Att skapa sig ett skriftspråk -erfarenheter från resa i USA 2011 Många språk i världen dör ut, språk som talats sen uråldrig tid men som aldrig blev nerskrivet annat än som tecken i sand, berg, kanske som bilder och konsthantverk. De få som talade språket blir gamla och dör och den nya unga generationen tar över majoritetsbefolkningens språk, det gamla faller i glömska. I somras besökte jag flera stater i USA på en stipendieresa från Svensk Biblioteksförening för att undersöka hur ursprungsbefolkningarnas situation är vad gäller tillgång till böcker, bibliotek, utbildning m.m. Finns det skriftspråk, grammatik, lexikon m.m. på minoritetsspråken? Jag har alltid varit intresserad av minoritetsfrågor och ofta tänkt på vad man kan göra för att ett språk ska överleva. Idag är USA på väg mot ett allt mer multietniskt och mångkulturellt samhälle. Andelen vita invånare väntas minska till runt 50% år 2050. När spanjorerna kom på 1500- talet fanns en stor indianbefolkning i landet med oerhört många olika stammar och språk. Idag är de tillsammans med Alaskas urbefolkning 2,4 miljoner varav många av dessa bor i vindpinade reservat ofta utslängda i karga ökenområden och andra eländiga trakter. Många bor i barackläger, fattigdom och arbetslöshet med mycket alkoholmissbruk och flitigt användande av droger försvårar livet. Berättelser om hur de vita förföljt och dödat genom historien gör att ens hjärta blöder. Krig, sjukdom, tvångsförflyttningar och misär dominerar berättelserna. Men det finns också annat att lyfta fram - och det är de berättelserna jag vill berätta. Berättelserna om hur det går att återerövra ett språk. Att det går att skapa sig ett skriftspråk och föra över det till nya kommande generationer. Det finns en tro på framtiden hos minoriteter runt om i världen. Språken lever i konsten, i litteraturen, i sångerna, teatern och i filmen. Man utbildar egna guider, spelar in intervjuer, läser om sina legender och de äldre håller berättarstunder för de minsta. Det är inte bara i Tornedalen vi har språkbad. Min resa började i Florida med ett besök i Seminolestammens reservat. Bara att ta sig igenom den mäktiga porten var en upplevelse i sig. Vid infarten fanns en tull-liknande byggnad med eget insläpp för indianer som visade grönt ljus och ett insläpp med rött ljus för besökande. En vänlig vakt frågade vad vi hade för avsikt med vårt besök och då vi berättade att vi skulle besöka biblioteket fick vi köra in. Vi möttes av ett välmående reservat innehållande universitet, sporthall, skolor, dagis, bostäder och bibliotek. Entré till reservatet Hollywwod Bird, FL
Biblioteket i Hollywood Bird, Florida På biblioteket som främst fungerade som ett skolbibliotek hittade jag en fin samling av lokallitteratur dvs. böcker om Creekstammarna. Det var berättelser om konsten att överleva - allt dock på engelska språket. På 1500-talet fanns mer än 100 000 indianer i trakten då spanjorerna kom och kallade stammen för Seminoler "Vilda människor". Konflikter, sjukdomar och tre krig gjorde att stammarna splittrades. 200-300 flydde till träskmarkerna i Everglades där de livnärde sig på fiske och jakt. Traditionerna överlevde precis som språket och biblioteket och reservatet gör nu allt för att för att föra traditionerna och kulturarvet vidare. De har tex. köpt upp Internet cafét Hard Rock Café. "Vi ska köpa tillbaka vad våra förfäder sålde - hamburgare för hamburgare." Lokalsamling Dorothy S Osceola Library Ett fint besök blev det i träskmarkerna. Vid Pa-Hay Okee utsiktsplats stod jag på spångar och tittade ut över milsvida myrmarker och det såg ut som Vasikkavuomas myrar i sin karghet och vackra gulaktiga färgskala.
Längst har man hunnit i staterna längre västerut vad gäller att utveckla sin historia och sitt skriftspråk kändes det som. Många reservat tjänade bra med pengar på sina casinon. Pengar som staten låter reservaten behålla och förvalta själv. Resan fortsatte längs skiftande natur. Vi körde genom trakter som hämtade ur Westernfilmer med klippor, sanddyner, skog och präriegräs. Varje plats är historisk med informationstavlor om händelser och kulturmöten och kulturkrockar. Restauranger dyker upp i ökenområden som visar sig vara gamla vattendrag som varit heliga mötesplatser, Vid kanten på en Mesa handelsställen för bytesaffärer osv. Vi for vidare mot New Mexico och möttes av bergskammar kallade mesor. Det är vida platta berg som reser sig rakt upp från slätten. Dessa mesor blev tillflyktsorter för många stammar. Uppe på mesorna blev man bofast, byggde städer, kyrkor, torg och bostäder i form av flervåningshus. Old Acoma Sky City, New Mexico Vi besökte Acoma Pueblos i New Mexico en stad befolkad sedan 1150-talet. Legenden berättar om staden som alltid funnits. Härifrån kunde man försvara sig utan problem. Nere på slätten gick boskapen och nerför berget tog man sig via sinnrika trappsteg som inte syns nerifrån. Det här är den stad i USA som varit befolkat oavbrutet. För 12 år sedan påbörjades återuppbyggandet av språket och skriftspråket är under uppbyggnad. Guiden var mycket stolt över sitt folk och menade att man har framtiden för sig. Casinopengarna använder de till att dela ut stipendier till sina barn så de ska kunna utbilda sig och föra kulturen vidare. Dessutom köper de mark för boskap och odling från amerikanska staten. Det var en underbar känsla att höra guiden berätta om stammens planer. Vårt språk lever sa han, därför kan vårt folk leva och skapa. Ett av många casinon längs vägen Bokbuss i Santa Fe, NM
Vi besökte också Puebloindianernas gamla bosättningar Mesa Verde i Colorado. De levde i klipporna högt uppe på en mesa från 500-talet. Hela stammen bodde i hus uthuggna i klippor med sinnrik arkitektur. Rökgångar, kök, toaletter, rum för olika ändamål. Svalt och Mesa Verde, Colorado Forskningsbibliotek i Mesa Verde skönt i sommarhetta och varmt under vintern för i dessa trakter är vintern kall och snörik trots att det är 40 grader varmt på sommaren. Svalkande vatten rann i bäckar mellan klipporna. Det här måste ha varit ett paradis med rikt liv. Ett annat reseminne är besöket i Tuba City, Arizona, huvudstaden i Navajoindianernas reservat. Det här reservatet är det största i USA och är på 400 km. Idag finns 250 000 Navajoindianer. Vi övernattade på reservatet och fick känna vid hur det är att vara en minoritet i indianernas värld. Alla runt omkring oss var indianer. Inom gränserna finns ingen alkohol eftersom det anses vara största faran mot ursprungskulturen. Allt var välskött och befolkningen har modernt lönearbete. Många arbetar i den offentliga sektorn till skillnad från övriga USA där indianerna är arbetslösa eller återfinns inom lågavlönade branscher. Under den moderna ytan lever den gamla andliga traditionen kvar. Allt är heligt och genomsyras av rörelse, liv och kraft. Språket är verborienterat och för dem är den här världen den fjärde eller femte. När vi besökte museet möttes vi av jojkliknande sång och en trumma som slog rytmiskt till den klagande sången. Precis som vi hade våra arbetsstugor i Tornedalen för försvenskning hade de anstalter dit barnen skickades för att amerikaniseras. Berättelserna på det museet var fruktansvärda att ta till sig, men på ett Utanför muséet i Tuba City, Arizona
fantastiskt sätt framställdes också en ljus framtid. De har återerövrat sitt språk som är starkare än någonsin. De har intervjuat gamla för att samla dokumentation för kommande generationer och de arbetar målmedvetet för att behålla sin särart. Vid ett annat besök mötte vi äntligen en mängd böcker vi letat efter. Ett språk måste ha ordböcker, grammatik och läroböcker. Det hittade vi vid ett mindre bibliotek i Parker, Arizona en het ökenstad. Biblioteket påminde om Nordkalottbiblioteket i Övertorneå ett välskött och högintressant samling med lokallitteratur. Stället hette Colorado River Indian Tribes Library och innehöll hyllmetrar med litteratur om indianer på olika språk. De hade mängder med tidskrifter och som sagt olika upplagor av grammatik, ordböcker och läroböcker för de allra minsta. Målsättningen med samlingarna Ordböcker och grammatikor. Parker,AZ är att erbjuda intellektuell frihet (så vackert!), inspirera till nya ideér, berika stamlivet genom att visa upp och dokumentera historia om Mohave indianerna, Chemhuevis, Hopis och Navajo för kommande generationer. De hade även en stor barnverksamhet. Ett exempel var sommarprogram för barn En värld, många berättelser för 6-9 åringar. Återigen ett språkbad. Colorado River Indian Tribes Library Genom sandstorm, skogsbrand och heta ökenområden avslutades resan vid Stilla Havet. Då hade vi åkt från kust till kust. Ett vet jag säkert det mångkulturella USA har mycket att lära oss, minoriteter i Europa. Ingen annan än vi själva kan berätta våra berättelser. Och om inte vi gör det tystnar orden och faller i glömska. Så här skriver författaren Bengt Pohjanen: " Varje folk har en urberättelse. Vad händer med en kultur som inte tillåts relatera till sin kulturella bakgrund? Minnet går sönder och inga minnesmärkningar har lämnats kvar". Marita Mattsson Barsk Bibliotekschef Haparanda