KATTHEMSVERKSAMHET I SVERIGE sammanställd efter en enkät med 27 svenska katthem Göteborgs Katthjälp, juni 2008
Syfte Syftet med vår enkät är att få en bild av hur katthemsverksamheten ser ut vad gäller omhändertagandet av hemlösa katter, praktiskt och ekonomiskt. Vårt övergripande mål med enkäten är att upplysa politikerna om att staten behöver ta ansvar för det stora och växande antalet hemlösa och förvildade katter. Detta genom att finansiera omhändertagandet av dessa djur men även genom ny lagstiftning, t ex lag om id-märkning, som förebygger att antalet hemlösa och förvildade katter fortsätter att öka. Enkäten skickades till 85 djurskyddsorganisationer som möjligtvis kunde tänkas bedriva katthemsverksamhet. Av dessa svarade 13 st på enkäten vid första utskicket. Efter en påminnelse svarade ytterligare 14 organisationer. Sammanlagt svarade 27 organisationer som bedriver katthemsverksamhet (se karta). Enkäten bestod av 18 frågor varav 3 st var öppna frågor. Om vi inte skrivit ut hur många som svarat på en fråga innebär det att i princip alla katthem svarat på frågan. 2
Antal inkomna katter och ärenden År 2006 kom det in 3 888 hemlösa katter till de 27 djurhem vi undersökt. År 2007 var siffran 4 459 (omplacering av ägda katter är inte medräknade). Av dessa var 60 respektive 71 katter id-märkta, dvs. drygt 1,5 %. 194 respektive 245 av katterna lämnades in av polisen (se bild 1). Bild 1 År 2006 fick katthemmen ta emot 9 758 kattärenden, år 2007 var antalet 11 492 st (se bild 2). Bild 2 Ekonomi Kostnaderna för verksamheterna gick år 2006 upp till 8 miljon kronor, år 2007 hade kostnaderna stigit till nästan 10 miljon kronor. Kommunerna lämnar bidrag till katthemmen med 3,4 % respektive 2,9 % av kostnadssumman (Se bild 3) vilket fördelas mellan 9 katthem.18 katthem får inget bidrag alls från kommunen. Polisen lämnar bidrag med 1,13 % respektive 1,03 %. (Se bild 3) Bild 3 3
Katthemsverksamheten finansieras huvudsakligen med privata medel, dvs. 87 %. 6 % av inkomsterna genereras genom företagssponsring. Djurskyddet Sverige, Djurhemsföreningen och Djurens Vänner står sammanlagt för 4 % av finansieringen, 2 % kommer från kommunen och 1 % kommer från avkastning av fonder och aktier som är i organisationens ägo (se bild 4). Bild 4 Av polisen omhändertagna katter 63 % av katthemmen svarade att polisen (ibland) tar emot hittekatter i deras kommun. 37 % av katthemmen svarade att polisen inte tar emot upphittade katter i deras kommun (se bild 5). Bild 5 78 % av katthemmen blir (ibland) kontaktade av polisen för inackordering av hemlösa katter som har omhändertagits av eller lämnats in hos polisen. 40 % av katthemmen får (ibland) betalt för inackordering av dessa katter (se bild 6). En del katthem är inte medveten om att polisen ska betala inackordering under en viss period och att detta då ska tas från statens allmänna medel. Bild 6 4
Avskjutning av hemlösa katter 74 % av katthemmen svarade att det förekommer avskjutning av hemlösa katter i deras kommun. 19 % svarade nej på denna fråga och 7 % vet inte om det förekommer avskjutning av hemlösa katter i deras kommun eller inte. 58 % av katthemmen svarade att kommunen inte tar någon hjälp från dem att omplacera (en del av) de hemlösa katterna innan avskjutning. 26 % av katthemmen blir informerade av kommunen om att avskjutning är planerad (se bild 7). Bild 7 I en öppen fråga, till katthemmen som finns i de kommuner som skjuter hemlösa katter, frågade vi efter deras åsikter om avskjutning. 4 katthem tyckte att avskjutning är okej, rätt, bra och positivt. 6 katthem svarade att avskjutning ibland är nödvändigt pga. brist på andra lösningar, kattens socialiseringsgrad eller sjukdom. 1 katthem svarade att avskjutning är det snabbaste och minst smärtsamma sättet att avliva förvildade katter. 2 katthem är kluvna till avskjutning. 9 katthem har både praktiska och etiska besvär mot avskjutning av förvildade katter. Bland annat anförs att: - det är svårt att bedöma om en katt är förvildad eller inte, även tama katter kan bete sig som en förvildad katt när de fångas in i en fälla; - en skygg katt behöver inte vara ägarelös; - problem med kontroll av id-märkning av katter som inte är hanterbara på plats; - avskjutning av honor som diar nyfödda ungar; - avskjutning sänker kattens status från sällskapsdjur till skadedjur, katterna ska i störst möjliga mån tas om hand på humana sätt; - det har visat sig att avskjutning inte fungerar som långsiktigt lösning; - förvildade katter ska inte dödas bara pga. att dom råkar vara ägarelös; - det är etiskt besvärligt att avliva friska katter bara för att de inte uppfyller våra krav som sällskapsdjur. 1 katthem hade ingen åsikt i frågan. 5
Förvildade katter 58 % av katthemmen tar emot förvildade katter enbart för omplacering, inte för avlivning och/eller jobbar med Trap Neuter Return metoden (TNR). 14 % tar emot förvildade katter för både omplacering och avlivning. 28 % tar inte alls emot förvildade katter eller bara för avlivning (se bild 8). Anledningar till att katthem inte omplacerar förvildade katter eller jobbar med TNR är: - att man anser det vara inhumant att socialisera förvildade katter eller jobba med dom enligt TNR metoden; - att man inte har resurserna att jobba med socialisering av förvildade katter och/eller TNR metoden. 1 katthem har inte svarat på frågan varför man inte jobbar med förvildade katter (se bild 8). Bild 8 Kattskatt? Lagen om hundskatt infördes år 1923 för att få bukt med problemen med de då många herrelösa hundarna i samhället. Ägarregister skapades i kommunerna och fick som positiv bieffekt att hundens status ökade. Anser katthemmen att regeringen borde införa kattskatt för att finansiera omhändertagandet av hemlösa katter och öka kattens status? 22 % av katthemmen tror inte att kattskatt skulle höja kattens status (Se bild 9). En del av dessa katthem anger att dom tror mer på lag om id-märkning. Förmodligen skulle dock lag om id-märkning bli en logisk följd av införande av kattskatt. 7 % har inte svart på frågan. Bild 9 6