I KONTAKT MED RIKSDAGEN

I kontakt med riksdagen I KONTAKT MED RIKSDAGEN MARTIN BROTHÉN T eorier om representation och representativ demo krati har en sak gemensamt. Relationen mellan representanter och representerade ut gör kärnan i teorierna. Inte minst viktiga är de faktiska relationerna kontakterna mellan väljare och valda. Väl fungerande kontakter mellan väljare och valda sägs ofta vara en förutsättning för en väl fungerande representativ demokrati. 1 Mötet med politiker och politiska förhållanden antas kunna påverka individers uppfattningar. 2 Ett vanligt antagande går ut på att kontakter mellan medborgare och folkvalda ökar förståelsen för det politiska systemet och i förlängningen också förtroendet för politiker och politiska institutioner. Sören Holmberg hänvisar till internationell forskning som belagt att människor som har kontakter med partier och politiker också har en generellt sett större politikertilltro. 3 Tommy Möller menar att det är individer som har personliga erfarenheter av politiker, politiska institutioner och liknande som i allmänhet kan förväntas ha störst förtroende. 4 Forskarvärlden är dock inte helt enig i uppfattningen att personliga kontakter påverkar förtroendet för politiker och politiska institutioner. Kenneth Newton hävdar till exempel att politiskt förtroende till skillnad från socialt förtroende i allmänhet inte baserar sig på personliga relationer. 5 Sören Holmberg menar att sambanden är svaga även om de går i den riktning vi förväntat oss. 6 Också Tommy Möller manar till försiktighet och skriver att det inte med nödvändighet är så att personliga möten, personliga relationer eller professionellt baserad erfarenhet av politiker leder till ett tillitsfullt förhållande till de folkvalda. 7 I det följande är det medborgarnas specifika möte med folkvalda riksdagsledamöter och tilltron till institutionen riksdagen som kommer att stå i fokus för analyserna. Från den generella diskussionen om att kontakter med politiker verkar gynnsamt för förtroendet för politiker och politiska institutioner görs en avgränsning till kontakter med parlamentsledamöter och förtroendet för parlamentet. Därmed ger vi hypotesen om ett samband mellan kontakter och förtroende en mer precis prövning. Tre frågeställningar kommer att diskuteras. Först kommer förtroendet för riksdagen att undersökas över tid. Därefter kommer analyser att presenteras av medborgarnas kontakter med riksdagsledamöter. Slutligen knyts förtroendet för riksdagen samman med förekomsten av kontakter med riksdagsledamöter. Som kapitlets tredje frågeställning analyseras om det finns ett samband mellan förtroendet för riksdagen och förekomsten av kontakter med riksdagsledamöter. Analyserna kommer dock inte att begränsas till ett svenskt material. Frågeställningarna kommer även att prövas på ett internationellt material från ett nära trettiotal olika länder. 127

Martin Brothén Förtroendet för riksdagen Innan vi går vidare och analyserar i vilken grad kontakter med riksdagsledamöter påverkar medborgarförtroendet för riksdagen skall vi se hur förtroendet för riksdagen har utvecklats över tid. SOM-institutet har sedan mätningarna började 1986 ställt en och samma fråga om svarspersonernas förtroende för en rad olika samhällsinstitutioner. I detta kapitel är det resultaten för de senaste sexton årens undersökningar avseende förtroendet för riksdagen som skall presenteras och analyseras. Undersökningen har baserat sig på en fråga med följande formulering: Hur stort förtroende har Du för det sätt på vilket följande samhällsinstitutioner och grupper sköter sitt arbete?. 8 Vid samtliga undersökningstillfällen har riksdagen funnits med i uppräkningen. Svarsalternativen som erbjudits har varit formulerade på följande sätt: mycket stort förtroende, ganska stort förtroende, varken stort eller litet förtroende, ganska litet förtroende samt mycket litet förtroende. 9 Urvalet för undersökningarna har varierat under tidsperioden. För att uppnå jämförbarhet för hela undersökningsperioden kommer endast svarspersoner med svenskt medborgarskap och personer mellan 15 och 75 år att ingå i de följande analyserna. 10 Förtroendet för riksdagen kommer i det följande att studeras med ett enkelt statistiskt balansindex som väger andelen svarspersoner som svarat mycket stort eller ganska stort förtroende mot andelen svarspersoner som svarat ganska litet eller mycket litet förtroende. Svarspersoner som angivit mittenalternativet varken stort eller litet förtroende eller som inte besvarat frågan medtas inte i analyserna. Den totala andelen stort förtroende minus den totala andelen litet förtroende ger oss ett statistiskt balansmått som kan variera mellan -100 och +100, där positiva balansvärden innebär ett överskott av stort förtroende och negativa balansvärden ett överskott av litet förtroende. I tabell 1 redovisas hur förtroendet för riksdagen har utvecklats under tidsperioden 1986-2001. Figur 1 åskådliggör hur andelen personer med mycket eller ganska stort förtroende för riksdagen har utvecklats under samma tidsperiod. I figuren har vi också haft möjlighet att validera resultaten från SOM-undersökningarna mot MedieAkademins mätningar av förtroendet för riksdagen sedan 1997. 11 Figuren visar därför även andelen svarspersoner som i MedieAkademins undersökningar angivit att de har ett mycket eller ganska stort förtroende för riksdagen. Sedan 1996 och 1997 då förtroendet för riksdagen var förhållandevis lågt har förtroendet successivt ökat under senare år. Den tydliga uppgången i samband med mätningen hösten 2001 sammanfaller med en lika tydlig uppgång för andra politiska institutioner. 12 Den nedåtgående trenden med ett minskande förtroende för landets folkvalda församling har möjligen hejdats och ersatts av en uppåtgående trend. Fortfarande återstår dock en bit innan förtroendet åter uppnått de nivåer som insti - tu tionen riksdagen innehade i början av mätserien i slutet av 1980-talet. 128

I kontakt med riksdagen Tabell 1 Förtroendet för riksdagen 1986-2001 (procent, balansmått) Mycket Ganska Varken stort Ganska Mycket Balans- Antal stort stort eller litet litet litet Summa mått svarande 1986 10 37 38 11 4 100 +32 1556 1987 12 52-29 7 100 +28 1606 1988 10 39 37 10 4 100 +34 1558 1989 6 31 41 16 6 100 +14 1483 1990 4 21 39 22 14 100-11 1522 1991 4 27 41 19 9 100 +3 1502 1992 3 21 41 23 12 100-11 1663 1993 2 18 45 22 13 100-15 1645 1994 5 35 43 13 4 100 +24 1511 1995 3 25 39 23 10 100-5 1589 1996 2 16 40 26 16 100-23 1541 1997 2 19 41 26 12 100-17 1514 1998 3 27 41 21 8 100 +1 3133 1999 3 24 41 21 11 100-5 3143 2000 2 25 45 19 9 100-1 2959 2001 3 29 45 16 7 100 +9 2976 Differens 1986-2001 -7-8 +7 +5 +3-23 Kommentar: 1987 års SOM-undersökning utnyttjade andra svarsalternativ än senare års under - sökningar. Källa: SOM-institutet 1986-2001. Figur 1 Procent 60 Förtroendet för riksdagen 1986-2001 (andel mycket och ganska stort förtroende) 50 40 30 20 valår 49 47 43 valår valår 37 36 34 37 40 valår 26 32 31 28 30 27 27 25 24 21 20 18 10 0 1986 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 SOM-institutet MedieAkademin År Källa: SOM-institutet 1986-2001 och MedieAkademin 1997-2001. 129

Martin Brothén Från tidigare studier har vi med oss kunskapen att valrörelser tycks ha en positiv effekt på förtroendet för riksdagen. 13 Valåren i mätserien 1988, 1991, 1994 och 1998 markerar samtliga en viss uppgång i förtroendet. 14 Om också höstens valrörelsen 2002 följs av en uppgång i förtroendet för riksdagen återstår att se. MedieAkademins mätresultat ligger på något högre nivåer jämfört med SOMundersökningen. Tendenserna i de båda undersökningarna är dock likartade. Skillna - derna har att göra med de olika tillvägagångssätten. SOM-undersökningarna genom - förs med en postenkät medan MedieAkademins undersökningar bygger på telefonintervjuer. 15 Kontakter med riksdagen I det följande skall vi undersöka i vilken utsträckning medborgare har kontakter med folkvalda representanter i parlamentet. Två förväntningar har vi på resultaten. Vi tror till en början att andelen medborgare som uppger sig ha kontakter med just riksdagsledamöter är lägre än andelen medborgare som i tidigare studier uppgivit sig ha kontakter med politiker i allmänhet. Från dessa studier har vi kunskap om att ungefär var tionde medborgare har någon form av politikerkontakt. 16 När det specifikt gäller kontakterna med riksdagsledamöter bör vi därför förvänta oss något lägre nivåer. Dessutom tror vi att kontakterna är mer omfattande valår jämfört med andra år. Eftersom vi har möjlighet att jämföra resultaten från SOM-undersökningarna 1998 och 2001 kan vi därför förvänta oss högre kontaktnivåer valåret 1998 jämfört med 2001. Vi skall dock inte avgränsa studien till att gälla enbart svenska medborgare. Till en början skall vi undersöka vilka kontakter medborgare i 26 olika länder har med ledamöter i det nationella parlamentet. Materialet för undersökningen är valundersökningar genomförda i respektive land inom ramen för det internationellt kompara - tiva valforskningsprojektet The Comparative Study of Electoral Systems. 17 Den fråga undersökningen baseras på har låtit svarspersoner i samtliga länder ta ställning till en och samma frågeformulering: Under de senaste 12 månaderna, har Du haft någon form av kontakt med någon riksdagsledamot?. Svarsalternativen var ja och nej. 18 Det är naturligtvis inte helt oproblematiskt att förlita sig på självrapporterade upp - gifter när det gäller faktiskt beteende hos medborgare. Människor kan både underoch överskatta sina kontakter med riksdagsledamöter. Det är dock ett generellt problem i samhällsvetenskapliga undersökningar. Problematiken gör sig just gällande i till exempel studier om människors politiska aktivitet och medieanvändning. 19 Resultaten, som finns återgivna i tabell 3 längre fram i kapitlet, visar att svenska medborgare ligger på en genomsnittlig nivå vad gäller kontakter med ledamöter från det nationella parlamentet. Elva procent av väljarna i 1998 års valundersökning anger att de under det närmast föregående året haft någon form av kontakt med någon riksdagsledamot. I Danmark (20 procent), Kanada (22 procent) och Nya Zeeland (26 procent) uppger sig väljare i högst utsträckning ha någon form av kontakt med 130

I kontakt med riksdagen någon ledamot av det nationella parlamentet. I flertalet länder från Östeuropa ligger andelen med motsvarande kontakter på en låg nivå. Som tidigare noterats finns det skäl som talar för det rimliga i att iaktta viss för - sik tighet med nivåskattningarna av andelen människor som haft kontakt med någon riksdagsledamot. Samtidigt kan vi konstatera att resultaten för SOM-undersökningen 1998 ligger på samma nivå som valundersökningen för samma år. Också andra relevanta och möjliga jämförelser mellan olika grupper av befolkningen styrker likheten mellan SOM-undersökningen 1998 och Valundersökningen 1998. Även om nivåskattningarna av andelen medborgare med parlamentarikerkontakter bör omgärdas med reservationer kan sambanden i olika befolkningsgrupper fortfa - rande vara intressanta. Det är dessa som redovisas i tabell 2. Av tabellen framgår andelen svarspersoner i olika grupper som uppgivit sig ha haft kontakt med någon riksdagsledamot under det senaste året. De svenska resultaten från 2001 års undersökning ligger på en lägre nivå jämfört med 1998 års Valundersökning och SOM-undersökning (7 procent jämfört med 11 procent). De högre nivåerna i 1998 års SOM-undersökning bör ses mot bakgrund av att det var ett valår som svarspersonerna hade att se tillbaka på när de bedömde om de haft någon form av kontakt med någon riksdagsledamot under de senaste tolv månaderna. Tendenserna i materialet är i huvudsak desamma i 1998 och 2001 års undersökningar. Andelen män som uppger sig ha haft kontakt med någon riksdagsledamot är till exempel högre än motsvarande andel bland kvinnor. Åldersmässigt är det främst yngre medborgare som kommer i kontakt med riksdagsledamöter. Andelen bland landets gymnasister som haft någon kontakt med någon riksdagsledamot överstiger motsvarande andel i andra åldersgrupper. Det är tydligt att åldersgruppen 15-19 år är speciell, vilket kan motivera närmare undersökningar av denna viktiga grupp. Utbildningsfaktorn har också en viss effekt på graden av kontakt med riksdagens ledamöter. Som i många andra studier av politiskt deltagande uppger sig högutbildade i större utsträckning än lågutbildade ha sådana kontakter. Skillnader återspeglas även i svarspersonernas familjesituation. Svarspersoner från arbetarfamiljer uppger sig i mindre utsträckning än andra svarande ha kontakter med riksdagsledamöter. Partimässigt visar resultaten däremot ingen samstämmighet mellan 1998 och 2001. Inget entydigt kan sägas om vilket parti som har högst andel som uppger sig ha kontakter med folkvalda riksdagsledamöter. Inget särskilt tyder till exempel på att kontakterna är vanligare gentemot riksdagsledamöter från stora partier eller från partier med folkrörelsekaraktär. Att fråga medborgare om deras kontakter med riksdagsledamöter är bara ett sätt att undersöka medborgarnas kontakter och relationer till riksdagen och dess leda - möter. Ett annat sätt är att tvärtom fråga ledamöterna om deras kontakter med medborgare och väljare. Undersökningar av parlamentarikers kontakter brukar vittna om omfattande väljarkontakter. 20 131

Martin Brothén Tabell 2 Medborgarnas kontakter med riksdagsledamöter 1998 och 2001 (procent) 1998 2001 Samtliga 11 7 Kön Man 13 8 Kvinna 8 6 Ålder 15-19 år 23 15 20-29 år 7 4 30-39 år 9 6 40-49 år 13 7 50-59 år 12 10 60-75 år 9 7 Utbildning Låg 7 5 Medel 12 8 Hög 16 9 Nuvarande familjesituation Arbetarfamilj 5 7 Jordbrukarfamilj 10 16 Tjänstemannafamilj 7 14 Högre tjänstemanna/akademikerfamilj 13 16 Företagarfamilj 8 10 Stad/landsbygd Ren landsbygd 11 8 Mindre tätort 8 7 Stad eller större tätort 11 6 Stockholm, Göteborg, Malmö 11 8 Partitillhörighet Vänsterpartiet 10 8 Socialdemokraterna 8 5 Centerpartiet 20 6 Folkpartiet 14 7 Moderaterna 13 9 Kristdemokraterna 9 10 Miljöpartiet 14 11 Källa: SOM-institutet 1998 och 2001. 132

I kontakt med riksdagen För medborgare finns också alternativa kontaktvägar till riksdagen och dess ledamöter. Kontakterna behöver inte vara direkta; de kan också vara indirekta. Internet är en viktig alternativ kontaktväg för enskilda medborgare. Andelen medborgare som varit inne på riksdagens hemsida på Internet har studerats i SOM-undersökningarna sedan 1998. Andelen är högre än den andel som säger sig ha haft kontakt med någon riksdagsledamot. Omkring 16-19 procent av medborgarna har varit inne på riksda - gens hemsida någon gång under det senaste året. 21 Sambandet mellan kontakter och förtroendebedömning När vi i det följande närmar oss det här kapitlets huvudfrågeställning, nämligen om det finns ett samband mellan medborgares parlamentarikkontakter och förtroende för riksdagen, ställs vi inför problemet med den kausala ordningen. Med tvärsnittsdata av den typ som det nu utnyttjade SOM-materialet erbjuder är det svårt att avgöra den kausala ordningen mellan kontakter och förtroende. Det ena förhållandet skulle kunna vara lika troligt som det andra. Är det människor med förtroende för riskdagen som tar, eller låter sig utsättas för, parlamentariska kontakter (graden av förtroende förklarar graden av kontakter) eller är det människor som haft kontakter med riksdagen och dess ledamöter som utvecklar ett förtroende (graden av kontakter förklarar graden av förtroende)? Glenn Parker och Suzanne Parker (1993) har i en studie valt att utgå från den senare situationen. Människors grad av kontakter med kongressledamöter antas förklara graden av tillit och förtroende. Det är också det antagande som vägleder de följande analyserna. De resultat om sambanden mellan kontakter och förtroende som Sören Holmberg redovisat avser sambanden mellan medborgares politikerkontakter och ett allmänt förtroende för politiker. De diskuterar således inte specifi kt hur medborgarnas kontakter med riksdagsledamöter påverkar förtroendet för riksdagen. I figur 2 redovisas andelen medborgare 1998 och 2001 med ett mycket eller ganska stort förtroende för riksdagen utifrån förekomsten av kontakter med någon riksdagsledamot under det senaste året. Andelen medborgare som uppger sig ha ett mycket eller ganska stort förtroende för riksdagen är både 1998 och 2001 högst bland medborgare som har haft någon riksdagskontakt jämfört med medborgare som inte haft någon sådan kontakt. De skillnader som uppmäts går i förväntad riktning (8 respektive 7 procentenheter). Sambanden är dock inte särskilt starka och inte heller statistiskt signifikanta. Inte heller sambandsanalyser med hjälp av Pearson s r ger stöd för hypotesen att människor som har kontakter med riksdagen och dess ledamöter har ett större förtroende för riksdagen än människor utan sådana kontakter. 22 I den mån ett samband kan uppmätas går det förvisso i den riktning vi kunnat förvänta oss, men sambanden är svaga och inte statistiskt signifikanta. 23 133

Martin Brothén Figur 2 Procent 45 40 Andelen mycket och ganska stort förtroende för riksdagen bland medborgare med olika grad av kontakter med riksdagsledamöter (procent) 39 40 35 30 25 20 15 10 5 31 33 0 1998 2001 År Kontakt Ingen kontakt Källa: SOM-institutet 1998 och 2001. Med hjälp av det komparativa valundersökningsmaterialet inom ramen för The Comparative Study of Electoral Systems kan vi uttala oss om sambanden mellan kontakter och förtroende i ett internationellt perspektiv. Frågan om förtroendet för parlamentariker har haft följande formulering: Somliga anser att riksdagsledamöter vet vad vanligt folk tycker och tänker. Andra menar att riksdagsledamöter inte vet särskilt mycket om vad vanligt folk tycker och tänker. Om Du använder skalan på kortet, vilken är Din uppfattning?. Som svarsalternativ utnyttjades en femgradig skala från riksdagsledamöter vet vad vanligt folk tycker och tänker till riksdagsledamöter vet inte vad vanligt folk tycker och tänker. 24 Det är inte svårt att anta att flera faktorer påverkar i vilken utsträckning medborgare har kontakter med ledamöter från det nationella parlamentet. Vi kan till exempel förvänta oss att kontakter mellan medborgare och folkvalda parlamentariker gynnas av majoritetsvalsystem, parlament som är stora och av att befolkningen är liten. I tabell 3 återges resultaten för vilka kontakter medborgare har med parlamentsledamöter och vilka förtroendebedömningar de gör av parlamentarikerna i inte mindre än 26 länder. Tabellen redovisar hur stor andel av befolkningen som angett att de haft kontakt med någon ledamot av parlamentet och vilket förtroende de tillskriver parlamentarikerna när förtroendet omräknats till en skala från 0 (parlamentsledamöter vet inte vad vanligt folk tycker och tänker) till 100 (parlamentsledamöter vet vad vanligt folk tycker och tänker). Dessutom redovisas sambandet mellan kontakter och 134

I kontakt med riksdagen förtroendebedömning, mätt som Pearson s r. Ytterligare några variabler med anknyt - ning till problematiken redovisas. Det gäller uppgifter om landets valsystem, landets befolkningsmässiga storlek, parlamentets storlek samt antalet tusen medborgare per parlamentsledamot. Resultaten får betraktas med viss försiktighet; komparativ forskning har sina svårigheter. 25 Om vi dock tar resultaten på allvar varierar förtroendet för parlamentarikerna. Högst förtroende, när vi utnyttjar den internationella frågan om i vilken utsträckning svarspersonerna anser att parlamentariker vet vad vanligt folk tycker och tänker, har man i Ukraina, Thailand, Rumänien och Peru. Medelvärdet ligger i dessa länder över 65 på en skala från 0 till 100. Lägst parlamentarikerförtroende enligt den internationella mätningen återfinner vi i Kanada, Australien och Japan. Också andelen medborgare som uppger att de under det senaste året haft kontakt med någon parlamentsledamot varierar i de undersökta länderna. Andelen varierar mellan som högst 26 procent i Nya Zeeland och som lägst 3 procent i Spanien och Ryssland. Även i Kanada (22 procent) och Danmark (20 procent) uppmäts relativt sett höga värden för andelen medborgare med parlamentarikerkontakter. Ett svagt samband kan noteras för sambandet mellan kontakter med och förtroende för parlamentariker. I 17 av 26 undersökta länder är sambandet svagt positivt och statistiskt signifikant på åtminstone 90 procentig säkerhetsnivå. Starkast är sambandet i Japan, USA och Thailand där Pearson s r uppmäter +.14. Starka samband uppmäts också i Danmark, Litauen (+.13) och i Australien respektive Nya Zeeland (+.10). Inte i något enda land uppmäter vi negativa samband. När det gäller andra faktorer som kan tänkas påverka andelen medborgare som har kontakter med folkvalda parlamentariker är bilden inte lika tydlig. Några direkta slutsatser om samband i dessa delar är svårt att dra, men vissa iakttagelser är värda att lyfta fram. Det genomsnittliga värdet för andelen kontakter i respektive land har ett samband med parlamentets och befolkningens storlek. Ju större antal medborgare det går på varje ledamot i parlamentet, desto lägre tenderar andelen medborgare med kontakt med någon ledamot vara enligt undersökningen. Sambandet ser likadant ut för förtroendet för parlamentarikerna. Ju större antal medborgare det går på varje ledamot i parlamentet, desto lägre tenderar förtroendet för parlamentet att vara bland medborgarna. Förtroende har ett visst samband med valsystem. Proportionella valsystem tenderar att medföra att befolkningen hyser ett större förtroende gentemot parlamentariker jämfört med majoritetsvalsystem. Valsystem har däremot inte samma tydliga samband med de kontakter medborgare har med parlamentariker. Medborgare i kontakt med parlamentariker Förtroendet för riksdagen och andra politikrelaterade institutioner ökade under hösten 2001 och efter terrorattacken i USA. Även i ett något längre tidsperspektiv finns tecken på en återhämtning av förtroendet även om nivåerna ännu inte når upp till de nivåer som uppmättes i mitten och slutet av 1980-talet. 135

Martin Brothén Tabell 3 Medborgares kontakter med parlamentsledamöter och förtroendebedömningar i olika länder Förtroende Antal med- Andel för parla- borgare/ med mentariker parlanågon (medelvärde Samband Befolkning Antal parla- mentariker Land År kontakt 0-100) (Pearson s r) Valsystem (milj inv.) mentariker (tusental) Europa Danmark 1998 20 61.13** prop 5.3 179 30 Litauen 1997 16 55.13** bland 2.4 141 17 Nederländerna 1998 5 52.00 prop 15.9 150 106 Norge 1997 15 55.08** prop 4.5 135 33 Polen 1997 6 57.03 maj 38.6 460 84 Rumänien 1996 7 67.07** prop 22.4 345 65 Ryssland 1999 3 55.02 bland 144.7 450 322 Schweiz 1999 19 57.09** maj 7.2 200 36 Spanien 2000 3 59.06* bland 39.9 350 114 Storbritannien 1997 13 48.07** maj 59.5 659 90 Sverige 1998 11 50.08** prop 8.8 349 25 Tjeckien 1996 8 52.07** maj 10.3 200 52 Tyskland 1998 11 53.07** bland 82.0 666 123 Ukraina 1998 8 77.00 bland 49.1 450 109 Ungern 1998 7 58.04 bland 9.9 386 26 Asien Israel 1996 16 59.02 prop 6.2 120 52 Japan 1996 8 46.14** bland 127.3 480 265 Sydkorea 2000 16 49.06 bland 47.1 273 173 Thailand 2001 17 72.14** prop 63.6 500 127 Nord/Sydamerika Chile 1999 12 62.06* maj 15.4 120 128 Kanada 1997 22 47.05 maj 31.0 301 103 Mexiko 2000 9 58.04 bland 100.4 500 201 Peru 2000 9 64.04 prop 26.1 120 218 USA 1996 14 50.14** maj 285.9 435 657 Oceanien Australien 1996 16 47.10** maj 19.3 150 129 Nya Zeeland 1996 26 48.10** bland 3.8 120 32 Kommentar: Resultaten bygger på oviktade analyser för respektive land. Valundersökningen i samband med det senaste valet i varje land har utnyttjats. Uppgifter om landets befolkning och storlek på parlamentet har hämtats från källor på Internet. I de fall landet tillämpar tvåkammarsystem har antalet ledamöter i den nedre kammaren redovisats. Valsystem anger om landet tillämpar proportionellt valsystem (prop), majoritetsvalsystem (maj) eller en blandning av dessa båda valsystem (bland). Resultaten för valsystem återger situationen i dagsläget. Källa: The Comparative Study of Electoral Systems, CSES, 1996-2000 (CSES), Interparlamentariska unionen (www.ipu.org) samt Utrikespolitiska institutets landguide, länder i fi ckformat (www.landguiden.nu). ** p 0.01, * p 0.05. Medborgare har kontakter med riksdagens företrädare, men det gäller inte alla medborgare. Omkring var tionde person säger sig ha kontakter med politiker. 26 Endast under valår uppmäter vi samma kontaktnivåer med riksdagsledamöter. Ande - 136

I kontakt med riksdagen len medborgare med någon form av kontakt med någon ledamot i riksdagen är lägre andra år. Variationer finns också mellan vilka grupper av medborgare som har kontakter. En grupp som redovisar betydande kontakter med riksdagsledamöter är unga medborgare i skolåldern (15 till 19 år). Skillnaderna mellan olika svarandegrupper ifråga om kontakter med riksdagens ledamöter återspeglar olikheter i resursstyrka hos medborgarna. Sociala och ekonomiska faktorer påverkar vilka medborgare som har kontakt. Som vid andra former av politiskt deltagande är det resursstarka grupper som i störst utsträckning har kontakter med folkvalda riksdagsledamöter. De samband som tidigare uppmätts mellan politikerkontakter och ett generellt politikerförtroende återfinns också när vi specificerar sambandet till att gälla riksdagsledamöter och förtroendet för riksdagen. Tidigare uppmätta samband har varit försiktigt svaga men ändå gått i förväntad riktning. 27 I våra analyser av SOMmaterialet kan vi inte återfinna några statistiskt signifikant samband; det gör vi däremot när vi undersöker ett internationellt komparativt valundersökningsmaterial från 26 olika länder. Dessa samband är ungefär lika starka som tidigare uppmätta korrelationer mellan kontakter i allmänhet med politiker och ett generellt politikerförtroende. Ett visst stöd finns för slutsatsen att medborgare som har kontakt med någon parlamentariker generellt sett hyser ett större förtroende för parlamentarikerna jämfört med medborgare utan sådana kontakter. En viktig slutsats av diskussionen i det här kapitlet är också att valsystem, parla - mentets storlek och befolkningens storlek är faktorer som kan påverka i vilken utsträck ning medborgare både har kontakter med och hyser förtroende för parlamentet och dess ledamöter. Noter 1 Aberbach m.fl. 1981; Holmberg & Gilljam 1987:56 ff.; Holmberg & Esaiasson 1988:60; Petersson, Westholm, Blomberg 1989:95 ff.; Gilljam & Holmberg 1990:33 ff.; SOU 1990:44, s. 209 ff.; Gilljam & Holmberg 1993:22 ff.; 1995:172 ff.; Petersson m.fl. 1998:53 ff; Brothén 1999:260 ff.; 2002. 2 Asp 1986:63. 3 Holmberg 1999:110. 4 Möller 2000:137. 5 Newton 1999; Möller 2000:137. 6 Holmberg 1999:110. 7 Möller 2000:148. 137

Martin Brothén 8 Det kan noteras att frågeformuleringen utnyttjar begreppet förtroende som operativ term. Likaså kan noteras att frågan gäller hur riksdagen som institution sköter sitt arbete och således inte, som i t.ex. vissa amerikanska undersökningar, tar fasta på de personer som arbetar och verkar i institutionen ( the people running ). En frågeformulering som den SOM-undersökningarna utnyttjar hindrar inte att respondenterna tar ställning till riksdagen som institution i en vidare mening (Elliot 1997:131; Weibull & Börjesson 1990:51). 9 1987 års SOM-undersökning utnyttjade andra svarsalternativ än senare års undersökningar. I undersökningen ingick inte svarsalternativet varken stort eller litet förtroende. 10 Från 1998 utökades antalet intervjupersoner i SOM-undersökningarna. Antalet svarspersoner som har besvarat frågan om förtroendet för riksdagen har under de år som analysen avser varierat mellan 1483 och 3143. Den valda specificeringen av vilka svarspersoner som ingår i analysen gör att nivåerna i denna analys kan skilja sig från analyser presenterade av Sören Holmberg och Lennart Weibull i andra kapitel i denna bok. 11 MedieAkademin är ett samverkansorgan mellan bland annat Göteborgs-Posten, Göteborgs universitet, Forsman & Bodenfors och NFO Infratest. Undersökningen genomförs med telefonintervjuer till omkring 750-800 slumpmässigt utvalda personer i månadsskiftet oktober/november varje år sedan 1997. Sören Holmberg och Lennart Weibull har varit ansvariga forskare för MedieAkademins förtroendemätningar (MedieAkademin 2001). 12 Se Sören Holmbergs och Lennart Weibulls kapitel i denna bok. 13 Holmberg 1994. 14 På grund av de annorlunda svarsalternativen i 1987 års undersökning bör 1988 års resultat jämföras med 1986 års undersökning. 15 Om skillnader mellan olika tillvägagångssätt att genomföra en enkätundersökning, se Schuman & Presser 1981; Togeby 1989; Dahmström 2000:61 ff. och 68 ff.; Esaiasson m.fl. 2002. 16 Gilljam & Holmberg 1995:180 ff.; Petersson m.fl. 1998:53 ff. 17 Materialet har insamlats inom ramen för det internationella valundersökningsprojektet The Comparative Study of Electoral Systems (CSES) som omfattar valforskningsprogram i över femtio länder. 18 Den engelska formuleringen av frågan lyder: During the past twelve months, have you had any contact with [a Member of parliament/ a Member of Congress] in any way?. Svarsalternativen var Yes och No, no contact at all. 138

I kontakt med riksdagen 19 Martinussen 1973; Lafferty 1981; Rose & Waldahl 1982; Hellevik 1983; Togeby 1989 (politisk aktivitet); Cerha 1967; Weibull 1983; Hadenius & Weibull 1997 (medieanvändning). Hur man vetenskapligt skall hantera självrapporterat beteende diskuteras till exempel i Burton & Blair (1991) och i Sudman & Bradburn (1974). 20 Mayhew 1974; Fenno 1978; 1996; Holmberg & Esaisson 1988; Esaisson & Holmberg 1996; Brothén 2002. 21 1998 var andelen 18 procent, 1999 19 procent, 2000 15 procent och i 2001 års undersökning 16 procent. 22 Pearson s r är ett statistiskt korrelationsmått för att studera sambandet mellan två variabler och kan variera från -1,0 (perfekt negativt samband) till +1,0 (perfekt positivt samband). 23 I 1998 års SOM-undersökning uppgår Pearsons r till +.04; i 2001 års undersökning uppgår sambandet till +.05. 24 Den engelska versionen av frågeformuleringen löd: Some people say that members of [Congress/Parliament] know what ordinary people think. Others say that members of [Congress/Parliament] don t know much about what ordinary people think. Using the scale on this card, where would you place yourself?. Som svarsalternativ utnyttjades en femgradig skala från Members of [Congress/Parliament] know what ordinary people think till Members of [Congress/Parliament] don t know what ordinary people think. 25 Det gäller översättningsproblematik, olikheter i svarsfrekvens med mera. 26 Gilljam & Holmberg 1995:180 ff.; Petersson m.fl. 1998:53 ff. 27 Sören Holmberg skriver i boken Critical Citizens: The correlations tend to be modest (about.10), but the point is clear: people in contact with parties or MPs tend to be more appreciative and trusting of them compared to people without any contacts (Holmberg 1999:110). Referenser Aberbach, J. D., Putnam, R. D. & Rockman, B. A. (1981) Bureaucrats and Politicians in Western Democracies, Cambridge: Mass. Harvard University Press. Asp, K. (1986) Mäktiga massmedier. Studier i politisk opinionsbildning, Stockholm: Akademilitteratur. Brothén, M. (1999) Stigande förtroende för riksdagen under valår, i Holmberg, S. & Weibull, L. (red.) Ljusnande framtid, SOM-rapport nr 22, Göteborg: SOM-institutet. Brothén, M. (2002) I kontakt med omvärlden. Riksdagsledamöterna och internationaliseringen, Stockholm: SNS Förlag. 139

Martin Brothén Burton, S. & Blair, E. (1991) Task Conditions, Response Formulation Processes, and Response Accuracy for Behavioral Frequency Questions in Surveys, i Public Opinion Quarterly, 55:50-79. Cerha, J. (1967) Selective Mass Communication, Upplands Väsby: Umeå Universitet. Dahmström, K. (2000) Från datainsamling till rapport. Att göra en statistisk undersökning, Lund: Studentlitteratur. Elliot, M. (1997) Förtroendet för medierna, Göteborg: Institutionen för journalistik och masskommunikation vid Göteborgs universitet. Esaiasson, P. & Holmberg, S. (1996) Representation from Above. Members of Parliament and Representative Democracy in Sweden, Aldershot: Dartmouth. Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2002) Metodpraktikan, Stockholm: Norstedts juridik. Fenno, R. F. (1978) Home Style. House Members in Their Districts, Glenview, Ill.: Scott, Foresman and Co. Fenno, R. F. (1996) Senators on the Campaign Trail. The Politics of Representation, London: University of Oklahoma Press. Gilljam, M. & Holmberg, S. (1990) Rött Blått Grönt. En bok om 1988 års riksdagsval, Stockholm: Bonniers. Gilljam, M. & Holmberg, S. (1993) Väljarna inför 90-talet, Stockholm: Norstedts juridik, Fritzes. Gilljam, M. & Holmberg, S. (1995) Väljarnas val, Stockholm: Norstedts juridik. Hadenius, S. & Weibull, L. (1997) Massmedier. En bok om press, radio och TV, 6., helt omarb. uppl., Stockholm: Bonnier Alba. Hellevik, O. (1983) Politisk deltakelse i Norge begrenset og skjev?, i Tidsskrift for samfunnsforskning, 24:3-30. Holmberg, S. & Esaiasson, P. (1988) De folkvalda. En bok om riksdagsledamöterna och den representativa demokratin i Sverige, Stockholm: Bonniers. Holmberg, S. &. Gilljam, M. (1987) Väljare och val i Sverige, Stockholm: Bonniers. Holmberg, S. (1999) Down and Down We GO: Political Trust in Sweden, i Norris, P. (ed.) Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance, Oxford: Oxford University Press. Lafferty, W. M. (1981) Participation and Democracy in Norway. The «Distant Democracy» Revisited, Oslo: Universitetsforlaget. Martinussen, W. (1973) Fjerndemokratiet, Oslo: Gyldendal Norsk Forlag. Mayhew, D. R. (1974) Congress. The Electoral Connection, New Haven: Yale University Press. MedieAkademin (2001) Pressinformation. Pressinformation om MedieAkademins förtroendebarometer 2001, stencil, Göteborg: MedieAkademin. Möller, T. (2000) Politikens meningslöshet. Om misstro, cynism och utanförskap, Stockholm: Liber. Newton, K. (1999) Social and Political Trust in Established Democracies, i Norris, P. (ed.) Critical Citizens. Global Support for Democratic Governance, Oxford: Oxford University Press. 140

I kontakt med riksdagen Petersson, O., Hermansson, H., Micheletti, M., Teorell, J. & Westholm, A. (1998) Demokrati och medborgarskap. Demokratirådets rapport 1998, Stockholm: SNS Förlag. Petersson, O., Westholm, A. & Blomberg, G. (1989) Medborgarnas makt, Stockholm: Carlssons. Rose, L. E. & Waldahl, R. (1982) The Distribution of Political Participation in Norway: Alternative Perspectives on a Problem of Democratic Theory, i Scandi - navian Political Studies, 5:285-314. Schuman, H. & Presser, S. (1981) Questions and Answers in Attitude Surveys. Experiments on Question Form, Wording, and Context, New York: Academic Press. SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige, Maktutredningens huvudrapport, Stockholm: Statsrådsberedningen. Sudman, S. & Bradburn, N. (1974) Response Effects in Surveys. A Review and Synthesis, Chicago: Adline. Togeby, L. (1989) Ens og forskellig. Græsrodsdeltagelse i Norden, Aarhus: Politica. Weibull, L. (1983) Tidningsläsning i Sverige, Stockholm: Liber Förlag. Weibull, L. och Börjesson, B. (1990) Förtroendet för elva svenska sam hällsinstitutioner, i Holmberg, Sören och Weibull, Lennart (red.) Medier och opinion i Sverige, SOM-rapport nr. 5, Göteborg: SOM-institutet. 141