Instruktörsutgåva att använda som elevmaterial Dykledare SSDF Specialkurs Elevhäfte
Dykledare Dykledare Kapitelindelning Instruktörsutgåva att använda som elevmaterial Framtagen av Svenska Sportdykarförbundet 2005. Författare och sammanställning av material: Jan Ekström, Mats Gunnarsson och Håkan Fagrell. Första utgåvan 2005-02-22. Reviderad 2009-01-01. Utgiven av: Svenska Sportdykarförbundet (SSDF) Idrottshuset 123 43 Farsta Mångfaldigandet av innehållet i denna skrift, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt av den 30 december 1960 förbjuden utan medgivande av förlaget, Svenska Sportdykarförbundet. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, duplicering, stencilering, overheadvisning, fotografering, bandinspelning, videoupptagning etc. Till utgåvan hör även ett framtaget instruktörsmaterial. Copyright Svenska Sportdykarförbundet 2005. För ändringar, tillägg m.m. i materialet, kontakta SSDF:s kansli. Bildmaterialet är framtaget av SSDF. DL T1 DL T2 DL T3 DL T4 DL T5 DL T6 DL T7 DL T8 DL T9 DL T10 DL T11 DL T12 DL T13 DL P1 Kursintroduktion Lagar och krav Dykledning Säkerhetsutrustning Larmrutiner Dykskador Oxygenterapi Datorer och tabeller Ledarskap och stress Sjömanskap och navigation Dykmetoder för dykledaren Grupparbeten Teoriprov Förbandsläggning Bilder av sjömärken mm. återges i detta elevhäfte med tillstånd av Sjöfartsverket, tillståndsnummer 04-03047. Bilder av knopar återges i detta elevhäfte med tillstånd av Tobias Lindgren. http://web.telia.com/~u22008866/ DL P2 Tryckkammare DL P3 Studiebesök Gråmarkerade kapitel saknar elevunderlag i detta häfte.
Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:1 Dykjuridik Detta material är sammanställt av SSDF:s förbundsjurist Richard Bauhn. Instruktörsutgåva Dykledarens uppgift Innan dykledarens juridiska ansvar diskuteras bör man ha slagit fast vilka uppgifter dykledaren får anses ha tagit på sig. I dykledarutbildningen talar man om PLUMSA, varmed förstås de punkter dykledaren har att fundera igenom vid uppläggning av dyket, nämligen Platsen, Luften, Utrustningen, Människan, Säkerheten och Ansvar. Dessa punkter bör ses som en vägledning för dykledaren då de innefattar etablerad praxis enligt Dykpraxis. Skall således dykledaren vara användbar i säkerhetsfrämjande syfte, bör han eller hon rätta sig efter den etablerade dykpraxisen som därmed också får anses visa på de uppgifter han eller hon efter bästa förmåga har att ta hand om. Dykledaren i sportdykarsammanhang har sin förebild från det dykledarskap som förekommer vid arbete under vatten. Kravet enligt Arbetsmiljöverket AFS 1993:57 dykeriarbete är att dykledare skall finnas då dykeriarbete utförs. Vilka dykledarens uppgifter är vid undervattensarbete framgår av 30 31, nämnda AFS. Dykningen och samhällsintresset Allmänt kan sägas att det föreligger en intressekonflikt. Samhället ser det å ena sidan som positivt att medborgare ägnar sig åt idrott och accepterar ett visst mått av risktagande i utövningen härav. Å andra sidan ser samhället det också som sin uppgift att skydda medborgarna från idrottslig verksamhet som kan anses farlig. Tänk till exempel på boxningens utveckling med förbud mot proffsboxning 1969 och den därefter följande debatten om de med boxningen förenade riskerna. Gränsen mellan ansvar och icke-ansvar kan bli vag beroende på beslutsfattares moraluppfattning om vad som är godtagbart eller inte och många gånger sätts gränsen efter en värdering i efterhand. Beträffande sportdykningen har intresset för säkerhetsfrågor ökat och detta utan någon myndighets påverkan. Anledningen härtill får ses i den attitydförändring som vuxit fram genom en allt gedignare utbildning. Svenska Sportdykarförbundet har samlat regler och anvisningar i en särskild säkerhetspärm, Dykpraxis, som innehåller bland annat rekommenderad dykpraxis. Denna dykpraxis förmedlas i dykutbildningen. Den nuvarande sportdykarutbildningen håller en så pass hög standard att man genom deltagande i denna, efter godkänt teoretiskt prov, har fått klart för sig vari riskerna består och hur man skall undvika dessa. Man har således efter utbildningen klart för sig vad det är man ger sig in på. Detta är också de förväntningar dykledaren skall kunna ha på dem som följer med på ett dyk. Ur samhällelig synvinkel har man således försökt främja intresset av att bibehålla sin hälsa. Vidare ger sporten utövaren en möjlighet att berika sig själv som också ses som positivt. Dykledarens juridiska ansvarsställning Ansvaret hos den person som åtar sig att vara dykledare går inte att exakt avgränsa i brist på lagar eller förordningar härom. Frågan är således öppen huruvida en dykledare i ett visst fall kan ställas till ansvar straffrättsligt och/eller skadeståndsrättsligt. För att kunna bilda sig en uppfattning om hur domstolar kommer att resonera i ansvarsfrågan, måste man ta del av tidigare avgöranden i så snarlika mål som möjligt Beträffande sportdykning finns inte något domstolsutslag som berör dykledaransvaret, varför man är hänvisad till andra områden än sportdykning men där frågor behandlats som kan vara avgörande vid en prövning av dykledarskapets ansvarsplacering. I första hand kan man studera högsta domstolens domar, vilka skall vara vägledande för rättstillämpningen. Anvisningar om vilka rättsfall som är av intresse och även vissa vägledande kommentarer finner man i den juridiska litteraturen. A - Det straffrättsliga ansvaret De brott som i första hand kan bli aktuella är; 1 Vållande till annans död Brb (Brottsbalken) 3 kap 7 "Den som av oaktsamhet orsakar annans död, dömes för vållande till annans död till fängelse högst två år eller om brottet är ringa, till böter. Är brottet grovt, dömes till fängelse, lägst sex månader och högst sex år." 2 Vållande till kroppsskada eller sjukdom BrB 3 kap 8 "Åsamkar någon av oaktsamhet annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som ej är ringa, dömes för vållande till kroppsskada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt dömes till fängelse i högst fyra år." 3 Framkallande av fara för annan BrB 3 kap 9. "Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år." För att någon skall bli ansvarig för vållande till annans död krävs det att handlandet varit oaktsamt i förhållande till den dödliga utgången. Att en handling anses oaktsam beror på den risk den anses medföra och om någon anses vållande till effekten av denna i beräkningen. Risken kan emellertid vara risk för många olika effekter vilka kan vara mer eller mindre allvarliga. Risken för dessa olika effekter kan vara större eller mindre och allt detta risktagande tas i betraktande när det gäller att bedöma om handlingen varit oaktsam. Dock måste det alltid ha funnits någon risk just för den dödliga effekten. Underlåtenhet att
Instruktörsutgåva Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:2 handla jämställs i vissa fall med ett aktivt handlande om det kan anses föreligga en skyldighet för den underlåtande att ingripa som är så stark, att hans underlåtenhet är att bedöma lika som om han genom handling orsakat döden. Ansvarig kan man också bli om man genom en föregående handling åstadkommer en risk för dödsolycka och sedan underlåter att avvärja risken och en dödsolycka inträffar på grund av detta. Beträffande vållande till kroppsskada eller sjukdom kan ett analogt resonemang föras enligt ovan. För att ansvar skall inträda krävs det emellertid att skadan inte varit ringa. Angående brottet "framkallande av fara för annan" krävs det inte, att någon effekt inträffat och inte ens att någon effekt är åsyftad. Det är tillräckligt med grov oaktsamhet. Det räcker inte att handlingen till sin karaktär betecknas som en farlig handling. Någon (eller några vilket inte behöver syfta på en bestämd personkrets) skall verkligen i det särskilda fallet ha blivit utsatt för fara, varvid det är tillräckligt att denne någon sedermera kommer i farozonen. Att någon verkligen skall bli utsatt för fara innebär därför, att den som framkallat faran skall gå fri från ansvar om han undanröjer faran innan någon kommit i farozonen. Inom sportdykning skulle ansvarsfrågan exempelvis kunna komma på tal den gång en flaskfyllare felkopplar 300-uttaget till en 200-flaska. Brottet kan även vara tillämpligt vid underlåtenhet. För att underlåtenhet skall vara straffbart krävs det att det föreligger någon grund varför den underlåtande skulle vara skyldig att ingripa. Frågan blir nu hur vaken dykledaren bör vara på dykdeltagarens brister och på sin egen dykledarutövning, innan han eller hon kan anses vara oaktsam eller försumlig. I juridiken talar man i detta sammanhang om culpa. Culpa kan vara antingen medveten eller omedveten. Medveten culpa kan karaktäriseras som hänsynslöshet. Det klandervärda ligger här i att man tagit en risk för effektens inträde. Allt risktagande skall emellertid inte betraktas som utslag av hänsynslöshet. I vissa situationer kan riskåtagandet framstå som en nödvändighet för att ge innehåll åt den tänkta handlingen. Vrakdyk innehåller ju till exempel många gånger inslag av risktagande typ etappuppstigning, osäkerhet om vrakets kondition etc. När ett omdömesgillt risktagande övergår i hänsynslöshet måste bli en bedömning från fall till fall. Omedveten culpa kännetecknas av att man inte insett möjligheten av effektens inträde eller ägt kännedom om relevanta omständigheter. Det klandervärda består då av att man inte observerat eller skaffat sig kännedom om att ens handlingssätt innebär fara för effektens inträde. Omedveten culpa kan vara minst lika klandervärd som medveten, varför det vore fel att rangordna den inbördes. Svårighetsgraden avspeglar sig i stället i straffmätningen. Gemensamt för all slags culpa är att tillräcklig aktsamhet inte iakttagits. När domstolarna har att bedöma om culpa förelegat, söker dessa ofta ledning i säkerhets- och ordningsföreskrifter som gäller för verksamheten. Domstolarna är dock inte bundna att rätta sig efter säkerhetsföreskrifterna. Culpa kan föreligga trots att man följt säkerhetsföreskrifterna liksom det inte är nödvändigt att culpa föreligger bara för att man brutit mot någon säkerhetsföreskrift. Vidare tar man i culpabedömningen hänsyn till den enskildes förmåga att inse sitt handlande och dess följder, varvid man bör tänka på att det kan vara oaktsamt att försätta sig i en situation som ställer högre krav på ens förmåga än man kan leva upp till. Den som vållat annans död, kroppsskada eller sjukdom kan gå fri från ansvar om den drabbade i väsentligen lika mån deltagit i det riskfyllda förehavandet och i samma grad bort inse faran. Till grund för det sagda finns ett rättsfall från 1963 som gällde bl.a. åtal för vållande till kroppsskada. Fyra grabbar i åldern 16-18 år utförde tillsammans experiment med en raket. En av dem skadades livsfarligt vid avfyrningen. Åtalet mot dem som inte skadats vid olyckstillfället ogillades av högsta domstolen men utslaget hade knapp majoritet och i domskälen sägs bl.a. att det i målet inte visats någon omständighet som skulle motivera ansvar för de tre, då samtliga deltagit i väsentligen samma mån i det riskfyllda förehavandet och i samma grad bort inse faran. Ett outtalat samtycke till ett visst handlande kan således utgöra grund för ansvarsfrihet. Samtycke skall, för att tillerkännas rättslig relevans, ha lämnats av någon som är behörig härtill, varför underårighet och rubbad själsverksamhet utesluter ett relevant samtycke. Vidare skall samtycket lämnas frivilligt och den som lämnar det skall göra detta fullt medveten om vad det innebär. Ett samtycke behöver inte vara uttryckligt för att räknas. Det räcker att tyst samtycke ges men vid bevissvårigheter måste hänsyn till yttre tecken tas. Samtycke skall slutligen ha lämnats före en handling företas. Enligt svensk rättspraxis kan ett samtycke inte verka ansvarsbefriande vid tillfogande av dödlig eller svår kroppsskada. Riksåklagaren har emellertid uttalat, att också svårare integritetskränkningar inte bör föranleda ansvar under förutsättning att den som orsakat kroppsskada därvid inte brutit mot de regler som gäller eller allmänt iakttas inom ifrågavarande sportgren.
Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:3 B - Det skadeståndsrättsliga ansvaret Instruktörsutgåva Har man inte avtalat hur en skada skall regleras eller saknas särskilda föreskrifter för verksamheten blir skadeståndslagen (SFS 1972:207) tillämplig. Som huvudregel gäller, att var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personell sakskada skall ersätta denna skada. Skadestånd kan jämkas om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Beträffande personskada kan jämkning av skadeståndet endast ske om den skadelidande själv uppsåtligt eller av grov vårdslöshet har medverkat till skadan. Kan jämkning bli aktuell sker denna med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt. Jämkning kan ske till noll vilket i praktiken innebär att ingen skadeståndsskyldighet ådömes den som orsakat skadan. Som exempel på fall där jämkning skall kunna förekomma har skadeståndskommittén (prop. 1975:12) nämnt fallet när den skadelidande kan anses ha accepterat risken för skada som inträffat. Detta blir i så fall tillämpligt på personskador i samband med sportdykning, emedan följande resonemang kan föras. En sportdykare är genom sin utbildning medveten om riskerna i samband med dykning. Deltar sportdykare i ett dyk gör han eller hon detta frivilligt, eller uppsåtligt om man så vill och får därmed genom sitt deltagande anses ha samtyckt till risktagandet. Mot detta resonemang skulle man i och för sig kunna anföra, att man visserligen accepterat risken för den fysiska skadan, men att detta ingalunda innebär att man därmed avsagt sig möjligheten att begära skadestånd för de ekonomiska följderna av skadan. Ett medvetet risktagande sker normalt under förhoppningen, att någon skada inte skall inträffa och den skadelidande behöver inte ha ägnat en tanke åt de ekonomiska följderna av sitt handlande. Samtycket till risktagandet behöver inte ha syftat på annat än just den fysiska risken. Har samtycke avsett själva skadan och alltså inte blott risken för skada, bör samtycket i dessa fall också ha innefattat ett avstående från ersättningsanspråk. Någon ensidig förklaring att vederbörande deltar på egen risk fritar inte från ansvar. Det ovan nämnda rättsfallet, NJA 1963 sid. 39, gällde också eventuell skadeståndsskyldighet. Talan härom ogillades eftersom man tog fasta på den skadelidandes medvållande även i skadeståndsdelen. Betydelsen av medvållande vid personskada ändrades 1976 så att, som ovan nämnts, hänsyn till medvållande vid personskada endast tas om den skadelidande förfarit uppsåtligt eller grovt vårdslöst. Rättsfallets betydelse som prejudikat är därför diskutabelt (Svensk Juristtidning, häfte 8-1981, sid. 527). Skulle dykledaren vid en eventuell olycka anses vållande till denna kan klubben emellertid göra bruk av RF:s samlingsförsäkring avseende ansvarsförsäkringen. RF:s samlingsförsäkring gäller ju för klubbens normala verksamhet och dykledaren agerar för klubbens räkning. Det kan här vara på sin plats att råda varje dykare att skaffa sig en ansvarsförsäkring. För det mesta ingår en sådan i hemförsäkringen. Normalt om en olycka inträffat är det ingen som vållat denna genom vårdslöshet. För dessa fall är det bra om den drabbade har en olycksfallsförsäkring. Samtliga medlemmar i SSDF-ansluten klubb är olycksfallsförsäkrade genom sin medlemsavgift. Kommentar Ovanstående juridiska teorier är inte speciellt inriktade på dykning utan gäller generellt. För dykningens del och särskilt ifråga om dykledarens ansvar kan följande sägas. Dykledaren har av sina kamrater erhållit ett uppdrag att organisera och leda ett dyk. Detta uppdrag har dykledaren fått eftersom han eller hon ibland sina dykkamrater åtnjuter förtroendet att kunna ta hand om de uppgifter som följer av uppdraget som dykledare. Som dykledare förväntas man ha den kunskap och erfarenhet som krävs för att kunna genomföra säkra dykningar och inte minst, att man vid sitt dykledarskap använder sig av sin kunskap och erfarenhet. Med kamraternas förtroende följer ansvaret att bruka sin kunskap och erfarenhet på ett omdömesgillt sätt. I annat fall saknar dessa dykledares tillgångar värde och dykledaren har inte längre någon funktion att fylla. Med kamraternas förtroende följer rimligtvis också ett ansvar. I första hand ett moraliskt ansvar att försöka leva upp till kamraternas tillit. I andra hand ett juridiskt ansvar som kan utkrävas vid dykledarens försumlighet. När exakt det juridiska ansvaret kan utkrävas går inte att säga på förhand då frågan aldrig blivit prövad. Rättsfallet som i korthet refererats är inte ett bra exempel att jämföra med. De fyra grabbarna som omtalas har inte ibland sig utsett någon att agera som ledare. Dykledaren har just en ledarfunktion som dessutom skall vara olycksförebyggande. Möjligen kan rättsfallet straffrättsligt sett jämföras med den dyksituation då dykledare saknas. Instinktivt leds man då in på frågan om det är lugnare, ifall något skulle hända, att inte vara dykledare men ändå lite informellt hänga med för att "hjälpa till". Svaret blir, att domstolen förhoppningsvis skall resonera som så, att säkerheten gagnas av att det finns en dykledare och har denne handlat omdömesgillt, skall han eller hon därmed inte heller anses ha förfarit vårdslöst. Är man tveksam på sig själv som dykledare, bör man således tacka nej till uppdraget.
Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:4 C - Övrigt matnyttigt för dykaren Instruktörsutgåva Om humrar och krabbor Dessa skall man låta bli att ta med sig upp efter ett dyk enligt Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen (SFS 1994:1716). Struntar man i förbudet och åker fast kan man räkna med 10-20 dagsböter om det gäller någon enstaka hummer eller krabba. Vidare riskerar man att dykutrustningen tas i beslag i syfte att säkra bevisning. Har man dessutom fört med sig något fiskeredskap kommer detta att förverkas. Dykutrustningen är inte någon typiskt fiskeredskap, såvida man inte fiskar med den i någon större skala, varför det saknas lagligt stöd att förverka den. Dock är det illa nog med beslaget, eftersom man inte kan förfoga över dykutrustningen så länge det föreligger. Fiske med harpungevär eller kniv Innehar man ett harpungevär utan vapentillstånd gör man sig skyldig till olaga vapeninnehav. För detta brott kan man riskera fängelsestraff även om det är mera troligt att det blir ett kännbart bötesstraff. Enkla harpungevär med kraftlösa gummiband har dock av högsta domstolen (NKA 1877:120) bedömts vara icke skjutvapen. För att få inneha ett harpungevär krävs att man är medlem i någon sportdykarklubb som ägnar sig åt målskjutning under vattnet. Tillstånd sökes hos polismyndigheten på orten där man bor. För att få skjuta fisk krävs tillstånd av Fiskeristyrelsen. Föreligger inte ett vetenskapligt ändamål lär man knappast kunna påräkna ett sådant tillstånd. Skjuter man fisk utan tillstånd gör man sig skyldig till brott mot 6 Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. Ansvar kan även komma att utkrävas enligt Kap 9, 2 p 1 Vapenlagen (SFS 1996:67). Fiskar man fisk genom att sticka med kniven bryter man mot 6 Förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen Tar man däremot fisken med händerna och därefter sticker den för att lägga den i fångstkassen är det helt OK. Arbetsmiljölagen Arbetsmiljölagen (SFS 2003:442) gäller, med några få inskränkningar, enligt 1 kap 1, varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivarens räkning. Om skyldigheter i vissa avseenden för andra än arbetstagare och arbetsgivare finns i 3 kap. 3 kap 8 motsvarar i stort den nu ej längre gällande 45 arbetsskyddslagen. Arbetsmiljölagen är inte tillämplig i det fall en sportdykare lånar ut sin dykapparat eller säljer den till någon annan. Den diskussion som ibland uppkommer beror på, får man hoppas, ett välment missförstånd. 3 kap 8 säger nämligen bl.a., att den som överlåter eller upplåter teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när den avlämnas för att tagas i bruk. Språkligt sett verkar det som om lagrummet vore tillämpligt i varjehanda situation. Emellertid är det endast som näringsidkare man kan bli berörd. Som privatperson bör man trots detta känna sitt ansvar och försäkra sig om att den dykapparat man tänker sälja eller låna ut befinner sig i ett gott skick. Eventuellt ansvar kan också inträda för privatpersoner men då efter straff- och skadeståndsmässiga grundsatser direkt utan att arbetsmiljölagen indikerar detta. Klubbar som använder inlånad utrustning i sin utbildningsverksamhet kan inte i förhållande till eleverna göra gällande att ägaren svarar för utrustningarnas tillförlitlighet. Klubben svarar gentemot eleverna då utbildningen formellt bedrivs i dess regi. Litteratur Beckman, Hult, Holmberg & Strahl, Kommentar till Brottsbalken I, 4:e uppl., P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1974. Agge & Thornstedt, Straffrättens allmänna del, Juridiska Föreningens Förlag, Stockholm 1974. Hellner, Jan, Skadeståndsrätt, 3:e uppl, Almqvist & Wiksell, Uppsala 1976. Karlgren, Hjalmar, Skadeståndsrätt, 5:e uppl., P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1972. Agell, Anders, Samtycke och Risktagande, Studier i skadeståndsrätt, P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1962. Bengtsson, Bertil, Skadestånd vid sport, lek och sällskapsliv, P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1962. Erenius, Gillis, Oaktsamhet, Studier i straffrätt, P. A. Norstedt & Söners förlag, Stockholm 1971. Proposition till Skadeståndslagens förändringar vilka trädde i kraft i januari 1976, 1975:12. Bengtsson, Bertil, Svensk rättspraxis, Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1976-1979 ur Svensk Juristtidning, September 1981, häfte 8, sid 519-537. Gullberg, Rundqvist & Starland, Arbetsmiljölagen, Liber förlag - PUBLICA, Helsingborg 1981, 2:a uppl. ALLEMANSRÄTTEN Det är tillåtet att: 1. Vistas överallt, utom på tomt, åkrar med gröda och oskördad slåtteräng. 2. Plocka blommor, bär och svamp. 3. Tälta över en natt. Längre tid anses som bosättning och är förbjudet utan tillstånd. Fråga dock alltid markägaren om lov för tillfällig övernattning. 4. Ta torrt ris och torra grenar för eldning. 5. Elda om risk för skogsbrand inte föreligger och om markägare och skogsbrandfogde givit tillstånd. Eldofarliga platser är sjöstränder och grusgropar.
Instruktörsutgåva Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:5 6. Bada överallt, utom från annans brygga eller tomt (=område kring stuga, där stängsel inte finns, räknar man som tomtområde inom syn och hörhåll). 7. Landstiga överallt utom på tomt. 8. Simma, ro, segla, köra motorbåt på annans vatten. 9. Medföra hund om du har den under kontroll så att den inte kan okynnesjaga. 10. Passera gärdesgård eller grind (utom kring tomt) förutsatt att inte skada uppstår eller att djur slipper ut på olovligt bete. I så fall blir du ersättningsskyldig. 11. Dricka och ta vatten ur källa eller sjö. Däremot inte leda bort vattnet. Det är förbjudet att: 1. Orsaka skadegörelse. Markägaren har alltid rätt att kräva ersättning. Använd lägerkassan bättre. 2. Från växande träd eller buske ta ris, grenar, näver, bark, ollon, nötter eller kåda. Det anses som stöld. 3. Beträda skogsplantering. 4. Plocka blommor, bär, svamp på annans tomtmark. 5. Tälta så länge på en och samma plats att detta kan anses som bosättning. 6. Köra bil eller annat fordon över utmark så att skada uppstår. 7. Beträda åker med växande gröda. 8. Ta fågelbon eller fågelägg. 9. Fiska på annans vatten. 10. Skräpa ner. Enligt Naturskyddslagen kan du straffas. 11. Elda i skog eller i närheten av skog om fara för skogsbrand föreligger. 1. Dykmoral En sportdykare kan komma att ställas inför många frestelser under utövandet av sin sport. Vid vrakdykning är risken uppenbar att sportdykaren hittar olika utrustningsdetaljer såsom kompasser och annan instrumentering. Vissa anser att sådant är utmärkt som bokhylleprydnad. Kanske vraket har en intressant last? När Freja lyftes från Frykens botten (sjö i Värmland) fanns det fortfarande en omfattande last av alkoholhaltiga drycker kvar ombord. Hade det funnits den minsta droppe kvar om vraket legat på 15 meters djup? Den fråga som skall diskuteras här är huruvida sportdykare överhuvudtaget skall befatta sig med s.k. vrakplundring. Det finns flera skäl för att iaktta viss återhållsamhet. För det första borde sportdykare vara solidariska med andra sportdykare. Ett välbehållet vrak är naturligtvis ett bättre dykmål än ett vrak som fullständigt utplundrats. För det andra är det mycket angeläget att myndigheterna inte upplever sportdykare som ett problem och försöker skydda vraken med dykförbud. Det vore mycket olyckligt eftersom vrakdykning är den form av dykning som är mest attraktiv i Östersjön, vilket utgör en mycket stor del av svenskt dykvatten. Det är angeläget att våra svenska vrak förblir intakta och kan utgöra populära dykmål för framtida dykare. Därför bör sportdykarens tumregel vara att aldrig röra ett vrak. Om han mot förmodan får med sig något föremål upp till ytan skall han därefter agera i enlighet med gällande svensk lagstiftning, det vill säga Sjöfyndslagen eller Kulturminneslagen. Dessa lagar behandlas nedan. Detta är en attityd som bör anammas av dykledare, instruktörer och övriga funktionärer inom SSDF eller på distrikts- eller klubbnivå. Det är viktigt att föregå med gott exempel. 2. Lag om vissa bestämmelser om sjöfynd (1918:163) 2.1 Inledning Syftet med sjöfyndslagen är att rätt ägare skall återfå egendom som på olika sätt gått förlorad. Lagtexten är något ålderdomligt formulerad. I 1 Sjöfyndslagen definieras lagens tillämpningsområde enligt följande: Var och en, som i saltsjön inom svensk skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler bärgar övergivna fartyg eller skeppsvrak eller redskap eller gods, som hör till fartyg, vare sig sådant tas upp från botten eller anträffas flytande på vattnet eller uppdrivet på stranden, är skyldig att anmäla fyndet hos en polismyndighet, tjänsteman vid kustbevakningen eller tulltjänsteman. 2.2 Vad är bärgning? Sjöfyndslagen gäller vid bärgning. I vardagligt språk torde de flesta avse en mer omfattande operation när bärgning kommer på tal. Om någon tar upp last från ett sjunket fartyg med hjälp av flytkroppar eller lyftkran torde åtgärden tveklöst kunna anses vara en bärgning. Men i sjöfyndslagens mening är bärgning ett mycket mer omfattande begrepp än så. Det framgår av 1 att bärgning innebär att ta upp en sak från botten, att ta hand om en flytande sak samt att ta i besittning en sak som återfinns på stranden. Det förutsätts inte att särskild utrustning används eller att bärgningen skall avse viss omfattning av det bärgade godset. Det innebär att till och med en flanör
Instruktörsutgåva Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:6 på strandpromenaden kan komma att bli bärgare om han tar i besittning enstaka vrakdelar som flutit i land. Det krävs således inte särskilt mycket för att bli betraktad som bärgare i Sjöfyndslagens mening. 2.3 Vad kan utgöra föremål för bärgning? Sjöfyndslagen nämner först och främst övergivna fartyg, med vilket får förstås herrelösa fartyg som håller sig flytande. Det lär knappast vara aktuellt för sportdykare att ta fritt drivande fartyg på släp. Vad gäller skeppsvrak torde det vara få sportdykare förunnat att bärga ett helt sådant. Mer aktuellt är redskap eller gods som hör till fartyg. Det finns säkert en hel del utrustningsdetaljer från skeppsvrak som numer pryder en och annan bokhylla i detta land. Men Sjöfyndslagen gäller inte bara redskap och gods som tagits upp från ett sjunket skepp. Den är även tillämplig på redskap och gods som tappats från fartyg. En huvudregel borde vara att så snart det kan misstänkas att en viss sak kommer från ett skepp så omfattas saken av lagen. 2.4 Var gäller lagen? 1 Sjöfyndslagen innehåller en högtravande formulering om saltsjön inom svensk skärgård osv., se avsnitt 2.1. En huvudregel borde vara att lagen gäller överallt där svensk rätt tillämpas, dvs. på svenskt territorium och svenskt territorialvatten. Det finns ingen anledning att utgå från annat. 2.5 Vilka förpliktelser medför lagen? Det bör framhållas att det inte finns något sätt att frånträda en bärgning. När någon tagit upp en utrustningsdetalj från ett vrak eller tagit i besittning ett strandfynd som härrör från ett skepp, anses godset bärgat. Därmed inträder de skyldigheter som lagen ålägger bärgaren. Det är därför viktigt att tänka sig för innan åtgärder vidtas som medför att godset anses bärgat. Bärgaren skall anmäla det bärgade godset. I praktiken kommer detta att ske till närmaste polismyndighet. Polismyndigheten skall eftersöka rätt ägare och det är därför viktigt att bärgaren lämnar korrekta uppgifter om fyndplatsen m.m. Bärgaren får inte vidta någon särskild åtgärd med godset, t.ex. skrapa bort igenkänningsmärken. Om bärgaren lämnar oriktig uppgift när han anmäler godset eller vidtar någon särskild åtgärd med godset kan han dömas till böter enligt 8 Sjöfyndslagen. Om bärgaren underlåter att anmäla fyndet gör han sig skyldig till fyndförseelse, 10 kap 8 brottsbalken. Detta brott straffas med böter. En fyndförseelse är fullbordad även om bärgaren ångrar sig sedan han tagit godset i besittning och därefter lämnar godset åt sitt öde där det tidigare befann sig. Den som behåller godset som om det vore hans eget gör sig skyldig till olovligt förfogande, 10 kap 4 Brottsbalken. Straffskalan innehåller fängelse högst två år. Även den som, efter att ha bärgat godset, ångrar sig och gör sig av med godset på ett annat ställe än fyndplatsen kan göra sig skyldig till olovligt förfogande. Det bör tilläggas att den som döms för fyndförseelse eller olovligt förfogande kommer att fråntas det aktuella godset. 2.6 Polismyndighetens handläggning Om en dykare, för att ta ett exempel, påträffar ett par kartonger fin gammal cognac på ett skeppsvrak, skall dykaren anmäla detta till polismyndigheten. Polismyndigheten kommer då att omhänderta godset och låta besiktiga det. Därefter skall polismyndigheten eftersöka rätt ägare. Om denne inte är känd skall fyndet kungöras, vilket sker genom annons i tidning. Om ägaren ger sig till känna har denne rätt till godset om han betalar kungörelsekostnaden, kostnader för vård av fyndet samt bärgarlön. Om ägaren inte ger sig till känna tillfaller fyndet bärgaren, under förutsättning att bärgaren betalar kungörelsekostnaden och kostnader för vård av fyndet. Om värdet av godset inte kan täcka kostnaderna för kungörelse, vård av godset samt bärgarlön använder polismyndigheten ett förenklat förfarande och kan utlämna godset till bärgaren efter fullgjord besiktning. Om godset inte är värt 100 kr företas inte ens besiktning. Godset utlämnas direkt till bärgaren. 3. Lag om kulturminnen (1988:950) 3.1 Inledning Enligt 1 kap 1 Kulturminneslagen fastslås att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö samt att ansvaret för detta delas av alla. 3.2 Fast fornlämning - skeppsvrak äldre än 100 år Kulturminneslagen skyddar fasta fornlämningar. Skeppsvrak är att anse som fast fornlämning om minst etthundra år gått sedan skeppet blev vrak (2 kap 1 ). Till den fasta fornlämningen hör ett så stort område på sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen. Detta område kallas fornlämningsområde (2 kap 1 ). 3.3 Skydd för fasta fornlämningar Det är förbjudet att utan tillstånd rubba, ta bort, ändra eller skada en fast fornlämning (2 kap 6 ). Överträdelse av detta förbud kan straffas med böter eller fängelse högst sex månader (2 kap 21 2 p). Om gärningsmannen använt särskild utrustning, visat särskild förslagenhet eller gärningen avsett fornfynd av större värde eller om gärningen utförts vanemässigt eller medfört omfattande förstörelse, kan brottet bedömas som grovt och kan straffas med fängelse högst fyra år. Sportdykare använder normalt särskild
Instruktörsutgåva Lagar och krav Dykjuridik att använda som elevmaterial 2:7 utrustning för att ta sig till ett vrak. Om någon monterar bort detaljer från ett mycket gammalt vrak, torde det vara fråga om fornfynd av större värde. Det ligger således nära till hands att bedöma en sådan gärning som grov. Den höga straffskalan talar för att gärningsmannen borde dömas till fängelse och inte villkorlig dom. Det bör i detta sammanhang påpekas att Riksantikvarieämbetet i ett fall ägde rätt till skadestånd från den som gjorde ingrepp i fast fornlämning (NJA 1993 s 753). Om någon döms till ansvar för plundring eller skadegörelse av fast fornlämning kan dykarutrustningen förverkas (2 kap 22a 2 st). 3.4 Fornfynd Fornfynd är enligt kulturminneslagen lösa saker. Dessa kan påträffas löst liggande, men det kan även krävas demontering från den fasta fornlämningen, vilket i sig utgör ett straffbart förfogande över den fasta fornlämningen. För att en sak skall betraktas som fornfynd måste den antas sakna ägare. Det kan förekomma ägare till saker som är äldre än etthundra år gamla. I så fall skall saken behandlas enligt reglerna i Sjöfyndslagen. Men saken måste även falla in under någon av följande två kategorier. Fornfynd är föremål som påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna (2 kap 3 1 p) eller påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla (2 kap 3 2 p). I det första fallet har dykaren påträffat saken på, eller i anslutning till, ett skeppsvrak (minst 100 år gammalt) och det skall kunna antas att saken har hört till vraket. Fornfynd som har samband med fast fornlämning tillfaller staten. I det andra fallet har dykaren påträffat en sak på betryggande avstånd från kända skeppsvrak. Saken kan då inte antas ha samband med någon fast fornlämning. Fornfynd som påträffats utan samband med fast fornlämning tillfaller upphittaren. Om saken består av ädelmetall (guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar) är dykaren skyldig att hembjuda fyndet till staten. Det innebär att staten skall erbjudas rätten att köpa fyndet (2 kap 4 ). Staten betalar dryga metallpriset för fyndet (2 kap 16 ). 3.5 Förpliktelser avseende fornfynd Den som påträffar fornfynd som skall tillfalla staten eller hembjudas till staten skall snarast anmäla fyndet hos Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen, länsmuseum eller polismyndighet. För sportdykare finns även möjlighet att göra anmälan till kustbevakningen om fornfyndet hör till skeppsvrak (2 kap 5 ). I vissa fall kan hittelön utbetalas (2 kap 16 ). Den som inte fullgör sin anmälningsplikt kan dömas till böter eller fängelse högst sex månader (2 kap 21a ). Föremål som skall tillfalla staten eller hembjudas till staten kan sägas vara smittade. Den som bärgar en sådan sak och behåller den som sin egen kan sägas ha tillägnat sig saken. Han kan då dömas till ansvar för detta. Om någon därefter förvärvar en sådan sak kan även han dömas till ansvar. Normalgraden av sådant brott är böter eller fängelse högst sex månader. Men brottet kan bedömas som grovt om saken är mycket värdefull (2 kap 21 ). Ett grovt brott kan straffas med fängelse högst fyra år, jfr avsnitt 3.3 ovan. 4. Lag om hittegods (1938:121) Lagen om hittegods är subsidiär i förhållande till Sjöfyndslagen och Kulturminneslagen (11 ). Det innebär att om Sjöfyndslagen eller Kulturminneslagen inte är tillämpliga, skall Hittegodslagen tillämpas. Enligt Hittegodslagen skall den som hittar något utan oskäligt dröjsmål anmäla fyndet till polismyndigheten eller till ägaren om denne är känd (1 ). Godset tillfaller upphittaren om ägaren inte kan påträffas inom tre månader från den dag upphittaren anmälde fyndet till polisen. (4 ). Om upphittaren inte anmäler fyndet till polismyndigheten kan han straffas för fyndförseelse (10 kap 8 Brottsbalken).
Dykledning att använda som elevmaterial 3:1 Dykledarens uppgifter Instruktörsutgåva Dykledarens uppgifter är i all enkelhet att se till att PLUMSA-regeln följs av alla dykare i gruppen och att protokoll förs över dyken. Före dyket Ta fram information om platsen. Dykledarens egen erfarenhet: Denne bör ha dykt på platsen tidigare. Tala med andra dykare som varit på platsen. Att göra ett rekongnosceringsdyk på en okänd dykplats kräver högre säkerhetsnivå och mer erfarna dykare. Tala med markägare/boende i området. Kontrollera sjökort och kartor, där man kan få mycket nyttig information, t ex botten- typer, djup, farleder, helikopterplatser, parkeringsplatser, osv. Ta reda på kommande väder, såsom vindstyrka och riktning. Definiera vilken/vilka dykmetoder som skall användas enligt Dykpraxis och notera vilken utbildning och utrustning som krävs för den aktuella dykmetoden. Se till att de som skall dyka också känner till detta innan ev. utfärd. Se till att den säkerhetsutrustning som krävs är funktionsduglig och kan användas av fler personer än dykledaren. Förbered dykprotokollet med dykarnas personuppgifter och adress/tel. till närmast anhörig, dykplatsens namn och ev. position. Informera gruppen om dykplatsen: Djup, botten, igångsplats och uppgångsplats samt sevärdheter. Begränsningar: Max dyktid, max dykdjup samt dykområdets avgränsning. Parindelning: Ofta löses detta av dykarna själva men det är dykledarens uppgift att se till att dykparen får en bra sammansättning beträffande erfarenhet, gruppbeteckningar, luftförbrukning, våt/torrdräkt. Två nybörjare bör t ex inte dyka tillsammans. Ev. igångsordning när dykparen dyker i delad grupp. Informera om vem/vilka som är dykledare och assisterande dykledare och var de kommer att befinna sig under dyket samt hur de känns igen (reflexväst, färgglad jacka/keps). Utse räddningsdykare/ytbärgare. En av dessa funktioner skall alltid finnas under dykning. Demonstrera/förklara vilken signal som kommer att användas för att kalla upp dykarna vid en nödsituation. Ta in max total dyktid och max dykdjup av dykparen och för in dem i dykprotokollet. Angiven total dyktid är det enda som dykledaren kan kontrollera och den får ingen dykare överskrida! En del dykdatorer startar inte tidräkningen förrän dykare kommit ner till ett visst djup. Gör dykarna uppmärksamma på detta. Dykledaren larmar SOS-Alarm om dykparet inte är uppe vid den angivna tidens utgång! Sätt upp dykskärmen när första dykparet är beredda att gå i. Skärm betyder att flaggan skall vara uppspänd med rör, skenor, eller annat fast material. Bara snören räcker inte. Vid nattdyk skall skärmen vara belyst. Skärmen skall synas från det håll där båtar kan komma vilket innebär att det ibland krävs flera skärmar. Kolla efter tecken på problemdykare. Dykledaren skall förvissa sig om att alla dykare har tillräcklig utbildning/erfarenhet för den aktuella dykmetoden. Ge dykarna klartecken till igång i vattnet och övervaka detta. Anteckna tiden i protokollet när dykarna påbörjar dyket. Under dyket Håll uppsikt över dykområdet Följ dykarnas luftbubblor eller eventuella markeringsbojar. En person kan inte följa fler än fyra dykpar samtidigt under bra förhållanden. Är det fler dykpar i vattnet samtidigt måste man ha en assisterande dykledare. Det är bara dykledaren som skall besvara OK tecken från dykparen. Efter dyket För in uppgifter när dykparet kommer upp. Det är viktigt för att kunna gå tillbaka till uppgifterna i protokollet när dykarna planerar ett upprepat dyk. Och om någon skulle få tryckfallssjuka är uppgifterna viktiga för sjukvårdspersonalen. Ta ner dykskärmen. Kontrollera hur dykparen har haft det och att alla mår bra. Lämna ingen ensam den första kvarten efter avslutat dyk då dykrelaterade problem inte alltid uppträder direkt efter dyket. Städa dykplatsen eller förbered för nästa dyk. Utvärdera dyket: Vad var bra och kan något göras bättre till nästa gång? Skriv dykrapport vid behov.
Instruktörsutgåva Dykledning att använda som elevmaterial 3:2 Planering för eventuell olycka En viktig del i dykplaneringen är att dykledaren redan innan ett tillbud har gjort en plan över hur han/hon skall agera. Vid dyk från land: Att t ex en bil finns tillgänglig om en person behöver transporteras till sjukhus, att dykledaren vet var nycklarna är och att bilen står så att man kommer åt den. Vid dyk från båt: Att det alltid finns någon som kan köra båten. Om ytbärgaren/räddningsdykaren måste gå i vattnet, vem sköter linan till denne? Det är bra att ha tänkt igenom olika tänkbara strul och tillbud som kan uppkomma vid dykning och lösningar runt detta. T.ex. dykutrustningar som går sönder, parindelningar som ändras, dykare som kommer upp för långt bort, mm. Saknad dykare Stor uppmärksamhet skall vidtagas när dykare inte har kommit upp efter överenskommen tid! Följande åtgärder skall vidtagas när dykare saknas: 1. Genomsök hela terrängen vid dykområdet. 2. Har något dykpar kommit upp så fråga om de har observerat det saknade dykparet. Fråga om ev. strömmar, grottformationer, båtvrak eller liknande områden. 3. Förbered sökning efter dykarna. Att söka efter saknade kamrater kräver stor mental förberedelse och ett starkt psyke. Dykledaren måste tänka på vilka dykare som skall deltaga i sökandet (förutsatt att det finns ett flertal att välja bland). Risken finns att fler tillbud uppstår då känslorna tar överhanden över säkerhetstänkandet. 4. Om det är möjligt: Kalla upp samtliga dykpar med överenskommen signal. 5. Starta sökning med lämplig sökmetod. Kompassökning, djupkurvesökning och linsökning är lämpliga metoder som man snabbt kan arrangera. 6. Förbered alarmering till SOS- Alarm/Sjöräddningen via VHF eller telefon. (Se vilka uppgifter man bör ha innan alarmering i avsnittet Larmrutiner). Vid detta tillfälle sätts dykledarens beslutsförmåga på prov. Det svåra är ofta att bedöma när det är dags att kontakta SOS-Alarm/Sjöräddningen. Se till att dykledningen för resterande dykare bibehålls och att alla dykare kommer upp. Assisterande dykledare Vid ett dyk som innefattar fler än fyra dykpar, eller om dykområdet är stort och inte kan överblickas, räcker det inte med en dykledare. Då behövs en assisterande dykledare. För att fungera som assisterande dykledare bör man ha gått antingen en dykledarkurs eller en trestjärnig kurs. I den trestjärniga kursen ingår en utbildningsdel som ger deltagarna kunskap och behörighet att vara assisterande dykledare tillsammans med en utbildad dykledare. När en dykledare och en, eller flera, assisterande dykledare skall genomföra ett dyk ska de planera detta tillsammans så att alla är väl medvetna om säkerhetsplanen och upplägget. Dykledaren har dock en form av vetorätt då denne har mer utbildning och större ansvar, men betänk att de assisterande dykledarna kan ha större erfarenhet och därför kan vara en stor tillgång vid planeringen! Vid ett olyckstillfälle har en assisterande dykledare liknande utbildning som en dykledare, det vill säga att denne kan sköta larmning, sökning efter saknad dykare, första hjälpen och ge oxygen. Att arbeta som dykledare När man är anställd (då gäller arbetsmiljölagen samt ASS dykeriarbeten) som dykledare, t ex på ett dykcenter eller liknande, ställs det andra krav än när du anordnar ett dyk i en klubb. Då måste en dykledare kunna mycket mer än bara dyklederidelen. Tider: när går båten; när går nästa utfärd; hur är schemat för utfärderna; när har dykcentret öppet; när kan man fylla flaskor och så vidare. Allt detta måste man hålla reda på så att man kan svara deltagarna. Om man inte vet, tar man reda på det och återkommer till deltagaren eller hänvisar till någon annan som vet. Hänvisa dock aldrig till någon som inte finns på platsen detta gäller för alla typer av frågor! Priser: det kommer ofta frågor om priser på utfärder, luftfyllningar, logi, hyra av utrustningar mm. Man måste se till att man kan dem utantill samt se till att deltagaren vet vad slutkostnaden blir (om det är dykledaren som har hand om betalningen). Hyrutrustningar: veta hur hyrutrustningarna på centret fungerar och skall sitta. Det är ofta problem när nybörjare hyr utrustning som de inte dykt med förut (ha alltid extra vikter med i båten). Centret: Hur saker och ting fungerar är olika på alla center. Deltagarna behöver informeras om hur det fungerar på det aktuella centret. Var man ställer flaskor som skall fyllas, om båten lastas innan tid för avgång, hur den lastas (bestäms av den som kör båten), var utrustningen hängs på tork, var utrustningen förvaras mm. Det finns väldigt mycket som är bra att informera om när det gäller om hur saker och ting hanteras på centret och inte bara om själva dykningen. Vid alla serviceyrken krävs det att man är hel och ren och undviker svordomar samt har ett seriöst beteende. En del av dykledarens uppgifter är att ge dykarna
Dykledning att använda som elevmaterial 3:3 bra och korrekta uppgifter så att dykarna får ett bra dyk. Man får bara inte glömma att dykarna är där för att dyka själva och inte höra hur dykledaren dyker. Hur ger man bra info: Att stå på en gungande båt i gassande solsken med fullt påklädda dykare och berätta om förutsättningarna för dyket är inte lyckat. Dykarna kommer bara att ta åt sig en liten del av vad som sägs pga. att någon håller på att bli sjösjuk, någon plockar med utrustningen, någon försöker vara först i vattnet m.m. Det bästa är att på land, innan dykarna har plockat ihop utrustningen, ha en genomgång. Om dykarna vet förutsättningarna för dyket kan de snacka ihop sig inom dykparen om t ex tider och djup när de plockar ihop utrustningen och på väg till dykplatsen. Bra info: Om man inte är på dykplatsen när man skall ha en genomgång, är det bra att ha t ex ett förstorat sjökort, overhead eller rita en skiss över platsen. Vid vrakdykning kan det vara till stor fördel att visa bilder på/från vraket. Detta gör det mycket lättare för dykarna att orientera sig under dyket. För att få dykarna att ta till sig informationen: Se till att alla hör och förstår vad du säger. Ha inte kompressorn eller båtmotorn igång vid genomgången. Se till att dykarna inte håller på att plocka med andra saker under genomgången. När man har kommit till dykplatsen bör man ha en kort genomgång av saker som bara kan informeras om när man befinner sig på plats. Se till att båtförare/räddningsdykare/assisterande dykledare känner till din planering om en olycka skulle ske. Informera dykarna om säkerheten och säkerhetsutrustningen som är med. Instruktörsutgåva
Säkerhetsutrustning att använda som elevmaterial 4:1 Säkerhetsutrustning Instruktörsutgåva Hjälpmedel för dykorganisationen Exempel på hjälpmedel: Dykpraxis. Dykprotokoll (dykrapport och dumpningsfond). Pennor, skrivpapper. Kikare. GPS. VHF, kommunikationsradio, mobiltelefon. Sjökort. Ekolod, Dykflaggor (dykskärmar). Visselpipa. Kniv. Syftkompass. Ficklampa, batterier, cyalumstavar (kemljus) och nödraketer. Material för att underlätta dykningen Exempel på hjälpmedel: Nedstigningslina. Ledlina. Fyndmarkeringsboj. Ytmarkeringsboj. Belysning (för upp-stigningsplats mm). Söklinor. Trekantigt bandage, mitella. Elastisk binda. Steril bomull. Sterila kompresser. Sårtejp. Plåster och fingertoppsplåster. Tops. Tungspatlar (ska endast användas av utbildad). Engångsmuggar. Skalpell. Muntermometer. Pincett/sax. Tändare eller vattensäkra tändstickor. Nödfilt. Spjälningstillbehör. Pennlampa. Sjösjukepiller. Pocketmask. Penna och liten anteckningsbok (för olycksfallsinformation, anteckningar mm). Första hjälpen-handbok. Oxygenterapiutrustning typ oxybox eller oxyvac ska alltid finnas. Se till att alla dykare på platsen kan hantera utrustningen. Ev dryck. Ska ej ges vid risk för medvetslöshet. Material för att underlätta livräddningen Exempel på hjälpmedel: Räddningsbåt. Hansalina eller motsvarande. Hemdragningslina. Uppkallnings-anordning. Flythjälpmedel till ytbärgaren. Material för omhändertagande av olycksfall Första hjälpen-lådan kan innehålla följande: Vinägerlösning (sur lösning som neutraliserar skador orsakat av marint liv). Smärtstillande och antiseptisk salva (stillar smärta och förhindrar infektion). Cortisonsalva (stillar klåda och inflammation). Smärtstillande (får bara användas när man är säker på att det inte är tryckfallssjuka eller annan allvarlig skada). Tvål för rengörning (all parfymerad tvål är antibakteriell och kan användas). Sk hot packs (hjälper mot gifter från havsdjur). Sk cold packs (lokal smärtstillare). Flaska med sprit (för rengöring av utrustning). Skyddsfolie (för att täcka brännsår tills behandling kan erhållas) eller fuktiga sterila kompresser. Stora absorberande kompresser (kontrollerar svår blödning). 0,9 % NaCl-lösning (mot sårirritation, ögontvätt).
Larmrutiner att använda som elevmaterial 5:1 Larmrutiner Instruktörsutgåva Larmning Vid larmning är det bra om den som larmar (det behöver inte vara dykledaren själv) vet vilka uppgifter SOS-alarm behöver ha svar på. Samtidigt som man svarar på frågor larmas berörda enheter av SOS-alarm. Utryckningen fördröjs inte av att alla frågor besvaras. Larmning via telefon Ring 112 (utan riktnummer). När svar erhålles följs följande rutin: 1. Tala om att det gäller dykeriolycka. 2. Uppge ditt namn. 3. Ange från vilket telefonnummer du ringer. 4. Uppge var olycksplatsen är. Lämpligast är positionen i latitud och longitud från t ex sjökort eller GPS då många öar/vikar mm har samma namn. 5. Uppge skadans art, symtom och antal skadade. Begär tryckkammare om du anser det nödvändigt. Då tryckkamrarna inte alltid har jour kan det ta tid att få dem bemannade. 6. Fråga om egen transport ger tidsvinst. Om så är fallet beskriv färdväg och begär ev poliseskort. 7. Fråga vad ni på platsen kan göra för att hjälpa till. Larmning via VHF Vid larmning med VHF radio används kanal 16. Då kommer MRCC (Maritime Rescue Coordination Centre) svara med Sweden rescue, vilka sköter om sjöräddningen. Alla räddningsinsatser på statligt vatten, dvs vattnen runt Sveriges kust, Vänern, Vättern och Mälaren sköts av MRCC. När du svarat på SOS-alarms frågor tar MRCC över räddningsoperationen om du är på statligt vatten. Är du på kommunal mark eller vatten (insjöar och hamnar) så är det SOS-alarm och berörda myndigheter som sköter räddningen. En fördel med att larma via VHF kan vara att andra båtar i närheten kan höra ditt larm. På VHF sägs MAY-DAY (uttalas mä jdä j) tre gånger följt av båtens namn, position och orsak till sjönöd. Exempel: När dykbåten Saltön 7SY-3467 (anropssignalen bokstaveras efter den internationella bokstaveringstabellen) anropar Sweden rescue över Torö kanal 24 för att bli vidarekopplad till SOS- alarm kan det låta så här: MAY-DAY, MAY-DAY, MAY-DAY, Sweden rescue Sweden rescue, Sweden rescue, här kallar Saltön Saltön Saltön sju Sierra Yankee tre fyra sex sju, kom. Efter anropet inväntar fartyget svar från kustradiostationen och meddelar sedan vad som inträffat. I nöd kan också röda signalraketer, bloss eller röksignal med orangefärgad rök användas för att ange att man behöver hjälp. Kom ihåg att aldrig använda nödsignaler annat än i verklig nöd. Missbruk är straffbart enligt lag. Efter larmning Meddela dykledaren/övriga vad som ska göras och vad som avtalats med SOS-alarm. Lämna inte telefonen/radion utan passning. SOSalarm kan behöva kompletterande upplysningar om platsen mm. Samhällets säkerhetsorganisation Säkerhetsorganisationen i Sverige är omfattande med stora resurser och många möjligheter. Säkerhetsorganisationen är organiserad via SOSalarm. Som dykledare måste du alltid kunna nå SOSalarm. Vid larmning, via telefon 112 eller VHF kanal 16, kan du få hjälp från olika delar av samhällets organisationer t ex ambulans, räddningstjänst (brandkåren), polis, tull, flygräddning, jourhavande specialister (dykläkare, giftinformation etc) och sjöräddning. Tryckkammare och dykläkarjour finns inte alltid i alla delar av landet. Sök själv upp telefonnummer till tryckkammare och dykläkare i det område där dykningen är planerad. Så får ni reda på om det finns! Säkerhetsorganisationers funktion vid dykolycka Här följer en beskrivning av de olika säkerhetsorganisationernas funktion och resurser vid dykolycka: Ambulans - biltransporter med vissa avancerade behandlingsmöjligheter, t ex defibrillering, oxygen och medicinering. Räddningstjänst - båtar, vattendykare (dyker till max 40 meter) i vissa kommuner. Polis - båtar, biltransport och eskortmöjlighet, mindre helikoptrar. Tull - båtar, bilar. Sjöräddning - sköts av MRCC och består av Sjöfartsverket, Sjöräddnings-sällskapet, Kustbevakningen, Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen och Luftfarts-verket. Sjöfartsverket - båtar, fartyg, Sjöräddningscentralen i Göteborg (MRCC). Sjöräddningssällskapet - båtar. Kustbevakning - båtar, fartyg, bilar, flygplan. Försvarsmakten - båtar, fartyg, helikoptrar, flygplan, radarbevakning, dykare samt tryckkammare.
Larmrutiner att använda som elevmaterial 5:2 Tryckkammare - finns civila på olika sjukhus och militära på förband och båtar. Läkare - rådgivning (dykläkare har inte alltid jour så det kan ta tid att få tag på sådan). Instruktörsutgåva
Instruktörsutgåva Dykskador att använda som elevmaterial 6:1 Drunkning Om man drar ner vatten i andningsvägarna kan kroppen reagera med kramp i struphuvudet (laryngospasm) vilket leder till kvävning (torr drunkning). Om vatten kommer ner till lungorna (våt drunkning) kan det skada alveolerna med risk för att det uppstår en inflammation dvs. alveolerna svullnar och vätska tränger ut i lungorna (som snuva fast längre ner) och delar av lungan faller ihop. Oxygenupptagning och koldioxidavgivning försämras. Skadan kan ge symtom upp till flera timmar efter drunkningstillbudet varför den skadade omedelbart ska till sjukhus för vård. Saltvatten med högre salthalt än ca 0,9 % ger upphov till en diffusion av vatten från blodet till lungorna med vätske- och elektrolytrubbningar som följd. Sötvatten i lungorna vars salthalt är lägre än blodets kan genom den osmotiska effekten sugas in i de röda blodkropparna som sväller och sprängs (s.k. hemolys) varvid kalium som finns i de röda blodkropparna läcker ut. Detta påverkar hjärtat så att rytmrubbningar eller hjärtstillestånd kan uppstå. För att undvika alveolskada och hemolys är det viktigt att avlägsna det vatten som inandats så fort som möjligt med mun mot mun metoden. Hypotermi Vattnet vi dyker i är alltid kallare än kroppen. Dess förmåga att leda värme är mycket större än luft vilket gör att vi kyls ner. Kroppen försöker att spara värmen till de centrala delarna genom att minska den perifera cirkulationen. Detta leder till ökad kramptendens. Genom ökad muskelspänning och ökad förbränning ökar oxygenförbrukningen. Som följd av detta producerar kroppen värme. När kroppstemperaturen sjunkit till 36 grader börjar vi huttra, vilket producerar värme. Vid ytterligare nedkylning uppstår förvirring, sänkt vilja att överleva, minnesförlust, svårigheter att prata tydligt, vanföreställningar och medvetandesänkning samt död p.g.a. rytmrubbningar i hjärtat. När man behandlar en kraftigt nedkyld person skall man isolera och utnyttja kroppens egen värmeproduktion (värma upp den skadade inifrån). Se till att han är torr, ge ljummen dryck och se till att han rör sig Om den skadade värms upp utifrån riskerar man att den perifera blodcirkulationen ökar och kallt blod kommer till hjärtat med hjärtrytmrubbningar som följd. Immersion Definition: nedsänkning (av kroppen) i vätska (vatten). Detta ger en omfördelning av kroppens egna vätskor upphävande av tyngdlagseffekterna. Detta påverkar i sin tur: - blodcirkulationen (volymbelastning av hjärtat ökar pumpmotståndet). - andningen (minskning av lungvolymerna, buktryck och risk för air trapping ) - urinbildningen (kompensering för övervätskning centralt i kroppen). - risken för uppstötningar från magsäcken (ökat buktryck). Kvarstående effekt efter immersionen av ändrade vätskebalansen är uttorkning av olika grad. Läkemedel, sjukdom och graviditet Berusningsmedel och dykning hör inte ihop. Omdömet påverkas och man riskerar att försätta sig i besvärliga situationer som kan vara svåra att ta sig ur. Alkohol förstärker effekten av djupberusning. Diabetiker och epileptiker riskerar att bli medvetslösa. Vattentryckets effekt på medicinerande dykare är för dåligt utredd för att dykning ska tillåtas. Lugnande medel (Valium eller liknande) sänker vakenheten. Är man i behov av lugnande medel skall man avstå från dykning. Även sjösjukemedel kan ha den här effekten. Astma som utlöses av kyla eller ansträngning kan lätt provoceras fram vid dykning. Om astman är av den arten att medicinering krävs bör dykning inte företas. Astmamedicinens effekt under dykning är dåligt utredd. Dykning kräver god hälsa och god kondition. Träna regelbundet och kontakta kompetent dykläkare vid osäkerhet om dykning och sjukdom. Gravida skall enligt Arbetsmiljöverket inte dyka då effekterna av tryck på fostret är dåligt kartlagda. Marina djur I de flesta vatten finns det olika djur som kan skada dykare. De kan bitas, stickas eller har fångstarmar med nässelceller som sätter sig fast på huden. Symtom är ofta lokal (kraftig) sveda och smärta, ev. giftpåverkan eller anafylaktisk chock. Anafylaktisk chock är en mycket kraftig allergisk reaktion på ett främmande ämne och kan vara dödande. Ge chockbehandling (oxygen, värme, lugn) och sök snabbt upp läkare. Gifter kan verka på olika sätt. Nervgifter kan ge domningar, förlamningar, kramper eller andnings- och hjärtstillestånd. Vissa (de flesta med animaliskt ursprung) gifter kan förstöras genom uppvärmning. Håll skadan nedsänkt i så varmt vatten som möjligt under en längre tid. Normalt krävs ca: 50 C för att proteingifter skall förstöras. Nässelceller som sitter fast i huden kan torkas ut med varm sand eller förstöras med en blandning av 50 % sprit och 50 % ättika (vinäger duger fint). Enkla regler för att undvika alltför närgången kontakt med marint djur- och växtliv:
Instruktörsutgåva Dykskador att använda som elevmaterial 6:2 1. Var väl avvägd. 2. Ta reda på vilket djur- och växtliv som finns runt omkring dig. Tag inte på något när du dyker, det kan vara något annat än det du tror. 3. Planera dyket noga och hör efter med lokalbefolkningen vilka eventuella risker som finns. 4. Håll kontroll på din utrustning så att lösa delar inte fastnar i vegetationen. 5. Vid dykning skall förstahjälpen låda finnas tillgänglig. 6. Om Du är allergiker eller överkänslig mot något så glöm inte Din medicin hemma. Symtom / skada / orsak / behandling Ett schema som syftar till att göra dykledaren medveten om hur man bedömer dykskador schematiskt. Symtom Dykskada Åtgärder Orsak Behandling Förebyggande - Trötthet, förvirring, panik Blå naglar, läppar Bläckblå färgton över kroppen Medvetslöshet - Snabbt och plötsligt uppkomna kramper Illamående yrsel Svårighet att samordna rörelser, muskelryckningar, hallucinationer - Ökad andningsfrekvens Hjärtklappning Huvudvärk Värme- & olustkänslor Senare illamående Kräkningar, förvirring Medvetslöshet - Röda läppar & kinder Huvudvärk, yrsel, andnöd Illamående, kräkningar Utmattning, förvirring Nedsatt puls Medvetslöshet Oxygenbrist Akut oxygenförgiftning Koldioxidförgiftning (CO2) Koloxidförgiftning (CO) - För den skadade till ytan med fria luftvägar Konstgjord andning Ge oxygen Syftar till att sänka partialtrycket för oxygen - Andas normalt genom hela dyket Försök aldrig spara på luft - Avbryt koloxidtillförseln Ge oxygen HLR vid behov - För lite oxygen når lungorna (drunkning) För lite oxygen når vävnaderna (ex. vid hjärtstopp) Akut oxygenförgiftning uppstår vid ett oxygenpartialtryck på 2 bar eller mer. Dålig ventilering i förhållande till produktionen av CO2 Förorening av andningsluften i flaskorna genom felaktigt skött kompressor Till sjukhus för kontroll och eventuell observation Man sänker trycket försiktigt eftersom luftvägarna kan vara stängda pga kramper Andas frisk luft - Offret skall alltid föras till sjukhus Eventuellt tryckkammarbehandl ing - Håll utrustningen i trim Provsmaka på luften Uppehålla konditionen och vattenvana. - Dito kunskaper om HLR -Dyk inte med slutna eller halvslutna system utan att vara utbildad Dykplanera väl Akut oxygenförgiftning drabbar sällan sportdykare som dyker med luft, men kan t.ex. inträffa i tryckkammare och vid nitroxdykning. Sportdykare skall inte dyka med ren oxygen utan att vara utbildad för detta. - Håll utrustningen i trim Andas normalt under dyket Snålandas aldrig - Noggrann skötsel och handhavande av kompressorer - Provsmaka alltid luften - Smakar det olja eller avgaser kan den innehålla koloxid (kolmonoxid)
Instruktörsutgåva Dykskador att använda som elevmaterial 6:3 Symtom Dykskada Åtgärder Orsak Behandling Förebyggande - Försämrad koordinationsoch koncentrationsförmåga Förvirring Nedsatt omdöme Berusning Medvetslöshet Plötslig smärta eller värk i munnen/tänderna, oftast under neddykning. Tendens till rapning, luftavgång, smärta i buken. Smärta från huden vid torrdräktsdykning. Djupberusning (Kvävenarkos) - Minska dykdjupet så försvinner berusningen - Vid dykning med vanlig luft ner till ca 30m och nedåt Förhöjt kvävepartialtryck Tandsqueeze Avbryt dyket Troligen beror tandsqueeze på att luft inneslutits i någon hålighet, exempelvis i dåliga lagningar, men detta är inte helt klarlagt. En alternativ förklaring med vätskeflöden i tandbenet finns också Tarmsqueeze Hudsqueeze Besvären upphör, om luften kan avgå på naturlig väg. Du kan stanna upp under dyket på en viss nivå, tills smärtan viker eller möjligen gå ned ytterligare en bit, därefter försiktig uppstigning. Att släppa sig och rapa går utmärkt under vattnet. Observera dock att du inte bör stå på huvudet när du rapar. Det är då risk för att det kommer ut maginnehåll i stället för luft, eftersom luften strävar uppåt. Fyll på mer luft i torrdräkten, om möjligt. Avbryt dyket, om besvären är svåra. - Ingen Symtomen försvinner när man sänker trycket Om symtom återkommer, sök tandläkare - Dykare skall inte dyka djupare än 30m (39m) - Känsligheten varierar från person till person. Vissa faktorer ökar känsligheten (alkohol, bakfylla, höga koldioxidnivåer, läkemedel och nedkylning) Sköt tänderna regelbundet hos tandläkare, så minskar du risken för tandsqueeze. Berätta att du är dykare, så kan tandläkaren ta extra hänsyn till det och kontrollera lagningar extra noggrant Gaser i buk och tarm Ingen Undvik att äta större mål innan du skall dyka. Undvik särskilt gasbildande föda som lök, ärtsoppa, bönor mm. Om du skulle drabbas av bråck, det vill säga en utbuktning någonstans på bukväggen, skall du absolut inte dyka, förrän detta blivit opererat och du fått klartecken från din läkare att börja dyka igen. I ett bråck händer det lätt att en gasfylld tarmdel stängs av, vilket kan leda till svåra smärtor under en uppstigning, och i värsta fall kan tarmen brista. Har du för lite kläder under torrdräkten eller för lite luft, kan fickor avgränsas och undertryck uppstå. Resultatet blir att huden nyps mellan veck i dräkten och du kan få riktigt fula blåmärken. Ingen. Prova dräkten väl före köp. Ha ett ordentligt underställ så slipper du tjuvnyp.
Instruktörsutgåva Dykskador att använda som elevmaterial 6:4 Symtom Dykskada Åtgärder Orsak Behandling Förebyggande Värk, smärta över panna och/eller kinder. Kan uppstå både under neddykning och vid uppstigning. Vid ytan kan ibland lite blod komma ur näsan. Smärta, blodblandad hosta, andningsbesvär. Bihålesqueeze Lungsqueeze Avbryt dyket, om du upplever smärta eller annat obehag. Till sjukhus för eventuell intensivvård. Behandla med oxygen och ge HLR vid behov. Förhindra chocktillstånd som kan uppkomma. Vid bristande tryckutjämning i bihålorna under nedstigning komprimeras luften i dessa. Detta gör att slemhinnorna sväller, på grund av att blod sugs in via små blodkärl. Det kan till och med uppstå blödningar, vilket ger tryckutjämning och därmed smärtlindring. Under uppstigning expanderar den i bihålan inneslutna luften, vilket kan trycka ut blodet till näshålan och vidare till masken. Bihålesqueeze uppstår inte sällan i samband med dyk under förkylning, som gör att slemhinnan svullnar i de smala kanalerna mellan bihåla och näshåla. Luft kan inte ta sig in och utjämna trycket under nedstigning. Vid fridykning begränsas det maximala dykdjupet av residualvolymens storlek i förhållande till totalvolymen. Lungornas komprimering kan beräknas enligt Boyles lag. Trots att residualvolymen teoretiskt begränsar det maximala fridykningsdjupet, har försök gjorts för att dyka djupare. Sådana försök kan vara farliga och innebära en risk för lungsqueeze. Det kräver därför stora säkerhetsresurser, varför vi avråder från alla sådana försök. Vid apparatdykning ändras inte lungornas volym, eftersom doseringsventilen gör att andningsluften antar rådande vattentryck. Vid kvarstående besvär, uppsök läkare. I svåra fall handlar det om livshotande tillstånd, som kräver respiratorbehandling och intensivvård på sjukhus. Undvik dyka vid förkylning och/eller bihåleinflammation. Dyk med omdöme. Gör inga rekordförsök
Instruktörsutgåva Dykskador att använda som elevmaterial 6:5 Symtom Dykskada Åtgärder Orsak Behandling Förebyggande - Lindriga: Dykarloppor och marmoreringar Myrkrypningar, känns som tusen nålar under huden (örsnibbar, kinder, handryg-gar) Marmoreringar. blåröda, missfärgningar blandade med bleka områden på huden hudsvullnader, lymfkörtelsmärtor Medelsvåra: Bends Stumhetskänsla Värk i lederna i armar och ben som förvärras vid rörelse, särskilt använda och nedkylda leder. De stora lederna är särskilt utsatta. - Omotiverad trötthet efter dyk kan vara förstadier till lindrig chokes Svåra: Chokes Lungsymtom Andnöd, kan komma hastigt. Då symtom inträder är minst 1/3 av lungorna tilltäppta. Hosta, blodblandad Medvetslöshet Nervsymtom Huvudvärk, förvirring Kramper, medvetslöshet Synrubbningar, öronsus Yrsel, trötthet, dövhet illamående Kräkningar, magont Förlamningar Tryckfallssjuka (Dykarsjuka) - HLR vid behov Ge oxygen -Om patienten är vid medvetande och kan hålla muggen själv ge vätska att dricka placera patienten i stabilt sidoläge - Noggrann övervakning Snarast möjligt transport till tryckkammare -Se till att dykarens logg eller dykdator kommer med. Även parkamraten bör medfölja transporten för att kunna ge svar på frågor om det behövs. - När en dykare utsätts för tryck, kommer mer gas att lösa sig i blodet (Henrys lag). Ju högre tryck och ju längre dyktiden är, desto mer kväve tas upp i blodet. - Om överskottskvävet inte hinner transporteras till lungorna med blodet som vid alltför hastig uppstigning i förhållande till dyktid, kommer kväve att bilda bubblor runt om i kroppens vävnader. Riskfaktorer: - Övervikt Ålder över 40 år Utmattning, förkylning Alkohol, baksmälla Kyla, hårt arbete Flygning efter dykning Dykning på höjder över havets nivå Om enbart dykarloppor ingen behandling. Även vid dykarloppor kan det vara bra att ge oxygen för att öka marginalerna. Om fler symtom: Oxygenandning och rekompression snarast möjligt görs i tryckkammare, ev. Duocom. Symptom: 85 % inom 1 timme 95 % inom 3 timmar 99 % inom 6 timmar Ev. ända upp till ett dygn efter dykningen - Följ dykpraxis Planera dykning noggrant Dyk aldrig på marginalerna Ingen fridykning eller fysisk träning efter dykning Flygning 12 timmar efter dykning (24 timmar om etappuppstigning eller flera dagar i sträck dykning)