Om torrmjölk utdrag ur anförande Lund 02

AVTALSTOLKNING TEORI OCH PRAKTIK Om torrmjölk utdrag ur anförande Lund 02 I NJA 1921 s 511 hade HD att slita en tvist mellan en grosshandlare, Olán, och Aktiebolaget Frykberg och Åfeldt (bolaget). Bolaget hade antagit ett av Olán avgivet anbud om köp av ett parti prima holländsk torrmjölk. Efter leverans vägrade bolaget att betala, varpå Olán efter stämning yrkade att bolaget skulle förpliktas att utge den avtalade köpeskillingen. Bolaget bestred käromålet med hänvisning till att varan ej var av den beskaffenhet som parterna överenskommit. Den levererade varan innehöll omkring 0,8 % fett och enligt bolagets mening skulle varan enligt anbudet innehålla 15 till 20 % fett. Denna sin uppfattning grundade bolaget dels på att varans kvalitet enligt anbudet skulle vara ypperlig och jämförlig med bästa svensk, vilket enligt bolagets förmenande fick anses innebära att torrmjölken skulle vara framställd av söt 1 mjölk och ha en fetthalt på 15 till 20 %, dels på att Olán före det att anbudet antagits, vid ett telefonsamtal med bolagets direktör, uppgivit att varan vore lika god som den som Olán senast levererat till bolaget, och i detta uttalande såg bolaget en utfästelse av innebörd att varan skulle ha samma fetthalt som den som senast levererats, närmare bestämt 15 till 20 %. Olán genmälde att beteckningen torrmjölk avser, enligt den i branschen gängse terminologin, en produkt, framställd av skummjölk, med en fetthalt om högst 1,9 %, medan termerna sötmjölkspulver och söt torrmjölk avser en annan produkt, framställd av söt mjölk (oskummad mjölk), med en fetthalt på minst 16 %. I anbudet hade Olán, enligt 1

egen uppfattning, erbjudit bolaget att köpa den förra produkten. HD:s majoritet (fyra justitieråd) anförde följande domskäl (som är så kortfattade att de här kan återges in extenso): Enär, med hänsyn därtill att, enligt vad utredningen i målet giver vid handen, av oskummad mjölk beredd torrmjölk i allmänna handeln benämnes sötmjölkspulver eller söt torrmjölk, Oláns ifrågakomna försäljningsanbud icke kan anses hava gällt dylik vara, samt, även om bolaget vid anbudets antagande haft den uppfattningen att med den utbjudna varan avsetts torrmjölk av oskummad mjölk, Olán icke visats hava framkallat denna villfarelse och ej heller, såvitt omständigheterna i målet föranleda, insett eller bort inse densamma; ty och som vid sådant förhållande vad bolaget invänt rörande fetthalten i den av Olán levererade torrmjölken ej förtjänar avseende; alltså och då bolaget icke i övrigt framställt invändning mot Oláns förevarande betalningsanspråk, [förpliktas bolaget att till Olán utge ett belopp motsvarande köpeskillingen jämte ränta] Hur skall vi nu förstå detta (om)tolkningsresonemang? Håller vi oss strängt inom ramen för det psykologistiska paradigmet får vi säga att anledningen till att bolaget förpliktades att utge köpeskillingen var den att utredningen visade att Oláns anbud hade en objektiv innebörd (förklaringsprincipen): det avsåg torrmjölk, det vill säga den vara, beredd på skummad mjölk, som faktiskt levererades. Då Olán således fullgjort sina avtalsenliga förpliktelser var bolaget skyldigt att utge motprestationen. Även om det var så att bolaget vid anbudets antagande föreställt sig att anbudet avsåg torrmjölk av oskummad mjölk (viljeprincipen), har det dock inte kunnat bevisas att Olán insett eller bort inse att bolaget hyste denna uppfattning (tillitsprincipen) eller att Olán framkallat denna missuppfattning. Utan att ta ställning till bevisfrågan har HD således angivit att den princip som motsatsvis kommer till uttryck i 32 1 st AvtL kan tillämpas i en situation som denna, det vill säga när den som begått misstaget tagit miste på innebörden av en annan viljeförklaring (anbudet) än den som han själv avgivit (accepten), vilket är 2

motiverat med tanke på att den rena acceptens innebörd är anbudets. 2 Om denna analys kan nu sägas att: i) den, undantaget vissa omskrivningar, knappast tillför någonting utöver vad som redan framgår av domskälen (den har blott givit HD:s formuleringar en viss betoning), ii) den fyller en rättfärdigande funktion i det att den får domslutet att framstå som en logisk följd av givna fakta och regler (det spelar ingen roll att bolaget föreställt sig att anbudet hade innebörden X, om det nu föreställt sig detta, eftersom anbudets objektiva innebörd var Y och Olán inte insett eller bort inse att bolaget föreställt sig någonting annat se 32 1 st AvtL), iii) den döljer den svårighet omständigheterna i fallet ger upphov till (jämför strax nedan att fallet gått till högsta instans tyder på att det inte var helt enkelt, och likaså gör det förhållandet att underinstanserna, liksom ett av justitieråden, bedömt saken annorlunda), iv) den utelämnar det som är intressant i och med att den inte utvisar hur domstolen hanterar svårigheten, det vill säga hur rekvisiten knyts till omständigheterna i fallet, vilket maskerar de värderingar som HD baserar sitt avgörande på. Kort sagt skapar den psykologistiska förklaringsmodellen illusionen att HD blott konstaterat fakta och dragit de rättsliga slutsatserna därav. En avgjort mer levande, och därtill juridiskt sett mer intressant, förklaring, kan åstadkommas om vi skakar av oss illusionen för att se till det som är givet. 2 Jfr referatrubriken. Att HD inte uttryckligen hänvisat till 32 1 st kan möjligen bero därpå att den uppkomna situationen anbudstagaren avger ren accept på anbud som denne missupfattat uttryckligen berörs i Nya lagberedningens förslag till lag om köp och byte från 1894 (den föreslagna lagens generellt utformade 14 tog sikte bland annat på denna situation se NJA II 1901 1 s 47), men däremot inte i avtalslagens motiv, vilket ger viss grund för antagandet att 32 1 st inte var avsedd att reglera just detta problem. 3

En god början kan vara att identifiera svårigheten, den som skapar behovet av ett tolkningsresonemang. Oláns anbud, som accepterats av bolaget, gällde torrmjölk. Frågan i målet är om Olán, genom att leverera vad som med en teknisk term kan kallas torrmjölk av skummad mjölk, uppfyllt sina avtalsenliga förpliktelser, eller, med andra ord, hur det i anbudet använda uttrycket torrmjölk bör förstås i sammanhanget. Problemet ligger däri att omständigheterna i målet är sådana att det alls inte är uppenbart hur uttrycket ifråga bör förstås. Problemet är vidare inte enkelt, utan tvärtom intrikat; en rad komplexa förhållanden och samband mellan förhållanden utgör svårighetens anatomi. På marknaden förekommer, eller har förekommit, två skilda produkter som i olika sammanhang båda betecknas med termen torrmjölk torrmjölk på skummad mjölk och torrmjölk på oskummad mjölk. Terminologin är inte enhetlig. Enligt vad parterna anfört (vi har endast parternas uppgifter att gå på) har vi möjligen att räkna med tre skilda språkbruk: a. Branschens språkbruk. Enligt detta används de mer preciserade termerna söt torrmjölk och sötmjölkspulver för torrmjölk på oskummad mjölk, medan den generella termen torrmjölk reserveras för torrmjölk på skummad mjölk. b. Allmänt språkbruk. Enligt detta förefaller torrmjölk vara en allmän benämning på torr mjölk, det vill säga den produkt som erhålls genom avdunstning av mjölk (oavsett om denna är skummad eller ej). c. Lagstiftarens språkbruk. I en i förordning angiven legaldefinition används termen torrmjölk uttryckligen utan avseende på om mjölken är skummad eller oskummad. Mot bakgrund av denna mångfald är det inte möjligt att direkt utpeka ett normerande språkbruk, och frågan vilket språkbruk, om något, som skall läggas till grund för förståelsen av ifrågavarande uttryck kan, givet omständigheterna i målet, inte behandlas på ett abstrakt plan. Det är nämligen inte så enkelt att båda parter tillhör en bransch i vilken det finns ett sedan länge etablerat språkbruk. 4

Av intresse är här till att börja med vad som i målet upplysts om språkbrukets historia. Torrmjölk på skummad mjölk började i Sverige tillverkas omkring 1903 och fram till 1917 var sådan torrmjölk till synes vad som i varje sammanhang avsågs med termen torrmjölk. 1917 inträdde emellertid, man kan gissa av vilken anledning, en brist på mjölk och smör, och därmed uppstod ett behov av ett substitut. En fabrik i Värnamo lyckades snart tillverka en ny produkt, baserad på oskummad mjölk och med en avsevärt mycket högre fetthalt. Denna nya produkt marknadsfördes som söt torrmjölk eller sötmjölkspulver. Denna terminologi verkar dock inte, åtminstone inte under år 1917, ha vunnit genomslag i allmänt språkbruk, vilket reflekteras av den ovan omnämnda legaldefinitionen, som återfinns i en förordning från december 1917. Vad vi här har att göra med är således en terminologisk nyskapelse, av sötmjölkspulvertillverkarna avsedd att markera skillnaden mellan den gamla och den nya produkten. Bland folk i allmänhet torde den nya produkten helt enkelt ha setts som en ny typ av torrmjölk. En avgörande fråga synes nu vara i vilken utsträckning parterna varit införstådda med det specifika språkbruket i branschen. I egenskap av att sedan år 1911 vara ensam torrmjölksgrossist i norra och mellersta Sverige har Olán naturligen en utmärkt kännedom om torrmjölksbranschen och dess villkor man kunde rentav säga att Oláns språkbruk är branschens språkbruk. När Olán på sommaren 1917 för första gången mottog sötmjölkspulver var han mycket noga med att markera skillnaden mellan denna produkt och vanlig torrmjölk under marknadsföringen. I ett till kundkretsen riktat utbud heter det: Jag tillåter mig härmed helt friblivande offerera eder sötmjölkspulver (torrmjölk av oskummad mjölk med cirka 30 % fetthalt). När Olán den 1 december samma år erbjuder bolaget ett parti torrmjölk använder han däremot uttrycket prima holländsk torrmjölk. Ser vi blott till dessa förhållanden förefaller det som om Olán språkligt sett hanterat uppdykandet av den nya produkten genom att reservera termen torrmjölk för torrmjölk av skummad mjölk, eller vad vi kan kalla normal torrmjölk, medan termen sötmjölkspulver får beteckna torrmjölk på oskummad mjölk. Bolagets kontakt med torrmjölksbranschen inskränker sig till att bolaget vid sex tillfällen köpt torrmjölkspartier av Olán. 5

Fyra gånger under 1915-16 köpte bolaget torrmjölk av skummad mjölk, det vill säga vad som vid den tiden generellt avsågs med termen torrmjölk. I juli beställde bolaget, efter att ha tagit del av Oláns ovan nämnda utbud ett stort parti sötmjölkspulver, och i december samma år beställdes den vara som tvisten gäller. Även om bolaget inte varit lika insatt i branschen som Olán visste man dock att den nya produkten av grossisten benämndes sötmjölkspulver. Mot denna bakgrund kan tyckas att bolaget inte rimligen kunde räkna med att det i december mottagna anbudet avsåg torrmjölk på oskummad mjölk. Emellertid tillstöter ett flertal komplikationer. Som ovan nämnts angavs i anbudet även att den erbjudna varans kvalitet var ypperlig och jämförlig med bästa svensk. Frågan är hur detta skall förstås. Inför domstolen anförde parterna var sin tolkning. Enligt Oláns uppfattning skall kvalitetsangivelsen förstås så att den preciserar produktangivelsen. Det som erbjuds är enligt denna tolkning torrmjölk på skummad mjölk av ypperlig kvalitet. Bolaget menar däremot att kvalitetsangivelsen skall läsas samman med produktangivelsen på så sätt att erbjudandet får anses gälla torrmjölk av särskilt god kvalitet, nämligen sådan torrmjölk på oskummad mjölk som bolaget senast beställt från Olán. Hur detta skall bedömas är uppenbarligen beroende av vad som förstås med kvalitet. Här finns således två varianter: a. bolaget ansåg kvaliteten vara beroende av fetthalten och med denna uppfattning blir torrmjölk på oskummad mjölk en högre kvalitet av torrmjölk än torrmjölk på skummad mjölk, b. Olán menade att produktslagen inte var jämförbara och anförde till stöd härför att en för hög fetthalt hos torrmjölk på skummad mjölk går ut över kvaliteten (hållbarheten påverkas negativt). Den omständigheten att torrmjölk på oskummad mjölk betingade ett betydligt högre pris, än torrmjölk på skummad mjölk, stöder bolagets uppfattning. Priset kan antas stå i proportion till kvaliteten. Vidare var det pris som Olán begärde i sitt senaste anbud högt 8 kr 30 öre per kilo, vilket kan jämföras med det kilopris på 3 kr 80 öre Olán ett knappt halvår 6

tidigare begärt för den söta torrmjölken. Å andra sidan hade även torrmjölk under 1917 blivit en bristvara, vilket inte kunnat undgå bolaget av de 2 500 kilo sötmjölkspulver bolaget beställt i juli levererades sammantaget blott 450. Angående detta förhållande anför Olán: Ytterligare leverans kunde ej ske, vilket föranledde bolaget till bittra uttalanden om att bolaget blivit missgynnat. Även andra av Oláns kunder blevo under hösten 1917 i stort trångmål för varor. När det så lyckades Olán att i nov 1917 uppbringa ett parti holländsk torrmjölk, utsände han genast offerter till de mest enträgna kunderna, bland dem bolaget. Den svenska tillverkningen av torrmjölk och sötmjölkspulver hade då nästan fullständigt upphört. Till detta kommer att inflationstakten vid den aktuella tidpunkten knappast var oansenlig. Dagen efter det att anbudet avgivits telefonerade bolagets direktör till Olán för att fråga om den erbjudna varan vore lika god som den som Olán senast levererat till bolaget. Olán svarade att så var fallet. Telefonsamtalet tyder på att bolaget velat förvissa sig om vad som erbjudits, och det förhållandet att direktören låter nöja sig med Oláns svar, att varan var av samma kvalitet som senast, samt att bolaget efter leverans låtit analysera varan och, när det väl kunnat konstateras att fetthalten blott var omkring 0,8 %, tämligen omgående (11 december) avgivit hävningsförklaring, kan tas till intäckt för att den förfrågan, som bolagets direktör telefonledes riktat till Olán, bör förstås så att bolaget sökt säkerställa att den erbjudna produkten var av samma slag som den som senast levererats, det ville säga att det rörde sig om torrmjölk på oskummad mjölk. Accepten avgavs först efter det att bolaget fått sin förfrågan besvarad. Är vidare inte den tolkningen besynnerlig att bolaget blott velat få någonting bekräftat, som redan framgick av anbudet? Genom ovanstående redogörelse anges såväl tolkningsproblemet som tolkningsdata. Frågan är vad anbudet i denna situation skall anses innebära, och vi bör förstå de av HD:s majoritet avgivna domskälen som ett svar på denna fråga. Det borde vara uppenbart att innebörden inte står att avläsa i ovan presenterade fakta. Innebörden är med andra ord inte given, 7

vilket är kännetecknande för tolkningsproblemen. För att rättsligt kunna fastslå innebörden krävs en värdering av parternas respektive beteende och övriga förhandenvarande omständigheter, och denna värdering måste utföras inom ramen för gällande rättsliga regler och principer. Ett antal lösningar är tänkbara. HD:s majoritet väljer, förmodligen därför att mycket pekar på att bolaget missuppfattat Oláns branschvana jargong, att tillämpa en variant på förklaringsmisstagsmodellen. Givet detta val är det som skall prövas vilken objektiv innebörd den aktuella viljeförklaringen, i detta fall anbudet, har, om avgivaren, i detta fall acceptens avgivare, det vill säga bolaget, åsyftat någonting annat, och slutligen om mottagaren, här Olán, insett eller bort inse misstaget. Vi förstår nu detta som ett sätt att rättsligt strukturera omständigheterna i fallet. Vad först gäller anbudets objektiva innebörd anförs i domskälen blott ett argument. Uttrycket torrmjölk skall ej anses avse torrmjölk på oskummad mjölk eftersom denna produkt i allmänna handeln benämns sötmjölkspulver eller söt torrmjölk. Frågan om bolaget avsett någonting annat lämnas obesvarad därför att Olán hursomhelst såvitt omständigheterna i målet föranleda inte visats ha insett eller bort inse en sådan villfarelse. Detta summariska resonemang får sin innebörd först mot bakgrund av den för fallet specifika kontexten, och de värderingar domstolen baserat sitt avgörande på kan synliggöras endast genom att domskälen läses mot denna kontext. Av fallet lär vi oss inte blott att ett för branschen specifikt språkbruk kan vara bestämmande för innebörden av rättshandlingar företagna inom denna bransch (vilket är trivialt och uppenbarligen rimligt), utan framförallt det är detta som gör fallet intressant någonting om under vilka förutsättningar så kan ske. Innebörden fastställdes, till bolagets nackdel, i enlighet med branschens språkbruk, trots att: den ifrågavarande terminologin var ett helt nytt påfund den som utformat viljeförklaringen ifråga (Olán) haft en överlägset större inblick i branschen 8

bolaget senast beställt söt torrmjölk, en produkt som det med hänsyn tagen till pris och fetthalt inte är orimligt att kalla torrmjölk av särskilt god kvalitet, och att det av denna anledning fanns visst fog för bolagets tolkning av anbudet, det vill säga att med prima torrmjölk av yppersta kvalitet borde avses just söt torrmjölk bolaget, före det att anbudet accepterades, kontaktat Olán med en förfrågan som på goda grunder kan förstås som avseende varuslaget, snarare än torrmjölkens kvalitet låt vara att denna förfrågan var utformad så att den kunde missförstås av någon som endast har branschens språkbruk för ögonen Den riskfördelning som domstolen gjort förefaller, kort sagt, sträng mot köparen. 3 Avgörandet ställer det kravet på den som, i likhet med bolaget, har mer eller mindre regelbundna affärskontakter med grossister eller andra specialiserade näringsidkare, att dessa är uppmärksamma på förändringar och nyanser i den specifika branschens språkbruk. 3 Lehrberg (Avtalstolkning s 67) anmärker: Det speciella språkbruk språkbruket i handeln, eller kanske mer korrekt i branschen som Olán gjort gällande blev med andra ord avgörande, trots att nyanserna var mycket fina och säkert svårtillgängliga för en köpare som inte var väl insatt i branschens språkbruk. 9