F A K T A B L A D Till: Från: ElektronikBranschen, IT&Telekomföretagen, Svensk Handel, Teknikföretagen, Svenskt Elektronik, Branschorganisationen Svensk Elektronik Bobby Arash (Advokat/M.Sc.) Datum: 14 februari 2017 Angående: Översiktlig genomgång av huvuddragen i lagen om kemikalieskatt för viss 1. DEN NYA LAGEN OM SKATT PÅ KEMIKALIER I VISS ELEKTRONIK Regeringen beslutade den 19 december 2013 att tillsätta en särskild utredning med uppdrag att analysera behovet av nya ekonomiska styrmedel på kemikalieområdet. Den s.k. Kemikalieskatteutredningen redovisade sitt uppdrag den 30 mars 2015 i betänkandet Kemikalieskatt Skatt på vissa konsumentvaror som innehåller kemikalier, (SOU 2015:30). I sitt betänkande presenterade Kemikalieskatteutredningen förslag på två konkreta punktskatter varav den ena punktskatten avsåg skatt på viss. Mot bakgrund av detta betänkande beslutade riksdagen att anta lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss ( LSKE ). Den nya lagen utfärdades den 26 november 2016 och träder ikraft den 1 april 2017. Avsikten med detta faktablad är att ge företagen en övergripande förståelse av kraven i lagen i avvaktan på officiell vägledning från de ansvariga myndigheterna, Skatteverket och Tullverket. Företagen ska även uppmärksamma att myndigheterna ännu inte har beslutat om den praktiska tillämpningen av lagen och det saknas myndighetsföreskrifter eller vägledning avseende efterlevnaden av LSKE. Därför utgår faktabladet ifrån de förfaranden och tillvägagångssätt som tillämpas för andra motsvarande punktskatter såsom energi, alkohol, tobak, bekämpningsmedel, bränsle m.m. Nedan följer en översiktlig genomgång av huvuddragen i LSKE och hur företagen berörs av de nya kraven i lagen, samt ett beslutschema avseende förfarandet i LSKE.
2. BESLUTSSCHEMA AVSEENDE FÖRFARANDET I LSKE 2(11)
3. VILKA PRODUKTER KOMMER ATT BESKATTAS? I syfte att försöka avgränsa lagens tillämpning till vissa elektriska produkter, utan att behöva bedöma varje individuell produkts faktiska användning, kopplar lagen skatten till vissa specifika tullnomenklaturer (dvs. KN-nummer) som gällde inom EU den 1 januari 2015. KN-nummer Exempel på varor Kategori Skatt * 8418 10, 8418 21, 8418 29, 8418 30, Kylskåp, frysskåp Vitvara 8 8418 40 8422 11 Diskmaskiner Vitvara 8 8450 11, 8450 12, 8450 19 Tvättmaskiner Vitvara 8 8451 21 Torktumlare Vitvara 8 8471 30, 8471 41, Datorer, bärbara datorer, 8471 49 läsplattor 8508 11 Dammsugare Vitvara 8 8516 50, 8516 60 Ugnar, spisar, hällar, grillar, rostar, mikrovågsugnar Vitvara 8 8517 11, 8517 12, 8517 18, 8517 62 Mobiltelefoner, vanliga 8519 30, 8519 50, 8519 81, 8519 89 telefoner, trådlösa telefoner, routrar och trådlösa nätverk CD-spelare 8521 10, 8521 90 DVD-spelare 8527 12, 8527 13, 8527 19, 8527 91, 8527 92, 8527 99 8528 41, 8528 49, 8528 71, 8528 72, 8528 73 Radioapparater 8528 51, 8528 59 Dataskärmar 9504 50 Spelkonsoler TV-apparater, både platta och tjocka * Skattesatsen begränsas alltid till 320 kr per produkt oavsett nettovikten. 4. VAD ÄR TULLNOMENKLATUR OCH TULLTAXA? Tullnomenklaturen utgår från EU:s harmoniserade klassificeringssystem enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. För tillämpningen av LSKE ska företagen tillämpa den tullnomenklatur som gällde den 1 januari 2015, oavsett ändringar som infördes per den 1 januari 3(11)
2017. Detta medför att tullnomenklaturen i LSKE förblir statiska och gäller så länge lagen inte uppdateras med avseende på nya KN-nummer. Exempel där en viss KN-nummer har ersatts sedan den 1 januari 2015. Den senaste ändringen av tullnomenklaturen per den 1 januari 2017 innebar bl.a. ändringar av tulltaxorna för monitorer och projektorer (dvs. KN-nr. 8528) som är ett varuslag som omfattas av LSKE. När företagen ska klassificera sina monitorer och projektorer ska de utgå från de regler och nomenklaturer som gällde per den 1 januari 2015 och inte de senaste ändringarna av tullnomenklaturen. Exempelvis har den gamla nomenklaturen 8528 41 - katodstrålerörsmonitorer som uteslutande används i ett system för automatisk databehandling enligt nr 8471 tagits bort per den 1 januari 2017 och delvis ersatts med 8528 42 - katodstrålerörsmonitorer av sådana slag som kan anslutas direkt till och är avsedda att användas tillsammans med en maskin för automatisk databehandling enligt nr 8471. Vid tillämpningen av LSKE ska företagen utgå från den tidigare klassificeringen enligt 8528 41 för att avgöra om LSKE är tillämplig. 5. KLASSIFICERING AV VAROR ENLIGT TULLNOMENKLATUREN Företagen ska klassificera sina varor utifrån de fastställa tolkningsregler och anvisningar som fastställts för de olika tulltaxorna. Dessa tolkningsregler kan delas in i två kategorier: (i) allmänna tolkningsregler och (ii) specifika anmärkningar och tolkningsregler under varje kapitel i bilagan till förordning (EEG) nr 2658/87. Se de olika tolkningsreglerna i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1101/2014: http://publications.europa.eu/resource/cellar/b89e299d-60ce- 11e4-9cbe-01aa75ed71a1.0023.01/DOC_1. För en korrekt klassificering och tillämpning av de olika tulltaxorna finns det flera hjälpmedel att tillgå, exempelvis beskrivningen för de olika koderna i den s.k. TARIC-databasen, FAHS tolkningsregler och kommentarer till HS, beslut i klassificeringsfrågor (VHB II) och förklarande anmärkningar (FAKN) m.m. Se bl.a. http://tulltaxan.tullverket.se/tariff/uc/qry/sbn/search.jsf. Exempel på klassificering av en dator: Tullnomenklaturer i LSKE som gäller datorer är 8471 30, 8471 41 och 8471 49. Enligt de allmänna bestämmelserna för tolkning av KN-nummer ska benämningarna på avdelningar, kapitel och underavdelningar av kapitel endast vara vägledande. Klassificeringen ska bestämmas med ledning av lydelsen av HS- 4(11)
numren (dvs. de fyra första siffrorna i koden), av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i HS-numren eller i anmärkningarna, med ledning av allmänna bestämmelserna för tolkning. Tullnomenklaturen 8471 avser: Maskiner för automatisk databehandling och enheter till sådana maskiner; magnetiska och optiska läsare, maskiner för överföring av data till databärare i kodad form samt maskiner för bearbetning av sådana data, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans. Mer specifikt anges det följande om de olika undernumren till 8471 : 8471.30 Detta nummer omfattar bärbara datorer som väger högst 10 kg. Dessa maskiner, som är utrustade med en flat skärm, kan arbeta utan yttre elektrisk kraftkälla och kan vara försedda med ett modem eller någon annan utrustning som möjliggör uppkoppling mot ett nätverk. 8471.41 Detta nummer omfattar andra maskiner för automatisk databehandling med åtminstone en centralenhet, ett inorgan och ett utorgan, de sistnämnda får även vara kombinerade, inom samma hölje 8471.49 Detta nummer omfattar andra maskiner för automatisk databehandling i form av system. Med maskiner för automatisk databehandling menas en maskin som uppfyller följande villkor: 1) lagra ett eller flera bearbetningsprogram samt åtminstone de data som är omedelbart nödvändiga för att utföra programmet; 2) fritt programmeras efter användarens behov; 3) utföra de aritmetiska beräkningar som användaren begär; 4) utan mänskligt ingripande utföra ett bearbetningsprogram som de, om så behövs, kan modifiera genom logiskt beslut under pågående körning. Datorer enligt detta nummer har minnen som kan lagra program, vilka ändras från uppgift till uppgift. Maskiner som enbart arbetar med fasta program, dvs. program som inte kan modifieras av användaren, även om användaren kan välja mellan ett antal olika sådana fasta program undantas från detta nummer. Maskiner för automatisk databehandling kan bestå av en centralenhet, en inenhet (t.ex. ett tangentbord eller en skanner) och en utenhet (t.ex. en bildskärm) i samma hölje, eller av ett antal sammankopplade separata enheter. I det sistnämnda fallet bildar enheterna ett system förutsatt att detta består av åtminstone 5(11)
centralenheten, en inenhet och en utenhet. Enheterna kan vara sammankopplade med en kabel eller via en trådlös anslutning. Ett komplett system för automatisk databehandling måste bestå av minst: (i) (ii) (iii) en centralenhet, som i allmänhet innefattar primärminnet, de aritmetiska och logiska elementen och styrelementen. I vissa fall kan dessa element emellertid utgöra separata enheter; en inenhet, som tar emot indata och omvandlar dem till signaler som kan bearbetas av maskinen; en utenhet, som omvandlar de av maskinen levererade signalerna till begriplig form (tryckt text, diagram, bilder etc.) eller till kodade data för vidare användning (bearbetning, styrning etc.) Om inte annat följer av de allmänna bestämmelserna angående klassificering av delar (se allmänna anvisningarna till sextonde avdelningen i förordningen.), skall delar och tillbehör till maskiner enligt HS-nummer 8471 klassificeras enligt nummer 8473. Notera att HS-nummer 8473 inte omfattas av LSKE. HS-nummer 8471 omfattar inte heller: a) strömförsörjningsenheter (nr 8504); b) apparater för modulering och demodulering (modem), som både modulerar information från en dator till en signal som kan sändas över telefonnätet och omvandlar en sådan signal till digital form (nr 8517); c) elektroniska integrerade kretsar (nr 8542); d) flygsimulatorer (t.ex. nummer 8805). Se bl.a. http://taricdok.tullverket.se/tulltaxan/vagledningklassificering/vagledning klassificering/forklarandeanmarkningartillhsfahs/kapitel84.4.601f5f37152e44cb6bf 6c4.html. 6. SÅ BERÄKNAS SKATTESATSEN? Lagen introducerar två olika skattesatser för de två olika typerna av produkter som omfattas av LSKE, d.v.s. vitvaror och övrig enligt tabellen ovan. Skatten beräknas på produkternas nettovikt (dvs. produktens vikt exklusive emballage) och är 8 för vitvaror och för övrig. För att en produkt inte ska få en oproportionerligt hög skatt begränsas skatten till maximalt 320 kr per enhet. 6(11)
Beräkningsexempel av skatten för en tvättmaskin med vissa specifikationer: I produktspecifikationen av en frontmatad och helautomatiserad tvättmaskin utan centrifug har tillverkaren angett bl.a. följande information. Produktmått: 650x500x542 mm, nettovikt: 63,7 kg, och tvättkapacitet: 7 kg torrtvätt. Produkten används av såväl konsumenter som professionella tvätterier. Utifrån produktmåtten och tvättkapaciteten fastställer tillverkaren att tvättmaskinen omfattas av KN-nummer 8450 11 (Vattentvättmaskiner för hushåll eller tvätterier, inbegripet maskiner som både tvättar och torkar tvätten, maskiner för högst 10 kg torr tvätt, helautomatiska). Skattesatsen för denna tvättmaskin är fastställd till 8. Tillverkaren säljer 500 enheter per månad till svenska detaljister. Skattesatsen beräknas på följande sätt: 63,700 kg 8 kr = 509,60 kr/enhet, vilket innebär att maximala beloppet om 320 kr för en skattepliktig vara blir tillämpligt. Om någon av avdragsmöjligheterna i LSKE aktualiseras kan tillverkaren reducera skattesatsen med antingen 50 % eller 90 %. I det här fallet ska avdragen i så fall beräknas utifrån maxbeloppet 320 kr. Om avdragsrätt inte föreligger kommer tillverkarens totala skattesats för en månad blir 160 000 kr (dvs. 320 kr 500 enheter). 7. NÄR BLIR DET AKTUELLT MED SKATTEAVDRAG? För att ge skatten en styrande effekt mot mindre farliga flamskyddsmedel har lagstiftaren valt att ge möjlighet till skatteavdrag för som inte innehåller flamskyddsmedel bestående av brom, klor, eller fosfor, eller innehåller mindre farliga alternativ. Med anledning av detta syfte har flamskyddsmedlen delats in i tre olika kategorier, baserat på om flamskyddsmedlen innehåller föreningar av brom, klor eller fosfor samt om dessa är reaktivt eller additivt tillsatta. Skatteavdragsmöjligheterna har därefter fördelats utifrån denna uppdelning. För att undvika eller i vart fall minska risken för tolkningsproblem har lagstiftaren bilagt en förteckning till LSKE över de mest vanligaste flamskyddsmedlen som används i. Syftet med denna ämneslista är att i lag fastställa om ett visst flamskyddsmedel är tillsatt additivt eller reaktivt samt vilket ämneskategori ämnet tillhör. Förteckningen är inte fullständig och endast utgör en indikativ förteckning. Flamskyddsmedel som inte finns listan ska bedömas från fall till fall. 7(11)
Mot bakgrund av ovanstående har skatteavdragsmöjligheten i LSKE konstruerats enligt följande modell: (i) Rätt till 50% avdrag föreligger om den skattepliktiga varan inte innehåller någon additiv brom- eller klorförening som utgör högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet: Kemikalieinnehållet Additivt tillsatt Reaktivt tillsatt i homogent material flamskyddsmedel (vikt-%) flamskyddsmedel (vikt-%) Brom Klor Fosfor Brom Klor Fosfor Mönsterkort < 0.1 < 0.1 - - - - Plastdel (>25 gram) < 0.1 < 0.1 - - - - (ii) Rätt till 90% avdrag föreligger om den skattepliktiga varan inte innehåller: Kemikalieinnehållet Additivt tillsatt Reaktivt tillsatt i homogent material flamskyddsmedel (vikt-%) flamskyddsmedel (vikt-%) Brom Klor Fosfor Brom Klor Fosfor Mönsterkort < 0.1 < 0.1 < 0.1 < 0.1 < 0.1 - Plastdel (>25 gram) < 0.1 < 0.1 < 0.1 < 0.1 < 0.1 - Samtliga villkor måste vara uppfyllda för att rätt till avdrag ska föreligga för den skattepliktiga varan. a delar som finns i en skattepliktig vara påverkar inte rätten till avdrag. Exempel på när 50% avdragsmöjlighet föreligger: Utifrån inhämtade materialdeklarationer konstaterar en tillverkare av en skattepliktig vara att mönsterkorten och plastdelarna (över 25 gram) i den färdiga produkten inte innehåller några koncentrationer av additiva brom- och klorföreningar. Däremot finns det en plastdel i produkten vars homogena material innehåller 0,3 vikt-% av dimetylpropanfosfonat, DMPP (CAS 242-555-3). Plastdelen väger dessutom 45 gram. Bilagan till LSKE listar ämnet dimetylpropanfosfonat, DMPP som en additivt tillsatt fosforförening. Detta innebär att tillverkaren inte kan motivera rätt till 90% skatteavdrag för den skattepliktiga varan, eftersom produkten inte uppfyller villkoret i 6 punkt 1 b) LSKE. Däremot kan tillverkaren motivera rätt till 50% skatteavdrag då produkten uppfyller samtliga villkoren i 5 LSKE. 8(11)
Huvudregeln i LSKE är att en produkt alltid beläggs med full skatt och det är enbart om den skattskyldige kan visa att skatten ska vara lägre som en lägre skatt tas ut, dvs. det är den skatteskyldige som har bevisbördan för möjligheten till skatteavdrag. 8. VEM ÄR SKATTSKYLDIG? 8.1. Skattskyldighet vid yrkesmässig tillverkning, införsel, mottagande och import De som ska redovisa och/eller betala skatt kallas skattskyldiga. Svenska punktskatter tas normalt ut så tidigt som möjligt bland de aktörer som befattar sig med skattepliktiga varor. Därmed begränsas antalet skattskyldiga. Som utgångspunkt i LSKE placeras skattskyldigheten hos den som först befattar sig med de skattepliktiga varorna i Sverige. Skatteskyldig är den som godkänts som lagerhållare, yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor eller från annat EU-land yrkesmässigt för in eller tar emot sådana varor. Skatteskyldig är också den som yrkesmässigt importerar skattepliktiga varor från tredjeland (dvs. från ett land utanför EU:s punktskatteområde). Med yrkesmässig avses yrkesmässig aktivitet vilket är sådan aktivitet som antingen utförs av en juridisk person eller av en fysisk person (enskild) och avser varor som inte är avsedda för dennes, eller dennes familjs, personliga bruk. Detta begrepp inte ska förväxlas med begreppet yrkesmässig verksamhet eller näringsverksamhet som används i andra lagar. Skattskyldigheten inträder vid tidpunkten för tillverkning, införsel, mottagande respektive import. Däremot finns bestämmelser om uppskjuten skattskyldighet för godkända lagerhållare. 8.2. Godkänd lagerhållare Skattskyldig är den som godkänts som lagerhållare, enligt 8 p.1 LSKE. Skattskyldigheten kan dock innebära att punktskatten ska betalas redan innan den som är skattskyldig har hunnit sälja och fått betalt för varan. Detta kan resultera i likviditetsproblem för vissa bolag. Lagstiftaren här därför bestämt att den som godkänts som lagerhållare kan skjuta upp beskattningen under vissa förutsättningar. För den som godkänts som lagerhållare skjuts beskattningen upp till en senare tidpunkt än tidpunkten för tillverkning, införsel, mottagande eller import. Detta innebär att skattskyldighetens inträde skjuts upp då varor levereras från godkänd lagerhållare till en annan godkänd lagerhållare. Skyldigheten att 9(11)
betala skatt inträder för den som är godkänd lagerhållare först när en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare. Detta innebär att godkända lagerhållare kan hålla ett obeskattat lager och att de likvida påfrestningarna därmed blir mindre, än om lagret skulle vara beskattat. Som exempel ska svenska grossistföretag som köper in skattepliktiga varor från svenska leverantörer och avser att yrkesmässigt återförsälja sådana varor, kunna godkännas som lagerhållare. Däremot kan företag som direkt säljer skattepliktiga varor till konsumenter (t.ex. butiker) inte bli godkända som lagerhållare. För den som inte är godkänd som lagerhållare, den som har fått sitt godkännande återkallat eller den som väljer att inte ansöka om ett godkännande, inträder skattskyldigheten vid tidpunkten för tillverkning, införsel respektive import. I samband med det ska företagen månadsvis lämna in en deklaration och betala skatten. 8.3. Ansökan om att bli godkänd lagerhållare Företag blir inte per automatik godkänd lagerhållare. För att bli godkänd lagerhållare krävs att företag dels aktivt ansöker om att bli godkänd lagerhållare hos Skatteverket, dels faktiskt blir godkända av myndigheten (dvs. uppfyller villkoren för en lagerhållare). En ansökan om att godkännas som lagerhållare kan som tidigast lämnas till Skatteverket i samband med att lagen träder i kraft (dvs. tidigast den 1 april 2017). Det finns idag ingen vägledning eller information från Skatteverket avseende vilka underlag och uppgifter som sökanden behöver lämna in vid en ansökan om godkännande som lagerhållare. Däremot kan viss vägledning hämtas från andra regelverk som har motsvarande system för godkännande av lagerhållare (t.ex. lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Konstruktionen med lagerhållare innebär att skattskyldighetens inträde skjuts upp till en senare tidpunkt än tidpunkten för tillverkning, införsel, mottagande eller import. Endast den som med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheter i övrigt är lämplig ska kunna godkännas som lagerhållare. Vid Skatteverkets lämplighetsprövning beaktar myndigheten bl.a. risken för skatteundandragande och sökandens ekonomiska förhållanden såsom förmågan att betala skatten. När ett godkännande som lagerhållare har lämnats gäller godkännandet för hela verksamheten och är därmed inte kopplat till endast viss del av verksamheten eller ett visst kostnadsställe. 10(11)
9. UNDANTAG FRÅN SKATTSKYLDIGHETENS INTRÄDE För att undvika dubbelbeskattning eller för att undvika omständigheter där det är omotiverat att ta ut skatt för en vara har lagstiftaren fört in följande undantag i LSKE: (a) Utländska säljare av skattepliktiga varor som direkt säljer till en svensk konsument och som levererar varan från ett område utanför Sverige omfattas inte av skattskyldigheten. (b) Godkända lagerhållare kan också undantas skattskyldighet i följande fall: (i) (ii) (iii) När skatten har betalats av en annan aktör högre upp i leveranskedjan. När lagerhållaren levererar en skattepliktig vara till en köpare utanför Sveriges gränser. När samtliga kretskort och plastdelar (över 25 gram) i en skattepliktig vara har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure (t.ex. lagerbrand), lämnats till avfallsåtervinning, eller återanvänts vid tillverkning av skattepliktiga varor. Företagen bör vara medvetna om att LSKE, till skillnad från vissa andra punktskatter inte medger, rätt till återbetalning eller retroaktiv avdrag med anledning av felaktigt inbetald skatt. 10. FÖRFARANDE OCH ERSÄTTNINGSFRÅGOR Som huvudregel är Skatteverket den myndighet som ansvarar för genomförandet av LSKE enligt bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Vid införsel och import av skattepliktiga varor ansvarar Tullverket för genomförandet av LSKE enligt bestämmelserna i tullagen (2016:253). Dessa två förfarande lagar reglerar de praktiska aspekterna för bl.a. registrering av skattskyldiga, punktskattedeklaration, tidpunkter för redovisning och betalning av skatt, ränta, förseningsavgift, beslut, omprövning och överklagande m.m. * * * * * 11(11)