INLEDNING TILL. Brottsligheten 1915 och (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2015.

INLEDNING TILL Brottsligheten / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1920-1969. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1913-1966. 1913-1947 med innehållsförteckning och sammanfattning på franska 1934-1947 med fransk parallelltitel: Justice criminelle en. - 1948-1966 med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Crime and criminals. Föregångare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. B, Rättsväsendet, Chefens för Kungl Justitiedepartementet underdåniga ämbetsberättelse, 2:a avd.: Uppgifter angående förbrytelser samt därför anklagade och sakfällda personer. Stockholm, 1860-1913 Täckningsår: 1879-1912 med ovan angiven undertitel 1859-1878 i 2:a avd., Afgjorda brottmål, utg. 1863-1880 1857-1858 i 2:a avd., Afgjorda brottmål, utg. 1861 1830-1856 i 3:e avd., Brottmål, utg. 1868. Justitie-stats-ministerns underdåniga berättelse till Kongl. Maj:t angående civila rättegångsärendena och brottmålen i riket. Stockholm, 1832-1858. Täckningsår: 1830-1856. Efterföljare: Kriminalstatistik del 2. Domstols- och åklagarstatistik / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1969-1976. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1967-1973. Översiktspublikationer: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år 1950. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1960. Brottsligheten 1915 och 1916. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2015. urn:nbn:se:scb-brottslighet-1915-1916

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK RÄTTSVÄSEN BROTTSLIGHETEN ÅREN 1915 OCH 1916 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1921 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT I SÖNER 204143

Innehållsförteckning. Underdånig berättelse. Inledning 1 Det kriminalstatistiska materialet 2 I. Brott ock förseelser 3 A) Brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans. Sakfällningsprocent vid olika slag av brott 5 B) Brott och förseelser av olika slag, för vilka personer sakfällts 8 a) Brottsligheten i hela riket 8 b) Brottsligheten på landsbygden och i städerna 11 c) Brottsligheten inom olika län 14 d) Brottsligheten under olika månader 17 II. Tilltalade och sakfällda personer 21 A) Tilltalade personer 24 a) Sakfällningsprocent 24 b) Icke sakfällda personer 25 B) Sakfällda personer 25 a) De sakfällda, fördelade efter arten av brott samt efter kön, i hela riket 25 b) De sakfällda, fördelade efter kön på landsbygd och städer samt inom olika län 29 c) Sakfällda personer under 18 år 30 d) För brott mot krigslag sakfällda personer fördelade efter tjänsteställning m. m. 32 e) I straffregistret upptagna sakfällda personer fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken m. m. 35 III. Ådömda straff 35 a) I hela riket 35 b) På landsbygden och i städerna samt inom olika län 39 Tabeller. Tab. 1. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första instans inom varje domsaga och stad åren 1915 och 1916 44 Tab. 2. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första instans inom varje läns landsbygd och städer åren 1915 och 1916 58 Tab. 3. För brott och förseelser (utom mot krigslag) i första instans tilltalade och sakfällda personer inom varje läns landsbygd och städer åren 1915 och 1916 86 Tab. 4. Brott och förseelser (utom mot krigslag) samt därför i första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket åren 1915 och 1916 138 Tab. 5 A. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten, för vilka personer sakfällts i första instans, vid varje krigsrätt år 1915 170 Tab. 5 B. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten, för vilka personer sakfällts i första instans, vid varje krigsrätt år 1916 174 Tab. 6 A. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten samt därför i första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket år 1915 178 Tab. 6 B. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten samt därför i första instans tilltalade och sakfälda personer i hela riket år 1916 182 Tab. 7. I straffregistret upptagna för brott (utom mot krigslag) i första instans sakfällda personer fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken m. m. åren 1915 och 1916 186

IV Table des matières. Rapport au Roi. Page. Introduction 1 Les matériaux de la statistique criminelle 2 I. Infractions 3 A) Infractions jugées en première instance. Proportion pour cent de condamnation concernant différentes espèces d'infractions 5 B) Infractions suivies de condamnation 8 a) La criminalité dans tout le pays 8 b) La criminalité à la campagne et dans les villes 11 c) La criminalité par département 14 d) La criminalité par mois 17 II. Personnes accusées et condamnées 21 A) Personnes accusées 24 a) Proportion pour cent des condamnés 24 b) Personnes non condamnées 25 B) Personnes condamnées 25 a) Les condamnés, répartis d'après la nature des infractions et d'après leur sexe, dans tout le pays 25 b) Les condamnés, répartis d'après leur sexe par département, à la campagne et dans les villes 29 c) Personnes au dessous de 18 ans condamnées 30 d) Personnes condamnées pour infractions au Code de justice militaire, réparties d'après leur rang 32 e) Personnes condamnées, dans le registre pénal, réparties d'après sexe, age, état civil, profession etc. 35 III. Peines infligées 35 a) Dans tout le pays 35 b) Par département, à la campagne et dans les villes 39 Tableaux. Tab. 1. Infractions (excepté au Code de justice militaire) suivies de condamnation en première instance dans chaque juridiction et chaque ville en 1915 et en 1916 41 Tab. 2. Infractions (excepté au Code de justice militaire) suivies de condamnation en première instance par département, à la campagne et dans les villes en 1915 et en 1916 58 Tab. 3. Personnes accusées et condamnées en première instance pour infractions (excepté au Code de justice militaire) par département, à la campagne et dans les villes en 1915 et en 1916 86 Tab. 4. Infractions (excepté au Code de justice militaire) et personnes accusées et condamnées en première instance pour ces infractions dans tout le pays en 1915 et en 1916 138 Tab. 5 A. Infractions au Code de justice militaire suivies de condamnation en première instance devant chaque tribunal militaire en 1915 170 Tab. 5 B. Infractions au Code de justice militaire suivies de condamnation en première instance devant chaque tribunal militaire en 1916 174 Tab. 6 A. Infractions au Code de justice militaire et personnes accusées et condamnées en première instance pour ces infractions dans tout le pays en 1915 178 Tab. 6 B. Infractions au Code de justice militaire et personnes accusées et condamnées en première instance pour ces infractions dans tout le pays en 1916 182 Tab. 7. Personnes dans le registre pénal, condamnées en première instance pour infractions (excepté au Code de justice militaire), réparties d'après sexe, age, état civil, profession etc. en 1915 et en 1916 186

V Résumé. Comme le rapport concernant l'administration des tribunaux et des autorités executives le présent rapport par le Bureau central de statistique sur la criminalité en Suéde en 1915 et en 1916 fait part de la série:»statistique officielle de la Suèdo. I. Infractions. Le tableau suivant montre le total des infractions (excepté au Code de justice militaire) suivies de condamnation en 1915 et en 1916 dans tout le pays: Les infractions au Code de justice militaire suivies de condamnation étaient en 1915 de 3 249, mais se sont élevées en 1916 à 4 657. Les chiffres suivants montrent la différence de la criminalité pour les villes et pour la campagne :

VI II. Personnes condamnées. Le tableau suivant donne le nombre des condamnés, hommes et femmes, en première instance en 1915 et en 1916 ainsi que la désignation des infractions, pour lesquelles ils ont été condamnés: Eu outre 2 365 hommes furent condamnés en 1915 pour infractions au Code de justice militaire, niais en 1916 le chiffre s'élevait à 3 604 hommes. La différence entre la criminalité des hommes et des femmes se voit par le tableau suivant:

VII III. Nature des peines infligées. Le nombre des personnes condamnées en première instance en 1915 et en 1916 pour infractions ^excepté au Code de justice militaire) s'est réparti, d'après la nature des peines infligées, selon le tableau ci-dessous: Les infractions ont entraîné les condamnations suivantes: les travaux forcés à perpétuité pour 2 respectivement 6 et les travaux forcés à temps pour 2 184 resp. 2 534; l'emprisonnement pour 979 resp. 969, la destitution ou la perte de l'emploi à temps pour 4 resp. 5, la confiscation pour 323 resp. 46 ; 87 737 resp. 86 242 personnes n'ont été frappées que d'amendes. Pendant les deux années personne n'a été condamnée à peine capitale. Les peines appliquées aux infractions au Code de justice militaire ont été: les travaux forcés à temps pour 303 resp. 264: l'emprisonnement pour 1 000 resp. 1 315; les amendes pour 11 resp. 88; les peines de discipline pour 1050 resp. 1 936 personnes; 1 resp. 1 ont été condamnées à la destitution ou à la perte de l'emploi à temps. La condamnation a la perte des droits civiques a été appliquée pendant les deux années à 595 resp. 653 personnes (23'9 resp. 23'3 % de ceux condamnés aux travaux forcés). A cause de la loi du 22 juni 1906 concernant la condamnation conditionelle il convient de dire qu'elle avait son application en 1915 dans 734 cas, concernant 622 hommes et 112 femmes, et en 1916 dans 963 cas, concernant 827'hommes et 136 femmes. Le tableau ci-dessous donne en chiffres absolus tant pour la campagne que pour les villes le nombre des personnes condamnées, réparties d'après leur sexe et d'après les peines infligées :

VIII Les chiffres correspondants des personnes condamnées en proportion par 10 000 habitants de la population moyenne an-dessus de 15 ans (hommes, femmes resp. population totale) étaieut comme suit:

TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet överlämna sin berättelse rörande brottsligheten i riket under åren 1915 och 1916. Liksom berättelsen om domstolarnas och de exekutiva myndigheternas

2 verksamhet, till vilken publikation torde få hänvisas, ingår denna berättelse i serien Sveriges officiella statistik och omfattar två på varandra följande år. Det kriminalstatistiska materialet. I föreliggande berättelse meddelas dels uppgifter angående hela antalet brott och förseelser, rörande vilka slutligt utslag meddelats i första instans vid rikets domstolar under de båda åren 1915 och 1916, dels ock uppgifter angående hela antalet därvid tilltalade och sakfällda personer samt angående beskaffenheten av de straff, som ådömts. Det fr. o. m. år 1913 tilllämpade systemet för materialets insamlande har möjliggjort, att de i den äldre kriminalstatistiken förekommande dubbelräkningarna av personer, som i en lagföring dömts för mer än ett brott, kunnat undvikas. I dylikt fall har personen räknats endast en gång, nämligen vid det svåraste brottet, medan däremot de olika brotten räknats var för sig vid resp. lagrum. Materialet till statistiken har utgjorts dels av de till statistiska centralbyrån insända individualuppgifterna, enligt formulären 3 och 16 till rättsstatistiken, angående genom slutligt utslag avgjorda brottmål, i vilka talan om ansvar förts, dels ock av de uppgifter, som hämtats ur saköreslängderna, vilka tillhandahållits ämbetsverket av kammarrätten, sedan de ingått dit såsom bilagor till överståthållarämbetets och länens räkenskaper, dels ock slutligen av uppgifterna till straff registre t. Bearbetningen av primärmaterialet har varit helt och hållet förlagd till statistiska centralbyrån. Ur saköreslängderna hava hämtats uppgifter angående dem, som sakfällts för förseelser uteslutande mot S. L. 11:15 eller 18:15 eller dömts till böter för förseelser allenast mot annan författning än strafflag, krigslag eller tryckfrihetsförordning och i övrigt icke, enligt gällande regler, bort redovisas i de rättsstatistiska formulären. Ur de rättsstatistiska formulären hava erhållits uppgifter angående personer, som sakfällts för brott eller förseelser mot strafflag (utom 11:15 och 18:15), krigslag eller tryckfrihetsförordning ävensom angående alla personer, som tilltalats för brott, men ej sakfällts, eller som ålagts edgång eller dömts till annat straff än böter (jämväl konfiskation) eller varit tilltalade i mål, där enskild målsägande framställt civilt yrkande (annat än om ersättning för rättegångskostnad). För samtliga tilltalade personer föreligga uppgifter om kön. Förutom de åldersuppgifter, som kunna hämtas ur utdragen ur straffregistret beträffande där upptagna personer, föreligga åldersuppgifter, d. v. s. uppgifter om ålder över eller under 18 år, för de personer, som redovisats i formulären, men ej för övriga personer, enär dylika uppgifter saknas i saköreslängderna. Uppgifter om tiden för brottens begående (dag, månad och år) föreligga dels i utdragen ur straffregistret beträffande där upptagna brott, dels ock i de rättsstatistiska formulären beträffande där redovisade förbrytelser mot strafflagen och strafflagen för krigsmakten, för vilka personer sakfällts

(alltså icke för förseelser allenast mot S. L. 11: 15 och 18: 15 eller för överträdelser av specialförfattningarna, enär uppgifter härom hämtas ur saköreslängderna, där tidsuppgifter saknas). Ur straffregistret, men även ur formulären 3 och 16 samt saköreslängderna, hava erhållits uppgifter angående de straff, som ådömts. Genom lag den 24 juli 1914 vidtogos åtskilliga ändringar i den sedan år 1900 gällande lagen om straffregister, vilka ändringar trädde i kraft fr. o. m. den 1 jan. 1915. Sålunda överflyttades straffregistrets förande från justitiedepartementet till fångvårdsstyrelsen. Vidare föreskrevs bl. a., att till statistiska centralbyrån skulle meddelas för den officiella statistiken erforderliga utdrag ur straffregistret. I sådant utdrag får dock icke upplysning meddelas om namnen på dem uppgifterna avse. Med anledning härav fastställdes förändrade formulär, vilka använts fr. o. m. år 1915 för sagda utdrags meddelande från fångvårdsstyrelsen till statistiska centralbyrån. Enligt fr. o. m. år 1915 gällande bestämmelser om straffregister skall detsamma innehålla uppgifter angående dem, som genom utslag av domstol eller myndighet i riket 1) blivit dömda till urbota straff eller för snatteri till böter eller 2) förklarats ovärdiga att i rikets tjänst nyttjas eller att föra andras talan inför rätta eller 3) erhållit villkorlig dom eller 4) blivit för brott ställda under framtiden eller 5) förklarats vara övertygade om någon med straff belagd gärning, men i anseende till sinnessjukdom ej kunna till ansvar fällas, eller 6) blivit dömda till tvångsarbete. Ur utdragen ur straffregistret hava för denna berättelse utom uppgifter om straffen jämväl hämtats uppgifter angående de i sagda register upptagna för brott (utom mot krigslag) sakfällda personernas kön, ålder, civilstånd, yrken m. m. Däremot har ämbetsverket tills vidare måst avstå ifrån att bearbeta de uppgifter om återfall i brott, som även meddelas i berörda utdrag. Enligt det förslag, som år 1912 avgavs av de sakkunniga för rättsstatistikens organisation, skulle uppgifter härom meddelas i den mera uttömmande kriminalstatistiken, som föreslogs skola omfatta längre tidsperioder och utgivas vid sidan av den årliga. Ej heller har någon bearbetning tillsvidare skett av de uppgifter ur straffregistret, som angå personer, vilka ådömts tvångsarbete. Den efterföljande framställningen sönderfaller i tre olika huvuddelar, behandlande I. brott och förseelser, II. tilltalade och sakfällda personer och III. ådömda straff. Slutligen lämnas särskild uppgift om antalet brott m. m., om vilka slutligt utslag under de båda redogörelseåren meddelats i första instans vid överrätterna och vissa andra domstolar, vilka brott m. m. emellertid även ingå i de siffror, som anföras i avd. I III likasom i tab. 1 7. I. Brott och förseelser. I tabellerna 1 och 2 meddelas uppgifter angående antalet brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första instans vid rikets domstolar under vart och ett av de båda åren 1915 och 1916. Den 3

4 förra tabellen meddelar dessa uppgifter för varje domsaga och stad med egen jurisdiktion, varvid städer under landsrätt måst hänföras till vederbörande domsaga på landet, den senare länsvis, med skillnad för landsbygd och städer (särskilda uppgifter för vissa större städer). I den förra tabellen är specifikationen av brotten efter olika lagrum betydligt mindre utförd än i den senare, där densamma detaljerat utförts efter ett stort antal paragrafer i strafflagen samt efter vissa andra grupper av lagar och förordningar m. m. För hela riket innehåller dessutom tab. 4 uppgifter om brott och förseelser (utom mot krigslag), varvid samma utförliga specifikation av brotten efter lagrum använts som i tab. 2. I tab. 4 avse sagda uppgifter alla brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans vid rikets domstolar under de båda redogörelseåren, alltså icke blott de brott, för vilka personer blivit sakfällda, utan även de brott, för vilka personer frikänts eller i övrigt icke sakfällts. Angående brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten och andra krigsförfattningar meddelas motsvarande uppgifter dels för varje krigsdomstol i tab. 5 A och B, dels ock för hela riket i tab. 6 A och B. Föreliggande statistik upptager brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats under något av de båda kalenderåren 1915 och 1916, men däremot icke alla brott och förseelser, som verkligen blivit begångna under berörda år och beträffande vilka slutligt utslag meddelats. En del av de brott, som redovisas i berättelsen, hava begåtts under ett tidigare år än 1915 resp. 1916 och en del av de brott, som verkligen blivit begångna under år 1915 resp. 1916 redovisas under ett senare år än det, då brottet begicks. Med ledning av de uppgifter om tidpunkten (året) för brottens begående, som avgivits i de rättsstatistiska formulären fr. o. ni. 1913, blir det möjligt, så snart uppgifter för ett tillräckligt antal år föreligga, att fastställa, vilka brott verkligen blivit begångna under varje särskilt kalenderår. Emellertid har en bearbetning av tidsuppgifterna i nu berörda avseende icke företagits, utan meddelas i föreliggande berättelse med ledning av de slutliga utslagen uppgifter om brottens fördelning på olika månader, oavsett det år, då de verkligen blivit begångna (se tab. C och D, sid. 18 20). I det föregående har omnämnts, att de domstolsutslag, beträffande vilka uppgifter föreligga, äro utslagen i första instans. I vad mån dessa utslag sedermera blivit ändrade genom utslag i högre instans, därom föreligga uppgifter i berättelsen om domstolarnas verksamhet. Beträffande brottens (utom mot krigslag) placering i rummet har den regel tillämpats vid tabellernas utarbetande, att brotten redovisats inom det område (domsaga, stad eller län), där den domstol är belägen, som fällt det slutliga utslaget. Det övervägande flertalet brott har till följd härav redovisats inom det område, där de verkligen blivit begångna, då sistnämnda område i allmänhet sammanfaller med det förstnämnda. Beträffande ett mindre antal brott har det emellertid ej varit möjligt att placera dem inom det område, där de verkligen blivit begångna. Hit höra sådana brott, rörande vilka dömts i förvista mål, ty här kan det område, där brottet blivit

begånget, vara ett annat än det, där det slutliga utslaget meddelats, och någon korrektion nar ej varit möjlig att vidtaga med ledning av föreliggande uppgifter. Vissa svårigheter hava även framträtt vid placeringen inom olika områden av de brott, rörande vilka slutligt utslag i första instans meddelats av överrätterna och några andra domstolar (ang. dessa brott se tab. H, sid. 41). Så hava t. ex. sådana brott, om vilka slutligt utslag meddelats vid överrätterna omedelbart, måst hänföras till den stad (eller det län), där vederbörande överrätt har sitt säte, oavsett att de i regel blitit begångna annorstädes. 5 A) Brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans. Sakfällningsprocent vid olika slag av brott. I tab. 4 kol. 2 6 lämnas uppgifter för hela riket angående antalet brott och förseelser (utom mot krigslag), om vilka slutligt utslag i första instans meddelats vid rikets domstolar åren 1915 och 1916, vare sig sakfällning ägt rum eller icke. I tab. 6 A och B, kol. 2 6 meddelas motsvarande uppgifter angående antalet brott och förseelser mot krigslag. I tab. A, kol. 2 (sid. 6 8) hava dessa uppgifter sammanfattats med något olika specifikation efter lagrum än i nyssnämnda tabeller. Hela antalet brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans, var år 1915 lägre än år 1914, men år 1916 absolut taget något högre än år 1915. ökningen år 1916 beror på en ökning av antalet brott mot krigslag och mot specialförfattningarna, medan däremot antalet brott mot allmänna strafflagen (inberäknat fylleriförseelserna) år 1916 minskats i jämförelse med närmast föregående år. I kol. 3 i tab. A meddelas uppgifter angående antalet brott och förseelser, för vilka personer sakfällts, och i kol. 4 i samma tabell angående sakfällningsprocenten för olika slag av brott, d. v. s. antalet brott och förseelser i kol. 3 i % av hela antalet brott i kol. 2. Beträffande hela antalet brott och förseelser var sakfällningsprocenten år 1915 97-4, och år 1916 97-3 %. De återstående 2'6 resp. 27 % av hela antalet brott voro sådana, för vilka personer frikändes eller i övrigt icke blevo sakfällda, vare sig ansvarstalan upptagits eller beträffande vissa brott aldrig upptagits till prövning (jfr tab. 4, kol. 4 och 5; tab. 6 A och B, kol. 4 och 5). Beträffande brotten mot S. L. var sakfällningsprocenten ungefär densamma, som nyss nämndes, men beträffande brotten mot krigslag lägre och beträffande brotten mot andra lagar, förordningar m. m. (utom tryckfrihetsförordningen) något högre. Beträffande de särskilda i tab. A angivna brotten och förseelserna mot S.L. var vid fylleriförseelserna sakfällningsprocenten synnerligen hög [nära 100 %]. Även vid brott mot S.L. 10:6 och 11:15 samt vid snatteri och kvalificerad itererad stöld voro procenttalen mycket höga [97 à 99 %]. Däremot voro de jämförelsevis låga (ej överstigande 50 %) bl. a. vid mord och mordförsök samt mordbrand.

6 Tab. A. Brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats i första instans, i hela riket åren 1915 och 1916.

8 B.) Brott och förseelser av olika slag, för vilka personer sakfällts. a) Brottsligheten i hela riket. Hela antalet brott och förseelser, för vilka personer sakfällts under åren 1915 och 1916 i hela riket, framgår av tab. A, kol. 3 samt av nedanstående tablå, där även till jämförelse motsvarande siffror för åren 1913 och 1914 meddelas. 1 Strafflagen för krigsmakten av år 1881. 2 D:o av år 1914. s Inberäknat strafflagen för krigsmakten och tryckfrihetsförordningen.

Absoluta antalet brott och förseelser av olika slag har satts i relation till hela medelfolkmängden i riket under resp. år, i det att antalet brott per 100 000 invånare uträknats. Uppgifter härom meddelas i tab. A, kol. 9 samt i tablån härovan. Jämföras siffrorna för samtliga brott och förseelser under ovanstående år med varandra, finner man, att brottsligheten år 1915 var lägre än under år 1914 och år 1916 relativt taget, men ej absolut, jämväl något lägre, ehuru obetydligt, än år 1915. Beträffande de olika huvudgrupperna av brott, som upptagas i tablån, kan konstateras, att förseelserna mot S.L. 11:15 och 18: 15 fr. o. m. år 1914 oavbrutet minskats i antal. Medan nämnda förseelser år 1913 utgjorde 57-2 % av alla brott och förseelser, hade de år 1916 nedgått till jämnt 50 % därav. Däremot bava förbrytelserna mot 8.L. i övrigt, vilka under åren 1914 och 1915 visade minskning i jämförelse med närmast föregående år, år 1916 åter något ökats i antal. Ar 1915 utgjorde dessa förbrytelser 117 % av alla brott och förseelser, men hade år 1916 stigit till 124 % därav. Beträffande slutligen överträdelserna av specialförfattningarna (inberäknat strafflagen för krigsmakten och tryckfrihetsförordningen) hava dessa såväl år 1915 som år 1916 ökats i jämförelse med närmast föregående år. Förstnämnda år utgjorde de 346 % av alla brott och förseelser, men hade år 1916 stigit till 37'6 % därav. Beträffande de särskilda brotten mot strafflagen hänvisas till tab. A samt till de detaljerade uppgifterna i tab. 2 och 4. Vanligast förekommande brott, närmast efter förseelserna mot S.L. 18: 15 och 11: 15, voro: våldsamt motstånd vid offentlig förrättning eller brott mot 10: 6, stöld och snatteri eller brott mot 20 kap., ringare misshandel eller brott mot 14: 13, bedrägeri eller brott mot 22 kap., djurplågeri eller brott mot 18: 16 samt våld och missfirmelse mot ämbets- eller tjänstemän eller brott mot 10: 1 3, 5. Av nedanstående tablå framgå de förändringar, som brottslighetstalen undergått åren 1913 1916 i fråga om nyssnämnda slag av brott: 9 Medan minskning i allmänhet kan konstateras i fråga om ovannämnda slag av brott, är ökningen för stöld- och snatteribrotten åren 1915 och 1916 samt bedrägeribrotten 1916 i ögonen fallande. Av de uppgifter, som meddelas i tab. B för hela riket, jämförda med motsvarande uppgifter i närmast före-

10 gående berättelse, framgår, att brotten mot staten överhuvudtaget något minskats i antal för varje år fr. o. m. år 1914 och att detsamma även för åren 1914 och 1915 gällde såväl i fråga om brotten mot enskild person som i fråga om egendomsbrotten, men att år 1916 sistnämnda slag av brott visade en ej obetydlig ökning. Den 23 okt. 1914 antogs en ny strafflag för krigsmakten, som lände till efterrättelse fr. o. m. den 1 januari 1916. Enligt bestämmelse i promulgationslagen till nämnda lag 4 skulle vissa brott, som förövats innan den nya lagen blev gällande, dock straffas efter densamma och ej efter den gamla lagen. Av brotten mot krigslag (se tab. A, tab. 5 A och B samt 6 A och B) voro, liksom under tidigare år, rymningsbrotten eller brotten mot 60 69 (48 58 och 60 i den nya Jagen) de vanligast förekommande och därnäst subordinationsbrotten eller brotten mot 71 91, 94 96 (62 85, 88 och 89 i den nya lagen). Hela antalet förbrytelser mot krigslag, för vilka personer sakfällts, uppgick år 1914 till 2 539, men steg år 1915 till 3 249 och år 1916 till 4 657, vilken ökning föranleddes av den fortsatta mobiliseringen och neutralitetsvakten under nämnda år. Antalet brott och förseelser mot tryckfrihetsförordningen uppgick år 1915 till endast 29 och år 1916 till 55 eller 0'5 resp. 1"0 per 100 000 invånare under de båda åren. Av dessa förbrytelser voro år 1915 22 och år 1916 45 prövade av jury. Beträffande överträdelserna av specialförfattningarna hänvisas till de detaljerade uppgifterna i tab. 2 och 4, där dessa förseelser indelats i ett antal grupper efter de olika författningarna, förordningarna m. m. Av intresse är att lägga märke till att förseelserna mot kristidsförfattningarna, som år 1915 endast utgjorde 352, år 1916 stigit till 1075. I tab. 4 lämnas uppgifter beträffande brotten mot S.L. (utom 11:15 och 18: 15) om antalet brott, för vilka sakfallning ägt rum, och som blivit begångna av en person (kol. 2) eller av två eller flera personer gemensamt (kol. 3). I tab. 6 A och B, kol. 2 och 3 lämnas motsvarande uppgifter ifråga om brotten mot krigslag. Dessa uppgifter lämna upplysning om, i vilken utsträckning i ett och samma mål en enda person eller två eller flera personer gemensamt sakfällts för brott mot ett och samma lagrum, vilket förhållande framgår av uppgifterna i de rättsstatistiska formulären. Uppgifterna ifråga äro bristfälliga i flera avseenden, men torde dock beträffande olika slag av brott giva en ungefärlig föreställning om, i vilken utsträckning en enda person eller två eller flera gemensamt kunna betraktas som gärningsmän (delaktige) vid brottens begående. I tab. A ha sammanfattats ifrågavarande uppgifter angående antalet brott och förseelser, som blivit begångna av två eller flera personer gemensamt, varvid i kol. 5 meddelas deras absoluta antal och i kol. 6 antalet av dessa brott i % av hela antalet brott mot samma lagrum, för vilka personer sakfällts. Av procenttalen framgår, att beträffande bl. a. följande brott mot S.L. ofta två eller flera personer sakfällts för gemensamt begånget brott: brott mot rikets säkerhet (8 kap.), äktenskapsbrott (17 kap.) samt kvalificerad stöld (20: 4, 7).

b) Brottsligheten på landsbygden och i städerna. Brottsligheten är i städerna ofantligt mycket större än på landsbygden, vilket torde framgå av nedanstående tablå: 11 Mot varje 100-tal brott i städerna svarade under de båda redogörelseåren endast 14 à 16 brott på landet, varför brottsligheten sålunda i städerna var 6 à 7 gånger så stor som på landet, om hänsyn tages till folkmängden. Av tablån framgår emellertid, att skillnaden mellan landsbygdens och städernas brottslighet var högst olika för de olika huvudgrupper av brott, som där återgivas. Störst var skillnaden i fråga om förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15, där mot varje 100-tal förseelser i städerna endast svarade ungefär 8 förseelser på landet, minst i fråga om förseelserna mot specialförfattningarna, där brottsligheten i städerna endast var 3 à 4 gånger så stor som på landet. 1 fråga om brotten mot S.L. (utom 11: 15 och 18: 15) kommo 4 à 5 gånger så många brott i städerna mot på landet. Jämföras siffrorna för de fyra år, som tablån upptar, med varandra, finner man, att brottsligheten såväl på landsbygden som i städerna nedgått för varje år från och med år 1914, dock med undantag i fråga om landsbygden år 1916, där ökning i brottsligheten i stället skett i jämförelse med närmast 1 Inberäknat tryckfrihetsförordningen.

12 Tab. B. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första

instans, på landsbygden och i städerna samt inom varje län, åren 1915 och 1916. 13

14 föregående år. En förskjutning i brottsligheten till landsbygdens nackdel i jämförelse med städerna har ägt rum sedan år 1913: medan landsbygdens brottslighetstal sistnämnda år endast utgjorde 13-9 % av städernas, hade det år 1916 stigit till 166 % därav. Anledningen till denna förskjutning torde bl. a. vara att söka däruti, att nedgången i fråga om brotten mot strafflagen, särskilt fylleriförseelserna, varit kraftigare i städerna än på landet. I fråga om de särskilda brotten mot strafflagen meddelas i tab. A, kol. 7 och 8, uppgifter för landsbygd och städer angående det antal brott och förseelser, som beräknas falla på varje 100 000-tal invånare av landsbygdens, resp. städernas hela medelfolkmängd. I kol. 10 har uträknats, huru stor % landsbygdens brottslighetstal utgjorde av städernas. Särskilt talrika i städerna i jämförelse med på landet voro följande brott och förseelser: sabbatsbrott (S.L. 7:3), sedlighetssårande handling m. m. (18:13), fylleri (18:15) samt våldsamt motstånd vid offentlig förrättning (10:6). Endast om ett mindre antal brott gällde, att de voro relativt taget UDgefär lika talrika eller talrikare på landet än i städerna. Nära nog lika talrika (i några fall talrikare) voro bl. a. hemfridsbrott (11: 10 12), barnamord och fosterfördrivning (14:22 28), våldtäkt (15:12 15) samt äktenskapsbrott (17 kap.) och grövre sedlighetsbrott (18: 1 10). Talrikare på landet än i städerna voro mordbrand (19:1 5), åverkan m. m. (24 kap.) samt frihetsbrott (15 kap. utom 12, 15 ). Att brottslighetssiffrorna för städerna i allmänhet äro så mycket högre än brottslighetssiffrorna för landsbygden torde till en del kunna förklaras därav, att en hel del brott och förseelser, vilka beivras i städerna, på landsbygden komma att förbliva obeivrade på grund av det mindre effektiva polisväsendet därstädes. Skillnaden mellan landsbygdens och städernas brottslighet torde på grund härav i verkligheten ej vara fullt så stor som av ovanstående siffror framgår. Emellertid torde böra erinras, att till landsbygden höra många orter av stadsliknande natur, däribland städerna under landsrätt, vilka, som förut påvisats, måst redovisas tillsammans med landsbygden. c) Brottsligheten inom olika län. I tab. B meddelas för varje län och. för hela riket, särskilt för landsbygd och särskilt för städer, uppgifter om antalet brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts i första instans under åren 1915 och 1916. Antalet brott meddelas dels i absoluta tal, dels i relativa tal, per 10 000 invånare av medelfolkmängden, inom resp. områden och under resp. år. Brotten ha indelats i tvenne huvudgrupper A) brott mot strafflagen, B) brott mot andra lagar, förordningar m. m. (utom mot krigslag). Brotten mot strafflagen hava underindelats i fyra grupper: a) brott mot staten (utom mot 11:15 och 18: 15), b) brott mot 11: 15 och 18: 15, c) brott mot enskild person, d) brott mot egendom. Såsom brott mot staten hava räknats religionsbrott, stats- och majestätsbrott samt brott mot offentlig myndighet, brott i ämbete eller tjänst, fridsbrott, äktenskapsbrott och sedlighetsbrott (inberäknat våldtäktsbrott) eller brott mot 7 11 kap., 15 kap. 12 15, 17 och 18

kap. samt 25 kap. Såsom brott mot enskild person hava räknats mord, dråp och annan misshandel, brott mot annans frihet (utom våldtäktsbrott) samt falsk angivelse och annan ärekränkning eller brott mot 14 kap., 15 kap. (utom 12 15 ) och 16 kap. Såsom brott mot egendom hava räknats mordbrand och annan skadegörelse, snatteri, stöld, rån, bedrägeri (jämväl i konkurs) samt åverkan o. dyl. eller brott mot 19 24 kap., men dessutom hava till dessa brott förts förfalsknings- och menedsbrott eller brott mot 12 och 13 kap. 1 I kol. 31 i tab. B meddelas uppgifter om hela antalet brott per 10 000 invånare av medelfolkmängden inom de olika länen, varvid landsbygd och städer tagits tillsammans. De högsta siffrorna hade Stockholms stad, närmast följd av Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län. Minsta antalet brott åter hade Gottlands län. Överhuvudtaget synes brottsligheten vara högre inom de län, vilka hava en jämförelsevis talrik stadsbefolkning, än inom andra län, vilket sammanhänger med det förut konstaterade förhållandet, att brottsligheten i allmänhet är högre i städerna än på landet. Särskilt anmärkningsvärda, men tydligen beroende av andra anledningar än den nyssnämnda, äro de höga siffrorna för norrlandslänen, bland vilka dock Västerbottens län intager en något gynnsammare ställning än de övriga. Om landsbygd och städer tagas var för sig, ställa sig siffrorna för de särskilda länen något annorlunda. Beträffande enbart landsbygden hade Norrbottens län de högsta siffrorna, Gottlands län däremot de lägsta. Synnerligen höga siffror hade även Västernorrlands och Jämtlands län. Beträffande enbart städerna hade Jämtlands län de ojämförligt högsta siffrorna, medan däremot år 1915 Gottlands län och år 1916 Blekinge län hade de lägsta. Höga siffror hade även Göteborgs och Bohus län samt år 1915 Värmlands och Kristianstads län. Stockholms stad, som i jämförelse med övriga län i deras helhet visade de högsta siffrorna, intog däremot i jämförelse med enbart städerna inom övriga län en betydligt gynnsammare ställning. Betraktar man siffrorna för de särskilda grupper av brott, som tab. B upptager, samt för de särskilda länen, finner man bl. a. följande, vilket även gäller om riket i dess helhet. Förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15 äro i allmänhet talrikare än överträdelserna av specialförfattningarna, vilka åter äro vida talrikare än andra brott mot staten än de nyssnämnda. Minst ofta förekommande äro i det övervägande flertalet län brotten mot enskild person och mot egendom. Beträffande skillnaden mellan brottsligheten på landsbygden och i städerna gäller, att densamma i allmänhet är större i fråga om brotten mot staten och särskilt i fråga om förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15 än i fråga om andra brott och förseelser. Av nedanstående tablå framgår, inom vilka län, resp. deras landsbygd och städer de högsta och de lägsta brottslighetssiffrorna återfinnas under de båda åren 1915 och 1916, för särskilda grupper av brott och för samtliga brott (utom mot krigslag): 15 1 Även brott mot S.L. 3: 9, 10 hava förts till egendomsbrotten.

16 Såsom av tablån framgår, är det beträffande landsbygd och städer var för sig ofta inom något av norrlandslänen, som de högsta brottslighetssiffrorna återfinnas, medan däremot de lägsta oftast finnas inom något av länen i Götaland. Vid en jämförelse mellan siffrorna för länen i deras helhet har åter Stockholms stad att uppvisa maximum inom flertalet grupper av brott.

d) Brottsligheten under olika månader. Såsom förut framhållits, skola i de rättsstatistiska formulären meddelas uppgifter angående tiden (dag, månad och år) för brottens begående, nämligen i fråga om sådana i formulären redovisade brott och förseelser mot strafflagen och strafflagen för krigsmakten, för vilka personer sakfällts. Dessa tidsuppgifter hava i förekommande fall jämförts med eller kompletterats med ledning av de uppgifter om tiden för brottens begående, vilka meddelats i utdragen ur straffregistret beträffande där upptagna sakfällda personer. En sammanfattning av de uppgifter, som föreligga angående brottens fördelning på de olika månader, under vilka de blivit begångna, göres i tab. C, där för övrigt brotten specificerats efter lagrum på samma sätt som i tab. A. Tidsuppgifter saknas emellertid för sådana förseelser, varom uppgifter hämtats ur saköreslängderna. Då tab. C, i likhet med övriga tabeller rörande brotten, upptager brott och förseelser, om vilka slutligt utslag meddelats under de båda år, som berättelsen avser, förekomma i tabellen även en del brott, som i verkligheten blivit begångna under ett tidigare år än det i tabellen angivna. Så t. ex. förekomma i kol. 13 i tabellen brott, som i verkligheten blivit begångna i december månad år 1914 resp. 1915, fast det slutliga utslaget meddelats först under nästpåföljande år. I åtskilliga fall ha tidsuppgifter helt och hållet saknats i formulären, fast de bort lämnas, eller ock har väl uppgift om året, men ej om månaden förelegat. I dylika fall och då i övrigt brotten ej kunnat fixeras till bestämd månad, ha desamma redovisats i kol. 15 i tabellen. Vissa brott, som uppgivas ha fortgått under flera månader, men straffats såsom ett fortsatt brott (t. ex. å särskilda ställen eller tider begången stöld) ha i tabellerna endast upptagits vid den första av de månader, som angivits i formulären, enär dubbelräkning annars skulle blivit följden. I tab. D meddelas en sammanfattning av de i tab. C ingående uppgifterna om fördelning på olika månader av brotten mot S.L. (utom 11: 15 och 18: 15), varvid ifrågavarande brott indelats i de tre huvudgrupperna: brott mot staten, brott mot enskild person och brott mot egendom. Uppgifterna meddelas månadsvis dels i absoluta, dels i relativa tal. De senare ha beräknats per år och 100 000 invånare av medelfolkmängden och meddelas dels för åren 1915 och 1916 vart för sig, dels ock för åren 1913 1916 i medeltal. Under år 1915 var brottsligheten lägst i januari och därnäst lägst i november, men högst i augusti och april. Under år 1916 var den lägst i december och därnäst lägst i mars, men högst i augusti. Utgår man från medeltalssiffrorna för de fyra åren, finner man, att brottsligheten var lägre under vintermånaderna än under övriga månader av året (minimum i januari), men högst under början av sommaren och på hösten (juni och sept.), med en ej obetydlig sänkning under högsommaren (juli). Beträffande de olika huvudgrupperna av brott gällde i fråga om brotten mot staten och mot enskild person i huvudsak detsamma som beträffande samtliga brott, varemot i fråga om egendomsbrotten minimum inträffade under en av sommarmånaderna och i övrigt flera avvikelser förekommo. 17

18 Tab. C. Brott och förseelser mot strafflagen (utom 11:15 och 18:15) och strafflage

krigsmakten, fördelade efter månader, då brotten blivit begångna, åren 1915 och 1916. 19 1 Strafflagen för krigsmakten av år 1881. - D:o av är 1914.

Tab. D. Brottsligheten under olika månader. 1 20 ' Tabellen upptager endast brott och förseelser mot H.TJ. (utom 11: 15 och 18: 15).

I tab. C meddelas även, som förut framhållits, uppgifter om brottens mot strafflagen för krigsmakten fördelning på olika månader. Det absolut taget största antalet brott mot nämnda lag inträffade år 1915 i augusti och därnäst i september och år 1916 i september. II. Tilltalade och sakfällda personer. Brottens antal sammanfaller icke alltid med de tilltalade eller sakfällda personernas antal. En person kan nämligen i en lagföring tilltalas eller sakfällas för mer än ett brott, liksom ett brott kan begås av två eller flera personer gemensamt eller två eller flera därför vara tilltalade. I den svenska kriminalstatistiken kunde man före år 1913 icke erhålla exakta uppgifter å ena sidan om antalet brott och förseelser enligt särskilda lagrum, å andra sidan om antalet därför tilltalade och sakfällda personer. Beträffande personerna förekommo nämligen en mängd dubbelräkningar vilka kunde bortelimineras helt endast ifråga om summan av hela antalet personer och delvis ifråga om summan av personer inom de huvudgrupper, varuti brotten indelats. Dubbelräkningarna uppkommo i de fall, då en person i samma mål tilltalats eller sakfällts för mer än en förbrytelse. I dylikt fall uppfördes personen i tabellerna under var och en av de rubriker, vartill varje brott eller förseelse hänförts, varefter avdrag sedermera verkställdes för de härigenom uppkommande dubbelräkningarna, vilka avdrag emellertid endast gällde dels för varje huvudgrupp av förbrytelser, dels för alla tillsammans. Det kriminalstatistiska materialets beskaffenhet möjliggör numera, att ifrågavarande dubbelräkningar helt och hållet undvikas, i det att utom räkningen av brotten företages en särskild räkning av därför tilltalade och sakfällda personer, varför exakta uppgifter kunna lämnas icke blott om antalet brott enligt olika lagrum utan även om antalet personer. Räkningen av personerna har i de fail, då en person i samma mål tilltalats eller sakfällts för mer än ett brott, tillgått så, att personen ifråga likväl endast upptagits en gång, nämligen vid det brott, som medfört eller kunnat medföra det svåraste straffet, eller, om straffen varit lika svåra, vid ettdera av brotten. Däremot ha dubbelräkningar fortfarande icke kunnat undvikas i de fall, då en och samma person under ett år blivit i särskilda mål tilltalad eller sakfälld för förbrytelser. I dylika fall har i regel ingen avräkning kunnat ske, utan personen har upptagits i statistiken lika många gånger som han varit lagförd. Vad statistiken visar, är sålunda icke antalet tilltalade eller sakfällda individer, utan antalet fall, i vilka någon blivit tilltalad eller sakfälld. Antalet individer är icke obetydligt lägre än sistnämnda antal. I tab. 3 lämnas uppgifter angående antalet för brott och förseelser (utom mot krigslag) i första instans tilltalade och sakfällda personer för varje län i dess helhet och för dess landsbygd, varjämte motsvarande uppgifter meddelas för hela riket, dess landsbygd och städer. De sakfällda äro fördelade 21

22 Tab. E. I första instans tilltalade och sakfällda personer, fördelade

23 efter arten av brott samt efter kön, i hela riket åren 1915 och 1916. >) Strafflagen för krigsmakten av år 1881. 2 ) D:o av år 1914.

24 efter kön, varjämte beträffande personer, som sakfällts för brott mot S.L. (utom 11: 15 och 18: 15) och tryckfrihetsförordningen, tillika lämnas uppgift om antalet män och kvinnor, som äro under 18 år. Personerna ha i övrigt fördelats i grupper efter de brott, för vilka de tilltalats eller sakfällts, med samma specifikation efter lagrum som i tab. 1. I tab. 4 lämnas för hela riket mera detaljerade uppgifter angående antalet för brott och förseelser (utom mot krigslag) tilltalade och sakfällda personer, varvid specifikationen efter lagrum, liksom i fråga om brotten, är densamma som i tab. 2. Beträffande såväl tilltalade som sakfällda personer lämnas uppgifter om kön och (med samma inskränkning som i tab. 3) ålder under 18 år. Dessutom lämnas särskilda uppgifter om ej sakfällda personer. Beträffande åter de personer, som tilltalats och sakfällts eller icke sakfällts för brott mot strafflagen för krigsmakten, meddelas uppgifter i tab. 6 A och B. I fråga om de för brott (utom mot krigslag) sakfällda personer, som äro upptagna i straffregistret, meddelas dessutom i tab. 7 fullständiga uppgifter om ålder, civilstånd, yrken m. m. I tab. E har en sammanfattning gjorts för hela riket av de föreliggande uppgifterna om antalet tilltalade och sakfällda personer, varvid dessa indelats i grupper efter arten av brott på samma sätt som brotten i tab. A och C. T kol. 2 4 i tabellen lämnas uppgift om antalet tilltalade män, kvinnor och hela antalet tilltalade personer, i kol. 5 7 motsvarande uppgifter om sakfällda män, kvinnor och hela antalet sakfällda personer, varefter i kol. 8 10 uträknats sakfällningsprocenten, d. v. s. huru stor procent de sakfällda utgöra av de tilltalade, för män, kvinnor och båda tillsammans. I kol. 11 13 lämnas uppgift om relativa antalet sakfällda män, kvinnor och sakfällda personer överhuvud, i det att antalet sakfällda personer satts i relation till den straffmyndiga manliga, kvinnliga resp. hela medelfolkmängden under resp. år och antalet sakfällda per 100 000 invånare uträknats. Medan vid uträknandet av relativa antalet brott hela medelfolkmängden tagits i betraktande, har vid uträknandet av relativa antalet sakfällda personer endast den del därav tagits i betraktande, som omfattar straffmyndiga personer, d. v. s. personer över 15 års ålder, då endast denna del av befolkningen har kunnat sakfällas för brott. Enligt S.L. 5: 1 skall nämligen eljest straffbar gärning, om den begås av barn, innan det fyllt 15 år, vara strafflös. A. Tilltalade personer. a) Sakfällningsprocent. Av alla tilltalade personer sakfälldes år 1915 96-9 % och år 1916 96-8 %. För dem, som tilltalats för brott mot S.L., voro procenttalen ungefär desamma, men för dem, som tilltalats för brott mot krigslag, något lägre och för dem, som tilltalats för förbrytelse mot andra lagar, förordningar m. m. (utom tryckfrihetsförordningen), något högre än för alla tilltalade. Helt naturligt överensstämma dessa procenttal i tab. E ganska nära med motsvarande procenttal ifråga om brotten i tab. A; de förra äro för tilltalade inom olika huvudgrupper och för alla tilltalade i genomsnitt endast obetydligt lägre än de senare.

Av dem, som tilltalats för fylleri, sakfälldes nästan alla (99'9 %) och synnerligen högt var även procenttalet för dem, som tilltalats för brott mot S.L. 10: 6 (över 99 %). Däremot voro procenttalen jämförelsevis låga för dem, som tilltalats för mord, dråp och mordbrand. Av alla tilltalade män sakfälldes år 1915 97-0 % och år 1916 969 %, men av alla tilltalade kvinnor endast 94-7 % under båda åren. För män, tilltalade för brott mot S.L., voro motsvarande procenttal 97 - l resp. 972 % men för kvinnor endast 9T4 resp. 90-0 %. Skillnaden beror säkerligen väsentligen på att de olika slagen av förbrytelser ingå med olika andelar i männens och i kvinnornas brottslighet. b) Icke salcfällda personer. Av alla tilltalade personer blevo år 1915 2 978 och år 1916 3100 icke sakfällda. Av sistnämnda antal blevo 128 resp. 133 (eller 4-3 %) icke sakfällda, enär ansvarstalan ej upptogs till prövning, 47 resp. 63 (eller l - 6 resp. 2-0 %) blevo strafflösa på grund av bestämmelsen i S.L. 5: 5, och 13 resp. 4 (eller 04 resp. 0l %) ställdes under framtiden. (Se tab. 4 kol. 12 16 och tab. 6 A kol. 14 17, 6 B kol. 15 19.) B. Sakfällda personer. a) De sakfällda, fördelade efter arten av brott samt efter kön, i hela riket. Hela antalet under åren 1915 och 1916 för olika slag av brott och förseelser sakfällda personer, män och kvinnor, framgår av tab. E, kol. 5 7, samt av nedanstående tablå, där även motsvarande siffror för åren 1913 och 1914 meddelas till jämförelse: 25 1 Inberäknat strafflagen för krigsmakten och tryckfrihetsförordningen. 2 Därav beträffande sakfällda för brott mot krigslag 08 % år 1913, 2-0 % år 1914, 2-5 % år 1915 och 3-9 % år 1916.

26 Tab. F. Antal sakfällda personer, 1 fördelade efter kön samt ådömda straff, på 10000 1 För brott och förseelser utom mot krigslag.

invånare av den straffmyndiga medelfolkmängden, länsvis åren 1915 och 1916. 27

28 Av siffrorna framgår, att hela antalet sakfällda män såväl år 1915 som år 1916 var något lägre än under närmast föregående år, medan hela antalet sakfällda kvinnor förstnämnda år var lägre, men sistnämnda år obetydligt högre än under närmast föregående år. I fråga om förseelserna mot S.L. 11: 15 och 18: 15 förelåg minskning under båda åren i jämförelse med närmast föregående år beträffande antalet sakfällda såväl män som kvinnor. Av hela antalet sakfällda personer hade under de båda redogörelseåren mindre än hälften sakfällts för förseelser mot S.L. 11:15 och 18: 15, ungefär 13 % hade sakfällts för brott mot S.L. i övrigt, 25 resp. 39 % för brott mot krigslag och 35'1 resp. 37'2 % för brott mot specialförfattningarna. För dem, som sakfällts för förstnämnda förseelser, visar procenttalet oavbruten sänkning fr. o. m. år 1914, medan däremot för dem, som sakfällts för brott mot krigslag eller specialförfattningarna höjning i procenttalet ägt rum för varje år. Kvinnornas brottslighet var överhuvudtaget mycket lägre än männens: mot 100 sakfällda män svarade relativt taget endast omkring 5 sakfällda kvinnor. Av tablåns siffror framgår emellertid, att skillnaden mellan männens och kvinnornas brottslighet var olika vid olika huvudgrupper av brott: den var minst ifråga om brotten mot specialförfattningarna, något större ifråga om brotten mot S.L. (utom 11: 15 och 18: 15) och störst i fråga om fylleriförseelserna m. m. Beträffande antalet personer, som sakfällts för brott mot särskilda lagrum, hänvisas till tab. E samt till de detaljerade uppgifterna i tab. 4, kol. 17 21. Antalet sakfällda var högst vid förseelserna mot S.L. 18: 15 och 11:15 och därnäst vid brott mot S.L. 10:6 (våldsamt motstånd vid offentlig förrättning), 20 kap. (stöld och snatteri) samt 14: 13 (ringare misshandel). Däremot var antalet sakfällda synnerligen lågt vid brott mot S.L. 8 kap. (förräderi m. m.), 14: 1, 2 samt 3 (mord, mordförsök samt dråp) och 21 kap. (rån), men även vid brott mot S.L. 13, 15 och 17 kap. (mened, brott mot annans frihet, äktenskapsbrott). I kol. 14 i tab. E har relativa antalet sakfällda kvinnor för särskilda slag av brott omräknats till procent av relativa antalet sakfällda män. Endast ifråga om. brott mot S.L. 14:22 28 (barnamord och fosterfördrivning) 1 översteg procenttalet 100 (i detta fall betydligt), i fråga om övriga brott var det i allmänhet synnerligen lågt, med endast några undantag. Det var jämförelsevis högt bl. a. vid brott mot S.L. 13 kap. (mened), 14: 3 (dråp), 16 kap. (ärekränkning) samt 17 kap. (äktenskapsbrott). Vid inbrottsstöld var procenttalet lägre än vid enkel stöld eller snatteri, vilket visar, att skillnaden mellan männens och kvinnornas brottslighet var större vid förstnämnda slag av stöld än vid sistnämnda eller snatteri. För brott mot S.L. 15:12 15 (våldtäkt) ha av naturliga skäl endast män sakfällts. Likaså ha endast män sakfällts för brott mot krigslag. 1 För delaktighet i brott jämlikt S.L. 14: 25 har år 1916 en man tilltalats och för delaktighet i brott jämlikt S.L. 14: 26 haya samma är 5 män tilltalats, av vilka 3 sakfällts (se tab. 4, sidd. 146, 147 noterna).

b) De sakfälida fördelade efter kön på landsbygd och städer samt inom olika län. I tab. 3 lämnas, som förut påpekats, uppgifter om antalet sakfällda personer, män och kvinnor, för varje län i dess helhet och för dess landsbygd samt för riket i dess helhet, dess landsbygd och städer. I tab. F. har antalet sakfällda personer, resp. män och kvinnor, under resp. år satts i relation till den straffmyndiga medelfolkmängden (resp. den manliga och den kvinnliga), varefter antalet sakfällda personer per 10 000 invånare beräknats dels för varje län, dess landsbygd och städer, dels ock för hela riket, dess landsbygd och städer. 1 Absoluta och relativa antalet för brott (utom mot krigslag) sakfällda personer, män och kvinnor, på landsbygden och i städerna ävensom i hela riket framgår av nedanstående tablå, där siffror meddelas såväl för de båda redogörelseåren som för närmast föregående år: 29 I tablån har relativa antalet sakfällda personer, män och kvinnor, på landsbygden omräknats till procent av relativa antalet sakfällda personer i städerna, varjämte relativa antalet kvinnor på landsbygden, i städerna och i hela riket omräknats till procent av motsvarande antal män. Mot 100 sakfällda personer i städerna svarade på landet år 1915 endast ungefär 15, men år 1916 närmare 18, mot 100 sakfällda män svarade i städerna år 1915 14, men år 1916 ungefär 16 och mot 100 sakfällda kvinnor i städerna svarade på landet 1 HedeJfolkmängden för landsbygden och städerna samt for de särskilda länen är endast beräknad.

30 âr 1915 14 à 15, men år 1916 ungefär 19. En förskjutning i brottsligheten till landsbygdens nackdel har sålunda ägt rum under år 1916, vilken förskjutning var mest framträdande med hänsyn till antalet sakfällda kvinnor. Sagda år har på landsbygden relativa antalet sakfällda såväl män som kvinnor ökats i jämförelse med närmast föregående år, medan däremot år 1915 på landsbygden och såväl år 1915 som år 1916 i städerna en minskning i antalet sakfällda ägt rum ifråga om båda könen. På 100 sakfällda män kommo på landsbygden år 1915 och i städerna under båda åren mindre än 5 sakfällda kvinnor, men på landsbygden år 1916 mer än 5. Av nedanstående tablå framgår, inom vilka län resp. deras landsbygd och städer det högsta och det lägsta relativa antalet sakfällda personer, män och kvinnor, anträffades: Beträffande hela antalet sakfällda personer inträffade maximum och minimum inom samma län resp. deras landsbygd och städer som i fråga om hela antalet brott (jfr tabellen sid. 16), dock att maximum för länen i deras helhet år 1916 återfinnes inom Göteborgs och Bohus län, ej inom Stockholms stad. Beträffande motsvarande tal särskilt för män och särskilt för kvinnor, visar tablån, att maximum och minimum för män återfanns inom samma län som för hela antalet sakfällda personer, medan däremot för kvinnorna detta ofta ej var fallet. c) Sakfällda personer under 18 år. I tab. Gr gives en sammanfattning av de i form. 3 och 16 föreliggande uppgifterna angående antalet sakfällda personer under 18 år, med fördelning på kön. Uppgifterna meddelas dels i absoluta tal, i kol. 2 4, dels ock i relativa tal, i kol. 5 7, varvid personerna grupperats dels efter brott mot S.L. (utom 11: 15 och 18: 15), med speci-

fikation efter vissa lagrum, dels ock efter brott mot krigslag..relativa antalet sakfällda personer, män och kvinnor, under 18 år har beräknats per 100 000 invånare av medelfolkmängden (resp. den manliga och kvinnliga) inom motsvarande tre åldersklasser av befolkningen, d. v. s. de, som fyllt 15, men ej 18 år. I kol. 8 meddelas, huru stor procent de minderåriga kvinnornas brottslighetstal utgör av de minderåriga männens, och i kol. 9 11 har slutligen antalet i kol. 5 7 omräknats till procent av relativa antalet för motsvarande brott sakfällda personer överhuvudtaget (jfr tab. E). 31 Tab. G. I första instans sakfällda personer under 18 år, fördelade efter arten av brott samt efter kön, i hela riket åren 1915 och 1916. Antalet sakfällda minderåriga män var mycket större än antalet sakfällda minderåriga kvinnor och antalet sakfällda minderåriga personer överhuvudtaget var såväl år 1915 som år 1916 större än under närmast föregående år. Ökningen år 1916 var större för män än för kvinnor. Ar 1915 utgjorde relativa antalet sakfällda minderåriga kvinnor 11 7 % av relativa antalet sakfällda minderåriga män, men år 1916 endast 9-9 % (se kol. 8). Dessa siffror visa även, att kvinnornas brottslighet i jämförelse med männens var större i fråga om minderåriga straffmyndiga personer än i fråga om straffmyndiga personer överhuvudtaget, i det att beträffande de sistnämnda relativa antalet sakfällda kvinnor endast utgjorde 5 à 6 procent av motsvarande antal män (se tablån sid. 29).

32 Av procenttalen i kol. 9 och 10 i tab. G framgår, att de minderåriga männen sakfällts för brott mot S.L. (utom 11: 15 och 18: 15) år 1915 ungefär hälften så ofta, men år 1916 mer än hälften så ofta som männen överhuvudtaget, medan de minderåriga kvinnorna sakfällts ungefär lika ofta som kvinnorna överhuvudtaget. Försämringen år 1916 för de minderåriga männens del är påtaglig. Beträffande de särskilda brotten mot S.L. förekom bland minderåriga personer det ojämförligt högsta antalet sakfällda vid stöld och snatteri. Av siffrorna i kol. 11 framgår, att minderåriga personer betydligt oftare sakfällts för stöld och snatteri samt för grövre sedlighetsbrott (särskilt förs istnämnda brott kvinnor) än straffmyndiga personer överhuvudtaget (resp. straffmyndiga kvinnor), och att de minderåriga männen betydligt oftare sakfällts för våldtäkt än straffmyndiga män överhuvudtaget. d) För brott mot krigslag sakfällda personer fördelade efter tjänsteställning m. m. De för brott mot krigslag sakfällda personerna fördelade sig efter tjänsteställning sålunda: Av hela antalet personer, som sakfälldes för brott mot krigslag, voro år 1915 36 och år 1916 121 officerare och deras vederlikar, tillhörande armén eller marinen, och av de övriga tillhörde 1 472 resp. 2 450 armén, 844 resp. 1 031 marinen och 13 resp. 2 lots- och fyrpersonalen 1 (se tab. 6 A, kol. 18 31; tab. 6 B kol. 20 32). e) I straffregistret upptagna sakfällda personer fördelade efter kön, ålder, civilstånd, yrken m. m. Av tab. 7 framgår, att hela antalet i straffregistret upptagna för brott (utom mot krigslag) sakfällda personer år 1915 uppgick till 3 307 män och 430 kvinnor och år 1916 till 3 661 män och 436 kvinnor. 2 Beträffande ålder fördelade sig ifrågavarande personer enligt omstående tablå sålunda: 1 Från och med den i jan. 1916 har lots- och fyrpersonalen på grund av bestämmelse i nådiga kungörelsen 23 dec. 1915 upphört att lyda under krigslag utom i vissa undantagsfall, varom stadgas i strafflagen för krigsmakten. Laga domstol för lotsverkets personal vid fel eller förbrytelser i tjänst vid lotsverket är numera viss rådhusrätt, ej krigsrätt. 2 Beträffande de i straffregistret upptagna för brott mot krigslag sakfällda personerna har någon motsvarande bearbetning av föreliggande uppgifter om ålder, civilstånd m. m. icke företagits.

33 Av siffrorna framgår, att brottsligheten var störst bland 18 21-åringarna, men därefter avtog för varje högre åldersgrupp, vilket gällde såväl för män (utom i åldersgruppen 25 30 år) som för kvinnor. Brottsligheten bland 15 18-åringarna var lägre än bland 18 30-åringarna (i fråga om kvinnor 18 25-åringarna), men högre än bland dem, som voro äldre än nyss nämndes. Kvinnornas brottslighet var i jämförelse med männens störst bland 18 21- åringarna, men minst bland 25 40-åringarna. De för brott mot strafflagen sakfällda i straffregistret upptagna personerna fördelade sig efter ålder och huvudgrupper av brott sålunda (i medeltal för åren 1915 1916): Av ovanstående tablå framgår, att brotten mot staten och mot enskild person nådde sin kulmen bland 21 25-åringarna, medan däremot egendomsbrotten gjorde det redan bland de allra yngsta åldersklasserna, 15 18-åringarna och 18 21-åringarna. Med varje högre åldersgrupp än de nyssnämnda avtog däremot i regel brottsligheten i fråga om nu nämnda slag av brott. Bland de i straffregistret upptagna sakfällda personerna voro födda utom äktenskapet år 1915 373 män och 63 kvinnor och år 1916 398 män och 51 kvinnor, utgörande i medeltal för båda åren lli % resp. 13'2 % av samtliga i registret upptagna sakfällda män resp. kvinnor. 1 På 100 000 av medelfolkmängdcn inom resp. åldersklasser i medeltal för åren 1915 och 1916.

34 Beträffande civilstånd fördelade sig sistnämnda personer sålunda: Av siffrorna framgår, att brottsligheten var avgjort störst bland de ogifta, en naturlig följd av åldersfördelningen bland de sakfällda, och något lägre bland de gifta än bland änklingar, resp. änkor eller frånskilda, vilket särskilt gällde om männen (de gifta kvinnornas brottslighetstal var endast helt obetydligt lägre än änkornas). Med hänsyn till yrken fördelade sig de i straffregistret upptagna sakfällda personerna sålunda: 1 På 100 000 av den straffmyndiga medelfolkmängden inom resp. civilståndsgrupper i medeltal för åren 1915 och 1916.

35 Med hänsyn till bildningsgrad fördelade de sig sålunda: III. Ådömda straff. De ådömda straffen hava i tabellerna uppförts vid samma lagrum som de sakfällda personerna, även om de för en och samma person i ett och samma mål avse brott av olika slag. I tab. 4, kol. 22 62 lämnas detaljerade uppgifter för hela riket beträffande samtliga sakfällda (utom för brott mot krigslag) om straffens beskaffenhet. För varje län (resp. dess landsbygd) samt för hela riket, dess landsbygd och städer, lämnas dessutom uppgifter om straffen i tab. 3, kol. 7 11 samt kol. 21 25. Beträffande dem, som sakfällts för brott mot krigslag, lämnas uppgifter om straffen i tab. 6 A, kol. 32 62 och tab. 6 B kol. 33 66. a) I hela riket. Samtliga sakfälldas i hela riket fördelning efter huvudgrupper av brott samt efter straffens beskaffenhet framgår av nedanstående tablå : 1 Inberäknat tryckfrihetsförordningen. 2 Avsättning, suspension. 3 Konfiskation.

36 Bland de för brott mot S. L. (atom 11: 15 och 18: 15) sakfällda dömdes under de båda åren till straffarbete på livstid 2 resp. 6 och till avsättning eller förlust av ämbete eller tjänst på viss tid 4 resp. 5. Bland de för förbrytelse mot krigslag sakfällda dömdes till sistnämnda straff 1 resp. 1. Av dem, som sakfällts för överträdelse av tryckfrihetsförordningen, dömdes 1 till straffarbete år 1916 och 9 resp. 13 till fängelse. Bland de för överträdelse av andra lagar än de nyssnämnda, förordningar m. m. sakfällda dömdes 1 resp. 3 till straffarbete för överträdelse av sjölagen och av de till fängelse dömda hade 27 resp. 26 överträtt sjölagen, 5 resp. 3 förordningarna om försäljning av brännvin samt av vin och öl, 2 resp. 9 lagen om förbud för vissa utlänningar att här i riket vistas, 1 år 1915 tullstadgan samt 2 år 1916 förordningen om straff för olovlig varuutförsel. Till enbart konfiskation hade dömts 323 år 1915 och 46 år 1916 för överträdelse av skogsförfattningarna (förordningen angående avverkning av ungskog inom Västerbottens och Norrbottens län), tuilstadgan m. m. Under de båda redogörelseåren hade ingen ådömts dödsstraff. Av samtliga till straffarbete dömda hade 2 resp. 6 dömts till straffarbete på livstid och de övriga på viss tid. Hela antalet till straffarbete, fängelse, böter resp. disciplinstraff dömda framgår av tablån. Av de till annan bestraffning dömda hade, som förut framhållits, inalles 5 resp. 6 dömts till avsättning eller förlust av ämbete eller tjänst på viss tid och de övriga till konfiskation. Av tablån framgår samtliga sakfälldas procentuella fördelning på de särskilda straffen: till straffarbete hade dömts 2'7 resp. 3-0 %, till fängelse 2'1 resp. 2-4 %, till böter 93-8 resp. 92-4 %, till disciplinstraff 1-1 resp. 2-1 % och till annan bestraffning 0-3 resp. 0-1 %. I procenttalen hade i jämförelse med närmast föregående år inträtt någon höjning för dem, som dömts till straffarbete och disciplinstraff, under såväl år 1915 som år 1916 och för dem, som dömts till fängelse, under sistnämnda år, varemot svarade en sänkning för dem, som dömts till böter, beroende bl. a. på växlingarna i antalet för förbrytelse mot krigslag och för förseelser mot S. L. 11: 15 och 18: 15 sakfällda. En fördelning av de till straffarbete dömda efter strafftidens längd giver följande procenttal: En liknande fördelning av de till fängelse dömda giver följande procenttal: 1 1 Då i tab. 6 A kol. 38 och i tab. 6 B kol. 41 de för förbrytelse mot krigslag till fängelse dömda icke uppdelats efter strafftidens längd, ha dessa personer icke kunnat medtagas vid ovanstående procenttals beräknande.

37 Såvitt av uppgifterna till straffregistret framgår, hade straffskärpning ådömts vid straffarbete i 1 resp. 5 fall, vid fängelse i 3 resp. 3 fall och vid disciplinstraff år 1915 i 104 fall (år 1916 ådömdes sträng arrest med hårt nattläger i 90 fall). I det föregående har vid översikten över de ådömda straffen, för den händelse att i ett och samma mål en person ådömts straff av olika slag. personen i fråga likväl endast upptagits en gång, i allmänhet vid det straff, som ansetts vara det svåraste. Har en person dömts såväl till frihetsstraff (disciplinstraff) som till böter, har hänsyn ej tagits till bötesstraffet och har någon utom till avsättning eller suspension jämväl dömts till annat huvudstraff, har hänsyn endast tagits till det sistnämnda. På samma sätt har förfarits med uppgifterna om straffen i tab. 3 (dessutom lämnas där uppgift om dem, som dömts till förlust av medborgerligt förtroende eller erhållit villkorlig dom eller blivit insatta i uppfostringsanstalt). I tab. 4 samt 6 A och B hava däremot i regel samtliga såväl huvudstraff som bistraff medtagits. Beträffande frihetsstraffen (jämväl arrest) har, för den händelse att en person i ett och samma mål för flera brott dömts till flera särskilda straff, dessa först, om de varit av olika slag, enligt gällande regler reducerats till en straffart, och hava i varje fall de på föreskrivet sätt till ett straff sammanslagna straffen upptagits i tabellerna. I kol. 22 i tab. 4, kol. 36 i tab. 6 A och kol. 39 i tab. 6 B lämnas uppgifter om hela antalet personer, som dömts till böter, inberäknat dem, som tillika dömts till straffarbete, fängelse eller disciplinstraff. Inalles dömdes till böter år 1915 88,143 och år 1916 86,686 personer, av vilka 395 resp. 356 tillika ådömdes straff av nyssnämnt slag (jfr kol. 23 i tab. 4, kol. 37 i tab. 6 A och kol. 40 i tab. 6 B). Till avsättning från ämbete eller tjänst dömdes inalles år 1915 102 personer, men år 1916 endast 31 personer (därav för brott mot krigslag 72 resp. 4 personer) 1, av vilka 2 resp. 4 uteslutande dömdes till detta huvudstraff, de övriga tillika till annat dylikt straff. Till mistning av ämbete eller tjänst på viss tid dömdes år 1915 3 och år 1916 likaledes 3 personer, av vilka samtliga utom 1 sistnämnda år, uteslutande ådömdes detta straff (se tab. 4 kol. 54 55 jfrda med kol. 43; tab. 6 A kol. 59 60 jfrda med kol. 49 och tab. 6 B kol. 61 62 jfrda med kol. 52). Ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas ådömdes 17 resp. 22 personer. Till förlust av medborgerligt förtroende dömdes under de båda redogörelseåren 595 resp. 653 perso- 1 Den stora minskningen är 1916 i antalet till avsättning dömda personer beror på en minskning i antalet fall, då krigsmän jämlikt domstols ntslag blivit skilda från sin anställning vid krigsmakten. Enligt nya S. L. f. k. ( 29) åligger det nnmera vederbörande befälhavare att fatta beslut därom.

38 ner, utgörande 23-9 resp. 23-3 % av hela antalet till straffarbete dömda personer. De, som dömdes till dylik straffpåföljd, fördela sig efter strafftidens längd på följande sätt i procent: På grund av lagen om villkorlig straffdom den 22 juni 1906 (med senare ändringar) blevo för brott (utom mot krigslag) villkorligt dömda år 1915 734 personer, varav 622 män och 112 kvinnor, och år 1916 906 personer, varav 770 män och 136 kvinnor. Av dessa voro under 18 år år 1915 201 män och 23 kvinnor och år 1916 260 män och 41 kvinnor. Dessutom dömdes villkorligt år 1916 för brott mot 8 kap. S. L. för krigsmakten 57 män, varav 4 voro under 18 år. Av de för andra överträdelser fin mot sistnämnda lag villkorligt dömda hade 97 resp. 117 dömts enbart till bötesstraff och de övriga till frihetsstraff. De, som dömts till böter, utgjorde endast 0-1 % av alla dem, som enbart ådömts bötesstraff, medan däremot de, som dömts till frihetsstraff, utgjorde 32-4 resp. 370 % av alla till dylikt straff dömda personer, å vilka den villkorliga domen varit tillämplig (d. v. s. de personer, som dömts till högst 3 månaders straffarbete eller högst 6 månaders fängelse). På landsbygden dömdes villkorligt år 1915 269 personer, varav 240 män och 29 kvinnor och år 1916 358 personer, varav 316 män och 42 kvinnor, i städerna år 1915 465 personer, varav 382 män och 83 kvinnor och år 1916 548 personer, varav 454 män och 94 kvinnor. Av de för andra överträdelser än mot krigslag villkorligt dömda hade omkring 80 % begått tjuvnadsbrott. Bland dem hade dömts för stöld 475 resp. 651 och för snatteri 90 resp. 87. Enligt 14 kap. S.L. dömdes villkorligt 34 resp. 31 personer, varav 15 resp. 7 för ringare misshandel enligt 14:13. För bedrägeri (jämväl i konkurs) erhöllo 43 resp. 33 personer villkorlig dom, för förfalskning 34 resp. 33 och för brott mot offentlig myndighet 22 resp. 20 personer. Av de 15 resp. 13 personer, vilka dömts villkorligt för brott enligt andra lagar och författningar än strafflag och krigslag, hade nästan alla dömts för överträdelse av sjölagen. Enligt tab. 4 och 6 B har under de båda redogörelseåren i 50 resp. 91 fall beviljat anstånd med straffs verkställande förklarats förverkat till följd därav att den villkorligt dömde ånyo dömts för brott 1 ( 4 i lagen ang. villkorlig straffdom). Angående 58 manliga och 12 kvinnliga minderåriga brottslingar år 1915, 80 manliga och 15 kvinnliga minderåriga brottslingar år 1916 har förordnats, att de, i stället för att undergå ådömt straff, skulle insättas i allmän uppfostringsanstalt. Bland dessa dömdes på landsbygden 16 manliga och 5 1 Härtill komma 12 fall år 1915 (ej upptagna i tab. 6 A), dä den villkorligt dömde fått beviljat anstånd med straffs verkställande förklarat förverkat, emedan han senare dömts för brott mot krigslag.

kvinnliga resp. 25 manliga och 2 kvinnliga brottslingar samt i städerna 42 manliga och 7 kvinnliga resp. 55 manliga och 13 kvinnliga brottslingar. Såvitt av uppgifterna till straffregistret framgår, har i två fall under år 1916 sålunda meddelat förordnande förfallit av den anledning, att en i uppfostringsanstalt intagen minderårig brottsling, innan han från anstalten utskrivits. övertygats att hava begått annat brott. I 118 resp. 154 fall hade avräkning av det ådömda straffet skett på grund därav att häktning ägt rum. b) På landsbygden och i städerna samt inom olika län. Med ledning av de i tab. 3 för varje län meddelade uppgifterna om de ådömda straffen har i tab. F jämväl beräknats antalet sakfällda personer på 10 000 av den straffmyndiga medelfolkmängden, vilka dömts till straffarbete, annat urbota straff eller böter, med fördelning dels på varje län och i hela riket, dels ock på landsbygd och städer. I nedanstående tablå återgivas ifrågavarande relativa tal beträffande hela riket, dess landsbygd och städer, varjämte en del procenttal beräknats och siffrorna för närmast föregående år meddelas till jämförelse: 39

40 På landsbygden hade av hela relativa antalet sakfällda personer 94 à 95 % dömts till böter, men endast omkring 3 % till straffarbete; till annat urbota straff dömdes år 1915 omkring 3 % men år 1916 mindre än 2 %. I städerna hade till böter dömts närmare 97 % av hela antalet, men till straffarbete endast 2 à 3 % och till annat urbota straff mindre än 1 %. Procenttalen för de till böter dömda äro sålunda högre i städerna än på landet, varemot procenttalen för de till urbota straff dömda till följd härav äro lägre. Beträffande hela riket avvika procenttalen i tablån härovan något från de i tablån sid. 35 meddelade huvudsakligen av den anledning, att för brott mot krigslag sakfällda personer där medtagits, vilket ej är fallet härovan. Skillnaden mellan relativa antalet sakfällda på landsbygden och i städerna var i fråga om de till annat urbota straff (än straffarbete) dömda mindre än i fråga om de till straffarbete eller böter dömda och mindre år 1915 än år 1916. Av nedanstående tablå framgår, inom vilka län resp. deras landsbygd och städer det högsta och det lägsta relativa antalet sakfällda personer, vilka dömts till straffarbete, annat urbota straff eller böter återfunnos: Högsta och lägsta relativa antalet sakfällda personer förekom beträffande de till böter dömda nästan alltid inom samma län som beträffande hela antalet sakfällda, vilket däremot ej var fallet beträffande de till urbota straff dömda.

I tab. 1 4 ingå uppgifter om brott och förseelser (utom mot krigslag) samt tilltalade och. sakfällda personer m. m., om vilka slutligt utslag meddelats i första instans utom vid härads- och rådhusrätter, polisdomstolar 41 Tab. H. Brott och förseelser samt tilltalade och sakfällda personer m. m., om vilka slutligt utslag meddelats i första instans vid nedannämnda domstolar åren 1915 och 1916. 1 Brott och förseelser mot andra lagar än krigslag. 2 Av de sakfällda voro år 1916 2 kvinnor, de övriga män.

42 och poliskammare jämväl vid överrätterna omedelbart samt vid gränsetullrätter och krigsrätter. Likaså ingå i tab. 5 A och B samt 6 A och B uppgifter om brott och förseelser m. m. mot krigslag, om vilka slutligt utslag i första instans meddelats utom vid krigsrätter och krigshovrätten jämväl vid härads- och rådhusrätter. I vilken utsträckning detta är fallet, framgår av tab. H å föregående sida. Stockholm den 15 sept. 1921. Underdånigst LUDVIG WIDELL. EDV. AROSENIUS. Otto Grönlund.

TABELLER

44 Tab. 1. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer

sakfällts i första instans inom varje domsaga och stad åren 1915 och 1916. 45

58 Tab. 2. Brott och förseelser (utom mot krigslag), för vilka personer sakfällts

i första instans inom varje läns landsbygd och städer åren 1915 och 1916. 59

86 Tab. 3. För brott och förseelser (utom mot krigslag) i första instans tilltalade 1 Avsättning beträffande 1, mistning av ämbete eller tjänst beträffande 1. 2 Konfiskation beträffande 5 Avsättning beträffande 2, mistning av ämbete på visa tid beträffande 1. 6 Konfiskation beträffande 36.

87 och sakfällda personer inom varje läns landsbygd och städer åren 1915 och 1916. 322. 3 Avsättning beträffande 1, mistning av ämbete eller tjänst beträffande 1. 4 Konfiskation beträffande 1. ' Avsättning beträffande samtliga. 8 Konfiskation beträffande 10.

88 ] Avsättning beträffande 2, mistning av ämbete eller tjänst beträffande 2. 2 Konfiskation beträffande 323. bete eller tjänst beträffande 1. 6 Konfiskation beträffande 46.

3 Avsättning beträffande 1. 4 Konfiskation beträffande 9. 5 Avsättning beträffande 4; mistning av äm- 89

92 1 Mistning av ämbete eller tjänst beträffande 1.

108 1 Avsättning beträffande samtliga. 2 Konfiskation.

110 1 Avsättning. s Konfiskation beträffande 1.

126 1 Avsättning beträffande 1; mistning av ämbete eller tjänst pä viss tid beträffande 1.

130 1 Konfiskation beträffande 1.

132 1 Mistning av ämbete eller tjänst beträffande 1.

134 1 Konfiskation beträffande samtliga.

136 1 Avsättning beträffande 1. 2 Konfiskation beträffande 5.

138 Tab. 4 Brott och förseelser (utom mot krigslag) samt därför i första 1 Dömd för delaktighet i brott jämlikt Ii ka;>. 2 jfrd m. 3 kap. 4 S. L.

instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket åren 1915 och 1916. 139

144 1 Dömd enl. 14 kap. 22 jfrd m. 5 kap. 2 S. L. 2 >» 14» 5 >» 5» 9 o. 10 S. L.

146 1 Tilltalad för brott enl. 14 kap. 25 jfrd m. 3 kap. 5 S. L. 2 Tilltalade och dömda för delaktighet jfrd m. 3 kap. 9 S.L.

i brott jämlikt 14 kap. 26 jfrd m. 3 kap. 4 S.L. s Dömd för delaktighet i brott jämlikt 14 kap. 27 147

150 1 2 personer dömda för delaktighet i brott jämlikt 18 kap. 11 jfrd m. 3 kap. 4 S. L.

152 1 2 tilltalade dömda enligt 18 kap. 7 jfrd m. 5 kap. 2 S. L.

158 1 Dömd för brott jämlikt 25 kap. 16 jfrd m. 2 kap. 17 S. L. 2 2 dömda för brott jämlikt 25 kap.

11 jfrd m. 2 kap. 17 och 25 kap. 22. 159

160 1 Avsättning, jfr kol. 55

164 1 Suspension; jfr kol. 54. 5 Avsättning; jfr kol. 55. s Konfiskation. 4 Suspension beträffande 1;

jfr kol. 54; avsättning beträffande 1; jfr kol. 55. 165

168 1 Konfiskation.

170 Tab. 5 A. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten, 1 för 1 Även andra krigsförfattningar, tjänstgöringsreglementet för lotsyerket m. m. - Siffrorna för Karlskrona grenadjärregemente äro inräknade i denna kolumn. Jfr kol. 58.

vilka personer sakfällts i första instans, vid varje krigsrätt år 1915. 171

172 1 Siffrorna för Karlskrona grenadjärregemente äro inräknade i denna kolumn. Jfr kol. 4.

174 Tab. 5 B. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten, 1 för 1 Även andra krigsförfattningar, tjänstgöringsreglementet för lotsverket m. m.

vilka personer sakfällts i första instans, vid varje krigsrätt år 1916. 175

176 1 Inberäknat garnisonskrigsrätten i Karlskrona. a Inberäknat särskilda krigsrätten i Boden. 3 Inberäknat

fältkrigsrätten â Gottland. 177

178 Tab. 6 A. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten 1 samt därför Anmärk- Om en person i ett och samma mål sakfällts för brott såväl mot krigslag som mot annan lag, har. ovanstående tabell, även om brottet mot, krigslag medfört lindrigare straff än det eller de andra brotten (t. ex. 1 Även andra krigsförfattningar, tjänstgöringsreglementet för lotsverket m. m. 2 Därav 1 ställd under

första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket år 1915. 179 ning. om slutliga utslaget meddelats av krigsdomstol, personen i fråga jämte hela det ådömda straffet redovisats i mot S. L). framtiden. 3 Därav 2 ställda under framtiden.

180 1 Se kol. 59. - Disciplinstraff jämlikt 99 i tjänstgöringsreglementet f8r lotsverket.

182 Tab. 6 B. Brott och förseelser mot strafflagen för krigsmakten 1 samt Anmärk- Om en person i ett och samma mål sakfällts för brott säväl mot krigslag som mot annan lag, (t. exredovisats i ovanstående tabell, även om brottet mot krigslag medfört lindrigare straff än det eller de andra 1 Även andra krigsförfattningar, m. ni. 2 Lotsar dömda för förseelse mot tjänstgöringsreglementet för

därför i första instans tilltalade och sakfällda personer i hela riket år 1916. 183 ning. mot S. L.), har, om slutliga utslaget meddelats av krigsdomstol, personen i fråga jämte hela det ådömda straffet brotten. lotsverket av är 1881.

184 1 Se kol. 61. 2 Upptagna i någon av kol. 33 37, 41 50.

186 Tab. 7. I straffregistret upptagna för brott (utom mot krigslag) i första instans sak- ') Inberäknat 3: 9»S. L.

fällda personer fördelade efter kön ålder, civilstånd, yrken m. m. åren 1915 och 1916. 187

188 1 Be tre huvudgrupperna av yrkesutövare avse att motsvara, grupp I den högre klassen, grupp II medel-

189 klassen och grupp ILI kroppsarbetarnes klass. (Jfr. statistiken över riksdagsmannavalen). 2 Inberäknat 3: 9 S. L.