NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Kandidatuppsats 15 hp Författare: Ruzica Gajic & Isabelle Söder Handledare: Anders Forslund Vårterminen 2010 Arbetslöshetsförsäkringens finansiering Hur påverkas arbetslöshetskassornas medlemsantal av en förhöjd grad av avgiftsfinansiering?
Tack till: Anders Forslund (IFAU) för handledning och stöd under vårt uppsatsarbete. Vi vill även tacka Simon Bjurström, Kristian Persson och Björn Sund på IAF för värdefull hjälp med datainsamling. 2
Sammanfattning Sedan årsskiftet 2006/2007 har antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna minskat drastiskt. Under samma period har ett flertal reformer genomförts på arbetslöshetsförsäkringens område som bland annat resulterat i höjda medlemsavgifter för de flesta a-kassorna. Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida det över tid går att finna något samband mellan förändringar i medlemsantal och medlemsavgifter. För att undersöka detta måste man förutom avgifterna även ta hänsyn till andra variabler kopplade till arbetslöshetsförsäkringen. Dessa övriga variabler är grundbelopp, högsta dagpenning, ersättningsgrad och arbetslöshet. Vi formulerar en modell för sambandet mellan medlemsantal och dessa variabler och skattar denna genom metoden Generalized Method of Moments med hjälp av data från 2000-2009. Våra resultat visar i enlighet med teori och tidigare forskning på ett negativt samband mellan medlemsavgifter och antalet medlemmar i a-kassan. Detta samband visar sig vara starkt, särskilt på lång sikt. För att tydigare se hur avgiftsförändringar påverkar olika typer av individer i olika grad har vi även undersökt huruvida medlemsantalet i a-kassor kopplade till tjänstemanna- respektive arbetarförbund är olika känsliga för förändringar i avgiften. Våra resultat visar i kontrast till tidigare studier att a-kassorna kopplade till tjänstemannaförbunden (TCO och Saco) är mer känsliga för förändringar jämfört med arbetarförbunden (LO). Detta skapar anledning att tro att det finns andra faktorer än avgifter och de övriga variablerna som inkluderats i vår modell vilka påverkar anslutningsgraden och som kan förklara skillnaden mellan de olika grupperna. Nyckelord Arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetskassa, Generalized Method of Moments (GMM), medlemsavgift 3
Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1 Syfte... 5 1.2 Avgränsningar... 5 1.3 Disposition... 6 2. Bakgrund... 7 2.1 Arbetslöshetskassans utformning... 7 2.2 Arbetslöshetskassans finansiering... 7 2.3 Arbetslöshetskassorna och medlemsantal... 7 2.4 Ersättningens utformning... 9 2.5 Problematik förknippad med ersättningens utformning... 10 3. Tidigare forskning... 11 3.1 Förväntade samband... 12 4. Teori... 14 4.1 Modell för medlemskapsbeslutet... 14 5. Metodik... 16 5.1 Variabler... 16 5.2 Data... 17 5.3 Modell... 17 5.4 Estimering... 18 5.5 Kort och lång sikt... 18 6. Resultat... 19 6.1 Skattning för alla kassor gemensamt... 19 Kort sikt... 19 Lång sikt... 20 6.2 Skattning för kassor uppdelade efter centralorganisation... 20 7. Analys... 22 7.1 Alla kassor gemensamt... 22 7.2 Kassor uppdelade efter centralorganisation... 23 7.3 Jämförelse mellan skattningarna... 24 8. Avslutande diskussion... 25 Källförteckning... 27 Tryckta källor... 27 Elektroniska källor... 27 Appendix... 30 4
1. Inledning Arbetslöshetsförsäkringen har funnits i Sverige sedan 1885 och dess utformning har sedan dess varit en avgörande faktor för arbetslösas ekonomiska situation. Historiskt sett har medlemskapet i arbetslöshetskassan varit starkt kopplad till medlemskap i en fackförening. Fackföreningarna fyller i sin tur en viktig funktion vid förhandlingar kring kollektivavtal och deras legitimitet är avgörande för den svenska modellen. Av denna anledning är även anslutningsgraden till arbetslöshetskassorna viktig. Första januari 2007 höjdes medlemsavgifterna till arbetslöshetskassan drastiskt samtidigt som antalet medlemmar minskade kraftigt. Det är därför intressant att titta närmare på arbetslöshetskassorna och de faktorer som kan antas påverka anslutningsgraden och då särskilt medlemsavgifternas roll. Därmed kan man inför framtida reformer på arbetslöshetsförsäkringens område tydligare förutse vilka konsekvenser dessa får på medlemskapet. Genom att formulera en modell för medlemsantalet och estimera denna med hjälp av metoden Generalized Method of Moments utvecklad av Arellano och Bond (1991) skattar vi sambandet mellan medlemsantal och ett antal variabler som kan tänkas påverka detta. Dessa variabler är medlemsavgiften, ersättningsgrad, högsta dagpenning, grundbelopp och arbetslöshet i respektive a-kassa. Även om medlemsavgiften kan antas vara den variabel som främst påverkar anslutningsgraden måste hänsyn även tas till ersättningsnivåer och andra försäkringsvillkor då medlemsantalet inte endast kan antas bero av medlemsavgifterna. Med hjälp av data för tidsperioden 2000-2009 skattas en modell för alla kassor gemensamt. För att även undersöka huruvida olika typer av individer påverkas i varierande utsträckning av förändringar i avgifterna genomförs även skattningar där kassorna är uppdelade efter tjänstemanna- respektive arbetarfack i de fall denna koppling finns. De generella resultaten för alla arbetslöshetskassor visar på ett negativt samband mellan medlemsavgifter och medlemsutveckling. Resultatet visar på ett starkt samband, särskilt på lång sikt. Den andra skattningen visar att ökade avgifter i högre grad påverkar medlemsantalet negativt i a-kassor kopplade till tjänstemannafack jämfört med de a- kassor som samlar arbetare. 1.1 Syfte Syftet med uppsatsen är att visa hur antalet medlemmar i arbetslöshetskassan påverkas av faktorerna medlemsavgifter, arbetslöshet och ersättningens utformning i form av ersättningsgrad, grundbelopp och högsta dagpenning. Genom att undersöka detta samband för olika kassor grupperade efter koppling till tjänstemanna- respektive arbetarfack hoppas vi kunna urskilja huruvida konsekvenserna för medlemskapet skiljer sig åt för olika grupper. Detta med förhoppningen att inför framtida reformer på arbetslöshetsförsäkringens område tydligare kunna förutse vad dessa får för konsekvenser för medlemskapet. 1.2 Avgränsningar Uppsatsen begränsas till en analys av arbetslöshetsförsäkringen i Sverige under åren 2000 till och med 2009. Skattningarna har gjorts med hjälp av data för enskilt anslutna, icke-arbetslösa medlemmar i a-kassan. Enskilt medlemskap innebär att man är ansluten till a-kassan men inte till tillhörande fackförening. Anledningen till att vi endast behandlar icke-arbetslösa är att det är för denna grupp som avgiftshöjningen har varit störst. Uppsatsen kommer därmed inte att i 5
första hand fokusera på relationen mellan fackligt medlemskap och medlemskap i a-kassan, även om a-kassans funktionssätt med all sannolikhet kommer att få konsekvenser för den fackliga organisationsgraden. Vi har inte heller för avsikt att undersöka hur väl arbetslöshetskassans regler implementeras. Slutligen kan man anta att anslutningsgraden även påverkas av de övriga krav som ställs på t.ex. medlemmarnas arbetssökande, men fokus kommer att ligga på avgifter och de ersättningsnivåer som är förknippade med försäkringen. 1.3 Disposition Uppsatsen inleds med en bakgrundsdel där arbetslöshetskassans utformning och finansiering samt ersättningens utformning beskrivs. Därefter presenteras tidigare forskning och hur denna har behandlat förväntade samband mellan medlemskapet och våra variabler. I den efterföljande teoridelen presenteras en modell för nyttan av medlemskap i a- kassa/fackförening utvecklad av Holmlund och Lundborg (1999). Efter detta kommer ett metodikavsnitt där vi beskriver våra variabler, vår modell och den data som används. Här beskrivs också hur vi använder oss av metoden Generalized Method of Moments för att estimera vår modell. Efter metodiken följer resultat och analys samt avslutande diskussion. 6
2. Bakgrund 2.1 Arbetslöshetskassans utformning En arbetslöshetskassa (a-kassa) är i Sverige en ekonomisk förening vars främsta uppgift är att utreda och besluta om medlemmarnas rätt till arbetslöshetsersättning samt att betala ut arbetslöshetsersättning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring (ALF) (1997:238). A- kassornas arbete styrs av lagen om arbetslöshetskassor (LAK) (1997:239) och alla a-kassor följer samma regelverk. I Sverige finns det 32 arbetslöshetskassor med sammanlagt knappt 3,4 miljoner medlemmar 1 inklusive en fristående a-kassa (Alfa) som även icke-medlemmar under vissa villkor kan erhålla ersättning ifrån. I Appendix A redovisas alla a-kassor i Sverige per 31 december 2009 i tabell 1. I efterföljande tabell 2 redogörs vilka kassor som under tidsperioden 2000 till 2009 har bytt namn eller fusionerats samt vilket datum detta skedde. De svenska arbetslöshetskassorna samverkar genom Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO). Den svenska statliga förvaltningsmyndigheten Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) granskar a-kassorna och verkar för att arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingen tillämpar gällande lagar, förordningar och föreskrifter på ett rättssäkert sätt. IAF är den enda källan med kontinuerliga uppgifter om arbetslöshetsförsäkringen i Sverige sedan 2004. A-kassorna är specialiserade inom olika bransch- eller yrkesområden och de flesta är knutna till ett fackförbund eller en organisation. De flesta fackförbunden är i sin tur anslutna till en centralorganisation. Landsorganisationen i Sverige (LO) samlar fackföreningar inom bl.a. vård och omsorg, byggbranschen och hotell och restaurang, med andra ord typiska arbetarfack. TCO samlar fackföreningar inom tjänstesektorn och Sveriges Akademikers Centralorganisation (Saco) organiserar akademiker. TCO och Saco kommer fortsättningsvis att benämnas som tjänstemannaorganisationer. Då man är ansluten till a-kassan genom facket har man ett så kallat kollektivt medlemskap. Man har dock från 1 januari 2007 kunnat välja att endast vara medlem i arbetslöshetskassan utan att vara fackligt ansluten, vilket kallas enskilt medlemskap. 2.2 Arbetslöshetskassans finansiering Arbetslöshetsförsäkringen finansieras till viss del genom de enskilda a-kassornas medlemsavgifter. Avgifterna står sedan 1 januari 2007 för cirka 45-50 procent av den totala kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen. Medlemsavgifterna ska täcka de administrativa kostnaderna och de avgifter a-kassorna betalar för varje medlem till staten, den så kallade finansieringsavgiften. Resterande del av arbetslöshetsförsäkringen finansieras via skattemedel, bland annat genom arbetsgivaravgiften. I tabell 3 (Appendix B) redogörs det för respektive a-kassas avgifter samt för avgiftsutvecklingen under perioden 2000-2009. 2.3 Arbetslöshetskassorna och medlemsantal Nedan presenteras förändringarna i medlemsantalet mellan år 1999 och 2009. Den största 1 Totala antalet medlemmar i april 2010 (Arbetsförmedligen). 7
minskningen av antal medlemmar skedde efter årsskiftet 2006/2007 då det totala medlemsantalet minskade abrupt från knappt 3,8 miljoner medlemmar i december 2006 till drygt 3,4 miljoner medlemmar i december 2007. Därefter minskade medlemsantalet till drygt 3,3 miljoner under 2008. Detta illustreras i figur 1. Figur 2 visar förändringen i det totala medlemsantalet per kvartal mellan 2006 till 2009. Figur 1. Totalt antal medlemmar i alla arbetslöshetskassor för åren 1999-2009. 2 Figur 2. Procentuell förändring av totalt medlemsantal i arbetslöshetskassorna per kvartal från fjärde kvartalet 2006 till och med fjärde kvartalet 2009. 3 2 Figur 1 baseras på årsdata från Arbetsförmedlingen över medlemsantal i a-kassorna per 31 december respektive år (2010). 3 Figur 2 baseras på data över medlemsantal för arbetslöshetskassorna från IAF (2010). 8
2.4 Ersättningens utformning Arbetslöshetsersättningen består av två delar, ett grundbelopp och en inkomstrelaterad del. Oavsett om man är ansluten till en a-kassa eller inte är man alltid berättigad till ett grundbelopp förutsatt att man uppfyller vissa villkor. Icke-medlemmar kan ansöka om denna ersättning hos Alfa-kassan. Grundbeloppet uppgår till högst 320 kronor per ersättningsdag och motsvarar en arbetsinkomst på cirka 8800 kronor per månad. Utöver grundbeloppet kan man även få en inkomstrelaterad ersättning som beror av hur mycket man har tjänat innan man har blivit arbetslös. Alla arbetslöshetskassor betalar ut båda sorters ersättning. Ersättningsgraden bestämmer den inkomstrelaterade ersättningen som uppgår till 80 procent av den tidigare inkomsten. Månadsinkomster över 21 371 kronor försäkras dock inte, utan ersättningen uppgår maximalt till 680 kronor per ersättningsdag, inklusive grundbelopp. Detta belopp kallas för högsta dagpenning. Beloppet stiger alltså med inkomsten tills det når taket för den högsta dagpenningen för att därefter vara konstant för alla inkomstnivåer. För att vara berättigad till så kallad inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning måste man uppfylla grundvillkoret, medlemsvillkoret och arbetsvillkoret (IAF). Grundvillkoret innebär i huvudsak att man ska vara helt eller delvis arbetslös men arbetsför och aktivt söka arbete. För att medlemsvillkoret ska vara uppfyllt måste man ha varit ansluten till en arbetslöshetskassa under en sammanhängande tid av minst 12 månader. Arbetsvillkoret innebär att man under de tolv månaderna närmast innan man blev arbetslös ska ha förvärvsarbetat en viss mängd för att vara berättigad till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning. Under de senaste åren har ett flertal reformer genomförts på arbetslöshetskassans område. Från och med 1 januari 2007 ändrades ALF (1997:238) och LAK (1997:239) i enlighet med proposition 2006/07:15 En arbetslöshetsförsäkring för arbete. De förändrade lagarna fastslog bland annat att finansieringsavgiften för icke-arbetslösa medlemmar skulle höjas. Avgiftshöjningarna varierade mellan a-kassorna men uppgick i enlighet med propositionen till maximalt 300 kronor per månad. Reglerna för att berättigas arbetslöshetsersättning ändrades på flera områden. Arbetsvillkoret skärptes, ersättningsnivån blev beroende av hur många ersättningsdagar individen hade fått och ersättningsdagarna samordnades med dagar med aktivitetsstöd. Dessutom avskaffades det så kallade studerandevillkoret och man kunde därmed inte längre kvalificera sig för arbetslöshetsersättning genom studier. I rapporten Historik över arbetslöshetsförsäkringen 1885-2008 (2009, s. 17, 19) sammanställd av SO redogörs i korthet de förändringar på arbetslöshetsförsäkringen område som trädde i kraft med början i januari 2007. Medlemsavgiften hade dittills bestått av en grundavgift samt en finansieringsavgift. Dessa betalades av alla anslutna till a-kassan d.v.s. både av de som är helt arbetslösa och de som förvärvsarbetar. En regeländring infördes som i praktiken innebar en förhöjd finansieringsavgift som skulle betalas av medlemmar som inte klassas som helt arbetslösa. Medlemsavgiften kom då att bestå av tre delar: grundavgiften, finansieringsavgiften och den förhöjda finansieringsavgiften. Den 2 juli 2008 ersattes den förhöjda finansieringsavgiften av en arbetslöshetsavgift. Medlemsavgiften kom därmed att bestå av grundavgiften, finansieringsavgiften och 9
arbetslöshetsavgiften. Samtidigt ändrades även definitionen av vilka som skulle betraktas som arbetslösa. Den nya definitionen innebar att fler personer klassades som arbetslösa 4. Då arbetslöshetsavgiften i fortsättningen endast skulle finansieras av icke-arbetslösa medlemmar innebar detta att arbetslöshetsavgiften skulle bekostas av färre personer än tidigare. Syftet var en tydligare koppling mellan avgifterna och arbetslösheten i kassan, något som skulle bidra till skärpt kontroll av felaktiga utbetalningar. I de fall a-kassan var kopplad till en fackförening skulle detta också ge incitament för dessa att verka för en lägre arbetslöshet. (Nordström m.fl. 2007:10, s. 9) 2.5 Problematik förknippad med ersättningens utformning Tillhandahållandet av försäkringar, inte minst arbetslöshetsförsäkringen, är förknippad med ett antal problem som måste tas hänsyn till vid utformningen av systemet. Nedan följer en kort redogörelse av problematiken kring arbetslöshetsförsäkringen, dels utifrån gängse nationalekonomisk teori men också utifrån tidigare empirisk forskning. Marknaden för arbetslöshetsförsäkring kan liksom andra försäkringsmarknader drabbas av problematiken med adverse selection och moral hazard. Individer som har högre sannolikhet att bli arbetslösa kommer att efterfråga en arbetslöshetsförsäkring i högre grad än individer som har en lägre sannolikhet att bli arbetslösa. När individer utnyttjar denna dolda kunskap om egna brister för att maximera den egna nyttan - i det här fallet en högre arbetslöshetsrisk - skapas problematiken med adverse selection. När alltfler högriskindivider försäkrar sig måste försäkringsbolaget ta ut högre premier och lågriskindividerna finner det inte längre lönsamt att teckna en försäkring och lämnar därmed marknaden. (Morgan m.fl. 2006, s. 624) Vetskapen om att man har en försäkring att falla tillbaka på i händelse av arbetslöshet kan påverka ens beteende på arbetsplatsen. Detta dolda beteende, moral hazard, innebär att en individ i vetskap om egna brister som den själv kan påverka väljer att handla på ett sätt som maximerar den egna nyttan även om detta beteende leder till ett negativt utfall, i detta fall arbetslöshet. (s. 636) I en promemoria från Näringsdepartementet (2005, s. 12-13) tar man upp tre faktorer som kan tänkas påverka individers arbetslöshetsrisk och sannolikhet att förbli arbetslösa. För det första beror risken av icke-observerbara individspecifika egenskaper. Vidare påverkas individens arbetslöshetsrisk av observerbara individkarakteristika samt den allmänna nationella och internationella ekonomiska situationen. Dessa är dock möjliga att hantera genom varierande försäkringspremier d.v.s. genom att ta hänsyn till konjunkturläget samt genom att ta ut högre avgifter för individer med hög observerbar arbetslöshetsrisk och vice versa. Gayer & Rosen (2008, s. 292-294) skriver att en obligatorisk försäkring skulle lösa problemet med adverse selection, då ingen har möjlighet att lämna marknaden. Problemet med moral hazard kan dock inte elimineras med hjälp av obligatorium utan kommer att komplicera utformningen av arbetslöshetsförsäkringen. 4 Innan 1 juli 2008 var en arbetslös person definierad som en person som under den kalendermånad som avgiften avsåg, erhållit arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd och inte förvärvsarbetat. Efter 1 juli kom även medlemmar som fått sjukpenning, rehabiliteringspenning, aktivitetsersättning eller tidsbegränsad sjukersättning och som under kalendermånaden saknat anställning eller varit arbetslösa företagare att inbegripas i benämningen som arbetslösa. 10
3. Tidigare forskning Här redovisas huvuddragen i den empiriska forskning som bedrivits på arbetslöshetsförsäkringens område under det senaste decenniet. Det har inte gjorts särskilt många studier av medlemsavgifternas inverkan på medlemsantalet i arbetslöshetskassorna. Det specifika ämnet är tämligen outforskat, men nedan redovisas kortfattat fem relevanta studier. I vår sammanställning har vi valt att fokusera på undersökningar för Sverige. Först beskrivs respektive studie kortfattat och sedan presenteras de förväntade samband mellan medlemsantalet och våra variabler som respektive studie visar på. Almén och Jansson (2005) undersöker i sin promemoria från Näringsdepartementet arbetslöshetsförsäkringens finansiering och diskuterar då i synnerhet konsekvenser av en ökad avgiftsfinansiering. I sin undersökning beskriver författarna fyra faktorer utifrån vilka individen utgår från inför beslutet att försäkra sig: Hur stor risk individen har att bli arbetslös, hur lång tid individen förväntar sig vara arbetslös, hur stor del av inkomsten som täcks vid arbetslöshet samt hur riskvillig individen är. Det avgörande för individens anslutning till en a- kassa är således om individen finner försäkringspremien, i det här fallet medlemsavgiften, vara rimlig i förhållande till den egna arbetslöshetsrisken. Författarna konstaterar även att denna risk varierar kraftigt mellan individer. De behandlar hur detta samband varierar med inkomsten och vad detta samband får för fördelningskonsekvenser. Författarna utför en regressionsanalys med hjälp av individdata. Resultatet tyder på att en förhöjd medlemsavgift med all sannolikhet kommer att medföra att anslutningsgraden minskar. De påvisar dessutom ett positivt samband mellan medlemsutveckling och individens arbetslöshetsrisk. Nordström m.fl. (2007:10 & 2007:23) undersöker i två rapporter för IAF effekten av den förhöjda finansieringsavgiften från 1 januari 2007 i enlighet med proposition 2006/07. I rapporten 2007:10 sätter författarna den stora medlemsminskningen runt årsskiftet 2006/2007 i relation till den relativt konstanta medlemsutvecklingen åren före. De menar därför att den stora medlemsminskningen med stor sannolikhet kan tillskrivas de förändringar som skedde vid årsskiftet där införandet av den förhöjda finansieringsavgiften var en del. Alla kassor har höjt sina avgifter i olika grad men Nordström m.fl. kan inte finna ett tydligt samband mellan den procentuella variationen i medlemsminskningen i de olika a-kassorna och respektive kassas medlemsavgift och arbetslöshet. I rapporten 2007:23 utreder de bland annat reformens effekter på antalet anslutna till a-kassan för perioden september 2006 till september 2007. De finner att det totala medlemsantalet har minskat från 3,8 miljoner i september 2006 till 3,44 miljoner i september 2007, vilket motsvarar en sänkning av ungefär 10 procent. Minskningen varierar mellan kassorna och ligger mellan 4 och 33 procent. För en kassa, Hamnarbetarnas, har dock medlemsantalet ökat med en procent. Då varje kassa har en unik sammansättning av medlemmar kan varje enskild kassas medlemsutveckling påverkas olika och avvika från den generella tendensen. Nordström m.fl. visar vidare att antal inträden har varit lägre än tidigare år och antal utträden väsentligt högre. Sociologen Anders Kjellberg (2009) behandlar i sin artikel det fackliga medlemsraset i Sverige under 2007 och 2008. I samband med detta visar han på hur a-kassans förändrade 11
medlemsavgifter påverkar medlemskapet i facket. Förutom att de höjda avgifterna direkt anses vara orsaken till medlemsminskningarna menar Kjellberg att de har lett till en social polarisering där typiska arbetarfack betalar mer än tjänstemannafack. LO-förbundets fackavgift är i stort sett alltid högre än avgifterna hos TCO- och Saco-förbunden. Han hävdar också att polariseringen tenderar att bli självförstärkande genom att kassor med höga avgifter tappar medlemmar och genom att ökad arbetslöshet minskar intäkterna, då arbetslöshetsavgifterna endast betalas av dem som har arbete. 3.1 Förväntade samband Här presenteras mer ingående de slutsatser gällande samband mellan medlemsantal och våra utvalda variabler som har presenterats i den tidigare forskningen. De olika studierna visar entydigt på att höjda medlemsavgifter över lag bör minska antalet medlemmar i a-kassan. Almén och Jansson (2005, s. 9) försöker i sin rapport lägga en försäkringsmässig grund till tänkbara effekter av en ökad medlemsavgift i den svenska modellen för arbetslöshetsförsäkringen där medlemskap är frivilligt. Detta innebär att det krävs en hög anslutningsgrad för att det frivilliga systemet ska kunna vara legitimt. I linje med nationalekonomisk teori innebär en höjd avgift i ett frivilligt försäkringssystem att fler individer kommer avstå från köp, allt annat lika. För en lågavlönad individ kan priset på arbetslöshetsförsäkringen bli för högt och för en högavlönad individ kan försäkringen förefalla som en bortkastad investering. Detta då det finns ett tak på vad man kan erhålla som ersättning om man blir arbetslös. Almén och Jansson (s. 9) pekar därmed på att det förväntas råda ett negativt samband mellan medlemsantal och medlemsavgifter. Med hänvisning till en annan analys skriver Almén och Jansson (s. 7) att man kunde se ett negativt samband mellan avgiftsnivå och medlemsanslutning i och med den kraftiga avgiftshöjningen under 1990-talet. Vid en avgiftshöjning på 800 kr per år antogs medlemsantalet minska med 5 %. Kjellberg hävdar att avgiftshöjningarna vid 2007 års början ledde till ett stort medlemsras både i a-kassorna och i fackföreningarna. (s. 18) Vidare menar han att de höga a- kasseavgifterna i LO-förbunden har drivit upp den fackliga avgiften. Detta har lett till att många inte längre anser sig har råd att betala eller inte finner nyttan av medlemskapet proportionerligt till kostnaden. I våra skattningar kan medlemskap i LO-kassorna därmed förväntas påverkas av avgiftsförändringar i högre grad än de andra förbunden. Kjellberg skriver vidare att LO-förbunden med högst avgifter förlorade fler medlemmar än LOförbunden i snitt. Han påpekar också att medlemmarna i tjänstemannaförbunden TCO och Saco generellt sett har en högre lönenivå. (s. 22) Detta bör rimligen leda till att dessa medlemmar är mindre känsliga för avgiftshöjningar, allt annat lika. LO själva påpekar också det faktum att låginkomsttagare riskerar att lämna kassan till följd av avgiftshöjningar (LO, s. 2). LO som hade högst genomsnittlig avgiftshöjning under 2008 förlorade dubbelt så stor andel av medlemmarna som TCO-förbunden medan Saco ökade lika mycket som TCO minskade (s. 21). Kjellberg behandlar i sin artikel främst kollektivt anslutna medlemmar, men som tabell 4 (Appendix C) visar gäller samma utveckling för de enskilt anslutna. Medlemsavgifterna för de enskilt anslutna i a-kassorna som tillhör LO-förbunden har det högsta snittet för hela perioden jämfört med de andra centralorganisationerna. Därefter 12
kommer TCO följt av Saco. De självständiga kassorna har ett snitt i nivå med LO:s. Almén och Jansson (2005, s. 7) skriver med utgångspunkt från gängse försäkringsteori om hur grundbeloppets storlek kan tänkas påverka medlemskapet. Alla medborgare som uppfyller grundvillkoret och arbetsvillkoret är berättigade till grundbeloppet, oavsett om man är ansluten till en a-kassa eller inte. Detta innebär att inkomster under detta belopp inte behöver försäkras eftersom grundbeloppet ändå täcker bortfallet. Då grundbeloppet är lika för alla oavsett inkomst är en direkt slutsats av Almén och Jansson att ett högre grundbelopp kommer att utesluta lågavlönade individer från den inkomstrelaterade arbetslöshetsersättningen och därmed ha en betydelse för medlemsantalet i sin helhet. Förändringen i medlemsantal för a- kassorna kan därmed förväntas vara negativt relaterad till grundbeloppet, åtminstone för gruppen låginkomsttagare. Sambandet mellan grundbelopp och medlemsantal är därmed inte entydigt eftersom olika grupper kan förväntas reagera olika på en förändring. Almén och Jansson (2005, s. 7) skriver att förändringen i medlemsantal för a-kassorna kan förväntas vara positivt relaterad till högsta dagpenning. Eftersom endast inkomster under gränsen för högsta dagpenningen försäkras, bör detta innebära att ett höjt tak medför en högre anslutningsgrad (s. 36). Författarna gör vidare en konsekvensanalys av en höjd nivå av högsta dagpenning på medlemsantalet baserat på deras egna beräkningar (s. 57). När avgifterna höjs kan förbättrade försäkringsvillkor i form av förhöjd dagpenning motverka en utveckling där höginkomsttagare ansluter sig i lägre omfattning. Ett högre tak för dagpenningen borde således leda till en högre anslutningsgrad, allt annat lika. Ersättningsgraden refererar till hur många procent av den tidigare inkomsten som den inkomstrelaterade ersättningen täcker. Generellt sett bör en hög ersättningsgrad innebära en högre anslutningsgrad, då nyttan av medlemskapet blir större. Ersättningen vid arbetslöshet begränsas dock av högsta dagpenningen, vilken måste tas hänsyn till när man tittar på ersättningsgraden. Almén och Jansson (2005, s. 33) skriver att en lägre högsta dagpenning innebär att inkomstnivån får större betydelse. Medlemskapet för individer som tjänar mindre än den övre gränsen kan förväntas ha ett negativt samband med ersättningsgraden. En högre ersättningsgrad innebär dock, givet att högsta dagpenningen hålls konstant, att en större andel av inkomsten täcks av försäkringen, vilket borde resultera i ett positivt samband mellan ersättningsgrad och medlemsantal. Almén och Jansson (2005, s. 37) skriver att antalet medlemmar i a-kassorna kan förväntas vara positivt relaterad till arbetslöshetsnivån. En hög arbetslöshet betyder en högre arbetslöshetsrisk och därmed ett större behov av försäkring. Då a-kassorna i Sverige i huvudsak är uppdelade efter branscher eller yrkesgrenar är det rimligt att anta att arbetslöshetsrisken kommer att variera mellan olika kassor. För en individ med hög arbetslöshetsrisk kan priset på arbetslöshetsförsäkringen ses som en bra investering, medan försäkringen kan förefalla som en bortkastad investering för en individ med låg arbetslöshetsrisk. 13
4. Teori 4.1 Modell för medlemskapsbeslutet Holmlund och Lundborg (1999) presenterar i sin artikel en teoretisk modell för hur en individ tar beslutet att ansluta sig till en fackförening och/eller a-kassa. Holmlund och Lundborgs teori bygger på en analys av det så kallade Gentsystemet, ett system där arbetslöshetsförsäkringen tillhandahålls av fackföreningar och där försäkringen är frivillig. Denna typ av struktur existerar framförallt i de fyra nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark och Finland där den fackliga anslutningsgraden är hög. Författarna utgår från en modell för medlemskap i både fackförening och a-kassa och en modell för nyttan utan medlemskap i någon av dessa. Slutligen formuleras en modell för nyttan av enskilt medlemskap, d.v.s. medlemskap i a-kassan men inte i tillhörande fackförening. Den förväntade nyttan av att vara medlem i en fackförening och tillhörande a-kassa ( ) ges av (ekvation 1) där är sannolikheten att vara sysselsatt, är lönen, är avgiften till a-kassan, är medlemsavgiften till fackföreningen, är ersättningen vid arbetslöshet givet fackligt medlemskap och är värderingen av de extra tjänster ett fackligt medlemskap medför. betecknar nyttan. (Holmlund & Lundborg, 1999, s. 401) Den förväntade nyttan utan medlemskap i en fackförening och tillhörande a-kassa ( av ) ges (ekvation 2) och beror av lönen (som antas vara lika för medlemmar och icke-medlemmar) och ersättningen vid arbetslöshet utan fackligt medlemskap. Arbetslöshetsersättningen för icke-medlemmar är mindre än den för medlemmar, d.v.s.. (Holmlund & Lundborg, 1999, s. 402). Variabeln motsvarar i praktiken grundbeloppet, förutsatt att individen uppfyller villkoren för denna ersättning. Ekvation 2 visar på att ett högre grundbelopp ökar nyttan av icke-medlemskap. Som redan nämnts har medlemskapet i a-kassan historiskt sett haft en tydlig koppling till medlemskapet i en fackförening. I och med att a-kassorna från och med 1 januari 2007 enligt lag blev tvungna att erbjuda möjligheten att ansluta sig enskilt, kan inte medlemskap i a- kassan längre likställas med medlemskap i facket. Holmlund och Lundborg (1999, s. 402) presenterar en tredje modell, där nyttan förknippad med de fackliga tjänsterna är utelämnad. 14
Den förväntade nyttan av medlemskap i endast a-kassa ges av (ekvation 3) där avgiften till a-kassan för enskilt medlemskap är högre än avgiften för arbetslöshetsförsäkringen vid kollektivt medlemskap d.v.s:. Detta är rimligt då enskilt medlemskap är mer kostsamt att administrera, vilket motiverar högre premier för enskilt anslutna medlemmar. Om är tillräckligt hög kommer det att medföra att individer inte väljer att ansluta sig enskilt till en a-kassa utan istället väljer att antingen ansluta sig till a- kassan kollektivt eller väljer bort både a-kassa och fackligt medlemskap. (Holmlund & Lundborg, 1999, s. 402-403). Individen beslutar om medlemskap utifrån villkoret. Det är denna modell (ekvation 3) som kommer vara utgångspunkten i vår analys av medlemsutvecklingen i arbetslöshetskassorna. Ekvation 3 indikerar att individens nytta av medlemskapet kommer ha ett negativt samband med avgiften till a-kassan. Modellen visar också att en hög ersättning vid arbetslöshet kommer att öka nyttan av medlemskapet. Nyttan kommer även att ha ett positivt samband med lönen. Sannolikheten för att ha ett arbete respektive vara arbetslös kommer också att påverka nyttan av medlemskapet. Detta går hand i hand med försäkringsteori där viljan att försäkra sig kommer att bero av individens risk, i detta fall risken att bli arbetslös. 15
5. Metodik För att skatta sambandet mellan antalet medlemmar i a-kassorna och variablerna medlemsavgift, grundbelopp, högsta dagpenning, ersättningsgrad och arbetslöshet formuleras två modeller. Den första beskriver sambandet mellan medlemsantal och de olika variablerna för alla kassor gemensamt. Den andra modellen inkluderar även skattningar för kassorna då dessa är uppdelade efter den centralorganisation respektive kassas tillhörande fackförbund ingår i. De kassor som inte tillhör något fackförbund eller vars fackförbund inte ingår i en centralorganisation placeras i en grupp för självständiga kassor. Efter att modellerna har presenterats beskrivs hur estimeringen genomförs för kort och lång sikt. 5.1 Variabler Nedan redovisas och definieras de variabler som ingår i de modeller som formuleras i kommande avsnitt. Medlemsantalet är den beroende variabeln och betecknar antalet medlemmar i respektive kassa. På kort sikt kan variabeln medlemsantal antas vara trögrörlig, d.v.s. antalet medlemmar vid en viss tidpunkt kan antas bero av antalet medlemmar föregående tidsperiod. Därför inkluderas även en laggad variabel för medlemskapet bland de förklarande variablerna. Nickell (1981) visade att det kommer att uppstå ett bias i en modell skattad med minstakvadratmetoden då man har en laggad variabel, något som måste tas hänsyn till i val av estimeringsmetod. Ersättningsgraden är gemensam för alla a-kassor och mäter andelen av den tidigare lönen som betalas ut i ersättning vid arbetslöshet. I detta fall är denna konstant och antar värdet 80 %. I och med lagförändringen vid årsskiftet 2006/2007 kom ersättningsgraden att sjunka från 80 % till 70 % för ersättningsdagarna 201-300. Vi gör dock antagandet att det relevanta för medlemskapsbeslutet är den högsta ersättningsgraden. Medlemsavgifterna varierar mellan kassorna och är olika för icke-arbetslösa och arbetslösa respektive enskilt och kollektivt anslutna medlemmar. Vi har utgått från data för ickearbetslösa enskilt anslutna medlemmar. Variabeln mäts i kronor. Grundbeloppet är det belopp man är garanterad vid arbetslöshet oavsett om man är medlem i en a-kassa eller inte, förutsatt att man uppfyller vissa villkor. Denna variabel är gemensam för alla a-kassor och mäts i kronor. Högsta dagpenning är det högsta belopp man har rätt att erhålla vid inkomstrelaterad ersättning. Denna variabel är gemensam för alla a-kassor och mäts i kronor. Arbetslöshet definieras som andelen ersättningstagare av det totala antalet medlemmar per kassa. Ersättningstagare har beräknats på kassakortsveckor 5. Eftersom ansökan om ersättning kan göras med kassakort upp till nio månader efter tidpunkten för arbetslöshet kan denna 5 Kassakortsveckor är de veckor som arbetslösa i efterhand har ansökt arbetslöshetsersättning för. 16
variabel antas vara något laggad. Det andra problemet med denna variabel är att den riskerar att överskatta arbetslöshetsrisken då högriskindivider tenderar att försäkra sig i högre grad än individer med en låg arbetslöshetsrisk. Det optimala hade varit ett mått på arbetslöshetsrisken i branschen men detta är inte möjligt att mäta i praktiken då en arbetslös person inte kan kopplas till en specifik bransch. 5.2 Data Uppgifter om antal medlemmar, grundbelopp och högsta dagpenning har hämtats från IAF. Respektive a-kassa rapporterar in statistik över medlemsantal till IAF. Uppgifter om arbetslöshet per a-kassa har tagits från Arbetsförmedlingens statistikenhet. Under tidsperioden 2000-2009 har arbetslöshetskassor bytt namn och/eller fusionerats. Tabell 2 (Appendix A) redogör för vilka kassor som har genomgått dessa förändringar, vid vilken tidpunkt detta har skett samt hur vi har valt att hantera detta problem. I två rapporter Arbetslöshetskassorna och systematisk internkontroll (2009:15) av Capelle m.fl. och Granskning av informationssäkerheten i arbetslöshetskassornas medlemssystem (2010:4) av Jansson och Widén granskar IAF a-kassornas internkontroll. Dessa två undersökningar tyder på att det med stor sannolikhet gjorts felaktiga utbetalningar då majoriteten av arbetslöshetskassorna har en låg eller mycket låg systematisk internkontroll. Det är därför troligt att fler än de som varit berättigade ersättning fått den beviljad. Detta är förmodligen ett undantag snarare än en regel, men faktumet att det förekommer brister i kassornas internkontroll kan innebära att siffrorna för antal ersättningstagare inte speglar antalet berättigade individer korrekt. 5.3 Modell Vi formulerar en modell för sambandet mellan medlemsantalet och variablerna för alla a- kassor. Antalet medlemmar i a-kassan ges av (ekvation 4) där är det kassaspecifika interceptet, är medlemsantalet tidsperioden innan, är ersättningsgraden, är högsta dagpenningen, är arbetslösheten, är grundbeloppet, är medlemsavgiften och är feltermen. betecknar kassa och betecknar tidpunkt. Vi formulerar dessutom en modell för sambandet mellan medlemsantalet och de olika variablerna då a-kassorna grupperade efter centralorganisation (tabell 5, Appendix D). 17
Medlemsantalet i denna modell ges av (ekvation 5) där är en dummyvariabel som antar värdet ett för gruppen kassor som tillhör LOförbunden, är en dummyvariabel som antar värdet ett för gruppen kassor som tillhör Saco-förbunden och är en dummyvariabel som antar värdet ett för gruppen kassor som tillhör TCO-förbunden. Som referens används gruppen självständiga kassor. 5.4 Estimering Den data som används är strukturerad i paneldataform där det för varje a-kassa finns värden för de olika variablerna kvartalsvis för tidsperioden 2000-2009. För att komma runt de problem Nickell (1981) påvisade måste vi använda en paneldatametod som tar hänsyn till fixa effekter när vi ska skatta vår modell. De fixa effekterna är egenskaper som varierar mellan kassorna, men inte över tid. Vid en skattning illustreras detta av att de enskilda kassorna får olika intercept. Som tidigare nämnts kommer estimering med hjälp av minstakvadratmetoden att medföra problem med bias. Feltermen kommer på grund av dessa fixa effekter att vara korrelerad över tid, vilket strider mot ett av grundantagandena för minstakvadratmetoden (Allison, 2009). Den metod vi istället valt att använda utgår från en dynamisk paneldatamodell utvecklad av Arellano och Bond (1991) som kallas Generalized Method of Moments (GMM). Modellen är väletablerad och finns att tillgå i de flesta statistiska programvaror. Vi har använt oss av EViews när vi har gjort våra skattningar. Modellen lämpar sig för data som sträcker sig över en relativt kort tidsperiod och med flertalet paneler, i detta fall a-kassor. 5.5 Kort och lång sikt Resultatet för skattningarna visar samband på kort sikt då variabeln för medlemsantalet antas vara trögrörlig. För att utvärdera förändringar på lång sikt antas en situation där alla variabler är oförändrade, d.v.s. en jämvikt. De långsiktiga resultaten har uppnåtts genom följande tranformation där den förväntade ökningen över alla framtida tidsperioder ges av där är parametern för respektive variabel och är parametern framför den laggade variabeln. (Newbold, 2007, s. 553-554) 18
6. Resultat I detta avsnitt presenteras samtliga empiriska resultat från undersökningen. Först redovisas resultatet av GMM-skattningen för sambandet mellan medlemsantalet och våra variabler för alla kassor gemensamt på både kort och lång sikt. Därefter redovisas resultatet av GMMskattningen för det kortsiktiga sambandet mellan medlemsantalet och våra variabler då kassorna är uppdelade efter centralorganisationstillhörighet. Båda modellerna är skattade med hjälp av data från år 2000-2009. 6.1 Skattning för alla kassor gemensamt Kort sikt Tabell 6 visar de skattade värdena för regressionskoefficienterna i paneldatamodellen för alla a-kassor gemensamt. I Appendix E återfinns hela modellspecifikationen från EViews. Tabell 6. Resultat för skattning med GMM av paneldatamodell med fixa effekter för alla a-kassor. Variabel Koefficient Standardfel t-statistika Sannolikhet Medlemmar (t-1) 0.925745 9.02E-07 1026049. 0.0000 Avgift -20.46163 0.043653-468.7357 0.0000 Grundbelopp -0.126128 0.033510-3.763888 0.0002 Högsta dagpenning -3.317299 0.007800-425.2761 0.0000 Arbetslöshet -1.458230 0.010846-134.4477 0.0000 Koefficienterna i tabell 6 visar den genomsnittliga förändringen i medlemsantal på kort sikt då den förklarande variabeln ökar med en enhet. Alla resultat är signifikanta på enprocentsnivån. Parametern för medlemsantalet föregående tidsperiod (Medlemmar(t-1)) antar värdet 0.93. En ökning av medlemsantalet med en person i den föregående tidsperioden leder till en förväntad ökning med 0,93 medlemmar i nuvarande tidsperiod, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för medlemsavgifterna antar värdet -20.46. Detta innebär att om avgifterna ökar med en krona förväntas antalet medlemmar i genomsnitt minska med 20,46 personer, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för grundbeloppet antar värdet -0.13. Detta innebär att en ökning av grundbeloppet med en krona förväntas leda till en minskning med 0,13 medlemmar, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för högsta dagpenning antar värdet -3.32. Om den högsta dagpenningen ökar med en krona kan antalet medlemmar förväntas minska med 3,32 personer, givet att alla andra variabler hålls konstanta. 19
Parametern för arbetslöshet antar värdet -1.46. Resultatet antyder att om arbetslösheten ökar med en procentenhet förväntas antalet medlemmar att minska med 1,46 personer givet att alla andra variabler hålls konstanta. Vad gäller variabeln ersättningsgraden kan vi efter datainsamling konstatera att den högsta ersättningsgraden varit densamma under tidsperioden, vilket gör variabeln till en konstant som inte tillför någonting till modellen. Denna inkluderades därmed inte i skattningarna. Lång sikt Tabell 7 visar att de långsiktiga effekterna är drygt 13 gånger större än effekterna på kort sikt. Parametervärdet för medlemsavgiften antar på lång sikt värdet -275,56. Detta innebär att en avgiftsökning på en krona förväntas leda till att antalet medlemmar på lång sikt minskar med 275,56 personer, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Tabell 7. Resultat för lång respektive kort sikt för skattningar med alla a-kassor gemensamt. Variabel Koefficient Lång sikt Kort sikt Avgift -275,55895-20,46163 Grundbelopp -1,69858-0,126128 Högsta dagpenning -44,67442-3,317299 Arbetslöshet -19,63814-1,458230 6.2 Skattning för kassor uppdelade efter centralorganisation För att tydligare kunna urskilja avgifternas effekt på medlemsantalet har ytterligare en skattning genomförts där a-kassorna är uppdelade efter den centralorganisation respektive kassas tillhörande fackförbund ingår i. Tabell 8 visar de skattade värdena för regressionskoefficienterna. I Appendix F återfinns hela modellspecifikationen från EViews. Tabell 8. Resultat för skattning med GMM av paneldatamodell med fixa effekter för a-kassor inledande efter centralorganisation. I tabell 5 i Appendix D redovisas hur a-kassorna har grupperats. Variabel Koefficient Standardfel t-statistika Sannolikhet Medlemmar (t-1) 0.926043 1.46E-05 63495.24 0.0000 Grundbelopp 1.487738 0.035143 42.33422 0.0000 Högsta dagpenning 0.297746 0.020699 14.38446 0.0000 Arbetslöshet -30.46743 0.219783-138.6249 0.0000 Avgift -3.391551 0.881829-3.846041 0.0001 LO*Avgift -17.24842 0.793979-21.72403 0.0000 TCO*Avgift -23.57258 0.909784-25.91008 0.0000 SACO*Avgift -77.55239 1.098986-70.56720 0.0000 20
Koefficienterna i tabell 8 visar den genomsnittliga förändringen i medlemsantal på kort sikt då den förklarande variabeln ökar med en enhet. Alla resultat är signifikanta på enprocentsnivån. Parametern för medlemsantalet föregående tidsperiod (Medlemmar(t-1)) antar värdet 0.93. En ökning av medlemsantalet i den föregående tidsperioden leder till en förväntad ökning med 0,93 medlemmar i nuvarande tidsperiod, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för grundbeloppet antar värdet 1.49. Detta innebär att en ökning av grundbeloppet med en krona förväntas leda till en ökning med 1,49 medlemmar, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för högsta dagpenning antar värdet 0,30. Om den högsta dagpenningen ökar med en krona kan antalet medlemmar förväntas öka med 0,30 personer, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för arbetslösheten antar värdet -30,47. Detta innebär att en ökning av arbetslösheten med en procentenhet förväntas leda till en minskning med 30,47 medlemmar, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för medlemsavgifterna antar värdet -3,39. Detta innebär att om avgifterna ökar med en krona förväntas leda till att antalet medlemmar i de självständiga kassorna i minskar med 3,39 personer, givet att alla andra variabler hålls konstanta. I denna modell har vi använt oss av dummyvariabler för att kunna isolera förändringen i medlemsantal för de olika kassorna då de är grupperade efter centralorganisationstillhörighet. De skattade siffrorna för dummyvariablernas parametrar ska tolkas i jämförelse med parametern Avgift då denna är referensgrupp och utgörs av de självständiga kassorna. För att erhålla medlemsminskningen för en kassagrupp adderas parametervärdet för Avgift med parametervärdet för respektive grupp. Parametern för dummyvariabeln för kassorna som tillhör LO antar värdet -17,25. Detta innebär att om avgifterna för dessa kassor ökar med en krona förväntas antalet medlemmar för dessa kassor i genomsnitt att minska med 20,64 personer d.v.s. 17,25 personer mer än för de självständiga a-kassorna, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för dummyvariabeln för kassorna som tillhör TCO antar värdet -23,57. Detta innebär att om avgifterna för dessa kassor ökar med en krona förväntas antalet medlemmar för dessa kassor i genomsnitt att minska med 26,96 personer d.v.s. 23,57 personer mer än för de självständiga a-kassorna, givet att alla andra variabler hålls konstanta. Parametern för dummyvariabeln för kassorna som tillhör Saco antar värdet -77,55. Detta innebär att om avgifterna för dessa kassor ökar med en krona förväntas antalet medlemmar för dessa kassor i genomsnitt att minska med 80,94 personer d.v.s. 77,55 personer mer än för de självständiga a-kassorna, givet att alla andra variabler hålls konstanta. 21
7. Analys Nedan jämförs våra resultat för sambanden mellan antalet medlemmar i a-kassan och variablerna medlemsavgift, grundbelopp, högsta dagpenning och arbetslöshet med de förväntade sambanden enligt teorin och tidigare empiriska resultat. 7.1 Alla kassor gemensamt Enligt teorin för individens medlemskapsbeslut presenterad av Holmlund och Lundborg (1999) har nyttan av medlemskapet ett negativt samband med medlemsavgiften (ekvation 3). Även i rapporterna från IAF (2007:10 & 2007:23) och i Näringsdepartementets promemoria påvisar man att detta samband är negativt. Tidigare skattningar visade att en avgiftshöjning på 800 kronor per år (motsvarande ca 67 kr i månanden) bör leda till en medlemsminskning på ca 5 %. Resultatet av vår skattning för alla kassor gemensamt tyder på ett negativt samband mellan avgifter och antal medlemmar både på kort sikt (-20,46) och på lång sikt (-275,6). Detta ligger i linje med Holmlund och Lundborgs teori och stämmer också överens med den empiriska forskningen som finns på området. Enligt våra skattningar skulle en avgiftshöjning på 67 kronor i månaden leda till en medlemsminskning med ca 1,3 % på kort sikt. På lång sikt är effekten större där samma avgiftsökning skulle leda till en medlemsminskning på 18 % 6, vilket är en betydligt större minskning än den tidigare studien visade. Mellan 2007 och 2009 minskade medlemsantalet i a-kassorna med ca 11 %. Den kraftiga avgiftsökning som skedde under dessa år (i snitt 148 kr vilket motsvarar en ökning på ca 250 %) innebär enligt våra skattningar en förväntad medlemsminskning på ca 3038 personer vilket motsvarar en minskning ca 3 % på kort sikt. På lång sikt förväntas antalet medlemmar minska med ca 40917 personer vilket motsvarar en minskning på ca 39 %. 7 Detta förutsatt att de övriga variablerna hålls konstanta. Arbetslösheten i kassorna har förändrats under denna period, men både högsta dagpenning och grundbeloppet har varit detsamma sedan 2002. För hela perioden 2000-2009 är minskningen av antal medlemmar nästan densamma, drygt 11 %. Detta är rimligt då medlemsantalet varit relativt konstant från år 2000 fram till 2007. Avgifterna ökade under hela denna period med i snitt 164 kr. Enligt våra skattningar skulle detta på lång sikt leda till en medlemsminskning på 43 %. Förutsatt att den skattade modellen är någorlunda korrekt indikerar detta resultat på att medlemsantalet på längre sikt kommer att fortsätta minska, då vår skattning visar på en betydligt större förväntad medlemsminskning än vad som skett hittills. Holmlund och Lundborgs modell visar att ett högre grundbelopp ökar nyttan av ickemedlemskap och påvisar därmed ett negativt samband mellan medlemsantal och grundbelopp (ekvation 2). Almén och Janssons studie pekar också på ett negativt samband mellan variablerna, åtminstone för gruppen låginkomsttagare. Resultatet av skattningarna för alla kassor visar på ett negativt samband mellan grundbelopp och medlemsantal på både kort sikt 6 Den procentuella förändringen av medlemsantalet är beräknad som kvoten mellan medlemsminskningen (antal personer) och det genomsnittliga antalet medlemmar i a-kassorna december 2009 (105011 personer). 7 Den genomsnittliga avgiftsförändringen i kronor per kassa beräknades som förändringen i avgift multiplicerat med andelen medlemmar i respektive kassa december 2009. Den procentuella förändringen är beräknad som ovan. 22