EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 5.6.2012 COM(2012) 318 final/2 Annule et remplace le document COM(2012) 318 final du 30.5.2012. Erreur materielle sur la page de couverture. Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Italiens nationella reformprogram för 2012 och om avgivande av rådets yttrande om Italiens stabilitetsprogram för 2012 2015 {SWD(2012) 318 final} SV SV
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Italiens nationella reformprogram för 2012 och om avgivande av rådets yttrande om Italiens stabilitetsprogram för 2012 2015 EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken 1, särskilt artikel 5.2, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser 2, särskilt artikel 6.1, med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation 3, med beaktande av Europaparlamentets yttranden 4, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande, efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén, och av följande skäl: (1) Den 26 mars 2010 godkände Europeiska rådet Europeiska kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att öka Europas potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft. (2) Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010 2014) och den 21 oktober 1 2 3 4 EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. COM(2012) 318 final. P7_TA(2012)0048 och P7_TA(2012)0047. SV 2 SV
2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 5, vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. (3) Den 12 juli 2011 antog rådet en rekommendation om Italiens nationella reformprogram för 2011 och avgav ett yttrande om Italiens uppdaterade stabilitetsprogram för 2011 2014. (4) Kommissionen antog den 23 november 2011 den andra årliga tillväxtöversikten, vilket inledde den andra europeiska planeringsterminen med integrerad politisk förhandssamordning förankrad i Europa 2020-strategin. Den 14 februari 2012 antog kommissionen, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, rapporten om varningsmekanismen 6, i vilken den identifierade Italien som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. (5) Den 2 mars 2012 ställde Europeiska rådet sig bakom prioriteringarna för säkerställande av finansiell stabilitet, finanspolitisk konsolidering och åtgärder för att främja tillväxten. Europeiska rådet underströk behovet av att på ett differentierat och tillväxtfrämjande sätt konsolidera de offentliga finanserna, återställa en normal utlåning till näringslivet, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa arbetslösheten och de sociala konsekvenserna av krisen och modernisera den offentliga förvaltningen. (6) Den 2 mars 2012 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. (7) Den 30 april 2012 lade Italien fram sitt stabilitetsprogram för perioden 2012 2015 och sitt nationella reformprogram för 2012. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de bedömts samtidigt. Kommissionen har också i en fördjupad granskning enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011 bedömt om Italien har drabbats av makroekonomiska obalanser. Kommissionen konstaterade vid sin fördjupade granskning 7 att det föreligger obalanser, men att de inte är alltför stora. I synnerhet är det så att även om den offentliga skulden redan granskas noggrant i stabilitets- och tillväxtpakten, förtjänar den makroekonomiska utvecklingen avseende exportresultat uppmärksamhet för att minska risken för negativa effekter på ekonomin. (8) På grundval av bedömningen av stabilitetsprogrammet enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenariot bakom de finanspolitiska beräkningarna i programmet är rimligt, under förutsättning att förhållandena på finansmarknaden inte försämras ytterligare. I linje med kommissionens vårprognos 2012 väntas real BNP sjunka kraftigt under 2012 och återhämtas gradvis under 2013. I överensstämmelse med förfarandet vid alltför stora underskott är målet för den finanspolitiska strategi som beskrivs i programmet att få ner det offentliga underskottet under referensvärdet på 3 % av BNP, med hjälp av ytterligare utgiftsbegränsningar och ytterligare intäkter. Efter korrigeringen av det 5 6 7 Rådets beslut 2012/238/EU av den 26 april 2012. COM(2012) 68 final. SWD(2012) 156 slutlig. SV 3 SV
alltför stora underskottet bekräftas i programmet att budgetmålet på medellång sikt är att uppnå en ställning med strukturell balans i de offentliga finanserna, vilket på ett adekvat sätt avspeglar kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt programmet ska detta uppnås 2013, dvs. ett år tidigare än vad som var målet i det föregående stabilitetsprogrammet. På grundval av det (omräknade) strukturella underskottet 8 ligger de planerade finanspolitiska ansträngningarna för perioden 2010 2012 klart över det minimum på 0,5 % av BNP som rådet rekommenderar inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott. Den förväntade strukturella anpassningstakten under 2013 gör det möjligt att uppnå budgetmålet på medellång sikt det året och den planerade ökningstakten för de offentliga utgifterna, med beaktande av diskretionära åtgärder på inkomstsidan, skulle iaktta utgiftsmålet i stabilitets- och tillväxtpakten. Enligt programmet förväntas den offentliga skuldkvoten att nå sin topp under 2012 och sedan börja minska allt snabbare, i takt med att det primära överskottet ökar. Italien kommer under 2013 2014 att vara i en övergångsperiod och dess budgetplaner skulle säkerställa att tillräckliga framsteg görs mot riktmärket för skuldminskning, vilket också bekräftades i kommissionens vårprognos 2012. Enligt planerna kommer riktmärket för skuldminskning att uppnås vid utgången av övergångsperioden (2015). För att de ovannämnda resultaten för underskottet och skulden ska kunna uppnås krävs ett strikt och fullständigt genomförande de korrigerande åtgärder som antogs 2010 2011. Italien förefaller slutligen att vara utsatt för medelstora risker när det gäller de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt. (9) Vad gäller det finanspolitiska ramverket godkände Italiens parlament en lag som inför en budgetbalansregel i den italienska konstitutionen. Det kommer att behövas genomförandelagstiftning för att närmare föreskriva om centrala inslag i regeln, dvs. tillämpningsmetoder, lämpliga korrigeringsmekanismer och undantagsklausuler liksom bestämmelser om nödvändig samordning mellan de olika nivåerna inom den offentliga förvaltningen. Regeringen har åtagit sig att arbeta för en varaktig förbättring av de offentliga utgifternas effektivitet och kvalitet genom en ingående utgiftsöversyn i alla nivåer av den offentliga förvaltningen. Översynen bör också göra det möjligt att prioritera utgiftsposter som gynnar tillväxt. I samma syfte pågår en omorientering av användningen av strukturfonder, genom åtgärder som antogs i mars 2011 och åtgärdsplanen för sammanhållning från november 2011, som även syftar till att påskynda utnyttjandet av strukturfonderna. Det finns dock fortfarande viktiga brister i förvaltningskapaciteten som hindrar utnyttjandet och därmed genomförandet av åtgärdsplanen, särskilt i konvergensregionerna. (10) Skattesystemets struktur och den höga nivån av skatteflykt och odeklarerat arbete har påverkat Italiens ekonomiska resultat negativt. Skattedisciplinen och styrningen av skatteförvaltningen påverkas också av omfattande skatteutgifter och komplexa och tungrodda administrativa förfaranden. Den delvisa förskjutning av skattebördan från skatt på produktionsfaktorer till skatt på konsumtion och fastigheter som redan har genomförts är ett viktigt första steg mot att göra skattestrukturen mer tillväxtvänlig, men det krävs en ytterligare förskjutning, samtidigt som spridningseffekter måste beaktas. 8 Konjunkturrensat saldo exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, omräknat av kommissionen utifrån uppgifterna i programmet, med användning av den allmänt vedertagna metoden. SV 4 SV
(11) Det avtal som arbetsmarknadens parter ingick 2011 om att reformera löneförhandlingssystemet har formaliserats i lagstiftning. Detta bör möjliggöra en mer omfattande användning av kontrakt på företagsnivå, vilket bättre beaktar behoven för specifika produktionsverksamheter. För att helt komma till rätta med problemet med Italiens mer dynamiska nominella enhetsarbetskostnader jämfört med dess handelspartner, vilket är en avgörande faktor för landets förlust av konkurrenskraft, bör löneförhandlingssystemet dock reformeras ytterligare genom att tillåta mer flexibla arrangemang även på branschnivå. I april 2012 föreslog regeringen en ambitiös arbetsmarknadsreform som bemöter långsiktiga utmaningar på den italienska arbetsmarknaden, inbegripet dess segmentering. Det är brådskande att denna reform antas, så att det säkerställs att dess målsättningar och ambitionsnivå fortsätter att vara adekvata i förhållande till utmaningen på den italienska arbetsmarknaden. Omfattningen och effektiviteten av liberaliseringen av arbetsförmedlingar bör övervakas noga. (12) Trots de ansträngningar som gjorts för att förbättra anställbarheten för kvinnor, främst genom riktade skatteincitament, är sysselsättningsgraden för italienska kvinnor (46,5 % år 2011) betydligt lägre än genomsnittet i EU 27 (58,5 % år 2011). Ytterligare åtgärder behöver vidtas när det gäller inrättningar för barnomsorg och äldrevård. Utmaningen är särskilt stor för kvinnliga arbetstagare i den privata sektorn, eftersom pensionsåldern för kvinnor kommer att höjas med fem år mellan 2012 och 2018. (13) Ungdomsarbetslösheten i Italien var i genomsnitt 29,1 % under 2011 och steg ytterligare under de första månaderna av 2012. I synnerhet är arbetslöshetsgraden hög bland personer med universitetsexamen och det finns en obalans mellan de färdigheter som förvärvats och de som behövs på arbetsmarknaden. Främjandet av lärlingsutbildning som en viktig inkörsport till arbetsmarknaden välkomnas, men det krävs fortfarande att lämpliga instrument genomförs, såsom nya system för yrkes- och utbildningsstandarder och för certifiering av färdigheter. Kommissionen har tillsatt en handlingsgrupp för att omplanera sammanhållningsfonderna mot åtgärder som stöder anställningen av ungdomar och utvecklingen av små och medelstora företag. (14) Andelen elever som slutar skolan i förtid är 18,8 % på nationell nivå, med starka regionala variationer, och detta har negativa effekter för ungdomsarbetslösheten. Det bör vidtas mer riktade och samordnade åtgärder för att ta itu med den utmaning som avbruten skolgång utgör, genom att kombinera förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder. Bristerna hos systemet för universitetsutbildning bör åtgärdas, inbegripet genom att fullt ut genomföra universitetsreformen från 2010, och en starkare koppling bör finnas mellan universitetens prestation och tilldelningen av offentliga medel. (15) Italien har antagit viktiga åtgärder för att liberalisera tjänster, särskilt inom fria yrken, och för att förbättra konkurrensen inom nätverksindustrin. Det återstår emellertid många utmaningar inom energi- och transportsektorerna, särskilt avseende järnvägar och hamnar, där det fortfarande finns betydande flaskhalskar i infrastruktur och på marknaden. (16) Även om vissa åtgärder redan har vidtagits för att uppmuntra förenklad administration är affärsmiljön i Italien fortfarande komplex. Det finns i synnerhet inom rättsväsendet flera brister när det gäller resursutnyttjande, förfaranden och institutionell organisation. Detta avspeglas i den låga effektiviteten inom det italienska civilrättsliga SV 5 SV
systemet, som särskilt visar sig i form av alltför långa handläggningstider och stora målbalanser. (17) Små och medelstora företag har svårt att få tillgång till finansiering och riskkapitalintensiteten är fortfarande låg. En skattelättnad för nytt bolagskapital infördes i december 2011, vilket gör det möjligt för företag att inte ta upp den beräknade avkastningen på nya kapitaltillskott i den beskattningsbara inkomsten. Detta förväntas göra det lättare för små och medelstora företag att växa i storlek och att investera i innovation. Vissa åtgärder för att främja privat forskning och utveckling har vidtagits, bland annat återfinansiering av skattekredit för företagsinvesteringar i forskning, men intensiteten är fortfarande låg och genomförandet av innovativa projekt är svagt. (18) Italien har gjort en rad åtaganden enligt europluspakten. Dessa åtaganden och genomförandet av de åtaganden som gjordes förra året avser att främja sysselsättningen, förbättra konkurrenskraften, öka de offentliga finansernas hållbarhet och stärka den finansiella stabiliteten. Kommissionen har bedömt genomförandet av åtagandena inom europluspakten. Resultaten av denna bedömning har beaktats i rekommendationerna. (19) Inom ramen för den europeiska planeringsterminen har kommissionen utfört en omfattande analys av Italiens ekonomiska politik. Den har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet och lagt fram en fördjupad granskning. Den har inte endast beaktat programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Italien, utan även i vilken utsträckning unionens regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet av att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att beakta synpunkter på unionsnivå när framtida nationella beslut fattas. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen avspeglas i rekommendationerna 1 till 7 nedan. (20) Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat Italiens stabilitetsprogram och dess yttrande 9 avspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan. (21) Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat Italiens nationella reformprogram för 2012 och dess stabilitetsprogram. Rådets rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 avspeglas i rekommendationerna 1 7 nedan. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Italien att vidta följande åtgärder under perioden 2012 2013: 1. Genomföra budgetstrategin enligt planerna och säkerställa att det alltför stora underskottet korrigeras 2012. Säkerställa de planerade strukturella primära överskotten så att skuldkvoten börjar minska senast 2013. Säkerställa att adekvata framsteg görs mot att uppnå budgetmålet på medellång sikt, samtidigt som utgiftsmålet uppnås och tillräckliga framsteg görs mot riktmärket för skuldminskning. 9 Enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 1466/97. SV 6 SV
2. Säkerställa att de närmare bestämmelserna om de centrala inslagen i budgetbalansregeln i konstitutionen, inbegripet bestämmelser om lämplig samordning mellan olika nivåer av den offentliga förvaltningen, är förenliga med unionens regelverk. Arbeta mot en varaktig förbättring av de offentliga utgifternas effektivitet och kvalitet genom den planerade utgiftsöversynen och genomförandet av åtgärdsplanen för sammanhållning från november 2011 för att förbättra utnyttjandet och förvaltningen av unionsmedel, särskilt i södra Italien. 3. Vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet, inbegripet genom att göra utbildningen mer relevant för arbetsmarknaden och underlätta övergången till arbetslivet, även genom incitament för att starta nya företag och anställa arbetstagare. Införa landsomfattande erkännande av färdigheter och kvalifikationer för att främja rörlighet på arbetsmarknaden. Vidta åtgärder för att minska andelen universitetsstuderande som avbryter studierna i förtid och bekämpa avbruten skolgång. 4. Anta arbetsmarknadsreformen som en prioritet för att åtgärda segmenteringen på arbetsmarknaden och inrätta ett integrerat system för arbetslöshetsersättning. Vidta ytterligare åtgärder för att skapa incitament för kvinnor att delta på arbetsmarknaden, särskilt genom att tillhandahålla barnomsorg och äldrevård. Att öka konkurrenskraften i fråga om kostnader och stärka kopplingen mellan löner som sätts på branschnivå och produktivitet genom att ytterligare förbättra lönesättningssystemet, i samråd med arbetsmarknadens parter och i linje med nationell praxis. 5. Fortsätta bekämpa skatteflykt. Vidta åtgärder mot den svarta ekonomin och odeklarerat arbete, till exempel genom ökade kontroller. Vidta åtgärder för att minska omfattningen av skattebefrielser, skattelättnader och sänkta mervärdesskattesatser samt att förenkla skattelagen. Vidta ytterligare åtgärder för att förskjuta skattebördan från skatt på kapital och arbete till fastighets-, konsumtionsoch miljöskatter. 6. Genomföra de liberaliserings- och förenklingsåtgärder som har antagits inom tjänstesektorn. Vidta ytterligare åtgärder för att förbättra marknadstillträdet inom nätverksindustrin samt infrastrukturkapacitet och -sammankopplingar. 7. Ytterligare förenkla regelverket för företag och förbättra förvaltningskapaciteten. Förbättra tillgången till finansiella instrument, särskilt eget kapital, för att finansiera växande företag och innovation. Genomföra den planerade omorganisationen av det civilrättsliga systemet och främja användningen av alternativa mekanismer för tvistlösning. Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande SV 7 SV