Utredning om Finlands utrikesrepresentation ULKOASIAINMINISTERIÖ UTRIKESMINISTERIET
Utredning om Finlands utrikesrepresentation Antti Sierla 11.9.2009
ISSN 0358-1489 ISBN 978-951-724-774-0 EDITA PRIMA OY HELSINGFORS 2009
SAMMANDRAG I enlighet med regeringsprogrammet har utrikesministeriet utarbetat en utredning om Finlands utrikesrepresentation. I utredningen granskas hur de tjänster som beskickningarna erbjuder motsvarar de förväntningar som ställs av myndigheterna, allmänheten och näringslivet. nisteriet. Där tjänstgör ca 1800 personer, av vilka två tredjedelar är lokalt anställda och en tredjedel utsända från Finland. Kostnaderna för representationsnätet rör sig kring 130 miljoner euro på årsnivå, vilket är två tredjedelar av hela utrikesförvalt- diplomatiska tjänstemän. Finlands representationsnät motsvarar till sin omfattning och placering rätt väl efterfrågan på beskickningstjänster, behovet av förändringar är rätt litet. Också de tjänster som beskickningarna inom ramen för sina resurser kan erbjuda motsvarar beskickningarnas rapportering och deras hjälp vid arrangemangen kring internationella besök. De EU-relaterade uppdragen till beskickningarna visar en ökande trend. Beskickningarnas tjänster riktade till allmänheten är mycket uppskattade och det ställs också höga krav på tillgången och kvaliteten på dessa tjänster. Ur näringslivets synpunkt är nätets representationer i huvudsak rätt placerade, även ningarnas rapportering om ekonomiska spörsmål och önskar samtidigt att dessa ska få en större täckning. - nisteriets ansvarsområde. De här funktionerna kunde göras effektivare genom närmare samarbete. I utredningen föreslås därför fortsatta diskussioner om en utveckling av samarbetet mellan utrikesministeriet och arbets- och näringsministeriet och underställda organisationer i frågor som gäller främjande av export och internationalisering, mellan utrikesministeriet och inrikesministeriet och underställda organisationer som handlägger inreseärenden i frågor som gäller inresa samt mellan utrikesministeriet och undervisningsministeriet för att förbättra samarbetet mellan kultur- och vetenskapsinstituten och beskickningarna. När utrikesförvaltningens resurser reduceras till följd av statsförvaltningens produktivitetsprogram måste beskickningarna fungera mera effektivt, men också prioriteringar måste göras. När förvaltningen förnyas och beskickningarnas resultatstyrning utvecklas står efterfrågan på tjänster och omständigheterna i respektive stationeringsland i fokus. Beskickningarnas lagbestämda uppgifter måste beaktas särskilt och det gäller främst tjänsterna till allmänheten.
stärka beskickningarna måste eventuella ändringar göras genom att resurserna på andra beskickningar eller i utrikesministeriet skärs ner. Dessa nedskärningar kommer då i tillägg till de minskningar som föranleds av produktivitetsprogrammet. eller som ska inledas i syfte att göra förvaltningen lättare och produktiviteten bättre och därigenom också stärka beskickningarnas verksamhetsbetingelser. Utrikesförvaltningens uppgiftsstruktur ska omformas så att den motsvarar de tillgängliga resurserna och de strategiska målen, beskickningarnas indelning i olika grupper enligt mängd och kravnivå på uppgifterna ska förenklas, ersättningssystemet i ningsskyldigheten. Meningen är att de öppna frågorna i anknytning till makarnas och familjens ställning ska lösas utifrån makearbetsgruppens rekommendationer.
INNEHÅLLER SAMMANDRAG 1 INLEDNING... 5 2 UTRIKESREPRESENTATIONEN I FINLANDS TJÄNST... 7 Representationsnätets utveckling och nuläge... 7 Beskickningarnas uppgifter... 8 Personalen i beskickningarna...10 Kostnaderna för representationsnätet...12 Finlands samprojekt med andra länder...13 Europeiska avdelningen för yttre åtgärder...14 3 EFTERFRÅGAN PÅ REPRESENTATIONSTJÄNSTER...15 3.1 Beskickningarnas samarbete med andra myndigheter... Placeringen av personal från olika förvaltningsområden i beskickningarna... Beskickningarnas personal från andra förvaltningsområden och stats förvaltningens produktivitetsprogram...17 Beskickningarnas tjänster till andra myndigheter...18 Hur samarbetet ska utvecklas i fortsättningen...20 3.2 Kraftig ökning i antal och kravnivå på tjänsterna till allmänheten samt samarbetet med inrikesministeriet...20 Tjänster till allmänheten...20 Konsulära tjänster...22 Passtjänster...23 Viseringstjänster och samarbetet med andra länder vid viseringar och konsulära ärenden...23 Uppehållstillstånd...24 Arbetsrelaterad immigration och värvande av studerande...24 Familjesammanföring... Rapportering... Rekommendation...27 3.3 Främjande av näringslivets intressen och samarbetet med arbets- och näringsministeriet...27 Aktörer och arbetsfördelning...27 Näringslivets behov...28
Framtidsutsikter för offentlig innovationsverksamhet och offentligt exportfrämjande...29 3.4 Det kulturella samarbetet och kulturexporten samt samarbetet med undervisningsministeriet...31 Utrikesrepresentationens kulturella uppdrag...31 Kultur- och vetenskapsinstituten i utlandet...31 Programmet för utveckling av kulturexporten...32 kultur i utlandet...33 3.5 Samarbetet mellan utrikesministeriet och andra aktörer i beskickningarna...34...35 3.7 Beskickningarnas uppgifter i anslutning till offentlig diplomati... 37 4 EN UTRIKESREPRESENTATION SOM MOTSVARAR EFTERFRÅGAN - SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER...37 4.1 Ökningen i utrikesförvaltningens arbetsuppgifter och statsförvaltningens produktivitetsprogram...37 4.2 Förändringar i de regionala och substantiella betoningarna...38 4.3 Utveckling av representationskonceptet...39 4.4 Förslag för fortsatt arbete...41 Andra ministerier...41 Utrikesförvaltningen...42 Ändringar i representationsnätet...44
UTRIKESMINISTERIET 5 September 2009 1 INLEDNING I statsminister Matti Vanhanens regeringsprogram 2007 konstateras det att Finlands utrikesrepresentation ska utredas med beaktande av såväl medborgarnas, näringslivets som statsmaktens behov. För detta ändamål tillsatte utrikesministeriet Utrikesrådet Antti Sierla utsågs till utredare. Enligt tillsättningsbeslutet var utredningsarbetets uppdrag att dra upp hållbara riktlinjer för hur utrikesrepresentationen ska utvecklas. Utredningen ska beakta hela statsförvaltningens och de viktigaste intressentgruppernas synpunkter och det är meningen att den utöver representationsnätet som lyder under utrikesministeriet också ska omfatta alla sådana utlandsaktiviteter som helt eller i hög grad är beroende av statliga budgetmedel. Effektiviteten och resultatet ska förbättras och det förutsätter dels tillräckliga resurser, dels förnuftig användning av skattemedel samtidigt som ministerierna ska uppfylla sina produktivitetsmål. I linje med tillsättningsbeslutet har projektet utförts i två delar, där det externa och det interna behovet av representationsnätet har kartlagts. För att utreda den externa efterfrågan som riktar sig till representationsnätet har representationen och de behov som hänför sig dit granskats tillsammans med de ministerier som är viktigast med tanke på aktiviteterna utomlands, med ämbetsverken och inrättningarna som lyder under dessa ministerier och med aktörer som får stöd ur budgetmedel. Också näringslivets behov och behovet av tjänster för allmänheten har beaktats. I utredningen av den interna efterfrågan har målet varit att utveckla utrikesrepresentationen med en effektiv handläggning av ministeriets kärnuppgifter och bättre förvaltning för ögonen. För att utreda den externa och den interna efterfrågan har det inrättats en rådgivande grupp med företrädare för alla ministerier. Inom utrikesministeriet har man diskuterat med avdelningarna och i ministeriets utvidgade ledningsgrupp om vad I den föreliggande utredningen om representationsnätet har tidigare utredningar behandlades mycket omfattande i utredningen Utmaningar i utrikesförvaltningen i början av 2000-talet utskottet gav i sitt utlåtande 14.12.2001 (UtUU 8/2001 rd) riktlinjer för hur representationsnätet ska utvecklas. Utskottet ansåg att dimensioneringen av Finlands representation med hänsyn till att den internationella omvärlden har förändrats och till att utrikesförvaltningen har fått ett större arbetsfält är i högsta grad motiverad om man ser till verksamheten och uppdragen.
Den senaste heltäckande framställningen om representationsnätets utveckling är en promemoria från november 2005 som gjorts upp av utrikesrådet Hannu Hämäläinen. Där konstateras att det på lång sikt inte verkar vara möjligt att som i nuläget upprätthålla ett vidsträckt men till personresurserna snävt nät inom den förväntade representationen och å andra sidan produktivitetsförpliktelserna som riktar sig mot utrikesförvaltningens personalresurser resulterar i en situation där verksamheten måste prioriteras kraftigt och produktivitetsvinningarna utnyttjas maximalt. ning, uppgifter och resurser. I linje med uppdraget har efterfrågan som hänför sig till beskickningarnas funktioner utretts. Utifrån det har behoven av förändringar i beskickningarnas verksamhet och placering bedömts och metoder tagits fram för effektivare allokering av de njugga resurserna så att varje representation ska kunna fokusera på de uppgifter den anser viktigast. I slutet av utredningen görs framställningar om det fortsatta arbetet.
UTRIKESMINISTERIET 7 September 2009 2 UTRIKESREPRESENTATIONEN I FINLANDS TJÄNST Representationsnätets utveckling och nuläge Representationerna är myndigheter som lyder under utrikesministeriet, men deras ställning avviker från den sedvanliga förvaltningen under ministerierna. Tjänstemännen i utrikesministeriet och i representationerna innehar tjänster som är gemensamma för hela utrikesförvaltningen och förvaltningen bildar ett enda räkenskapsverk. Representationsnätets fastighetsförvaltning har också koncentrerats till ministeriet och datanätet är gemensamt för förvaltningsområdet. Utrikesministeriet och representationerna bildar alltså i administrativt hänseende en enhetlig helhet av nättyp. Utrikesförvaltningens representationsnät har uppnått nuvarande omfattning som resultatet av en utveckling som sträcker sig över decennier. Dagens dimensionering nens och Jugoslaviens upplösning och andra internationella politiska förändringar. De senaste åren har nya representationer inrättats främst på grund av EU-utvidgningen, men samtidigt har representationer också dragits in, så nätets omfattning har inte förändrats på 2000-talet. Tabell 1: Representationsnätet i dag (läget 1.2.2009) Diplomatiska beskickningar 86 77 organisationer och samarbetsorgan 7 andra beskickningar och kontor 2 Konsulära beskickningar 12 7 3 2 Diplomatiska och konsulära beskickningar sammanlagt 98 Det egentliga representationsnätet kompletteras av 4 ambulerande ambassadörer och av honorärkonsulaten, som nu uppgår till 392. För jämförelsens skull: Norge har 109, Sverige 104 och Danmark 99 beskickningar (2008). Danmark har dessutom 22 handelsrepresentationer och Sverige 11 biståndskontor. Sverige har meddelat om minskningar i antalet beskickningar de närmaste åren.
UTRIKESMINISTERIET 8 September 2009 Tabell 2: Inrättade och indragna beskickningar på 1990- och 2000-talet: 1990 1999 2000 2008 1990 2009 Ambassader inrättade 9 4 15 indragna 4 4 8 Permanenta och särskilda representationer inrättade 2 0 2 indragna 0 1 1 Generalkonsulat och konsulat inrättade 3 1 4 indragna 4 2 6 Övriga beskickningar inrättade 0 2 2 indragna 0 0 0 Skillnaden mellan inrättade och indragna + 6 0 + 8 Beskickningarnas uppgifter Den centrala rättsliga grunden för Finlands utrikesrepresentation är Wienkonventionerna om diplomatiska och konsulära förbindelser samt lagen och förordningen om utrikesförvaltningen. Beskickningarnas uppgifter kan i princip indelas i två områden: 1.allmänna politiska uppgifter: utrikespolitiska, handelspolitiska och utvecklings politiska ärenden samt att representera Finland bilateralt och multilateralt 2.myndighetsuppgifter: konsulära ärenden i bred mening, däribland beviljande av pass och visum. gifterna. Enligt lagen om utrikesförvaltningen är det beskickningarnas uppgift att turella intressen, frågor. I den faktiska verksamheten har därför politiska riktlinjer, planerings- och styrsystem, de praktiska förfaringssätten och resurserna en mera avgörande betydelse.
UTRIKESMINISTERIET 9 September 2009 Karaktäristiskt för myndighetsuppgifterna däremot är att de är noggrant fastställda i lag. Det handlar om beskickningarnas verksamhet som tillhandahållare av lagstadgade offentliga tjänster. De viktigaste lagarna om beskickningarnas myndighetsuppgifter är lagen om konsulära tjänster och passlagen samt i immigrationsärenden utlänningslagen som bygger på Schengenregelverket. I lagstiftningen bestäms myndighetsuppgifterna så att alla ambassader och konsulat som leds av en utsänd tjänsteman är skyldiga att tillhandahålla alla lagstadgade tjänster. Det går alltså inte att besluta separat om beskickningarnas servicearsenal utifrån volymen på efterfrågan eller kostnadseffektivitet. Även om utlandsrepresentationerna administrativt lyder under utrikesministeriet, så har deras uppgifter alltid också gällt ärenden som hör till andra ministeriers verksamhetsområden. Det gäller både beskickningarnas allmänna politiska uppgifter och myndighetsuppgifterna. Det handlar således helt konkret om Finlands och inte endast utrikesministeriets representationer. Sedan 2007 har det gjorts utredningar om hur arbetet som utförs i beskickningarna är fördelad mellan olika uppgiftsområden. År 2008 uppgick arbetsinsatsen för beskickningarnas personal, tjänsteinnehavare inom utrikesförvaltningen och lokalt anställda sammanlagt till 1 749 årsverken, av vilka den utsända personalens andel 1 123 årsverken. - sonalens del hänförde sig en arbetsinsats om 357 årsverken till substansuppgifter Enligt beskickningarnas bedömning upptar tjänsterna till allmänheten så gott som en fjärdedel av arbetsinsatsen i substansfrågor på beskickningarna. Beskickningarna uppskattar att uppdragen från andra myndigheter och tjänsterna till dem tar ca För politikuppgifter, alltså för utrikes- och säkerhetspolitik, handelspolitik, EU-politik och EU-förbindelser samt utvecklingspolitik avsätter beskickningarna totalt 58 procent av arbetsinsatsen för substansuppgifter. Analogt går 11 procent till den offentliga diplomatin.
UTRIKESMINISTERIET 10 September 2009 Bild: Beskickningarnas uppskattning av fördelningen mellan olika sektorer av arbetsinsatsen för substansuppgifter Personalen i beskickningarna Beskickningschefen, tjänstemännen i diplomatiska uppgifter och de tjänstemän som huvudsakligen ansvarar för administrationen och tjänsterna är utsänd personal som är innehavare av utrikesförvaltningens gemensamma tjänster och har utrikesministeriet som arbetsgivare. Den expertis och de resurser som beskickningarna behöver från andra förvaltningsområden har till största delen organiserats så att experterna jobbar på beskickning- anslag från respektive ministerium. För försvarsmakten, polisen och en del andra myndigheter gäller specialbestämmelser som gör det möjligt för dem att utöva sin verksamhet i beskickningarna med fulla befogenheter, medan tjänstemannen i fråga fortfarande är anställd hos den utsändande myndigheten. Utöver den utsända personalen har beskickningarna biträdande personal som rekryteras lokalt från stationeringslandet och som har beskickningen som arbetsgivare. Antalet och den proportionella andelen lokal personal i arbetsavtalsförhållande har ökat under de senaste åren. Lagen om utrikesförvaltningen gör det möjligt att under vissa förutsättningar samarbeta med privaträttsliga aktörer så att samarbetspartnern är placerad i anslutning till beskickningen. Dessa arrangemang måste sitta i beskickningens statliga roll och genomföras inom ramen för inhemska och internationella bestämmelser om beskickningar och på ett sätt som kan accepteras av staten på placeringsorten. Den viktigaste samarbetspartnern i det här hänseendet är Finpro. Den utsända personalen på beskickningarna som är innehavare av utrikesför-
UTRIKESMINISTERIET 11 September 2009 valtningens gemensamma tjänster omfattas av statsförvaltningens produktivitetsprogram. Också experterna från andra förvaltningsområden med specialsakkunnigtjänst räknas delvis till utrikesförvaltningens årsverkeskvot. Personalen som beskickningarna anställer lokalt omfattas inte av produktivitetsprogrammet, efter- Tabell 3: Utrikesförvaltningens totala personalantal i beskickningarna, fördelad efter personalgrupp och områdesvis styrande avdelning (siffrorna för 2009 är preliminära) Personalgrupp år ALI 1 ASA 2 EUR 3 ITÄ 4 Multi 5 Totalt Diplomatkarriär och 2007 33 109 18 44 269 presstjänstemän 2008 34 108 19 45 270 2009 34 109 19 40 266 Byråfunktionärskarriär 2007 27 88 33 23 235 2008 27 84 33 20 226 2009 71 32 206 Expeditionsvakter 2007 1 4 11 7 0 23 2008 1 5 10 7 0 23 2009 1 3 8 7 1 20 Specialtjänster 2007 0 2 7 4 0 13 (ständiga sakkunniga 2008 0 1 3 2 2 8 i utrikesministeriet) 2009 0 1 3 2 0 6 Specialsakkunniga 2007 0 1 38 9 7 55 (tjänstemän från andra 2008 0 1 37 8 7 53 förvaltningsområden) 2009 0 1 37 9 7 54 Sakkunniga inom 2007 19 11 0 0 1 31 utvecklingssamarbetet 2008 18 11 1 0 1 31 2009 19 11 1 0 1 32 I arbetsavtals förhållande 2007 0 2 2 7 0 11 (utsända från Finland) 2008 0 0 2 7 0 9 2009 0 0 0 7 0 7 Lokalt anställda 2007 194 340 318 179 45 1075 2008 183 325 213 44 1110 2009 340 297 42 1239 Totalt 2007 274 489 573 257 120 1712 2008 263 490 570 289 118 1729 2009 276 506 569 373 107 1831 1 Afrika och Mellanöstern 2 Amerika och Asien 3 Europa 4 Ryssland och Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavien, Tadzjikistan, Turkmenistan, Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland 5 Internationella organisationer 6 Till denna grupp räknas sådana tjänstemän från andra förvaltningsområden som står i tjänsteförhållande till utrikesministeriet medan de jobbar på en beskickning. I siffrorna ingår däremot inte de personer som jobbar på
UTRIKESMINISTERIET 12 September 2009 Tabell 4: Beskickningarnas storlek efter antal diplomattjänstemän (grundar sig på preliminärt personalantal för 2009) Antal diplomattjänstemän över 10 3 5 2 1 Inga diplomattjänstemän men annan utsänd personal Ingen utsänd personal Beskickningar FN-representationen (New York), ständiga representationen i Genève, EU-representationen (Bryssel) Berlin, London, Moskva, Paris (ambassaden), Stockholm, Washington Ankara, Brasilia, Damaskus, Dar es Salaam, Haag, Jakarta, Kairo, Kiev, Köpenhamn, Madrid, Mexico City, Nairobi, Natorepresentationen (Bryssel), New Delhi, OECD/Unescorepresentationen (Paris), Peking, S:t Petersburg, Pretoria, Rom, Strasbourg st.rep., Tallinn, Tokyo, Warszawa, Wien st.rep., Wien (ambassaden) Addis Abeba, Aten, Bangkok, Belgrad, Bern, Bratislava, Bryssel (ambassaden), Budapest, Buenos Aires, Bukarest, Canberra, Dublin, Hanoi, Islamabad, Kuala Lumpur, Lissabon, Ljubljana, Managua, Maputo, New York (generalkonsulat), Oslo, Ottawa, Prag, Ramallah, Riad, Riga, Santiago de Zagreb, Abu Dhabi, Abuja, Astana, Caracas, Göteborg, Hamburg, Hongkong, Kabul, Kanton, Katmandu, Lima, Los Angeles, Lusaka, Luxemburg, Manila, Nicosia, Petrozavodsk, Pristina, Rabat, Reykjavik, Singapore, Windhoek Totalt Las Palmas, Murmansk, Sydney 3 Alger, Bagdad, Kapstaden, Vatikanen 4 3 24 35 22 Kostnaderna för representationsnätet Utrikesförvaltningens omkostnader uppgår 2009 till 202,1 miljoner euro. Utgifterna för representationsnätet utgör ca 2/3 av de årligen använda anslagen för omkostnader. nerna för den utsända personalen även ersättningarna för utrikesrepresentationen, däribland ortstillägg, tilläggsersättning för make och barn, ersättning på grund av ogynnsamma förhållanden, utbildningsersättning för barnen, hälsovårdsrelaterade ersättningar för den utsända personalen och ersättningar i - -
UTRIKESMINISTERIET 13 September 2009 sak in från beskickningarnas visumintäkter, vilka presenteras som en del av beskickningarnas omkostnader. Största delen av intäkterna härrör från visumintäkterna från beskickningarna i Ryssland. I beskickningarnas omkostnader ingår bl.a. personalutgifter för den lokalt anställda personalen, den utsända personalens boendeersättningar, beskickningens hyreskostnader, köp av tjänster och resekostnader. året efter behov från förvaltningsområdets gemensamma utgifter (dataförvaltning, fastighetsförvaltning, säkerhet). Här ingår bl.a. underhållskostnaderna för fastigheterna och kostnaderna för underhåll och uppdatering av infrastrukturen för beskickningarnas dataförvaltning och säkerhet. År 2009 uppgår förvaltningsområdets utgifter till ca 27 miljoner euro. Bokföringsvärdet för de byggnader ministeriet administrerar och därtill hörande markområden uppgår till ca 244 miljoner euro (bokslutet 2007, 58 % av balansomslutningen). Finlands samprojekt med andra länder Finska utrikesministeriet bedriver i allt högre grad fastighetssamarbete på olika manträder på årlig basis för att se över skedda eller planerade ändringar i ländernas representationsnät och för att kartlägga nya samarbetsmöjligheter. Exempel på fastighetssamarbetet mellan Finland och de andra nordiska länderna: Berlin De fem nordiska länderna har ett gemensamt ambassadområde där varje Det gemensamma huset som är öppet för allmänheten har utrymmen för ambassadernas mottagningar, konsulära expeditioner, utställningar och en personalrestaurang. Bratislava Finlands och Sveriges ambassader delar våning i ett kontorshus och har men funktionellt sett separat. Dar es Salaam Finland och Sverige har en gemensam kanslibyggnad som blev klar 1997, där entréhallen och konferens- och lunchsalen är i gemensamt bruk. Jakarta Ljubljana Lusaka men de har inga gemensamma funktioner. Finska, svenska och norska ambassaden samsas om en våning i ett kontorshus. Gemensamma utrymmen är entréhallen och konferensrummet. Sverige. En del av utrymmena (konferensrum, kök) och stödtjänsterna är gemensamma.
UTRIKESMINISTERIET 14 September 2009 Maputo Nicosia Tunis Vilnius rige. Inga gemensamma utrymmen, men nog gemensam verksamhet. Finska och svenska ambassaden hyr gemensamt en våning i ett kontorshus och har mottagningsutrymmena, konferensrummet, fyra kontorsrum och personalutrymmena i gemensamt bruk. sentantens kontor och norska honorärkonsulatens kundbetjäning. tinuerligt nya möjligheter till fastighets- och annat samarbete av olika slag med andra länder. Europeiska avdelningen för yttre åtgärder Utrikesministeriet bereder sig på inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, vilket sker om och när Lissabonfördraget träder i kraft. Finland främjar aktivt inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder enligt Lissabonfördraget, för avdelningen skulle medföra större konsekvens och stabilitet och därigenom ge EU:s yttre verksamhet mera effekt inom såväl den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken som utvecklingspolitiken. Inrättandet av en avdelning för yttre åtgärder öppnar nya möjligheter för de mindre medlemsländerna som har begränsade resurser att inrätta egna repre- ländska tjänstemän ett större verksamhetsfält och bättre påverkningsmöjligheter, liksom även fördjupat kunnande. Den europeiska avdelningen för yttre åtgärder minskar inte behovet av nationell utrikesrepresentation. Åtminstone till en början skulle den europeiska avdelningen för yttre åtgärder endast indirekt påverka utrikesministeriets egen utrikesrepresentation. Det verkar till exempel inte inom en nära framtid bli aktuellt med en överföring av viseringseller konsulära uppgifter till EU-representationerna. Utrikesministeriet utgår därför från att de personer som går över till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder inte ska inkluderas i produktivitetsprogrammets årsverkeskvot för utrikesministeriet, oavsett om lönen sedermera betalas av EU eller av den utsändande staten.
UTRIKESMINISTERIET 15 September 2009 3 EFTERFRÅGAN PÅ REPRESENTATIONSTJÄNSTER Enligt uppdrag har myndigheternas, allmänhetens och näringslivets efterfrågan på de tjänster som beskickningarna tillhandahåller utretts. Alla ministerier har varit företrädda i arbetsgruppen som har sammanträtt fyra gånger. Utredarna har därutöver ningstjänsterna kartlades också genom en enkät till ministerierna. Utrikesministeriet har på basis av statistiska uppgifter en klar uppfattning om hur efterfrågan på tjänster från allmänhetens sida har utvecklats på olika håll i världen. Det är så gott som utan undantag en växande trend. Resultatet av en kundenkät som gjordes på ministeriets webbsidor styrker också att tjänsterna behövs och att de tillhandahålls där efterfrågan är störst. Det oaktat är det klart att de alltid kan bli bättre. Resurserna räcker dock inte till för att tillhandahålla täckande tjänster för all- förvaltningens produktivitetsprogram minskar både personalen och anslagen och därför måste det allt noggrannare övervägas var tjänsterna sätts in. Vid statsrådets allmänna sammanträde 8.4.2009 antogs statsrådets redogörelse över EU-politiken 7 som stakar ut såväl Finlands EU-politiska prioriteter som en effek- från Bryssel till huvudstäderna. Därför kräver en effektivare EU-påverkan ett mera framsynt, insiktsfullt och aktivt agerande av beskickningarna i EU-länderna, som betjänar hela statsförvaltningen och inte nödvändigtvis utgår från givna uppdrag. Näringslivets önskemål har kartlagts i samarbete med arbets- och näringsministeriet, Finpro, Tekes, Finlands näringsliv och Centralhandelskammaren. Bland annat har den enkät beaktats som Finpro har gjort bland små och medelstora företag om länderna dit exportfrämjande resor riktar sig. Parallellt med den föreliggande utredningen har utrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, Finpro och Tekes fortsatt med sitt mångfacetterade samarbete för att förbättra fältfunktionernas täckning. Resultat från det arbetet har kunnat uppmärksammas också i den här utredningen. tillsammans med undervisningsministeriet och därtill har skribenten deltagit i två möten som hållits gemensamt för kulturinstituten. Som extra ryggstöd har dessutom utrikesministeriets kulturenhets långa erfarenhet av samarbetet med instituten fungerat. 7 SRR 4/2009 rd
September 2009 3.1 Beskickningarnas samarbete med andra myndigheter Placeringen av personal från olika förvaltningsområden i beskickningarna internationella ärendena inom sitt eget ansvarsområde samt de internationella relationerna i allmänhet. Till utrikesministeriets ansvarsområde hör utrikespolitiskt bety- melser om statsfördrag. Personalen på utrikesrepresentationerna är i regel innehavare av tjänster och befattningar inom utrikesförvaltningen. De specialsakkunniga inom olika förvaltningsområden innehar visstidstjänster inom utrikesförvaltningen med utrikesrepresentationens verksamhetsställe som förordnat tjänsteställe, medan kostnaderna bestrids av ett annat ministerium som är uppdragsgivare. En specialsakkunnig står alltså i tjänsteförhållande till utrikesförvaltningen och arbetar i utrikesrepresentationen under beskickningschefen. Det är allmän kutym inom statsförvaltningen att tjänstemän söker sig till uppdrag inom andra förvaltningsområden för viss tid med tjänstledighet från sin fasta tjänst på det egna minis- bestämmelser om placeringen av personal i representationerna i lagen om utrikesförvaltning. I samband med att utrikesförvaltningslagen skulle ändras åren 2001-2002 utreddes läget för den personal i beskickningarna som inte hör till utrikesförvaltningen. Då konstaterades det att systemet som baserar på att tjänsterna hör till utrikesförvaltningen även framdeles i regel är den rätta grundvalen för att få specialsakkunniga tjänstemän från andra förvaltningsområden till utrikesrepresentationerna. Samtidigt kunde man dock konstatera att det förekom fall där det var ändamålsenligt att ordna verksamheten i beskickningen så att uppgifter som är kopplade till en viss myndighet sköts av en tjänsteman som inte är i anställningsförhållande till utrikesförvaltningen utan till denna myndighet. rande form och i enlighet med den fastställs det i förordning vilka personalgrupper som är direkt i sin egen myndighets tjänst kesförvaltningen). Gemensamt för dessa personalgrupper är att det handlar om vissa specialuppgifter som handhas av myndigheter som är underställda statsrådet. Här kan polisens, tullens och Gränsbevakningsväsendets operativa internationella samarbete nämnas. En grupp för sig utgör också soldaterna, om vilka det I beskickningarna arbetar inalles ca 800 från Finland utsända personer, av dem sköter 120 uppgifter som hör till sådana förvaltningsområdens ansvarsområden
UTRIKESMINISTERIET 17 September 2009 som står utanför utrikesförvaltningen. Den största av dessa personalgrupper är ministeriernas specialsakkunniga, totalt 54 personer. Utöver de specialsakkunniga största gruppen utgörs av 27 anställda inom försvarsmakten. Beskickningarnas personal från andra förvaltningsområden och statsförvaltningens produktivitetsprogram Utplacering av personal från andra förvaltningsområden som specialsakkunniga på beskickningarna i utrikesförvaltningens tjänst kräver utöver behovsprövning även att dragsgivande myndigheten till utrikesförvaltningen. Detta arrangemang har ansetts ändamålsenligt. I statsförvaltningens produktivitetsprogram räknas den utsända personalen i utrikesförvaltningens tjänst, specialsakkunniga medräknade, som en del av utrikesförvaltningen och de produktivitetsförpliktelser som hänför sig till den. De specialsakkunnigas tjänster ingår också i utrikesministeriets årsverkskvot, men deras ställning i produktivitetsprogrammet har inte fastställts separat. att öka personalen, men anslagen och i synnerhet antalet årsverken sitter hårt. Till exempel hade undervisningsministeriet planer på att placera en tjänsteman på ambassaden i Peking för att handha det vetenskapliga samarbetet, men i brist på årsverken lyckades det inte, även om pengar hade reserverats. På en del beskickningar som sköter multilaterala förbindelser har antalet företrädare för andra förvaltningsområden minskats. Utrikesministeriet kan dock inte med egen personal täppa till de luckor som uppstår. Enligt reglementet för statsrådet svarar varje ministerium för de internationella uppgifterna inom sitt eget ansvarsområde. För att klarlägga status för de specialsakkunniga från andra förvaltningsområden som har placerats på beskickningarna tas över från utrikesministeriets kvot till de andra ministeriernas kvoter. På det sättet är det både vid en ökning och vid en minskning alltid klart vems kvot det i respektive fall handlar om. Då skulle ansvaret för skötseln av förvaltningsområdets uppgifter i utlandsbeskickningarna klart och tydligt höra till respektive förvaltningsområde. Detta gäller likaledes beslut om att eventuellt lämna uppgifter oskötta. Det är tänkt att antalet specialsakkunniga ska hållas på nuvarande nivå i utrikesministeriets produktivitetsprogram som sträcker sig till utgången av 2015, minskningar riktas åt annat håll. Utrikesministeriet hoppas att de andra ministerierna ska ge dessa internationella uppgifter en lika hög prioritet även om kvotsystemet revideras.
UTRIKESMINISTERIET 18 September 2009 Ministerierna önskar sig smidigare samarbetsarrangemang när det gäller hur deras personal kan jobba på beskickningarna till exempel som praktikanter eller projektanställda. Utrikesministeriet har beredskap för att förhandla med de andra ministerierna om sådana smidiga arrangemang. Det kunde även vara möjligt med tjänste- ministerier till exempel i samband med större internationella evenemang. Beskickningarnas tjänster till andra myndigheter utför även personalen som är i utrikesförvaltningens tjänst uppdrag för andra myndigheter och erbjuder dem olika slag av tjänster. I samband med den här utredningen kartlades de andra förvaltningsområdenas upp- även beskickningarna ge sina bedömningar om tjänsterna till andra myndigheter. Beskickningarna uppskattar att tjänsterna till andra myndigheter upptar ungefär fem procent av arbetsinsatsen för substansuppgifter på beskickningarna. Beskickningarna i EU-länderna handlägger stora mängder uppdrag från andra ministerier, och alla beskickningar hjälper till med att arrangera besök och rapporterar om utvecklingen i stationeringslandet. Det har vidare visat sig att beskickningarnas allmänna rapportering om stationeringslandet till vissa delar också kan vara till nytta för andra förvaltningsområden. Beskickningarnas rapportering är till nytta Ministerierna är till största delen nöjda med beskickningarnas rapportering och med deras tjänster. Beskickningsrapporterna blir lästa och de upplevs vara nyttiga, men de kunde vara mera komprimerade, faktabetonade och fokuserade. Det har framförts önskemål om att det kunde fästas större vikt vid rapportdistributionen och ämnesorden. Som det är nu landar rapporterna inte alltid hos den tjänsteman som handhar ärendet i fråga. Distributionen kunde förbättras genom exaktare ämnesordsdistribution och ökad direktdistribution till dem som sköter ärendet. Ansvaret för rapportdistributionen ligger alltid i sista hand hos den som gör upp den. Ministerierna anser att sammandragen och följebreven är viktiga och att man borde satsa på dem i rapporteringen. Rapporteringen från beskickningarna i EU-länderna om medlemsländernas förhandsyttranden inför Europeiska unionens råds sammanträden anser ministerierna vara tillräcklig som den är, snabbheten kunde man dock fästa större vikt vid. Tjänsterna i samband med besöksarrangemang är nyttiga Bland de viktigaste av beskickningarnas tjänster till ministerierna är att beskickningarna bistår och samarbetar med ministerierna vid förberedelser och arrangemang
UTRIKESMINISTERIET 19 September 2009 för besök. Beskickningarnas hjälp för att knyta kontakter uppskattas stort. Flera ministerier tyr sig också till de ständiga representationernas personal för deltagande på möten när ministeriernas egna representanter är förhindrade att delta. Finlands ständiga representationer vid de internationella organisationerna är av största vikt för många ministeriers ansvarsområden. Enligt utrikesministeriets egen erfarenhet satsar ministerierna kanske ibland en aning för litet på ärendeberedningen inför möten, medan de kan skicka onödigt stora delegationer till själva mötena. Representanterna för vissa ministerier önskar för sin del bättre samordning med utrikesministeriet i förberedelserna för besök av experter på olika områden från värd för utan att övriga uppgifter lider. De regionala satsningarna någorlunda riktiga, Asien börjar få större tyngd Representationsnätets regionala betoningar är ur ministeriesynpunkt någorlunda som många tjänstemän som sköter uppgifter som hör till andra ministeriers ansvarsområden. Det anses viktigt med representationer i de stora medlemsländerna, likaså i Östersjöländerna. Många ministerier ansåg att de rätt långt själva kan täcka de mindre medlemsländerna med sina egna kontakter, utom när länderna är ordförande för rådet eller förbereder sig för ordförandeskap, för då ökar behovet av uppföljning och påverkan markant. EU-länderna borde söka vägar att på ett smidigt sätt stärka representationerna i medlemsländer som förbereder sig för eller som sköter ett ordförandeskap med en extra tjänsteman som är ordentligt insatt i EU-agendan. Utanför EU är verksamhetsställena i Ryssland, liksom även ambassaderna i Washington och Ottawa betydande samarbetspartner för ministerier. Ministerierna anser att beskickningarna i Asien håller på att öka i betydelse och i Sydamerika är särskilt Brasilien intressant. För justitieministeriet är utrikesministeriets handräckning värdefull framför allt i de stater i Afrika, Sydamerika och Asien som inte har anslutit sig till de internationella fördragen om internationell rättshjälp i brotts- och civilmål. Samarbetsförfarandet kan förbättras Även om ministerierna ansåg att samarbetet med tjänstemännen på beskickning- samarbetsförfaranden. Särskilt gäller detta introduktion och styrning för utrikesförvaltningens tjänstemän som på beskickningarna sköter andra ministeriers ärenden. Ministerierna önskar att utrikesministeriets tjänstemän håller närmare kontakt med de andra ministerierna och aktivare än nu för orienteringsdiskussioner med dem enligt ministerierna bli bättre också genom olika sektormöten och årsdiskussioner. Den praxis med förbindelsepersoner som på vissa sektorer användes under EUordförandeskapet ansågs fungera bra.
UTRIKESMINISTERIET 20 September 2009 Ur utrikesministeriets synvinkel är uppdragen till beskickningarna från andra myndigheter välkomna för att verksamheten ska kunna inriktas ändamålsenligt. Ministeriets Europaavdelning samordnar uppdragen till beskickningarna speciellt för att säkerställa att uppdragen och beskickningarnas resurser står i rimlig proportion till varandra. Framför allt i de största representationerna har tjänstemännen också direkta kontakter till de andra ministerierna. På de mindre representationerna är det inte möjligt att specialisera sig på många sakfrågor och det är därför bra att till uppdraget bifoga en utredning över problemet, förhandlingsläget och Finlands synpunkter. Sådan praxis har redan gett goda erfarenheter, särskilt i samband med Finlands senaste EU-ordförandeskap. Hur samarbetet ska utvecklas i fortsättningen I EU-ärenden kanaliseras utrikesförvaltningens samarbete med de andra ministerierna till största delen via Europaavdelningen. Här är det viktigt att förbättra och stärka samarbetet mellan Europaavdelningen, EU-representationen, de övriga representationerna och statsrådets EU-sekretariat. På avdelningen har man nyss utsett ansvarspersoner för vissa ämnesområden och förhoppningsvis blir samarbetet med de andra ministerierna närmare den vägen. I andra multilaterala frågor organiseras samarbetet av respektive enhet inom utrikesministeriet. Det förekommer också direkt samarbete mellan andra myndigheter och beskickningarna. I det förberedande arbetet för utredningen av representationsnätet ordnades det ett antal möten mellan utrikesministeriets och andra ministeriers representanter. På dessa möten har deltagarna också fått en översikt av ministeriernas samarbete med beskickningarna. Det kunde övervägas att sådana samordningsfrämjande möten hålls också i fortsättningen på årlig basis. I vidareutvecklingen av statsförvaltningens produktivitetsprogram är det skäl att beskickningarna. I en allt mera internationell värld inskränker sig växelverkan inte endast till utrikesförvaltningen. 3.2 Kraftig ökning i antal och kravnivå på tjänsterna till allmänheten samt samarbetet med inrikesministeriet Tjänster till allmänheten Tjänsterna till allmänheten avser beskickningarnas offentliga lagstadgade tjänster. Till dem räknas de konsulära tjänsterna, beviljande av pass, inreseärenden och medborgare utomlands, andra till utländska medborgare som vill till Finland.
UTRIKESMINISTERIET 21 September 2009 Tjänsterna till allmänheten är den substansuppgift som ger beskickningarna mest arbete. De kräver en arbetsmängd på upp till 300 årsverken. Tjänsterna är samtidigt utrikesförvaltningens ansikte utåt mot medborgarsamhället. De är uppskattade, utlandet är för närvarande ändamålsenligt situerade med tanke på allmänhetstjäns- tetsprogrammet gallrar i utrikesförvaltningens personal, kan nya uppgifter tas emot endast genom att minska på gamla. Endast utsända tjänstemän kan i beskickningarna ansvara för tjänsterna till allmän- del arbetsskeden kan utföras också av andra lokala personer i arbetsförhållande. behandlingen av ärenden och minska behovet av arbetskraft i olika behandlingsskeden. Beskickningarna fungerar dock i direkt kontakt med kunderna och många av de datasystem som under de senaste åren har byggts upp med andra utgångspunkter har i praktiken ökat arbetet i beskickningarna. Samtidigt har den informationstekniska apparaturen och programvaran ökat och gjort det allt svårare att upprätthålla systemen. När nya system planeras beaktas det inte alltid tillräckligt att enhetskostnaderna för arbete som utförs i beskickningarna är högre än i Finland, när syftet har varit att effektivera verksamheten i andra myndigheter i Finland. Tyngdpunkten i den gemensamma viseringspolitiken inom Schengen ligger i viseringsbesluten som tas i beskickningarna och i det lokala viseringssamarbetet mellan Schengenländerna. Viseringspolitiken inom Schengen gör det heller inte lätt för Finland att nationellt minska på beskickningarnas arbetsbörda i anslutning till viseringarna. Statsförvaltningens produktivitetsprogram minskar under de närmaste åren det förvaltningsarbete som nu görs i beskickningarna. Därmed blir också de arbetstagare färre som kan delta i tjänsterna till allmänheten. Förmågan att året runt producera tjänster till allmänheten har redan blivit en central faktor som påverkar beskickningarnas minimistorlek. Staten förpliktar alla ambassader och konsulat att ta emot ansökningar om pass och uppehållstillstånd. Härutöver ska varje ambassad och Schengen medger, också ha åtminstone en grundläggande beredskap att hantera visumansökningar. Servicen hos utrikesrepresentationen kunde som helhet vara bättre om lagen skulle medge en del beskickningar rätt att begränsa vissa tjänster t.ex. till stationeringslandets intensivaste turistsäsong. På det sättet kunde de I praktiken kommer säkerheten hos alla slag av inresetillstånd och pass att förbätt-
UTRIKESMINISTERIET 22 September 2009 EU-nivå som gör behandlingen av inresetillstånd i beskickningarna långsammare. Samtidigt ökar också de rättsliga frågornas betydelse i allmänhetstjänsterna och därmed kraven på personalens yrkesskicklighet. I frågor som gäller tjänsterna till allmänheten är utrikesförvaltningens närmaste samarbetspartner inrikesförvaltningen, utöver ministeriet även Migrationsverket, polisen och Gränsbevakningsväsendet. Samarbetet mellan förvaltningsgrenarna bättras och avtalas i den inbördes ordningen. Det kunde vara särskilt nyttigt att öka samordningen mellan utrikesförvaltningen och alla nämnda aktörer inom inrikesförvaltningen. Ur utrikesförvaltningens ståndpunkt är det viktigt att de tjänster beskickningarna producerar ersätts så att kostnaderna täcks och att arbetsinsatsen för andra uppdragsgivare beaktas korrekt vid dimensioneringen och allokeringen av produktivitetsprogrammet. I bokslutet för 2008 var representationernas kostnadsmotsvarighet i uppehållstillståndsärenden 29 procent, och i passtjänster 50 procent. Tack vare S:t Petersburg, inkomsterna för viseringstjänster översteg de sam- på grund av mindre antal av visumansökningar. de nordiska länderna. På det sättet kan tjänsteutbudet förbättras och användningen av resurserna som behövs för det effektiveras. I mån av möjlighet kommer samarbetet att utökas också framdeles. Konsulära tjänster Konsulära tjänster ges för närvarande i alla beskickningar som handhar bilaterala ärenden och därtill i en del som handhar multilaterala ärenden. Finländarnas förväntningar på hjälp till utsatta personer är stora. Beskickningarnas verksamhet till exempel i samband med stora olyckor får stor uppmärksamhet i medierna och blir ofta utsatt för kritik. Den ökade turismen i kombination med minskningar i beskickningspersonalen som följer på produktivitetsprogrammet gör det emellertid allt svårare att svara på förväntningarna. Det händer sig också att beskickningarna förväntas stå till tjänst med sådant som inte hör till deras uppgifter. Eftersom resenärer alltid i första hand själv bär ansvar för sig själv försöker den konsulära enheten på ministeriet öka kännedomen om resemeddelanden och reseanmälan och - Det är utrikesförvaltningens och beskickningarnas strävan att trygga tjänsterna i krissituationer. Det allt intimare samarbetet mellan de nordiska länderna ger ökande möjligheter i den riktningen. Inom EU har det diskuterats att de konsulära tjänsterna i framtiden kunde föras över till den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Det sker likväl inte i morgon.
UTRIKESMINISTERIET 23 September 2009 I utrikesministeriet sker det en kontinuerlig utveckling av systemen i anslutning till jour och beredskap för att förbättra servicen. Fortsättningsvis kommer de konsulära snabbinsatsgrupperna som kan skickas från Finland till krisorten att inta en viktig ställning. Eftersom Finland inte kommer att ha råd att grunda nya representationer i alla någon. Passtjänster År 2008 behandlade beskickningarna ca 14 500 passansökningar. Denna service kationen kräver både mera utrustning och utrymmen i beskickningarna och också mera tid för handläggningen av ansökningarna. Det innebär en ökning i arbetsmängd och kostnader. Viseringstjänster och samarbetet med andra länder vid viseringar och konsulära ärenden År 2008 behandlade beskickningarna något över 800 000 visum, av vilka största delen i Ryssland. Välfungerande viseringstjänster har nationalekonomisk betydelse och ger också många utlänningar deras första intryck av Finland. Flest inresetillståndsärenden har utöver beskickningarna i Ryssland Addis Abeba, Abuja (Nigeria), Ankara, Bangkok, Damaskus, London, New Delhi och beskickningarna i Kina. Mottagandet av visumansökningar grundar sig på EU:s Schengenregelverk, enligt vilket medlemsländerna på bilateral basis kan avtala om inbördes representation. Systemet kan i vissa fall möjliggöra reciproka tjänster. Finland tar till exempel i vissa länder emot även andra länders visumansökningar och analogt är det i vissa länder möjligt att ansöka om visum till Finland i ett annat lands representation inom Schengenområdet. Dessa ömsesidiga arrangemang ökar betydelsen och arbetsbördan hos de representationer som även sköter viseringsärenden på andra länders vägnar. I Tunis, Windhoek och Lima representerar Finland alla nordiska länder och Estland i viseringsärenden. I Hongkong representerar Finland Sverige och Norge. Vidare representerar Finland Sverige i Katmandu och Petrosavodsk, Danmark i Los Angeles, Island i Addis Abeba, Österrike i S:t Petersburg och Estland på följande orter: Abu Dhabi, Bangkok, Belgrad, Damaskus, Dar es Salaam, Jakarta, Manila, Murmansk och Teheran.
UTRIKESMINISTERIET 24 September 2009 På motsvarande sätt representerar något nordiskt eller baltiskt land Finland i viseringsärenden i följande länder: Danmark Sverige Norge Estland Albanien Bangladesh Azerbajdzjan Vitryssland Bosnien och Hercegovina Colombia Brasilien Pskov, Ryssland Ghana Kuba Jordanien Singapore Kaliningrad, Ryssland Malawi Nordkorea Saudiarabien Senegal Sri Lanka Schweiz Härutöver har Finland avtal med sju andra Schengenländer (Belgien, Italien, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Portugal, Österrike) om att de representerar Finland representation eller av ett annat organ som utsetts för ändamålet. I nära framtid traler för visumansökningar. På lång sikt är målet att EU-representationerna börjar handlägga visumansökningar i tredje länder. Steget dit är dock långt, bland annat på grund av faktorer i anslutning till staternas suveränitet. Uppehållstillstånd Till beskickningarnas lagstadgade uppgifter hör att ta emot ansökningar om uppehållstillstånd och att meddela beslut i dessa ärenden. I beskickningarna anhängiggjordes år 2007 inalles 10 852 ansökningar om uppehållstillstånd, vilket innebär en ökning på ungefär en femtedel jämfört med året innan. År 2008 var talet uppe i väntas fortsätta. När det gäller uppehållstillstånd vore det på sin plats att undersöka ett ökat nordiskt samarbete till den del det på grund av tekniska och andra faktorer är möjligt. För det behövs det gemensamma beslut från utrikes- och inrikesministeriet. Arbetsrelaterad immigration och värvande av studerande Regeringsprogrammet säger att Finland behöver mera utländsk arbetskraft. Med det i åtanke har särskilt inrikesförvaltningen berett ändringar i lagstiftningen och genomfört projekt som i beskickningarna kommer till synes i en ökad arbetsmängd.
UTRIKESMINISTERIET 25 September 2009 Ansökningarna om uppehållstillstånd inlämnade av arbetstagare ökade enligt Migrationsverkets statistik rentav med 59 % under åren 2007 2008, men ökningen tycks nu åtminstone tillfälligt ha mattats av. Den föreslagna ändringen av utlänningslagen skulle också resultera i en ökad arbetsmängd. Enligt den ska uppehållstillstånden för arbetstagare framdeles kunna anhängiggöras enbart i beskick- i Finland kunna ansöka om fortsatt uppehållstillstånd också på beskickningarna. Utgångspunkten är dock att fortsatta tillstånd ska ansökas i Finland. Förfarandena och fördelningsgrunderna för avgifterna är föremål för förhandlingar mellan inrikesförvaltningen och utrikesministeriet. Utrikesministeriet ser det så att arbetsuppgifter som kan göras i Finland inte utan starka funktionella orsaker ska slussas över till beskickningarna där omkostnaderna är märkbart högre. I de centrala riktlinjerna för migration och integration som gjorts upp av en tjänstemannagrupp på chefsnivå föreslås utrikesministeriet ett anslag om 300 000 euro/år (2 x 150 000 euro) för anställning av förbindelsepersoner till området immigration, i det första skedet till två utrikesrepresentationer. Med hjälp av inrikesministeriet ska uppgifterna som hänför sig till att främja arbetsrelaterad immigration stärkas också i representationerna i sådana stationeringsländer, dit arbetskraftsrekryteringen riktar sig. Uppgifterna inskränker sig inte endast till åtgärder i anknytning till tillståndsansökningarna, utan beskickningarna kan också få i uppdrag att ta fram sakkunskap om arbetsmarknaden i landet samt allmän rådgivning och information angående det immigration skulle då också ta hand om inresetillståndsärendena på beskickningen. Kostnaderna uppgår i medeltal till 150 000 euro/år. Beskickningarna kom- under de kommande åren. Ifrågavarande tilläggsanslag är inte inlagt i statens budgetförslag för år 2010. För en kvalitativ utveckling av utbildningen och forskningen i högskolorna är det vik- - aktivt studerande från utlandet. Högskolorna har stor betydelse för internationaliseringen i sin region och i samhällslivet. Undervisningsministeriet har gett anvisningar om att högskolorna ska ta fram processer för inval av studerande för att effektivera rekryteringen av utländska studerande. Högskolorna kommer framdeles att använda internationella, standardiserade prov och test vid valet av studerande. I handläggningen av studerandenas inresetillstånd har beskickningarna sina normala uppgifter. Eventuella tilläggstjänster av beskickningarna kring valet av studerande avtalas alltid separat mellan högskolan och beskickningen. Det har till exempel framförts önskemål om övervakning av inträdesprov eller granskning av identitet och kunnande hos de deltagande. Beskickningarnas negativa utlåtanden har emellertid inte alltid beaktats, vilket åtminstone delvis beror på reglerna för en