italienska är flytande. Från början hade jag tänkt gå med i karmelitorden men så blev det alltså inte heller! Pater Joseph säger att alla människor har sin egen väg att gå och att man inte behöver gå i kloster för att bli ett helgon. Alla behöver inte ens bli katoliker. Det viktiga är att man hittar den identitet som överensstämmer med ens egen, och de ideal som kan hjälpa just dig. Vi byter ämne. Trots den massiva kritiken efter pedofil- och penningtvättskandaler växer Kyrkan stadigt. Påve Franciskus har lyckats nå ut med sin nya stil, det var Guds försyn att skicka den som är bäst lämpad för tillfället, säger pater Joseph. Men Kyrkans inriktning har inte förändrats. Den enorma skillnaden i dag är internets genombrott. Den vägen har påven fått ett oerhört inflytande. Apropå det egna ansvaret som präst berättar han att behovet av bikt är stort och att mycket handlar om problem i äktenskapen och familjen. Alla är stressade idag, men vi måste prioritera och det kräver uppoffring. Tyvärr är det inte längre självklart att be och äta tillsammans. Barnen upptas ofta av dataspel och föräldrarna tycker det är skönt att avlastas, men är det bra? Söndagsmässan i Jönköping brukar vara fullsatt. Jag ser inte Sverige som mer sekulariserat än andra länder. När folk klagar över sekulariseringen brukar jag fråga hur de själva handlar, vi är ju alla en del av samhället. Vi har föreställningar om att alla är så religiösa i Italien eller Polen, men det stämmer inte. Antalet aborter är exempelvis högre i Polen än i Sverige. Dessutom avfärdar han fördomen om att katoliker vill fjättra kvinnan i hemmet och vid spisen. Rätt person på rätt plats, skulle jag vilja säga. I hemmet kan man dela på sysslorna och alla ska hjälpas åt, något annat vore orimligt. Men vi har alla våra olika fallenheter, delvis beroende på kön. Lika lön för män och kvinnor är en självklarhet liksom pappaledighet! Text och foto: Ingeli Aalto

sid. 20 tron och vetenskapen Galileo Galilei Inkvisition omprövning prestigelöshet I höstens serie om tro och naturvetenskap ger överläkare Bengt Säfsten exempel på kända katolska profiler inom naturvetenskapernas område. Men menar Säfsten innan vi går vidare måste vi först och främst förstå vad som hände Galilei. Galileo Galilei (1564 1642) anses vara en av dem som preciserat vetenskapsbegreppet som det används inom naturvetenskaperna, men han råkade riktigt illa ut. Den så kallade affären Galilei tas ofta som ett exempel på Katolska kyrkans trångsynthet och påstådda fientlighet mot vetenskap det senare är ännu värre men också fel. Låt oss klara av denna tragedi i ett tidigt skede för att senare kunna titta framåt och glädjas över mer positiva företeelser. Först och främst: Galilei var katolik. Tiden för affären var laddad på flera sätt. Tragedin utspelade sig under reformationsperioden. Katolska kyrkan var oerhört känslig och sårbar, kanske överkänslig. Före Galilei ansågs jorden utgöra universums medelpunkt (geocentrism). Galileis vetenskapliga beräkningar visade att det inte kunde vara på det viset, men han stötte på motstånd från flera håll eftersom en alternativ uppfattning utmanade så mycket, så många och vid fel tillfälle. Galilei stödde sig inte bara på sina egna vetenskapliga arbeten utan på en kanik och astronom, Nicolaus Copernicus, den förste som kunde visa data som talade för en heliocentrisk kosmologi och mot geocentrismen. Med på ett hörn fanns även dansk-svenske astronomen Tycho Brahe (1546 1601). Allt var som gjort för en gigantisk naturvetenskaplig strid som kom att utmana både den etablerade naturvetenskapen, Bibeln och Kyrkans tradition. Katolska kyrkan ansåg att heliocentrismen att solen stod i centrum omgiven av planeterna var både falsk och i strid med Bibeln. Den förbjöd vidare publicering av Galileis texter detta var möjligt och effektivt, konsten att trycka böcker stod i sin linda. Galilei fick år 1633 stå till svars inför inkvisitionsdomstolen under förnedrande former, kraftigt misstänkt för heresi. Påföljden blev livstids husarrest. En sentida betraktare kan inte annat än tänka att Galileo Galilei måste ha varit en stryktålig kille, där han stod inför en kyrka med världslig makt.