Bilaga 3 Naturvärdesinventering

Bilaga 3 Naturvärdesinventering

Naturvärdesinventering av området för den planerade vindkraftparken Lehtirova I Gällivare och Pajala Kommun, Norrbottens län

Titel Författare Omslagsfoto Naturvärdesinventering av området för den planerade vindkraftparken Lehtirova Tomas Lindberg, Makkaur Miljö Tomas Lindberg, Leveäkuusiko, Gällivare Kommun Kontaktperson Pontus Lundberg, Makkaur Miljö, Mellanströmsvägen 13, 930 92 Mellanström. pontus.lundberg@arjeplog.com 0730-276315, 0961-50110 1

Innehållsförteckning 1. Inledning...3 2. Metodik....4 3. Inventeringsområdet....5 3.1 Översikt.. 5 3.2 Inventeringsresultat... 5 4. Områdeskarta......22 2

1. Inledning Makkaur Miljö har utfört en naturvärdesinventering på uppdrag av vindkraftexploatören O2 Vindkompaniet AB. Syftet med naturvärdesinventeringen är att upptäcka och beskriva områden med känslig och värdefull natur. Inventering har skett i de områden kring orten Ullatti i Norrbottens län där O2 Vindkompaniet AB planerar att anlägga ett flertal vindkraftverk. Vindkraftområdet kan sägas vara fördelat på två områden varav bägge har besökts av Makkaur Miljö. Det ena området ligger söder om väg 394 och det andra ligger norr om samma väg. Området är placerat vid gränsen mellan Gällivare och Pajala Kommun ca 10 km öster om orten Ullatti. Inventeringen av områdena har utförts i fält under juli och början av augusti månad. Sammanställning av arbetet har skett under senare augusti och september månad 2010. Det uppdrag som redovisas här är en översiktlig naturinventering och naturvärdesbedömning. Inventeringen och dess resultat kan utgöra underlag för O2 Vindkompaniet AB i den kommande tillståndsprocessen för vindkraftsetableringen i de berörda områdena. Makkaur Miljö har inget ställningstagande angående huruvida inventeringsområdet är lämpligt för lokalisering av vindkraft eller inte. Foto. Tomas Lindberg. 3

2. Metodik Naturvärdesinventeringen av de tilltänkta vindkraftområdena kring Lehtirova har skett under juli och början av augusti månad 2010. Inventeringens syfte har i huvudsak legat på att försökta lokalisera känsliga naturmiljöer med höga naturvärden och som inte redan är kända genom tidigare inventeringar, genomförda av t.ex. Skogstyrelsen eller berört skogsbolag (Sveaskog). Redan kända nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt i dessa områden har därför inte besökts av Makkaur Miljö, dessa objekt redovisas inte heller närmare i denna rapport. Fältinventeringen har styrts till okända områden som kan tänkas hysa höga naturvärden, detta har skett genom förarbete med kartanalyser och rekognoseringar av området. Fokus har legat på att inventera höjdlägena, åsryggar och bergstoppar, där vindkraftverk och vägar kan tänkas bli föremål för anläggning. De lägre delarna som inte direkt berörs av utbyggnaden har inte besökts. Naturvärdesbedömning, skogar. I de fältbesökta och klassade områdena har struktur, påverkan, skogshistorik, naturskogselement och intressanta rödlistade arter/signalarter noterats. Ingen direkt artletning har genomförts eftersom det är väldigt tidskrävande, utan de arter som noterats är endast en fingervisning om områdets artsammansättning. Aktuell arts status på rödlistan anges inom parentes, respektive hotkategori är hämtad från Artdatabankens rödlista gällande 2010. Huvudsakligen har områdets samlade karaktär legat till grund för den slutliga naturvärdesklassificeringen. Naturvärdesklass Innebörd 1 - Mycket högt naturvärde Opåverkat område med mycket god och långvarig träd och låga kontinuitet, område med stort inslag av naturskogselement samt låg mänsklig påverkningsgrad. Värdeklassen representeras av skyddsvärda skogstyper (urskog) med ett fungerande ekosystem för rödlistade/sällsynta arter. 2 - Högt naturvärde Påverkat område men med fortfarande god träd och låga kontinuitet samt inslag av naturskogselement. Påverkan kan finnas genom t.ex. äldre plockhuggningar eller annan markanvändning, dock inte så omfattande att området inte längre ar ett fungerande ekosystem för rödlistade/sällsynta arter. 3 - Vissa naturvärden Område som inte uppfyller klass 1 eller 2. Men ändå kan vara intressant ur ett långsiktigt perspektiv. T.ex. att sammanfoga områden med högre naturvärde till större enheter eller innehåller enstaka värdefulla arter eller solitära gamla träd. 4 - Inget naturvärde Starkt påverkat område som fältbesökts men saknar behov av särskild hänsyn. 4

3. Inventeringsområdet 3.1 Översikt Området är beläget på kommungränsen mellan Gällivare och Pajala ca 10 km öster om orten Ullatti (se översiktskarta). Berget Lehtirova ligger nära nog mitt i den tilltänkta vindkraftparken och har således fått ge namnet för vindkraftparken. Området sträcker sig norrut från Lehtirova ca 10 km till bergen Pournovaara och Koijuvaara, samt i sydlig riktning ca 15 km till bergen Leveävaara och Kolju. Figur 1. Översiktskarta, den planerade vindkraftparkens läge anges inom det röda streckade fältet. Marken i området ägs av såväl privata markägare som skogsbolag, Sveaskog och SCA. Bergstopparna inom området ligger mellan ca 300-500 m ö h. Enligt O2 Vindkompaniets egna beräkningar finns det utrymme för 60-70st vindkraftverk, med en totalhöjd för verken av 150-175m. Landskapet består i huvudsak av mark med skogsbrukspräglad karaktär med stor andel av ungskog och gallringskog. Bergstopparna och höjdlägena i området består mestadels av äldre lågproduktiv skog. Inom inventeringsområdet finns kända naturvärden som t.ex. Rissavaara NR, ett antal nyckelbiotoper samt naturvärdeslokaler. 3.2 Inventeringsresultat På följande sidor redovisas naturvärdesinventeringen av området. Först presenteras området söder om väg 394 med besökta och naturvärdesklassade områden, därefter följer en översiktlig beskrivning av övriga delar av det södra området. På liknande sätt presenteras sedan området norr om väg 394. 5

Objekt A. Leveävaara Naturvärdesklass 1 Mycket högt naturvärde Äldre flerskiktad gles-luckig lågproduktiv barrskog på bergstopp. Torr till friskmark av ristyp, bitvis blockig terräng. Rikligt med gamla träd, tallar (>300år) förekommer allmänt på berget tillsammans med hänglavsdraperade gamla klena höglägesgranar. Rikligt med lågor och torrakor främst av tall men även gran. Hålträd, högstubbar samt snöbrott (på granar) är vanligt förekommande. Skogen är tydligt präglat av bränder vilket ses på den allmänna förekomsten av brandljud på de äldre tallarna samt brandstubbar som förekommer spritt i området. Lövträd i form av björk, sälg och rönn förekommer även sporadiskt i området. Området är en liten urskogsrest på själva toppen av berget Leveävaara. Saknar direkta spår av tidigare markanvändning, avverkning, plockhuggning etc. Omges helt av ungskogar i de lägre sluttningarna av berget. Intressanta arter och fåglar som noterades på Leveävaara. Knottrig blåslav (NT) Rödstjärt (par, häckande i hålträd), småspov och förbiflygande pilgrimsfalk (VU). Figur 2. Leveävaara. Foto Tomas Lindberg. 6

Objekt B. Leveäkuusiko Naturvärdesklass 2 Högt naturvärde Äldre flerskiktad tät-luckig lågproduktiv barrskog på bergstopp med tillhörande sluttningar. Friskmark av blåbärsristyp, bitvis blockig terräng. Rikligt med gamla träd, tallar (200-300 år) förekommer spritt på berget tillsammans med gamla klena höglägesgranar. Torrakor, hålträd, högstubbar samt snöbrott (på granar) är vanligt förekommande. Måttligt med lågor, främst av tall men även gran. Lövträd i form av björk, sälg och rönn förekommer även sporadiskt i området. En mindre del av skogen på toppen är enskiktad och har en beståndsålder på ca 70-100 år, denna del är troligen naturligt uppkommen efter den senaste branden. Skogen är i övrigt tydligt präglat av brand vilket ses på den allmänna förekomsten av brandljud på de äldre tallarna samt brandstubbar som förekommer spritt i hela området. Norra sluttningen är blockrik, mer brant och grandominerad naturskog. Figur 3. Norra delen av Leveäkuusiko. Foto Tomas Lindberg. Området är en varierad barrskog med inslag av fin naturskog på toppen och i sluttningarna. Plockhuggning har förekommit i omgångar främst i sydvästra delen, den senaste för ca 20 år sen när en del grövre träd har tagit ur, vilket drar ner naturvärdesklassen. Angränsar nedanför branterna till ungskogar i väst, norr och öst samt ett nytt kalhygge i syd-sydost sluttningen av berget. Angränsar även till objekt C, Åsen mellan Pikku Luuva och Leveäkuusiko. 7

Intressanta arter och fåglar som noterades på Leveäkuusiko. Lavskrika (NT), tjäder, bergfink, gök, lövsångare och järpe. Objekt C. Åsen mellan Pikku Luuva och Leveäkuusiko Naturvärdesklass 3 Vissa naturvärden Talldominerad produktiv blandskog i åldern 80-100 år på friskmark av blåbärsristyp. En mindre del med torr mark av hällmarkskaraktär förekommer i de norra delarna. Ett mindre parti med gransumpskog förekommer i den södra delen. Sparsamt förekommande av naturskogselement såsom lågor, torrakor, hålträd etc. Enstaka äldre tallar (~150 år) finns vid hällmarksområdet. Angränsar till ungskogar i väst samt öst. Angränsar till objekt B, Leveäkuusiko i norr och objekt D, Pikku Luuva i söder. En enkel traktorväg genomkorsar objektet i centrala delen. Bitvis har plockhuggning förekommit nyligen i form av vedhuggning. Naturvärdet ligger i att objektet knyter samman ett större sammanhängande skogsområde mellan två objekt av naturvärdesklass 2. Intressanta arter och fåglar som noterades. Tjäder, lövsångare. Figur 4. Sparsamt med naturvärden vid åsen mellan Pikku Luuva och Leveäkuusiko. Foto Tomas Lindberg. Objekt D. Pikku Luuva Naturvärdesklass 2 Högt naturvärde Flerskiktad tät-luckig lågproduktiv barrskog på mindre bergstopp. Friskmark av blåbärsristyp med inslag av hällmark på toppen av berget. Talldominans med en skattad beståndsålder 100-120 år. Enstaka överståndare av gamla tallar (200-250 år) med brandljud förekommer spritt på berget. Måttlig förekomst av brandstubbar, torrakor, hålträd, högstubbar och lågor, främst tall men även gran. Enstaka lövträd i form av björk och sälg förekommer sporadiskt i området. Nordvästsluttningen mot myren är mer grandominerad och bitvis hänglavsrik. 8

Figur 5. Utsikt mot norr från Pikku Luuva. Foto Tomas Lindberg. Skogen har troligen uppkommit naturligt efter brand för 100-150 år sedan, en skogsbrand som var intensiv och brann hårt. Spår från äldre avverkningar eller plockhuggningar verkar saknas. Objektet angränsar till ungskogar och myrmarker samt objekt C, åsen mellan Pikku Luuva och Leveäkuusiko. Objekt E Iso Luuva Naturvärdesklass 1 Mycket högt naturvärde Äldre flerskiktad tät-luckig lågproduktiv varierad barrskog på bergstopp och sluttningar. Torr till friskmark av ristyp, bitvis blockig terräng. Delar av berget är av hällmarkskaraktär. Rikligt med gamla träd, tallar (>300år) förekommer allmänt på berget tillsammans med gamla klena höglägesgranar. Riklig förekomst av lågor, torrakor, hålträd och högstubbar. Berget är tydligt påverkat av tidigare bränder vilket ses av den rika förekomsten av brandstubbar samt brandljud i de gamla tallarna. Snöbrott (på granar) förekommer spritt i området. Norra sluttningen är en blockrik rasbrant med gles blandskog. Lövträd av björk, sälg och rönn finns spritt i området. I områdets östra del närmast det angränsande hygget finns spår av tidigare plockhuggning. 9

Figur 6. Gammal opåverkad tallskog kännetecknar berget Iso Luuva. Foto Tomas Lindberg. Området är en liten varierad urskog på toppen och i de högre sluttningarna av berget Iso Luuva. Det rika inslaget av naturskogselement ger området ett mycket högt naturvärde trots att en mindre del av området i öst bär spår från äldre plockhuggning. Omges helt av hyggen och ungskogar i de lägre sluttningarna av berget. Intressanta arter och fåglar som noterades. Tornfalk, bofink, gök, tjäder. Objekt F Kursuvaara Naturvärdesklass 3 Vissa naturvärden Området består mestadels av relativt enskiktad tallskog i åldern 80-110 år på frisk mark av blåbärsristyp. Spår av tidigare skogsskötsel, plockhuggning och en raserad gammal knuttimrad skogshuggarkoja förekommer i området. Endast på en mindre del i nordväst förekommer det äldre tallar (200-300år) på hällmark. 10

Objekt G Järvistö Naturvärdesklass 1 Mycket högt naturvärde Äldre lågproduktiv höghöjdskog, flerskiktad tät-luckig och varierad blandskog på bergstoppar och övre sluttningar. Torr till friskmark av ristyp, bitvis blockig terräng. Rikligt med gamla träd, tallar (250-350år) förekommer allmänt på berget tillsammans med klena gamla höglägesgranar. Även mycket lågvuxen björk förekommer i vissa delar av området tillsammans med spridda förekomster av sälg och asp. Riklig förekomst av lågor, torrakor, hålträd och högstubbar, främst från barrved men även lövträd. Berget är tydligt påverkat av tidigare bränder vilket ses av den rika förekomsten av brandstubbar samt brandljud i de gamla tallarna. Snöbrott (på granar) förekommer spritt i hela området. Norra sluttningen är en blockrik rasbrant med gles granurskog och enstaka gamla tallar. Södra delarna är talldominerad och mer produktiv. I nordvästra delen, mot den norra toppen av Järvistö övergår beståndet till tätare och mer lövrik skog, nästan fjällbjörkskog. Skogen är här uppkommen från senaste branden och har sporadiska stora tallar med brandljud spritt i beståndet. Även själva toppen av Järvistö har denna karaktär med undantaget att skogen är något mer lågvuxen. I områdets sydöstra del, övergår beståndet tvärt till mer produktionsskog i åldern 60-80år. Här finns spår av tidigare plockhuggning och gallring, denna del saknar egentliga naturvärden. Figur 7. Sydvästra Järvistö. Foto Tomas Lindberg. Området angränsar i samtliga övriga riktningar till yngre skogsbestånd. Järvistö inrymmer en mängd olika naturtyper där samtliga håller mycket höga naturvärden, avsaknaden av skogsbruksspår gäller samtliga områden av den beskrivna delen av berget. Intressanta arter och fåglar som noterades. Gränsticka (NT), rynkskinn (NT), knottrig blåslav (NT), rosenticka (NT) och grovticka. Lavskrika (NT), talltita, tjäder, bofink, gök och trädpiplärka. Figur 8. Granurskog, nordsluttningen Järvistö. Foto Tomas Lindberg. 11

Objekt H Lehtovaara Naturvärdesklass 3 Vissa naturvärden Äldre flerskiktad tät-luckig varierad barrskog på bergstopp och sluttningar. Torr till fuktigmark av blåbärsristyp, bitvis blockig terräng. Delar av berget är av hällmarkkaraktär. Området varierar kraftigt mellan olika naturtyper. Förekomst av gamla träd, tallar (150-200år) samt lövträd av björk, sälg, asp och rönn finns spritt i området. Lågor, torrakor, hålträd och högstubbar förekommer i måttlig mängd. Berget är bitvis påverkat av tidigare bränder vilket syns främst på de torrare delarna. Nordöstra sluttningen är en blockrik rasbrant med gles lågvuxen blandskog. Östra toppen är talldominerad hed med inslag av hällmark, beståndsålder ca 150 år. Toppen av Lehtovaara är lågproduktiv hällmarkstallskog. Södra sluttningen är en tämligen välskött tallskog med beståndsålder 120-150år. Spår från plockhuggning förekommer allmänt i dessa områden. Angränsande västra och norra delarna av sluttningarna består i huvudsak av nyligen gallrad tallskog, en del närmast bilvägen i norr består av ungskog. Största naturvärdet i området finns i de lägre delarna av nordöstra sidan, vilken är en äldre flerskiktad blandskog med inslag av gransumpskog på frisk till fuktigmark. Naturskogselement är relativt allmänna samt vissa intressanta arter förekommer. Denna del är redan känd och klassad av Skogsstyrelsen, huvudsak nyckelbiotop men även en mindre del som naturvärdesobjekt. Även de övriga delarna av berget har naturvärden, dock inte högre än klassen vissa naturvärden p.g.a. en alltför påtaglig påverkan genom såväl äldre som moderna skogsbruksåtgärder. Intressanta arter och fåglar som noterades. Rosenticka (NT), knottrig blåslav (NT). Tjäder, gök och bergfink. Figur 9. Södra området av Lehtovaara. Foto Tomas Lindberg. Objekt I Tolppalaki Naturvärdesklass 2 Högt naturvärde Äldre lågproduktiv höglägesskog, flerskiktad tät-luckig och varierad blandskog på bergstopp och övre sluttningar. Friskmark av blåbärsristyp, mindre torrare områden med blockig terräng förekommer. Beståndet har en uppskattad ålder av ca 120 år. Tallen dominerar men även gran, lågvuxen björk 12

förekommer i vissa delar av området tillsammans med spridda förekomster av sälg och asp. Sparsamt med gamla tallar (250-300år) finns på berget tillsammans med gamla klena gamla höglägesgranar. Måttlig förekomst av lågor, torrakor, hålträd och högstubbar. Figur 10. Tolppalakis nordsida, sett från Kihuvaara. Foto Tomas Lindberg. Snöbrott (på granar) förekommer spritt i hela området. Skogen på berget är naturligt uppkommen sen senaste branden. Gammeltallarna som finns kvar har kraftiga brandljud, även på grova lågor och högstubbar finns rikligt med spår av brand. Spår från skogsbruksåtgärder saknas helt förutom en huggen traktorväg upp till toppen av Tolppalaki, där man ser spår från att en mast tidigare funnits monterad på toppen. Sammantaget har skogen en naturskogskaraktär av en gammal bränna. Den är en tämligen opåverkad höglägesskog trots sin relativt låga beståndsålder. Enda påverkan är den lilla upphuggna traktorvägen som leder upp till toppen av berget, samt resterna från schaktning på toppen där masten funnits. Intressanta arter och fåglar som noterades. Knottrig blåslav (NT). Tjäder, gök och bergfink. 13

Objekt J Kihuvaara Naturvärdesklass 2 Högt naturvärde Äldre lågproduktiv höglägesskog, flerskiktad tät-luckig och varierad blandskog på bergstopp och övre sluttningar. Friskmark av blåbärsristyp. Det finns en del torrare områden med hällmarker samt ett litet kärr på norra toppen. Lövrik blandskog dominerar berget, med förekomst av tall, gran, björk, sälg och asp. Beståndet har en uppskattad ålder av ca 120 år. Sparsamt med gamla tallar (~200år) finns på berget vid hällmarkerna. Måttlig förekomst av lågor, torrakor, hålträd och högstubbar. Snöbrott (på granar) förekommer spritt i hela området. Skogen på berget är naturligt uppkommen sen senaste branden, brandspår finns på grova lågor och högstubbar. Spår från skogsbruksåtgärder i form av äldre stubbar från plockhuggning samt en huggen ledningsgata i nedre del av norra sluttningen. Även en bilväg leder upp till toppen av Kihuvaara, där Teracom har en husbyggnad och en mast. Sammantaget har skogen en naturskogskaraktär av en gammal bränna. Den är en tämligen opåverkad höglägesskog trots sin relativt låga beståndsålder. Påverkan finns i form av vägen som leder upp till toppen av berget, telemasten, ledningsgatan i nordsluttningen samt en del äldreplockhuggning. Intressanta arter och fåglar som noterades. Rödstjärt, trädpiplärka, bofink, korp och mindre korsnäbb. Figur 11. Kihuvaara. Foto Tomas Lindberg. Sammanfattning för övriga delar av södra området (söder om väg 394). Består av mestadels produktiv mark med inslag av myrmarker. Inga direkta vattendrag, endast små rännilar som avvattnar myrmarkerna förekommer. Skogen är till största delen brukad mark med tillhörande ungskogar i åldrarna 10-40 år, men även nyare kalhyggen förekommer. Ungskogen är talldominerad med vissa inslag av lövrikare blandbestånd, även planteringar med contortatall förekommer. Områden med äldre produktionsskog finns i mindre mängd. En större skogsbilväg korsar området i nordvästlig/sydostlig riktning, från denna skogsväg utgår ett antal mindre traktor- och skogsbilvägar. Kända naturvärden i området finns i sydöstra samt i norra delarna. Här i form av ett antal små nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt. I södra området finns även uppgifter gällande ett kungsörns revir. Ett kungsörnsbo är också funnet i detta område. 14

Objekt K Palovaara - Vittalaki Naturvärdesklass 4 Inget naturvärde Närmast väg 394 är det 60-70 årig barrskog med övervägande gran med inslag av björk som gallrats helt nyligen. Längre norrut, ungefär mitt emellan vägen och Palovaaras topp finns ett ungskogsbestånd där kalavverkning skett för ca 15 år sedan. Närmare Palovaara finns ytterligare ett ca 15 år gammalt hygge som återplanterats med Contortatall. Vid Vittalaki är skogen kalhuggen på toppen för mindre än fem år sedan. Hela området är präglat av mänsklig aktivitet och saknar naturvärden. Figur 12. Ungskogar dominerar området kring Palovaara Vittalaki. Foto Pontus Lundberg Objekt L Åsen nordväst Nytorp Naturvärdesklass 4 Inget naturvärde Området kännetecknas av tallskog som är nyligen gallrad. Närmast vägen finns ett 60-70 årigt bestånd som gallrats för mindre än fem år sedan. I de centrala partierna finns upphuggna ytor som inte återbeskogats och numera täcks av lågvuxen björk, gräs och örter och älgbetad asp. Området har sannolikt också brunnit i relativt modern tid, troligen har man hyggesbränt vid de gamla avverkningarna av bestånden för 60-70år sedan. Området saknar i princip helt naturvärden, endast enstaka högstubbar med brandspår förekommer. 15

Objekt M Kuusivaara Naturvärdesklass 3 Vissa naturvärden Sammanhängande tät luckig varierad barrblandskog med rikligt lövinslag främst av björk, men även enstaka sälg och asp förekommer spritt. Friskmark av blåbärsristyp dominerar med små partier av blötare granskog respektive torrare tallmarker. Avsaknaden av torrakor och lågor indikerar att området kan ha brunnit hårt och den nuvarande skogen som är ca 70-80 år vuxit upp efter detta. Teorin om skogsbrand stöds också av de enstaka brända lågor som påträffades i torrare partier i områdets norra del. Ett flertal gamla sälgar med doftticka finns spritt i hela området, främst kring de fuktigare partierna. Figur 13. Varierad blandskog kännetecknar Kuusivaara. Foto Pontus Lundberg. Området är präglat av mänsklig aktivitet i varierande grad, främst genom äldre plockhuggning samt gallring då främst i sydost där det har skett nyligen. Inom området finns några mindre nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt som är funna av skogsstyrelsen. Största naturvärdet ligger också kring dessa delar. Övergången mellan de naturklassade lokalerna och det övriga beståndet är dock något diffus, troligen är de tilltagna i underkant. Intressanta arter och fåglar som noterades. Doftticka (VU). Tjäder, lövsångare och spillkråka. 16

Objekt N Berg söder om Lehtirova, södra toppen Naturvärdesklass 3 Vissa naturvärden Toppen av södra berget består av luckig varierad lövrik barrskog. Området är litet och präglas av en olikåldrig lövrik barrskog av frisk blåbärstyp. Främst i södra sluttningen förekommer det allmänt med gamla tallar (~250 år) samt enstaka lågor och högtubbar. Objektet är tydligt påverkad av mänsklig aktivitet genom plockhuggning. Östra sluttningen är likåldrig och mer lövrik, saknar lågor och äldre träd. Delar av området gränsar till ett mindre bestånd av fjällbjörkskaraktär med enstaka äldre tallar. Norra sluttningen av den södra toppen är kalhuggen för mindre än fem år sedan. I väst sluttningen finns en mindre nyckelbiotop registrerad. De kvarvarande skogsområdena är genomgående påverkade av mänsklig aktivitet vilket påverkar naturvärdet. Vissa naturvärden finns dock, främst genom de kvarvarande äldre tallarna samt den nära anslutningen av området till nyckelbiotopen. Figur 14. Foto Pontus Lundberg Objekt O Berg söder om Lehtirova, norra toppen Naturvärdesklass 3 Vissa naturvärden Norra berget och sänkan i söder består av tät luckig lövrik barrblandskog på överlag frisk mark av blåbärsristyp. Spridda förekomster med gamla tallar (~200 år) samt någon enstaka tall och granlåga. Objektet är påverkat av mänsklig aktivitet genom plockhuggning. Delar av norra sluttningen av den södra toppen är kalhuggen för fyra - fem år sedan. I västra sluttningen finns en mindre nyckelbiotop registrerad och i norr ligger berget Lethirova som är ett större sammanhängande hänsynsområde med mycket höga naturvärden. De kvarvarande skogsområdena är påverkade av mänsklig aktivitet vilket påverkar naturvärdet. Vissa naturvärden finns dock, främst genom de kvarvarande äldre tallarna samt den nära anslutningen av området till nyckelbiotopen i väst och Lehtirova hänsynsområde i norr. 17

Objekt P Rissavaara Naturvärdesklass 1 Mycket högt naturvärde Äldre lågproduktiv höghöjdskog, flerskiktad luckig och varierad lövrik granurskog på bergstopp och övre sluttningar. Torr till friskmark av ristyp dominerar. Rikligt med gamla granar (250-350år) förekommer allmänt på berget tillsammans med gamla klena gamla lågvuxna tallar. Även mycket lågvuxen björk förekommer i vissa delar av området tillsammans med spridda förekomster av sälg. Riklig förekomst av lågor, torrakor, hålträd och högstubbar, främst från barrved men även lövträd. Snöbrott (på granar) förekommer spritt i hela området. På toppen av Rissavaara övergår beståndet till mer ren fjällbjörkskog. På sluttningarna nedan toppen övergår skogen till granurskog med lågor i alla stadier av nedbrytning, vilket tyder på en lång skoglig kontinuitet. Ett antal sluttande kärr med s.k. krypgranskloner (dessa kloner kan ibland bli flera tusen år gamla) förekommer främst i nordöstra delarna av beståndet. Figur 15. Granurskog på Rissavaara. Foto Pontus Lundberg Enstaka stubbar visar att viss plockhuggning förekommit i de lägre delarna närmast den angränsande ungskogen. En mindre upphuggen basväg (fyrhjuling/skoterled) sträcker sig genom den sydliga delen av objektet. Angränsar i väst till det nybildade naturreservatet Rissavaara som har likartad skog som här på östra sidan. I nordost finns intressanta sluttande myrområden som delvis knyter ihop Rissavaara mot Rissahuornanen samt den stora nyckelbiotopen i öst. Angränsar i sydlig riktning till ett ca 50-årigt tallbestånd som bitvis innehåller täta björkslyområden. 18

Objekt Q Rissahuornanen Naturvärdesklass 2 Högt naturvärde Äldre lågproduktiv höghöjdskog, flerskiktad tät - luckig lövrik gammelgranskog på bergstopp. Torr till friskmark av blåbärsristyp. På högsta toppen förekommer ett större lövinslag av fjällbjörk i övrigt är det mestadels granskog. Lågor, torrakor och hålträd förekommer spritt i området. Spår från äldre plockhuggningar förekommer. Upphuggen mindre basväg, skoter/fyrhjuling korsar skogen i södra delarna. I sydväst finns intressanta sluttande myrområden som delvis knyter ihop Rissahuornanen mot Rissavaara, samt den stora nyckelbiotopen i söder. Objektet angränsar i övrigt till mer skogsbrukspåverkade 50-70 åriga bestånd i östlig, nordlig och västlig riktnig. Figur 16. Granskog på Rissahuornanen. Foto Pontus Lundberg Objekt R Koljuvaara Naturvärdesklass 4 Inget naturvärde I princip är hela åsen avverkad och planterad med contortatall för ca 30 år sedan. Objektet saknar helt naturvärden i contortaungskogen. Enda naturvärden är en känd sedan tidigare mindre nyckelbiotop bestående av granurskog, som finns belägen i nordvästra hörnet av åsen. 19

Figur 17. Koljuvaaras contortaskog med den lilla granurskogsresten. Foto Tomas Lindberg Objekt S Pounuvaara Naturvärdesklass 4 Inget naturvärde Hela berget består av ungskog med planterad med tall och även contortatall för ca 40 år sedan. Södra delarna av berget är nyligen gallrade. Norra delen mot skogsbilvägen består mer av en lövrik och tät granskog, även denna har en uppskattad beståndsålder av ca 40 år. Objektet saknar helt naturvärden. 20

Sammanfattning för övriga delar av norra området (norr om väg 394). Består av mestadels produktiv mark med inslag av myrmarker. Inga direkta vattendrag, endast små rännilar som avvattnar myrmarkerna förekommer. Skogen i öst är till största delen brukad mark med tillhörande ungskogar i åldrarna 10-50 år, men även nyare kalhyggen förekommer. Ungskogen är talldominerad med vissa inslag av lövrikare blandbestånd, även planteringar med contortatall förekommer. Områden med äldre produktionsskog finns i mindre mängd. Skogen i väst består av några större skogsområden med kända och höga naturvärden, bl.a. det nybildade naturreservatet Rissavaara (innehåller bergets östra delar) samt ett större hänsynsområde med skogs- och myrmark som sträcker sig norrut från berget Lehtirova upp mot naturreservatet Tunturit. Två stycken skogsbilvägar korsar området i nord/syd riktning, från dessa vägar utgår ett antal mindre traktor- och skogsbilvägar. Några skogs/jaktkojor finns även i området. Kända naturvärden i området finns spritt i området, dels redan nämnda stora skogsobjekt, samt ett antal små nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt. 21

4. Områdeskarta 22