Utlåtande Med anledning av förslag till lag om en gemensam räddningsmyndighet (ÅLR2016/8784) Ålands Landskapsregering PB 1060 22 111 Mariehamn Hänvisning: ÅLR2016/8784 s yttrande Remissen har 22.11.2016 per e-post erhållit lagförslagen för remiss. Förbundsstyrelsen för har 16.12.2016 begärt förlängd tid för yttrande till och med 31.1.2017, vilket beviljats per e-post 2.1.2017. har samma dag, 22.11.2016, vidarebefordrat remissunderlaget till medlemskommunerna för att dessa skall kunna inkomma med yttranden. Samtliga inkomna yttranden bifogas Ålands kommunförbunds yttrande Avgränsningar s yttrande avgränsas till att bedöma behovet av ny och tvingande lagstiftning samt huruvida den föreslagna lagstiftningen kan anses vara förenlig med Finlands grundlag och de allmänna rättsprinciper som regleras i denna. avser inte att kommentera den nuvarande verksamheten som sker i enlighet med Räddningslagen för landskapet Åland (ÅFS 2006/106). Av s 15 medlemskommuner är 9 samtidigt medlemmar i Räddningsområde Ålands Landskommuner. Återstående 5 kommuner köpet tjänster från Mariehamns stad. ı Ålandsvägen 26 ı Pb 230 AX-22 101 Mariehamn ı tel 22 582 I info@kommun.ax I www.kommun.ax
s utgångspunkter stöder i allmänhet ansatser som bidrar till ökat samarbete mellan kommuner, inom områden där samarbetet bidrar till att syftet med den lagstadgade verksamheten underlättas, effektiviteten eller kvaliteten i verksamheten förbättras. anser att kommunerna innehar såväl kompetensen som befogenheterna att ingå, eller att inte ingå, avtal om samarbeten med andra kommuner. Nuvarande lagstiftning och hur den uppfyllts Kraven på Organisationen av det kommunala räddningsväsendet definieras i Räddningslagens (ÅFS 2006/106) 8 8 Organisationen av det kommunala räddningsväsendet Olika uppgifter inom det kommunala räddningsväsendet kan skötas av en kommun enskilt eller av flera kommuner gemensamt. Skötseln skall organiseras utifrån vad som bäst befrämjar de i denna lag uppställda målsättningarna och så att det för varje kommun finns en brandkår med skyldighet att fullgöra uppgifter inom räddningsverksamheten i kommunen. Brandkåren kan bestå av personal i huvudsyssla, personal i bisyssla eller vara en avtalsbrandkår. För varje kommun skall det även finnas en räddningsmyndighet (kommunens räddningsmyndighet) inom vilken det skall finnas en högsta tjänsteman (räddningschef) med uppgift att utöva tillsyn över och ansvara för ledningen av det kommunala räddningsväsendet. Inom tre år efter det att denna lag trätt i kraft skall kommunerna utarbeta en samarbetsplan som anger riktlinjerna för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet. Om kommunerna inte utarbetat planen inom den i 3 mom. föreskrivna tiden skall landskapsregeringen utarbeta planen i samråd med kommunerna. 2
8 2 moment hänvisar till Lagens målsättningar vilka definieras i 4 Räddningslagen 4 Övergripande målsättning Den övergripande målsättningen med bestämmelserna i denna lag är 1) att människor skall skyddas och räddas från farliga situationer, 2) att ange vem som skall vidta de åtgärder som krävs för att i största möjliga utsträckning begränsa skadorna då olyckor inträffar eller fara hotar samt 3) att upprätthålla en för alla trygg och säker livsmiljö. Lagförslagets allmänna motiveringar I beredningen till lagen hänvisas till att Räddningslagen lett fram till att antalet räddningsområden minskat från 3 till 2. Samtidigt konstateras att den samarbetsplan som omnämns i 8 3 mom. inte uppnåtts på frivillig väg, vilket också är den enda motiveringen till att Ålands Landskapsregering lägger fram ett förslag till tvingande lagstiftning. Upprepade försök har gjorts för att åstadkomma en samarbetsplan enligt 8 3.mom. var representerat i den arbetsgrupp vars slutrapport är daterad 25.2.2015 och som det hänvisas till i beredningens allmänna motiveringar. Enligt en reservation till slutrapporten ansåg Åkf och RÅL att arbetsgruppens slutsatser och förslag sträckte sig utöver vad som stadgas i 8 Räddningslagen, specifikt förslaget att reglera huvudmannaskap för myndigheten och att förpliktiga kommunerna att överföra personalresurser och materiel till den utsedda huvudmannen. 3
Lagförslaget som är föremål för detta yttrande är ändå utformat enligt slutrapporten utan att den kritik som riktats mot slutrapporten noteras annat än genom ett försök att legitimera och kamouflera tvånget i förslaget. Detta försök kommenteras under skild rubrik nedan. Lagförslagets motiveringar till tvångsmässighet Övergripande bedömning av behovet av ny lagstiftning Sett till hänvisningarna till den gällande lagen så bör Ålands Landskapsregering redogöra för vilka av de övergripande målsättningarna, 4 i räddningslagen, som inte uppfyllts som en följd av att en samarbetsplan enligt 8 4.mom inte upprättats. Någon sådan redogörelse ingår inte i beredningen till lagförslaget, däremot hänvisas i 5. Allmänna motiveringar (s.17-18) till kostnaderna för verksamheten tillsammans med konstateranden om att en överföring skall ske enligt den reglering som gäller överlåtelse av rörelse i avseende på kommunala tjänsteinnehavare, vilket innebär att funktionerna sammanförs och att kostnaderna för respektive enhet, bortsett från möjligen fastighetskostnaderna, adderas och tjänsteinnehavarna överförs med bibehållen status och rättigheter. Ekonomiska motiv till ny lagstiftning Enligt uppgifter från den slutrapport som till stor del ligger till grund för lagförslaget så skulle de sammanlagda kostnaderna för myndighetsfunktionen uppgå till ca 450 000 /år eller ca 15 / invånare i Landskapet Åland. Uträkningen har gjorts utgående ifrån att fördubbla budgeterade kostnader för RÅL år 2015. De Åländska kommunernas sammanräknade verksamhetsbidrag + nettoinvesteringar år 2015 uppgick till 4 832 /invånare i Landskapet. Kostnaderna för en samordnad räddningsmyndighet skulle således utgöra högst 0,3 % av kommunernas verksamhetsbidrag + investeringar 4
För satt ställa denna kostnad i proportion till övrig offentlig verksamhet kan nämnas att Ålands Landskapsregerings totala bruttokostnader år 2014 uppgick till 13 376 invånare i Landskapet Utan att driva resonemanget vidare så bör det konstateras att den ekonomiska tyngden i förhållande till helheten i de funktioner som nu med ny lag och med hot om tvång föreslås samordnas är ringa. anser att det av Lagframställningen inte framgår något som påvisar på att de åtgärder som föreslås skulle ge en direkt ekonomisk nytta som skulle stå i proportion till det hot om tvångsåtgärder som lagen föreskriver, och därmed är det tveksamt om lagförslaget uppfyller grundlagens övergripande krav på proportionalitet. Tillvägagångssättet enligt lagförslaget Det tillvägagångsätt som föreslås i lagframställningen är anmärkningsvärt i det att förslaget innehåller en skenbar möjlighet att åstadkomma en samordning på frivillig väl. Tidsfristen som föreslå är 3 månader från det att lagen träder i kraft, vilket är alldeles orimligt kort tid med hänsyn till att förhandlingar måste hinna föras, beredningar och konsekvensbedömningar måste. Tidsfristen för frivillig överenskommelse är orimligt kort och med hänsyn till det verkliga förhandlingsutrymmet är friheten dessutom skenbar, eftersom det råder full klarhet om att det ena av de två existerande samarbetsområdena har allt att vinna på att agera för att en frivillig överenskommelse inte skall uppstå inom denna tid. Därmed är förslaget inte förenligt med grundlagens krav om likabehandling, detta eftersom det tydligt framgår att Ålands Landskapsregering prioriterar en av landskapets 16 kommuner som huvudman för den gemensamma myndigheten, utan hållbara motiveringar annat än närheten till Landskapsalarmcentralen. Lagstiftaren föreslår att ansvaret för räddningsmyndigheten överförs till Mariehamns stad och dessutom genom att i lagförslaget beskriva i detalj hur verksamheten skall organiseras, vilket strider mot den kommunala självbestämmanderätten. 5
En närmare analys av lagförslagets grundlagsenlighet och de ingrepp på den kommunala självbestämmanderätten som förslaget innebär framgår av bifogade utkast till utlåtande författat av John Eriksson, kommundirektör i Jomala. Analysen s.3 6 i förslaget som finns som bilaga till detta yttrande. Sammanfattande utlåtande Av framställningen framgår ingen sådan nytta och inga sakargument, varken i avseende på funktion, organisation eller effektivitet som skulle motivera framläggandet av en ny lag Nuvarande lagstiftning är tillräcklig för att åstadkomma en samordning om utgångspunkten är att garantera de övergripande målsättningarna med Räddningslagen såsom dessa framgår av 4/ÅFS 2006/106 Förslaget innebär ett övergrepp på den kommunala självstyrelsen, och behandlar inte de Åländska kommunerna på likvärdiga grunder Förslagets tvångsmässighet är nödtorftigt kamouflerad, och i lagframställningen ägnas stor energi åt att med hjälp av jämförelser med annan tvångslagstiftning motivera tvånget utan att kopplingen till de övergripande motiveringarna i räddningslagen klarläggs. Förslaget saknar konsekvensbedömningar av det slag som brukar finnas i lagframställningar(ekonomiska verkningar, effekter på demokrati, effekter på jämställdhet, miljökonsekvenser, eventuell barnkonsekvensanalys osv), Sammantaget innebär förslaget en fullmakt för landskapsregeringen att utan närmare utredningar eller konsekvensbedömningar i detalj reglera en kommunal verksamhet, vilket utgående ifrån s målsättningar och uppdrag gör att lagförslaget omöjligen kan förordas. Förbundsstyrelsen för anser ytterligare att det är anmärkningsvärt att Ålands Landskapsregering använder sig av Lagberedningens omvittnat knappa resurser för att lägga fram ett lagförslag som, sett till övriga utmaningar som den kommunala sektorn står inför de närmaste åren, är av underordnad betydelse såväl ekonomiskt som organisatoriskt och där målet, en räddningsmyndighet på Åland, torde kunna uppnås genom frivillighet om kommuner och räddningsmyndigheter bemöts på jämlika grunder. 6
Förbundsstyrelsen för 5/25.1.2017 På förbundsstyrelsens vägnar Magnus Sandberg förbundsdirektör 7