Vidareutveckling av solugn för Namibia Bakgrund Det projekt vi utfört har handlat om utvecklandet av en ny typ av solugn för brödbakning på den Namibiska landsbygden. För att kunna kartlägga behovet hos produkten och resurserna för tillverkningen gjorde vi en fältstudie som varade i 2,5 månader. I våra resor har vi träffat många trevliga människor och skaffat oss stor kunskap om hur landet ser ut och de traditioner som råder. Efter resan kan vi bara säga att vår fältstudie har varit absolut nödvändig för oss då målet är att utveckla en produkt som både ska tillverkas och användas i en kultur som vi tidigare helt saknade kunskap om. Förberedelser Namibia har inget krav på visumansökningar i förtid. Ett turistvisum utfärdas i passkontrollen och räcker upp till 90 dagar. För oss har detta räckt bra men det kan hända att du i kontakt med myndighetspersoner måste uppvisa till exempel ett studentvisum som du kan ordna via ambassaden innan avresa. Vacciner är bra att ha och de vi skaffade var kolera-, hepatit-, malaria-, polio- och tyfoidvaccin. Kolla med vaccinationsklinik några månader innan du åker. Boende i Windhoek ska du kolla upp lång tid innan du åker om du ska boka en längre tid, beroende på säsong kan det mesta vara fullbokat när du kommer fram. Fältstudien Under våra besök i de norra delarna av landet besökte vi många kvinnor som försörjer sig på att baka bröd och sälja dessa på marknader, bensinstationer och myndighetskontor. Deras åsikter och vanor har legat till grund vid utvecklingen av ugnen i form av kapacitet och egenskaper som mobilitet och användarvänlighet. Vi har även varit runt och observerat olika potentiella försäljningsplatser för bröd för att kunna lägga fram ett helhetskoncept där ugnen anpassats till de platser där den ska användas.
Materialtillgång, arbetskraft och organisationsförmåga har också undersökts för att säkerställa att det koncept vi tagit fram ska kunna tillverkas lokalt. Bland annat besöktes en tillverkare av vanliga solugnar som drivs på en yrkeshögskola. Att resa i Namibia När vi tog oss runt i Namibia använde vi alltid vägnätet som är förvånansvärt bra. Till och med i nationalparken Etosha kunde vi ta oss fram nästan överallt med en vanlig Toyota Corolla som vi hyrt. Bensinstationer och ställen att äta finns i alla större samhällen markerade på kartan. Om ni kan leva med en hög självrisk på hyrbilen kan vi rekommendera uthyrningsfriman CABS i centrala Windhoek som har de absolut lägsta priserna. Att hyra en stor fyrhjulsdriven bil är alltså sällan nödvändigt så länge man inte ska åka upp längst norrut mot Ruacana-området (nära Angola-gränsen) där vi hört många rapporter om trippelpunkteringar och annat. De vägar vi själva åkt är fetmarkerade i rött i kartan nedan.
Vi besökte även Zambia (Victoriafallen) och Sydafrika (Kapstaden) och bägge dessa resor gjorde vi med ett bussbolag som heter Intercape vilket fungerade bra utom på två punkter: Ständiga förseningar, totalt gjorde vi tre resor med Intercape och alla dessa var minst tre timmar sena när vi kom fram. Kallt på nätterna, även senare på vårkanten när kvällstemperaturen knappt sjunker under 20 grader var filtar och varma kläder ett måste för att överleva nattresan på bussen. Det finns inrikesflyg i Namibia men det var inget vi provade på, mest för att spara pengar. Tåget är inte att rekommendera då det är långsamt, dyrt och relativt osäkert. Boende De platser i Namibia där vi bott inkluderar Windhoek, Swakopmund, Etosha, Oshakati och Ondangwa. I de två förstnämnda bodde vi på s.k. hostel som vi hittat och hyrt på internet. I Windhoek kan vi starkt rekommendera Chameleon backpackers där priserna är låga, läget centralt och personalen är extremt trevliga. Andra ställen vi provat är: Maison Ambre i Klein Windhoek, väldigt fint men dyrt ställe lite utanför stadskärnan som ligger i ett väldigt isolerat område med vakter i vartenda gathörn. Rivendell guesthouse, trevligt och ganska prisvärt hostel i Windhoek west som är lite ruffigt område i dess västra delar nära Khomasdal. Backpackers Unite, också i Windhoek west. Både detta och förra stället har en stor fördela att det ligger väldigt nära Polytechnic of Namibia om man planerar att spendera mycket tid på universitetet. I nationalparken Etosha (måste besökas) bodde vi i tre nätter på de olika camp-sites som fanns där. De två första tältade vi vilket var dyrt men det finns inget val egentligen. Sista natten var det fullbokat överallt så vi sov i bilen insmugna på parkeringsplatsen på campen. Det kan alltså vara en bra idé att boka boende i tid om du vill vara säker på att kunna sova någorlunda bekvämt. I Oshakati och Ondangwa som ligger i det område där den mesta av vår fältstudie utförts bodde vi mestadels hos familjer men vi bodde även några få dagar på hotell som är relativt lätt att få plats på när man dyker upp. Den första familjen vi bodde med, familjen Twendeeni, bor i ett så kallat informal settlement vilket innebär att området är ganska nytt och de som tilldelats mark har satt upp provisoriska plåthus i väntan på att skaffa material att bygga ett tegelhus.
När vi först kom till området kändes det väldigt främmande och vi kände oss lite utanför som två rika västerlänningar som kom körande i sanden med en ny fin bil. Men redan första dagen kom nyfikna grannar över och välkomnade oss och det dröjde inte länge innan vi började känna oss riktigt hemma i området och folk runtomkring ropade glatt efter oss varje gång vi gick förbi deras hus. Den andra familjen vi besökte, familjen Awene, stannade vi hos lite mindre än en vecka. Deras boende var mer av den traditionella typen med en samling hyddor långt utanför staden. Där fanns varken el, vatten eller toalett men vi anpassade oss så gott vi kunde och det var en riktigt häftig upplevelse att få uppleva det mer traditionella livet att samlas kring elden vid middagen och vi blev också inbjudna på dopfest hos grannarna med shamanpräst och hela paketet. Det var intressant att få uppleva båda dessa sätt att leva eftersom de skiljer så stort trots att bägge familjer egentligen bor i samma stad. Det mest gemensamma var nog den mat vi åt varje dag (oshifima, oshikundu, oshingari etc.) som ni kan läsa mer om under matavsnittet. Det mesta som kan sägas om landsbygden, dit man ändå kan räkna Ondangwa, är att människor generellt är så otroligt trevliga och intresserade av att träffa dig och det är väldigt lätt att skaffa nya vänner. Gör en ansträngning att lära dig några fraser på lokalspråket Oshiwambo det kommer verkligen vara värt det eftersom alla du pratar med blir jätteglada att du har tagit till dig deras kultur som är en
stolthet för många Namibier. Efter Engelska och Afrikaans är detta det största språket i landet och du kommer möta många även i Windhoek som blir glada att höra Oshiwambo vilket i vårat fall också har lett till många trevliga och billiga taxiresor. Windhoek Windhoek är en ganska liten stad och det är egentligen gångavstånd till det mesta. Dock finns det ett väldigt billigt taxi-system i staden där du viftar till dig första bästa som frågar dig var du vill åka och om taxin är på väg dit så får du åka med för mellan 8 och 16 kronor beroende på hur långt du ska. Det händer ofta att bilen stannar och upprepar denna procedur så tillslut kan du sitta i en fullproppad taxi med folk som ska ungefär dit du ska. Värt att tänka på är att inga taxichaufförer kan gatuadresser så se till att antingen kunna vägen eller veta någon byggnad, restaurang eller stor korsning som är i närheten av dit du vill. Här finns egentligen allt du kan tänkas behöva under resan så var inte för orolig att glömma någonting hemma. Det finns många affärer och de mesta förutom det stora shoppingcentret Mearua-mall ligger i stadskärnan runt Indepence avenue. Som i alla stora städer är det bra att vara på sin vakt efter ficktjuvar och på nätterna ska man vara lite försiktig med var man går då det finns en del rånare (inget vi har stött på dock) som håller utkik efter turister på gatorna. Ta hellre taxi eftersom det ändå är så billigt! En sak som staden saknar är väl kanske ett rikt utbud av fritidsaktiviteter. Några som vi kan rekommendera är utflykter till Daan Viljoen som är en game park utanför staden där man kan promenera omkring med giraffer och gnuer, Rehoboth där det finns en skön badplats vid en konstgjord damm med strand och allt eller kanske spela tennis på någon av klubbarna i Olympia-området. Malaria Vi åkte ner under namibias vinter vilket gjorde att vi missa den värsta malariaperioden, vi valde dock ändå att alltid sova med myggnät och under vår 3 veckor långa vistelse uppe i norra delen så strök vi på myggmedlet Mygga på kvällarna. Malariaprofilax tog vi enbart när vi gjorde en avstickare till Zambia och Victoriafallen. Eftersom detta enbart var i en vecka valde vi Malarone, hade vi vistats där längre hade vi nog valt Larium. För att få tag på profilax måste man först gå till en vaccinationsklinik som lägger in en beställning på apotekets databas med valfrit profilax och mängd. Sedan kan du hämta ut tabletterna i valfritt apotek. Mat I de större städerna skiljer sig inte matkulturen så mycket från den västerländska. I matbutikerna kan du finna liknande varor som hemma samt att snabbmat och restaurangutbudet är i stort sett samma. Det är mycket kyckling som gäller, och då oftast friterad. Man märker även snabbt att de är väldigt förtjusta i sin biltong, torkat gamekött, och det är något man måste testa när man är där nere. Rekommenderade restauranger i Windhoek: Joes Beerhouse (har helt fantastiskt game), Luigi and the fish, Nice, Resturanghögskolan (billigt och bra alternativ för lunch), cattle baron, pauls café.
Om man däremot rör sig ut på landsbygden får man sig en smakupplevelse i form av sand. Standard spannmålet i Namibia är oshifima vilket är en gröt som görs av mahangomjöl. Detta äter de i stort sett till varje måltid och då ofta med någon gryta till. Bli inte förvånad om grytan innehåller njure, lunga eller något annat innanmäte då de tar till vara på alla delar som går att äta. Traditionella maträtter och drycker: Oshifima, gröt gjord på mahangomjöl och vatten Oshingari, röra av blackeyed beans och marulaolja Oshikundu, vällingliknande vätska som dricks på morgonen, gjord på mahango Omalou gjidja, osdikundo som fått jäsa i en urgröpt pumpa och på så sätt blivit öl. Koshiwambo, väldigt sött bröd Fat cookies, samma deg som koshiwambo fast nu friterad Braii, grillat kött! Gåvor Gåvor är uppskattade, men det är viktigt att tänka på vem man ger presenterna till. Gåvorna bör överlämnas till föräldrar eller lärare, inte direkt till barn. Det är stor skillnad mellan kulturerna och det kan bli lite pinsamt. Teknik Mobilnätet fungerar bra i alla städer. Man kan dock få problem om man befinner sig ute i landsbygden eller inne i Etosha (naturreservat). SMS hem till Sverige kostar 1kr, samtalet är dyrare. Internethastighet varierar väldigt beroende på hostel, vissa har bra nog att skypa. Adapter går att köpa på clas ohlson, kolla efter den som är anpassad till sydafrika, namibia har samma (man far ett helt kitt, en av dem funkar)
Kläder och skor Åker man ner under vinterperioden (maj-september) är det bra att ta med varma kläder. På nätterna kan det krypa ner till minusgrader och namibiska hus är långt ifrån välisolerade. Tjocktröjan, sovsäck, täcke och varmvattenpåse vara nödvändigt. På dagarna däremot är det shorts och t-shirt som gäller. Man behöver inte vara orolig för att nån skulle ta illa upp om man visar för mycket hud. Kläder är väldigt billigt här nere så om man vill kan man packa lätt och köpa det mesta här. På fötter har vi haft sneakers, flipp-flopps och gympadojjor, vilket har fungerat alldeles utmärkt. Slutligen kan vi tillägga att vi är väldigt avundsjuka på dig som läser det här och ska åka ner till Namibia för det är verkligen ett underbart land. Om ni undrar något, vadsomhelst, är det bara att höra av sig till oss! / Niklas och Viktor