EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 30.5.2012 COM(2012) 313 final Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Frankrikes nationella reformprogram för 2012 och rådets yttrande om Frankrikes stabilitetsprogram för 2012-2016 {SWD(2012) 313 final} SV SV
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Frankrikes nationella reformprogram för 2012 och rådets yttrande om Frankrikes stabilitetsprogram för 2012-2016 EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken 1, särskilt artikel 5.2, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser 2, särskilt artikel 6.1, med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation 3, med beaktande av Europaparlamentets yttrande 4, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande, efter att ha hört ekonomiska och finansiella kommittén, och av följande skäl: (1) Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet Europeiska kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och god konkurrenskraft i Europa. (2) Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010 2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik 5, vilka 1 2 3 4 5 EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. EGT L 306, 23.11.2011, s. 25. KOM(2012) 313 slutlig. P7_TA(2012)0048 och P7_TA(2012)0047. Rådets beslut 2012/238/EU av den 26 april 2012. SV 2 SV
tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. (3) Den 12 juli 2011 antog rådet en rekommendation om Frankrikes nationella reformprogram för 2012 och avgav ett yttrande om Frankrikes uppdaterade stabilitetsprogram för 2011 2014. (4) Kommissionen antog den 23 november 2011 den andra årliga tillväxtöversikten, vilket inledde den andra europeiska planeringsterminen med integrerad politisk förhandssamordning förankrad i Europa 2020-strategin. Den 14 februari 2012 antog kommissionen rapporten om varningsmekanismen 6, baserad på förordning (EU) nr 1176/2011. I denna angavs att Frankrike var en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. (5) Den 2 mars 2012 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att åstadkomma finansiell stabilitet, finanspolitisk konsolidering och tillväxtfrämjande insatser. Rådet betonade också behovet att genomföra en differentierad, tillväxtfrämjande finanspolitisk konsolidering för att återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, ta itu med arbetslösheten och krisens sociala följder, och modernisera den offentliga förvaltningen. (6) Den 2 mars 2012 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i Euro pluspakten att lägga fram sina åtaganden i tid för att de ska kunna tas med i deras stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram. (7) Den 4 maj 2012 lade Frankrike fram sitt uppdaterade stabilitetsprogram för perioden 2012-2016, och den 13 april 2012 sitt nationella reformprogram för 2012. Av hänsyn till deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt. I en fördjupad granskning 7 i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011 har kommissionen också bedömt om Frankrike påverkas av makroekonomiska obalanser. Kommissionen kom fram till att Frankrike påverkas av obalanser, men att dessa inte är stora. (8) Rådet anser att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för programmets budgetberäkningar är optimistiskt, mot bakgrund av bedömningen av konvergensprogrammet för 2012 i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1466/97. Kommissionens vårprognos 2012 beräknade BNP-tillväxten till 0,5 % år 2012 och 1,3 % 2013, mot 0,7 % respektive 1,75 % enligt programmet. Eftersom underskottet blev bättre än väntat, med 5,2 % av BNP 2011, planeras det i programmet att sänka det ytterligare till 3 % av BNP under 2013, vilket är den tidsgräns som fastställts av rådet för att korrigera det alltför stora underskottet, och att därefter fortsätta konsolideringen, med en balanserad budget som mål senast 2016. Budgetmålet i strukturella termer är balans i de offentliga finanserna på medellång sikt, vilket troligen kommer att uppnås under programperioden. Det medelfristiga målet återspeglar kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Baserat på det strukturella saldot 6 7 KOM(2012) 68 slutlig. SWD(2012) 155 slutlig. SV 3 SV
(omräknade) 8 är den planerade genomsnittliga årliga finanspolitiska ansträngningen 2010 2013 i linje med rådets rekommendation av den 2 december 2009. Under 2014 16 förväntas årliga framsteg i strukturella termer motsvarande ytterligare 0,7 % av BNP göras för att uppnå det medelfristiga budgetmålet. Enligt programmet ligger tillväxttakten för de offentliga utgifterna, med hänsyn tagen till diskretionära åtgärder på inkomstsidan, i linje med riktmärket för utgifter i stabilitets- och tillväxtpakten. Den anpassningsbana som presenteras i programmet är förenad med risker. Det makroekonomiska scenariot skulle kunna visa sig bli mindre gynnsamt, så som anges i kommissionens vårprognos 2012. Åtgärderna inte är tillräckligt specificerade för att man ska kunna uppnå målen från och med 2013 eller för att man ska kunna uppnå den rekommenderade genomsnittliga årliga finanspolitiska ansträngningen. Dessutom är Frankrikes resultat blandat när det gäller att uppnå utgiftsmålen. Därför kan det inte säkerställas att det alltför stora underskottet kommer att korrigeras till 2013 om inte de planerade åtgärderna är tillräckligt specificerade och nya åtgärder vidtas vid behov. Skuldkvoten, som låg på 85,8 % av BNP 2011, förväntas uppgå till 89,2 % 2013 och därefter minska till 83,2 % 2016. Enligt programmet kommer skuldminskningsriktmärket att uppnås till utgången av övergångsperioden (2016). (9) Även om ytterligare konsolideringsåtgärder antogs under andra halvåret 2011 och i februari 2012 är genomförandet av budgetkonsolideringen fortfarande en stor utmaning. En förutsättning för att man ska kunna återinrätta en hållbar finanspolitisk situation är att man kan undvika avvikelser från utgiftsmålen genom en förstärkt finanspolitisk ansträngning baserad på fullständigt specificerade åtgärder. Dessutom bör Frankrike utnyttja möjligheterna att påskynda minskningen av underskottet, i syfte att underlätta korrigeringen av det alltför stora underskottet så som planerat. Vad gäller de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet och skyddet av de framtida pensionerna håller 2010 års pensionsreform successivt på att genomföras. Det är dock inte säkert att systemet kommer att vara i balans till 2018, om sysselsättningen och tillväxten blir lägre än beräknat; dessutom förväntas systemet hamna i underskott efter 2020. Dessutom har den nyligen inrättade styrkommitté som ska utfärda årliga utlåtanden om den finansiella situationen för de olika pensionssystemen och de villkor som behövs för att säkerställa balanserade redovisningar till 2018 inte avgett något sådant yttrande 2011, vilket gör det svårt att bedöma pensionssystemets hållbarhet. (10) Den franska arbetsmarknaden skulle fungera bättre om den skulle vara mindre splittrad. De yrkessäkerhetsavtal (CSP) som infördes genom lagen från juli 2011 och som förenar två befintliga avtal överför rådgivningsbördan från arbetsgivare till den offentliga arbetsförmedlingen (Pôle emploi) vid uppsägningar av ekonomiska skäl. Detta är ett positivt men begränsat steg i rätt riktning. Flera åtgärder har också vidtagits eller är under diskussion för att möjliggöra flexibla arbetsformer för företag som står inför tillfälliga problem. Dessa råder dock inte uttryckligen bot på segmenteringen av arbetsmarknaden. Dessutom visar översynen av lagstiftningen om anställningstrygghet att det administrativa förfarandet för individuell uppsägning fortsätter att medföra osäkerheter och potentiellt höga kostnader för arbetsgivarna. Slutligen är det viktigt att se till att eventuella utvecklingar av minimilönen är till förmån för sysselsättning, särskilt för yngre arbetstagare och lågutbildade. 8 Det konjunkturrensade saldot exklusive engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder, omräknat av kommissionen enligt den allmänt vedertagna metoden och baserat på uppgifterna i programmet. SV 4 SV
(11) Efter pensionsreformen är alla åtgärder som vidtas för att främja anställning av äldre arbetstagare, inbegripet krav på att företagen ska genomföra aktiva åldersledning, steg i rätt riktning. De tillhörande handlingsplanerna är i allmänhet inte tillräckligt ambitiösa och innefattar inte åtgärder som t.ex. att minska arbetstiden eller erbjuda arbetstillfällen som är särskilt anpassade till äldre arbetstagare. Vissa aspekter av systemet för arbetslöshetsersättningar för äldre arbetstagare (varaktighet, ingen degressivitet) kan dessutom begränsa incitamenten att arbeta. Slutligen behövs en mer ambitiös strategi inom området vuxnas lärande för att göra den vuxna arbetskraften mer anställbar. (12) För att ta itu med ungdomsarbetslösheten har de franska myndigheterna åtagit sig att öka antalet lärlingsplatser från 600 000 till 800 000 till 2015. Ett antal åtgärder infördes 2011 och 2012 för att öka kvoten av lärlingar i företagen samt för att skärpa sanktionerna mot företag som inte efterlever bestämmelserna. Trots dessa åtgärder är det totala antalet lärlingsutbildningar fortfarande långt ifrån målet. Dessutom visade en rapport som nyligen utarbetades på uppdrag av franska myndigheterna att 40 % av de små och medelstora företagen anser att lärlingarnas färdigheter inte motsvarar deras behov. Strategier för att ta itu med ungdomsarbetslösheten skulle därför gynnas av en bättre överensstämmelse mellan de färdigheter som lärs ut i utbildningssystemet och arbetsmarknadens behov. (13) Sammanslagningen av arbetsförmedlingen (ANPE) och byrån för arbetslöshetsstöd (UNEDIC) till ett enda organ (Pôle Emploi) har hittills inte gett förväntade resultat i form av förbättrad effektivitet och kvalitet på tjänsterna. Det nya fleråriga trepartsavtal som undertecknades i januari 2012 (mellan regering, arbetsmarknadens parter och Pôle emploi) om hur Pôle emploi ska fungera och vilka tjänster de ska erbjuda under 2012-2014 är ett steg i rätt riktning. Ett antal mål återstår att fastställas, vilket gör det svårt att i detta skede bedöma hur ambitiös reformen egentligen är. Reformens trovärdighet försvagas dessutom av bristen på budgetmedel och personalresurser i de offentliga arbetsförmedlingarna. (14) I februari 2012 antog Frankrike en momsökning med 1,6 procentenheter till 21,2 % och en ökning med 2 procentenheter av de sociala avgifterna på kapitalintäkter och vinster till 15,5 % för att kompensera för lägre sociala avgifter för arbetsgivare. Detta är en lämplig åtgärd för att införa ett mer balanserat beskattningssystem som innebär att skattebördan på arbete minskar. Som påpekas i den grundliga översyn av makroekonomiska obalanser som utförs av kommissionen kan det bidra till att förbättra kostnadskonkurrenskraften av den franska exporten, med potentiellt positiva effekter på företagens lönsamhet och, på längre sikt, för investeringar och den ickeprisrelaterade konkurrenskraften. Reformens fokus är emellertid för snävt. Dessutom, samtidigt som ansträngningar gjorts för att minska skatteutgifterna, har detta också åtföljts av räntehöjningar som tenderar att öka det redan höga skattetrycket på arbete. Frankrike har den näst lägsta andelen av skatteintäkter från miljöskatter i EU, vilket visar att det finns gott om utrymme för att öka sådana skatter. Slutligen har inga särskilda åtgärder vidtagits för att bedöma hur effektiva vissa reducerade skattesatser är för att uppnå sysselsättnings- eller de sociala syftena (särskilt för reducerade mervärdesskattesatser). (15) Även om ett antal reformer har införts för att förenkla företagsklimatet och för att undanröja restriktioner för vissa reglerade branscher och yrken lyckas dessa inte åtgärda hindren för marknadsinträde och restriktiva beteendenormer som råder i SV 5 SV
många branscher (t.ex. veterinärer, taxibilar, hälsovård, juridiska yrken inbegripet notarier). Därför finns det ett behov av en mer övergripande och systematisk översyn av de återstående hindren för marknadsinträde och av restriktiva beteendenormer i reglerade yrken för att bedöma deras nödvändighet och proportionalitet. När det gäller detaljhandeln bör distributörer tillåtas att fastställa sina priser och andra affärsvillkor fritt så att konsumenterna kan dra nytta av lägre priser. Även konsumenterna skulle tjäna på andra konkurrensfrämjande åtgärder på denna starkt koncentrerade sektor, till exempel upphävande eller översyn av begränsningarna avseende fysisk planering eller effektivare förfaranden för inrättande av nya försäljningsställen. (16) Konkurrensintensiteten inom ett antal nätverksbranscher (el i grossistledet, järnvägssektorn) bör förstärkas, eftersom de reformer som hittills genomförts inom dessa sektorer endast delvis har gett resultat. Graden av koncentration på elmarknaden är fortfarande en av de högsta i EU. NOME-lagstiftning har haft en positiv inverkan på konkurrensen, men det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra alternativa operatörers tillgång till produktionskapacitet i Frankrike, t.ex. vattenkraftbaserad elproduktion. När det gäller järnvägstransporter är inträdet fortfarande begränsat för nya företag, både när det gäller godstrafik och den internationella persontrafiken. När det gäller frakt kvarstår dessutom tekniska hinder för icke-diskriminerande tillträde. (17) Den franska exportmarknadsandelen har minskat med 19,4 % mellan 2005 och 2010, en av de kraftigaste minskningarna bland medlemsstaterna, och klart över tröskeln i rapporten om varningsmekanismen som offentliggjordes av kommissionen den 14 februari 2012. I sin fördjupade granskning av Frankrike kom kommissionen fram till att förlusterna av exportmarknadsandelar har att göra med att både den kostnadsrelaterade och den icke-kostnadsrelaterade konkurrenskraften försvagats, och i synnerhet den sistnämnda. I synnerhet de ökande enhetsarbetskostnaderna har satt press på lönsamheten för franska företag och har begränsad deras förmåga att växa, göra de investeringar som krävs för att förbättra sina resultat och att förnya sig. De åtgärder som vidtagits för att främja innovation i den privata sektorn bör följas upp och kompletteras av åtgärder för att återställa lönsamheten för franska företag. (18) Frankrike har gjort ett antal åtaganden inom europluspakten. Dessa åtaganden, och genomförandet av de åtaganden som gjordes 2011, avser främjandet av sysselsättning, ökad konkurrenskraft och ökad hållbarhet för de offentliga finanserna. Kommissionen har granskat genomförandet av Euro plus-paktsåtagandena. Resultaten av denna granskning har beaktats i rekommendationerna. (19) Inom ramen för den europeiska planeringsterminen har kommissionen genomfört en omfattande analys av Frankrikes ekonomiska politik. Kommissionen har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet, och lagt fram en fördjupad granskning. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Frankrike utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den Europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationer 1 till 5 nedan. SV 6 SV
(20) I ljuset av denna bedömning har rådet granskat Frankrikes stabilitetsprogram, och dess ståndpunkt 9 avspeglas bland annat i punkt 1 i dess rekommendation 1 nedan (21) Mot bakgrund av resultaten av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning, har rådet granskat Frankrikes nationella reformprogram och stabilitetsprogram för 2012. Rådets rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 speglas i synnerhet i rekommendationerna 2, 4 och 5 nedan. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Frankrike att vidta följande åtgärder under perioden 2012-2013: 1. Stärka och genomföra strategin för de offentliga finanserna, kompletterat med tillräckligt specificerade åtgärder från och med 2012 för att säkerställa en snabb korrigering av det alltför stora underskottet och uppnå de anpassningsåtgärder som anges i rådets rekommendationer enligt förfarandet vid alltför stora underskott. Därefter, säkerställa en tillfredsställande strukturell anpassningsinsats för att göra tillräckliga framsteg på vägen mot det medelfristiga budgetmålet, bl.a. att uppnå utgiftsriktmärket, och säkerställa tillräckliga framsteg i riktning mot uppfyllandet av skuldminskningsriktmärket. Fortsätta se över pensionssystemets hållbarhet och lämplighet och vid behov vidta ytterligare åtgärder. 2. Införa ytterligare reformer för att bekämpa segmenteringen av arbetsmarknaden genom att se över utvalda aspekter av lagstiftningen om anställningsskydd, i samråd med arbetsmarknadens parter och i enlighet med nationell praxis, särskilt i fråga om det administrativa förfarandet för enskilda uppsägningar. Fortsätta att se till att eventuella utvecklingar av minimilönen stöder skapandet av arbetstillfällen och konkurrenskraften. Vidta åtgärder för att öka vuxnas deltagande i livslångt lärande. 3. Anta arbetsmarknadsåtgärder för att säkerställa att äldre arbetstagare stannar kvar på arbetsmarknaden längre. Förbättra ungdomars anställbarhet, särskilt för dem som löper störst risk att bli arbetslösa, bland annat genom att tillhandahålla fler och bättre lärlingsplatssystem som effektivt tillgodoser deras behov. Intensifiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder och se till att de offentliga arbetsförmedlingarna är mer effektiva med att tillhandahålla individualiserat stöd. 4. Vidta ytterligare åtgärder för att införa ett enklare och balanserat beskattningssystem som flyttar skattebördan från arbete till andra former av beskattning som inverkar mindre på tillväxten och den externa konkurrenskraften, i synnerhet miljö- och konsumtionsskatter. Fortsätta ansträngningarna för att minska och effektivisera skatteutgifter (i synnerhet sådana som ger incitament till skuldsättning). Se över hur effektiva de gällande reducerade mervärdesskattesatserna är för att främja skapandet av arbetstillfällen. 5. Fortsätta insatserna för att undanröja omotiverade restriktioner för reglerade verksamheter och yrken, särskilt i tjänstesektorn och detaljhandeln. Vidta ytterligare åtgärder för att avreglera nätverksindustrin, i synnerhet elmarknadens grossistled, utveckla sammanlänkningskapaciteten inom energisektorn och underlätta för nya aktörer att ta sig in på marknaden för godstrafik på järnväg och internationell passagerartrafik. 9 Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97. SV 7 SV
Utfärdad i Bryssel den På rådets vägnar Ordförande SV 8 SV