Torsås kyrka Antikvarisk medverkan vid fasadarbeten Torsås kyrka, Torsås socken, Torsås kommun, Kalmar län, Småland, Torsås pastorat, Växjö stift. Liselotte Jumme KALMAR LÄNS MUSEUM Kyrkoantikvarisk rapport 2014
Kalmar läns museums bebyggelseenhet Kalmar läns museums bebyggelseenhet utför antikvarisk medverkan vid förändringar och renoveringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse/ bebyggelsemiljöer. Flera medarbetare är också certifierade som sakkunnig kontrollant av kulturvärden enligt Plan- och bygglagen. Kalmar läns museum kan även erbjuda expertis inom exempelvis landoch marinarkeologi, konservering och kulturmiljöpedagogik. www.kalmarlansmuseum.se Antikvarisk medverkan vad är det? Alla kyrkor och kyrkogårdar tillhörande svenska kyrkan byggda före 1940 är skyddade enligt Kulturmiljölagen. Denna lag används också för att skydda vissa andra byggnader, så kallade byggnadsminnen. I Kalmar län handlar det om ca 135 byggnader, bebyggelsemiljöer, parker etc. När en sådan skyddad miljö ska förändras krävs ett särskilt tillståndsbeslut från länsstyrelsen, som får ställa villkor om hur åtgärderna ska utföras. Samma sak gäller när länsstyrelsen fattar beslut om så kallade byggnadsvårdsbidrag till olika kulturhistoriskt värdefulla miljöer eller byggnader runt om i länet. För att åtgärderna ska genomföras enligt länsstyrelsens beslut, med antikvariskt perspektiv och traditionella metoder och material som innebär minsta möjliga skada på byggnaden eller bebyggelsemiljön ska arbetet följas av antikvarisk expertis, den antikvariske medverkande. Denne ska vara fastighetsägaren och hantverkarna behjälplig med goda råd, följa och dokumentera arbetet samt redovisa genomförda åtgärder i en rapport.
Gärdslösa kyrka Kalmar läns museum Torsås kyrka Antikvarisk medverkan vid fasadarbeten Torsås kyrka, Torsås socken, Torsås kommun, Kalmar län, Småland, Torsås pastorat, Växjö stift. Författare Bebyggelseantikvarie Liselotte Jumme Foto Liselotte Jumme, Kalmar läns museum om inte annat anges Granskad av Antikvarie Magdalena Johnsson Layout Anna Sterling Diarienummer Kalmar läns museum: 32-181-14 Länsstyrelsen Kalmar län: 434-7492-13 Utgivare Kalmar läns museum Kartor Publicerade i enlighet med tillstånd 507-1417-10 från Lantmäteriverket. Utförd av Kalmar läns museum, Bebyggelseenheten Kontaktperson Liselotte Jumme Beställare Torsås pastorat Kontaktperson Anita Winblad Hantverkare AB Karlssons fasadrenovering, Thomas Gustafsson, Ädelfors, 570 15 Holsbybrunn Projektör WSP Management, Ola Carlson, Arabyvägen 9, 352 46 Växjö Renoveringsperiod Maj till oktober 2014 Fältbesök skedde 2014-05-22, 2014-05-27, 2014-06-24, 2014-07-01, 2014-07-09, 2014-07-18, 2014-08-14, 2014-09-02, 2014-09-10, 2014-09-22, 2014-10-06, varav ett projektstartmöte, två byggmöten och en teknisk slutbesiktning. Slutbesiktigande Utförs av Länsstyrelsen Kalmar län Övriga handlingar och digitala fotografier Förvaras i Kalmar läns museums topografiska arkiv
Skala 1:1 000 000 Karta över Kalmar län med undersökningsområdet markerat. 4
Kort om den aktuella byggnaden Torsås kyrkplats har anor sedan medeltiden. Nuvarande kyrka har föregåtts av två stenkyrkor och före det troligen en träkyrka. Torsås kyrka uppfördes precis i inledningen av den stora kyrkobyggnadsepoken 1760-1860 då kyrkobyggnadsaktiviteten i Småland var den mest omfattande i hela landet. Torsås kyrka byggdes 1777-78 med nyttjande av den äldre stenkyrkans sydvästra murar, vilket blev särskilt tydligt i samband med fasadarbetena 2014, se mer nedan. Kyrkan har en rektangulär planform med stor tillbyggd sakristia i norr, men saknar torn. Torsås kyrka är byggd i en för Kalmartrakten och tiden särpräglad stil och ingår i en grupp av kyrkor i det gamla Kalmar stiftet med flera liknande drag. Dessa kyrkor har alla den numera nedbrunna Ryssby kyrka (1750) som förebild, uttryckligen eller indirekt. Till gruppen hör, förutom Torsås kyrka, även Madesjö (1757) och Vissefjärda (1773) kyrkor som uppfördes utan torn, precis som Torsås kyrka. Även Döderhult (1769-65) och Algutsboda kyrkor (1770) har flera liknande drag, men uppfördes båda med torn. Torsås kyrka bevarade vid uppförandet flera äldre stildrag och avvek från de rekommendationer som Överintendentsämbetet ställt upp. Sakristian förlades ovanligt nog till sydfasadens mitt, ingångarna på sydsidan gjordes olikformade och fönstren var relativt små. Sambandet med äldre kyrkobyggnadstraditioner var tydligt. Torsås kyrka har egentligen bara genomgått två omfattande exteriöra renoveringar, nämligen 1897 och 1957. Vid 1897 års renovering flyttades sakristian till norrsidan, sydsidans portaler gjordes likformiga, fönstren förstorades, på taket lades tegel i stället för det ursprungliga spåntaket och fasaderna fick sin spritputs med slätputsade partier. Kring sydsidans portaler gjordes rundbågiga listverk och fönstren fick gjutjärnsbågar. Renoveringen innebar en markant förändring av byggnaden där sydsidan blev en representativ framsida värdig att möta landsvägens nya sträckning söder om kyrkan. Vid arbetena 1957 förenklades portalerna i söder och försågs med kalkstensomfattningar samt nya trappor och smidesdetaljer. Fönstren byttes från 1897 års gjutjärnsbågar till träfönster med samma indelning som före gjutjärnsbågarnas tid och sakristian byggdes till kraftigt. Trots de förändringar som kyrkan genomgått finns mycket av 1700-talskaraktären bevarad i det arkitektoniska uttrycket. Till de mest utmärkande dragen hör långhusets stora bredd och det höga branta taket som ger en stor takyta i förhållande till fasaderna. I övrigt är 1950-talsrenoveringen den som är tydligast framträdande med tillbyggnaden för sakristia och kapell i norr och de förändrade entréerna. 1950-talets tillägg är dock utförda med stor omsorg om kvalitet och material vilket ger en god helhetsverkan. 5
6
Utförda åtgärder Den antikvariska medverkan har skett i samband med tillståndsgivning för aktuella åtgärder enligt Kulturmiljölagen. Tillstånd utfärdat av Länsstyrelsen Kalmar län. Berörd byggnadsdel Kyrkans fasader mot norr, söder, öst och väst Tillstånd före renovering Kyrkans murar är uppförda av fältsten, huggna stenar, lite tegel och kalkbruk. I västra och östra fasaden finns träinslag där takstolarna fästs in i murverket. Ankarjärn förekommer också i fasaden, en del ytliga och därmed synliga innan arbetet påbörjades och en del djupare in i murverket. Fasadputsen var generellt relativt tunn mellan ca 2 och 4 cm. I vissa partier var den ursprungliga fasadputsen från 1770-talet bevarad synlig i ytan. Lagningar från olika tider och av olika putsmaterial fanns dock på merparten av ytorna. Det mest förekommande var ett hårt cementhaltigt lagningsbruk med vasst ballastmaterial som använts som lagningsbruk både på djupet och på ytan. Där det utgjorde ytputs låg det vanligen som en tunn kaka ovanpå det äldre mjukare putsbruket. I de slätputsade ytorna kring fönstren fanns bara det hårda bruket. Brukets hårdhet gjorde det svårt för traditionell kalkfärg att fästa och där skador fanns drog det hårda bruket ned underliggande mjukare puts. Se vidare bilder och kommentarer nedan. Kyrkan sockel hade olika utförande på de olika fasaderna, i vissa partier jämt utförd, i andra ojämnt med stora håligheter. Ett rent cementbruk, eventuellt glasfiberförstärkt låg, inför arbetet som avjämning på stora ytor medan enstaka större stenar lämnats utan att överputsas. I väster gick fasadputsen ända ner till marken vilket lett till skador i putsen. Vidtagna åtgärder Fasaderna blästrades för att utröna kvaliteten på putsen. Det konstaterades att det fanns en problematik med befintlig puts och att fasadputsen skulle bilas ned. Som referensyta och historiskt spår lämnades en större yta på den västra fasaden där äldre putslager fanns bevarade. Se bild och inmätning på ritning. Fasaderna fotodokumenterades efter nedbilning. Mot väster återfanns en spetsbågig muröppning söder om nuvarande ingång. Detta utgör en rest från den stenkyrka som föregick dagens kyrka. Även en annan mindre muröppning framkom. Efter nedbilning högtryckstvättades fasaderna och stod sedan och torkade upp ett par dagar. På östra fasaden var virket i ett parti dåligt där takstolar fästs in i murverket. Det dåliga virket togs bort i ytan och håligheten fylldes med tegel så som man lagat upp vid tidigare fasadarbeten. Fasaderna grundades därefter med ett naturligt hydrauliskt kalkbruk(som grundningsbruk), Saint-Astier NHL 5 1:1,5, 0-4 mm (storlek sand). Som utstockningsbruk användes samma typ av bruk, men Saint-Astier NHL 3,5 1:2, 1-4 mm. Som ytputs användes 7
samma bruk som till utstockningen och med samma sandstorlek etc. Ytputsen handslogs. Traditionell kalkavfärgning utfördes med kalkfärg enligt recept: 25 kg kalkpasta till 130 liter vatten och 35 g 94 Guldocker (94:1 enligt RAÄ:s kalkfärgslikare). De slätputsade ytorna ströks 7 gånger och de andra ytorna 6 gånger. Antikvarisk medverkande lade stor vikt vid att fasadputsen skulle följa murverkets ojämnheter, vilket hantverkarna fint hörsammade. Ankarjärn i fasaden putsades över om de satt en bit in i fasaden men lämnades synliga om de satt i ytan. De som fanns i ytan kalkades bara över. Sockeln lagades upp runt hela kyrkan. Arbetet utfördes med ett cementbruk A och ytan borstades. Den gamla sockellinjen följdes och man jämnade alltså inte ut till en jämn- hög sockel kring hela kyrkan. Däremot lades en avrinningskant av cementbruk A mellan sockeln och fasaden för att få ett fall utåt från fasaden där fallet inte fungerade. Större stenar som tidigare inte lagts något bruk på lämnades med stenytan synlig. I väster utfördes en kant, som en låg sockel på ca 5 cm för att kalkputsen inte skulle gå ner ända i marken, vilket snabbt skulle leda till skador. Sockeln lämnades överallt omålad som tidigare. Viss bättring utfördes av vindskivor, fönstersnickerer och andra trädetaljer där ställningar, tvättning eller annat orsakat småskador. Målning utfördes med linoljefärg med de kulörer som användes vid 2013 års arbeten och av samme entreprenör (Anderssons måleri). Årtalet och initialerna högst upp på fasaderna mot öster och väster målades i med svart linoljefärg. Vid uppstartmötet inspekterade deltagarna putsen 8
Tidigare puts och kulörer kom fram när fasaden undersöktes. Prover på tidigare färgsättning togs fram ur kalkfärgslikaren. Prov 1 var det yttersta och numreringen går sedan inåt 9
Kalkfärgsrecepten på tidigare visad bild. Här ser man det cementhaltiga grå bruk som låg som en kaka på stora ytor. 10
Norrfasaden inför arbetets påbörjan. Västfasaden inför arbetet. 11
Sydfasaden inför arbetet. Östra fasaden efter blästring. 12
En del av södra fasaden inför arbetet. Notera den ojämna sockeln. Sockeln i norr inför arbetet, många skador och håligheter. 13
Fasadputsen bilas ner på den norra fasaden. Till höger om mannen klädd i neonfärg syns den större referensytan som lämnades kvar. Äldre välbevarade putslager, rosafärgad puts som framkom i ett större parti på sydvästra fasaden. Lämnades kvar. 14
Exempel på hur äldre putslager lämnades kvar och inte bilades ned. Här på norra fasaden. Fasadputs bilas ner mot väster. 15
Sydvästra fasaden efter nedbilning av pust. Muröppningens form syns tydligare på ritning och bild längre fram i rapporten. 16
Kyrkan står naken, utan puts, för första gången sedan 1777. Här västra fasaden. 17
Norra fasaden efter nedbilning. Jämn och fin murningsteknik. Västra fasaden. Parti där takstolar är infästa i murverket. 18
Den rektangulära muröppningen som återfanns. Se även ritning. 19
Tegelinslag finns bl a kring fönster. Här ett runt fönster på den västra fasaden. Initialer och årtal på västra fasaden. A T står för Andreas Törnberg, fortifikationsmurmurmästaren som ledde arbetet då kyrkan uppfördes 1777. 20
Här syns tydligt den spetsbågiga portal som framkom i västra fasaden. Bilden visar kyrkan som var föregångare till dagens (avbildad 1749 av Frigelius) och vars sydvästra fasad sparades för att återanvändas då den nya kyrkan uppfördes 1777. Foto: Kalmar läns museums bildarkiv. 21
Liten muröppning upptill. Inre mått: höjd 620 mm, bredd 290 mm. Placerad 1750 mm från övre rundbågigt fönster. Spetsbågig muröppning. Inre mått: höjd 3000 mmm, bredaste bredd 1600 mm. Muröppningen börjar 1100 mm från dagens västentré. Sparad referensyta med gammal puts, ungefärligt utritad nedan. Diameter ca 1400 mm. Fönster till centrum referensyta ca 2500 mm. Mark till centrum referensyta ca 2000 mm. 22
Referensytan som sparades på den norra fasaden. Se även ritning. Sydfasaden efter nedbilning och tvätt uppvisade en jämn murningsteknik. 23
Östra fasaden efter nedbilning och tvätt. Jämn och fin murningsteknik på den östra fasaden. 24
Där trävirke från takstolsinfästning i ett parti var rötskadat i ytan ilagades med tegel som man gjort tidigare. Bokstäverna J C P (el S) och årtalet 1777 mot öster. 25
Ett av ankarjärnen som sedan putsades in. 26
Det diskuterades att färgsätta kyrkan i ljust rosa som den varit flera gånger tidigare men pastoratet valde vit färgsättning. Här har prover målats upp och struktur för putsen provats på en skiva invid referensytan. En del av västra fasaden när den grundats. 27
Sockeln mot norr när en avrinningskant utfördes mellan sockel och puts. Grundad fasad mot söder. 28
Utstockad fasad mot söder. Ytputsen handslås av Anton Fornander. 29
Handslagen puts på västra fasaden inför kalkavfärgningens påbörjan. Norra fasaden kalkavfärgad, en strykning återstår på de släta partierna. 30
Västra fasaden klar. Initialerna AT och årtalet 1777 mot väster efter arbetet. 31
Sakristian målad, ställning rivs. Kyrkan färdigkalkad, detalj östra fasaden. 32
Norra fasaden där referensytan med gammal puts är sparad. Hela gruppen samlad vid den tekniska slutbesiktningen. Från vänster Tommy Fogelberg (besiktningsman), Anders Petersson (Torsås pastorat), Thomas Gustafsson (AB Karlssons fasadrenovering), Anita Winblad, Christer Gustafsson, Sven-Erik Bondesson (alla Torsås pastorat), Ola Carlson (WSP), Mats Karlsson (AB Karlssons fasadrenovering) samt Per Morin (Växjö stift). 33
Södra fasaden efter arbetet. Södra fasaden efter arbetet. 34
Detalj i söder där sakristian ursprunligen låg, se sten i sockeln. Här ser man också hur sockeln lagats upp. Västra fasaden efter arbetets slut. 35
Västra ingången. Här ser man också sockelns utseende efter utfört arbete. Norra fasaden efter arbetets slutförande. 36
Norra fasaden efter slutfört arbete. Östra fasaden efter slutfört arbete. 37
Östra fasaden efter slutfört arbetet. Initialer och årtal mot öster efter slutfört arbete. 38
Sakristians fasader mot norr, väster och öster Tillstånd före renovering Putsen i gott skick, visst behov av uppfräschning av fasadfärgen förelåg. Befintlig putstyp var cementbruk typ Gullex eller likvärdig, enligt entreprenören. Vidtagna åtgärder Fasaderna blästrades och målades med KC-färg. För att få rätt kulör blandades färgen som var bruten för att överensstämma med kyrkans kulör med ytterligare vitt. 20 kg Hydraulit KC färg H 30 2135 (motsvarande Kfl 94:1) blandades med med 20 kg Hyrdaulit KC- färg Extra HE 52 100 vit. Sockeln lämnades omålad som tidigare. Sakristians östra fasad inför arbetet. Sakristians västra fasad efter blästring. 39
Sakristian målad, ställning rivs. Sakristian och kyrkan från norr efter arbetets slutförande. 40
Kommentarer De dokumenterade större fasadarbetena som föregått 2014 års arbeten utfördes 1956-57 då putslagning och avfärgning utfördes och 1984 då fasaderna putslagades med hydrauliskt kalkbruk och avfärgades med traditionell kalkfärg. Den östra fasaden var inför detta målad med silikatfärg vilken man blästrade bort inför målning. Nuvarande stora sakristian, norr om kyrkan, uppfördes 1956-57. Fasaderna putsades inte med traditionell kalkputs utan sannolikt med KC-puts och målades med KC-färg Inför arbetet 2014 hade fasadarbeten diskuterats under flera år. År 2013 gjordes också ett försök med underhållsarbeten i mindre omfattning, men där man snart förstod att det skulle krävas mer omfattande arbeten för nå ett gott resultat. Det som färdigställdes 2013 var ommålning av fönster, vindskivor och andra trädetaljer. Länsstyrelsens tillstånd gavs till utvändig omputsning av Torsås kyrka. Som ett villkor ställdes krav på att provblästring skulle genomföras för att utröna om någon del av putsen är möjlig att bevara. Efter provblästring kunde konstateras att ca 75 % av putsen hade dåligt fäste mot underlaget. Av detta var stora ytor lagade med cementhaltigt bruk. Det hårda bruket fanns särskilt i de nedre partierna på samtliga fasader samt kring fönster- och dörröppningar. Det beslutades att alla puts skulle bilas ned med försiktighet för att inte gå för djupt samt för att uppmärksamma om äldre putsskikt skulle kunna bevaras. I samråd beslutades att en större referensyta, en rundad yta med en diameter på ca 1400 mm, skulle sparas på kyrkans norrfasad. Här fanns äldre lager av kalkbruk bevarade och även flera tidigare färgsättningar. I handlingarna hörande till länsstyrelsens tillståndsbeslut angavs att fasaderna skulle målas med hydraulisk kalkfärg i 2-3 strykningar. Ett missförstånd gjorde att traditionell kalkfärg inte föreskevs i bygghandlingen. Efter diskussioner mellan antikvarisk medverkande, länsstyrelsen och pastoratet beslutades att kyrkan skulle avfärgas med traditionell kalkfärg. Extra kyrkoantikvarisk ersättning utgick för denna åtgärd. Inför arbetet undersöktes befintlig fasadputs för att få kunskap om tidigare färgsättning och kvalitet på putsen. Det kunde konstateras att underst fanns ett fett och gulaktigt bruk med inblandning av djurhår och växtmaterial (strån), använt som armering. Bruket är typiskt öländskt naturligt hydrauliskt kalkbruk. Tidigare färgsättning dokumenterades. Härvid kunde konstateras att kyrkan haft flera perioder då den inte varit vit. Kyrkan har under långa tider varit ljust röd och rosa till gulrosa. Se bilder. Efter samråd på plats framfördes önskemål från pastoratet att återställa kyrkan i vitt utförande som den haft inför renoveringen. Efter nedbilning av befintlig puts kunde konstateras att delar de synvästra murarna utgjordes av den tidigare stenkyrkans gamla murar. Det var också här som en spetsbågig muröppning i markplan upptäcktes samt en annan mindre muröppning högre upp på fasaden. Den sydvästra delen av fasaden uppvisade också en något annan murningsteknik än övriga murar. Här hade man använt mindre stenar och en mer ojämn murning medan övriga murar var utförda med större, huggna stenar och i jämnare teknik. Som ytputs användes samma bruk som för utstockning utan att större ballaststen blandades in. Vid gjorda prover visade det sig att putsstrukturen blev mest lik den gamla bevarade putsen på det viset. Varken entreprenör eller leverantör såg några tekniska problem med att använda samma denna bruksblandning som ytputs. Målarkalks Ulf Nymberg kallade skämtsamt putsstrukturen för Torsåsputs. Produkter för putsning samt pigmentet togs från Målarkalk AB i Hyllinge. Kalkpastan, Våtsläckt Gotlandskalk, togs från Byggnadshyttans Kalk AB. Vid den tekniska slutbesiktningen påtalade både antikvariskt medverkande och teknisk besiktningsman att kyrkans takavvattning bör ses över både vad gäller funktion och utseende. Vid samma besiktning kunde vissa tunna sprickor noteras i putsen ovan större muröppningar (fönster). Detta är en plats där det är naturligt och vanligt att sprickbildning förekommer. Vid garantibesiktningen bör dock sprickorna följas upp. 41
Sändlista Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar, 3 ex Riksantikvarieämbetet, Box 5405, 114 84 Stockholm, 2 ex Torsås pastorat, 2 ex Växjö stift, Box 527, 351 06 Växjö, 1 ex AB Karlssons fasadrenovering, Thomas Gustafsson, 1 ex WSP Management Växjö via mail 42
43
Adress Telefon Fax E-post Box 104, S-391 21 Kalmar 0480-45 13 00 0480-45 13 65 info@kalmarlansmuseum.se