FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Utskottet för rättsliga frågor 2011/2006(INI) 6.6.2011 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om insolvensförfarande inom ramen för EU:s bolagsrätt (2011/2006(INI)) Utskottet för rättsliga frågor Föredragande: Klaus-Heiner Lehne (Initiativ artikel 42 i arbetsordningen) PR\869632.doc PE467.008v02-00 Förenade i mångfalden

PR_INI_art42 INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...3 BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET FÖRSLAG SOM ÖNSKAS...5 MOTIVERING...11 PE467.008v02-00 2/13 PR\869632.doc

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION med rekommendationer till kommissionen om insolvensförfarande inom ramen för EU:s bolagsrätt (2011/2006(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden 1 (insolvensförordningen), med beaktande av EU-domstolens domar av den 2 maj 2006 2, 10 september 2009 3 och 21 januari 2010 4, med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7- /2011), och av följande skäl: A. Skillnaderna mellan olika länders insolvenslagstiftning skapar konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar och svårigheter för företag med gränsöverskridande verksamhet, och kan utgöra hinder för en framgångsrik omstrukturering av insolventa företag. Dessa skillnader gynnar forum shopping. Den inre marknaden skulle gynnas av rättvisa konkurrensvillkor. B. Även om det inte går att inrätta ett organ för materiell insolvenslagstiftning på EU-nivå finns det vissa områden inom insolvenslagstiftningen där en harmonisering vore meningsfull och möjlig. C. Det finns en gradvis konvergens i medlemsstaternas nationella insolvenslagstiftning. D. Insolvensförordningen antogs år 2000 och har nu varit i kraft i mer än nio år. Kommissionen bör lägga fram en rapport om dess tillämpning senast den 1 juni 2012. E. Insolvensförordningen var resultatet av en mycket utdragen förhandlingsprocess, vilket ledde till att många känsliga frågor utelämnades och att dess strategi i en rad olika frågor var förlegad redan när den antogs. F. Sedan insolvensförordningens ikraftträdande har många förändringar ägt rum, 15 nya medlemsstater har anslutit sig till unionen, företagens kapital har utvecklats och fenomenet företagskoncerner har ökat enormt. 1 EGT L 160, 30.6.2000, s. 1. 2 Mål C-341/04 Eurofood IFSC Ltd, REG 2006, s. I-3813. 3 Mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen, REG 2009, s. I-8237. 4 Mål C-444/07 MG Probud Gdynia sp. z o.o. (EUT C 63, 13.3.2010, s. 2). PR\869632.doc 3/13 PE467.008v02-00

G. Strategin i fråga om insolvensförfaranden kretsar nu mer kring att rädda företag som alternativ till att försätta dem i konkurs. H. Insolvenslagstiftningen bör vara ett verktyg för att rädda företag på unionsnivå. Detta ska när så är möjligt ske för att gynna gäldenären, borgenärerna och de anställda. I. I sitt meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM (2010) 2020) uppgav kommissionen, med hänvisning till svaga länkar och flaskhalsar som utgör hinder för en inre marknad för 2000-talet, följande: De små och medelstora företagens tillträde till inre marknaden måste förbättras. Entreprenörskap måste utvecklas genom konkreta politiska initiativ, t.ex. genom en förenkling av bolagsrätten (konkursförfaranden, stadga för privata företag, osv.), och genom initiativ som ger företagare möjlighet att starta på nytt efter en konkurs. J. Insolvenslagstiftningen bör även innehålla regler för avveckling av ett företag på det sätt som är minst skadligt och mest gynnsamt för alla berörda när det har fastställts att försöket att rädda företaget sannolikt kommer att misslyckas eller har misslyckats. K. Företagskoncerner är ett vanligt fenomen, men deras insolvens har ännu inte diskuterats på EU-nivå. Insolvens för en företagskoncern leder sannolikt till att flera skilda insolvensförfaranden inleds i olika rättsområden med avseende på vart och ett av de insolventa koncernbolagen. Om inte dessa förfaranden kan samordnas är det osannolikt att koncernen kan omorganiseras som helhet och den kan behöva delas upp i sina dotterbolag, med de förluster som följer för borgenärer, aktieägare och anställda. L. Inrättandet av en EU-databas för insolvensförfaranden skulle innebära att borgenärer och domstolar kan avgöra huruvida insolvensförfaranden har inletts i en annan medlemsstat och fastställa tidsfristerna och detaljerna för att anmäla fordringar. Det skulle främja en kostnadseffektiv förvaltning och öka öppenheten. M. De lagstiftningsåtgärder som föreslås i denna resolution bör bygga på de detaljerade konsekvensbedömningar som parlamentet efterlyser. 1. Europaparlamentet uppdrar åt kommissionen att på grundval av artikel 50, artikel 81.2 eller artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lämna över ett eller flera lagstiftningsförslag till parlamentet med avseende på en insolvensram för företag i EU, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan till denna resolution, för att säkerställa rättvisa konkurrensvillkor, baserat på en grundlig analys av alla tänkbara alternativ. 2. Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter. 3. Europaparlamentet anser att förslagets ekonomiska konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet. PE467.008v02-00 4/13 PR\869632.doc

BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET FÖRSLAG SOM ÖNSKAS Del 1: Rekommendationer avseende harmoniseringen av vissa aspekter av insolvenslagstiftningen och bolagsrätten 1.1. Rekommendation om harmonisering av vissa aspekter av att inleda insolvensförfaranden Europaparlamentet föreslår en harmonisering av villkoren för att inleda ett insolvensförfarande. Europaparlamentet anser att ett direktiv bör leda till att aspekter av att inleda ett förfarande harmoniseras så att följande blir möjligt: Ett insolvensförfarande kan inledas mot gäldenärer som är fysiska personer, juridiska enheter eller föreningar. Insolvensförfaranden kan inledas avseende tillgångarna hos ovan nämnda gäldenärer, tillgångarna hos enheter som inte är juridiska personer (t.ex. en europeisk ekonomisk intressegruppering), ett dödsbo och tillgångarna i en förmögenhetsgemenskap. Insolvensförfaranden kan också inledas efter upplösning av en juridisk enhet eller en enhet som inte är en juridisk person, så länge fördelningen av tillgångarna ännu inte har genomförts. Förfarandena kan inledas skriftligt av en borgenär eller gäldenären. Begäran om inledning av förfarandet kan tas tillbaka så länge förfarandet ännu inte har inletts eller begäran inte har avvisats av en domstol. En borgenär kan begära att förfaranden inleds om han eller hon har ett juridiskt intresse av detta och på ett trovärdigt sätt visar att han eller hon har en fordring. Förfaranden kan inledas om gäldenären är insolvent, det vill säga inte kan uppfylla sina betalningsskyldigheter. Om begäran görs av gäldenären kan förfarandena också inledas om gäldenärens insolvens är nära förestående, det vill säga om gäldenären sannolikt inte kommer att kunna uppfylla sina betalningsskyldigheter. När det gäller obligatorisk konkursansökan av gäldenären måste förfarandena inledas 1 2 månader efter att betalningarna har upphört. Medlemsstaterna är skyldiga att införa regler som leder till att gäldenären blir ersättningsskyldig om denne underlåter att lämna in handlingar eller lämnar in handlingar på fel sätt. Medlemsstaterna ska också införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner. PR\869632.doc 5/13 PE467.008v02-00

1.2. Rekommendation om harmonisering av vissa aspekter av anmälan av fordringar Europaparlamentet föreslår en harmonisering av villkoren för att anmäla fordringar i ett insolvensförfarande. Europaparlamentet anser att aspekter på anmälan av en fordring bör harmoniseras genom ett direktiv så att följande blir möjligt: Borgenärer anmäler sina fordringar till förvaltaren i skriftlig form inom en viss tid. Medlemsstaterna är skyldiga att fastställa ovan nämnda tidsperiod 1 3 månader från den dag då konkursbeslutet offentliggörs. Borgenären är skyldig att lämna in dokumentation till stöd för fordringen. Förvaltaren upprättar en tabell över alla anspråk som lämnas in; denna tabell uppvisas i den behöriga domstolen i den mening som avses i artikel 2d i insolvensförordningen. Sena anmälningar, det vill säga anmälningar av en borgenär som inte har hållit tidsfristen för att anmäla fordringen, ska bekräftas, men kan medföra extra kostnader för den aktuella borgenären. 1. 3. Rekommendation om harmonisering av aspekter av undvikande åtgärder Europaparlamentet föreslår en harmonisering av aspekter av undvikande åtgärder så att följande blir möjligt: Medlemsstaternas lagar innehåller föreskrifter om möjligheten att få åtgärder som vidtas innan förfaranden inleds och som är skadliga för borgenärerna prövade. Handlingar som kan bli föremål för undvikande åtgärder är transaktioner i en situation med nära förestående insolvens, skapande av säkerhetsrättigheter, transaktioner mellan parter med anknytning till varandra och transaktioner som utförts i syfte att vilseleda borgenärer. De tidsperioder då en åtgärd kan prövas genom en undvikande åtgärd varierar beroende på den aktuella åtgärdens karaktär. Tidsperioderna börjar den dag då begäran om inledning av förfarandena görs. Perioderna kan vara 3 9 månader för transaktioner som utförs i en situation med nära förestående insolvens, 6 12 månader för skapandet av säkerhetsrättigheter, 1 2 år för transaktioner mellan parter med anknytning till varandra och 3 5 år för transaktioner som genomförs i syfte att vilseleda borgenärer. Bevisbördan för huruvida en handling kan bestridas eller ej vilar i princip på den part som gör gällande att åtgärden bör prövas. För transaktioner mellan parter med anknytning till varandra vilar bevisbördan på personen med anknytning. PE467.008v02-00 6/13 PR\869632.doc

1.4. Rekommendation om harmonisering av allmänna aspekter av kraven på förvaltares kvalifikation och arbete Förvaltaren måste godkännas av en behörig myndighet i en medlemsstat, ha gott anseende och den utbildningsbakgrund som krävs för att fullgöra sina skyldigheter. Förvaltaren måste vara behörig och kvalificerad att bedöma situationen för gäldenärens enhet och ta över förvaltningsuppgifterna för företaget. Förvaltaren får inte ha någon anknytning till borgenärerna och övriga intressenter i insolvensförfarandet. Om en intressekonflikt uppstår måste förvaltaren avsäga sig sitt uppdrag. 1.5. Rekommendation om harmonisering av aspekter av omstruktureringsplaner Europaparlamentet föreslår en harmonisering av aspekter av inrättandet av, effekterna av och innehållet i omstruktureringsplaner så att följande blir möjligt: Gäldenärer eller förvaltare kan som alternativ till att uppfylla lagstadgade regler lägga fram en omstruktureringsplan. Planen måste innehålla regler som tillvaratar borgenärernas intressen och om gäldenärens ersättningsskyldighet efter att insolvensförfarandet har slutförts. Planen måste innehålla all relevant information som behövs för att borgenärerna ska kunna besluta huruvida de kan godta planen. Planen måste godkännas eller avslås i ett specifikt förfarande vid den behöriga domstolen. Del 2: Rekommendationer avseende rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden 2.1. Rekommendation om insolvensförordningens tillämpningsområde Europaparlamentet anser att insolvensförordningens tillämpningsområde bör breddas till att innefatta insolvensförfaranden där gäldenären fortsätter att ha besittning. Bilaga A i insolvensförordningen bör ändras i enlighet med detta. 2.2. Rekommendation om definitionen av platsen där de huvudsakliga intressena finns Europaparlamentet anser att insolvensförordningen bör innehålla en definition av begreppet platsen där de huvudsakliga intressena finns. Europaparlamentet föreslår att ordalydelsen i PR\869632.doc 7/13 PE467.008v02-00

skäl 13, som klargörs av domstolens rättspraxis, ska användas som formell definition och ingå i artikel 2. 2.3. Rekommendation om definitionen av driftsställe i samband med sekundära förfaranden Europaparlamentet anser att insolvensförordningen bör innehålla en definition av driftsställe som en verksamhetsplats där gäldenären utför en ej tillfällig ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser. 2.4. Rekommendation om samarbete mellan domstolar Europaparlamentet anser att en otvetydig kommunikations- och samarbetsplikt inte bara mellan förvaltare, utan också mellan domstolar bör föreskrivas i artikel 32 i insolvensförordningen. Del 3: Rekommendationer om bolagskoncerners insolvens På grund av de olika integrationsnivåer som kan finnas inom en bolagskoncern anser Europaparlamentet att kommissionen bör lägga fram ett flexibelt förslag till reglering av bolagskoncerners insolvens, med hänsyn till följande: 1. När den funktionella strukturen/ägarstrukturen tillåter det bör följande metod tillämpas: A. Förfaranden bör inledas i den medlemsstat där koncernens huvudkontor finns. Erkännandet av förfarandenas inledning bör ske automatiskt. B. Inledningen av huvudförfarandet bör leda till att de förfaranden som har inletts i en annan medlemsstat mot andra koncernbolag skjuts upp. C. En ensam insolvenshandläggare bör utses. D. I varje medlemsstat där tillhörande förfaranden inleds bör en kommitté tillsättas så att lokala fordringsägares och anställdas intressen försvaras och representeras. E. Om koncernens tillgångar är så oordnade att egendomarna inte kan hållas isär bör omfattande sammanslagning tillämpas. 2. För insolvensförfaranden avseende decentraliserade koncerner bör följande föreskrivas i rättsakten: A. Regler om obligatorisk samordning och samarbete mellan domstolar, mellan domstolar och insolvensrepresentanter samt mellan insolvensrepresentanter bör fastställas. PE467.008v02-00 8/13 PR\869632.doc

B. Regler om omedelbart erkännande av domar i fråga om inledning, genomförande och avslutande av insolvensförfaranden och domar som överlämnas i samband med sådana förfaranden. C. Regler om förvaltares och borgenärers tillträde till domstolar. D. Regler för att underlätta och främja användningen av olika former av samarbete mellan domstolar för att samordna insolvensförfarandena och fastställa de villkor och skyddsåtgärder som bör gälla för dessa samarbetsformer. Dessa skulle påverka utbytet av information, samordningen av verksamhet, och utarbetandet av gemensamma lösningar när det gäller följande: Kommunikation av information mellan domstolar med vilka metoder som helst. Samordning av administrationen och tillsynen av gäldenärens tillgångar och omständigheter. Förhandlingar, godkännande och genomförande av insolvensöverenskommelser avseende samordning av förfaranden. Samordning av förhandlingar. E. Regler som tillåter och främjar utnämnandet av en gemensam förvaltare för alla förfaranden. Denne utses av de berörda domstolarna och assisteras av lokala representanter som bildar en styrkommitté. Regler om förfarandet som styr samarbetet mellan ledamöterna i styrkommittén. F. Regler som tillåter och främjar gränsöverskridande insolvensöverenskommelser för att hantera ansvarsfördelningen för olika aspekter på genomförandet och administrationen av förfarandet mellan de olika inblandade domstolarna och mellan insolvensrepresentanter, inklusive följande: Ansvarsfördelning mellan parterna i överenskommelsen Tillgång till och samordning av avhjälpanden. Samordning av återkrävande av egendom till förmån för borgenärer. Anmälan och behandling av fordringar. Kommunikationsmetoder, inklusive språk, frekvens och medel. Användning och avyttring av tillgångar. Samordning och harmonisering av omorganisationsplanerna. Frågor som specifikt rör överenskommelsen, inklusive ändring och uppsägning, tolkning, effektivitet och tvistlösning. Administration av förfaranden, särskilt när det gäller uppskjutna förfaranden eller överenskommelser mellan parter om att inte vidta vissa rättsliga åtgärder. Skyddsåtgärder. PR\869632.doc 9/13 PE467.008v02-00

Kostnader och avgifter. Del 4: Rekommendation om inrättandet av ett insolvensregister för EU Europaparlamentet föreslår att ett insolvensregister för EU inrättas i anslutning till den europeiska e-juridikportalen. Registret ska för varje gränsöverskridande insolvensförfarande som inleds minst innehålla följande: De relevanta domstolsbesluten och domarna. Utnämnandet av förvaltaren och denna persons kontaktuppgifter. Tidsfristerna för anmälan av fordringar. Domstolarnas överföring av dessa uppgifter till EU:s register bör vara obligatorisk. Informationen ska återges på det officiella språket i den medlemsstat där förfarandet inleds och på engelska. PE467.008v02-00 10/13 PR\869632.doc

MOTIVERING Den 23 mars 2011 anordnade utskottet för rättsliga frågor ett seminarium om harmonisering av insolvensförfaranden på EU-nivå. Syftet var att identifiera områden i nationella insolvenslagar som är tillgängliga och kan komma i fråga för harmonisering. Som förberedelse för förhandlingen beställde utskottet för rättsliga frågor en studie om harmonisering av insolvenslagstiftningen på EU-nivå. I rekommendationerna i detta betänkande beaktas de förslag som experter utarbetade i ovannämnda studie och under förhandlingen, och som förklarades ytterligare i den medföljande dokumentationen. Under förhandlingen föreslogs bland annat en fyrdubbel struktur för framtida lagstiftningsinitiativ: 1) harmonisering när så är möjligt, 2) översyn av insolvensförordningen om den utöver harmoniseringen fortsätter att vara relevant och om det i praktiken har visat sig att förbättringar kan göras, 3) förbättring av samarbetet mellan förvaltare och det allmänna samarbetet på administrativ nivå i fall där företag som ingår i en koncern blir insolventa samt 4) inrättande av ett EU-register för insolvensfall. Den fyrdubbla strukturen påverkar inte strukturen hos framtida lagstiftningsförslag och valet av rättsliga instrument. Den avspeglar bara det mönster enligt vilket föredragandens förslag har utvecklats. När det gäller rekommendationernas tillämpningsområde begränsar föredraganden sitt betänkande till insolvensförordningens tillämpningsområde enligt definitionen i dess artikel 1. Rekommendationerna ska fungera som riktlinjer för kommissionen. Eftersom föredraganden har en bakgrund i det tyska rättssystemet kan det se ut som att de flesta förslagen liknar tysk insolvenslagstiftning. Föredraganden ser rekommendationerna som en utgångspunkt för vidare djupgående forskning av kommissionen som utförs som förberedelse inför utarbetandet av lagstiftningsförslag. Föredraganden är medveten om att rekommendationerna i detta betänkande kommer att ge upphov till kontroversiella diskussioner. Han vet att insolvenslagstiftningen skiljer sig mycket mellan de olika medlemsstaterna. Han vill därför utelämna de frågor som sannolikt kommer att leda till debatter som i detta tidiga diskussionsskede kan bli onödigt långvariga. Alla aspekter som inte uttryckligen har nämnts i detta betänkande utelämnas avsiktligt, exempelvis aspekter på behandlingen av avtal (bland annat anställningsavtal, se artikel 10 i insolvensförordningen) eller återtagandeförbehåll (se artikel 7 i insolvensförordningen). 1) Harmonisering a) Generellt om tidsfrister Vid fastställandet av tidsfrister är det viktigt att skapa en balans mellan entreprenörens intresse av att rädda företaget och borgenärernas intresse av att skydda sina fordringar. Det kan vara svårt att rekommendera fasta tidsfrister. Föredraganden föredrar därför att korridorer inom vilka medlemsstaterna kan hitta tillfredsställande tidsfrister utifrån syftet föreslås. PR\869632.doc 11/13 PE467.008v02-00

b) Inledning av insolvensförfaranden I insolvensförordningen föreskrivs att den stat där förfarandena inleds ska bestämma förutsättningarna för att inleda ett insolvensförfarande, i synnerhet när det gäller mot vilka slags gäldenärer ett förfarande kan inledas (artikel 4.2 a), vilka tillgångar som ingår i boet och hur tillgångarna ska behandlas (artikel 4.2 b). Dessa aspekter bör harmoniseras i ett nytt direktiv så att rättssäkerheten blir större redan från början av förfarandet. c) Anmälan av fordringar I kapitel IV i insolvensförordningen finns de grundläggande kraven för anmälan av fordringar. Enligt insolvensförordningen ska fordringarnas anmälan, styrkande och godtagande fastställas av lagen i den stat där förfarandet inleds (artikel 4.2 h). Detsamma ska gälla för de fordringar som ska anmälas i förfarandet (artikel 4.2 g). Harmonisering med avseende på anmälan osv. av fordringar skulle leda till ökad rättssäkerhet för borgenärerna. Vid fastställandet av tidsfristkorridoren är det viktigt att skapa en balans mellan en enda borgenärs intresse av att skydda just sin fordring, borgenärssamfundets intresse av att inleda ett förfarande, förvaltarens intresse av att hantera fordringar på tydlig grund och gäldenärens intresse av att tillgodose borgenärernas intresse i så stor utsträckning som möjligt. d) Undvikande åtgärder I artikel 4.2 m i insolvensförordningen föreskrivs att medlemsstaterna ska fastställa vilka återvinningsbestämmelser eller liknande bestämmelser som är tillämpliga. I artikel 13 i insolvensförordningen föreskrivs dessutom ett undantag. Artikel 4.2 m ska inte tillämpas om den som haft vinning av en återvinningsgrundande handling visar att handlingen omfattas av lagen i en annan medlemsstat än inledningsstaten och att den lagen i det föreliggande fallet inte tillåter att handlingen angrips på något sätt. En harmonisering när det gäller detta skulle leda till att tillämpningsområdet för artikel 13 i insolvensförordningen skulle begränsas och kan därför bidra till lika behandling av borgenärer på den inre marknaden och minska rättsosäkerheten bland förvaltare. När det gäller harmoniseringen av tidsfrister och tidsperioder måste det finnas en balans mellan den bakomliggande principen om att ge företag en andra chans och hjälpa dem att överleva, intressena hos de legitima borgenärerna i insolvensförfarandet och förtroendet för den nya borgenären utanför förfarandet. Föredragandens rekommendation ska här precis som på andra håll betraktas som en utgångspunkt för en diskussion. e) Förvaltare I artikel 2 b i insolvensförordningen ges en definition av förvaltaren som även ska användas i detta betänkande. Enligt artikel 4.2 c ska lagen i den stat där förfarandet inleds avgöra förvaltarens behörighet, och artiklarna 18 och 19 innehåller grundläggande bestämmelser för förvaltaren. Föredraganden har inte för avsikt att harmonisera förvaltarnas befogenheter och skyldigheter i detta skede, men vill ändå föreslå några gemensamma krav. En viss harmonisering på detta område främjar tanken på ett närmare samarbete mellan förvaltarna och en förbättrad jämförbarhet i yrket. PE467.008v02-00 12/13 PR\869632.doc

f) Omstruktureringsplan I enlighet med den politiska viljan att ge företag en andra chans när de riskerar att bli eller blir insolventa vill föredraganden behandla förslaget om omstruktureringsplaner som har utvecklats i lagarna i vissa medlemsstater. 2) Ändringar av insolvensförordningen: Rekommendationerna i detta avsnitt inskränker sig till de aspekter som föredraganden anser vara särskilt relevanta för kommissionen att ta hänsyn till i sin översyn av insolvensförordningen. Föredraganden anser att tillämpningsområdet bör breddas så att det även innefattar de förfaranden där ledningen behåller kontrollen över företaget, eftersom det skulle ge gäldenären tillgång till flera mekanismer för att omstrukturera sin verksamhet. Platsen där de huvudsakliga intressena finns är ett mycket viktigt begrepp, eftersom dess definition är beroende av insolvensförordningens huvudregel om rättslig behörighet, nämligen vilken domstol som har behörighet att inleda huvudförfarandet och vilken lag som ska gälla. Begreppet har dock inte definierats och detta skapar en osäkerhet. Definitionen av driftsställe bör innefatta tjänster, inte bara människor och varor. Den kommunikations- och samarbetsplikt som föreskrivs i artikel 32 bör inte bara avse förvaltare, utan även domstolar. 3) Koncerner: Insolvensförordningen gäller bara för enskilda företag och det finns ingen lagstiftning på EU-nivå om bolagskoncerners insolvens, trots att koncerner är en mycket vanlig verksamhetsmodell. Detta utelämnande har viktiga negativa konsekvenser. Föredraganden är medveten om att olika koncernstrukturer och relationerna mellan bolag i samma koncern kan se väldigt olika ut och inser därför att samma lösning inte kan tillämpas på alla typer av koncerner, åtminstone inte som insolvenslagarna i unionen ser ut för närvarande. I idealfallet bör koncerners insolvens hanteras av en enda domstol som tillämpar sina egna insolvenslagar. Denna lösning underlättar samordning, överföring av information, sparar kostnader, maximerar tillgångsvärde och underlättar räddningsåtgärder. Den har redan tillämpats framgångsrikt av domstolar från olika medlemsstater. Detta är möjligt i centralt styrda koncerner. För horisontella koncerner föreslår föredraganden att en uppsättning samarbetsregler ska utformas mellan domstolarna och insolvensrepresentanterna baserat på Uncitrals lagstiftningshandledning om insolvenslagstiftning (del 3). 4) Register: Inrättandet av ett EU-register är nödvändigt för att borgenärer och domstolar ska kunna avgöra huruvida insolvensförfaranden har inletts i en annan medlemsstat och fastställa tidsfristerna och detaljerna för att anmäla fordringar. PR\869632.doc 13/13 PE467.008v02-00