Institutionen för religion och kultur (IRK) Avdelningen för socialantropologi C-uppsats Jerry Simonsson Internet och den tibetanska diasporan
Linköpings Universitet C-uppsats, HT 2004 IRK/avd. för socialantropologi Jerry Simonsson Handledare: Annika Rabo Internet och den tibetanska diasporan 2
Linköpings Universitet, Filosofiska Fakulteten Linköping University, the Faculty of Arts and Sciences Institutionen för religion och kultur Department for Religious and Cultural Studies Socialantropologi Social Anthropology Titel: Internet och den tibetanska diasporan Title: Internet and The Tibetan Diaspora Författare: Jerry Simonsson Author: Jerry Simonsson Handledare: Annika Rabo Tutor: Annika Rabo Sammanfattning: Uppsatsen handlar om hur tibetaner använder sig av Internet i strävan efter en nationell identitet och i kampen för ett fritt Tibet. Med information från fyra tibetaner analyseras olika webbplatser kopplade till den tibetanska diasporan för att se om denna koppling finns. Med hjälp av tidigare diaspora forskning och Benedict Andersons tankar om en föreställd gemenskap görs en analys av kopplingen mellan diasporan, Internet och en föreställd gemenskap. Abstracts: This essay discuss how Tibetans use Internet in their effort to maintain a national identity and their struggle for a free Tibet. With information from four Tibetans, Internet sites connected to the Diaspora is analyzed to see if this connection exists. With help from earlier Diasporaresearch and Benedict Andersons thoughts about imagined communities the essay analyse the connection between Diaspora, Internet and imagined communities. Nyckelord: Socialantropologi, Tibet, Diaspora, hem, hemland, Internet, kommunikation, nationalitet. Keywords: Social Anthropology, Tibet, Diaspora, home, homeland, Internet, communication, nationality. 3
Tack Tashi, Nudup, Tenzin och Ugen. Alla ni andra vet vem ni. We must become the change we want to see in the world Mahatma Gandhi 4
Innehållsförteckning Inledning och syfte... 6 Fält informanter... 7 Teori och tidigare forskning... 8 Tibet i exil...11 Tashis historia... 11 Bakgrund och historia till diasporan... 13 Teorier om diaspora... 14 Vad är en diaspora?... 14 Teoretisering om den tibetanska diasporan... 16 Internet... 18 Tibet på Internet... 20 Olika webbplatser... 21 www.tibet.com... 22 www.phayul.com... 25 Tibetaner på Internet... 28 World Wide Web... 31 Nätaktioner mot Kina... 32 Chatt och diskussionsfora... 33 Hem... 35 Sammanfattning... 37 Källförtecknig... 39 Internet... 40 5
Inledning och syfte Hur man får ett intresse för ett ämne varierar nästan med varje person du frågar. Mitt intresse för Tibet fick jag genom en ring. Ringen förställer en gudabild, och jag började leta bland hinduiska gudar. Men jag kunde inte hitta någon som överensstämde med ringen till en början. Detta skedde innan Internets tid, så jag var tvungen att leta i böcker som jag lånade på biblioteket. Helt plötsligt en dag var bilden där, men det var inte inom hinduismen som jag hittade honom, Manjushri. Manjushri är en bodhisttva inom den tibetanska buddhismen. På tibetanska heter han Jampelyang och är vishetens bodhisattva. Över huvudet håller han i sin högra hand ett svärd som han skär av okunskap med, i den vänstra handen håller han en skrift samtidigt som den håller lär-mudran 1. När jag börjat läsa om tibetansk buddhism kom naturligtvis Dalai Lama in i bilden, och sedan situationen om och i Tibet. Då var man tvingad att engagera sig på ett annat vis än idag. Leta i böcker, hitta föreningar och möjligtvis vänta på nyhetsbrev och medlemstidningar för att få information. Men Tibet och den tibetanska diasporan har förekommit i olika former av media under en lång period. Vi har kunnat se filmer och läsa om myter från Shangri-La om yetin. 2 Tibet har förekommit i Tintins tecknade äventyr, i olika spelfilmer där Sju år i Tibet med Brad Pitt och Dalai Lama levnadshistoria beskriven i filmen Kundun, är bland de mest kända. Inom litteraturen finns allt från antropologiska verk och resehandböcker till Eliot Pattisons prisbelönta deckare om den före detta fången Shan Tao Yuns äventyr i boken Dödsmantrat. Det finns en ny dokumentärfilm med namnet What Remains of Us, där en ung tibetanska återvänder till Tibet med ett hemligt budskap. I sin laptop har hon en filmad hälsning från Dalai Lama som hon åker runt och visar för tibetaner i Tibet. Idag är det inte svårt att hitta information om Tibet och den tibetanska diasporan. Internet har gjort informationen mer lättillgänglig. Men vad innebär detta för dem som det berör mest, medlemmarna av den tibetanska diasporan? Det är om dessa människor och de webbsidor som de tycker är mest angelägna som uppsatsen handlar om. I denna uppsats kommer jag att behandla den tibetanska diasporans förhållande till ny media., Använder sig några tibetaner av Internet för att frambringa och upprätthålla en nationell identitet och i vilken utsträckning i så fall? Hur använder de sig av Internet för att påverka kampen för ett fritt Tibet? Mina verktyg i detta arbete har varit Internet och de redskap som 1 Mudra är en traditionell hand- och fingerställning i religioner med indiskt ursprung. De olika ställningarna symboliserar och uttrycker olika saker och känslor, som lära, meditation, skydd. 2 Yeti är det tibetanska namnet på snömannen. Ett mystiskt väsen med sin hemvist i Himalaya. 6
finns att tillgå genom denna digitala kommunikationsform. Jag har även använt mig av litteraturstudier för att hitta tidigare forskning och material för bakgrund till arbetet. Jag kommer att börja med en kort introduktion av uppsatsens fält och mina informanter. Därefter en del som behandlar teori och tidigare forskning. Efter detta kommer historia och bakgrund till den tibetanska diasporan, som följs av en diskussion om diasporor i allmänhet. Internets historia och framväxt är nästa del, som leder oss in på nästa del där jag tittar på olika webbsidor med koppling till Tibet. Avsnittet som följer behandlar vad människorna, det vill säga tibetanerna, gör på Internet. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning. Fält informanter Denna uppsats baserar sig framförallt på studier av Internet, där man kan säga att Internet är fältet. Internetsidor, e-mail 3, chatt och diskussionsfora är olika former av kommunikation på Internet, alla dessa ingår i detta arbete. Genom dessa olika former av kommunikation har jag kunnat följa olika aktuella händelser och diskussioner inom diasporan. Uppsatsen handlar om medlemmarna av diasporan, som saknar ledande befattning och som inte är knutna till exilregeringen. Det är gräsrötterna inom diasporan och deras syn på användandet av Internet som intresserar mig. Under arbetet har historien om en fängslad munk varit viktig på Internet. Han sitter fängslad i Kina och riskerar avrättning. Detta har varit ett hett ämne i diskussionsfora och bland de olika organisationerna kopplade till den tibetanska diasporan. Detta har gjort att aktiviteten under arbetet har varit hög och flera olika aktioner har satts igång och annonserats på olika webbsidor. Jag har information från fyra personer som ligger till grund för det material som redovisas i uppsatsen. De är alla män: Tashi är 27 år och finns i Europa, Tenzin är 23 år och finns i Asien, Ugen är 18 år gammal och finns Nordamerika där även Nudup, 31 år finns. Tashis material har insamlats genom telefonsamtal och e-mail konversationer. Jag har bett Tashi berätta, sedan har han skrivit längre och kortare e-mail som svar. Han har inte tillgång till dator annat än genom via ett Internetkafé och måste då betala för sin uppkopplade tid. Tashi har även hjälpt mig med att komma i kontakt med andra tibetaner som har besvarat samma frågor, även denna kommunikation har skett med e-mail. Samtliga av mina informanter figurerar på de fora kopplade till tibetanska webbplatser, och jag kan då se hur 3 Jag kommer att använda mig av e-mail i denna uppsats som ord för elektroniskpost. 7
viktigt detta är för dem. Här diskuteras även andra saker, och det är både roligt och intressant att se vilka åsikter som kan komma fram och vilka diskussioner de ger sig in i. Mer om mina informanter kommer längre fram i uppsatsen. Teori och tidigare forskning Den antropologiska forskningen om diaspora och Tibet är omfattande. Men denna uppsats hamnar inte i en enkel diasporakategori utan jag får klassificera den under media och diaspora. Denna forskning har inte samma bredd än så länge, men det finns mycket som redan är publicerat. I kategorin traditionell media hittar vi till exempel forskning om television, film, radio och video och i kategorin ny media hittar vi forskning som använder sig av Internet som kommunikationsform. Kommunikationsformerna på Internet är flertaliga; de som jag framförallt kommer att belysa är användandet av webbsidor och diskussionsfora. Forskningen om diasporor kan innebära att forskaren klarlägger händelser inom diasporan, till exempel idéers alstring, uttryck, spridning och förändring. Identitet kan studeras ur flera perspektiv. I denna studie ser jag identitet som en del av en större kulturell konstruktion där komponenter som kultur, tradition och nationalitet har stor betydelse. Identitet kan också ses som ett politiskt instrument i gruppens strävan efter gemensamma mål. Därmed förstår jag identitet som något som människan utövar. Jag knyter också begreppet till någon form av handling. Den tibetanska diasporan har lyckats bryta igenom det mediala bruset och nå utanför den egna gruppen med sitt budskap. Medlemmarna har lyckats skapa en global identitet som många människor kan koppla vissa positiva värden till. Dalai Lama har varit oerhört viktig i denna process. Med gott humör och ett positivt budskap har han gett diasporan ett ansikte. Men för att nå ut till den stora allmänheten behöver de ta hjälp av media. Till vilken grad behöver man anpassa sig för att få den mediala uppmärksamhet man eftersträvar? Detta diskuterar McLagan (2002:90-111) i boken Media Worlds. Santianni (2003:189-202) behandlar i The Media of Diaspora hur den tibetanska diasporans strävan efter frihet måste förstås som en konstellation mellan den tibetanska strävan för frihet för sitt land och västvärldens föreställda bild av Tibet och tibetansk identitet. Santianni menar att det är västs intresse för Orienten som banat väg för Tibets genomslag här. Han tar även upp Internets betydelse för Tibetfrågan i allmänhet, och för diasporor i synnerhet. Han skriver: 8
Global media, especially the Internet, provide a particularly interesting site for the ongoing articulation of the Tibetan struggle, with the emergence of an extensive online community focused on Tibetan politics and culture. A number of recent studies have analysed the ways in which particularistic uses of media by diaspora have enabled both the creation of new types of communities and the maintenance of existing ones (Santianni 2003:190). En författare som handskas med nya media är Daniel Miller som i sin bok The Internet: an ethnographic approach gör en analys av Internets utbredning på Trinidad. Boken behandlar flera aspekter av Internet, där en av dem är den diaspora som existerar bland trinidianer. Miller menar att för att förstå användandet av Internet måste man se det i förhållande till den stora förändring som skett under mer än en generation; betydelsen av karibiska emigranter för den trinidianska familjen. Denna förskingring av familjemedlemmar kan för många inom den tibetanska diasporan ske i flera steg. Det kan finnas släktingar och vänner kvar i Tibet samtidigt som deras närmaste familj splittras ytterligare när man väljer att ta sig till ett nytt land för att söka uppehållstillstånd. Det är denna slags spridning som den här uppsatsen vill undersöka. Tankarna som ligger till grund för denna uppsats är till stor del hämtade från Benedict Anderson och hans arbete i Den föreställda gemenskapen (1991) som behandlar nationalismens ursprung och spridning. Anderson menar att den gemenskap man känner för sitt land är föreställd eftersom även medlemmarna av den minsta nation aldrig kommer att träffa eller ens höra talas om mer än en liten del av andra medborgare. Men trots detta föreställer sig medlemmarna utgöra en gemenskap. I själva verket är alla gemenskaper utöver primitiva byar (och kanske till och med dessa), där kontakterna sker ansikte mot ansikte, föreställda. Gemenskaper känns inte igen på sin falskhet/autenticitet utan på hur de föreställs. (Anderson 1991:21) Anderson menar vidare att utvecklingen av boktryckarkonsten gjorde nationella rörelser och därmed en föreställd gemenskap möjlig. Boktryckarkonsten möjliggjorde utgivandet av böcker och tidningar på de inhemska språken. Det skrivna mediet var den tekniska plattform som var nödvändig för att man skulle kunna föreställa sig en nation. Mediet kan ses som fogmassan för den föreställda gemenskapen. När invånarna i samma stad, samma landsdel, 9
samma land kan läsa om en nyhet i stort sett samtidigt, innebär det att de delar denna nyhet; de har en gemenskap. Även om de aldrig kommer att träffas eller höra talas om varandra har de ändå något gemensamt. Anderson tar även upp att människan måste minnas och glömma sin historia (1991:187-194). Även dessa tankar går att applicera på den tibetanska diasporan. När Tibet var ett fritt land, fanns inga tankar om en nation. Tibetanerna tillhörde sin klan eller sitt kloster. Nu lever de i diasporan, och alla tankar på olikheter som vilken buddhistisk skola personen tillhör, eller från vilket område i Tibet personen kommer, får hållas tillbaka till förmån för det gemensamma. Och det gemensamma är den nationella identiteten som tibetan. Anderson ser alltså ett av ursprungen till den föreställda gemenskapen i olika former av media, och det är denna tråd jag tänker spinna mina tankar runt den tibetanska diasporan på. Jag kommer att ta upp två olika mediala former att bygga gemenskap på. Den första formen berör identitet och händelser inom diasporan (eller med stark anknytning till den). Den andra formen är det sättet man använder sig av media, i syfte att påverka, informera och kommunicera med motståndare och anhängare till nationsbygget. Med tanke på Tibets historia fram till det att Dalai Lama gick i landsflykt, skulle man krasst kunna påstå att det var i och med diasporans tillkomst som nationsbygget började. De styrande inom diasporan har varit väldigt framgångsrika med att få ut sitt budskap i media, vilket kan bero på ett par omständigheter. För det första är Dalai Lama en medial personlighet som talar både som en företrädare för buddhismen och för sitt land. För det andra har tibetanerna en filosofi som bygger på ickevåldsprincipen för att återfå sitt land. De har inga bomb- eller andra terrordåd som skulle kunna skapa dålig publicitet. Konserter och andra händelser 4 som rapporteras i olika media över hela världen når både medlemmar av diasporan och andra personer som har ett intresse i frågan. En tibetan som kanske förlorat kontakten med sin bakgrund kan på detta sätt påminnas om vem han, eller hon, är och då få en pånyttfödelse som tibetan. Medias roll för den tibetanska diasporan anser jag har varit av väldigt stor betydelse, och jag ska genom denna uppsats visa Internets betydelse i den fortsatta kampen för att fritt Tibet, och hur tibetaner i diasporan utvecklar och underhåller identitet och kultur. 4 Richard Gere var med som huvudsponsor för The Tibetan Day i New York, Beastie Boys var en av de ledande grupperna vid uppkomsten av The Tibetan Freedom Concert, där förutom Beastie Boys även grupper som U2 och Red Hot Chili Peppers uppträdde. 10
Tibet i exil Tashis historia Tashis familjs hemort ligger i Amdo-provinsen i nordöstra Tibet. Amdo är det tibetanska namnet på provinsen, det kinesiska namnet är Qinghai. I familjen fanns vid tiden för den kinesiska invasionen cirka 100 medlemmar. När Tashi växte upp fanns det cirka 20 i livet. En del dödades under tiden för invasionen, andra under kulturrevolutionen. Han påbörjade sin skolgång 1983, och då i kinesisk skola. Under ett lov 1987 reste han tillsammans med en farbror på en pilgrimsresa till Lhasa. De tillbringade några månader i Lhasa där han dagligen var och lekte på Barkhor-området, ett av de mer betydelsefulla pilgrimsområdena i Lhasa. Det är ett kvadratiskt område som består av gator och sträcker sig runt Jokhang. Jokhang är den mest betydelsefulla religiösa byggnaden i Tibet. Under vistelsen i Lhasa hör de en dag en högljudd-människoskara. De vet inte vad det rör sig om, men Tashi ser en samling tibetaner som ropar slagord och protester mot den kinesiska ockupationen. Snart anländer en grupp militärer som börjar skjuta mot gruppen. Människorna flyr i alla riktningar, och i samband med detta blir Tashi och hans farbror anhållna. Efter tre dagar kommer hans morfar och hämtar ut honom. De kan inte hitta farbrodern, utan får återvända hem utan honom. Farbrodern återkommer efter tre månader. Tashi återvänder till skolan och 1991 har han gått ut nionde klass. Han bestämmer sig för att åka till Lhasa. Han har blivit medveten om situationen i landet och när han kommer till staden ansluter han sig till en av de motståndsgrupper som verkar här. Han hjälper dem att under nätterna sätta upp brev och affischer som protesterar mot den kinesiska ockupationen. Detta gör han under några månader, men en vän upplyser honom om att polisen är misstänksam och säger att det är bäst för honom att lämna Lhasa. Han flyr från Lhasa och återvänder till sin hemstad. Här kommer han genom en före detta skolkamrat i kontakt med en underjordisk studentrörelse och börjar hjälpa dem i deras aktiviteter. Efter två månader blir han arresterad och satt i fängelse. Han sitter fängslad i två år och sex månader innan han lyckas fly. Denna tid var fylld av övergrepp, inte bara från vakterna, utan även äldre fångar deltog i misshandel och andra former av fysiska och psykiska övergrepp. Senare visade det sig att de äldre fångarna agerade på order från vakterna, och själva riskerade att bli misshandlade om de inte lydde. Han fick se flera av sina medfångar avrättas, misshandlas till döds och några som svalt ihjäl. Andra dog för att de inte fick sjukvård och det fanns medfångar som tog sina egna liv. Misshandel och tortyr skedde dagligen. 11
Efter flykten i mars 1994 återvänder han till Lhasa för att hitta ett sätt att ta sig till Indien. Efter några månader i staden har han lyckats samla ihop ett sällskap som är beredda att göra flykten över Himalaya tillsammans. Efter 33 dagars vandring når de slutligen Nepal, och kan uppsöka den tibetanska flyktingstationen och anmäla sin ankomst. Tashi försöker skapa sig ett så normalt liv som möjligt i Nepal, men saknaden efter släktingarna är stor, så 1998 beslutar han sig för att besöka dem. Medveten om vilka risker detta besök skulle innebära, vill han ändå ta chansen. Men han hann inte mer än att komma över gränsen innan han blev arresterad av kinesisk gränspolis, och än en gång fick han se insidan av ett fängelse. Tiden i fängelset beskriver han som det värsta en människa kan tänka sig, och ännu värre än den tidigare tiden som fängslad. Efter åtta månader får han besked om att han ska flyttas till centralfängelset i Lhasa. Resan genomförs med en reguljärbuss och beräknas ta tre dagar. På resan har han en egen vakt med sig, som får order att skjuta om han försöker rymma. På bussen finns även västerländska turister. Efter flera försök, som stoppades av vakten, lyckas han berätta sin historia för några av turisterna. De lovar att försöka hjälpa honom. De berättar att de vid nästa stopp ska hyra en taxi och åka i förväg till byn för att se vad de kan göra för att hjälpa honom fly. När han anländer till byn där de ska tillbringa natten blir han inlåst i ett rum och lägger sig för att vila. Klockan ett på natten hör han att någon knackar på rutan till rummet. Med vakten sovande i samma rum tittar han ut. Utanför står en kines och vinkar att han ska komma ut. Han pekar bort och där ser Tashi de tre västerlänningarna som lovat hjälpa honom. Krypande på golvet lyckas han ta sig ut utan att väcka vakten. Kinesen är den taxichaufför som kört de tre västerlänningarna till byn. Det visar sig att utlänningarna har betalt 2000 yen 5 till honom för han ska hjälpa dem med flykten. När han kommit ut blir han tillsagd att lägga sig i bagageutrymmet i bilen. Taxin tar honom så nära gränsen till Nepal som de vågar köra, där skiljs han från sina räddare med 400 yen på fickan och deras lyckönskningar om att han ska ta sig säkert till Nepal. Han tar sig in i skogen för att hålla sig gömd för de kinesiska trupper som patrullerar i området. Nästa dag lyckas han med lite tur och med hjälp av ett resesällskap från Japan ta sig över den bro som binder samman Tibet och Nepal och fungerar som gränsstation. Med buss tar han sig till Kathmandu, där han återser sina räddare och med deras hjälp får han en biljett till Delhi. Här hamnar han i en av de många tibetanska flyktingbyarna som finns på många olika platser i Indien. Han går i skola och lär sig använda datorer och Internet. När han surfar upptäcker han det land i Europa som han senare tar sig till och söker 5 2000 yen idag är cirka 1600 kr. 12
politisk asyl, vilket han nu har fått. Tashi har berättat denna historia i flera e-mail till mig. Jag tycker att den passar som en inledning till denna del av uppsatsen. Den visar situationen i Tibet, men framförallt visar den en del av den person som delar av informationen till denna uppsats kommer från. Bakgrund och historia till diasporan Den tibetanska diasporan grundades i och med att Dalai Lama flydde från Tibet till Indien i mars 1959. Detta skedde till följd av omfattande protester i huvudstaden mot ockupationen som ledde till att den kinesiska militären slog ned protesterna med våld. Flykten sker tio år efter den kinesiska invasionen av Tibet. Under denna tioårsperiod har den kinesiska maktapparaten tagit över hela det faktiska styret över de områden som tillhörde det självständiga Tibet. De har också avsatt den tibetanska regeringen. När Dalai Lama med sällskap, där medlemmar av den avsatta regeringen ingick, når den nordindiska byn Musoorie i april 1959 återinsätter han regeringen som den rättmätiga styrelsen över Tibet. Han förklarar att för det tibetanska folket är det han, tillsammans med den tibetanska regeringen, som alltid kommer ses som Tibets rättmätiga styre (www.tibet.net/gie/eng/chrono/). Kort kan man säga att relationen mellan Kina och Tibet sedan landets intåg i historien på 600-talet har varit ett konfliktfyllt förhållande. Maktförhållandet mellan dem varierade med de olika härskarna som hade kontroll över landområdena. Det gäller framförallt det förhållande som bland annat går under benämningen cho-yon, en relation mellan en präst och en beskyddare på makro- eller statsnivå. I utbyte för beskydd ger man religiös vägledning exempelvis. Den första av denna form av överenskommelser gjordes mellan härskaren av mongolriket, som har lagt större delen av Asien inklusive Kina under sig, och Sakya Pandita; den högsta laman för den största buddhistiska skolan under denna tid (Mountcastle 1997:22-24). Denna form av överenskommelse gjordes senare även mellan Kina och Tibet. Det kinesiska styret menar att detta i förlängningen har gett Kina överhet över Tibet, och på detta sätt blev Tibet en del av Kina. 6 Från det att Dalai Lama lämnade Tibet och återinförde den tibetanska exilregeringen som landets legitima styre har det skett många förändringar. För att förstå den process som skett i exil måste vi förstå den betydelse och makt Dalai Lama hade i Tibet. När de kinesiska styrkorna invaderade Tibet, var landet ett feodalt samhälle styrt av gamla seder där Dalai Lama hade suverän politisk och religiös makt. Innan flykten, när Dalai Lama styrde 6 Jag ger bara en överblick av den tibetanska diasporan och förhållandet mellan Tibet och Kina. Detta diskuteras utförligare i min B-uppsats som jag får hänvisa till för den som vill veta mer. 13
under kinesiskt inflytande, försökte han med olika medel förnya det politiska systemet, men detta motsatte sig kineserna. Det blev i landsflykt som demokratiseringsprocessen fick sin början. Bland annat förändrades den tibetanska konstitutionen som nu baserar sig på people s democracy. En av de mer kontroversiella punkterna var den om möjligheten att avsätta den levande Dalai Laman, denna punkt behölls enbart efter ingripande från honom själv. När man frågar någon av de personer som var med om att besluta om införandet av konstitutionen blir svaret Dalai Lama sa så (Sangay 2003:4). 1990 upplöstes nationalförsamlingen och regeringen utlyste nyval till det nya parlamentet. Parlamentet består idag av 46 medlemmar, där minst sex skall vara kvinnor. En av det nya parlamentets första uppgifter blev att förändra den 350 år gamla seden där Dalai Lama utnämnde ministrarna i regeringen. Istället skulle det nya parlamentet välja ministrarna. Termen people s democracy som var lånad från Kommunistkina ersattes av det tibetanska ordet mangtso, rule by majority. Tanken är att när Tibet blir ett fritt land ska inte den regering som agerar i diasporan bli den legitima i Tibet, utan nya val ska hållas så fort som möjligt. För många utomstående kan Tibets frihetskamp ses som synonymt med Dalai Lama. Demokratiseringsprocessen och Dalai Lamas åtgärder för att minska sin egen betydelse är olika metoder för att visa att frihetskampen är större än en person. Kineserna ser Dalai Lama och den tibetanska diasporans medlemmar som separatister och terrorister. Samtidigt hoppas kineserna på att hela rörelsen är så pass tätt kopplad till Dalai Lama som person att vid hans bortgång kommer frihetskampen att självdö. När Dalai Lama flydde Tibet följde cirka 80 000 tibetaner i hans fotspår. Idag består diasporan av cirka 111 170 tibetaner i landsflykt. 7 I Tibet idag bor det cirka 14 miljoner människor, där 6,5 miljoner är av tibetanskt ursprung och 7,5 miljoner med härkomst från Kina. De flesta med kinesiskt ursprung kommer hit till följd av den förflyttningspolitik som kinesiska myndigheter utövar (www.tibet.net/cta). Tibetanerna har blivit en minoritet i sitt eget land. Teorier om diaspora Vad är en diaspora? Lewellen redogör i THE Anthropology OF Globalization för mångfalden definitioner av diaspora. Vissa menar enligt Lewellen (2002:160) att för det första måste tidigare invånare ha 7 Av den tibetanska diasporan befinner sig ungefär 85 000 av dem i Indien, 14000 i Nepal, 1600 i Bhutan, 1500 i Schweiz, 640 i resten av Europa förutom Skandinavien där det finns 110, i USA. och Kanada 7000. 60i Japan, 1000 i Taiwan och 220 i Australien och Nya Zeeland. Enkät 1998 (www.tibet.net/cta/diaspora.html) 14
blivit tvingade att lämna det ursprungliga landet och flytta till minst två olika nya områden. För det andra måste det finnas ett gemensamt minne eller myt om ett hemland som anses vara det rättmätiga landet. För det tredje får inte gruppen ses som medlemmar i det land de befinner sig i. För det fjärde måste gruppen vara inriktad på återuppbyggandet eller underhållandet av det land som räknas som hemland. Andra menar att en grupp ska med någon form av våld ha tvingats bort från sin hemplats på grund av religiös eller etnisk orsak för att få kallas diaspora. Gruppen ska hålla minnet av denna förflyttning vid liv, och den ska föras vidare från generation till generation. Slutligen finns forskare som har en betydligt enklare definition; diaspora kan helt enkelt ses som ett uttryck för en etnisk minoritet som har en grupptillhörighet och en sentimental koppling till ett hemland. Nu skulle vi kunna anta att det som håller ihop diasporagrupper är känslor och gemenskapen som gruppen delar om sitt tidigare hemland. Men det är inte riktigt så enkelt, en del judar ser inte Israel som sitt hemland mer än i en historisk kontext. Och de flesta svarta har bara ett generellt Afrika att titta tillbaka på, de har inget specifikt hemland att samlas kring. Bland de svarta som kommer från Karibien har man samlats runt denna tillhörighet, de skapar en form av pan-caribbean identitet som utgår från hudfärgen och ett stort geografiskt område. Många slavättlingar i Amerika idag, afro-amerikaner, känner kanske att de inte riktigt hittat sin plats i det amerikanska samhället. Man skapar istället en egen form av diaspora som till exempel kan bygga på innehållet från kulturer som har sitt ursprung i nordafrikansk islam (Lewellen 2002:161). Det finns alltså inte en helt självklar och enkel förklaring till begreppet diaspora. Lewellen fortsätter med att försöka hitta ett par stycken attribut, förutom tanken på ett hemland, som är återkommande bland diasporor. Hemlandet som gruppen härstammar från kan vara ett land, eller en specifik region. Landet kan existera idag, eller bara ha funnits tidigare. Tankarna på detta område får sin existens i form av att landet har en speciell historia, en del sanning och en del myt, där historien visar på att området är värdefullt. Det är känslor för området som man samlas runt, inte några ekonomiska förhoppningar eller termer, och utifrån detta skapar man den föreställda gemenskapen mellan människor som aldrig möts. Men, fortsätter Lewellen, att i stället för att försöka definiera en diaspora genom det viktigaste innehållet, varför inte i stället titta på vad en diaspora inte är och vad de definierar sig mot. Vissa diasporor gillar inte vad deras tidigare hemland har utvecklats till. Detta visar man genom en ovilja mot att assimileras med det nya hemlandet. I vissa diasporor idealiserar man hur hemlandet var, innan diasporan bildades. Gemenskapen bygger på de känslor som man tog med sig in i diasporan, känslor som bygger på de gemensamma historier och myter som 15
har sitt ursprung i deras bild av hemlandet. Om de har tankar på en nation, är dessa riktade mot sitt hemland, inte det land som de befinner sig i. Även om inte alla diasporor börjar med att man med hjälp av våld avvisas från sitt hemland. Det är på detta sätt det vanligtvis börjar, och det är på dessa känslor som de fundamentala historierna och myterna lägger grunden till den gemenskap som skapas i diasporan (Lewellen 2002:162). Att hitta en entydig kategori för diasporor är svårt, vilket har gjort att forskarna har sökt hitta vissa attribut som är lika för vissa diasporor för att på så sätt kunna göra en form av kategorisering av dem. Globaliseringen har en benägenhet att bryta ned avgränsningar och medföra att kategorierna lätt kan flyta in i varandra. Med detta i åtanke så kan vi trots allt göra en kategorisering baserat på orsaken till att man en gång lämnar sitt hemland. Den vanligaste formen av diaspora är den som hamnar inom kategorin offer; man har tvingats att lämna hemlandet. Detta kan både vara till följd av våld och trakasserier eller på grund av en naturkatastrof. Nästa kategori kallar vi arbete; indier som sökt arbete världen över till exempel. Den tredje är handel, och exemplifieras av kineser och libaneser som reste ut i världen för att söka handelspartner och sedan blev kvar. Nästa kategori kallar vi välde; stormakter som Storbritannien, Tyskland och Spanien som byggde imperier (Lewellen 2002: 162-163). Min definition av den tibetanska diasporan hamnar i kategorin offer. Definitionen härvid blir ganska vid, men det är framförallt tanken på att medlemmarna av diasporan har lämnat ett hemland för att söka skydd och uppehälle i ett nytt område. Teoretisering om den tibetanska diasporan Den tibetanska nationen, definierad av politiker inom diasporan, inkluderar alla tibetaner oavsett var man bor i världen. Denna samhörighet har naturligtvis liten påverkan för de tibetaner som befinner sig i Tibet (Dahlström 2001:38). Den tibetanska diasporan placerar jag i kategorin offer, som jag skrev tidigare. Tibetanerna väljer att lämna ett hemland, som först i och med ockupationen får en mening för de flesta tibetaner, och vad en tibetansk nationell identitet innebär. Synen på den tibetanska identiteten har genomgått stora förändringar, inte minst självbilden. När diasporan föddes fanns knappt en generell tibetansk identitet. Hem och hemland hade andra värden i det Tibet som tibetanerna väljer att lämna. Den enskilde individens tillhörighet var till sin släktgrupp eller det kloster som styrde i hemområdet, som sedan kollektivt var buddhister under Dalai Lama. Det statliga styret i Lhasa hade ingen politisk makt i områden långt från maktens centrum, som i provinsen Amdo. Men i och med den kinesiska invasionen får hemlandet en definition, eller den kommer i och med att 16
diasporan föds. Tibetanernas referens till världen var kopplad till deras nomadiska livsstil. Världen var en öppen plats där man kunde erhålla eller lämna något, en föreställd karta över tillgänglighet och risker. Tibetaner reste dels för att idka handel, dels (även) av religiösa skäl. Gränser var inget hinder för dessa förflyttningar. Man förflyttade sig över stora områden och visste inte om man skulle kunna återvända till ett avlägset hem. Hem i detta fall var en speciell by eller ett läger som lydde under det kloster som styrde området. Vad som är hemland kommer många gånger upp till diskussion inom en diaspora. En politisk definition är inte alltid överensstämmande för alla inom diasporan (Dahlström 2001:41). Trots att tibetanerna idag är spridda över hela världen, är Indien det land som de flesta uppehåller sig i. Indien har på så sätt blivit hem för många tibetaner. Länderna har sedan gamla tider haft täta kontakter baserat på religion. Men trots att många tibetaner känner sig väl bemötta i Indien och fullt accepterade av värdlandet, fortsätter man att definiera sig som en diaspora (Dahlström 2001:42). Hem är ett viktigt begrepp inom den tibetanska diasporan. Det är ett nyckelord för det förflutna men även för framtiden. För drömmar och visioner men också för det dagliga livet. Dessutom ger ett fokus på det individuella hemmet en balans till det kollektiva hemlandet och diasporan. Hem på tibetanska heter nang vilket rent bokstavligt betyder insidan eller invändigt. Termen är besläktad med nang-pa som betyder inuti människan, vilket för en tibetan innebär buddhist. På liknande sätt används ordet phya-pa som innebär en som ej är buddhist eller en främling. Phyi betyder utsidan. Tibet på tibetanska heter bod, men när de menar hem, i förhållande till sitt land, heter det pha-yul, vilket rent bokstavligt innebär faderslandet (Dahlström 2001:43). Pha-yul är även namnet på en av de större webbsidorna med anknytning till Tibet (www.phayul.com). För många av de äldre tibetanerna som lever i diasporan är hem kopplat till där Dalai Lama är i första hand, och där man lever och familjen i andra hand. För yngre tibetaner är inte denna koppling lika självklar (Dahlstöm 2001:140). Detta är även något som kommit fram bland mina informanter. Även om Tibet kan anges som hem, är det där man lever och bor som är närmare förknippat med begreppet hem. I diasporan fortsätter arbetet med att fånga den nationella känslan, till exempel fungerar den 10 mars som en form av nationaldag. Dagen firas till minnet av de protester som började i Lhasa den 10 mars 1959. Dalai Lama håller tal och tibetaner på olika platser går ut och protesterar för att påminna sig själva och hedra minnet av de som har givit sitt liv i kampen för ett fritt Tibet. Inom diasporan har man även skapat ett nationellt sportförbund. Den största händelsen är när man spelade en fotbollslandskamp mot Grönland 2001 i Danmark. Trots 17
protester från Kina, genomfördes matchen. Detta dokumenterades och blev filmen The Forbidden Team som finns att köpa på sportförbundets hemsida (www.tnsa.info). Idag kan man se delar av den tibetanska diasporan som ett transnationellt nätverk. Medlemmarna i diasporan finns utspridda över flera kontinenter, och de kommunicerar genom webbsidor, e-mail och chatt. Genom att kampen har hamnat mer på en global plattform än en lokal, har identiteten för tibetaner i diasporan förändrats. För de medlemmar av diasporan som har varit med sedan dess bildande, kan det bli en komplex situation att hantera med tanke på den politiska och religiösa situation som rådde på den tiden; sekulär nationalism, demokratisering och ett samhälle där alla är likvärdiga är tankar som för den vanlige tibetanen kan ses som revolutionära. Detta kan även ses i den demokratiseringsprocess som håller på att genomföras. Dalai Lamas tankar för framtiden kan för många inom diasporan vara helt oförenliga med de tankar och värderingar som man har med sig sen tidigare (Mountcastle 1997:13-14). Internet Internet idag är en mediaform som används av både unga som gamla, i arbete och på fritid. För många unga kan det säkert vara svårt att se en värld där Internet inte fanns, och det har inte blivit den fluga som en minister förutspådde: Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. Ines Uusman, 12 maj 1996 ( http://susning.nu/internet ) Även om det är först i mitten på 1990-talet som Internet börjar nå ut utanför framförallt den akademiska världen så har den formen av datakommunikation som Internet innebär funnits betydligt längre än så, och vi ska nu titta närmare på Internets bakgrund och historia. Internet har sina rötter i USA på 60-talet. Projektet gick under namnet ARPNET och initierades 1967. Projektets syfte var att utveckla ett kommunikationssystem för datorer som användes i utvecklingsarbete av forskare inom försvaret men även av forskare på universiteten. Projektet leddes av The Advanced Research Projects Agency (ARPA) tillhörande det amerikanska försvarsdepartementet. 1969 var fyra stycken värddatorer uppkopplade mot ARPANET, dessa var placerade vid UCLA, Stanford, UC Santa Barbara 18
och University of Utah. Senare anslöts fler datorer och fler forskare fick möjligheten att utnyttja denna resurs att hämta och dela information på. Två år efter lanseringen var 15 superdatorer anslutna till ARPANET. År 1972 tillverkades det första programmet för att skicka och ta emot elektronisk post, e-mail. (http://www.hedbergska.sundsvall.se/amnen/da/internet/arpanet.htm). Användandet av e-mail blev snart vanligare än det ursprungliga syftet med nätet, att dela på resurser. I e-mailets kölvatten kom mailing listorna. Dessa listor kunde både användas i arbete och privat. En av de första och på den tiden största listan, var SF-Lovers, en lista för science-fiction-fans. Även om dessa applikationer inte var politiskt korrekta hjälpte de i stor grad till att ge datornätverk det genomslag det fick. Att utbyta åsikter och idéer på detta sätt var något som många kände ett behov av (Uimonen 2001:35). Samtidigt som ARPANET fortsatte sin spridning inom den högre akademiska världen, försökte olika statliga verk hitta en gemensam plattform för nätverk som skulle kunna användas av hela den högre utbildningssektorn i USA. Programmet gick under namnet NSFNET och lanseras i mitten på 80-talet. NSFNET bygger på den nätstruktur och protokoll som är framtaget för ARPANET. Genom åren har universitet från hela världen anslutit sig till nät med NSFNET i botten. Samtidigt med utvecklingen av ARPANET togs även andra former av nätverk och kommunikationssystem mellan datorer fram. Man använde sig av andra typer av protokoll för att skicka informationspaketen. De olika nätverken användes av en specifik grupp människor, som till exempel BITNET vars användare till största delen kom från den akademiska världen. Andra nät fick större spridning, där USENET med sin newsgroups och FidoNet med elektroniska medelanden är bland de mest kända. I slutet av 1970-talet utvecklades en form av elektroniska anslagstavlor, bulletin board system (BBS), som blev väldigt populära runt om i världen. Men det som gjorde att Internet blev the network of networks var utvecklandet av en form av protokoll, som styr datapaketen inom nätet. Grundprincipen var att det skulle vara en öppen arkitektur av nätverket, som kunde fungera tillsammans med andra enskilda nät. Utifrån dessa förutsättningar utvecklades protokollet Transmission Control Protocol/Internet Protocol (TCP/IP) (Uimonen 2001:33). Protokollet delar in informationen som skickas över nätverk i paket. Det numrerar och adresserar alla paket så att inga missförstånd skall ske. Då paketen kommer fram till mottagaren, sätter TCP ihop dem i rätt ordning och mottagaren får fram den information som från början skickades (http://www.hedbergska.sundsvall.se/amnen/da/internet/tcp.htm). Termen protokoll i detta sammanhang kom sig av att två av utvecklarna tyckte att TCP/IP 19
liknande det utbyte som diplomater gör när de skakar hand och utbyter information. Protokollet började även användas av NSFNET som därmed befäste dess status som basen för Internet (Uimonen 2001:33). Internet har växt med en snabb hastighet över hela världen. Under 1980-talet fördubblades antalet datorer på Internet varje år. I augusti 1981 fanns 213 datorer uppkopplade, i oktober 1990 fanns 313 000. Detta var mer eller mindre enbart inom den akademiska världen, där nätverket kopplade ihop forskare från jordens alla hörn. 1990 hade ARPANET gjort sitt inom den globala utvecklingen av datornätverk, och slutade existera. Grundarna till ARPANET har vid flertalet tillfällen förnekat att nätverket utvecklades för att kunna kommunicera efter en eventuell kärnvapenattack, även om militären hade ett intresse av dess utveckling. Hela syftet med dess framtagande enligt Bob Taylor, som ses som grundaren till ARPANET, var att koppla ihop datorer som användes av forskare så att de kunde använda gemensam datorkraft i sin forskning. Något som det tagit televisionen femton år och radion trettiosju år att uppnå att nå ut till en publik på femtio miljoner, lyckas Internet med på tre år. En av de stora anledningarna till detta är utvecklandet av ett användarvänligt gränssnitt där sökande, mottagande och delande av information var enkelt och tillgängligt The World Wide Web (WWW) (Uimonen 2001:44). 1994 firade ARPANET/Internet 25-årsjubileum. 1995 blev NSFNET privat ägt och genom kommersiella Internetleverantörer - Internet service provider (ISP) blev Internet tillgängligt för den stora allmänheten. I USA är en av de största Internetleverantörerna America Online (AOL), som växte från en miljon kunder 1994 till åtta miljoner 1997. Utvecklingen ser ungefär likadan ut i resten av den uppkopplade världen, samtidigt som den inte uppkopplade världen bara blir mindre och mindre. Från att ha varit uteslutande en akademisk kommunikationsform har nu Internet blivit en global företeelse där man kan hitta information om i stort sett allt man kan tänka sig. Vad det finns för webbsidor om och med koppling till Tibet är vad nästa del av uppsatsen behandlar. Tibet på Internet I och med att Internet blev tillgängligt för allmänheten öppnades en helt ny kanal att hitta, dela med sig och söka information på. Om jag idag, den 1:e november 2004 klockan 12.54, skriver in Tibet i sökformuläret på Googles hemsida får jag 3 520 000 träffar. Tibet+diaspora 20
ger 53 700 träffar och tibetan diaspora ger 4 790 träffar. 8 Detta är bara några sökfraser för att hitta sidor som innehåller information om Tibet och den tibetanska diasporan på Internet. Jag ska nu titta närmare på vilka olika kategorier och former av sidor och information vi kan hitta på Internet. En intressant iakttagelse är till höger på Googles webbsida, där det finns utrymme för sponsrade länkar, när jag skrivit Tibet och sökmotorn genererat svar, ligger nu en länk till www.tibet.cn. Klickar man här hamnar man på en kinesisk webbsida om Tibet. Vi ska nu ägna några rader åt att se vad Kina har för uppgifter om Tibet på Internet, eller de som jag kan hitta. Den ovan nämnda sidan finns både på kinesiska och engelska (http://www.tibetinfor.com.cn/english/index.asp). Vi får se en bild på en man med uniform med en text under som berättar om hans bedrifter inom sjukvården i Tibet. Den största nyheten är att det förväntas bli den kallaste vintern på flera år i Tibet. Man kan även hitta länkar till historia, kultur och människor. Länkarna tar oss till sidor som inte innehåller mycket information. På sidan som tar upp historia beskrivs i väldigt generella drag hur mongolhärskaren erövrade centralplatån och gjorde detta till ett rike, som sedan bestod. Även på Kinas ambassads hemsida finns en länk om Tibet, men för tillfället leder den till en tom sida. Jag kan gissa på att det finns mer sidor som belyser Tibet ur ett kinesiskt perspektiv på kinesiska, men jag stannar vid detta. Istället ska vi titta på vad vi kan hitta för andra olika former av sidor med beröring till Tibet. Olika webbplatser Idag kan exempelvis den som letar efter webbplatser om Tibet hitta webbsidor från den tibetanska exilregeringen och sportförbundet. Det finns olika diskussionsfora, och möjligheten att lyssna på nyheter från Tibet på tibetanska, engelska eller kinesiska på Voice of Tibet webbplats (www.vot.org). Besökaren kan ladda ner en applikation för att kunna skriva på tibetanska med en Windows dator. Även om man kan hitta nyheter skrivna på tibetanska, så har jag inte sett tibetanska skrivet i ren text, utan man gör en bild av texten, som man sedan publicerar på webbsidan. Om fler skulle ladda ner denna applikation skulle det vara möjligt att kunna kommunicera på tibetanska i e-mail, chatt och diskussionsforum. Att kunna kommunicera på tibetanska var något som saknades enligt mina informanter. Det finns 8 Med 3, 5miljoner sidor som har med Tibet i någon form kan vi se att det är en stor samling dokument. Om jag skriver in Sverige i Googles formulär får jag 15 300 000 träffar, Sweden ger mig 41 700 000 och China 126 000 000 träffar. 21
även sidor på andra språk än engelska och kinesiska. Bland de svenska sidorna där Tibet är huvudämnet hittar vi www.tibet.se, svenska Tibetkommitténs hemsida. Sedan hittar jag www.tibet-school.org, en internationell organisation där exiltibetaner och västerlänningar bosatta i Sverige och USA jobbar för att bygga eller renovera 108 skolor på den tibetanska landbygden. Sedan finns även www.tibetcharity.se, en organisation som jobbar för bevarandet av den tibetanska kulturen och det tibetanska folket. Omfattningen av webbsidor med koppling till diasporan är ansenlig. Nationella organisationer liknande www.tibet.se finns i många länder; www.tibet.ca i Kanada och http://www.atc.org.au i Australien är bara ett par exempel. Jag har själv ett trettiotal länkar bland mina bokmärken till webbplatser som har olika kopplingar till diasporan. Här finns allt från nationella organisationer, institut kopplade till exilregeringen, icke-statliga organisationer som www.freetibet.org till olika webbhandelsplatser där man kan köpa tibetanska och buddhistiska föremål. Att det finns ett stort intresse att dela med sig av information är tydligt, och bland sidorna finns både de som är riktade till medlemmarna av diasporan och till personer som söker information om Tibet och den tibetanska diasporan. Jag ska nu titta närmare på de webbsidor som mina informanter anger som de mest värdefulla och lättast att hitta till när man söker information om Tibet på Internet. Jag kommer att ge en utförligare beskrivning 9 av vad för information besökaren hittar på dessa webbplatser. Som jag har nämnt på andra platser i uppsatsen är det mina informanters val som styrt vilka två webbplatser jag valt. Jag börjar med den som även hamnade först bland träffarna när jag googlade på Tibet, för att följa med den webbplats där aktiviteten bland besökare och de som publicerar material på webbsidan är hög. www.tibet.com Den sida som hamnar först i träfflistan denna dag är www.tibet.com, sidan för The GOVERNMENT OF TIBET IN EXILE. Denna sida har även nämnts av mina informanter som en av de platserna på Internet de ofta besöker. Denna hemsida fungerar som en nyhetsoch informationsplats för myndigheten av Tibet i exil. På denna webbplats hittar besökaren nyheter och information rörande Tibet och den tibetanska exilregeringen. Huvudsidan består av avdelningar som behandlar olika områden med koppling till myndigheten, diasporan och Tibet. På mitten av första sidan finns fem stycken avdelningar. Den första avdelningen kallas News Room. Här hittar besökaren aktuella händelser och nyheter med koppling till 9 Jag använder mig av Clifford Geertz tankar om tjock beskrivning när jag analyserar de sidor som beskrivs. 22
exilregering och Dalai Lama. Artiklar som besökaren kan läsa i slutet av 2004 och början av 2005 handlar bland annat om munken Tenzin Delak, som sitter i kinesiskt fängelse i väntan på att hans dödsdom ska genomföras. Han blev dömd i december 2002, då han tillsammans med Lobsang Dhondup stod anklagade för bombdåd i Chengdu, huvudorten i Sichuanprovinsen. Båda blev dömda för brotten, och efter ytterligare en rättegång i januari 2003, denna gång stängd för åhörare, blev Lobsang Dhondup direkt efter rättegången avrättad och Tenzin Delak fick sin dödsdom fastställd, men med en respit på två år. Detta rapporterades till omvärlden enbart genom ett kort nyhetsmeddelande. Tenzins respit på sitt dödstraff går ut den 2:e december 2004. Avrättningen av Lobsang Dhondup var den första kända av en tibetan för politisk kriminalitet på tjugo år. Denna händelse är återkommande på de flesta internetsidor som berör Tibet under denna period. En annan nyhetsartikel handlar om femtonårsjubileet av Dalai Lamas fredspris. Dalai Lama fick Nobels fredspris 1989. Nästa avdelning har rubriken The Status of Tibet. Här kan besökaren hitta artiklar om situationen i Tibet. Här finns material som både behandlar hur situationen var i Tibet när invasionen skedde 1949, och den dialog som förs mellan exilregeringen och myndigheter i Kina idag. Vidare finns artiklar om mänskliga rättigheter och miljöfrågor i Tibet. Följande avdelning har rubriken Government of Tibet. Här hittar besökaren sidor som handlar om hur exilregeringen och Dalai Lama har tänkt att Tibet ska styras efter att landet har blivit fritt. Andra artiklar handlar om hur exilregeringen försöker ge riktlinjer till projekt och hjälp till organisationer som önskar verka inne i Tibet. Riktlinjer som exilregeringen anser gagna den inhemska befolkningen och miljön i Tibet. Besökaren kan även hitta en bild på en sedel från Tibet och även frimärken och stämplar från Tibet. Tibetan Culture är namnet på nästa avdelning, här hittar vi artiklar om Dalai Lama, Panchen Lama och tibetanska buddhism. Vi finner även artiklar som tar upp tibetansk sång och musik för officiella sammanhang. Vidare kan besökaren läsa om tibetanska musiker, tibetansk medicin och astrologi, tibetansk islam, tibetanska kvinnor, film och videor om Tibet på denna avdelning. Den sista avdelningen heter How Can I Help. Här hittar besökaren material om hur de kan hjälpa den tibetanska rörelsen. Här finns information om vilka skribenten anser att en aktivist ska kontakta om situationen i Tibet. Tidningar, politiker, Amnesty och kyrkliga representanter är några av dem som kan kontaktas. Vidare finns en artikel som tar upp värdet av att skriva brev, och att skriva till rätt personer. Dessa fem anser jag vara 23