YTTRANDE 2013-08-30 Socialdepartementet 103 33 STOCKHOLM SOU 2013:25 Åtgärder för ett längre arbetsliv (dnr S2013/2830/SF) Sammanfattning Utredningens direktiv har varit för begränsande när det gäller åtgärder för att åstadkomma ett längre arbetsliv, eftersom man tvingats koncentrera sig på den senare delen av arbetslivet. Innan förslagen om höjd pensionsålder genomförs anser vi att åtgärder måste vidtas inom arbetsmiljöområdet som gör det möjligt för alla att arbeta fram till nu gällande norm för pensioneringstidpunkt. Vi tillstyrker utredningens förslag om förstärkta åtgärder mot åldersdiskriminering. Vi är också positiva till utredningens förslag om ökade möjligheter till kompetensutveckling för äldre och flexibel arbetstid, Vidare ställer vi oss bakom förslagen om förbättrad information på pensionsområdet. När det gäller förslaget om införande av en s.k. riktålder för pension ställer vi oss bakom principen. Vi anser dock att man måste avvakta med genomförandet till dess att man uppnått positiva resultat av åtgärderna på arbetsmiljöområdet. Vi tillstyrker dock en höjning av nedre gränsen för uttag av ålderspension från 61 till 62 år. Vi ställer oss också positiva till att garantipensionärer ska kunna tjäna på fortsatt arbete samt att LAS-åldern höjs från 67 till 69 år. Utredningens förslag om ytterligare utredning av åldersgränserna för garantipensionerna ställer vi oss bakom men vill utvidga uppdraget något. Slutligen anser vi det självklart att åldersgränserna i närliggande sociala system måste följdändras när åldersgränserna ändras i pensionssystemet. Allmänt Syftet med utredningsuppdraget var att utifrån förutsedda demografiska påfrestningar på pensionssystemet i form av en ökande medellivslängd analysera och ta fram konkreta förslag till åtgärder för att flera ska kunna arbeta längre. Flera arbetade timmar behövs för att undvika välfärdsförluster. Vi är positiva till åtgärder som syftar till att åstadkomma detta och är beredda att medverka med konstruktiva förslag i den riktningen.
Vi fem undertecknade rikstäckande pensionärsorganisationer avger ett gemensamt yttrande över utredningens olika förslag. Våra synpunkter och kommentarer redovisas i stort sett i samma ordningsföljd som i betänkandets sammanfattning. Direktiven Direktiven utgör enligt vår uppfattning en onödig och beklaglig begränsning när det gäller att ta itu med det grundläggande problemet beträffande pensionssystemets finansiering, nämligen att öka antalet arbetade timmar. Arbetslivet behöver förlängas anger man i direktiven, och detta kan ske genom tidigare inträde i arbetslivet, genom senare utträde eller med en ökad arbetsfrekvens under arbetslivet. Senare i direktiven anges att åtgärder för tidigare inträde i arbetslivet och ökad arbetsfrekvens inte ingår i utredningsuppdraget. Vi anser det olyckligt att på så sätt särbehandla endast en del av uppgiften att öka antalet arbetade timmar. Det hade varit av värde om även tidigare inträde i arbetslivet och ökad arbetsfrekvens hade ingått i uppdraget. Ett ökat antal arbetade timmar är väsentligare än att bara förlänga arbetslivet i ena änden. Vi saknar åtgärder för att tidigarelägga debuten i arbetslivet. Den senare läggning av debuten som skett sedan mitten av 1990-talet med ca sex år har inte uppmärksammats tillräckligt. Åtgärder för att erbjuda möjligheter för främst kvinnor, som idag arbetar deltid att i stället arbeta heltid saknas också. Möjligheterna för invandrare att snabbare komma in på arbetsmarknaden skulle också kunna öka antalet arbetade timmar. Åtgärder för bättre arbetsmiljö Utredningen visar klart att den främsta orsaken till utträde från arbetsmarknaden före normal pensionsålder är nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. I betänkandet föreslås förstärkt arbetsmiljöarbete för att stärka äldres förutsättningar och resurser att arbeta längre. Detta ska uppnås genom förstärkning av Arbetsmiljöverkets arbete bl.a. genom intensifierad tillsyn och systematiskt arbetsmiljöarbete, kunskapssatsning för skyddsombud, ny funktion för forskning om samband mellan arbetsmiljö, hälsa och arbetsförmåga samt allmänt ökade resurser. Vi stödjer utredningens förslag men anser dessa vara alltför defensiva och otillräckliga för att ge önskat resultat. För att förhindra utslagningen av människor från arbetsmarknaden krävs ett aktivt arbetsmiljöarbete. Som utredningen anger är statens kontroll av arbetsmiljön så utformad att det är möjligt att föreslå särskilda eller generella arbetsmiljöåtgärder för äldre, som exempelvis anpassade arbetsuppgifter eller anpassat arbetstempo. Kravet på anpassning av arbetsmiljön till individens förutsättningar är fastställt i Arbetsmiljölagen. Att detta genomförs på arbetsplatsen är främst arbetsgivarens uppgift, men även de fackliga organisationerna har en viktig roll. Vi anser för det första att det är alldeles för lätt och för billigt att utnyttja människor i arbetet så att de slits ut fysiskt och/eller psykiskt. Arbetsgivarna måste påverkas att genomföra nödvändiga förändringar i arbetsmiljön. Kostnaderna för arbetsgivare som undviker att genomföra erforderliga åtgärder är alldeles för små. Däremot stiger kostnaderna för individerna och samhället. Vi föreslår därför att man utreder system där arbetsgivare tvingas
att betala för arbetstagare som tvingas att sluta arbeta och övergår till att bli försörjd genom sjukersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga till följd av förhållanden på arbetsplatsen. För det andra krävs en övergripande organisation, som samordnar alla former av aktiviteter för att äldre arbetskraft ska kunna fortsätta att arbeta långt upp mi åldrarna. Utredningen visar på förebilder i Norge och Finland som man kan lära av i sammanhanget. Vi vill därför stimulera till att en liknande övergripande organisation för samordning av åtgärder för att underlätta för den äldre arbetskraften att arbeta längre skapas i Sverige för att stödja arbetsmiljöarbetet. En förbättring av arbetsmiljön för äldre är utomordentligt viktig för att minska antalet personer som slås ut och tvingas att avsluta sitt arbetsliv i förtid. Vi anser mot den här bakgrunden att förändringar av pensionsåldersgränserna inte bör genomföras förrän åtgärder har genomförts och visat resultat som gör det möjligt för alla att arbeta upp till i vart fall den nuvarande normen 65 år. Alltför många har inte den möjligheten idag. Fortsatta åtgärder mot åldersdiskriminering Utredningen har förtjänstfullt pekat på förekomsten av ålderism i arbetslivet. Företrädare för såväl arbetsgivare som arbetstagare har negativa attityder till äldre arbetskraft. Internationella undersökningar har visat att Sverige ligger på bottenplats när det gäller attityder till äldre arbetskraft och åtgärder för att underlätta för äldre arbetskraft att arbeta längre upp i åldrarna. Dessa attityder hos parterna på arbetsmarknaden förhindrar ett effektivt arbetsmiljöarbete när det gäller äldre på arbetsmarknaden. Vi vill särskilt peka på vad utredningen redovisat angående förhållandena i Finland. Där ingår ansvaret för kamp mot åldersdiskriminering i deras program för att förbättra de äldres förhållanden på arbetsplatserna. Dessa åtgärder har burit frukt och bevisligen förändrat attityderna mot de äldre hos parterna på arbetsmarknaden till det bättre. Utredningen föreslår bl.a. förstärkt lagstiftning, fortlöpande uppföljning av läget beträffande åldersdiskriminering, kartläggning av olikheter i regelverk och avtal som gäller behandlingen av äldre samt av åldersregler som styr mot pensionering. Vidare föreslås satsning på forskning för ökad kunskap om åldersdiskriminering. Ändrade attityder behövs. Vi ställer oss bakom utredningens förslag. Bättre villkor för äldre som vill uppgradera sin kompetens Utredningen föreslår en rad åtgärder för äldre som vill uppgradera sin kompetens. Man nämner där bl.a. höjda åldersgränser och generösare villkor för studiestöd, anpassning av kursutbudet för äldres behov, rådgivningsresurser till Arbetsförmedlingen samt ökade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för äldre. Vi stöder att förslagen genomförs. Det gäller även förslagen om kompetenskonton, som skulle underlätta omställningen i arbetslivet och ge ökade möjligheter till riktade insatser. Viktigt är också att i större omfattning verka för att äldre personal bereds möjligheter att delta i personalutbildning på arbetsplatserna.
Ökade möjligheter till flexibel arbetstid Möjligheter till en mera flexibel arbetstid anses kunna underlätta för äldre att arbeta längre. I en enkät som genomförts av Pensionsmyndigheten skulle ökade möjligheter att arbeta deltid de sista åren före pensioneringen och även därefter öka intresset för ett längre arbetsliv. Utredningen menar dock att forskningen om flexibel arbetstid är ofullständig och ger oklara resultat. Frågan bör därför diskuteras vidare i trepartssamtal med arbetsmarknadens parter med sikte på att klara ut hur avtalen och lagstiftningen kan förändras för att ge äldre möjligheter till flexibel arbetstid. I denna fråga anser vi att utredningen varit alltför försiktig. På samma sätt som pensionssystemet är utformat utifrån den enskildes vilja när det gäller tidpunkt för uttag av pension bör möjligheten att gå ner i arbetstid vara den enskildes beslut. Från den tidpunkt då möjlighet att gå i pension inträder bör även gälla möjlighet till mera flexibel eller reducerad arbetstid. Informationen behöver utvecklas Det är viktigt att den enskilde i stora drag förstår sambandet mellan arbetsinkomst, medellivslängd och pensionsnivå. Det gäller särskilt de ekonomiska fördelarna av att arbeta längre och skjuta upp uttaget av pension. Ytterligare informationsinsatser behövs för att underlätta den enskildes val av olika pensioneringsalternativ. Ett uppdrag bör därför ges till Pensionsmyndigheten att höja kunskapsnivån hos blivande pensionärer, utveckling av webbsidan Min pension samt forskningsresurser för att öka kunskaperna om hur pensionsinformation påverkar arbetsutbudet hos personer som är 60 år och äldre. Det finns fog för den kritik som framförts av bl.a. Pensionsmyndigheten att tillskapandet av ytterligare en pensionsportal riskerar att verka förvirrande. Möjligheterna att utveckla Pensionsmyndighetens egen webbplats bör därför också utnyttjas. I övrigt stöder vi utredningens förslag till förbättrade informationsinsatser. Införande av en riktålder Utredningens förslag om införande av en riktålder för pensionsuttag är intressant. Vi ställer oss i princip bakom att en sådan införs som följer medellivslängdens utveckling. Som vi nämnt tidigare vill vi dock avvakta med införandet av en sådan innan verkningarna av åtgärder för att stärka de äldres förutsättningar och resurser att arbeta längre gett positiva resultat som kunnat utvärderas på ett tillfredsställande sätt. Vi är dock beredda att redan nu tillstyrka att åldersgränsen för tidigaste uttag av ålderspension höjs från 61 till 62 år. Garantipensionärer ska också kunna tjäna på fortsatt arbete Utredningen föreslår att arbetsinkomster intjänade efter åldersgränsen för garantipension inte ska påverka storleken av garantipensionen och bostadstillägget (BTP). Som skäl anförs bl.a. att åtskilliga personer med låga pensioner troligen skulle vilja förbättra sin ekonomi med arbetsinkomster. Vidare föreslås att personer med färre än 40 bosättningsår i Sverige bör få möjlighet att även efter 65 års ålder arbeta ihop bosättningsår. Vi tillstyrker båda förslagen och anser att detta förslag bör genomföras snarast möjligt, oberoende av ställningstagandet till utredningens övriga förslag. Beträffande garantipensionärerna skissar utredningen också på ett förslag om att göra garantipensionen mera flexibel. Det gäller då att garantipensionen ska kunna tas ut före
riktåldern med ett mindre belopp, samtidigt som man ska kunna skjuta upp uttaget av garantipensionen med högre belopp som följd. Däremot nämns inte möjligheten att tillfälligt stoppa utbetalningen av garantipension, som det går att göra med övriga inkomstbaserade allmänna pensioner. Utredningen menar att den inte haft tid att utreda garantipensionens flexibilitet beträffande åldersgränser men att det är viktigt att tidigare och senare uttag utreds vidare. Vi stöder ett sådant ett sådant förslag om utredning även inkluderande möjligheter att tillfälligt stoppa utbetalning av garantipension, LAS-åldern höjs från 67 till 69 år fr.o.m. 2016 Vi stöder utredningens förslag om höjning av LAS-åldern fr.o.m. 2016. Vårt stöd avser även förslaget att lämplig myndighet ges i uppdrag att följa upp effekterna av slopande av reglerna om uppsägning. Åldersgränserna i närliggande sociala system måste följdändras Såsom framhållits i utredningen är det viktigt att åldersgränserna för försäkringsskyddet följer med när åldersgränserna höjs i pensionssystemet. Vi anser att det är utomordentligt viktigt att så sker. Åldersgränserna i socialförsäkringen ses f.n. över av Socialförsäkringsutredningen, vars arbete bör följas upp. Vi stöder i princip utredningens förslag på den här punkten men med samma förbehåll som gäller för våra synpunkter på förslaget om riktålder. Avslutningsvis vill vi ge en eloge för utredningens arbetssätt. Det har varit föredömligt med kontinuerlig information om utredningens arbete genom utredningens blogg och det öppna sätt på vilket man bjudit in till seminarier över utredningens underlagsrapporter PENSIONÄRERNAS RIKSFÖRBUND, PRO Curt Persson Ordförande RIKSFÖRBUNDET PENSIONÄRSGEMENSKAP, RPG Sten-Gunnar Hedin Förbundsordförande
SKPF SVENSKA KOMMUNALPENSIONÄRERNAS FÖRBUND Sam Sandberg Förbundsordförande SVERIGES PENSIONÄRSFÖRBUND, SPF Karl-Erik Olsson Ordförande SVERIGES PENSIONÄRER S RIKSFÖRBUND, SPRF Jöran Rubensson Förbundsordförande